iWork
formler och
funktioner –
användarhandbok - Manuels - Apple
Apple sur FNAC.COM
TELECHARGER LE PDF :
http://manuals.info.apple.com/MANUALS/0/MA665/sv_SE/iWork09_formler_och_funktioner.pdf
Voir également d'autres Guides APPLE :
Apple-iPhone-User-Guide-For-iOS-6-Software
Apple-iPhone-Manual-del-usuario-Para-el-software-iOS-5-1
Apple-iPhone-Benutzerhandbuch-Fur-iOS-5-1-Software
Apple-Enterprise_Deployment_Guide_CH
Apple-iphone_manuali_i_perdoruesit
Apple-iphone_user_guide_bg
Apple-iphone_manual_do_usuario
Apple-iPhone_Anvandarhandbok
Apple-iphone_user_guide_ta
Apple-iphone_4s_il_mondo_tra_le_dita
Apple-iPhone-OS-Enterprise-Deployment-Guide-Second-Edition-for-Version-3-2-or-later
Apple-iPhone_Bluetooth_Headset_Manual_del_usuario
Apple-iPhone_3G_Important_Product_Information_Guide_en_US
Apple-iphone_4s_informations_importantes_sur_le_produit
Apple-Case-Design-Guidelines
Apple-ipad_brugerhandbog
Apple-ipod_touch_user_guide_ta
Apple-macbook_air-13-inch_mid-2012-qs_br
Apple-iphone_4s_podstawy
Apple-ipad_user_guide_ch
Apple-ipod_touch_user_guide_cn
Apple-Manuel_de_l'utilisateur_de_Final_Cut_Server
Apple-iMac_G5_de_lutilisateur
Apple-Cinema_Tools_4.0_User_Manual_F
Apple-Personal-LaserWriter300-User-s-Guide
Apple-QuickTake-100-User-s-Guide-for-Macintosh
Apple-User-s-Guide-Macintosh-LC-630-DOS-Compatible
Apple-iPhone_iOS3.1_User_Guide
Apple-iphone_4s_important_product_information_guide
Apple-iPod_shuffle_Features_Guide_F
Liste-documentation-apple
Apple-Premiers_contacts_avec_iMovie_08
Apple-macbook_pro-retina-mid-2012-important_product_info_br
Apple-macbook_pro-13-inch-mid-2012-important_product_info
Apple-macbook_air-11-inch_mid-2012-qs_br
Apple-Manuel_de_l_utilisateur_de_MainStage
Apple-Compressor_3_User_Manual_F
Apple-Color_1.0_User_Manual_F
Apple-guide_de_configuration_airport_express_4.2
Apple-TimeCapsule_SetupGuide
Apple-Instruments_et_effets_Logic_Express_8
Apple-Manuel_de_l_utilisateur_de_WaveBurner
Apple-Macmini_Guide_de_l'utilisateur
Apple-PowerMacG5_UserGuide
Disque dur, ATA parallèle Instructions de remplacement
Apple-final_cut_pro_x_logic_effects_ref_f
Apple-Leopard_Installationshandbok
Manuale Utente PowerBookG4
Apple-thunderbolt_display_getting_started_1e
Apple-Compressor-4-Benutzerhandbuch
Apple-macbook_air_11inch_mid2011_ug
Apple-macbook_air-mid-2012-important_product_info_j
Apple-iPod-nano-Guide-des-fonctionnalites
Apple-iPod-nano-Guide-des-fonctionnalites
Apple-iPod-nano-Guide-de-l-utilisateur-4eme-generation
Apple-iPod-nano-Guide-de-l-utilisateur-4eme-generation
Apple-Manuel_de_l_utilisateur_d_Utilitaire_de_reponse_d_impulsion
Apple-Aperture_2_Raccourcis_clavier
AppleTV_Setup-Guide
Apple-livetype_2_user_manual_f
Apple-imacG5_17inch_harddrive
Apple-macbook_air_guide_de_l_utilisateur
Apple-MacBook_Early_2008_Guide_de_l_utilisateur
Apple-Keynote-2-Guide-de-l-utilisateur
Apple-PowerBook-User-s-Guide-for-PowerBook-computers
Apple-Macintosh-Performa-User-s-Guide-5200CD-and-5300CD
Apple-Macintosh-Performa-User-s-Guide
Apple-Workgroup-Server-Guide
Apple-iPod-nano-Guide-des-fonctionnalites
Apple-iPad-User-Guide-For-iOS-5-1-Software
Apple-Boot-Camp-Guide-d-installation-et-de-configuration
Apple-iPod-nano-Guide-de-l-utilisateur-4eme-generation
Power Mac G5 Guide de l’utilisateur APPLE
Guide de l'utilisateur PAGE '08 APPLE
Guide de l'utilisateur KEYNOTE '09 APPLE
Guide de l'Utilisateur KEYNOTE '3 APPLE
Guide de l'Utilisateur UTILITAIRE RAID
Guide de l'Utilisateur Logic Studio
Power Mac G5 Guide de l’utilisateur APPLE
Guide de l'utilisateur PAGE '08 APPLE
Guide de l'utilisateur KEYNOTE '09 APPLE
Guide de l'Utilisateur KEYNOTE '3 APPLE
Guide de l'Utilisateur UTILITAIRE RAID
Guide de l'Utilisateur Logic Studio
Guide de l’utilisateur ipad Pour le logiciel iOS 5.1
PowerBook G4 Premiers Contacts APPLE
Guide de l'Utilisateur iphone pour le logiciel ios 5.1 APPLE
Guide de l’utilisateur ipad Pour le logiciel iOS 4,3
Guide de l’utilisateur iPod nano 5ème génération
Guide de l'utilisateur iPod Touch 2.2 APPLE
Guide de l’utilisateur QuickTime 7 Mac OS X 10.3.9 et ultérieur Windows XP et Windows 2000
Guide de l'utilisateur MacBook 13 pouces Mi 2010
Guide de l’utilisateur iPhone (Pour les logiciels iOS 4.2 et 4.3)
Guide-de-l-utilisateur-iPod-touch-pour-le-logiciel-ios-4-3-APPLE
Guide-de-l-utilisateur-iPad-2-pour-le-logiciel-ios-4-3-APPLE
Guide de déploiement en entreprise iPhone OS
Guide-de-l-administrateur-Apple-Remote-Desktop-3-1
Guide-de-l-utilisateur-Apple-Xserve-Diagnostics-Version-3X103
Guide-de-configuration-AirPort-Extreme-802.11n-5e-Generation
Guide-de-configuration-AirPort-Extreme-802-11n-5e-Generation
Guide-de-l-utilisateur-Capteur-Nike-iPod
Guide-de-l-utilisateur-iMac-21-5-pouces-et-27-pouces-mi-2011-APPLE
Guide-de-l-utilisateur-Apple-Qadministrator-4
Guide-d-installation-Apple-TV-3-eme-generation
User-Guide-iPad-For-ios-5-1-Software
![[TXT]](http://www.audentia-gestion.fr/icons/text.gif)
Apple-mac_mini_mid20..> 28-Feb-2014 15:10 2.9M
Apple-Premiers_conta..> 28-Feb-2014 15:10 3.5M
Apple-Pages09_Guide_..> 28-Feb-2014 15:09 4.1M
Apple-apple_tv_3rd_g..> 28-Feb-2014 15:09 3.5M
Apple-ipod_touch_use..> 28-Feb-2014 15:08 4.5M
Apple-iPod_classic_1..> 28-Feb-2014 15:08 4.3M
Apple-AirPort-Time-C..> 28-Feb-2014 15:06 4.6M
Apple-AirPort-Extrem..> 28-Feb-2014 15:06 4.6M
Apple-macbook_air-mi..> 28-Feb-2014 15:05 4.6M
Apple-boot_camp_inst..> 28-Feb-2014 15:05 4.7M
Apple-iPod-touch-Gui..> 28-Feb-2014 15:03 5.1M
Apple-MacBook-Pro-Gu..> 28-Feb-2014 15:03 4.8M
Apple-Power-Macintos..> 28-Feb-2014 10:25 1.3M
Apple-MacBook_13inch..> 28-Feb-2014 10:25 1.4M
Apple-iPad-Anvandarh..> 28-Feb-2014 10:25 1.7M
Apple-AirPort-Extrem..> 28-Feb-2014 10:25 1.4M
Apple-Mac_Pro_Early2..> 28-Feb-2014 10:24 1.8M
Apple-AirPort-Time-C..> 28-Feb-2014 10:24 1.8M
Apple-iPod_nano_4th_..> 28-Feb-2014 10:23 2.0M
Apple-iPod_nano_5th_..> 28-Feb-2014 10:23 2.1M
Apple-premiers_conta..> 28-Feb-2014 10:23 2.2M
Apple-ipad_gebruiker..> 28-Feb-2014 10:23 2.5M
Apple-Formulas_and_F..> 28-Feb-2014 10:22 3.5M
Apple-Manual_del_usu..> 28-Feb-2014 10:22 2.9M
Apple-nikeipod_guide..> 27-Feb-2014 10:13 3.2M
Apple-Logic-Express-..> 27-Feb-2014 10:11 3.5M
Apple-iMac-G5-Manual..> 27-Feb-2014 10:11 1.4M
Apple-DVD-Studio-Pro..> 27-Feb-2014 10:10 1.9M
Apple-Loops-Utility-..> 27-Feb-2014 10:10 2.0M
Apple-Final-Cut-Pro-..> 27-Feb-2014 10:09 3.1M
Apple-Final-Cut-Stud..> 27-Feb-2014 10:09 2.1M
Apple-iPod-mini-User..> 27-Feb-2014 10:08 3.2M
Apple-Xserve -Apple-..> 27-Feb-2014 10:08 3.2M
Apple-Logic-Pro-7.2 ..> 27-Feb-2014 10:07 4.4M
Apple-Soundtrack-Pro..> 27-Feb-2014 10:07 4.1M
Apple-Time-Capsule-I..> 27-Feb-2014 10:06 4.6M
Apple-MacBook-Pro-Ma..> 27-Feb-2014 10:06 4.5M
Apple-iPhone-OS-Ente..> 05-Dec-2013 07:30 2.4M
Apple-Mac_OSX_Server..> 05-Dec-2013 07:29 2.1M
Apple-Compressor-4-ã..> 05-Dec-2013 07:23 2.8M
Apple-Remote-Desktop..> 27-Jun-2013 08:59 2.3M
Apple-MacBook_Pro_17..> 27-Jun-2013 08:51 3.0M
Apple-Compressor-Man..> 06-Jun-2013 14:35 2.1M
Apple-Soundtrack_Pro..> 06-Jun-2013 14:35 3.4M
Apple-LiveType_2_Use..> 06-Jun-2013 14:35 2.3M
Apple-Motion_3_User_..> 06-Jun-2013 14:34 5.8M
Apple-MacBook_13inch..> 06-Jun-2013 14:34 6.0M
Apple-MainStage-Manu..> 06-Jun-2013 14:32 6.0M
Apple-PowerMacG5_Use..> 06-Jun-2013 14:32 6.1M
Apple-MacBook-Air-Ma..> 06-Jun-2013 14:30 6.1M
Apple-iMac_G5_de_lut..> 06-Jun-2013 14:30 6.3M
Apple-final_cut_pro_..> 06-Jun-2013 14:28 7.6M
Apple-Xcode_User_Gui..> 06-Jun-2013 14:28 6.6M
Apple-macbook_pro_17..> 06-May-2013 17:01 3.5M
Apple-Cocoa-Bindings..> 09-Nov-2012 10:25 1.9M
Apple-Stream-Program..> 09-Nov-2012 09:19 3.0M
Apple-View-Programmi..> 09-Nov-2012 09:19 3.2M
Apple-OpenGL-Program..> 09-Nov-2012 09:18 3.5M
Apple-Preferences-an..> 09-Nov-2012 09:18 3.6M
Apple-AV-Foundation-..> 09-Nov-2012 09:17 3.7M
Apple-Windows-Guide-..> 09-Nov-2012 09:16 3.7M
Apple-Date-and-Time-..> 09-Nov-2012 09:15 1.4M
Apple-Event-Driven-X..> 09-Nov-2012 09:15 1.5M
Apple-OpenCL-Program..> 09-Nov-2012 09:15 1.6M
Apple-Core-Text-Prog..> 09-Nov-2012 09:15 1.7M
Apple-Document-Based..> 09-Nov-2012 09:14 1.8M
Apple-URL-Loading-Sy..> 09-Nov-2012 09:14 3.0M
Apple-livetype_2_use..> 09-Nov-2012 08:07 2.0M
Apple-iPod_nano_4th_..> 09-Nov-2012 08:07 1.8M
Apple-iPhone_4_Deux_..> 09-Nov-2012 08:06 2.1M
Apple-airportextreme..> 09-Nov-2012 08:06 2.0M
Apple-Object-Oriente..> 09-Nov-2012 08:05 2.3M
Apple-TableView_iPho..> 09-Nov-2012 08:05 2.2M
Apple-Universal-Bina..> 09-Nov-2012 08:05 2.4M
Apple-Objective-C-Ru..> 09-Nov-2012 08:05 2.5M
Apple-Local-and-Push..> 09-Nov-2012 08:04 2.7M
Apple-Mac-App-Progra..> 09-Nov-2012 08:04 2.6M
Apple-CocoaEncyclope..> 09-Nov-2012 08:03 2.9M
Apple-Blocks-Program..> 09-Nov-2012 08:03 2.9M
Apple-External-Acces..> 09-Nov-2012 08:02 3.0M
Apple-multimediaprog..> 09-Nov-2012 08:02 2.9M
Apple-iphone_3gs_fin..> 08-Nov-2012 10:12 2.6M
Apple-SafariWebConte..> 08-Nov-2012 10:12 1.7M
Apple-ARD3_AdminGuid..> 08-Nov-2012 10:12 2.9M
Apple-iTunes_Videoan..> 08-Nov-2012 10:11 2.0M
Apple-ipod_nano_3rd_..> 08-Nov-2012 10:11 2.1M
Apple-Event-Handling..> 08-Nov-2012 10:10 2.3M
Apple-QuickTime7_Use..> 08-Nov-2012 10:10 2.4M
Apple-drawingprintin..> 08-Nov-2012 10:10 2.6M
Apple-SharkUserGuide..> 08-Nov-2012 10:09 2.6M
Apple-Location-Aware..> 08-Nov-2012 10:09 2.7M
Apple-Key-Value-Obse..> 08-Nov-2012 10:08 2.7M
Apple-CocoaTextArchi..> 08-Nov-2012 10:08 1.4M
Apple-Text-System-Us..> 08-Nov-2012 10:07 1.4M
Apple-iTunes_Extrasa..> 08-Nov-2012 10:07 1.5M
Apple-Archives-and-S..> 08-Nov-2012 10:07 1.5M
Apple-TV_2nd_gen_Set..> 08-Nov-2012 09:11 2.6M
Apple-WorkingWithUSB..> 08-Nov-2012 07:57 2.6M
AppleSafariVisualEff..> 08-Nov-2012 07:29 2.7M
Apple-Resource-Progr..> 08-Nov-2012 07:28 2.8M
Apple-Cryptographic-..> 08-Nov-2012 07:28 1.7M
Apple-CocoaDrawingGu..> 08-Nov-2012 07:27 2.0M
Apple-macbook_pro-13..> 08-Nov-2012 07:27 2.0M
Apple-Xsan_2_Admin_G..> 08-Nov-2012 07:27 2.2M
Apple-ipad_wifi_info..> 08-Nov-2012 07:26 2.3M
Apple-ipad_uzivatels..> 08-Nov-2012 07:26 2.9M
Apple-ipad_manual_de..> 08-Nov-2012 07:26 2.6M
Apple-Nike_Plus_iPod..> 08-Nov-2012 07:25 3.0M
Apple-iphone_user_gu..> 08-Nov-2012 07:25 3.7M
Apple-ipad_user_guid..> 08-Nov-2012 07:24 4.3M
Apple-ipad_user_guid..> 08-Nov-2012 07:24 4.6M
Apple-macbook_pro_re..> 08-Nov-2012 07:22 2.7M
Apple-AppStoreMarket..> 08-Nov-2012 07:22 2.7M
Apple-macbook_air-13..> 08-Nov-2012 07:22 2.8M
Apple-macbook_air_us..> 08-Nov-2012 07:21 2.8M
Apple-Logic-Pro-9-TD..> 08-Nov-2012 07:21 2.8M
Apple-InstrumentsUse..> 08-Nov-2012 07:20 1.6M
Apple-Core-Data-Mode..> 07-Nov-2012 21:59 2.5M
Apple-App-Sandbox-De..> 07-Nov-2012 21:24 2.0M
Apple-iTunes-Connect..> 07-Nov-2012 21:24 1.9M
Apple-Transitioning-..> 07-Nov-2012 21:23 2.0M
Apple-RED_Workflows_..> 07-Nov-2012 21:23 2.0M
Apple-KernelProgramm..> 07-Nov-2012 21:23 2.4M
Apple-iPod_shuffle_4..> 07-Nov-2012 19:37 2.1M
Apple-Mac-Pro-2008-P..> 07-Nov-2012 19:31 2.2M
Apple-iOS_Security_M..> 07-Nov-2012 19:31 2.3M
Apple-macbook_pro-re..> 07-Nov-2012 19:31 2.2M
Apple-PackageMaker_U..> 07-Nov-2012 19:30 2.3M
Apple-Apple_Server_D..> 07-Nov-2012 19:30 2.3M
Apple-OS-X-Server-Pr..> 07-Nov-2012 19:29 2.3M
Apple-OS-X-Mountain-..> 07-Nov-2012 19:29 2.4M
Apple-mac_mini-late-..> 07-Nov-2012 19:29 2.4M
Apple-KeyValueObserv..> 07-Nov-2012 19:29 2.4M
Apple-ViewController..> 07-Nov-2012 19:28 2.6M
Apple-CodeSigningGui..> 07-Nov-2012 19:28 2.7M
Apple-TimeCapsule_Se..> 07-Nov-2012 19:27 2.8M
Apple-TimeCapsule_Se..> 07-Nov-2012 19:27 2.7M
Apple-time_capsule_4..> 07-Nov-2012 19:26 2.8M
Apple-TimeCapsule_Se..> 07-Nov-2012 19:26 2.8M
Apple-Apple_AirPort_..> 07-Nov-2012 19:26 2.8M
Apple-Secure-Coding-..> 07-Nov-2012 19:25 1.9M
Apple-String-Program..> 07-Nov-2012 19:25 1.6M
Apple-Apple_Composit..> 01-Nov-2012 13:36 3.9M
Apple-Premiers-conta..> 01-Nov-2012 13:36 2.1M
AppleiPod_shuffle_4t..> 01-Nov-2012 13:36 2.1M
Apple-ipod_touch_geb..> 01-Nov-2012 13:35 2.4M
Apple-Instruments_et..> 01-Nov-2012 13:35 3.8M
Apple-ipad_manual_do..> 01-Nov-2012 13:35 4.1M
Apple-UsingiTunesPro..> 01-Nov-2012 13:34 4.2M
Apple-wp_osx_configu..> 01-Nov-2012 13:33 4.2M
Apple_ProRes_White_P..> 01-Nov-2012 13:32 4.2M
Apple-ipod_nano_kayt..> 01-Nov-2012 13:32 4.4M
Apple-Instrumentos_y..> 01-Nov-2012 13:31 3.4M
Apple-nike_plus_ipod..> 01-Nov-2012 13:31 2.1M
Apple-Pages09_Anvand..> 01-Nov-2012 13:30 2.8M
Apple-aperture3.4_10..> 01-Nov-2012 13:30 2.8M
Apple-ipod_nano_benu..> 01-Nov-2012 13:29 3.0M
Apple-airmac_express..> 01-Nov-2012 13:29 3.0M
Apple-Aan-de-slag-Ne..> 01-Nov-2012 13:28 1.7M
Apple-iphone_priruck..> 01-Nov-2012 13:28 2.1M
Apple-Apple_TV_Opsti..> 01-Nov-2012 11:14 2.7M
Apple-iPod_touch_2.2..> 01-Nov-2012 11:13 3.1M
Apple-VoiceOver_Gett..> 01-Nov-2012 11:13 2.8M
Apple-iPod_classic_1..> 01-Nov-2012 11:12 3.2M
Apple-iPod_shuffle_3..> 01-Nov-2012 11:12 3.2M
Apple-Qmaster-4-User..> 01-Nov-2012 11:11 2.3M
Apple-iPod_touch_2.1..> 01-Nov-2012 11:11 2.9M
Apple-Final-Cut-Pro-..> 01-Nov-2012 11:11 3.1M
Apple-DEiPod_photo_B..> 01-Nov-2012 11:10 3.2M
Apple-AirPort_Expres..> 01-Nov-2012 11:10 3.2M
Apple-MacBook_Pro_15..> 01-Nov-2012 11:09 3.2M
Apple-Xserve-RAID-Pr..> 01-Nov-2012 11:09 3.4M
Apple-MacBook_13inch..> 01-Nov-2012 11:08 3.5M
Apple-MacBook_Pro_Mi..> 01-Nov-2012 11:07 3.5M
Apple-AirPort_Networ..> 01-Nov-2012 11:07 3.7M
Apple-Compressor-4-B..> 01-Nov-2012 11:06 3.3M
Apple-ipad_guide_de_..> 01-Nov-2012 11:05 3.8M
Apple-ResEdit-Refere..> 01-Nov-2012 11:05 3.5M
Apple-ipod_classic_f..> 28-Oct-2012 20:54 2.7M
Apple-MacBook_Mid200..> 28-Oct-2012 20:49 2.7M
Apple-MacBook_13inch..> 28-Oct-2012 20:49 1.9M
Apple-iMac_Mid2010_U..> 28-Oct-2012 20:49 2.0M
Apple-Guide_de_confi..> 28-Oct-2012 20:48 2.1M
Apple-videocard.pdf-..> 28-Oct-2012 20:48 2.1M
Apple-atacable.pdf-M..> 28-Oct-2012 20:47 2.1M
Apple-Pile-Interne-M..> 28-Oct-2012 20:47 2.1M
Apple-Boitier-de-l-o..> 28-Oct-2012 20:47 2.1M
Apple-battery.cube.p..> 28-Oct-2012 20:47 2.1M
Apple-Couvercle-Manu..> 28-Oct-2012 20:46 2.1M
Apple-iPhone_Finger_..> 28-Oct-2012 20:46 2.1M
Apple-Carte-AirPort-..> 28-Oct-2012 20:45 2.1M
Apple-Lecteur-Optiqu..> 28-Oct-2012 20:45 2.1M
Apple-Server_Adminis..> 28-Oct-2012 20:44 2.5M
Apple-Administration..> 28-Oct-2012 10:54 2.3M
Apple-Supplement_au_..> 28-Oct-2012 10:53 2.5M
Apple-Aperture_Perfo..> 28-Oct-2012 10:53 2.6M
Apple-Network_Servic..> 28-Oct-2012 10:52 2.1M
Apple-MacBook_Pro_15..> 28-Oct-2012 10:52 2.2M
Apple-Final_Cut_Expr..> 28-Oct-2012 10:52 2.2M
Apple-AirPort_Extrem..> 28-Oct-2012 10:51 2.3M
Apple-iOS_Business.p..> 28-Oct-2012 10:51 2.3M
Apple-iPod_nano_5th_..> 28-Oct-2012 10:51 2.5M
Apple-Designing_AirP..> 28-Oct-2012 10:50 1.9M
Apple-Opstillingsvej..> 28-Oct-2012 10:50 2.6M
Apple-Administration..> 28-Oct-2012 10:49 2.8M
Apple-Time_Capsule_I..> 28-Oct-2012 10:49 2.8M
Apple-Feuille_de_ope..> 28-Oct-2012 10:48 2.8M
Apple-iPod_2ndGen_US..> 28-Oct-2012 10:48 2.9M
Apple-Comment_demarr..> 28-Oct-2012 10:47 1.5M
Apple-MacBook_Pro_17..> 28-Oct-2012 10:47 1.6M
Apple-iPod_touch_2.0..> 28-Oct-2012 10:47 1.8M
Apple-Mac_OS_X_Serve..> 28-Oct-2012 10:46 2.2M
Apple-Mac_mini_Late2..> 28-Oct-2012 10:46 2.0M
Apple-MacBookPro_Lat..> 28-Oct-2012 10:46 2.6M
Apple-Mise_a_niveau_..> 28-Oct-2012 10:46 2.5M
Apple-Aperture_Getti..> 23-Oct-2012 16:20 1.8M
Apple-Mac-OS-X-Serve..> 23-Oct-2012 16:19 2.3M
Apple-Apple_AirPort_..> 23-Oct-2012 16:19 2.2M
Apple-MacBook_Pro_17..> 23-Oct-2012 16:18 2.7M
Apple-Administration..> 23-Oct-2012 16:18 2.6M
Apple-iPod_touch_Fun..> 23-Oct-2012 16:17 2.8M
Apple-iPhone-et-iPad..> 23-Oct-2012 16:17 2.8M
Apple-F034-2262AXerv..> 22-Oct-2012 17:35 2.2M
Apple-Mac_OS_X_Serve..> 22-Oct-2012 17:00 2.2M
Apple-F034-2262AXerv..> 22-Oct-2012 16:59 2.2M
Apple-Deploiement-d-..> 22-Oct-2012 16:59 2.2M
Apple-iPod_mini_2nd_..> 22-Oct-2012 16:41 2.7M
Apple-getting_starte..> 22-Oct-2012 16:41 2.6M
Apple-Aperture_Getti..> 22-Oct-2012 16:37 2.6M
Apple-FUIntroduction..> 22-Oct-2012 16:37 2.3M
Apple-Logic_Studio_I..> 22-Oct-2012 16:36 2.8M
Apple-sur-Fnac.com.htm 22-Oct-2012 16:36 2.3M
Apple-imacg5_17inch_..> 22-Oct-2012 16:35 2.9M
Apple-Mac_Pro_Early2..> 22-Oct-2012 16:35 2.9M
Apple-Mac_mini_Mid20..> 22-Oct-2012 16:34 3.0M
Apple-XsanGettingSta..> 22-Oct-2012 16:27 2.3M
Apple-iBook-G4-Getti..> 22-Oct-2012 16:26 2.8M
Apple-iPod_nano_4th_..> 22-Oct-2012 16:26 3.0M
Apple-imacg5_17inch_..> 22-Oct-2012 16:25 2.8M
Apple-Administration..> 22-Oct-2012 16:25 2.7M
Apple-MacBook_Late20..> 22-Oct-2012 16:24 2.3M
Apple-Guide_de_confi..> 22-Oct-2012 16:24 2.2M
Apple-Guide_des_fonc..> 22-Oct-2012 16:24 2.2M
Apple-Mac_mini_UG-Ea..> 22-Oct-2012 16:23 2.1M
Apple-iphone_bluetoo..> 22-Oct-2012 16:23 2.0M
Apple-FRLogic_Pro_7_..> 22-Oct-2012 16:14 275K
![[ ]](http://www.audentia-gestion.fr/icons/unknown.gif)
telecharger.php 17-Oct-2012 14:20 960
Liste-documentation-..> 17-Oct-2012 10:02 62K
Apple-Installation_d..> 17-Oct-2012 09:43 208K
Apple-MacBook_Pro_15..> 17-Oct-2012 09:43 420K
Apple-MacBook_Pro_13..> 17-Oct-2012 09:43 347K
Apple-Pages-Guide-de..> 17-Oct-2012 09:43 580K
Apple-Installation_d..> 17-Oct-2012 09:43 443K
Apple-PowerBookG3Use..> 17-Oct-2012 09:42 701K
Apple-iBookG3_DualUS..> 17-Oct-2012 09:42 730K
Apple-iMacG3_2002Mul..> 17-Oct-2012 09:42 761K
Apple-MainStage-2-Us..> 17-Oct-2012 09:42 1.0M
Apple-Concurrency-Pr..> 17-Oct-2012 09:42 1.2M
Apple-iOS-App-Progra..> 17-Oct-2012 09:42 1.5M
Apple-Advanced-Memor..> 17-Oct-2012 09:42 1.5M
Apple-Wireless_Might..> 17-Oct-2012 09:41 1.5M
Apple-ipod_touch_fea..> 17-Oct-2012 09:41 1.7M
Apple-iPod_nano_5th_..> 17-Oct-2012 09:41 1.8M
Apple-iPod_classic_1..> 17-Oct-2012 09:40 2.0M
Apple-iPod_shuffle_3..> 17-Oct-2012 09:40 2.0M
Applairportextreme_8..> 17-Oct-2012 09:40 2.1M
Apple-Color-User-Man..> 17-Oct-2012 09:40 2.7M
Apple-ipod_shuffle_f..> 17-Oct-2012 09:39 2.8M
Apple-aluminumAppleK..> 17-Oct-2012 09:39 2.8M
Apple-Shake_4_User_M..> 17-Oct-2012 09:38 3.4M
Apple-Aperture_Quick..> 17-Oct-2012 09:37 3.4M
Apple-prise_en_charg..> 17-Oct-2012 09:37 2.7M
Apple-FCP6_Formats_d..> 17-Oct-2012 09:36 2.9M
Apple-imacg5_20inch_..> 17-Oct-2012 09:36 3.0M
Apple-iMac_Guide_de_..> 17-Oct-2012 09:35 3.0M
Apple-Installation_d..> 17-Oct-2012 09:35 3.0M
Apple-Guide_de_l_uti..> 17-Oct-2012 09:34 3.1M
Apple-imacG5_20inch_..> 17-Oct-2012 09:34 3.0M
Apple-imacg5_20inch_..> 17-Oct-2012 09:33 2.5M
Apple-eMac_2005UserG..> 17-Oct-2012 09:33 2.6M
Apple-premiers_conta..> 17-Oct-2012 09:33 2.6M
Apple-premiers_conta..> 17-Oct-2012 09:33 2.5M
Apple-Nouvelles-fonc..> 17-Oct-2012 09:32 2.6M
Apple-MacBook_Pro_Ea..> 17-Oct-2012 09:32 2.6M
Apple-iSightUserGuid..> 17-Oct-2012 09:31 2.6M
ApplePowerMacG5_(Ear..> 17-Oct-2012 09:31 2.8M
Apple-MacBook_Late20..> 17-Oct-2012 09:30 2.6M
Apple-MacBook_Air_Su..> 17-Oct-2012 09:30 2.6M
Apple-Migration_10.4..> 17-Oct-2012 09:29 2.8M
Apple-XsanAdminGuide..> 14-Oct-2012 21:10 2.0M
Apple-Xserve_Intel_D..> 14-Oct-2012 20:58 1.5M
Apple-Xsan_Migration..> 14-Oct-2012 20:58 1.6M
Apple-PowerBookG4_UG..> 14-Oct-2012 20:58 1.7M
Apple-Welcome_to_Tig..> 14-Oct-2012 20:57 1.8M
Apple-Keynote2_UserG..> 14-Oct-2012 20:57 2.2M
Apple-MacBook_UsersG..> 14-Oct-2012 18:40 1.5M
Apple-MacBook_Air_Us..> 14-Oct-2012 18:40 1.3M
Apple-iPod_shuffle_F..> 14-Oct-2012 18:39 1.6M
Apple-iMacG5_17inch_..> 14-Oct-2012 18:39 1.6M
Apple-Aperture_Perfo..> 14-Oct-2012 18:39 1.6M
Apple-iMacG5_iSight_..> 14-Oct-2012 18:39 1.9M
Apple-QuickTime71_Us..> 14-Oct-2012 18:38 1.3M
Apple-nikeipod_users..> 14-Oct-2012 18:22 1.3M
Apple-Aperture_Photo..> 14-Oct-2012 18:21 1.3M
Apple-iPod_nano_6thg..> 14-Oct-2012 17:31 1.7M
Apple-MacPro_HardDri..> 14-Oct-2012 17:30 1.5M
Apple-MacBook_Pro_15..> 14-Oct-2012 17:22 2.5M
Apple-iWork09_formle..> 14-Oct-2012 17:22 3.0M
Apple-PowerBook G4 K..> 14-Oct-2012 17:21 3.2M
Apple-Logic_Pro_8_Ge..> 14-Oct-2012 17:21 2.5M
Apple-iMacG5_Battery..> 14-Oct-2012 17:21 2.5M
Apple-Xserve_Intel_D..> 14-Oct-2012 17:20 1.8M
Apple-StoreKitGuide...> 14-Oct-2012 17:20 1.9M
Apple-iPod_classic_1..> 14-Oct-2012 17:03 2.4M
Apple-Apple_AirPort_..> 14-Oct-2012 17:02 2.3M
Apple-iPad_iOS4_Bruk..> 14-Oct-2012 16:55 2.5M
Apple-MacBook_13inch..> 14-Oct-2012 16:53 2.8M
Apple-iPhone_3G_Vikt..> 14-Oct-2012 16:53 2.8M
Apple-MacBook_13inch..> 14-Oct-2012 16:52 2.7M
Apple-iMac_Mid2010_U..> 14-Oct-2012 16:52 2.6M
Apple-MacBook_Air_11..> 14-Oct-2012 16:51 2.9M
Apple-iDVD_08_Komme_..> 14-Oct-2012 16:51 2.5M
Apple-imac_mid2011_u..> 14-Oct-2012 16:50 2.8M
Apple-MacBook_Pro_15..> 14-Oct-2012 16:50 2.8M
Apple-GarageBand_09_..> 14-Oct-2012 16:50 3.1M
Apple-MacBook_13inch..> 14-Oct-2012 16:49 3.1M
Apple-iPod_Fifth_Gen..> 14-Oct-2012 16:49 3.2M
Apple-Wireless_Keybo..> 14-Oct-2012 16:49 3.3M
Apple-MacBook_13inch..> 14-Oct-2012 16:48 2.4M
Apple-iPhone_3GS_Vik..> 14-Oct-2012 16:48 2.5M
Apple-MacBook_13inch..> 14-Oct-2012 16:47 2.6M
Apple-Pages09_Bruker..> 14-Oct-2012 16:47 3.1M
Apple-MacBook_Air_Br..> 14-Oct-2012 16:46 3.2M
Apple-iPhoto_08_Komm..> 14-Oct-2012 16:46 3.2M
Apple-ipad2_brukerha..> 14-Oct-2012 16:45 2.4M
Apple-Mac_mini_Early..> 14-Oct-2012 16:45 2.4M
Apple-macbook_air_13..> 14-Oct-2012 16:45 2.5M
Apple-iMacG5_iSight_..> 14-Oct-2012 11:29 1.8M
Apple-Snow_Leopard_I..> 14-Oct-2012 11:29 1.8M
Apple-iPhone_3GS_Hur..> 14-Oct-2012 11:29 1.8M
Apple-TimeCapsule_Kl..> 14-Oct-2012 11:28 1.4M
Apple-Velkommen_til_..> 14-Oct-2012 11:28 1.6M
Apple-MacBook_Pro_17..> 14-Oct-2012 11:28 1.5M
Apple-MacBook_Pro_13..> 14-Oct-2012 11:27 1.7M
Apple-NiPod_photo_Br..> 14-Oct-2012 11:27 1.8M
Apple-Numbers09_Bruk..> 14-Oct-2012 11:27 2.2M
Apple-MacBook_Pro_15..> 14-Oct-2012 11:27 2.3M
Apple-MacBook_Air_13..> 14-Oct-2012 11:26 2.3M
Apple-iPod_touch_iOS..> 14-Oct-2012 11:26 2.7M
Apple-iPod_nano_6thg..> 14-Oct-2012 11:25 2.8M
Apple-GE_Money_Bank_..> 14-Oct-2012 11:24 1.5M
Apple-ipad_brukerhan..> 14-Oct-2012 11:24 1.8M
Apple-iPod_Handbok_S..> 14-Oct-2012 11:24 1.4M
Apple-Boot_Camp_Inst..> 14-Oct-2012 11:24 1.4M
Apple-Network-Servic..> 14-Oct-2012 11:23 1.4M
Apple-iPod_classic_1..> 14-Oct-2012 11:23 1.5M
Apple-iMovie_08_Komm..> 14-Oct-2012 11:23 1.6M
Apple-Apple_TV_Klarg..> 14-Oct-2012 11:23 1.3M
Apple-iPhone_4_Vikti..> 14-Oct-2012 11:22 1.4M
Apple-iPod_shuffle_3..> 14-Oct-2012 11:22 1.5M
Apple-MacOSX10.3_Wel..> 14-Oct-2012 11:22 1.5M
Apple-Boot_Camp_Inst..> 14-Oct-2012 11:22 1.5M
Apple-iPod_touch_2.1..> 14-Oct-2012 11:21 1.7M
Apple-PowerMacG5_Use..> 14-Oct-2012 11:21 1.8M
Apple-Welcome_to_Leo..> 14-Oct-2012 11:21 1.5M
Apple-System_Image_A..> 14-Oct-2012 09:43 2.1M
Apple-Administration..> 14-Oct-2012 09:42 2.1M
Apple-L-Apple-Multip..> 14-Oct-2012 09:42 2.1M
Apple-MagSafe_Airlin..> 14-Oct-2012 09:42 1.9M
Apple-AirPort_Expres..> 14-Oct-2012 09:42 1.9M
Apple-Mail_Service_v..> 14-Oct-2012 09:41 2.2M
Apple-iPod_2ndGen_US..> 14-Oct-2012 09:41 2.2M
Apple-Network_Servic..> 14-Oct-2012 09:40 2.5M
Apple-User_Managemen..> 14-Oct-2012 09:40 2.1M
Apple-Aperture_Insta..> 14-Oct-2012 09:39 2.1M
Apple-PCIDualAttache..> 14-Oct-2012 09:39 2.2M
Apple-iOS_Business_M..> 14-Oct-2012 09:39 2.3M
Apple_Component_AV_C..> 14-Oct-2012 09:38 2.3M
Apple-AppleCare_Prot..> 14-Oct-2012 09:38 2.4M
Apple-Mac_OS_X_Serve..> 14-Oct-2012 09:37 3.5M
Apple-iPod_touch_2.2..> 14-Oct-2012 09:37 2.0M
Apple-atadrive_pmg4m..> 14-Oct-2012 09:36 2.2M
Apple-iPhone開発ã‚..> 14-Oct-2012 09:36 2.4M
Apple-AirMac-カーã..> 14-Oct-2012 09:36 2.0M
Apple-Power-Mac-G4-M..> 14-Oct-2012 09:36 1.3M
Apple-iPhone_3GS_Fin..> 14-Oct-2012 09:35 1.4M
Apple-iMac_Intel-bas..> 14-Oct-2012 09:35 1.4M
Apple-Print_Service...> 13-Oct-2012 10:09 2.0M
Apple-MacOSX10.3_Wel..> 13-Oct-2012 09:45 1.9M
Apple-g4mdd-fw800-lo..> 13-Oct-2012 09:44 1.9M
Apple-Motion_3_New_F..> 13-Oct-2012 09:44 1.9M
Apple-Windows_Servic..> 13-Oct-2012 09:44 1.7M
Apple-DVD_Studio_Pro..> 13-Oct-2012 09:43 3.2M
Apple-iBookG3_14inch..> 13-Oct-2012 09:43 1.7M
Apple-boot_camp_inst..> 13-Oct-2012 09:43 3.2M
Apple-Mac-OS-X-Serve..> 13-Oct-2012 09:42 3.5M
Apple-Administration..> 13-Oct-2012 09:41 4.0M
Apple-guide_des_fonc..> 13-Oct-2012 09:41 4.1M
Apple-Installation_d..> 13-Oct-2012 09:40 4.1M
Apple-iMac_Intel-bas..> 13-Oct-2012 09:40 4.2M
Apple-PowerBookG4_17..> 13-Oct-2012 09:39 3.1M
Apple-Xserve_Setup_G..> 13-Oct-2012 09:39 3.1M
Apple-Decouverte_d_A..> 13-Oct-2012 09:38 3.3M
Apple-guide_de_l_uti..> 13-Oct-2012 09:38 3.9M
Apple-Mac_Pro_Early2..> 13-Oct-2012 09:37 3.9M
Apple-Web_Technologi..> 13-Oct-2012 09:36 4.1M
Apple-QT_Streaming_S..> 13-Oct-2012 09:35 4.2M
Apple-Nouvellesfonct..> 13-Oct-2012 09:35 2.8M
Apple-macbook_air_11..> 12-Oct-2012 21:01 3.2M
Apple-iphone_guide_d..> 12-Oct-2012 21:01 3.6M
Apple-imac_mid2011_u..> 12-Oct-2012 21:01 3.7M
Apple-Motion_Supplem..> 12-Oct-2012 21:00 3.9M
Apple-mac_pro_server..> 12-Oct-2012 20:59 3.2M
Apple-RemoteSupportJ..> 12-Oct-2012 20:42 3.2M
Apple-iPod_nano_6thg..> 12-Oct-2012 20:42 3.4M
Apple-World_Travel_A..> 12-Oct-2012 20:42 3.3M
Apple-Recycle_Contra..> 12-Oct-2012 20:41 3.4M
Apple-081811_APP_iPh..> 12-Oct-2012 20:41 3.4M
Apple-ARA_Japan.pdf.htm 12-Oct-2012 20:40 3.4M
Apple-iPod_shuffle_4..> 12-Oct-2012 20:40 3.5M
Apple-mac_integratio..> 12-Oct-2012 20:38 3.0M
Apple-Guide_de_confi..> 12-Oct-2012 20:38 2.9M
Apple-AppleCare-prot..> 12-Oct-2012 13:41 4.1M
PowerBook-G4-15-pouc..> 12-Oct-2012 13:19 3.2M
Apple-PowerBook-G4-1..> 12-Oct-2012 13:18 2.8M
Apple-Remote-Desktop..> 12-Oct-2012 13:18 3.2M
Apple-Manuel-de-l-ad..> 12-Oct-2012 13:18 3.4M
Apple-CUPS−Manuel-..> 12-Oct-2012 13:17 3.5M
Apple-The-gnu-Binary..> 12-Oct-2012 13:16 3.6M
Apple-Motion-5-Manue..> 12-Oct-2012 13:16 3.8M
Apple-Mac_mini_Intel..> 12-Oct-2012 13:15 2.9M
Apple-Compressor_3_B..> 12-Oct-2012 13:14 3.0M
Apple-Mac_mini_Early..> 12-Oct-2012 13:14 3.0M
Apple-emac-memory.pd..> 12-Oct-2012 13:13 3.0M
Apple-aperture_photo..> 12-Oct-2012 13:13 3.1M
Apple-Logic9-examen-..> 12-Oct-2012 13:12 3.2M
Apple-Final-Cut-Pro-..> 12-Oct-2012 13:12 3.3M
Apple-mac_integratio..> 12-Oct-2012 13:11 2.7M
Apple-Prise_en_charg..> 12-Oct-2012 13:11 2.2M
Apple-Mac_mini_Intel..> 12-Oct-2012 13:11 2.4M
Apple-Premiers__cont..> 12-Oct-2012 13:11 2.3M
Apple-ard_admin_guid..> 12-Oct-2012 13:10 2.7M
Apple-Nike_+_iPod_Us..> 12-Oct-2012 13:10 2.4M
Apple-Open_Directory..> 12-Oct-2012 13:09 1.8M
Apple-Final-Cut-Pro-..> 12-Oct-2012 13:09 1.8M
Apple-Tiger_Guide_In..> 12-Oct-2012 13:08 1.8M
Apple-premiers_conta..> 12-Oct-2012 13:08 1.9M
Apple-Guide_de_l_adm..> 12-Oct-2012 13:08 2.3M
Apple-Apple-Installa..> 12-Oct-2012 13:08 2.0M
Apple-Apple-iPad-Man..> 10-Oct-2012 16:03 2.6M
Apple_Universal_Dock..> 10-Oct-2012 16:02 2.7M
Apple-MacBook_Pro_15..> 10-Oct-2012 16:02 2.8M
Apple-MainStag- 2-ut..> 10-Oct-2012 16:01 2.8M
Apple-Xserve_Guide_d..> 10-Oct-2012 16:01 2.8M
Apple-Logic-Pro-9-Pr..> 10-Oct-2012 16:01 3.5M
Apple-Impulse-Respon..> 10-Oct-2012 16:00 2.9M
Apple-iPod-shuffle-B..> 10-Oct-2012 15:59 3.6M
Apple-iPod-shuffle-B..> 10-Oct-2012 15:59 3.5M
Apple-boot_camp_inst..> 10-Oct-2012 15:58 3.7M
Apple-Manual_de_func..> 10-Oct-2012 15:58 3.7M
Apple-Xserve_TO_J070..> 10-Oct-2012 08:01 4.0M
Apple-Logic-Pro-9-Ef..> 10-Oct-2012 07:58 3.0M
Apple-Guide_de_l_uti..> 10-Oct-2012 07:57 2.6M
Apple-iPhone_Bluetoo..> 10-Oct-2012 07:57 2.1M
Apple-services_de_co..> 10-Oct-2012 07:56 2.9M
Apple-premiers_conta..> 10-Oct-2012 07:56 2.7M
Apple-iMacG5_iSight_..> 10-Oct-2012 07:55 3.0M
Apple-Mac_Pro_User_G..> 10-Oct-2012 07:55 3.1M
Apple-systemoverview..> 10-Oct-2012 07:54 3.8M
Apple-MainStage-User..> 10-Oct-2012 07:24 5.2M
Apple-Compressor-4-U..> 10-Oct-2012 07:23 5.9M
Apple-Administration..> 10-Oct-2012 07:22 3.0M
Apple-iBookG4Getting..> 10-Oct-2012 07:21 3.1M
Apple-iPod_classic_1..> 10-Oct-2012 07:21 3.3M
Apple-iPod_shuffle_3..> 10-Oct-2012 07:20 3.4M
Apple-PowerBookG4_15..> 09-Oct-2012 18:51 4.8M
Apple_iPod_touch_Use..> 09-Oct-2012 18:40 3.7M
Apple-guide_des_fonc..> 09-Oct-2012 18:40 3.9M
Apple-iDVD5_Getting_..> 09-Oct-2012 18:38 4.2M
Apple-iphone_user_gu..> 09-Oct-2012 18:38 4.1M
Apple-iMac_Late2009_..> 09-Oct-2012 18:37 4.3M
Apple-iMac_Mid2010_U..> 09-Oct-2012 18:37 4.3M
Apple-macbook_pro_13..> 09-Oct-2012 18:36 4.6M
Apple-MacBook_Pro_15..> 09-Oct-2012 18:36 4.6M
Apple-LED_Cinema_Dis..> 09-Oct-2012 18:34 4.7M
Apple-MacBook_Pro_15..> 09-Oct-2012 18:34 4.6M
Apple-Logic_Pro_8.0_..> 09-Oct-2012 18:33 4.8M
Apple_ipad_user_guid..> 01-Oct-2012 09:56 3.5M
Apple_iphone_upute_z..> 01-Oct-2012 09:53 3.2M
Apple_iphone_4s_fing..> 01-Oct-2012 09:50 2.8M
Apple_Time_Capsule_E..> 01-Oct-2012 09:48 2.8M
Apple_Guide_de_l_uti..> 01-Oct-2012 09:46 2.8M
Apple_macbook_pro_13..> 01-Oct-2012 09:44 2.7M
Apple_macbook_pro_re..> 01-Oct-2012 09:37 2.6M
Apple_iphone_4s_fing..> 01-Oct-2012 09:35 2.6M
Apple_ipod_touch_man..> 01-Oct-2012 09:30 2.6M
Apple_TV_2nd_gen_Set..> 01-Oct-2012 09:28 2.3M
Apple_ipod_touch_use..> 01-Oct-2012 09:26 2.3M
apple_Macintosh-User..> 01-Oct-2012 09:24 2.0M
apple_macbook_pro-re..> 01-Oct-2012 09:21 3.3M
apple_apple_tv_3rd_g..> 01-Oct-2012 09:19 3.3M
apple_iphone_brukerh..> 01-Oct-2012 09:17 3.2M
apple_iphone_5_info.htm 01-Oct-2012 09:15 2.9M
apple_iphone_gebruik..> 01-Oct-2012 09:13 2.9M
apple_earpods_user_g..> 01-Oct-2012 09:11 2.5M
apple_tv_3rd_gen_imp..> 22-Sep-2012 18:53 2.5M
Apple_TV_2e_gen_Guid..> 22-Sep-2012 18:51 2.4M
Apple-MacBook_Pro_13..> 22-Sep-2012 18:49 3.7M
Apple-MacBook_13inch..> 22-Sep-2012 18:48 3.6M
Apple-MacBook_Air_Gu..> 22-Sep-2012 18:41 3.5M
Apple_Xserve_Diagnos..> 22-Sep-2012 18:39 3.4M
Apple-MacBook_Pro_17..> 22-Sep-2012 18:35 3.3M
Apple-Apple_Wireless..> 22-Sep-2012 18:31 3.2M
Apple-NVIDIA_GeForce..> 22-Sep-2012 18:30 3.2M
Apple-CinemaDisplays..> 22-Sep-2012 18:26 3.2M
Apple-iPhone_Finger_..> 22-Sep-2012 18:22 3.1M
Apple-Boot_Camp_Guid..> 22-Sep-2012 12:03 3.1M
![[ ]](http://www.audentia-gestion.fr/icons/layout.gif)
Apple-iphone_5_guide..> 22-Sep-2012 12:01 14M
Apple-iPhone-5-Guide..> 22-Sep-2012 12:00 3.1M
Apple-iphone_ios5_gu..> 22-Sep-2012 11:59 2.8M
Apple-mac_pro_mid201..> 22-Sep-2012 11:58 2.4M
Apple-iPod_nano_6thg..> 22-Sep-2012 11:58 3.0M
Apple-thunderbolt_di..> 22-Sep-2012 11:57 2.9M
Apple-Numbers09_guid..> 22-Sep-2012 11:56 2.8M
Apple-boot_camp_inst..> 22-Sep-2012 11:56 2.9M
Apple-imacdebut2006g..> 22-Sep-2012 11:55 2.9M
Apple-MacBook_Pro_Us..> 22-Sep-2012 11:55 2.8M
Apple-iBook.htm 22-Sep-2012 11:54 2.6M
Apple-Apple_Qmaster_..> 22-Sep-2012 11:54 2.6M
Apple-iPhone_3G_Guid..> 22-Sep-2012 11:53 2.4M
Apple-Wireless_Might..> 22-Sep-2012 11:53 2.3M
Apple-Logic_Studio_0..> 22-Sep-2012 11:52 2.2M
Apple-Xserve_2008_Gu..> 22-Sep-2012 11:52 2.2M
Apple-iMac_24inch_Ve..> 22-Sep-2012 11:51 2.9M
Apple-Mac-OS-X-Serve..> 22-Sep-2012 11:51 2.9M
Apple-Decouverte_d_A..> 22-Sep-2012 11:50 2.8M
Apple-PowerBookG4_12..> 22-Sep-2012 11:13 2.5M
Apple-ipad_petunjuk_..> 21-Sep-2012 16:40 2.8M
apple-airmac_express..> 21-Sep-2012 16:36 2.8M
Apple-QuickTake-150.htm 21-Sep-2012 16:32 2.7M
Apple-Apple_TV_2nd_g..> 21-Sep-2012 16:28 2.7M
Apple-Macintosh-Perf..> 21-Sep-2012 16:25 2.7M
Apple-MacBook_Pro_15..> 21-Sep-2012 15:03 2.5M
Apple-macbook_air-11..> 21-Sep-2012 14:59 2.4M
Apple-iphone_brugerh..> 21-Sep-2012 14:57 2.4M
Apple-iPod_shuffle_4..> 21-Sep-2012 14:54 2.9M
Apple-compressor_4_u..> 21-Sep-2012 14:51 3.3M
Apple-share_monitor_..> 21-Sep-2012 14:49 2.7M
Apple-macbook_air-13..> 21-Sep-2012 14:47 3.1M
Apple-macbook_pro-15..> 21-Sep-2012 14:45 3.1M
Apple-Guide_de_l_uti..> 21-Sep-2012 14:31 3.1M
Apple-iPodshuffledel..> 21-Sep-2012 14:28 3.3M
Apple-MacBook_13inch..> 21-Sep-2012 14:25 3.7M
Apple-iPhone_Deux_do..> 21-Sep-2012 14:20 3.5M
Apple-ipad_2_manual_..> 21-Sep-2012 14:18 3.5M
Apple-macbook_air-11..> 21-Sep-2012 14:15 3.2M
Apple-Power-Macintos..> 21-Sep-2012 14:08 2.9M
Apple-Enterprise_Dep..> 21-Sep-2012 10:42 2.7M
Apple-iPhone-Benutze..> 21-Sep-2012 10:39 4.0M
Apple-iPhone-Manual-..> 21-Sep-2012 10:36 3.6M
Apple-iPhone-User-Gu..> 21-Sep-2012 10:32 3.3M
Apple-iphone_4s_il_m..> 21-Sep-2012 10:17 3.7M
Apple-iphone_user_gu..> 21-Sep-2012 10:12 3.7M
Apple-iPhone_Anvanda..> 21-Sep-2012 10:09 3.5M
Apple-iphone_manual_..> 21-Sep-2012 10:06 3.2M
Apple-iphone_user_gu..> 21-Sep-2012 10:03 4.0M
Apple-iphone_manuali..> 21-Sep-2012 10:00 3.6M
Apple-ipod_touch_use..> 21-Sep-2012 09:57 3.2M
Apple-ipad_user_guid..> 21-Sep-2012 09:52 3.2M
Apple-iphone_4s_pods..> 21-Sep-2012 09:50 3.1M
Apple-macbook_air-13..> 21-Sep-2012 09:46 3.1M
Apple-ipod_touch_use..> 21-Sep-2012 09:44 3.1M
Apple-ipad_brugerhan..> 21-Sep-2012 09:41 3.0M
Apple-Case-Design-Gu..> 21-Sep-2012 09:36 2.7M
Apple-Accessibility-..> 21-Sep-2012 09:33 2.7M
Apple-iphone_4s_info..> 21-Sep-2012 09:28 2.7M
Apple-iPhone_3G_Impo..> 21-Sep-2012 09:25 2.6M
Apple-iPhone_Bluetoo..> 21-Sep-2012 09:24 2.5M
Apple-Premiers_conta..> 18-Sep-2012 10:55 2.3M
Apple-iPod_shuffle_F..> 18-Sep-2012 10:51 2.2M
Apple-iphone_4s_impo..> 18-Sep-2012 10:49 3.5M
Apple-iPhone_iOS3.1_..> 18-Sep-2012 10:47 3.4M
Apple-User-s-Guide-M..> 18-Sep-2012 10:46 3.1M
Apple-QuickTake-100-..> 18-Sep-2012 10:42 2.9M
Apple-Personal-Laser..> 18-Sep-2012 10:39 2.8M
Apple-Cinema_Tools_4..> 18-Sep-2012 10:36 2.8M
Apple-iMac_G5_de_lut..> 18-Sep-2012 10:34 2.2M
Apple-Manuel_de_l'ut..> 18-Sep-2012 10:32 2.1M
Apple-TimeCapsule_Se..> 18-Sep-2012 09:45 1.8M
Apple-guide_de_confi..> 18-Sep-2012 09:40 3.1M
Apple-Color_1.0_User..> 18-Sep-2012 09:37 4.6M
Apple-Compressor_3_U..> 18-Sep-2012 09:35 4.0M
Apple-Manuel_de_l_ut..> 18-Sep-2012 09:32 3.4M
Apple-macbook_air-11..> 18-Sep-2012 09:29 3.2M
Apple-macbook_pro-13..> 18-Sep-2012 09:27 3.2M
Apple-macbook_pro-re..> 18-Sep-2012 09:25 3.5M
Apple-macbook_air-mi..> 18-Sep-2012 09:18 3.4M
Apple-macbook_air_11..> 18-Sep-2012 09:14 3.4M
Apple-Compressor-4-B..> 18-Sep-2012 09:12 4.1M
Apple-thunderbolt_di..> 18-Sep-2012 09:09 3.6M
Apple-Manuale-Utente..> 18-Sep-2012 09:07 3.5M
Apple-Leopard_Instal..> 18-Sep-2012 09:03 3.4M
Apple-final_cut_pro_..> 18-Sep-2012 09:01 3.4M
Apple-imacg5_HD17_DI..> 18-Sep-2012 08:58 3.4M
Apple-PowerMacG5_Use..> 18-Sep-2012 08:55 3.4M
Apple-Macmini_Guide_..> 18-Sep-2012 08:53 3.2M
Apple-Manuel_de_l_ut..> 18-Sep-2012 08:50 3.8M
Apple-Instruments_et..> 18-Sep-2012 08:48 4.5M
Apple-Nouvelles_fonc..> 18-Sep-2012 07:58 3.7M
Apple-Workgroup-Serv..> 18-Sep-2012 07:41 3.9M
Apple-Macintosh-Perf..> 18-Sep-2012 07:41 4.0M
Apple-Macintosh-Perf..> 18-Sep-2012 07:40 4.2M
Apple-PowerBook-User..> 18-Sep-2012 07:40 4.2M
Apple-Keynote-2-Guid..> 18-Sep-2012 07:39 4.4M
Apple-MacBook_Early_..> 18-Sep-2012 07:38 4.4M
Apple-macbook_air_gu..> 18-Sep-2012 07:37 4.6M
Apple-imacG5_17inch_..> 18-Sep-2012 07:37 4.6M
Apple-livetype_2_use..> 18-Sep-2012 07:36 4.8M
AppleTV_SetupGuide.htm 18-Sep-2012 07:35 3.5M
Apple-Aperture_2_Rac..> 18-Sep-2012 07:34 3.6M
Apple-Manuel_de_l_ut..> 18-Sep-2012 07:34 3.6M
Apple-iPod-nano-Guid..> 17-Sep-2012 17:31 3.7M
Apple-iPod-nano-Guid..> 17-Sep-2012 17:30 3.7M
Apple-iPod-nano-Guid..> 17-Sep-2012 17:20 3.4M
Apple-Boot-Camp-Guid..> 17-Sep-2012 17:18 3.5M
Apple-iPad-User-Guid..> 17-Sep-2012 17:15 3.5M
APPLEmanuelutilisate..> 05-Sep-2012 07:20 7.0M
User-Guide-iPad-For-..> 05-Sep-2012 07:16 2.9M
Guide-d-installation..> 05-Sep-2012 07:03 2.6M
Guide-de-l-utilisate..> 05-Sep-2012 06:57 2.6M
Guide-de-l-utilisate..> 05-Sep-2012 06:54 2.6M
Guide-de-l-utilisate..> 05-Sep-2012 06:50 3.1M
Guide-de-l-utilisate..> 05-Sep-2012 06:41 3.9M
Guide-de-configurati..> 04-Sep-2012 16:49 3.9M
Guide-de-configurati..> 04-Sep-2012 16:45 3.9M
Guide-de-l-utilisate..> 04-Sep-2012 16:41 3.8M
Guide-de-l-administr..> 04-Sep-2012 16:36 3.7M
Guide-de-deploiement..> 04-Sep-2012 16:32 3.4M
Guide-de-l-utilisate..> 04-Sep-2012 16:21 3.2M
Guide-de-l-utilisate..> 04-Sep-2012 16:19 2.8M
Guide-de-l-utilisate..> 04-Sep-2012 16:15 2.8M
Guide-de-l-Utilisate..> 04-Sep-2012 16:11 2.3M
Guide-de-l-Utilisate..> 04-Sep-2012 16:01 2.2M
Guide-de-l-Utilisate..> 04-Sep-2012 15:57 2.1M
Guide-de-l-Utilisate..> 04-Sep-2012 15:53 1.9M
Guide-de-l-Utilisate..> 04-Sep-2012 15:48 1.7M
Guide-de-l-Utilisate..> 04-Sep-2012 12:49 1.3M
Guide-de-l-Utilisate..> 04-Sep-2012 12:30 4.5M
Guide-de-l-Utilisate..> 04-Sep-2012 12:23 4.3M
Guide-de-l-Utilisate..> 04-Sep-2012 12:16 4.4M
Guide-de-l-Utilisate..> 04-Sep-2012 12:05 4.4M
Guide-de-l-Utilisate..> 04-Sep-2012 12:00 4.3M
Guide-de-l-utilisate..> 04-Sep-2012 12:00 5.1M
Guide-de-l-Utilisate..> 04-Sep-2012 11:52 4.1M
PowerBook-G4-15-pouc..> 04-Sep-2012 11:21 3.7M
iPad-Guide-de-l-util..> 04-Sep-2012 11:08 5.1M
Guide-de-l-utilisate..> 04-Sep-2012 10:51 3.4M
Guide-de-l-utilisate..> 04-Sep-2012 10:37 3.4M
Guide-de-l-utilisate..> 04-Sep-2012 10:32 2.8M
Guide-de-l-utilisate..> 04-Sep-2012 10:26 2.5M
Power-Mac-G5-Guide-d..> 04-Sep-2012 10:20 2.0M
iPod_nano_6thgen_Gui..> 30-Aug-2012 10:53 142K
iphone_guide_de_l_ut..> 30-Aug-2012 10:36 377K
iPod_nano_6thgen_Use..> 29-Jan-2012 11:37 119K
iPadguideutilisateur..> 29-Jan-2012 10:59 379K
PowerMacG5_UserGuide..> 24-Jan-2012 09:55 9.2M
TimeCapsule_SetupGui..> 24-Jan-2012 09:55 843K
quicktime_guide_de_l..> 24-Jan-2012 09:54 617K
premiers_contacts_av..> 24-Jan-2012 09:54 1.1M
PowerBookG4_12inch1...> 24-Jan-2012 09:54 2.3M
PB_G4_15inch1.33-1.5..> 24-Jan-2012 09:53 2.2M
MacBookPro_17inch_Us..> 24-Jan-2012 09:53 3.2M
macbookpro_15and17-i..> 24-Jan-2012 09:52 1.8M
MacBook_Early_2008_G..> 24-Jan-2012 09:52 2.4M
macbook_air_guide_de..> 24-Jan-2012 09:52 2.0M
Instruments_et_effet..> 24-Jan-2012 09:51 11M
livetype_2_user_manu..> 24-Jan-2012 09:51 3.9M
iSightUserGuide.pdf 24-Jan-2012 09:50 882K
ipodhifi2006guide.pdf 24-Jan-2012 09:50 5.1M
guide_des_fonctionna..> 24-Jan-2012 09:48 6.6M
iMac_G5_de_lutilisat..> 24-Jan-2012 09:48 3.0M
iMac_Early2008_Guide..> 24-Jan-2012 09:47 2.5M
Guide_de_lutilisateu..> 24-Jan-2012 09:46 548K
Guide_de_l_utilisate..> 24-Jan-2012 09:46 727K
Guide_de_l_utilisate..> 24-Jan-2012 09:46 4.7M
guide_de_l_utilisate..> 24-Jan-2012 09:46 4.1M
guide_de_l_utilisate..> 24-Jan-2012 09:44 3.2M
Comment_demarrer_Leo..> 24-Jan-2012 09:44 8.1M
Guide_de_l_utilisate..> 24-Jan-2012 09:43 3.7M
guide_de_configurati..> 24-Jan-2012 09:42 909K
AppleMacBookAir14 GH..> 26-Oct-2011 15:54 7.7K
iWork
formler och
funktioner –
användarhandbok
KKApple Inc.
© 2009 Apple Inc. Alla rättigheter förbehålls.
Den här handboken och de program som beskrivs i den
är skyddade enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk, s.k. copyright, och
all rätt förbehålls Apple Computer AB. Det innebär att
varken handboken eller programmen helt eller delvis
får kopieras utan skriftligt tillstånd från Apple. Dina
rättigheter avseende programvaran regleras under det
medföljande programvarulicensavtalet.
Apples logotyp är ett varumärke som tillhör Apple Inc.,
registrerat registered i USA och andra länder. Det tecken
föreställande Apples logotyp som skrivs med alternativskift-
K får inte användas i kommersiellt syfte utan
skriftligt tillstånd av Apple.
Informationen i handboken har kontrollerats för att vara
korrekt. Apple ansvarar inte för tryck- eller korrekturfel.
Apple
1 Infinite Loop
Cupertino, CA 95014-2084
408-996-1010
www.apple.com
Apple, Apples logotyp, iWork, Keynote, Mac, Mac OS,
Numbers och Pages är varumärken som tillhör Apple
Inc. och är registrerade i USA och andra länder.
Adobe och Acrobat är varumärken eller registrerade
varumärken som tillhör Adobe Systems Incorporated i
USA och/eller andra länder.
Namn på andra produkter och företag som omnämns
i den här handboken är varumärken som tillhör
respektive företag. Omnämnandet av produkter från
andra tillverkare sker endast i informationssyfte och ska
inte betraktas som en rekommendation. Apple lämnar
ingen som helst garanti för dessa produkters kvalitet,
prestanda, säljbara skick eller lämplighet för visst
ändamål.
S019-1588 08/2009
11 Inledning: Välkommen till iWork formler och funktioner
13 Kapitel 1: Använda formler i tabeller
13 Elementen i formler
15 Utföra direkta beräkningar i Numbers
16 Använda fördefinierade snabbformler
17 Skapa egna formler
22 Ta bort formler
22 Referera till celler i formler
26 Använda operatorer i formler
28 Strängoperatorn och jokertecken
28 Kopiera och flytta formler och formlernas beräknade värden
29 Visa alla formler i ett kalkylblad
30 Söka och ersätta formelelement
31 Kapitel 2: Översikt över funktionerna i iWork
31 En introduktion till funktioner
32 Syntaxelement och termer i funktionsdefinitioner
34 Värdetyper
39 Lista över funktionskategorier
39 Klistra in från exempel i hjälpen
41 Kapitel 3: Datum-/tidfunktioner
41 Lista över datum- och tidfunktionerna
43 DATUM
44 DATEDIF
45 DATUMVÄRDE
46 DAG
47 DAGNAMN
47 DAGAR360
48 EDATUM
49 SLUTMÅNAD
50 TIMME
50 MINUT
3
Innehåll
4 Innehåll
51 MÅNAD
52 MÅNADNAMN
53 NETTOARBETSDAGAR
54 NU
54 SEKUND
55 KLOCKSLAG
56 TIDVÄRDE
56 IDAG
57 VECKODAG
58 VECKONR
59 ARBETSDAGAR
60 ÅR
61 ÅRDEL
62 Kapitel 4: Tidslängdsfunktioner
62 Lista över tidslängdsfunktioner
63 TID.TILL.DAG
63 TID.TILL.TIM
64 TID.TILL.MS
65 TID.TILL.MIN
65 TID.TILL.S
66 TID.TILL.V
67 LÖPTID
68 BARA.TIDSLÄNGD
69 Kapitel 5: Teknikfunktioner
69 Lista över teknikfunktioner
70 BAS.TILL.NUM
71 BESSELJ
72 BESSELY
73 BIN.TILL.DEC
74 BIN.TILL.HEX
75 BIN.TILL.OKT
75 KONVERTERA
76 Konverteringsenheter som stöds
80 DEC.TILL.BIN
81 DEC.TILL.HEX
82 DEC.TILL.OKT
82 DELTA
83 FELF
84 FELFK
84 SLSTEG
85 HEX.TILL.BIN
Innehåll 5
86 HEX.TILL.DEC
87 HEX.TILL.OKT
88 NUM.TILL.BAS
89 OKT.TILL.BIN
90 OKT.TILL.DEC
91 OKT.TILL.HEX
92 Kapitel 6: Ekonomifunktioner
92 Lista över ekonomifunktioner
96 UPPLRÄNTA
98 UPPLOBLRÄNTA
99 OBL.LÖPTID
102 KUPDAGBB
103 KUPDAGB
105 KUPDAGNK
106 KUPANT
107 KUMRÄNTA
109 KUMPRIS
110 DB
112 DEGAVSKR
114 DISK
115 EFFRÄNTA
116 SLUTVÄRDE
118 ÅRSRÄNTA
119 RBETALNING
121 IR
123 RALÅN
124 MODIR
126 NOMRÄNTA
127 PERIODER
129 NETNUVÄRDE
130 BETALNING
132 AMORT
133 PRIS
135 PRISDISK
136 PRISFÖRF
138 NUVÄRDE
140 RÄNTA
142 BELOPP
143 LINAVSKR
144 ÅRSAVSKR
145 VDEGRAVSKR
146 NOMAVK
6 Innehåll
148 NOMAVKDISK
149 NOMAVKFÖRF
151 Kapitel 7: Logiska funktioner och informationsfunktioner
151 Lista över logiska funktioner och informationsfunktioner
152 OCH
153 FALSKT
154 OM
155 OMFEL
156 ÄRTOM
157 ÄRFEL
158 ÄRJÄMN
158 ÄRUDDA
159 ICKE
160 ELLER
161 SANT
162 Kapitel 8: Numeriska funktioner
162 Lista över numeriska funktioner
165 ABS
165 RUNDA.UPP
167 KOMBIN
168 JÄMN
169 EXP
169 FAKULTET
170 DUBBELFAKULTET
171 RUNDA.NER
172 SGD
173 HELTAL
174 MGM
174 LN
175 LOG
176 LOG10
177 REST
178 MAVRUNDA
179 MULTINOMIAL
180 UDDA
181 PI
181 UPPHÖJT.TILL
182 PRODUKT
183 KVOT
184 SLUMP
184 SLUMP.MELLAN
Innehåll 7
185 ROMERSK
186 AVRUNDA
187 AVRUNDA.NEDÅT
188 AVRUNDA.UPPÅT
190 TECKEN
190 ROT
191 ROTPI
191 SUMMA
192 SUMMA.OM
194 SUMMA.OMF
196 PRODUKTSUMMA
196 KVADRATSUMMA
197 SUMMAX2MY2
198 SUMMAX2PY2
199 SUMMAXMY2
199 AVKORTA
201 Kapitel 9: Referensfunktioner
201 Lista över referensfunktioner
202 ADRESS
204 OMRÅDEN
204 VÄLJ
205 KOLUMN
206 KOLUMNER
206 LETAKOLUMN
208 HYPERLÄNK
208 INDEX
211 INDIREKT
212 LETAUPP
213 PASSA
214 FÖRSKJUTNING
216 RAD
216 RADER
217 TRANSPONERA
218 LETARAD
220 Kapitel 10: Statistikfunktioner
220 Lista över statistikfunktioner
225 MEDELAVV
226 MEDEL
227 AVERAGEA
228 MEDEL.OM
230 MEDEL.OMF
8 Innehåll
232 BETAFÖRD
233 BETAINV
234 BINOMFÖRD
235 CHI2FÖRD
235 CHI2INV
236 CHI2TEST
238 KONFIDENS
239 KORREL
240 ANTAL
241 ANTALV
242 ANTAL.TOMMA
243 ANTAL.OM
244 ANTAL.OMF
246 KOVAR
247 KRITBINOM
248 KVADAVV
249 EXPONFÖRD
250 FFÖRD
251 FINV
251 PREDIKTION
253 FREKVENS
254 GAMMAFÖRD
255 GAMMAINV
256 GAMMALN
256 GEOMEDEL
257 HARMMEDEL
258 SKÄRNINGSPUNKT
259 STÖRSTA
260 REGR
262 Ytterligare statistik
263 LOGINV
264 LOGNORMFÖRD
264 MAX
265 MAXA
266 MEDIAN
267 MIN
268 MINA
268 TYPVÄRDE
269 NEGBINOMFÖRD
270 NORMFÖRD
271 NORMINV
272 NORMSFÖRD
273 NORMSINV
Innehåll 9
273 PERCENTIL
274 PROCENTRANG
275 PERMUT
276 POISSON
277 SANNOLIKHET
279 KVARTIL
280 RANG
281 LUTNING
282 MINSTA
283 STANDARDISERA
284 STDAV
286 STDEVA
287 STDAVP
289 STDEVPA
290 TFÖRD
291 TINV
292 TTEST
293 VARIANS
294 VARA
296 VARIANSP
297 VARPA
299 ZTEST
300 Kapitel 11: Textfunktioner
300 Lista över textfunktioner
302 TECKENKOD
302 STÄDA
303 KOD
304 SAMMANFOGA
305 VALUTA
306 EXAKT
306 HITTA
307 FASTTAL
308 VÄNSTER
309 LÄNGD
309 GEMENER
310 EXTEXT
311 INITIAL
312 ERSÄTT
312 REP
313 HÖGER
314 SÖK
315 BYT.UT
10 Innehåll
316 T
316 RENSA
317 VERSALER
318 TEXTNUM
319 Kapitel 12: Trigonometriska funktioner
319 Lista över trigonometriska funktioner
320 ARCCOS
321 ARCCOSH
322 ARCSIN
323 ARCSINH
323 ARCTAN
324 ARCTAN2
325 ARCTANH
326 COS
327 COSH
327 GRADER
328 RADIANER
329 SIN
330 SINH
331 TAN
332 TANH
333 Kapitel 13: Ytterligare exempel och ämnen
333 Ytterligare exempel och ämnen
334 Vanliga argument i ekonomifunktioner
341 Välja funktion för tidsvärden och valuta
346 Exempel på en tabell över låneamortering
348 Mer om avrundning
351 Använda logiska funktioner och informationsfunktioner tillsammans
353 Ange villkor och använda jokertecken
356 Exempel med undersökningsresultat
11
iWork innehåller fler än 250 funktioner som du kan använda
för att förenkla beräkningar inom statistik, finans, teknik med
mera. Med den inbyggda funktionsbläddraren kan du snabbt
lära dig olika funktioner och lägga till dem i en formel.
Du kommer igång genom att helt enkelt skriva ett likhetstecken i en tom tabellcell så
öppnas formelredigeraren. Välj sedan Infoga > Funktion > Visa funktionsbläddrare.
I den här användarhandboken hittar du detaljerade anvisningar om hur du skriver
formler och använder funktioner. Utöver det här häftet finns också andra resurser
tillgängliga om du behöver hjälp.
Inledning
Välkommen till iWork formler och
funktioner
12 Inledning Välkommen till iWork formler och funktioner
Hjälp på skärmen
Hjälpen på skärmen innehåller samma information som den här boken, i ett format
som är lätt att söka i och alltid tillgängligt på datorn. Du kan öppna iWork formler och
funktioner Hjälp via Hjälp-menyn i alla iWork-programmen. Öppna Numbers, Pages
eller Keynote och välj Hjälp > ”iWork formler och funktioner Hjälp”.
Webbplatsen för iWork
Läs de senaste nyheterna och få den senaste informationen om iWork på adressen
www.apple.com/se/iwork.
Supportwebbplats
Hitta detaljerad information om problemlösning på adressen
www.apple.com/se/support/iwork.
Hjälptaggar
I iWork-programmen finns hjälptaggar – korta beskrivningar – för de flesta objekt
på skärmen. Du visar en hjälptagg genom att hålla pekaren över ett objekt i några
sekunder.
Videoövningsexempel på webben
Videoövningsexemplen på www.apple.com/se/iwork/tutorials demonstrerar hur du
utför vanliga uppgifter i Keynote, Numbers och Pages. Första gången du öppnar ett
iWork-program visas ett meddelande med en länk till de här övningsexemplen på
webben. Du kan när som helst visa videoövningsexemplen genom att välja Hjälp >
Videoövningsexempel i Keynote, Numbers och Pages.
13
I det här kapitlet kan du läsa om hur du utför beräkningar i
tabellceller med hjälp av formler.
Elementen i formler
En formel utför en beräkning och visar resultatet i cellen där du placerar formeln. En
cell som innehåller en formel kallas för en formelcell.
Du kan t.ex. lägga till en formel i cellen längst ner i en kolumn som adderar siffrorna i
alla cellerna ovanför den cellen. Om några av värdena i cellerna ovanför formelcellen
ändras uppdateras summan i formelcellen automatiskt.
En formel utför beräkningar med specifika värden som du anger. Värdena kan vara
numeriska värden eller text (konstanter) som du anger i formeln. De kan också
vara värden som finns i tabellceller du identifierar i formeln genom att använda
cellreferenser. Formler använder operatorer och funktioner till att utföra beräkningar
med de värden du anger:
ÂÂ Operatorer är symboler som resulterar i aritmetiska beräkningar och i jämförelseoch
strängoperationer. Du använder symbolerna i formlerna till att ange vilka
åtgärder du vill utföra. Symbolen + adderar t.ex. värden och symbolen = jämför två
värden och avgör om de är lika.
=A2 + 16: En formel som använder en operator för att lägga till två värden.
=: Föregår alltid en formel.
A2: En cellreferens. A2 refererar till den andra cellen i den första kolumnen.
+: En aritmetikoperator som adderar det värde som föregår den med det värde som
följer efter den.
16: En numerisk konstant.
ÂÂ Funktioner är fördefinierade, namngivna operationer som SUMMA och MEDEL. Om
du vill använda en funktion skriver du namnet på funktionen och, i en parentes
efter namnet, anger du de argument som behövs för funktionen. Argument är de
datavärden funktionen använder när operationerna utförs.
Använda formler i tabeller 1
=SUMMA(A2:A10): En formel som använder funktionen SUM för att lägga samman
värdena i ett intervall av celler (nio celler i den första kolumnen).
A2:A10: En cellreferens som hänvisar till värdena i cell A2 till A10.
Om du vill läsa om Gå till
Att direkt visa summan, medelvärdet,
minimivärdet och maximivärde, och (om du vill)
spara den formel som används för att härleda
dessa värden i Numbers
”Utföra direkta beräkningar i Numbers” (sidan 15)
Snabbt lägga till en formel som visar summan,
medel, minimivärdet, maximivärdet, antalet
värden eller produkten av värden i markerade
celler
”Använda fördefinierade snabbformler” (sidan 16)
Använda verktyg och metoder för att skapa och
ändra formler i Numbers
”Lägga till och redigera formler med
formelredigeraren” (sidan 17)
”Lägga till och redigera formler med
formelfältet” (sidan 18)
”Lägga till funktioner i formler” (sidan 19)
”Ta bort formler” (sidan 22)
Använda verktyg och metoder för att skapa och
ändra formler i Pages och Keynote
”Lägga till och redigera formler med
formelredigeraren” (sidan 17)
Använda hundratals iWork-funktioner och
läs exempel som visar olika sätt att tillämpa
funktionerna för ekonomiska beräkningar,
ingenjörsberäkningar, statistiska beräkningar,
med mera
Hjälp > ”iWork formler och funktioner Hjälp”
Hjälp > ”iWork formler och funktioner
– användarhandbok”
Lägga till olika typer av cellreferenser i en formel
i Numbers
”Referera till celler i formler” (sidan 22)
”Skapa och redigera formler med tangentbordet
och musen” (sidan 24)
”Skilja på absoluta och relativa
cellreferenser” (sidan 25)
Använda operatorer i formler ”Aritmetiska operatorer” (sidan 26)
”Jämförelseoperatorer” (sidan 27)
”Strängoperatorn och jokertecken” (sidan 28)
Kopiera eller flytta formler eller de värden de
beräknar mellan olika tabellceller
”Kopiera och flytta formler och formlernas
beräknade värden” (sidan 28)
Hitta formler och formelelement i Numbers ”Visa alla formler i ett kalkylblad” (sidan 29)
”Söka och ersätta formelelement” (sidan 30)
14 Kapitel 1 Använda formler i tabeller
Kapitel 1 Använda formler i tabeller 15
Utföra direkta beräkningar i Numbers
Nere till vänster i Numbers-fönstret kan du se resultaten av vanliga beräkningar
som använder värdena i två eller flera markerade tabellceller.
Så här utför du beräkningar direkt:
1 Markera en eller flera celler i en tabell. De behöver inte ligga intill varandra.
Resultatet av beräkningar med värdena i de cellerna visas direkt nere till
vänster i fönstret.
Resultaten till vänster nedtill
baseras på värden i de här två
markerade cellerna.
summa: Visar summan av de numeriska värdena i de markerade cellerna.
medel: Visar medelvärdet för de numeriska värdena i de markerade cellerna.
min: Visar det minsta numeriska värdet i de markerade cellerna.
max: Visar det största numeriska värdet i de markerade cellerna.
antal: Visar antalet numeriska värden och värden för datum/tid i de
markerade cellerna.
Tomma celler och celler som innehåller typer av värden som inte finns med i listan
ovan tas inte med vid beräkningarna.
2 Om du villl utföra ytterligare direktberäkningar markerar du andra celler.
Om en viss beräkning visar sig vara användbar och du vill ta med den i tabellen kan du
lägga till den som en formel i en tom tabellcell. Dra bara summan, medelvärdet eller
något av de andra objekten nere till vänster till en tom cell. Cellen måste inte finnas i
samma tabell som de celler som användes för beräkningarna.
Använda fördefinierade snabbformler
Ett enkelt sätt att utföra en grundläggande beräkning med värden i flera angränsande
tabellceller är att markera cellerna och lägga till en snabbformel. I Numbers gör du
detta i popupmenyn Funktion i verktygsfältet. I Keynote och Pages använder du
popupmenyn Funktion i panelen Format i tabellgranskaren.
Summa: Beräknar summan av de numeriska värdena i de markerade cellerna.
Medel: Beräknar medelvärdet för de numeriska värdena i de markerade cellerna.
Minimum: Visar det minsta numeriska värdet i de markerade cellerna.
Maximum: Visar det största numeriska värdet i de markerade cellerna.
Antal: Visar antalet numeriska värden och värden för datum/tid i de markerade
cellerna.
Produkt: Multiplicerar alla numeriska värden i de markerade cellerna.
Du kan också välja Infoga > Funktion och använda den undermeny som visas.
Tomma celler och celler som innehåller typer av värden som inte finns med i listan
ignoreras.
Så här lägger du till en snabbformel:
mm Markera de celler i en rad eller kolumn som du vill utföra beräkningen på. I Numbers
klickar du på Funktion i verktygsfältet och väljer en beräkning i popupmenyn. I
Keynote eller Pages väljer du Infoga > Funktion och använder undermenyn som visas.
Om cellerna finns i samma kolumn placeras resultatet i den första tomma cellen under
de markerade cellerna. Om det inte finns någon tom cell läggs en ny rad till för att visa
resultatet. Om du klickar på cellen visas formeln.
Om cellerna finns i samma rad placeras resultatet i den första tomma cellen till höger
om de markerade cellerna. Om det inte finns någon tom cell läggs en ny kolumn till
för att visa resultatet. Om du klickar på cellen visas formeln.
mm Om du vill använda alla värden i cellerna i en kolumn klickar du först på kolumnens
rubrikcell eller referensflik. I Numbers klickar du sedan på Funktion i verktygsfältet och
väljer en beräkning i popupmenyn. I Keynote eller Pages väljer du Infoga > Funktion
och använder undermenyn som visas.
Resultatet placeras i en sidfotsrad. Om det inte finns någon sidfotsrad skapas en. Om
du klickar på cellen visas formeln.
16 Kapitel 1 Använda formler i tabeller
Kapitel 1 Använda formler i tabeller 17
mm Om du vill använda alla värden i en rad klickar du först på radens rubrikcell eller
referensflik. I Numbers klickar du sedan på Funktion i verktygsfältet och väljer en
beräkning i popupmenyn. I Keynote eller Pages väljer du Infoga > Funktion och
använder undermenyn som visas.
Resultatet placeras i en ny kolumn. Om du klickar på cellen visas formeln.
Skapa egna formler
Även om det finns många snabba sätt att lägga till formler som utför enkla
beräkningar (se ”Utföra direkta beräkningar i Numbers” på sidan 15 och ”Använda
fördefinierade snabbformler” på sidan 16) kan du få större kontroll genom att lägga till
formler med hjälp av formelverktygen.
Om du vill läsa om Gå till
Hur du arbetar med en formel i formelredigeraren ”Lägga till och redigera formler med
formelredigeraren” (sidan 17)
Hur du använder formelfältet när du arbetar med
en formel i Numbers
”Lägga till och redigera formler med
formelfältet” (sidan 18)
Hur du använder funktionsbläddraren till att
snabbt lägga till funktioner i formler när du
arbetar med formelredigeraren eller formelfältet
”Lägga till funktioner i formler” (sidan 19)
Hur du upptäcker en felaktig formel ”Hantera fel och varningar för formler” (sidan 21)
Lägga till och redigera formler med formelredigeraren
Formelredigeraren kan användas som ett alternativ till att redigera en formel
direkt i formelfältet (se ”Lägga till och redigera formler med formelfältet” på
sidan 18). Formelredigeraren har ett textfält där du skriver formeln. När du lägger
till cellreferenser, operatorer, funktioner eller konstanter till en formel ser de ut så
här i formelredigeraren.
Alla formler måste börja
med ett likhetstecken.
Summeringsfunktionen.
Cellhänvisningar som
använder deras namn.
En hänvisning till ett
trecelligt intervall. Subtraktionsoperatorn.
Så här arbetar du med formelredigeraren:
mm Du öppnar formelredigeraren genom att göra något av följande:
ÂÂ Markera en tabellcell och skriv sedan ett likhetstecken (=).
ÂÂ I Numbers dubbelklickar du på en tabellcell som innehåller en formel. I Keynote och
Pages klickar du på tabellen och dubbelklickar sedan på en tabellcell som innehåller
en formel.
ÂÂ I Numbers kan du markera en tabellcell, klicka på Funktion i verktygsfältet och
sedan välja Formelredigerare från popupmenyn.
ÂÂ I Numbers markerar du en tabellcell och väljer sedan Infoga > Funktion >
Formelredigeraren. I Keynote och Pages väljer du Formelredigerare i popupmenyn
Funktion i panelen Format i tabellgranskaren.
ÂÂ Markera en cell som innehåller en formel och tryck på Alt-Retur.
Formelredigeraren öppnas ovanför den markerade cellen men du kan flytta den om
du vill.
mm Du flyttar formelredigeraren genom att hålla pekaren över den vänstra sidan av
formelredigeraren tills pekaren ändras till en hand och sedan dra.
mm Så här bygger du en formel:
ÂÂ Du lägger till en operator eller konstant i textfältet genom att placera
insättningspunkten och skriva. Du kan flytta runt insättningspunkten i textfältet
med hjälp av piltangenterna. Läs ”Använda operatorer i formler” på sidan 26 om du
vill veta vilka operatorer du kan använda.
Obs! När formeln kräver en operator och du inte har lagt till någon läggs operatorn
+ till automatiskt. Markera operatorn + och skriv en annan operator om det behövs.
ÂÂ Du lägger till cellreferenser i textfältet genom att placera insättningspunkten och
sedan följa anvisningarna i ”Referera till celler i formler” på sidan 22.
ÂÂ Du lägger till funktioner i textfältet genom att placera insättningspunkten och sedan
följa anvisningarna i ”Lägga till funktioner i formler” på sidan 19.
mm Du tar bort ett element från textfältet genom att markera det och trycka på
backstegstangenten.
mm Du godkänner ändringar genom att trycka på returtangenten, trycka på
entertangenten, eller klicka på knappen Godkänn i formelredigeraren. Du kan också
klicka utanför tabellen.
Om du vill stänga formelredigeraren utan att godkänna dina ändringar trycker du på
Esc eller klickar på knappen Avbryt i formelredigeraren.
Lägga till och redigera formler med formelfältet
Under formatfältet i Numbers finns ett formelfält, där du kan skapa och ändra formler
för en markerad cell. När du lägger till cellreferenser, operatorer, funktioner och
konstanter i en formel visas de så här.
En hänvisning Subtraktionsoperatorn.
till ett trecelligt
intervall.
Cellhänvisningar som
Summeringsfunktionen. använder deras namn.
Alla formler måste börja
med ett likhetstecken.
18 Kapitel 1 Använda formler i tabeller
Kapitel 1 Använda formler i tabeller 19
Så här arbetar du med formelfältet:
mm Du lägger till och redigerar en formel genom att markera cellen och lägga till eller
ändra formelelementen i formelfältet.
mm Så här lägger du till element i formeln:
ÂÂ Du lägger till en operator eller konstant genom att placera insättningspunkten
i formelfältet och skriva. Du kan flytta runt insättningspunkten med hjälp av
piltangenterna. Läs ”Använda operatorer i formler” på sidan 26 om du vill veta vilka
operatorer du kan använda.
När formeln kräver en operator och du inte har lagt till någon läggs operatorn + till
automatiskt. Markera operatorn + och skriv en annan operator om det behövs.
ÂÂ Du lägger till cellreferenser i formeln genom att placera insättningspunkten och
sedan följa anvisningarna i ”Referera till celler i formler” på sidan 22.
ÂÂ Du lägger till funktioner i formeln genom att placera insättningspunkten och sedan
följa anvisningarna i ”Lägga till funktioner i formler” på sidan 19.
mm Du ökar eller minskar visningsstorleken för formelelement i formelfältet genom att
välja ett alternativ från popupmenyn Formels textstorlek ovanför formelfältet.
Du ökar eller minskar höjden på formelfältet genom att dra storleksreglaget längst till
höger i formelfältet uppåt eller nedåt, eller genom att dubbelklicka på storleksreglaget
om du vill att storleken automatiskt ska anpassas efter formeln.
mm Du tar bort ett element från formeln genom att markera det och trycka på
backstegstangenten.
mm Du sparar ändringar genom att trycka på returtangenten, trycka på entertangenten,
eller klicka på knappen Godkänn ovanför formelfältet. Du kan också klicka utanför
formelfältet.
Om du inte vill spara de ändringar du gjort klickar du på knappen Avbryt ovanför
formelfältet.
Lägga till funktioner i formler
En funktion är en fördefinierad, namngiven operation (t.ex. SUMMA och MEDEL) som
du kan använda till att utföra en beräkning. En funktion kan vara ett av flera element i
en formel eller det enda elementet i formeln.
Det finns flera funktionskategorier, med allt från ekonomiska funktioner som beräknar
räntekostnader, investeringsvärden och annan information, till statistiska funktioner
som beräknar medeltal, sannolikheter, standardavvikelser, osv. Om du vill lära dig
om alla funktionskategorier i iWork och deras funktioner samt se exempel på hur du
använder dem väljer du Hjälp > ”iWork formler och funktioner Hjälp” eller Hjälp >
”iWork formler och funktioner – användarhandbok”.
Även om du kan skriva funktioner i textfältet i formelredigeraren eller i formelfältet
(endast Numbers) är det mer praktiskt att använda funktionsbläddraren till att lägga
till en funktion i en formel.
Markera en
funktion för att visa
information om den.
Sök efter en funktion.
Infoga markerad funktion.
Välj en kategori för
att visa funktioner i
den kategorin.
Vänstra panelen: Listar funktionskategorier. Markera en kategori om du vill visa
funktionerna i kategorin. De flesta kategorier består av familjer med relaterade
funktioner. Kategorilistan Alla listar alla funktioner i alfabetisk ordning. Kategorilistan
Senaste innehåller de tio senaste funktionerna som infogats med funktionsbläddraren.
Högra panelen: Listar enskilda funktioner. Markera en funktion om du vill visa
information om den eller lägga till den i en formel.
Nedre panelen: Visar detaljerad information om den markerade funktionen.
Så här lägger du till en funktion med funktionsbläddraren:
1 I Numbers går du till formelredigeraren eller formelfältet och placerar
insättningspunkten där du vill ha funktionen.
Obs! När formeln kräver en operator före eller efter en funktion och du inte har lagt
till någon läggs operatorn + till automatiskt. Markera operatorn + och skriv en annan
operator om det behövs.
2 I Pages eller Keynote öppnar du funktionsbläddraren genom att välja Infoga >
Funktion > Visa funktionsbläddrare. I Numbers öppnar du funktionsbläddraren genom
att göra något av följande:
ÂÂ Klicka på knappen för funktionsbläddraren i formelfältet.
20 Kapitel 1 Använda formler i tabeller
Kapitel 1 Använda formler i tabeller 21
ÂÂ Klicka på knappen Funktion i verktygsfältet och välj Visa funktionsbläddrare.
ÂÂ Välj Infoga > Funktion > Visa funktionsbläddrare.
ÂÂ Välj Innehåll > Visa funktionsbläddrare.
3 Markera en funktionskategori.
4 Välj en funktion genom att dubbelklicka på den eller genom att markera den och
klicka på Infoga funktion.
5 I formelredigeraren eller formelfältet (endast Numbers) ersätter du varje
argumentplatshållare i den infogade funktionen med ett värde.
Hjälp för argumentet
”utfärdande” visas när pekaren
vilar över platshållaren.
Platshållarna för valfria argument
är ljusgrå.
Klicka för att visa en lista med giltiga värden.
Så här visar du en kort beskrivning av ett arguments värde: Håll pekaren över
argumentplatshållaren. Du kan också titta på informationen om argumentet i
funktionsbläddrarfönstret.
Så här anger du det värde som ska ersätta en argumentplatshållare: Klicka på
argumentplatshållaren och skriv en konstant eller infoga en cellreferens (läs ”Referera
till celler i formler” på sidan 22 för mer information). Om argumentplatshållaren är
ljusgrå kan du lägga till ett värde om du vill men det är inte något krav.
Så här anger du ett värde som ska ersätta ett argument i en argumentplatshållare
med visningstriangel: Klicka på visningstriangel och välj sedan ett värde från
popupmenyn. Om du vill visa information om ett värde i popupmenyn håller du
pekaren över värdet. Om du vill läsa om funktionen väljer du Funktion Hjälp.
Hantera fel och varningar för formler
När en formel i en tabellcell är ofullständig, innehåller ogiltiga cellreferenser eller är
felaktig på något annat sätt, eller när en importåtgärd orsakar ett fel i en cell visar
Numbers eller Pages en symbol i cellen. En blå triangel i cellens övre vänstra hörn
anger en eller flera varningar. En röd triangel mitt i en cell innebär att ett formelfel
inträffat.
Så här visar du fel- och varningsmeddelanden:
mm Klicka på symbolen.
I ett meddelandefönster sammanfattas alla fel och varningar som är kopplade till
cellen.
Om du vill att Numbers ska visa en varning när en cellreferens i en formel hänvisar till
en tom cell väljer du Numbers > Inställningar och markerar ”Visa varning om en formel
innehåller referens till en tom cell” i panelen Allmänt. Det här alternativet finns inte i
Keynote eller Pages.
Ta bort formler
Om du inte längre vill använda den formel som är kopplad till en cell kan du snabbt ta
bort formeln.
Så här tar du bort en formel från en cell:
1 Markera cellen.
2 Tryck på backstegstangenten.
Om du behöver gå igenom formler i ett Numbers-kalkylblad innan du bestämmer dig
för vad som ska raderas väljer du Innehåll > Visa formellista.
Referera till celler i formler
Alla tabeller har referensflikar. Detta är radnumren och kolumnrubrikerna. I Numbers
visas referensflikarna varje gång tabellen är i fokus, till exempel när en cell i tabellen
är markerad. I Keynote och Pages visas referensflikar bara när en formel i en tabell är
markerad. I Numbers ser referensflikarna ut så här:
Referensflikarna är de grå rutorna högst upp i varje kolumn eller till vänster om
varje rad, som innehåller kolumnbokstäverna (t.ex. ”A”) eller radnumren (t.ex. ”3”).
Referensflikarna i Keynote och Pages påminner till utseendet om referensflikarna i
Numbers.
Du använder cellreferenser till att identifiera celler vars värden du vill använda i
formler. I Numbers kan cellerna finnas i samma tabell som formelcellen eller i en annan
tabell på samma eller ett annat ark.
Cellreferenser har olika format beroende på faktorer som om cellens tabell har
rubriker, om du vill referera till en enskild cell eller ett cellintervall, osv. Här är en
sammanfattning av de format du kan använda för cellreferenser.
22 Kapitel 1 Använda formler i tabeller
Kapitel 1 Använda formler i tabeller 23
För att referera till Använd formatet Exempel
En cell i tabellen som innehåller
formeln
Referensfliksbokstaven följt av
referensflikssiffran för cellen
C55 refererar till den 55th:e
refererar till den femtiofemte
raden i den tredje kolumnen.
En cell i en tabell som har en
rubrikrad och en rubrikkolumn
Kolumnnamnet följt av
radnamnet
2006 Inkomst refererar till en
cell med rubrikraden 2006 och
rubrikkolumnen Inkomst.
En cell i en tabell som har flera
rubrikrader eller rubrikkolumner
Namnet på den rubrik vars
kolumn eller rad du vill referera
till
Om 2006 är en rubrik som
sträcker sig över två kolumner
(Inkomst och Utgifter) refererar
2006 till alla celler i kolumnerna
Inkomst och Utgifter.
Ett cellintervall Ett kolon (:) mellan den första
och sista cellen i intervallet,
med referensfliksnotation för
identifiering av cellerna
B2:B5 refererar till fyra celler i
den andra kolumnen.
Alla celler i en rad Radnamnet eller
radnummer:radnummer
1:1 refererar till alla celler i den
första raden.
Alla celler i en kolumn Kolumnbokstaven eller
kolumnnamnet
C refererar till alla celler i den
tredje kolumnen.
Alla celler i ett radintervall Ett kolon (:) mellan numret eller
namnet för den första och den
sista raden i intervallet
2:6 refererar till alla celler i fem
rader.
Alla celler i ett kolumnintervall Ett kolon (:) mellan bostaven
eller namnet för den första och
den sista kolumnen i intervallet
B:C refererar till alla celler i den
andra och tredje kolumnen.
I Numbers, en cell i en annan
tabell på samma ark
Om cellnamnet är unikt
i kalkylbladet krävs bara
cellnamnet, annars ska
tabellnamnet följas av två kolon
(::) och därefter cellidentifieraren
Tabell 2::B5 refererar till cellen B5
i tabellen med namnet Tabell 2.
Tabell 2::2006 Klasslista refererar
till ett cellnamn.
I Numbers, en cell i en tabell på
ett annat ark
Om cellnamnet är unikt
i kalkylbladet krävs bara
cellnamnet, annars krävs
kalkylbladets namn följt av
två kolon (::), tabellens namn,
två kolon till och därefter
cellidentifieraren
Ark 2::Tabell 2::2006 Klasslista
refererar till en cell i en tabell
med namnet Tabell 2 på ett ark
med namnet Ark 2.
I Numbers kan du utelämna tabellens eller kalkylbladets namn om cellen eller cellerna
som refereras till har unika namn i kalkylbladet.
Visa formellista när du refererar till en cell i en rubrik med flera rader eller flera
kolumner i Numbers kommer du att märka följande:
ÂÂ Namnet i rubrikcellen närmast den cell som refererar till den används. Om t.ex. en
tabell har två rubrikrader och B1 innehåller ”Hund” och B2 ”Katt” sparas ”Katt” istället
när du sparar en formel som använder ”Hund”.
ÂÂ Om däremot ”Katt” finns i en annan rubrikcell i kalkylblad behålls ”Hund”.
Om du vill veta hur du infogar cellreferenser i en formel läser du ”Skapa och
redigera formler med tangentbordet och musen.” Läs ”Skilja på absoluta och relativa
cellreferenser” på sidan 25 om du vill veta mer om absoluta och relativa former av
cellreferenser, vilket är viktigt att känna till om du vill kopiera eller flytta en formel.
Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen
Du kan skriva cellreferenser i en formel eller infoga cellreferenser genom att använda
mus- och tangentbordskortkommandon.
Så här infogar du cellreferenser:
mm Du anger en cellreferens med ett kortkommando genom att placera
insättningspunkten i formelredigeraren eller formelfältet (endast Numbers) och göra
något av följande:
ÂÂ Om du vill referera till en enskild cell trycker du på alternativtangenten och markerar
sedan cellen med piltangenterna.
ÂÂ Om du vill referera till ett cellintervall trycker du ner skift-alternativ när du har
markerat den första cellen i intervallet och håller ner tangenterna tills du markerat
den sista cellen i intervallet.
ÂÂ I Numbers, om du vill referera till celler i en annan tabell på samma eller ett annat
ark markerar du tabellen genom att trycka på alternativ-kommando-Page Down om
du vill flytta nedåt bland tabellerna, eller alternativ-kommando-Page Up om du vill
flytta uppåt bland tabellerna. När den önskade tabellen är markerad fortsätter du
att hålla ner alternativtangenten, men släpper kommandotangenten, och använder
piltangenterna för att markera den önskade cellen eller cellintervallet (med skiftalternativ).
ÂÂ Om du vill ange absoluta och relativa attribut för en cellreferens efter det att
du infogat den klickar du på den infogade referensen och bläddrar genom
alternativen genom att trycka på kommando-K. Läs ”Skilja på absoluta och relativa
cellreferenser” på sidan 25 för mer information.
mm Du anger en cellreferens med musen genom att placera insättningspunkten i
formelredigeraren eller formelfältet (endast Numbers) och göra något av följande i
samma tabell som formelcellen eller, endast i Numbers, i en annan tabell på samma
eller ett annat ark:
ÂÂ Om du vill referera till en enskild cell klickar du på cellen.
24 Kapitel 1 Använda formler i tabeller
Kapitel 1 Använda formler i tabeller 25
ÂÂ Om du vill referera till alla celler i en kolumn eller rad klickar du på referensfliken för
kolumnen eller raden.
ÂÂ Om du vill referera till ett cellintervall klickar du på en cell i intervallet och markerar
eller ändrar storlek på cellintervallet genom att dra uppåt, nedåt, åt vänster eller
höger.
ÂÂ Om du vill ange absoluta och relativa attribut för en cellreferens klickar du
visningstriangeln på den infogade referensen och väljer ett alternativ från
popupmenyn. Läs ”Skilja på absoluta och relativa cellreferenser” på sidan 25
för mer information.
I Numbers använder den infogade cellreferensen namn istället för referensfliksnotation,
såvida inte ”Använd namn på rubrikcell som referens” har avmarkerats i panelen
Allmänt i inställningarna för Numbers. I Keynote och Pages använder den infogade
cellreferensen namn istället för referensfliksnotation om de celler som refereras till har
rubriker.
mm Du skriver en cellreferens genom att placera insättningspunkten i formelredigeraren
eller formelfältet (endast Numbers) och sedan ange cellreferensen med något av de
format som beskrivs i ”Referera till celler i formler” på sidan 22.
När du skriver en cellreferens som innehåller namnet på en rubrikcell (alla program),
tabell (endast Numbers) eller ett ark (endast Numbers) visas efter de tre första tecknen
en lista med förslag på ett eller flera namn i kalkylbladet som matchar de tecken du
skrivit. Du kan välja från listan eller fortsätta skriva. Om du vill avaktivera namnförslag
i Numbers väljer du Numbers > Inställningar och avmarkerar ”Använd namn på
rubrikcell som referens” i panelen Allmänt.
Skilja på absoluta och relativa cellreferenser
Använd absoluta och relativa former av cellreferenser till att ange vilken cell du vill att
referensen ska peka på om du kopierar eller flyttar formeln som referensen finns i.
Om en cellreferens är relativ (A1): När cellreferensens formel flyttas ändras den
inte. Om du däremot klipper ut formeln eller kopierar den och sedan klistrar in den
ändras cellreferensen så att den behåller samma position i relation till formelcellen.
Om exempelvis en formel som innehåller A1 visas i C4 och du kopierar och klistrar in
formeln i C5, blir cellreferensen (i C5) A2.
Om rad- och kolumnkomponenterna i en cellreferens är absoluta ($A$1): När
en formel kopieras förändras inte cellreferensen. Du använder dollartecknet ($) till
att ange en absolut rad- eller kolumnkomponent. Om exempelvis en formel som
innehåller $A$1 visas i C4 och du kopierar och klistrar in formeln i C5 eller i D5, förblir
cellreferensen (i C5 eller D5) $A$1.
Om radkomponenten i en cellreferens är absolut (A$1): Kolumnkomponenten
är relativ och kan ändras så att dess position i relation till formelcellen behålls. Om
exempelvis en formel som innehåller A$1 visas i C4 och du kopierar och klistrar in
formeln i D5, blir cellreferensen (i D5) B$1.
Om kolumnkomponenten i en cellreferens är absolut ($A1): Radkomponenten är
relativ och kan ändras så att dess positionen i relation till formelcellen behålls. Om
exempelvis en formel som innehåller $A1 visas i C4 och du kopierar och klistrar in
formeln i C5 eller i D5, blir cellreferensen (i C5 och D5) $A2.
Så här anger du hur absoluta cellreferenskomponenterna är:
mm Skriv en cellreferens på något av de sätt som beskrivs ovan.
mm Klicka på visningstriangeln för en cellreferens och välj ett alternativ från popupmenyn.
mm Markera en cellreferens och bläddra bland alternativen genom att trycka på
kommando-K.
Använda operatorer i formler
Använd operatorer i formler till att utföra aritmetiska beräkningar och till att jämföra
värden:
ÂÂ Aritmetiska operatorer utför aritmetiska beräkningar, som addition och subtraktion,
och returnerar numeriska resultat. Läs ”Aritmetiska operatorer” på sidan 26 för mer
information.
ÂÂ Jämförelseoperatorer jämför två värden och returnerar SANT eller FALSKT. Läs
”Jämförelseoperatorer” på sidan 27 för mer information.
Aritmetiska operatorer
Du kan använda aritmetiska operatorer till att utföra aritmetiska beräkningar i formler.
När du vill Använd den här aritmetiska
operatorn
Om t.ex. A2 innehåller 20 och
B2 innehåller 2 blir resultatet
av formeln
Addera två värden + (plustecken) A2 + B2 returnerar 22.
Subtrahera ett värde från ett
annat värde
– (minustecken) A2 - B2 returnerar 18.
Multiplicera två värden * (asterisk) A2 * B2 returnerar 40.
Dividera ett värde med ett
annat värde
/ (snedstreck) A2 / B2 returnerar 10.
Upphöja ett värde med ett
annat värde
^ (inskjutningstecken) A2 ^ B2 returnerar 400.
Beräkna ett procentvärde % (procenttecken) A2% returnerar 0,2, formaterat
för visning som 20%.
Om du använder en sträng med en aritmetisk operator returneras ett fel. 3 + ”hallå” är
t.ex. inte en korrekt aritmetisk beräkning.
26 Kapitel 1 Använda formler i tabeller
Kapitel 1 Använda formler i tabeller 27
Jämförelseoperatorer
Du kan använda jämförelseoperatorerna till att jämföra två värden i
formler. Jämförelseoperationer returnerar alltid värdena SANT eller FALSKT.
Jämförelseoperatorer kan också användas till att konstruera de villkor som
används av vissa funktioner. Se ”villkor” i tabellen ”Syntaxelement och termer i
funktionsdefinitioner” på sidan 32
När du vill bestämma om Använd den här
jämförelseoperatorn
Om t.ex. A2 innehåller 20 och
B2 innehåller 2 blir resultatet
av formeln
Två värden är lika = A2 = B2 returnerar FALSKT.
Två värden är olika <> A2 <> B2 returnerar SANT.
Det första värdet är större än
det andra värdet
> A2 > B2 returnerar SANT.
Det första värdet är mindre än
det andra värdet
< A2 < B2 returnerar FALSKT.
Det första värdet är större än
eller lika med det andra värdet
>= A2 >= B2 returnerar SANT.
Det första värdet är mindre än
eller lika med det andra värdet
<= A2 <= B2 returnerar FALSKT.
Strängar är större än siffror. Exemplet ”hallå” > 5 returnerar TRUE.
SANT och FALSKT kan jämföras med varandra men inte med siffror eller strängar. SANT
> FALSKT och FALSKT < SANT eftersom SANT tolkas som 1 och FALSKT tolkas som 0.
TRUE = 1 returnerar FALSE och TRUE = ”NågonText” returnerar FALSE.
Jämförelseoperationer används primärt i funktioner, som OM, som jämför två värden
och sedan utför andra operationer beroende på om jämförelsen returnerar SANT eller
FALSKT. Om du vill veta mer om det här ämnet väljer du Hjälp > ”iWork formler och
funktioner Hjälp” eller Hjälp > ”iWork formler och funktioner –användarhandbok”.
Strängoperatorn och jokertecken
Strängoperatorn kan användas i formler och jokertecken kan användas i villkor.
När du vill Använd följande
strängoperator eller
jokertecken
Exempel
Sammanfoga strängar eller
innehållet i celler
& ”abc”&”def” returnerar ”abcdef”
”abc”&A1 returnerar ”abc2” om
cell A1 innehåller 2.
A1&A2 returnerar ”12” om cell
A1 innehåller 1 och cell A2
innehåller 2.
Matcha ett enskilt tecken ? ”ta?” matchar alla strängar som
börjar med ”ta” och innehåller
exakt ett tecken till.
Matcha godtyckligt antal tecken * ”*ed” matchar alla strängar som
slutar med ”ed”, oavsett längd.
Matcha ett tecken som också
kan användas som jokertecken
~ ”~?” matchar själva frågetecknet,
istället för att använda
frågetecknet som jokertecken.
Mer information om hur du använder jokertecken i villkor hittar du i avsnittet ”Ange
villkor och använda jokertecken” på sidan 353.
Kopiera och flytta formler och formlernas beräknade värden
Så här kopierar och flyttar du celler som innehåller en formel:
mm Om du vill kopiera det beräknade värdet i en formelcell men inte själva formeln
markerar du cellen och väljer Redigera > Kopiera. Markera sedan cellen som ska
innehålla värdet och välj Redigera > Klistra in värden.
mm Om du vill kopiera eller flytta en formelcell eller en cell som formeln refererar till
följer du anvisningarna i ”Kopiera och flytta celler” i Numbers Hjälp eller Numbers
Användarhandbok.
Om du har en stor tabell i Numbers och vill flytta formeln till en cell som inte syns i
fönstret markerar du cellen, väljer Redigera > ”Markera för flytt”, markerar den andra
cellen och väljer Redigera > Flytta. Om exempelvis formeln =A1 visas i cell D1 och du
vill flytta samma formel till cell X1, markerar du D1, väljer Redigera > ”Markera för flytt”,
markerar sedan X1 och väljer Redigera > Flytta. Formeln =A1 visas i cell X1.
Om du kopierar eller flyttar en formelcell: Ändra vid behov cellreferenserna. Läs
”Skilja på absoluta och relativa cellreferenser” på sidan 25 för mer information.
Om du flyttar en cell som en formel refererar till: Cellreferensen i formeln uppdateras
automatiskt. Om det t.ex. finns en referens till A1 i en formel och du flyttar A1 till D95
ändras cellreferensen i formeln till D95.
28 Kapitel 1 Använda formler i tabeller
Kapitel 1 Använda formler i tabeller 29
Visa alla formler i ett kalkylblad
Om du vill se en lista över alla formler i ett kalkylblad i Numbers väljer du Innehåll >
Visa formellista eller klickar på formellistknappen i verktygsfältet.
Plats: Identifierar det ark och den tabell som formeln finns i.
Resultat: Visar det aktuella värdet beräknat av formeln.
Formel: Visar formeln.
Så här använder du fönstret med formellistan:
mm Du identifierar cellen som innehåller en formel genom att klicka på formeln. Tabellen
visas ovanför fönstret med formellistan och formelcellen markeras.
mm Du redigerar formeln genom att dubbelklicka på den.
mm Du ändrar storlek på fönstret med formellistan genom att dra markörerna uppe i högra
hörnet uppåt eller nedåt.
mm Du hittar formler som innehåller ett visst element genom att skriva elementet i
sökfältet och trycka på returtangenten.
Söka och ersätta formelelement
I Numbers kan du genom att använda fönstret Sök och ersätt söka igenom alla formler
i ett kalkylblad efter ett visst element och, om du vill, ändra det.
Så här öppnar du fönstret Sök och ersätt:
mm Välj Redigera > Sök > Visa sökning och klicka sedan på Sök och ersätt.
mm Välj Innehåll > Visa formellista och klicka sedan på Sök och ersätt.
Sök: Ange det formelelement (cellreferens, operator, funktion, osv.) du söker.
I: Välj Endast formler från den här popupmenyn.
Matcha skiftläge: Markera det här alternativet om du bara vill hitta elementet vars
stora och små bokstäver stämmer exakt med söksträngen i sökfältet.
Hela ord: Välj det här alternativet om du bara vill hitta elementet vars hela innehåll
stämmer med söksträngen i sökfältet.
Ersätt: Ange om du vill vad söksträngen i sökfältet ska ersättas med.
Upprepa sökning (loop): Välj det här alternativet om du vill fortsätta söka efter
söksträngen i sökfältet även efter det att hela kalkylbladet har sökts igenom.
Nästa eller Föregående: Klicka på de här alternativen om du vill söka efter nästa eller
föregående förekomst av söksträngen i sökfältet. När ett element har hittats öppnas
formelredigeraren och formeln som innehåller förekomsten av elementet visas.
Ersätt alla: Klicka på det här alternativen om du vill ersätta alla förekomster av
söksträngen i sökfältet med det du skrivit i fältet Ersätt.
Ersätt: Klicka på det här alternativen om du vill ersätta den aktuella förekomsten av
söksträngen i sökfältet med det du skrivit i fältet Ersätt.
Sök och ersätt: Klicka på det här alternativen om du vill ersätta den aktuella
förekomsten av söksträngen i sökfältet och söka efter nästa förekomst.
30 Kapitel 1 Använda formler i tabeller
31
Det här kapitlet är en introduktion till funktionerna i iWork.
En introduktion till funktioner
En funktion är en namngiven beräkning som du kan ta med i en formel när du vill
utföra en beräkning eller ändra data i en tabellcell.
I iWork finns funktioner som du kan använda till att utföra matematiska och
ekonomiska beräkningar, hämta cellvärden baserat på en sökning, ändra textsträngar
eller hämta aktuellt datum och tid. Varje funktion har ett namn följt av ett eller flera
argument inom parentes. Du använder argument till att tillhandahålla värden som
funktionen behöver för att fylla sitt syfte.
Följande formel innehåller t.ex. en funktion med namnet SUMMA med ett enda
argument (ett cellintervall) som adderar värdena i kolumn A, rad 2 till och med 10:
=SUMMA(A2:A10)
Antalet och typerna av argument varierar mellan funktionerna. Antalet argument
och beskrivningar av dem anges tillsammans med funktionen i den alfabetiska ”Lista
över funktionskategorier” på sidan 39. Beskrivningarna innehåller också ytterligare
information och exempel på varje funktion.
Information om funktioner
Om du vill veta mer om Gå till
Syntax för funktionsdefinitioner ”Syntaxelement och termer i
funktionsdefinitioner” på sidan 32
Typer av argument som används av funktioner ”Värdetyper” på sidan 34
Funktionskategorier som tidslängd och statistik ”Lista över funktionskategorier” på sidan 39.
Funktionerna listas alfabetiskt inom varje
kategori.
Översikt över funktionerna i iWork 2
Om du vill veta mer om Gå till
Argument som är vanliga i flera
ekonomifunktioner
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på
sidan 334
Fler exempel och ämnen ”Ytterligare exempel och ämnen” på sidan 333
Syntaxelement och termer i funktionsdefinitioner
Funktioner beskrivs med vissa syntaxelement och termer.
Term eller symbol Betydelse
versaler Funktionsnamn visas med endast versaler. Det
går dock att ange ett funktionsnamn med både
versaler och gemener blandat.
parentes Funktionsargument placeras inom parentes.
Parenteserna krävs, även om iWork i ett begränsat
antal fall kan infoga slutparentesen automatiskt.
kursiverad text Kursiverad text anger att du måste ersätta
argumentnamnet med ett värde funktionen
använder till att beräkna ett resultat. Argumenten
kan ha en värdetyp, som ”nummer”, ”datum/tid”
eller ”sträng”. Värdetyper tas upp i ”Värdetyper” på
sidan 34.
komman och semikolon Syntaxbeskrivningarna för funktioner använder
komman till att separera argument. Om dina
språk- och textinställningar (Mac OS X 10.6 eller
senare) eller internationella inställningar (tidigare
versioner av Max OS X) är inställda att använda
kommatecken som decimalseparator så separerar
du argument med semikolon istället för komma.
ellips (…) Ett argument följt av en ellips kan upprepas
så många gånger det behövs. Eventuella
begränsningar beskrivs i argumentdefinitionen.
förteckning En förteckning är en värdesekvens som används
av en funktion, eller som returneras av en
funktion.
32 Kapitel 2 Översikt över funktionerna i iWork
Kapitel 2 Översikt över funktionerna i iWork 33
Term eller symbol Betydelse
förteckningskonstant En förteckningskonstant är en uppsättning
värden inom klamrar ({}) och skrivs direkt i
funktionen. Exempel: {1, 2, 5, 7} eller {”01/02/2008”,
”03/10/2009”, ”08/11/2010”}.
förteckningsfunktion Ett litet antal funktioner beskrivs som
”förteckningsfunktioner” vilket innebär att
funktionen returnerar en förteckning över värden
istället för ett enda värde. De här funktionerna
används ofta till att tillhandahålla värden åt en
annan funktion.
booleskt uttryck Ett booleskt uttryck är ett uttryck som uppskattas
till det booleska värdet SANT eller FALSKT.
konstant En konstant är ett värde som anges direkt
i formeln och som inte innehåller några
funktionsanrop eller referenser. I t.ex. formeln
=SAMMANFOGA(”katt”, ”er”) är ”katt” och ”er”
konstanter.
modalt argument Ett modalt argument är ett argument som kan
ha ett av flera möjliga angivna värden. Normalt
säger modala argument något om den typ av
beräkning funktionen ska utföra eller den typ av
data funktionen ska returnera. Om ett modalt
argument har ett förvalt värde anges det i
argumentbeskrivningen.
villkor Ett villkor är ett uttryck som kan innehålla
jämförelseoperatorer, konstanter, strängoperatorn
& samt referenser. Villkorets innehåll måste vara
sådant att resultatet av när villkoret jämförs med
ett annat värde blir det booleska värdet SANT
eller FALSKT.. Further information and examples
are included in ”Ange villkor och använda
jokertecken” på sidan 353.
Värdetyper
Ett funktionsargument har en typ som anger vilken typ av information argumentet kan
innehålla. Funktioner returnerar också ett värde av en viss typ.
Värdetyp Beskrivning
något Om ett argument är angett som ”något” kan
det vara ett booleskt värde, datum-/tidvärde,
tidslängdsvärde, nummervärde eller strängvärde.
Boolesk Ett booleskt värde är ett logiskt värde av typen
SANT (1) eller FALSKT (0) eller en referens till en
cell som innehåller eller resulterar i ett logiskt
värde av typen SANT eller FALSKT. Ett booleskt
värde är oftast resultatet av en utvärdering av
ett booleskt uttryck, men det kan också anges
direkt som ett argument i en funktion eller som
innehållet i en cell. En vanlig användning av
booleska värden är att avgöra vilket uttryck som
ska returneras av funktionen OM.
samling Ett argument som är angivet som en
samling kan vara en referens till ett specifikt
tabellcellsintervall, en förteckningskonstant
eller en förteckning som returnerats av en
förteckningsfunktion. Ett argument som är
angivet som en samling har ytterligare attribut
som definierar den typ av värden argumentet kan
innehålla.
34 Kapitel 2 Översikt över funktionerna i iWork
Kapitel 2 Översikt över funktionerna i iWork 35
Värdetyp Beskrivning
datum/tid Det här är ett datum-/tidvärde eller en referens
till en cell som innehåller ett datum-/tidvärde i
något av de format som stöds av iWork. Datum-/
tidvärden måste skrivas inom citationstecken i
funktioner. Du kan välja att visa bara ett datum
eller ett klockslag i en cell, men alla datum-/
tidvärden innehåller både ett datum och ett
klockslag.
Även om datum oftast kan anges direkt som
strängar (till exempel ”12/31/2010”), så ser
DATUM-funktionen till att datumet tolkas på
ett konsekvent sätt oavsett vilket datumformat
som valts i Systeminställningar (sök efter
”datumformat” i fönstret Systeminställningar).
Värdetyp Beskrivning
tidslängd Ett tidslängdsvärde är en angiven tidslängd
eller en referens till en cell som innehåller en
tidslängd. Tidslängdsvärden består av veckor (v
eller veckor), dagar (d eller dagar), timmar (t eller
timmar), minuter (m eller minuter), sekunder
(s eller sekunder) och millisekunder (ms eller
millisekunder). Ett tidslängdsvärde kan anges i ett
av två format.
Det första formatet består av en siffra följt av en
tidsperiod (t.ex. t för timmar), valfritt följt av ett
mellanslag och upprepat för andra tidsperioder.
Du kan antingen ange förkortningen för
perioden, som ”t”, eller det fullständiga namnet,
som ”timmar”. T.ex.: 12h 5d 3m representerar en
tidslängd av 12 timmar, 5 dagar och 3 minuter.
Tidsperioder behöver inte anges i längdordning
och inga mellanslag krävs. 5d 5t är samma sak
som 5t5d. Om du skriver strängen direkt i en
formel måste du skriva den inom citationstecken,
som i ”12t 5d 3m”.
En tidslängd kan också anges som en serie
siffror avgränsade av kolon. Om du använder
det här formatet måste ett sekundargument
tas med i slutet med ett decimaltecken följd
av antalet millisekunder, som kan vara 0, om
tidslängdsvärdet riskerar att sammanblandas med
ett datum-/tidvärde. Exempelvis så representerar
12:15:30.0 en tidslängd på 12 timmar, 15 minuter
och 30 sekunder medan 12:15:30 representerar
klockslaget 12:15:30. 5:00.0 representerar en
tidslängd på exakt 5 minuter. Om du skriver
strängen direkt i en funktion måste du skriva
den inom citationstecken, som ”12:15:30.0” eller
”5:00.0”. Om cellen är formaterad till att visa en
viss tidslängd tillämpas tidslängdsenheterna i
relation till tidslängdsvisningen och du behöver
inte ange millisekunder.
lista En lista är en kommaseparerad sekvens av
andra värden. Till exempel, =VÄLJ(3, ”1”, ”andra”,
7, ”sista”). I vissa fall inkluderas listan i en
ytterligare uppsättning parenteser. Exempel:
=OMRÅDEN((B1:B5, C10:C12)).
36 Kapitel 2 Översikt över funktionerna i iWork
Kapitel 2 Översikt över funktionerna i iWork 37
Värdetyp Beskrivning
modal Ett modalt värde är ett enskilt värde, ofta en
siffra, som representerar ett specifikt läge för
ett modalt argument. ”Modala argument”
definieras i ”Syntaxelement och termer i
funktionsdefinitioner” på sidan 32.
nummer Ett nummervärde är ett tal, ett numeriskt uttryck,
eller en referens till en cell som innehåller ett
numeriskt uttryck. Om de värden som accepteras
för ett tal är begränsade (t.ex. om talet måste vara
större än 0) anges detta i argumentbeskrivningen.
intervallvärde Ett intervallvärde är en referens till ett
enskilt cellintervall (kan vara en enda cell).
Intervallvärden har ytterligare attribut
som definierar vilken typ av värden de
kan innehålla. Den informationen anges i
argumentbeskrivningen.
Värdetyp Beskrivning
referens Det här är en referens till en enskild cell eller ett
intervall av celler. Om intervallet innehåller fler
än en cell separeras start- och slutcellen med ett
enda kolon. Exempel: =ANTAL(A3:D7)
Om inte cellnamnet är unikt inom alla tabeller
måste referensen innehålla namnet på tabellen
om referensen är till en cell eller en annan
tabell. Exempel: =Tabell 2::B2. Lägg märke till att
tabellnamnet och cellreferensen separeras av
dubbla kolon (::).
Om tabellen finns i ett annat blad måste också
namnet på bladet inkluderas, såvida inte
cellnamnet är unikt inom alla blad. Exempel:
=SUMMA(Ark 2::Tabell 1::C2:G2). Arkets namn,
tabellnamnet och cellreferensen separeras av
dubbla kolon.
Vissa funktioner som accepterar intervall kan
hantera intervall som sträcker sig över flera
tabeller. Tänk dig att du har öppnat en fil som
har ett ark med tre tabeller (Tabell 1, Tabell 2,
Tabell 3). Tänk dig också att cell C2 i varje tabell
innehåller siffran 1. Formeln =SUMMA(Tabell
1:Tabell 2 :: C2) sträcker sig då över två av
tabellerna och adderar cell C2 i alla tabeller
mellan Tabell 1 och Tabell 2. Resultatet blir
alltså 2. Om du drar Tabell 3 så att den hamnar
mellan Tabell 1 och Tabell 2 i sidofältet returnerar
funktionen 3 eftersom den nu adderar cell C2 i
alla tre tabellerna (Tabell 3 ligger mellan Tabell 1
och Tabell 2).
sträng En sträng består av inga eller fler tecken, eller
en referens till en cell som innehåller ett eller
fler tecken. Tecknen kan bestå av alla tecken
som går att skriva, inklusive tal. Strängvärden
måste skrivas inom citationstecken i formler. Om
strängvärdet är begränsat på något sätt (om det
t.ex. måste representera ett datum) anges detta i
argumentbeskrivningen.
38 Kapitel 2 Översikt över funktionerna i iWork
Kapitel 2 Översikt över funktionerna i iWork 39
Lista över funktionskategorier
Det finns flera funktionskategorier. Vissa funktioner utför t.ex. beräkningar med
datum-/tidvärden, logiska funktioner ger ett booleskt (SANT eller FALSKT) resultat
och andra funktioner utför ekonomiska beräkningar. Varje funktionskategori tas
upp i ett separat kapitel.
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Lista över tidslängdsfunktioner” på sidan 62
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Lista över logiska funktioner och informationsfunktioner” på sidan 151
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
Klistra in från exempel i hjälpen
Många av exemplen i hjälpen kan kopieras och klistras in direkt i en tabell eller
(i Numbers) på en tom sida. Det finns två grupper av exempel som kan kopieras från
hjälpen och klistras in i en tabell. Den första är enskilda exempel som ingår i hjälpen.
Alla sådana exempel börjar med ett likhetstecken (=). I hjälpavsnittet om funktionen
TIMME finns det två sådana exempel.
Om du vill använda ett av dessa exempel markerar du texten från och med
likhetstecken fram till slutet av exemplet.
När texten är markerad kan du kopiera och klistra in den i valfri cell i tabellen. Ett
alternativ till att kopiera och klistra in är att dra markeringen från exemplet och släppa
den i en tabellcell.
Den andra typen av exempel som kan kopieras är exempeltabeller som ingår i hjälpen.
Det här är exempeltabellen för UPPLRÄNTA.
Om du vill använda en exempeltabell markerar du alla cellerna i tabellen, inklusive
första raden.
När texten är markerad kan du kopiera och klistra in den i valfri tabellcell eller på en
tom sida i ett Numbers-ark. Det går inte att dra och släppa den här typen av exempel.
40 Kapitel 2 Översikt över funktionerna i iWork
41
Med datum- och tidfunktionerna kan du arbeta med datum
och tider, och lösa problem som att ta reda på antalet
arbetsdagar mellan två datum eller ta reda på vilken
veckodag ett visst datum infaller på.
Lista över datum- och tidfunktionerna
I iWork finns följande datum- och tidfunktioner som kan användas i tabeller.
Funktion Beskrivning
”DATUM” (sidan 43) Funktionen DATE kombinerar separata värden
för år, månad och dag och returnerar ett datum-/
tidsvärde. Även om datum oftast kan anges direkt
som strängar (till exempel ”12/31/2010”), så ser
DATUM-funktionen till att datumet tolkas på
ett konsekvent sätt oavsett vilket datumformat
som angetts i Systeminställningar (sök efter
”datumformat” i fönstret Systeminställningar).
”DATEDIF” (sidan 44) Funktionen DATEDIF returnerar antalet dagar,
månader eller år mellan två datum.
”DATUMVÄRDE” (sidan 45) Funktionen DATUMVÄRDE konverterar en
datumtextsträng och returnerar ett datum-/
tidsvärde. Funktionen ger kompatibilitet med
andra kalkylbladsprogram.
”DAG” (sidan 46) Funktionen DAG returnerar dag i månaden för ett
angivet datum-/tidsvärde.
”DAGNAMN” (sidan 47) Funktionen DAGNAMN returnerar namnet på
veckodagen från ett datum-/tidsvärde eller en
siffra. Dag 1 är söndag.
”DAGAR360” (sidan 47) Funktionen DAGAR360 returnerar antalet dagar
mellan två datum baserat på tolv månader med
30 dagar och ett år om 360 dagar.
Datum-/tidfunktioner 3
Funktion Beskrivning
”EDATUM” (sidan 48) Funktionen EDATUM returnerar ett datum som
är ett antal månader före eller efter ett angivet
datum.
”SLUTMÅNAD” (sidan 49) Funktionen SLUTMÅNAD returnerar ett datum
som är den sista dagen i månaden ett antal
månader före eller efter ett angivet datum.
”TIMME” (sidan 50) Funktionen TIMME returnerar timmen för ett
angivet datum-/tidsvärde.
”MINUT” (sidan 50) Funktionen MINUT returnerar minuterna för ett
angivet datum-/tidsvärde.
”MÅNAD” (sidan 51) Funktionen MÅNAD returnerar månaden för ett
angivet datum-/tidsvärde.
”MÅNADNAMN” (sidan 52) Funktionen MÅNADNAMN returnerar namnet på
en månad från en siffra. Månad 1 är januari.
”NETTOARBETSDAGAR” (sidan 53) Funktionen NETTOARBETSDAGAR returnerar
antalet arbetsdagar mellan två datum.
Arbetsdagar exkluderar helger och eventuella
andra datum som specifikt exkluderas.
”NU” (sidan 54) Funktionen NU returnerar det aktuella datum-/
tidsvärdet från systemklockan.
”SEKUND” (sidan 54) Funktionen SEKUND returnerar sekunderna för
ett angivet datum-/tidsvärde.
”KLOCKSLAG” (sidan 55) Funktionen KLOCKSLAG konverterar separata
värden för timmar, minuter och sekunder till ett
datum-/tidsvärde.
”TIDVÄRDE” (sidan 56) Funktionen TIDVÄRDE returnerar tiden som en
decimaldel av ett 24-timmarsdygn från ett givet
datum-/tidsvärde eller från en textsträng.
”IDAG” (sidan 56) Funktionen IDAG returnerar det aktuella
systemdatumet. Tiden anges till 12:00.
”VECKODAG” (sidan 57) Funktionen VECKODAG returnerar ett tal som är
veckodagen för ett angivet datum.
”VECKONR” (sidan 58) Funktionen VECKONR returnerar veckonumret för
ett angivet datum.
”ARBETSDAGAR” (sidan 59) Funktionen ARBETSDAGAR returnerar det datum
som ligger det angivna ett antalet arbetsdagar
före eller efter ett angivet datum. Arbetsdagar
exkluderar helger och eventuella andra datum
som specifikt exkluderas.
42 Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner
Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner 43
Funktion Beskrivning
”ÅR” (sidan 60) Funktionen ÅR returnerar året för ett angivet
datum-/tidsvärde.
”ÅRDEL” (sidan 61) Funktionen ÅRDEL returnerar den del av ett år
som representeras av antalet hela dagar mellan
två datum.
DATUM
Funktionen DATE kombinerar separata värden för år, månad och dag och returnerar ett
datum-/tidsvärde. Även om datum oftast kan anges direkt som strängar (till exempel
”12/31/2010”), så ser DATUM-funktionen till att datumet tolkas på ett konsekvent sätt
oavsett vilket datumformat som angetts i Systeminställningar (sök efter ”datumformat”
i fönstret Systeminställningar).
DATUM(år, månad, dag)
ÂÂ år: Året för det returnerade värdet. år är ett numeriskt värde. Värdet konverteras
inte. Om du anger 10 används år 10, inte 1910 eller 2010.
ÂÂ månad: Månaden för det returnerade värdet. månad är ett tal som ska vara mellan
1 och 12.
ÂÂ dag: Dagen för det returnerade värdet. dag är ett numeriskt värde mellan 1 och det
antal dagar som finns i månaden.
Exempel:
Om A1 innehåller 2014, A2 innehåller 11 och A3 innehåller 10:
=DATUM(A1, A2, A3) returnerar 10 nov 2014, som visas med cellens aktuella format.
=DATUM(A1, A3, A2) returnerar 11 okt 2014.
=DATUM(2012, 2, 14) returnerar 14 feb 2012.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”LÖPTID” på sidan 67
”KLOCKSLAG” på sidan 55
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
DATEDIF
Funktionen DATEDIF returnerar antalet dagar, månader eller år mellan två datum.
DATEDIF(start-datum, slut-datum, kalkyl-metod)
ÂÂ start-datum: Startdatumet. start-datum är ett datum-/tidsvärde.
ÂÂ slut-datum: Slutdatumet. slut-datum är ett datum-/tidsvärde.
ÂÂ kalkyl-metod: Anger hur tidsskillnader uttrycks och hur datum i olika år eller
månader hanteras.
”D”: Räkna antalet dagar mellan start- och slutdatum.
”M”: Räkna antalet månader mellan start- och slutdatum.
”Y”: Räkna antalet år mellan start- och slutdatum.
”MD”: Räkna antalet dagar mellan start- och slutdatum och ignorera månader och
år. Månaden i slut-datum anses vara månaden i start-datum. Om startdagen ligger
efter slutdagen utgår beräkningen från slutdagen som om den ligger i föregående
månad. Året för slut-datum används till att kontrollera om det är ett skottår.
”ÅM”: Räkna antalet hela månader mellan start- och slutdatum och ignorera året.
Om startmånad/dag ligger före slutmånad/år behandlas datumen som om de ligger
i samma år. Om startmånad/dag ligger efter slutmånad/år behandlas datumen som
om de ligger i två på varandra följande år.
”ÅD”: Räkna antalet dagar mellan start- och slutdatum och ignorera året. Om
startmånad/dag ligger före slutmånad/år behandlas datumen som om de ligger i
samma år. Om startmånad/dag ligger efter slutmånad/år behandlas datumen som
om de ligger i två på varandra följande år.
Exempel:
Om A1 innehåller datum-/tidsvärdet 6/4/88 och A2 innehåller datum-/tidsvärdet 30/10/06:
=DATEDIF(A1, A2, ”D”) returnerar 6781, antalet dagar mellan 6 april 1988 och 30 oktober 2006.
=DATEDIF(A1, A2, ”M”) returnerar 222, antalet hela månader mellan 6 april 1988 och 30 oktober 2006.
=DATEDIF(A1, A2, ”Å”) returnerar 18, antalet hela år mellan 6 april 1988 och 30 oktober 2006.
=DATEDIF(A1, A2, ”MD”) returnerar 24, antalet dagar mellan den sjätte dagen i en månad och den
30:e dagen i samma månad.
=DATEDIF(A1, A2, ”ÅM”) returnerar 6, antalet dagar mellan april och efterföljande oktober i valfritt år.
=DATEDIF(A1, A2, ”ÅD”) returnerar 207, antalet dagar mellan 6 april och efterföljande 30 oktober i
valfritt år.
=DATEDIF(”06/04/1988”, NU(), ”Å”) & ” år, ” & DATEDIF(”06/04/1988”, NU(), ”ÅM”) & ” månader och ” &
DATEDIF(”06/04/1988”, NU(), ”MD”) & ” dagar” returnerar den nuvarande åldern på en person född den
6 april 1988.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DAGAR360” på sidan 47
44 Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner
Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner 45
”NETTOARBETSDAGAR” på sidan 53
”NU” på sidan 54
”ÅRDEL” på sidan 61
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
DATUMVÄRDE
Funktionen DATUMVÄRDE konverterar en datumtextsträng och returnerar ett datum-/
tidsvärde. Funktionen ger kompatibilitet med andra kalkylbladsprogram.
DATUMVÄRDE(datum-text)
ÂÂ datum-text: Datumsträng som ska konverteras. datum-text är ett strängvärde. Det
måste vara ett datum angivet inom citationstecken eller ett datum-/tidsvärde. Om
datum-text inte är något giltigt datum returneras ett fel.
Exempel:
Om cellen B1 innehåller datum-/tidsvärdet 2 augusti 1979 06:30:00 och cellen C1 innehåller strängen
16/10/2008:
=DATEVALUE(B1) returnerar 2 aug 1979 och behandlas som ett datumvärde om det refereras i
andra formler. Det returnerade värdet formateras i enlighet med det befintliga cellformatet. En som
formaterats som Automatiskt använder det datumformat som angetts i Systeminställningar (sök efter
”datumformat” i Systeminställningar).
=DATUMVÄRDE(C1) returnerar 16 okt 2008.
=DATUMVÄRDE(”29/12/1974”) returnerar 29 dec 1974.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DATUM” på sidan 43
”KLOCKSLAG” på sidan 55
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
DAG
Funktionen DAG returnerar dag i månaden för ett angivet datum-/tidsvärde.
DAG(datum)
ÂÂ datum: Datum som funktionen ska använda. datum är ett datum-/tidsvärde.
Tidsdelen ignoreras av den här funktionen.
Exempel:
=DAG(”6/4/88 23.59.22”) returnerar 6.
=DAG(”12/5/2009”) returnerar 12.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DAGNAMN” på sidan 47
”TIMME” på sidan 50
”MINUT” på sidan 50
”MÅNAD” på sidan 51
”SEKUND” på sidan 54
”ÅR” på sidan 60
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
46 Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner
Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner 47
DAGNAMN
Funktionen DAGNAMN returnerar namnet på veckodagen från ett datum-/tidsvärde
eller en siffra. Dag 1 är söndag.
DAGNAMN(dag-num)
ÂÂ dag-num: Önskad veckodag. dag-num är ett datum-/tidsvärde, eller ett numeriskt
värde i intervallet 1 till 7. Om dag-num har decimaler ignoreras de.
Exempel:
Om B1 innehåller datum-/tidsvärdet 2 augusti 1979 06:30:00 och cellen C1 innehåller strängen
16/10/2008 och D1 innehåller 6:
=DAGNAMN(B1) returnerar torsdag.
=DAGNAMN(C1) returnerar torsdag.
=DAGNAMN(D1) returnerar fredag.
=DAGNAMN(”29/12/1974”) returnerar söndag.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DAG” på sidan 46
”MÅNADNAMN” på sidan 52
”VECKODAG” på sidan 57
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
DAGAR360
Funktionen DAGAR360 returnerar antalet dagar mellan två datum baserat på tolv
månader med 30 dagar och ett år om 360 dagar.
DAGAR360(start-datum, slut-datum, använd-euro-metod)
ÂÂ start-datum: Startdatumet. start-datum är ett datum-/tidsvärde.
ÂÂ slut-datum: Slutdatumet. slut-datum är ett datum-/tidsvärde.
ÂÂ använd-euro-metod: Ett valfritt värde som anger om NASD-metoden eller den
europeiska metoden ska användas för datum som faller på den 31:a i månaden.
NASD-metod (0, FALSKT, eller utelämnad): Använd NASD-metoden för datum som
faller på den 31:a i månaden.
EURO-metod (1 eller SANT): Använd europeisk metod för datum som faller på den
31:a i månaden.
Exempel:
=DAGAR360(”20/12/2008”, ”31/3/2009”) returnerar 101d.
=DAGAR360(”27/2/2008”, ”31/3/2009”,0) returnerar 394d.
=DAGAR360(”27/2/2008”, ”31/3/2009”,1) returnerar 393d då den europeiska beräkningsmetoden
används.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DATEDIF” på sidan 44
”NETTOARBETSDAGAR” på sidan 53
”ÅRDEL” på sidan 61
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
EDATUM
Funktionen EDATUM returnerar ett datum som är ett antal månader före eller efter
ett angivet datum.
EDATUM(start-datum, månad-förskjutning)
ÂÂ start-datum: Startdatumet. start-datum är ett datum-/tidsvärde.
ÂÂ månad-förskjutning: Antalet månader före eller efter startdatumet. månadförskjutning
är ett numeriskt värde. Ett negativt värde för månad-förskjutning
används till att ange ett antal månader före startdatum, och ett positivt värde för
månad-förskjutning används till att ange antalet månader efter startdatum.
Exempel:
=EDATUM(”15/1/2000”, 1) returnerar 15/2/2000, datumet en månad senare.
=EDATUM(”15/1/2000”, -24) returnerar 15/1/1998, datumet 24 månader tidigare.
48 Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner
Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner 49
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”SLUTMÅNAD” på sidan 49
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SLUTMÅNAD
Funktionen SLUTMÅNAD returnerar ett datum som är den sista dagen i månaden
ett antal månader före eller efter ett angivet datum.
SLUTMÅNAD(start-datum, månad-förskjutning)
ÂÂ start-datum: Startdatumet. start-datum är ett datum-/tidsvärde.
ÂÂ månad-förskjutning: Antalet månader före eller efter startdatumet. månadförskjutning
är ett numeriskt värde. Ett negativt värde för månad-förskjutning
används till att ange ett antal månader före startdatum, och ett positivt värde för
månad-förskjutning används till att ange antalet månader efter startdatum.
Exempel:
=SLUTMÅNAD(”15/5/2010”, 5) returnerar 31 okt 2010, sista dagen i månaden fem månader efter maj
2010.
=SLUTMÅNAD(”15/5/2010”, -5) returnerar 31 dec 2009, sista dagen i månaden fem månader före maj
2010.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”EDATUM” på sidan 48
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
TIMME
Funktionen TIMME returnerar timmen för ett angivet datum-/tidsvärde.
TIMME(tid)
ÂÂ tid: Tiden som funktionen ska använda. tid är ett datum-/tidsvärde. Datumdelen
ignoreras av den här funktionen.
Tänk på vid användning
ÂÂ Klockslaget som returneras är i 24-timmarsformat (0 är midnatt, 23 är elva på
kvällen).
Exempel:
=TIMME(NU()) returnerar den aktuella timmen på dagen.
=TIMME(”4/6/88 11:59:22 AM”) returnerar 11.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DAG” på sidan 46
”MINUT” på sidan 50
”MÅNAD” på sidan 51
”SEKUND” på sidan 54
”ÅR” på sidan 60
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
MINUT
Funktionen MINUT returnerar minuterna för ett angivet datum-/tidsvärde.
MINUT(tid)
ÂÂ tid: Tiden som funktionen ska använda. tid är ett datum-/tidsvärde. Datumdelen
ignoreras av den här funktionen.
Exempel
=MINUT(”4/6/88 11:59:22 AM”) returnerar 59.
50 Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner
Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner 51
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DAG” på sidan 46
”TIMME” på sidan 50
”MÅNAD” på sidan 51
”SEKUND” på sidan 54
”ÅR” på sidan 60
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
MÅNAD
Funktionen MÅNAD returnerar månaden för ett angivet datum-/tidsvärde.
MÅNAD(datum)
ÂÂ datum: Datum som funktionen ska använda. datum är ett datum-/tidsvärde.
Tidsdelen ignoreras av den här funktionen.
Exempel
=MÅNAD(”6 april 1988 11:59:22 AM”) returnerar 4.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DAG” på sidan 46
”TIMME” på sidan 50
”MINUT” på sidan 50
”MÅNADNAMN” på sidan 52
”SEKUND” på sidan 54
”ÅR” på sidan 60
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
MÅNADNAMN
Funktionen MÅNADNAMN returnerar namnet på en månad från en siffra. Månad 1 är
januari.
MÅNADNAMN(månad-num)
ÂÂ månad-num: Önskad månad. månad-num är ett numeriskt värde och måste ligga i
intervallet 1 till 12. Om månad-num har decimaler ignoreras de.
Exempel:
=MÅNADNAMN(9) returnerar september.
=MÅNADNAMN(6) returnerar juni.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DAGNAMN” på sidan 47
”MÅNAD” på sidan 51
”VECKODAG” på sidan 57
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
52 Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner
Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner 53
NETTOARBETSDAGAR
Funktionen NETTOARBETSDAGAR returnerar antalet arbetsdagar mellan två datum.
Arbetsdagar exkluderar helger och eventuella andra datum som specifikt exkluderas.
NETTOARBETSDAGAR(start-datum, slut-datum, uteslut-datum)
ÂÂ start-datum: Startdatumet. start-datum är ett datum-/tidsvärde.
ÂÂ slut-datum: Slutdatumet. slut-datum är ett datum-/tidsvärde.
ÂÂ uteslut-datum: En valfri samling datum som ska uteslutas från beräkningen. uteslutdatum
är en samling som innehåller datum-/tidsvärden.
Exempel
=NETTOARBETSDAGAR(”01/11/2009”, ”30/11/2009”, {”11/11/2009”,”26/11/2009”}) returnerar 19d, antalet
arbetsdagar i november 2009 exklusive helger och de två helgdagar som specifikt exkluderas.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DATEDIF” på sidan 44
”DAGAR360” på sidan 47
”ARBETSDAGAR” på sidan 59
”ÅRDEL” på sidan 61
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
NU
Funktionen NU returnerar det aktuella datum-/tidsvärdet från systemklockan.
NU()
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen NU har inte några argument. Du måste dock skriva ut parenteserna:
=NU().
Exempel
=NU() returnerar 4 oktober, 2008 10.47, om filen har uppdaterats den 4 oktober 2008 kl 10.47 på
förmiddagen.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”IDAG” på sidan 56
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SEKUND
Funktionen SEKUND returnerar sekunderna för ett angivet datum-/tidsvärde.
SEKUND(tid)
ÂÂ tid: Tiden som funktionen ska använda. tid är ett datum-/tidsvärde. Datumdelen
ignoreras av den här funktionen.
Exempel
=SEKUND(”4/6/88 11:59:22 am”) returnerar 22.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DAG” på sidan 46
”TIMME” på sidan 50
”MINUT” på sidan 50
54 Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner
Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner 55
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
KLOCKSLAG
Funktionen KLOCKSLAG konverterar separata värden för timmar, minuter och sekunder
till ett datum-/tidsvärde.
KLOCKSLAG(timmar, minuter, sekunder)
ÂÂ timmar: Antalet timmar för det returnerade värdet. timmar är ett numeriskt värde.
Om timmar har decimaler ignoreras de.
ÂÂ minuter: Antalet minuter för det returnerade värdet. minuter är ett numeriskt värde.
Om minuter har decimaler ignoreras de.
ÂÂ sekunder: Antalet sekunder för det returnerade värdet. sekunder är ett numeriskt
värde. Om sekunder har decimaler ignoreras de.
Tänk på vid användning
ÂÂ Du kan ange värden för timme, minut och sekund större än 24, 60 respektive 60.
Om timmarna, minuterna och sekunderna tillsammans överskrider 24 timmar
subtraheras 24 timmar upprepade gånger tills värdet blir lägre än 24 timmar.
Exempel:
=KLOCKSLAG(12, 0, 0) returnerar 12:00.
=KLOCKSLAG(16, 45, 30) returnerar 16:45.
=KLOCKSLAG(0, 900, 0) returnerar 15:00.
=KLOCKSLAG(60, 0, 0) returnerar 12:00.
=KLOCKSLAG(4.25, 0, 0) returnerar 4:00.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DATUM” på sidan 43
”DATUMVÄRDE” på sidan 45
”LÖPTID” på sidan 67
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
TIDVÄRDE
Funktionen TIDVÄRDE returnerar tiden som en decimaldel av ett 24-timmarsdygn från
ett givet datum-/tidsvärde eller från en textsträng.
TIDVÄRDE(tid)
ÂÂ tid: Tiden som funktionen ska använda. tid är ett datum-/tidsvärde. Datumdelen
ignoreras av den här funktionen.
Exempel:
=TIDVÄRDE(”4/6/88 12:00”) returnerar 0,5 (mitt på dagen representerar en halv dag).
=TIDVÄRDE(”12:00:59”) returnerar 0,5007 (avrundat till fyra decimalers noggrannhet).
=TIDVÄRDE(”9:00 pm”) returnerar 0,875 (21 timmar, eller 21:00, dividerat med 24).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
IDAG
Funktionen IDAG returnerar det aktuella systemdatumet. Tiden anges till 12:00.
IDAG()
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen IDAG har inte några argument. Du måste dock skriva ut parenteserna:
=IDAG().
ÂÂ Det visade datumet uppdateras varje gång du öppnar eller ändrar filen.
ÂÂ Du kan använda funktionen NU till att hämta det aktuella datumet och tiden och till
att formatera cellen för visning av båda.
56 Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner
Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner 57
Exempel
=IDAG() returnerar 6 april 2008 om beräkningen sker 6 april 2008.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”NU” på sidan 54
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
VECKODAG
Funktionen VECKODAG returnerar ett tal som är veckodagen för ett angivet datum.
VECKODAG(datum, första-dag)
ÂÂ datum: Datum som funktionen ska använda. datum är ett datum-/tidsvärde.
Tidsdelen ignoreras av den här funktionen.
ÂÂ första-dag: Ett valfritt värde som avgör hur dagar numreras.
Söndag är 1 (1 eller utelämnad): Söndag är första dagen (dag 1) i veckan och
lördag är dag 7.
Måndag är 1 (2): Måndag är första dagen (dag 1) i veckan och söndag är dag 7.
Måndag är 0 (3): Måndag är första dagen (dag 0) i veckan och söndag är dag 6.
Exempel:
=VECKODAG(”6 apr 1988”, 1) returnerar 4 (onsdag, den fjärde dagen om du börjar räkna söndag
som dag 1).
=VECKODAG(”6 apr 1988”) returnerar samma värde som föregående exempel (numreringsschema
1 används om inget argument för numreringsschema anges).
=VECKODAG(”6 apr 1988”, 2) returnerar 3 (onsdag, den tredje dagen om du börjar räkna måndag
som dag 1).
=VECKODAG(”6 apr 1988”, 3) returnerar 2 (onsdag, den andra dagen om du börjar räkna måndag
som dag 0).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DAGNAMN” på sidan 47
”MÅNADNAMN” på sidan 52
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
VECKONR
Funktionen VECKONR returnerar veckonumret för ett angivet datum.
VECKONR(datum, första-dag)
ÂÂ datum: Datum som funktionen ska använda. datum är ett datum-/tidsvärde.
Tidsdelen ignoreras av den här funktionen.
ÂÂ första-dag: Ett valfritt värde som anger om veckor börjar på söndag eller måndag.
Söndag är 1 (1 eller utelämnad): Söndag är första dagen (dag 1) i veckan och
lördag är dag 7.
Måndag är 1 (2): Måndag är första dagen (dag 1) i veckan och söndag är dag 7.
Exempel
=VECKONR(”12/7/2009”,1) returnerar 29.
=VECKONR(”12/7/2009”,2) returnerar 28.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DAG” på sidan 46
”TIMME” på sidan 50
”MINUT” på sidan 50
”MÅNAD” på sidan 51
”SEKUND” på sidan 54
”ÅR” på sidan 60
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
58 Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner
Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner 59
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ARBETSDAGAR
Funktionen ARBETSDAGAR returnerar det datum som ligger det angivna ett antalet
arbetsdagar före eller efter ett angivet datum. Arbetsdagar exkluderar helger och
eventuella andra datum som specifikt exkluderas.
ARBETSDAGAR(datum, arbete-dagar, uteslut-datum)
ÂÂ datum: Datum som funktionen ska använda. datum är ett datum-/tidsvärde.
Tidsdelen ignoreras av den här funktionen.
ÂÂ arbete-dagar: Antalet arbetsdagar före eller efter det angivna datumet. arbetedagar
är ett numeriskt värde. Det är positivt om det önskade datumet ligger efter
datum och negativt om det önskade datumet ligger för datum.
ÂÂ uteslut-datum: En valfri samling datum som ska uteslutas från beräkningen.
uteslut-datum är en samling som innehåller datum-/tidsvärden.
Exempel
=ARBETSDAGAR(”01/11/2009”, 20, {”11/11/2009”,”26/11/2009”}) returnerar 1 dec 2009, arbetsdagen 20
dagar efter 01/11/2009 exklusive helger och de två helgdagar som specifikt exkluderas.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”NETTOARBETSDAGAR” på sidan 53
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ÅR
Funktionen ÅR returnerar året för ett angivet datum-/tidsvärde.
ÅR(datum)
ÂÂ datum: Datum som funktionen ska använda. datum är ett datum-/tidsvärde.
Tidsdelen ignoreras av den här funktionen.
Exempel:
=ÅR(”6 april 2008”) returnerar 2008.
=ÅR(NU()) returnerar 2009 om det uppskattas 4 juni 2009.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DAG” på sidan 46
”TIMME” på sidan 50
”MINUT” på sidan 50
”MÅNAD” på sidan 51
”SEKUND” på sidan 54
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
60 Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner
Kapitel 3 Datum-/tidfunktioner 61
ÅRDEL
Funktionen ÅRDEL returnerar den del av ett år som representeras av antalet hela dagar
mellan två datum.
ÅRDEL(start-datum, slut-datum, dagar-basis)
ÂÂ start-datum: Startdatumet. start-datum är ett datum-/tidsvärde.
ÂÂ slut-datum: Slutdatumet. slut-datum är ett datum-/tidsvärde.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Exempel:
=ÅRDEL(”15/12/2009”, ”30/6/2010”,0) returnerar 0,541666667.
=ÅRDEL(”15/12/2009”, ”30/6/2010”,1) returnerar 0,539726027.
=ÅRDEL(”12/15/2009”, ”6/30/2010”,2) returnerar 0,547222222.
=ÅRDEL(”15/12/2009”, ”30/6/2010”,3) returnerar 0,539726027.
=ÅRDEL(”15/12/2009”, ”30/6/2010”,4) returnerar 0,541666667.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DATEDIF” på sidan 44
”DAGAR360” på sidan 47
”NETTOARBETSDAGAR” på sidan 53
”Lista över datum- och tidfunktionerna” på sidan 41
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
62
Med hjälp av tidslängdsfunktionerna kan du arbeta med
tidsperioder genom att konvertera mellan olika tidsperioder,
t.ex. timmar, dagar och veckor.
Lista över tidslängdsfunktioner
I iWork finns följande tidslängdsfunktioner som kan användas i tabeller.
Funktion Beskrivning
”TID.TILL.DAG” (sidan 63) Funktionen TID.TILL.DAG konverterar ett
tidslängdsvärde till antal dagar.
”TID.TILL.TIM” (sidan 63) Funktionen TID.TILL.TIM konverterar ett
tidslängdsvärde till antal timmar.
”TID.TILL.MS” (sidan 64) Funktionen TID.TILL.MS konverterar ett
tidslängdsvärde till antal millisekunder.
”TID.TILL.MIN” (sidan 65) Funktionen TID.TILL.MIN konverterar ett
tidslängdsvärde till antal minuter.
”TID.TILL.S” (sidan 65) Funktionen TID.TILL.S konverterar ett
tidslängdsvärde till antal sekunder.
”TID.TILL.V” (sidan 66) Funktionen TID.TILL.V konverterar ett
tidslängdsvärde till antal veckor.
”LÖPTID” (sidan 67) Funktionen LÖPTID kombinerar separata värden
för veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder och
millisekunder och returnerar ett tidslängdsvärde.
”BARA.TIDSLÄNGD” (sidan 68) Funktionen BARA.TIDSLÄNGD utvärderar ett
angivet värde och returnerar antalet dagar det
representerar om det är ett tidslängdsvärde,
annars det angivna värdet. Funktionen ger
kompatibilitet med andra kalkylbladsprogram.
Tidslängdsfunktioner 4
Kapitel 4 Tidslängdsfunktioner 63
TID.TILL.DAG
Funktionen TID.TILL.DAGkonverterar ett tidslängdsvärde till antal dagar.
TID.TILL.DAG(tidslängd)
ÂÂ tidslängd: Tidslängd som ska konverteras. tidslängd är ett tidslängdsvärde.
Exempel:
=TID.TILL.DAG(”2v 3d 2t 10m 0s 5ms”) returnerar 17,09027784.
=TID.TILL.DAG(”10:0:13:00:05.500”) returnerar 70,5417302.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”TID.TILL.TIM” på sidan 63
”TID.TILL.MS” på sidan 64
”TID.TILL.MIN” på sidan 65
”TID.TILL.S” på sidan 65
”TID.TILL.V” på sidan 66
”Lista över tidslängdsfunktioner” på sidan 62
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
TID.TILL.TIM
Funktionen TID.TILL.TIM konverterar ett tidslängdsvärde till antal timmar.
TID.TILL.TIM(tidslängd)
ÂÂ tidslängd: Tidslängd som ska konverteras. tidslängd är ett tidslängdsvärde.
Exempel:
=TID.TILL.TIM(”2v 3d 2t 10m 0s 5ms”) returnerar 410,1666681.
=TID.TILL.TIM(”10:0:13:00:05.500”) returnerar 1693,001528.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”TID.TILL.DAG” på sidan 63
”TID.TILL.MS” på sidan 64
”TID.TILL.MIN” på sidan 65
”TID.TILL.S” på sidan 65
”TID.TILL.V” på sidan 66
”Lista över tidslängdsfunktioner” på sidan 62
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
TID.TILL.MS
Funktionen TID.TILL.MS konverterar ett tidslängdsvärde till antal millisekunder.
TID.TILL.MS(tidslängd)
ÂÂ tidslängd: Tidslängd som ska konverteras. tidslängd är ett tidslängdsvärde.
Exempel:
=TID.TILL.MS(”2v 3d 2t 10m 0s 5ms”) returnerar 1476600005.
=TID.TILL.MS(”10:0:13:00:05.500”) returnerar 6094805500.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”TID.TILL.DAG” på sidan 63
”TID.TILL.TIM” på sidan 63
”TID.TILL.MIN” på sidan 65
”TID.TILL.S” på sidan 65
”TID.TILL.V” på sidan 66
”Lista över tidslängdsfunktioner” på sidan 62
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
64 Kapitel 4 Tidslängdsfunktioner
Kapitel 4 Tidslängdsfunktioner 65
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
TID.TILL.MIN
Funktionen TID.TILL.MIN konverterar ett tidslängdsvärde till antal minuter.
TID.TILL.MIN(tidslängd)
ÂÂ tidslängd: Tidslängd som ska konverteras. tidslängd är ett tidslängdsvärde.
Exempel:
=TID.TILL.MIN(”2v 3d 2t 10m 0s 5ms”) returnerar 24610,0000833333.
=TID.TILL.MIN(”10:0:13:00:05.500”) returnerar 101580,091666667.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”TID.TILL.DAG” på sidan 63
”TID.TILL.TIM” på sidan 63
”TID.TILL.MS” på sidan 64
”TID.TILL.S” på sidan 65
”TID.TILL.V” på sidan 66
”Lista över tidslängdsfunktioner” på sidan 62
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
TID.TILL.S
Funktionen TID.TILL.S konverterar ett tidslängdsvärde till antal sekunder.
TID.TILL.S(tidslängd)
ÂÂ tidslängd: Tidslängd som ska konverteras. tidslängd är ett tidslängdsvärde.
Exempel:
=TID.TILL.S(”2v 3d 2t 10m 0s 5ms”) returnerar 1476600,005.
=TID.TILL.S(”10:0:13:00:05.500”) returnerar 6094805,5.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”TID.TILL.DAG” på sidan 63
”TID.TILL.TIM” på sidan 63
”TID.TILL.MS” på sidan 64
”TID.TILL.MIN” på sidan 65
”TID.TILL.V” på sidan 66
”Lista över tidslängdsfunktioner” på sidan 62
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
TID.TILL.V
Funktionen TID.TILL.V konverterar ett tidslängdsvärde till antal veckor.
TID.TILL.V(tidslängd)
ÂÂ tidslängd: Tidslängd som ska konverteras. tidslängd är ett tidslängdsvärde.
Exempel:
=TID.TILL.V(”2v 3d 2t 10m 0s 5ms”) returnerar 2,44146826223545.
=TID.TILL.V(”10:0:13:00:05.500”) returnerar 10,0773900462963.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”TID.TILL.DAG” på sidan 63
”TID.TILL.TIM” på sidan 63
”TID.TILL.MS” på sidan 64
”TID.TILL.MIN” på sidan 65
”TID.TILL.S” på sidan 65
”Lista över tidslängdsfunktioner” på sidan 62
”Värdetyper” på sidan 34
66 Kapitel 4 Tidslängdsfunktioner
Kapitel 4 Tidslängdsfunktioner 67
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
LÖPTID
Funktionen LÖPTID kombinerar separata värden för veckor, dagar, timmar, minuter,
sekunder och millisekunder och returnerar ett tidslängdsvärde.
LÖPTID(veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder, millisekunder)
ÂÂ veckor: Ett värde som representerar antalet veckor. veckor är ett numeriskt värde.
ÂÂ dagar: Ett valfritt värde som representerar antalet dagar. dagar är ett
numeriskt värde.
ÂÂ timmar: Ett valfritt värde som representerar antalet timmar. timmar är ett
numeriskt värde.
ÂÂ minuter: Ett valfritt värde som representerar antalet minuter. minuter är ett
numeriskt värde.
ÂÂ sekunder: Ett valfritt värde som representerar antalet sekunder. sekunder är ett
numeriskt värde.
ÂÂ millisekunder: Ett valfritt värde som representerar antalet millisekunder.
millisekunder är ett numeriskt värde.
Tänk på vid användning
ÂÂ Ett argument som är 0 kan utelämnas, men kommat måste skrivas ut om senare
värden inkluderas. Exempel: =LÖPTID(, ,12, 3) returnerar ett värde på 12t 3m (12
timmar och 3 minuter).
ÂÂ Negativa värden är tillåtna. Exempel: =LÖPTID(0, 2, -24) returnerar ett värde på 1 dag
(2 dagar minus 24 timmar).
Exempel:
=LÖPTID(1) returnerar 1v (1 vecka).
=LÖPTID(,,1) returnerar 1t (1 timme).
=LÖPTID(1.5) returnerar 1v 3d 12t (1 vecka, 3 dagar, 12 timmar eller 1,5 veckor).
=LÖPTID(3, 2, 7, 10, 15.3505) returnerar 3v 2d 7t 10m 15s 350ms (3 veckor, 2 dagar, 7 timmar, 10
minuter, 15 sekunder, 350 millisekunder).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DATUM” på sidan 43
”KLOCKSLAG” på sidan 55
”Lista över tidslängdsfunktioner” på sidan 62
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
BARA.TIDSLÄNGD
Funktionen BARA.TIDSLÄNGD utvärderar ett angivet värde och returnerar antalet
dagar det representerar om det är ett tidslängdsvärde, annars det angivna värdet.
Funktionen ger kompatibilitet med andra kalkylbladsprogram.
BARA.TIDSLÄNGD(något-värde)
ÂÂ något-värde: Ett värde. något-värde kan innehålla valfri värdetyp.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om något-värde är ett löptidsvärde blir resultatet detsamma som för TID.TILL.DAG,
annars returneras något-värde.
ÂÂ Den här funktionen kan infogas automatiskt när ett Numbers '08-dokument
uppgraderas eller vid import av ett Excel- eller Appleworks-dokument. Det tas bort i
eventuella kopior av filen som sparas som Numbers ‘08- eller Excel-dokument.
Exempel:
=BARA.TIDSLÄNGD(”1v”) returnerar 7, motsvarigheten till en vecka i dagar.
=BARA.TIDSLÄNGD(12) returnerar 12 (värdet returneras eftersom det inte är en tidslängd).
=BARA.TIDSLÄNGD(”abc”) returnerar ”abc”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över tidslängdsfunktioner” på sidan 62
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
68 Kapitel 4 Tidslängdsfunktioner
69
Med teknikfunktioner kan du beräkna vissa vanliga tekniska
värden och konvertera mellan olika numeriska baser.
Lista över teknikfunktioner
I iWork finns följande teknikfunktioner som kan användas i tabeller.
Funktion Beskrivning
”BAS.TILL.NUM” (sidan 70) Funktionen BAS.TILL.NUM konverterar ett tal med
den angivna basen till ett tal med basen 10.
”BESSELJ” (sidan 71) Funktionen BESSELJ returnerar Besselfunktionen
Jn(x) (heltal).
”BESSELY” (sidan 72) Funktionen BESSELY returnerar Besselfunktionen
Yn(x) (heltal).
”BIN.TILL.DEC” (sidan 73) Funktionen BIN.TILL.DEC konverterar ett binärt tal
till motsvarande decimaltal.
”BIN.TILL.HEX” (sidan 74) Funktionen BIN.TILL.HEX konverterar ett binärt tal
till motsvarande hexadecimala tal.
”BIN.TILL.OKT” (sidan 75) Funktionen BIN.TILL.OKT konverterar ett binärt tal
till motsvarande oktala tal.
”KONVERTERA” (sidan 75) Funktionen KONVERTERA konverterar ett tal från
ett måttsystem till motsvarande värde i ett annat
måttsystem.
”DEC.TILL.BIN” (sidan 80) Funktionen DEC.TILL.BIN konverterar ett
decimaltal till motsvarande binära tal.
”DEC.TILL.HEX” (sidan 81) Funktionen DEC.TILL.HEX konverterar ett
decimaltal till motsvarande hexadecimala tal.
Teknikfunktioner 5
Funktion Beskrivning
”DEC.TILL.OKT” (sidan 82) Funktionen DEC.TILL.OKT konverterar ett
decimaltal till motsvarande oktala tal.
”DELTA” (sidan 82) Funktionen DELTA avgör om två värden är exakt
lika.
”FELF” (sidan 83) Funktionen FELF returnerar felfunktionen som är
integrerad mellan två värden.
”FELFK” (sidan 84) Funktionen FELFK returnerar den komplementära
felfunktionen FELF som är integrerad mellan en
angiven nedre gräns och oändligheten.
”SLSTEG” (sidan 84) Funktionen SLSTEG avgör om ett värde är större
än eller exakt lika med ett annat värde.
”HEX.TILL.BIN” (sidan 85) Funktionen HEX.TILL.BIN konverterar ett
hexadecimalt tal till motsvarande binära tal.
”HEX.TILL.DEC” (sidan 86) Funktionen HEX.TILL.DEC konverterar ett
hexadecimalt tal till motsvarande decimaltal.
”HEX.TILL.OKT” (sidan 87) Funktionen HEX.TILL.OKT konverterar ett
hexadecimalt tal till motsvarande oktala tal.
”NUM.TILL.BAS” (sidan 88) Funktionen NUM.TILL.BAS konverterar ett tal från
bas 10 till ett tal med den angivna basen.
”OKT.TILL.BIN” (sidan 89) Funktionen OKT.TILL.BIN konverterar ett oktalt tal
till motsvarande binära tal.
”OKT.TILL.DEC” (sidan 90) Funktionen OKT.TILL.DEC konverterar ett oktalt
tal till motsvarande decimaltal.
”OKT.TILL.HEX” (sidan 91) Funktionen OKT.TILL.HEX konverterar ett oktalt tal
till motsvarande hexadecimala tal.
BAS.TILL.NUM
Funktionen BAS.TILL.NUM konverterar ett tal med den angivna basen till ett tal med
basen 10.
BAS.TILL.NUM(konvertera-sträng, bas)
ÂÂ konvertera-sträng: Strängen som representerar talet som ska konverteras.
konvertera-sträng är ett strängvärde. Det kan endast innehålla siffror och bokstäver
som kan användas med basen för det tal som konverteras.
ÂÂ bas: Den nuvarande basen för det tal som ska konverteras. bas är ett numeriskt
värde och måste ligga i intervallet 1 till 36.
70 Kapitel 5 Teknikfunktioner
Kapitel 5 Teknikfunktioner 71
Tänk på vid användning
ÂÂ Den här funktionen returnerar ett numeriskt värde och kan korrekt användas i
formler som innehåller andra numeriska värden. Vissa andra kalkylbladsprogram
returnerar ett strängvärde.
Exempel:
=BAS.TILL.NUM(”3f”; 16) returnerar 63.
=BAS.TILL.NUM(1000100; 2) returnerar 68.
=BAS.TILL.NUM(”7279”, 8) returnerar ett fel, eftersom siffran ”9” inte är giltig i basen 8.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BIN.TILL.DEC” på sidan 73
”HEX.TILL.DEC” på sidan 86
”NUM.TILL.BAS” på sidan 88
”OKT.TILL.DEC” på sidan 90
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
BESSELJ
Funktionen BESSELJ returnerar Besselfunktionen Jn(x) (heltal).
BESSELJ(något-x-värde, n-värde)
ÂÂ något-x-värde: Det x-värde där du vill uppskatta funktionen. något-x-värde är ett
numeriskt värde.
ÂÂ n-värde: Funktionens ordning. n-värde är ett numeriskt värde och måste vara större
än eller lika med 0. Om n-värde har decimaler ignoreras de.
Exempel:
=BESSELJ(25; 3) returnerar 0,108343081061509.
=BESSELJ(25; 3.9) returnerar också 0,108343081061509 eftersom decimaldelen av n-värde ignoreras.
=BESSELJ(-25; 3) returnerar -0,108343081061509.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BESSELY” på sidan 72
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
BESSELY
Funktionen BESSELY returnerar Besselfunktionen Yn(x) (heltal).
BESSELY(pos-x-värde, n-värde)
ÂÂ pos-x-värde: Det positiva x-värde där du vill uppskatta funktionen. pos-x-värde är
ett numeriskt värde och måste vara större än 0.
ÂÂ n-värde: Funktionens ordning. n-värde är ett numeriskt värde och måste vara större
än eller lika med 0. Om n-värde har decimaler ignoreras de.
Tänk på vid användning
ÂÂ Den här formen av Besselfunktionen kallas även Neumannfunktionen.
Exempel:
=BESSELY(25; 3) returnerar 0,117924850396893.
=BESSELY(25; 3.9) returnerar också 0,117924850396893 eftersom decimaldelen av n-värde ignoreras.
=BESSELY(-25; 3) returnerar ett fel eftersom negativa värden och nollvärden inte är tillåtna.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BESSELJ” på sidan 71
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
72 Kapitel 5 Teknikfunktioner
Kapitel 5 Teknikfunktioner 73
BIN.TILL.DEC
Funktionen BIN.TILL.DEC konverterar ett binärt tal till motsvarande decimaltal.
BIN.TILL.DEC(binär-sträng, konvertera-längd)
ÂÂ binär-sträng: Strängen som representerar talet som ska konverteras. binär-sträng är
ett strängvärde. Det kan endast innehålla talen 0 och 1.
ÂÂ konvertera-längd: Ett valfritt värde som anger resultatsiffrans minimumlängd.
konvertera-längd är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1 till 32. Om det
utelämnas antas det vara 1. Om värdet tas med fylls konvertera-längd vid behov ut
med inledande nollor så att värdet får minst den längd som anges av konverteralängd.
Exempel:
=BIN.TILL.DEC(”1001”) returnerar 9.
=BIN.TILL.DEC(”100111”; 3) returnerar 039.
=BIN.TILL.DEC(101101) returnerar 45.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BIN.TILL.HEX” på sidan 74
”BIN.TILL.OKT” på sidan 75
”DEC.TILL.BIN” på sidan 80
”HEX.TILL.DEC” på sidan 86
”OKT.TILL.DEC” på sidan 90
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
BIN.TILL.HEX
Funktionen BIN.TILL.HEX konverterar ett binärt tal till motsvarande hexadecimala tal.
BIN.TILL.HEX(binär-sträng, konvertera-längd)
ÂÂ binär-sträng: Strängen som representerar talet som ska konverteras. binär-sträng är
ett strängvärde. Det kan endast innehålla talen 0 och 1.
ÂÂ konvertera-längd: Ett valfritt värde som anger resultatsiffrans minimumlängd.
konvertera-längd är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1 till 32.
Om det utelämnas antas det vara 1. Om värdet tas med fylls konvertera-längd
vid behov ut med inledande nollor så att värdet får minst den längd som anges
av konvertera-längd.
Tänk på vid användning
ÂÂ Den här funktionen använder tvåpotens, baserad på 32 bitar. Därför kommer
negativa tal alltid att vara 8 siffror långa.
Exempel:
=BIN.TILL.HEX(”100101”) returnerar 25.
=BIN.TILL.HEX(”100111”; 3) returnerar 027.
=BIN.TILL.HEX(101101) returnerar 2D.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BIN.TILL.DEC” på sidan 73
”BIN.TILL.OKT” på sidan 75
”DEC.TILL.HEX” på sidan 81
”HEX.TILL.BIN” på sidan 85
”OKT.TILL.HEX” på sidan 91
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
74 Kapitel 5 Teknikfunktioner
Kapitel 5 Teknikfunktioner 75
BIN.TILL.OKT
Funktionen BIN.TILL.OKT konverterar ett binärt tal till motsvarande oktala tal.
BIN.TILL.OKT(binär-sträng, konvertera-längd)
ÂÂ binär-sträng: Strängen som representerar talet som ska konverteras. binär-sträng är
ett strängvärde. Det kan endast innehålla talen 0 och 1.
ÂÂ konvertera-längd: Ett valfritt värde som anger resultatsiffrans minimumlängd.
konvertera-längd är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1 till 32. Om det
utelämnas antas det vara 1. Om värdet tas med fylls konvertera-längd vid behov ut
med inledande nollor så att värdet får minst den längd som anges av konverteralängd.
Tänk på vid användning
ÂÂ Den här funktionen använder tvåpotens, baserad på 32 bitar. Därför kommer
negativa tal alltid att vara 11 siffror långa.
Exempel:
=BIN.TILL.OKT(”10011”) returnerar 23.
=BIN.TILL.OKT(”100111”; 3) returnerar 047.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BIN.TILL.HEX” på sidan 74
”DEC.TILL.OKT” på sidan 82
”HEX.TILL.OKT” på sidan 87
”OKT.TILL.BIN” på sidan 89
”BIN.TILL.DEC” på sidan 73
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
KONVERTERA
Funktionen KONVERTERA konverterar ett tal från ett måttsystem till motsvarande värde
i ett annat måttsystem.
KONVERTERA(konvertera-num, från-enhet, till-enhet)
ÂÂ konvertera-num: Talet som ska konverteras. konvertera-num är ett numeriskt värde.
ÂÂ från-enhet: Den nuvarande enheten för det tal som ska konverteras. från-enhet är
ett strängvärde. Det måste vara en av de angivna konstanterna.
ÂÂ till-enhet: Den nya enheten för det tal som ska konverteras. till-enhet är ett
strängvärde. Det måste vara en av de angivna konstanterna.
Tänk på vid användning
ÂÂ De möjliga värdena för från-enhet och till-enhet visas i tabeller som följer exemplen
(”Konverteringsenheter som stöds” på sidan 76). Tabellerna är ordnade efter kategori.
Om värdet anges i en referenscell, istället för att skrivas in direkt i funktionen, krävs
inte de citationstecken som finns i tabellerna. Skiftläget är viktigt och måste strikt
följas.
Exempel:
=KONVERTERA(9; ”lbm”; ”kg”) returnerar 4,08233133 (9 pund är ungefär 4,08 kilogram).
=KONVERTERA(26,2; ”mi”; ”m”) returnerar 42164,8128 (26,2 engelska mil är ungefär 42 165,8 meter).
=KONVERTERA(1, ”tsp”, ”ml”) returnerar 4.92892159375 (1 tesked är ungefär 4,9 milliliter).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
Konverteringsenheter som stöds
Vikt och massa
Mått Konstant
Gram ”g” (kan användas med metriska prefix)
Slug ”sg”
Pund, viktenhet (avoirdupois) ”lbm”
U (atommasseenhet) ”u” (kan användas med metriska prefix)
Ounce, viktenhet (avoirdupois) ”ozm”
76 Kapitel 5 Teknikfunktioner
Kapitel 5 Teknikfunktioner 77
Avstånd
Mått Konstant
Meter ”m” (kan användas med metriska prefix)
Engelsk mil ”mi”
Nautisk mil ”Nmi”
Tum ”in”
Fot ”ft”
Yard ”yd”
Ångström ”ang” (kan användas med metriska prefix)
Pica (1/6 tum, Postscript Pica) ”Pica”
Tidslängd
Mått Konstant
År ”yr”
Vecka ”wk”
Dag ”day”
Timme ”hr”
Minut ”mn”
Sekund ”sek” (kan användas med metriska prefix)
Hastighet
Mått Konstant
Engelska mil per timme ”mi/h”
Engelska mil per minut ”mi/mn”
Meter per timme ”m/h” (kan användas med metriska prefix)
Meter per minut ”m/mn” (kan användas med metriska prefix)
Meter per sekund ”m/s” (kan användas med metriska prefix)
Fot per minut ”ft/mn”
Fot per sekund ”ft/s”
Knop ”kt”
Tryck
Mått Konstant
Pascal ”Pa” (kan användas med metriska prefix)
Atmosfär ”atm” (kan användas med metriska prefix)
Millimeter kvicksilver ”mmHg” (kan användas med metriska prefix)
Kraft
Mått Konstant
Newton ”N” (kan användas med metriska prefix)
Dyn ”dyn” (kan användas med metriska prefix)
Pund (kraftenhet) ”lbf”
Energi
Mått Konstant
Joule ”J” (kan användas med metriska prefix)
Erg ”e” (kan användas med metriska prefix)
Termokemisk kalori ”c” (kan användas med metriska prefix)
IT-kalori ”cal” (kan användas med metriska prefix)
Elektronvolt ”eV” (kan användas med metriska prefix)
Hästkrafttimme ”HPh”
Wattimme ”Wh” (kan användas med metriska prefix)
Fot-pund ”flb”
BTU ”BTU”
Effekt
Mått Konstant
Hästkraft ”HP”
Watt ”W” (kan användas med metriska prefix)
Magnetism
Mått Konstant
Tesla ”T” (kan användas med metriska prefix)
Gauss ”ga” (kan användas med metriska prefix)
78 Kapitel 5 Teknikfunktioner
Kapitel 5 Teknikfunktioner 79
Temperatur
Mått Konstant
Grader Celsius ”C”
Grader Fahrenheit ”F”
Kelvin ”K” (kan användas med metriska prefix)
Volym
Mått Konstant
Tesked ”tsp”
Matsked ”tbs”
Ounce (vätska) ”oz”
Kopp ”cup”
Amerikansk pint ”pt”
Brittisk pint ”uk_pt”
Quart ”qt”
Gallon ”gal”
Liter ”l” (kan användas med metriska prefix)
Metriska prefix
Mått Konstant Multiplikator
exa ”E” 1E+18
peta ”P” 1E+15
tera ”T” 1E+12
giga ”G” 1E+09
mega ”M” 1E+06
kilo ”k” 1E+03
hekto ”h” 1E+02
dekao ”e” 1E+01
deci ”d” 1E-01
centi ”c” 1E-02
milli ”m” 1E-03
micro ”u” eller ”μ” 1E-06
Mått Konstant Multiplikator
nano ”n” 1E-09
pico ”p” 1E-12
femto ”f” 1E-15
atto ”a” 1E-18
Tänk på vid användning
Dessa prefix kan endast an ÂÂ vändas med de metriska konstanterna ”g”, ”u”, ”m”, ”ang”,
”sek”, ”m/h”, ”m/mn”, ”m/s”, ”Pa”, ”atm”, ”mmHg”, ”N”, ”dyn”, ”J”, ”e”, ”c”, ”cal”, ”eV”, ”Wh”, ”W”,
”T”, ”ga”, ”K” och ”l”.
DEC.TILL.BIN
Funktionen DEC.TILL.BIN konverterar ett decimaltal till motsvarande binära tal.
DEC.TILL.BIN(decimal-sträng, konvertera-längd)
ÂÂ decimal-sträng: Strängen som representerar talet som ska konverteras.
decimal-sträng är ett strängvärde. Det kan endast innehålla talen 0 till 9.
ÂÂ konvertera-längd: Ett valfritt värde som anger resultatsiffrans minimumlängd.
konvertera-längd är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1 till 32.
Om det utelämnas antas det vara 1. Om värdet tas med fylls konvertera-längd
vid behov ut med inledande nollor så att värdet får minst den längd som anges
av konvertera-längd.
Exempel:
=DEC.TILL.BIN(100) returnerar 01100100.
=DEC.TILL.BIN(”1001”; 12) returnerar 001111101001.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BIN.TILL.DEC” på sidan 73
”DEC.TILL.HEX” på sidan 81
”DEC.TILL.OKT” på sidan 82
”HEX.TILL.BIN” på sidan 85
”OKT.TILL.BIN” på sidan 89
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
80 Kapitel 5 Teknikfunktioner
Kapitel 5 Teknikfunktioner 81
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
DEC.TILL.HEX
Funktionen DEC.TILL.HEX konverterar ett decimaltal till motsvarande hexadecimala tal.
DEC.TILL.HEX(decimal-sträng, konvertera-längd)
ÂÂ decimal-sträng: Strängen som representerar talet som ska konverteras. decimalsträng
är ett strängvärde. Det kan endast innehålla talen 0 till 9.
ÂÂ konvertera-längd: Ett valfritt värde som anger resultatsiffrans minimumlängd.
konvertera-längd är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1 till 32.
Om det utelämnas antas det vara 1. Om värdet tas med fylls konvertera-längd
vid behov ut med inledande nollor så att värdet får minst den längd som anges
av konvertera-längd.
Exempel:
=DEC.TILL.HEX(100) returnerar 64.
=DEC.TILL.HEX(”1001”; 4) returnerar 03E9.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BIN.TILL.HEX” på sidan 74
”DEC.TILL.BIN” på sidan 80
”DEC.TILL.OKT” på sidan 82
”HEX.TILL.DEC” på sidan 86
”OKT.TILL.HEX” på sidan 91
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
DEC.TILL.OKT
Funktionen DEC.TILL.OKT konverterar ett decimaltal till motsvarande oktala tal.
DEC.TILL.OKT(decimal-sträng, konvertera-längd)
ÂÂ decimal-sträng: Strängen som representerar talet som ska konverteras. decimalsträng
är ett strängvärde. Det kan endast innehålla talen 0 till 9.
ÂÂ konvertera-längd: Ett valfritt värde som anger resultatsiffrans minimumlängd.
konvertera-längd är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1 till 32.
Om det utelämnas antas det vara 1. Om värdet tas med fylls konvertera-längd
vid behov ut med inledande nollor så att värdet får minst den längd som anges
av konvertera-längd.
Exempel:
=DEC.TILL.OKT(100) returnerar 144.
=DEC.TILL.OKT(”1001”; 4) returnerar 1751.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BIN.TILL.OKT” på sidan 75
”DEC.TILL.BIN” på sidan 80
”DEC.TILL.HEX” på sidan 81
”HEX.TILL.OKT” på sidan 87
”OKT.TILL.DEC” på sidan 90
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
DELTA
Funktionen DELTA avgör om två värden är exakt lika. Funktionen använder exakt likhet.
Jämför med operatorn = som använder strängbaserad likhet.
DELTA(jämför-från, jämför-till)
ÂÂ jämför-från: Ett tal. jämför-från är ett numeriskt värde.
ÂÂ jämför-till: Ett tal. jämför-till är ett numeriskt värde.
82 Kapitel 5 Teknikfunktioner
Kapitel 5 Teknikfunktioner 83
Tänk på vid användning
ÂÂ DELTA returnerar 1 (SANT) om jämför-från är exakt lika med jämför-till, annars
returneras 0 (FALSKT).
Exempel:
=DELTA(5; 5) returnerar 1 (SANT).
=DELTA(5; -5) returnerar 0 (FALSKT).
=DELTA(5; 5000) returnerar 1 (SANT).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”SLSTEG” på sidan 84
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
FELF
Funktionen FELF returnerar felfunktionen som är integrerad mellan två värden.
FELF(lägre, övre)
ÂÂ lägre: Den lägre gränsen. lägre är ett numeriskt värde.
ÂÂ övre: Ett valfritt argument som anger den övre gränsen. övre är ett numeriskt värde.
Om övre utelämnas antas det vara 0.
Tänk på vid användning
ÂÂ Den här funktionen kallas även Gauss felfunktion.
Exempel:
=FELF(0; 1) returnerar 0,842700792949715.
=FELF(-1; 1) returnerar 1,68540158589943.
=FELF(1; 8) returnerar 0,157299207050285.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”FELFK” på sidan 84
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
FELFK
Funktionen FELFK returnerar den komplementära felfunktionen FELF som är integrerad
mellan en angiven nedre gräns och oändligheten.
FELFK(lägre)
ÂÂ lägre: Den lägre gränsen. lägre är ett numeriskt värde.
Exempel:
=FELFK(-1) returnerar 1,84270079294971.
=FELFK(1) returnerar 0,157299207050285.
=FELFK(12) returnerar 1,3562611692059E-64.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”FELF” på sidan 83
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SLSTEG
Funktionen SLSTEG avgör om ett värde är större än eller exakt lika med ett annat
värde. Funktionen använder exakt likhet. Jämför med operatorn = som använder
strängbaserad likhet.
SLSTEG(jämför-num, steg-tal)
ÂÂ jämför-num: Talet som ska jämföras. jämför-num är ett numeriskt värde.
ÂÂ steg-tal: Stegets storlek. steg-tal är ett numeriskt värde.
84 Kapitel 5 Teknikfunktioner
Kapitel 5 Teknikfunktioner 85
Tänk på vid användning
ÂÂ SLSTEG returnerar 1 (SANT) om jämför-num är större än eller exakt lika med steg-tal,
annars returneras 0 (FALSKT).
Exempel:
=SLSTEG(-4; -5) returnerar 1 (SANT) eftersom -4 är större än -5.
=SLSTEG(4; 5) returnerar 0 (FALSKT) eftersom 4 är mindre än 5.
=SLSTEG(5; 4) returnerar 1 (SANT) eftersom 5 är större än 4.
=SLSTEG(20; 20) returnerar 1 (SANT) eftersom 20 är exakt lika med 20.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DELTA” på sidan 82
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
HEX.TILL.BIN
Funktionen HEX.TILL.BIN konverterar ett hexadecimalt tal till motsvarande binära tal.
HEX.TILL.BIN(hex-sträng, konvertera-längd)
ÂÂ hex-sträng: Strängen som representerar talet som ska konverteras. hex-sträng är ett
strängvärde. Det kan endast innehålla siffrorna 0 till 9 och bokstäverna A till F.
ÂÂ konvertera-längd: Ett valfritt värde som anger resultatsiffrans minimumlängd.
konvertera-längd är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1 till 32.
Om det utelämnas antas det vara 1. Om värdet tas med fylls konvertera-längd
vid behov ut med inledande nollor så att värdet får minst den längd som anges
av konvertera-längd.
Tänk på vid användning
ÂÂ Den här funktionen använder tvåpotens, baserad på 32 bitar. Därför kommer
negativa tal alltid att vara 32 siffror långa.
Exempel:
=HEX.TILL.BIN(”F”; 8) returnerar 00001111.
=HEX.TILL.BIN(”3F”) returnerar 0111111.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BIN.TILL.HEX” på sidan 74
”HEX.TILL.DEC” på sidan 86
”HEX.TILL.OKT” på sidan 87
”OKT.TILL.BIN” på sidan 89
”DEC.TILL.BIN” på sidan 80
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
HEX.TILL.DEC
Funktionen HEX.TILL.DEC konverterar ett hexadecimalt tal till motsvarande decimaltal.
HEX.TILL.DEC(hex-sträng, konvertera-längd)
ÂÂ hex-sträng: Strängen som representerar talet som ska konverteras. hex-sträng är
ett strängvärde. Det kan endast innehålla siffrorna 0 till 9 och bokstäverna A till F.
ÂÂ konvertera-längd: Ett valfritt värde som anger resultatsiffrans minimumlängd.
konvertera-längd är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1 till 32.
Om det utelämnas antas det vara 1. Om värdet tas med fylls konvertera-längd
vid behov ut med inledande nollor så att värdet får minst den längd som anges
av konvertera-längd.
Exempel:
=HEX.TILL.DEC(”F”; 3) returnerar 015.
=HEX.TILL.DEC(”3F”) returnerar 63.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BIN.TILL.DEC” på sidan 73
”DEC.TILL.HEX” på sidan 81
”HEX.TILL.BIN” på sidan 85
86 Kapitel 5 Teknikfunktioner
Kapitel 5 Teknikfunktioner 87
”HEX.TILL.OKT” på sidan 87
”OKT.TILL.DEC” på sidan 90
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
HEX.TILL.OKT
Funktionen HEX.TILL.OKT konverterar ett hexadecimalt tal till motsvarande oktala tal.
HEX.TILL.OKT(hex-sträng, konvertera-längd)
ÂÂ hex-sträng: Strängen som representerar talet som ska konverteras. hex-sträng är
ett strängvärde. Det kan endast innehålla siffrorna 0 till 9 och bokstäverna A till F.
ÂÂ konvertera-längd: Ett valfritt värde som anger resultatsiffrans minimumlängd.
konvertera-längd är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1 till 32.
Om det utelämnas antas det vara 1. Om värdet tas med fylls konvertera-längd
vid behov ut med inledande nollor så att värdet får minst den längd som anges
av konvertera-längd.
Tänk på vid användning
ÂÂ Den här funktionen använder tvåpotens, baserad på 32 bitar. Därför kommer
negativa tal alltid att vara 11 siffror långa.
Exempel:
=HEX.TILL.OKT(”F”; 3) returnerar 017.
=HEX.TILL.OKT(”4E”) returnerar 116.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BIN.TILL.OKT” på sidan 75
”DEC.TILL.OKT” på sidan 82
”HEX.TILL.BIN” på sidan 85
”HEX.TILL.DEC” på sidan 86
”OKT.TILL.HEX” på sidan 91
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
NUM.TILL.BAS
Funktionen NUM.TILL.BAS konverterar ett tal från bas 10 till ett tal med den angivna
basen.
NUM.TILL.BAS(decimal-sträng, bas, konvertera-längd)
ÂÂ decimal-sträng: Strängen som representerar talet som ska konverteras. decimalsträng
är ett strängvärde. Det kan endast innehålla talen 0 till 9.
ÂÂ bas: Den nya basen för det tal som ska konverteras. bas är ett numeriskt värde
och måste ligga i intervallet 1 till 36.
ÂÂ konvertera-längd: Ett valfritt värde som anger resultatsiffrans minimumlängd.
konvertera-längd är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1 till 32.
Om det utelämnas antas det vara 1. Om värdet tas med fylls konvertera-längd
vid behov ut med inledande nollor så att värdet får minst den längd som anges
av konvertera-längd.
Exempel:
=NUM.TILL.BAS(16; 16) returnerar 10.
=NUM.TILL.BAS(100; 32; 4) returnerar 0034.
=NUM.TILL.BAS(100;2) returnerar 1100100.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BAS.TILL.NUM” på sidan 70
”DEC.TILL.BIN” på sidan 80
”DEC.TILL.HEX” på sidan 81
”DEC.TILL.OKT” på sidan 82
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
88 Kapitel 5 Teknikfunktioner
Kapitel 5 Teknikfunktioner 89
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
OKT.TILL.BIN
Funktionen OKT.TILL.BIN konverterar ett oktalt tal till motsvarande binära tal.
OKT.TILL.BIN(oktal-sträng, konvertera-längd)
ÂÂ oktal-sträng: Strängen som representerar talet som ska konverteras. oktal-sträng
är ett strängvärde. Det kan endast innehålla talen 0 till 7.
ÂÂ konvertera-längd: Ett valfritt värde som anger resultatsiffrans minimumlängd.
konvertera-längd är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1 till 32.
Om det utelämnas antas det vara 1. Om värdet tas med fylls konvertera-längd
vid behov ut med inledande nollor så att värdet får minst den längd som anges
av konvertera-längd.
Tänk på vid användning
ÂÂ Den här funktionen använder tvåpotens, baserad på 32 bitar. Därför kommer
negativa tal alltid att vara 32 siffror långa.
Exempel:
=OKT.TILL.BIN(127;8) returnerar 01010111.
=OKT.TILL.BIN(15) returnerar 01101.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BIN.TILL.OKT” på sidan 75
”DEC.TILL.BIN” på sidan 80
”HEX.TILL.BIN” på sidan 85
”OKT.TILL.DEC” på sidan 90
”OKT.TILL.HEX” på sidan 91
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
OKT.TILL.DEC
Funktionen OKT.TILL.DEC konverterar ett oktalt tal till motsvarande decimaltal.
OKT.TILL.DEC(oktal-sträng, konvertera-längd)
ÂÂ oktal-sträng: Strängen som representerar talet som ska konverteras. oktal-sträng är
ett strängvärde. Det kan endast innehålla talen 0 till 7.
ÂÂ konvertera-längd: Ett valfritt värde som anger resultatsiffrans minimumlängd.
konvertera-längd är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1 till 32.
Om det utelämnas antas det vara 1. Om värdet tas med fylls konvertera-längd
vid behov ut med inledande nollor så att värdet får minst den längd som anges
av konvertera-längd.
Exempel:
=OKT.TILL.DEC(127;4) returnerar 0087.
=OKT.TILL.DEC(15) returnerar 13.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BIN.TILL.DEC” på sidan 73
”DEC.TILL.OKT” på sidan 82
”OKT.TILL.BIN” på sidan 89
”OKT.TILL.HEX” på sidan 91
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
90 Kapitel 5 Teknikfunktioner
Kapitel 5 Teknikfunktioner 91
OKT.TILL.HEX
Funktionen OKT.TILL.HEX konverterar ett oktalt tal till motsvarande hexadecimala tal.
OKT.TILL.HEX(oktal-sträng, konvertera-längd)
ÂÂ oktal-sträng: Strängen som representerar talet som ska konverteras. oktal-sträng är
ett strängvärde. Det kan endast innehålla talen 0 till 7.
ÂÂ konvertera-längd: Ett valfritt värde som anger resultatsiffrans minimumlängd.
konvertera-längd är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1 till 32.
Om det utelämnas antas det vara 1. Om värdet tas med fylls konvertera-längd
vid behov ut med inledande nollor så att värdet får minst den längd som anges
av konvertera-längd.
Tänk på vid användning
ÂÂ Den här funktionen använder tvåpotens, baserad på 32 bitar. Därför kommer
negativa tal alltid att vara 8 siffror långa.
Exempel:
=OKT.TILL.HEX(127;4) returnerar 0057.
=OKT.TILL.HEX(15) returnerar 0D.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BIN.TILL.HEX” på sidan 74
”DEC.TILL.HEX” på sidan 81
”HEX.TILL.OKT” på sidan 87
”OKT.TILL.BIN” på sidan 89
”OKT.TILL.DEC” på sidan 90
”Lista över teknikfunktioner” på sidan 69
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
92
Med ekonomifunktionerna kan du arbeta med kassaflöden,
avskrivningsbara tillgångar, annuiteter och investeringar
genom att lösa problem som den årliga värdeminskningen
för en tillgång, intjänad ränta för en investering och det
aktuella marknadspriset för en obligation.
Lista över ekonomifunktioner
I iWork finns följande ekonomifunktioner som kan användas i tabeller.
Funktion Beskrivning
”UPPLRÄNTA” (sidan 96) Funktionen UPPLRÄNTA beräknar den
upplupna räntan adderad till inköpspriset för
ett värdepapper och utbetalad till säljaren för
värdepapper som ger periodisk avkastning.
”UPPLOBLRÄNTA” (sidan 98) Funktionen UPPLOBLRÄNTA beräknar den
ackumulerade upplupna räntan adderad till
inköpspriset för ett värdepapper och utbetalad
till säljaren för värdepapper som ger avkastning
endast på förfallodagen.
”OBL.LÖPTID” (sidan 99) Funktionen OBL.LÖPTID beräknar det viktade
medelvärdet av aktuella kassaflödesvärden för ett
antaget nominellt värde om 100 $.
”OBL.LÖPTIDF” (sidan ###) Funktionen OBL.LÖPTIDF beräknar det
modifierade viktade medelvärdet av aktuella
kassaflödesvärden för ett antaget nominellt värde
om 100 $.
”KUPDAGBB” (sidan 102) Funktionen KUPDAGBB returnerar antalet dagar
från början av kupongperioden då betalning äger
rum och likviddagen.
”KUPDAGB” (sidan 103) Funktionen KUPDAGB returnerar antalet dagar i
kupongperioden då betalning äger rum.
Ekonomifunktioner 6
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 93
Funktion Beskrivning
”KUPDAGNK” (sidan 105) Funktionen KUPDAGNK returnerar antalet dagar
mellan likviddagen och slutet av kupongperioden
då betalning äger rum.
”KUPANT” (sidan 106) Funktionen KUPANT returnerar antalet kuponger
som förfaller till betalning mellan likviddagen och
förfallodagen.
”KUMRÄNTA” (sidan 107) Funktionen KUMRÄNTA returnerar
den ackumulerade räntan för lån- eller
annuitetsbetalningar under ett angivet
tidsintervall baserat på fasta, periodiska
betalningar och en fast räntesats.
”KUMPRIS” (sidan 109) Funktionen KUMPRIS returnerar det
ackumulerade kapitalbeloppet för lån- eller
annuitetsbetalningar under ett angivet
tidsintervall baserat på fasta, periodiska
betalningar och en fast räntesats.
”DB” (sidan 110) Funktionen DB returnerar värdeminskningen för
en tillgång för en angiven period med metoden
fast degressiv avskrivning.
”DEGAVSKR” (sidan 112) Funktionen DEGAVSKR returnerar
värdeminskningen för en tillgång baserat på
angiven avskrivningshastighet.
”DISK” (sidan 114) Funktionen DISK returnerar den årliga
diskonteringsräntan för ett värdepapper som inte
ger någon avkastning och som säljs till underkurs
i förhållande till dess inlösenvärde.
”EFFRÄNTA” (sidan 115) Funktionen EFFRÄNTA returnerar den årliga
effektiva räntesatsen från den nominella årliga
räntesatsen baserat på antalet ackumulerade
perioder per år.
”SLUTVÄRDE” (sidan 116) Funktionen SLUTVÄRDE returnerar det framtida
värdet på en investering baserat på en serie
regelbundna periodiska kassaflöden (betalningar
av ett konstant värde och alla kassaflöden med
konstanta intervall) och en fast räntesats.
Funktion Beskrivning
”ÅRSRÄNTA” (sidan 118) Funktionen ÅRSRÄNTA returnerar den effektiva
årliga räntesatsen för ett värdepapper som ger
avkastning endast på förfallodagen.
”RBETALNING” (sidan 119) Funktionen RBETALNING returnerar räntedelen
för ett angivet lån eller annuitetsbetalning
baserat på fasta, periodiska betalningar och en
fast räntesats.
”IR” (sidan 121) Funktionen IR returnerar den interna
räntabiliteten för en investering baserat på en
serie potentiellt oregelbundna kassaflöden som
sker vid regelbundna tidsintervall.
”RALÅN” (sidan 123) Funktionen RALÅN returnerar räntedelen för ett
angivet lån eller annuitetsbetalning baserat på
fasta, periodiska betalningar och en fast räntesats.
Funktionen ger kompatibilitet med tabeller
importerade från andra kalkylbladsprogram.
”MODIR” (sidan 124) Funktionen MODIR returnerar den modifierade
internräntan för en investering baserat på en
serie potentiellt oregelbundna kassaflöden som
sker vid regelbundna tidsintervall. Den intjänade
räntan för positiva kassaflöden och den betalade
räntan för finansiering av negativa kassaflöden
kan vara olika.
”NOMRÄNTA” (sidan 126) Funktionen NOMRÄNTA returnerar den årliga
nominella räntesatsen från den effektiva årliga
räntesatsen baserat på antalet ackumulerade
perioder per år.
”PERIODER” (sidan 127) Funktionen PERIODER returnerar antalet
betalningsperioder för ett lån eller en annuitet
baserat på en serie regelbundna periodiska
kassaflöden (betalningar av ett konstant värde
och alla kassaflöden med konstanta intervall) och
en fast räntesats.
”NETNUVÄRDE” (sidan 129) Funktionen NETNUVÄRDE returnerar
nettokapitalvärdet för en investering baserat på
en serie potentiellt oregelbundna kassaflöden
som sker vid regelbundna tidsintervall.
”BETALNING” (sidan 130) Funktionen BETALNING returnerar den fasta
periodiska betalningen för ett lån eller en
annuitet baserat på en serie regelbundna
periodiska kassaflöden (betalningar av ett
konstant värde och alla kassaflöden med
konstanta intervall) och en fast räntesats.
94 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 95
Funktion Beskrivning
”AMORT” (sidan 132) Funktionen AMORT returnerar amorteringsdelen
för ett angivet lån eller annuitetsbetalning
baserat på fasta, periodiska betalningar och en
fast räntesats.
”PRIS” (sidan 133) Funktionen PRIS returnerar priset per 100 $
nominellt värde för ett värdepapper som ger
periodisk avkastning.
”PRISDISK” (sidan 135) Funktionen PRISDISK returnerar priset för ett
värdepapper som säljs till underkurs i förhållande
till dess inlösenvärde och som inte ger någon
ränta per 100 $ nominellt värde.
”PRISFÖRF” (sidan 136) Funktionen PRISFÖRF returnerar priset per 100
$ nominellt värde för ett värdepapper som ger
avkastning endast på förfallodagen.
”NUVÄRDE” (sidan 138) Funktionen NUVÄRDE returnerar det aktuella
värdet på en investering eller annuitet baserat
på en serie regelbundna periodiska kassaflöden
(betalningar av ett konstant värde och alla
kassaflöden med konstanta intervall) och en fast
räntesats.
”RÄNTA” (sidan 140) Funktionen RÄNTA returnerar räntesatsen för
en investering, ett lån eller en annuitet baserat
på en serie regelbundna periodiska kassaflöden
(betalningar av ett konstant värde och alla
kassaflöden med konstanta intervall) och en fast
räntesats.
”BELOPP” (sidan 142) Funktionen BELOPP returnerar det slutgiltiga
värdet för ett värdepapper som ger avkastning
endast på förfallodagen.
”LINAVSKR” (sidan 143) Funktionen LINAVSKR returnerar den linjära
värdeminskningen för en tillgång under en
enskild period.
”ÅRSAVSKR” (sidan 144) Funktionen ÅRSAVSKR returnerar den årliga
värdeminskningen för en tillgång under en
angiven period med ”summaårsmetoden” (sumof-
the-years-digits).
Funktion Beskrivning
”VDEGRAVSKR” (sidan 145) Funktionen VDEGRAVSKR returnerar
värdeminskningen för en tillgång under ett
angivet tidsintervall, baserat på en angiven
avskrivningshastighet.
”NOMAVK” (sidan 146) Funktionen NOMAVK returnerar den effektiva
årliga räntesatsen för ett värdepapper som ger
regelbunden periodisk avkastning.
”NOMAVKDISK” (sidan 148) Funktionen NOMAVKDISK returnerar den
årliga effektiva räntesatsen för ett värdepapper
som säljs till underkurs i förhållande till dess
inlösenvärde och som inte ger någon avkastning.
”NOMAVKFÖRF” (sidan 149) Funktionen NOMAVKÖRF returnerar den effektiva
årliga räntesatsen för ett värdepapper som ger
avkastning på förfallodagen.
UPPLRÄNTA
Funktionen UPPLRÄNTA beräknar den upplupna räntan adderad till inköpspriset för ett
värdepapper och utbetalad till säljaren för värdepapper som ger periodisk avkastning.
UPPLRÄNTA(utgivning, första, kvitta, årlig-sats, par, frekvens, dagar-basis)
ÂÂ utgivning: Värdepapprets ursprungliga utfärdandedatum. utgivning är ett datum-/
tidsvärde och måste vara det tidigaste angivna datumet.
ÂÂ första: Den första räntebetalningens datum. första är ett datum-/tidsvärde och
måste ligga efter utgivning.
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen ligger
normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ årlig-sats: Den årliga kupongräntan eller värdepapprets årliga ränta. årlig-sats är
ett numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett
procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ par: Värdepapperets nominella värde (par) eller slutgiltiga värde på förfallodagen.
par är ett numeriskt värde. Om det utelämnas (komma, men inget värde) antas par
vara 1000.
ÂÂ frekvens: Antalet kupongbetalningar per år.
årlig (1): En betalning per år.
halvårsvis (2): Två betalningar per år.
kvartalsvis (4): Fyra betalningar per år.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
96 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 97
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Tänk på vid användning
ÂÂ Om kvitta ligger före första returnerar funktionen den upplupna räntan sedan
utgivning. Om kvitta ligger efter första returnerar funktionen den upplupna räntan
sedan det kupongbetalningsdatum som ligger närmast före kvitta.
ÂÂ Använd UPPLOBLRÄNTA för värdepapper som ger avkastning på förfallodagen.
Exempel 1
Tänk dig att du funderar på att köpa det hypotetiska värdepapperet som beskrivs av värdena nedan.
Likviddagen antas ligga före det första kupongdatumet.
Du kan använda funktionen UPPLRÄNTA till att beräkna värdet på den upplupna ränta som kommer
att adderas till inköpspriset/försäljningspriset. Funktionen returnerar 38,06 $, vilket representerar den
upplupna räntan mellan utgivningsdagen och likviddagen.
utgivning första kvitta årlig-sats par frekvens dagar-basis
=UPPLRÄNTA(B2, C2,
D2, E2, F2, G2, H2)
12/14/2008 07/01/2009 05/01/2009 0.10 1000 2 0
Exempel 2
Tänk dig att du funderar på att köpa det hypotetiska värdepapperet som beskrivs av värdena nedan.
Likviddagen antas ligga efter det första kupongdatumet.
Du kan använda funktionen UPPLRÄNTA till att beräkna värdet på den upplupna ränta som kommer
att adderas till inköpspriset/försäljningspriset. Funktionen returnerar ca 20,56 $, vilket representerar
den upplupna räntan mellan det omedelbart föregående kupongbetalningsdatumet och likviddagen.
utgivning första kvitta årlig-sats par frekvens dagar-basis
=UPPLRÄNTA(B2, C2, D2,
E2, F2, G2, H2)
12/14/2008 07/01/2009 09/15/2009 0.10 1000 2 0
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”UPPLOBLRÄNTA” på sidan 98
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
UPPLOBLRÄNTA
Funktionen UPPLOBLRÄNTA beräknar den ackumulerade upplupna räntan adderad till
inköpspriset för ett värdepapper och utbetalad till säljaren för värdepapper som ger
avkastning endast på förfallodagen.
UPPLOBLRÄNTA(utgivning, kvitta, årlig-sats, par, dagar-basis)
ÂÂ utgivning: Värdepapprets ursprungliga utfärdandedatum. utgivning är ett datum-/
tidsvärde och måste vara det tidigaste angivna datumet.
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen ligger
normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ årlig-sats: Den årliga kupongräntan eller värdepapprets årliga ränta. årlig-sats är
ett numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett
procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ par: Värdepapperets nominella värde (par) eller slutgiltiga värde på förfallodagen.
par är ett numeriskt värde. Om det utelämnas (komma, men inget värde) antas par
vara 1000.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Tänk på vid användning
ÂÂ Använd UPPLRÄNTA för värdepapper som ger periodisk avkastning.
98 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 99
Exempel
Tänk dig att du funderar på att köpa det hypotetiska värdepapperet som beskrivs av värdena nedan.
Värdepapperet ger avkastning endast på förfallodagen.
Du kan använda funktionen UPPLOBLRÄNTA till att bestämma värdet på den upplupna ränta som
kommer att adderas till inköpspriset/försäljningspriset. Funktionen returnerar ca 138,06 $, vilket
representerar den upplupna räntan mellan utgivningsdagen och likviddagen.
utgivning kvitta årlig-sats par dagar-basis
=UPPLOBLRÄNTA(B2, C2, D2,
E2, F2)
12/14/2007 05/01/2009 0.10 1000 0
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”UPPLRÄNTA” på sidan 96
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
OBL.LÖPTID
Funktionen OBL.LÖPTID returnerar det viktade medelvärdet av aktuella
kassaflödesvärden för ett antaget nominellt värde om 100 $.
OBL.LÖPTID(kvitta, förfallotid, årlig-sats, årlig-avkastning, frekvens, dagar-basis)
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen ligger
normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ förfallotid: Värdepapprets förfallodag. förfallotid är ett datum-/tidsvärde. Det måste
ligga efter kvitta.
ÂÂ årlig-sats: Den årliga kupongräntan eller värdepapprets årliga ränta. årlig-sats är
ett numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett
procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ årlig-avkastning: Värdepapprets årliga avkastning. årlig-avkastning är ett numeriskt
värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett procentvärde
(t.ex. 8 %).
ÂÂ frekvens: Antalet kupongbetalningar per år.
årlig (1): En betalning per år.
halvårsvis (2): Två betalningar per år.
kvartalsvis (4): Fyra betalningar per år.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Tänk på vid användning
ÂÂ Den här funktionen returnerar ett värde som kallas Macauley-löptiden.
Exempel
Tänk dig att du funderar på att köpa ett hypotetiskt värdepapper. Köpet kommer att kvittas den 2
april 2010 och förfallofagen infaller den 31 december 2015. Kupongräntan är 5 %, vilket resulterar i
en avkastning på cirka 5,284 % (avkastningen beräknas med funktionen NOMAVK). Obligationen ger
avkastning kvartalsvis, baserat på det faktiska antalet dagar.
=OBL.LÖPTID(”2/4/2010”, ”31/12/2015”, 0,05, 0,05284, 4, 1) returnerar cirka 5,0208, det aktuella värdet för
det framtida kassaflödet (obligationens löptid), baserat på Macauley-löptiden. Kassaflödet består av
det betalade priset, utbetald ränta och utbetalt kapitalbelopp på likviddagen.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”OBL.LÖPTIDF” på sidan ###
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
100 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 101
OBL.LÖPTIDF
Funktionen OBL.LÖPTIDF returnerar det modifierade viktade medelvärdet av aktuella
kassaflödesvärden för ett antaget nominellt värde om 100 $.
OBL.LÖPTIDF(kvitta, förfallotid, årlig-sats, årlig-avkastning, frekvens, dagar-basis)
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen ligger
normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ förfallotid: Värdepapprets förfallodag. förfallotid är ett datum-/tidsvärde. Det måste
ligga efter kvitta.
ÂÂ årlig-sats: Den årliga kupongräntan eller värdepapprets årliga ränta. årlig-sats är
ett numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett
procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ årlig-avkastning: Värdepapprets årliga avkastning. årlig-avkastning är ett numeriskt
värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett procentvärde
(t.ex. 8 %).
ÂÂ frekvens: Antalet kupongbetalningar per år.
årlig (1): En betalning per år.
halvårsvis (2): Två betalningar per år.
kvartalsvis (4): Fyra betalningar per år.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Tänk på vid användning
ÂÂ Den här funktionen returnerar ett värde som kallas den modifierade Macauleylöptiden.
Exempel
Tänk dig att du funderar på att köpa ett hypotetiskt värdepapper. Köpet kommer att kvittas den 2
april 2010 och förfallofagen infaller den 31 december 2015. Kupongräntan är 5 %, vilket resulterar i
en avkastning på cirka 5,284 % (avkastningen beräknas med funktionen NOMAVK). Obligationen ger
avkastning kvartalsvis, baserat på det faktiska antalet dagar.
=OBL.LÖPTIDF(”2/4/2010”, ”31/12/2015”, 0,05, 0,05284, 4, 1) returnerar cirka 4,9554, det aktuella värdet
för det framtida kassaflödet (obligationens löptid), baserat på den modifierade Macauley-löptiden.
Kassaflödet består av det betalade priset, utbetald ränta och utbetalt kapitalbelopp på likviddagen.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”OBL.LÖPTID” på sidan 99
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
KUPDAGBB
Funktionen KUPDAGBB returnerar antalet dagar från början av kupongperioden då
betalning äger rum och likviddagen.
KUPDAGBB(kvitta, förfallotid, frekvens, dagar-basis)
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen ligger
normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ förfallotid: Värdepapprets förfallodag. förfallotid är ett datum-/tidsvärde. Det måste
ligga efter kvitta.
ÂÂ frekvens: Antalet kupongbetalningar per år.
årlig (1): En betalning per år.
halvårsvis (2): Två betalningar per år.
kvartalsvis (4): Fyra betalningar per år.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
102 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 103
Exempel
Tänk dig att du funderar på att köpa det hypotetiska värdepapperet som beskrivs av värdena nedan.
Du kan använda funktionen KUPDAGBB till att beräkna antalet dagar från det sista
kupongbetalningsdatumet till likviddagen. Det innebär antalet dagar som inkluderas i beräkningen
av den upplupna räntan som adderas till obligationens inköpspris. Funktionen returnerar 2 eftersom
det är två dagar mellan det sista kupongbetalningsdatumet 31 mars 2010 och likviddagen 2 april
2010.
kvitta förfallotid frekvens dagar-basis
=KUPDAGBB(B2, C2,
D2, E2, F2, G2)
4/2/2010 12/31/2015 4 1
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KUPDAGB” på sidan 103
”KUPDAGNK” på sidan 105
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
KUPDAGB
Funktionen KUPDAGB returnerar antalet dagar i kupongperioden då betalning äger
rum.
KUPDAGB(kvitta, förfallotid, frekvens, dagar-basis)
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen ligger
normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ förfallotid: Värdepapprets förfallodag. förfallotid är ett datum-/tidsvärde. Det måste
ligga efter kvitta.
ÂÂ frekvens: Antalet kupongbetalningar per år.
årlig (1): En betalning per år.
halvårsvis (2): Två betalningar per år.
kvartalsvis (4): Fyra betalningar per år.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Exempel
Tänk dig att du funderar på att köpa det hypotetiska värdepapperet som beskrivs av värdena nedan.
Du kan använda funktionen KUPDAGB till att beräkna antalet likviddagar i kupongperioden.
Funktionen returnerar 91, eftersom det finns 91 dagar i kupongperioden som börjar 1 april 2010 och
slutar 30 juni 2010.
kvitta förfallotid frekvens dagar-basis
=KUPDAGB(B2, C2, D2,
E2, F2, G2)
4/2/2010 12/31/2015 4 1
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KUPDAGBB” på sidan 102
”KUPDAGNK” på sidan 105
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
104 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 105
KUPDAGNK
Funktionen KUPDAGNK returnerar antalet dagar mellan likviddagen och slutet av
kupongperioden då betalning äger rum.
KUPDAGNK(kvitta, förfallotid, frekvens, dagar-basis)
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen ligger
normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ förfallotid: Värdepapprets förfallodag. förfallotid är ett datum-/tidsvärde. Det måste
ligga efter kvitta.
ÂÂ frekvens: Antalet kupongbetalningar per år.
årlig (1): En betalning per år.
halvårsvis (2): Två betalningar per år.
kvartalsvis (4): Fyra betalningar per år.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Exempel
Tänk dig att du funderar på att köpa det hypotetiska värdepapperet som beskrivs av värdena nedan.
Du kan använda funktionen KUPDAGNK till att beräkna antalet dagar till nästa
kupongbetalningsdatum. Det innebär antalet dagar tills du tar emot den första kupongbetalningen.
Funktionen returnerar 89 eftersom det är 89 dagar mellan likviddagen 2 april 2010 och nästa
kupongbetalningsdatum 30 juni 2010.
kvitta förfallotid frekvens dagar-basis
=KUPDAGNK(B2, C2,
D2, E2, F2, G2)
4/2/2010 12/31/2015 4 1
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KUPDAGB” på sidan 103
”KUPDAGBB” på sidan 102
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
KUPANT
Funktionen KUPANT returnerar antalet kuponger som förfaller till betalning mellan
likviddagen och förfallodagen.
KUPANT(kvitta, förfallotid, frekvens, dagar-basis)
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen ligger
normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ förfallotid: Värdepapprets förfallodag. förfallotid är ett datum-/tidsvärde. Det måste
ligga efter kvitta.
ÂÂ frekvens: Antalet kupongbetalningar per år.
årlig (1): En betalning per år.
halvårsvis (2): Två betalningar per år.
kvartalsvis (4): Fyra betalningar per år.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Exempel
Tänk dig att du funderar på att köpa det hypotetiska värdepapperet som beskrivs av värdena nedan.
Du kan använda funktionen KUPANT till att beräkna antalet kuponger du kan förvänta dig mellan
likviddagen och förfallodagen för värdepapperet. Funktionen returnerar 23 eftersom det är 23
kvartalsvisa kupongbetalningsdatum mellan 2 april 2010 och 31 december 2015, med det första
betalningsdatumet 30 juni 2010.
106 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 107
kvitta förfallotid frekvens dagar-basis
=KUPANT(B2, C2, D2,
E2, F2, G2)
4/2/2010 12/31/2015 4 1
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
KUMRÄNTA
Funktionen KUMRÄNTA returnerar den ackumulerade räntan för lån- eller
annuitetsbetalningar under ett angivet tidsintervall baserat på fasta, periodiska
betalningar och en fast räntesats.
KUMRÄNTA(periodisk-sats, num-perioder, nuvarande-värde, startar-per, slutar-per, närförfaller)
ÂÂ periodisk-sats: Räntesats per period. periodisk-sats är ett numeriskt värde och anges
antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ num-perioder: Antalet perioder. num-perioder är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ nuvarande-värde: Värdet för den initiala investeringen, eller storleken på lånet
eller annuiteten. nuvarande-värde är ett numeriskt värde. Vid tiden 0 är ett mottaget
värde ett positivt värde och ett investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara
ett lånat belopp (positivt) eller den initiala betalningen för ett annuitetskontrakt
(negativt).
ÂÂ startar-per: Första perioden att inkludera i beräkningen. startar-per är ett numeriskt
värde.
ÂÂ slutar-per: Sista perioden att inkludera i beräkningen. slutar-per är ett numeriskt
värde och måste vara större än 0 och också större än startar-per.
ÂÂ när-förfaller: Anger om betalningsdagen är i början eller slutet på varje period.
slut (0): Betalningsdag är i slutet på varje period.
början (1): Betalningsdag är i början på varje period.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om kvitta ligger före första returnerar funktionen den upplupna räntan sedan
utgivning. Om kvitta ligger efter första returnerar funktionen den upplupna räntan
sedan det kupongbetalningsdatum som ligger närmast före kvitta.
ÂÂ Använd UPPLOBLRÄNTA för värdepapper som ger avkastning på förfallodagen.
Exempel:
I allmänhet är räntebeloppet som ska betalas för ett lån högre under de första åren jämfört med
senare. Det här exemplet visar hur mycket högre räntebeloppet kan vara de första åren. Tänk dig att
du har ett hypotekslån på initialt 550 000 $, en räntesats på 6 % och löptid på 30 år.
Du kan använda funktionen KUMRÄNTA till att beräkna räntebeloppet för valfri period. I följande
tabell har KUMRÄNTA använts till att beräkna räntebeloppet för det första året (betalningar 1 till 12)
och för det sista året (betalningar 349 till 360) under lånets löptid. Funktionen returnerar 32 816,27 $
respektive 1 256,58 $. Summan betald ränta under det första året är mer än 26 gånger så hög som
summan betald ränta under det sista året.
periodisk-sats num-perioder nuvarandevärde
startar-per slutar-per när-förfaller
=KUMRÄNTA(B2, C2, D2,
E2, F2, G2)
=0.06/12 360 =550000 1 12 0
=KUMRÄNTA(B2, C2, D2,
E3, F3, G2)
349 360
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KUMPRIS” på sidan 109
”RBETALNING” på sidan 119
”BETALNING” på sidan 130
”AMORT” på sidan 132
”Exempel på en tabell över låneamortering” på sidan 346
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
108 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 109
KUMPRIS
Funktionen KUMPRIS returnerar det ackumulerade kapitalbeloppet för lån- eller
annuitetsbetalningar under ett angivet tidsintervall baserat på fasta, periodiska
betalningar och en fast räntesats.
KUMPRIS(periodisk-sats, num-perioder, nuvarande-värde, startar-per, slutar-per, kum-närförfaller)
ÂÂ periodisk-sats: Räntesats per period. periodisk-sats är ett numeriskt värde och anges
antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ num-perioder: Antalet perioder. num-perioder är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ nuvarande-värde: Värdet för den initiala investeringen, eller storleken på lånet
eller annuiteten. nuvarande-värde är ett numeriskt värde. Vid tiden 0 är ett mottaget
värde ett positivt värde och ett investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara
ett lånat belopp (positivt) eller den initiala betalningen för ett annuitetskontrakt
(negativt).
ÂÂ startar-per: Första perioden att inkludera i beräkningen. startar-per är ett numeriskt
värde.
ÂÂ slutar-per: Sista perioden att inkludera i beräkningen. slutar-per är ett numeriskt
värde och måste vara större än 0 och större än startar-per.
ÂÂ när-förfaller: Anger om betalningsdagen är i början eller slutet på varje period.
slut (0): Betalningsdag är i slutet på varje period.
början (1): Betalningsdag är i början på varje period.
Exempel:
I allmänhet är kapitalbeloppet för ett lån högre under de senare åren jämfört med första åren. Det
här exemplet visar hur mycket högre de senare åren kan vara. Tänk dig att du har ett hypotekslån på
initialt 550 000 $, en räntesats på 6 % och löptid på 30 år.
Du kan använda funktionen KUMPRIS till att beräkna kapitalbeloppet under valfri period. I följande
tabell har KUMPRIS använts till att beräkna det betalade kapitalbeloppet under det första året
(betalningar 1 till 12) och under det sista året (betalningar 349 till 360) av lånets löptid. Funktionen
returnerar 6 754,06 $ respektive 38 313,75 $. Det betalda kapitalbeloppet under det första året är
endast ca 18 % av kapitalbeloppet under det sista året.
periodisk-sats num-perioder nuvarandevärde
startar-per slutar-per när-förfaller
=KUMPRIS(B2,
C2, D2, E2, F2,
G2)
=0.06/12 360 =550000 1 12 0
=KUMPRIS(B2,
C2, D2, E3, F3,
G2)
349 360
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KUMRÄNTA” på sidan 107
”RBETALNING” på sidan 119
”BETALNING” på sidan 130
”AMORT” på sidan 132
”Exempel på en tabell över låneamortering” på sidan 346
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
DB
Funktionen DB returnerar värdeminskningen för en tillgång för en angiven period med
metoden fast degressiv avskrivning.
DB(kostnad, rädda, liv, värdeminsk-period, första-år-månader)
ÂÂ kostnad: Tillgångens ingångskostnad. kostnad är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ rädda: Tillgångens restvärde. rädda är ett numeriskt värde och måste vara större än
eller lika med 0.
ÂÂ liv: Antalet perioder som tillgångens värde minskas. liv är ett numeriskt värde
och måste vara större än 0. liv kan anges med decimaler (t.ex. 5,5 för en total
värdeminskningsperiod om fem och ett halvt år).
ÂÂ värdeminsk-period: Den period du vill beräkna värdeminskning för. värdeminskperiod
är ett numeriskt värde och måste vara större än 0. Eventuella decimaler i
värdeminsk-period ignoreras.
ÂÂ första-år-månader: Ett valfritt argument som anger antalet månader med
värdeminskning det första året. första-år-månader är ett numeriskt värde och måste
ligga i intervallet 1 till 12. Eventuella decimaler i första-år-månader ignoreras.
110 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 111
Exempel 1
Konstruera ett värdeminskningsschema
Tänk dig att du just har köpt en tillgång för 1 000 $ med restvärdet 100 $ och en förväntad livslängd
på 4 år. Tillgången kommer också att minska i värde under det första årets tolv månader.
Med hjälp av funktionen DB kan du skapa en värdeminskningstabell som visar värdeminskningen för
varje år.
kostnad rädda liv värdeminskperiod
första-årmånader
1000 100 4 12
Första året
(returnerar 438 $)
=DB(B2, C2, D2,
E3, F2)
1
Andra året
(returnerar 246,16
$)
=DB(B2, C2, D2,
E4, F2)
2
Tredje året
(returnerar 138,74
$)
=DB(B2, C2, D2,
E5, F2)
3
Fjärde året
(returnerar 77,75 $)
=DB(B2, C2, D2,
E6, F2)
4
Exempel 2
Värdeminskning under delar av första året
Utgå från samma fakta som i exempel 1, men med undantaget att tillgången endast minskar i värde
under färre än 12 månader av det första året.
kostnad rädda liv värdeminskperiod
första-årmånader
1000 100 4 1
Värdeminskning
9 månader
(returnerar 328,50
$)
=DB(B2, C2, D2,
E2, F3)
9
Värdeminskning
6 månader
(returnerar 219 $)
=DB(B2, C2, D2,
E2, F4)
3
Värdeminskning
3 månader
(returnerar 109,50
$)
=DB(B2, C2, D2,
E2, F5)
6
Värdeminskning 1
månad (returnerar
36,50 $)
=DB(B2, C2, D2,
E2, F6)
1
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DEGAVSKR” på sidan 112
”LINAVSKR” på sidan 143
”ÅRSAVSKR” på sidan 144
”VDEGRAVSKR” på sidan 145
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
DEGAVSKR
Funktionen DEGAVSKR returnerar värdeminskningen för en tillgång baserat på angiven
avskrivningshastighet.
DEGAVSKR(kostnad, rädda, liv, värdeminsk-period, värdeminsk-faktor)
ÂÂ kostnad: Tillgångens ingångskostnad. kostnad är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ rädda: Tillgångens restvärde. rädda är ett numeriskt värde och måste vara större än
eller lika med 0.
ÂÂ liv: Antalet perioder som tillgångens värde minskas. liv är ett numeriskt värde
och måste vara större än 0. liv kan anges med decimaler (t.ex. 5,5 för en total
värdeminskningsperiod om fem och ett halvt år).
ÂÂ värdeminsk-period: Den period du vill beräkna värdeminskning för. värdeminskperiod
är ett numeriskt värde och måste vara större än 0. Eventuella decimaler i
värdeminsk-period ignoreras.
ÂÂ värdeminsk-faktor: Ett valfritt tal som bestämmer värdeminskningens hastighet.
värdeminsk-faktor är ett numeriskt värde. Om det utelämnas antas 2 (200 % för
dubbel degressiv avskrivning). Ju högre tal desto snabbare avskrivning. Om du t.ex.
vill använda en avskrivningshastighet som är en och en halv gånger så snabb som
linjär avskrivning skriver du 1,5 eller 150 %.
112 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 113
Exempel:
Tänk dig att du just har köpt en tillgång för 1 000 $ med restvärdet 100 $ och en förväntad livslängd
på 4 år.
Med funktionen DEGAVSKR kan du beräkna avskrivningen för olika perioder och olika
avskrivningshastigheter.
kostnad rädda liv värdeminskperiod
värdeminskfaktor
1000 100 4
Första året,
dubbel degressiv
avskrivning
(returnerar 500 $)
=DEGAVSKR(B2, C2, D2,
E3, F3)
1 2
Andra året,
dubbel degressiv
avskrivning
(returnerar 250 $)
=DEGAVSKR(B2, C2, D2,
E4, F4)
2 2
Tredje året,
dubbel degressiv
avskrivning
(returnerar 125 $)
=DEGAVSKR(B2, C2, D2,
E5, F5)
3 2
Fjärde året,
dubbel degressiv
avskrivning
(returnerar 25 $)
=DEGAVSKR(B2, C2, D2,
E6, F6)
4 2
Första året, linjär
avskrivning
(returnerar 250 $)
=DEGAVSKR(B2, C2, D2,
E7, F7)
1 1
Första året,
tredubbel
degressiv
avskrivning
(returnerar 750 $)
=DEGAVSKR(B2,C2,D2,E8,
F8)
3 1
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DB” på sidan 110
”LINAVSKR” på sidan 143
”ÅRSAVSKR” på sidan 144
”VDEGRAVSKR” på sidan 145
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
DISK
Funktionen DISK returnerar den årliga diskonteringsräntan för ett värdepapper
som inte ger någon avkastning och som säljs till underkurs i förhållande till dess
inlösenvärde.
DISK(kvitta, förfallotid, pris, inlösen, dagar-basis)
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen ligger
normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ förfallotid: Värdepapprets förfallodag. förfallotid är ett datum-/tidsvärde. Det måste
ligga efter kvitta.
ÂÂ pris: Värdepapperets kostnad per 100 $ nominellt värde. pris är ett numeriskt värde.
ÂÂ inlösen: Inlösenvärdet per 100 $ nominellt värde. inlösen är ett numeriskt värde
som måste vara större än 0. inlösen är det belopp som utbetalas per 100 $ nominellt
värde. Ofta är det 100, vilket innebär att värdepapperets inlösenvärde är samma som
dess nominella värde.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Exempel
I det här exemplet används funktionen DISK till att beräkna den årliga diskonteringsräntan för det
hypotetiska värdepapper som beskrivs av värdena nedan.
Funktionen returnerar 5,25 %, den årliga diskonteringsräntan.
kvitta förfallotid pris inlösen dagar-basis
=DISK(B2, C2, D2,
E2, F2)
05/01/2009 06/30/2015 67.64 100 0
114 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 115
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”PRISDISK” på sidan 135
”NOMAVKDISK” på sidan 148
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
EFFRÄNTA
Funktionen EFFRÄNTA returnerar den årliga effektiva räntesatsen från den nominella
årliga räntesatsen baserat på antalet ackumulerade perioder per år.
EFFRÄNTA(nominell-sats, num-perioder-år)
ÂÂ nominell-sats: Ett värdepappers nominella räntesats. nominell-sats är ett numeriskt
värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett procentvärde
(t.ex. 8 %).
ÂÂ num-perioder-år: Antalet ackumulerade perioder per år. num-perioder-år är ett
numeriskt värde och måste vara större än 0.
Exempel:
=EFFRÄNTA(0,05; 365) returnerar ca 5,13 %, den effektiva årliga räntesatsen om 5 % ackumuleras
dagligen.
=EFFRÄNTA(0,05; 12) returnerar ca 5,12 %, den effektiva årliga räntesatsen om 5 % ackumuleras
månatligen.
=EFFRÄNTA(0,05; 4) returnerar ca 5,09 %, den effektiva årliga räntesatsen om 5 % ackumuleras
kvartalsvis.
=EFFRÄNTA(0,05; 2) returnerar ca 5,06 %, den effektiva årliga räntesatsen om 5 % ackumuleras
halvårsvis.
=EFFRÄNTA(0,05; 1) returnerar ca 5,00 %, den effektiva årliga räntesatsen om 5 % ackumuleras årsvis.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”NOMRÄNTA” på sidan 126
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SLUTVÄRDE
Funktionen SLUTVÄRDE returnerar det framtida värdet på en investering baserat på en
serie regelbundna periodiska kassaflöden (betalningar av ett konstant värde och alla
kassaflöden med konstanta intervall) och en fast räntesats.
SLUTVÄRDE(periodisk-sats, num-perioder, betalning, nuvarande-värde, när-förfaller)
ÂÂ periodisk-sats: Räntesats per period. periodisk-sats är ett numeriskt värde och anges
antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ num-perioder: Antalet perioder. num-perioder är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ betalning: Beloppet som betalats ut eller mottagits varje period. betalning är ett
numeriskt värde. För varje period är ett mottaget värde ett positivt värde och ett
investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara en månatlig låneinbetalning
(negativt) eller en periodisk betalning som mottas (positivt).
ÂÂ nuvarande-värde: Ett valfritt argument som anger värdet på den initiala
investeringen eller beloppet för lånet eller annuiteten. nuvarande-värde är ett
numeriskt värde. Vid tiden 0 är ett mottaget värde ett positivt värde och ett
investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara ett lånat belopp (positivt) eller
den initiala betalningen för ett annuitetskontrakt (negativt).
ÂÂ när-förfaller: Ett valfritt argument som anger om betalningsdagen är i början eller
slutet på varje period. De flesta hypotekslån och andra lån kräver att den första
betalningen sker i slutet av den första perioden (0), vilket är förvalet. De flesta
hyresinbetalningar, och vissa andra typer av betalningar, ska betalas i början av varje
period (1).
slut (0 eller utelämnad): Betalningsdag är i slutet på varje period.
början (1): Betalningsdag är i början på varje period.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om betalning anges och det inte finns någon initial investering kan
nuvarande-värde utelämnas.
116 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 117
Exempel 1
Tänkt dig att du planerar för din dotters högskoleutbildning. Hon har just fyllt 3 och du tror att
hon kommer att börja läsa på högskolan om 15 år. Du har 50 000 $ som du kan lägga undan på
ett sparkonto idag och kan sedan lägga till 200 $ till beloppet i slutet av varje månad. Under de
kommande 15 åren förväntas sparkontot ge en årlig ränta på 4,5 %, och räntan betalas ut månatligen.
Med funktionen SLUTVÄRDE kan du beräkna det förväntade värdet på sparkontot vid den tidpunkt
då din dotter börjar på högskolan. Baserat på de antaganden som gjorts blir det 149 553,00 $.
periodisk-sats num-perioder betalning nuvarande-värde när-förfaller
=SLUTVÄRDE(B2,
C2, D2, E2, F2)
=0.045/12 =15*12 -200 -50000 1
Exempel 2
Tänk dig att du får ett tips om ett investeringstillfälle. Investeringstillfället kräver att du investerar 50
000 $ i ett ”nollkupongare” idag och därefter krävs ingen vidare investering. Nollkupongaren förfaller
om 14 år och har ett inlösenvärde på 100 000 $. Det alternativ du har är att låta pengarna ligga kvar
på ett sparkonto med en förväntad årlig avkastning på 5,25 %.
Ett sätt att utvärdera det här investeringstillfället är att beräkna hur mycket dina 50 000 $ skulle vara
värda i slutet av investeringsperioden och jämföra det med inlösenvärdet för värdepapperet.
Genom att använda funktionen SLUTVÄRDE kan du beräkna det förväntade framtida värdet med
sparkontot. Baserat på de antaganden som gjorts blir det 102 348,03 $. Därför vore det, om alla
antaganden sker som förväntat, bättre att behålla pengarna på sparkontot eftersom deras värde efter
14 år (102 348,03 $) överskrider inlösenvärdet för värdepapperet (100 000 $).
periodisk-sats num-perioder betalning nuvarande-värde när-förfaller
=SLUTVÄRDE(B2,
C2, D2, E2, F2)
0.0525 14 0 -50000 1
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”PERIODER” på sidan 127
”NETNUVÄRDE” på sidan 129
”BETALNING” på sidan 130
”NUVÄRDE” på sidan 138
”RÄNTA” på sidan 140
”Välja funktion för tidsvärden och valuta” på sidan 341
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ÅRSRÄNTA
Funktionen ÅRSRÄNTA returnerar den effektiva årliga räntesatsen för ett värdepapper
som ger avkastning endast på förfallodagen.
ÅRSRÄNTA(kvitta, förfallotid, investering-mängd, inlösen, dagar-basis)
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen ligger
normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ förfallotid: Värdepapprets förfallodag. förfallotid är ett datum-/tidsvärde. Det måste
ligga efter kvitta.
ÂÂ investering-mängd: Belopp som investerats i värdepappret. investering-mängd är
ett numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 0.
ÂÂ inlösen: Inlösenvärdet per 100 $ nominellt värde. inlösen är ett numeriskt värde
som måste vara större än 0. inlösen är det belopp som utbetalas per 100 $ nominellt
värde. Ofta är det 100, vilket innebär att värdepapperets inlösenvärde är samma som
dess nominella värde.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Exempel
I det här exemplet används funktionen ÅRSRÄNTA till att beräkna den effektiva årliga räntesatsen för
det hypotetiska värdepapper som beskrivs av värdena nedan. Värdepapperet ger avkastning endast
på förfallodagen. Funktionen returnerar ca 10,85 %.
kvitta förfallotid investeringmängd
par dagar-basis
=ÅRSRÄNTA(B2,
C2, D2, E2, F2)
05/01/2009 06/30/2015 990.02 1651.83 0
118 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 119
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BELOPP” på sidan 142
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
RBETALNING
Funktionen RBETALNING returnerar räntedelen för ett angivet lån eller
annuitetsbetalning baserat på fasta, periodiska betalningar och en fast räntesats.
RBETALNING(periodisk-sats, period, num-perioder, nuvarande-värde, framtid-värde, närförfaller)
ÂÂ periodisk-sats: Räntesats per period. periodisk-sats är ett numeriskt värde och anges
antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ period: Den betalningsperiod som du vill beräkna räntebeloppet för. period är ett
numeriskt värde och måste vara större än 0.
ÂÂ num-perioder: Antalet perioder. num-perioder är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ nuvarande-värde: Värdet för den initiala investeringen, eller storleken på lånet
eller annuiteten. nuvarande-värde är ett numeriskt värde. Vid tiden 0 är ett
mottaget värde ett positivt värde och ett investerat värde ett negativt värde.
Det kan t.ex. vara ett lånat belopp (positivt) eller den initiala betalningen för
ett annuitetskontrakt (negativt).
ÂÂ framtid-värde: Ett valfritt argument som representerar värdet på investeringen eller
kvarvarande kontantvärde för annuiteten (positivt belopp), eller det kvarvarande
lånevärdet (negativt belopp), efter den sista betalningen. framtid-värde är ett
numeriskt värde. I slutet av investeringsperioden är ett mottaget värde ett positivt
värde och ett investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara slutbetalningen
för ett lån (negativt) eller det kvarvarande värdet för ett annuitetskontrakt (positivt).
Om det utelämnas antas det vara 0.
ÂÂ när-förfaller: Ett valfritt argument som anger om betalningsdagen är i början eller
slutet på varje period. De flesta hypotekslån och andra lån kräver att den första
betalningen sker i slutet av den första perioden (0), vilket är förvalet. De flesta
hyresinbetalningar, och vissa andra typer av betalningar, ska betalas i början av varje
period (1).
slut (0 eller utelämnad): Betalningsdag är i slutet på varje period.
början (1): Betalningsdag är i början på varje period.
Exempel
I det här exemplet används RBETALNING till att beräkna räntedelen för den första betalningen under
låneperiodens tredje år (betalning 25) med de lånefakta som anges. Funktionen returnerar ca -922,41
$ vilket motsvarar räntedelen för låneinbetalning 25.
periodisk-sats period num-perioder nuvarandevärde
framtid-värde när-förfaller
=RBETALNING(B2, C2,
D2, E2, F2, G2)
=0.06/12 25 =10*12 200000 -100000 0
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KUMRÄNTA” på sidan 107
”KUMPRIS” på sidan 109
”BETALNING” på sidan 130
”AMORT” på sidan 132
”Exempel på en tabell över låneamortering” på sidan 346
”Välja funktion för tidsvärden och valuta” på sidan 341
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
120 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 121
IR
Funktionen IR returnerar den interna räntabiliteten för en investering baserat på en
serie potentiellt oregelbundna kassaflöden (betalningar som inte behöver vara ett
konstant belopp) som sker vid regelbundna tidsintervall.
IR(flöden-intervall, uppskattning)
ÂÂ flöden-intervall: En samling som innehåller kassaflödesvärden. flöden-intervall är en
samling som innehåller numeriska värden. Inkomster (ett kassainflöde) anges som
ett positivt tal, och en utgift (kassautflöde) anges som ett negativt tal. Det måste
finnas minst ett positivt och ett negativt tal i samlingen. Kassaflöden måste anges i
kronologisk ordning och med jämnt tidsavstånd (t.ex. varje månad). Om en period
saknar kassaflöde använder du 0 för den perioden.
ÂÂ uppskattning: Ett valfritt argument som anger initial uppskattning för räntabilitet.
uppskattning är ett numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex.
0,08) eller som ett procentvärde (t.ex. 8 %). Om det utelämnas antas 10 %. Om det
förvalda värdet inte resulterar i någon lösning kan du börja med att prova med ett
större positivt värde. Om det fortfarande inte resulterar i någon lösning provar du
ett litet negativt värde. Minsta tillåtna värde är -1.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om de periodiska kassaflödena alltid är samma kan du vilja använda funktionen
NETNUVÄRDE istället.
Exempel 1
Tänkt dig att du planerar för din dotters högskoleutbildning. Hon har just fyllt 13 och du tror att
hon kommer att börja läsa på högskolan om 5 år. Du har 75 000 $ som du kan lägga undan på ett
sparkonto idag och du kommer att lägga till den bonus du får från arbetsgivaren i slutet av varje
år. Eftersom du förväntar dig att bonusen kommer att öka varje år räknar du med att kunna lägga
undan 5 000 $, 7 000 $, 8 000 $, 9 000 $ respektive 10 000 $ i slutet av de kommande fem åren. Du
tror att du kommer att behöva ha lagt undan sammanlagt 150 000 $ för din dotters utbildning när
hon börjar på högskolan.
Med funktionen IR kan du avgöra vilken ränta du behöver få på de investerade pengarna för att
beloppet ska bli 150 000 $ efter fem år. Baserat på de antaganden som gjorts blir räntan 5,70 %.
Initial
insättning
År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 Belopp som
krävs
=IR(B2:H2) -75000 -5000 -7000 -8000 -9000 -10000 150000
Exempel 2
Tänk dig att du får möjlighet att gå in som partner och investera i ett mindre företag. Den initiala
investering som krävs är 50 000 $. Eftersom företaget fortfarande utvecklar sin produkt måste
ytterligare 25 000 $ och 10 000 $ investeras i slutet av det första respektive andra året. Under
det tredje året förväntas verksamheten gå runt men inte resultera i någon vinst för investerarna.
Under det fjärde och femte året förväntas investerarna kunna få ut 10 000 $ respektive 30 000 $.
I slutet av det sjätte året förväntas företaget sälja sin produkt och investerarna förväntas då kunna
få ut 100 000 $.
Med funktionen IR kan du avgöra den förväntade räntesatsen för avkastningen på investeringen.
Baserat på de antaganden som gjorts blir räntan 10,24 %.
Initial
insättning
År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 Försäljningsinkomster
=IR(B2:H2) -50000 -25000 -10000 0 10000 30000 100000
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”MODIR” på sidan 124
”NETNUVÄRDE” på sidan 129
”Välja funktion för tidsvärden och valuta” på sidan 341
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
122 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 123
RALÅN
Funktionen RALÅN returnerar räntedelen för ett angivet lån eller annuitetsbetalning
baserat på fasta, periodiska betalningar och en fast räntesats. Funktionen ger
kompatibilitet med tabeller importerade från andra kalkylbladsprogram.
RALÅN(årlig-sats, period, num-perioder, nuvarande-värde)
ÂÂ årlig-sats: Den årliga kupongräntan eller värdepapprets årliga ränta. årlig-sats är
ett numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett
procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ period: Den betalningsperiod som du vill beräkna räntebeloppet för. period är ett
numeriskt värde och måste vara större än 0.
ÂÂ num-perioder: Antalet perioder. num-perioder är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ nuvarande-värde: Värdet för den initiala investeringen, eller storleken på lånet
eller annuiteten. nuvarande-värde är ett numeriskt värde. Vid tiden 0 är ett mottaget
värde ett positivt värde och ett investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara
ett lånat belopp (positivt) eller den initiala betalningen för ett annuitetskontrakt
(negativt).
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen RBETALNING har fler funktioner och bör användas istället för RALÅN.
Exempel
I det här exemplet används RALÅN till att beräkna räntedelen för den första betalningen under
låneperiodens tredje år (betalning 25) med de lånefakta som anges.
Funktionen returnerar ca -791,67 $ vilket motsvarar räntedelen för låneinbetalning 25.
periodisk-sats period num-perioder nuvarande-värde
=RALÅN(B2, C2, D2, E2) =0.06/12 25 =10*12 200000
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”RBETALNING” på sidan 119
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
MODIR
Funktionen MODIR returnerar den modifierade interna räntabiliteten för en investering
baserat på en serie potentiellt oregelbundna kassaflöden (betalningar som inte
behöver vara ett konstant belopp) som sker vid regelbundna tidsintervall. Den
intjänade räntan för positiva kassaflöden och den betalade räntan för finansiering av
negativa kassaflöden kan vara olika.
MODIR(flöden-intervall, finansiering-sats, reinvestering-sats)
ÂÂ flöden-intervall: En samling som innehåller kassaflödesvärden. flöden-intervall är en
samling som innehåller numeriska värden. Inkomster (ett kassainflöde) anges som
ett positivt tal, och en utgift (kassautflöde) anges som ett negativt tal. Det måste
finnas minst ett positivt och ett negativt tal i samlingen. Kassaflöden måste anges i
kronologisk ordning och med jämnt tidsavstånd (t.ex. varje månad). Om en period
saknar kassaflöde använder du 0 för den perioden.
ÂÂ finansiering-sats: Ränta betald på negativa kassaflöden (utflöden). finansieringsats
är ett numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller
som ett procentvärde (t.ex. 8 %), och representerar den räntesats vid vilken de
investerade beloppen (negativa kassaflöden) kan finansieras. Du kan t.ex. använda
ett företags kapitalkostnad.
ÂÂ reinvestering-sats: Den hastighet som positiva kassaflöden (inflöden) kan
återinvesteras. reinvestering-sats är ett numeriskt värde som anges antingen som ett
decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett procentvärde (t.ex. 8 %), och representerar den
takt vid vilken de mottagna beloppen (positiva kassaflöden) kan återinvesteras. Du
kan t.ex. använda ett företags kortfristiga investeringstakt.
Tänk på vid användning
ÂÂ Kassaflödena måste vara tidsmässigt regelbundna. Om inget kassaflöde sker under
en viss tidsperiod använder du 0.
Exempel 1
Tänk dig att du får möjlighet att gå in som partner och investera i ett mindre företag. Den initiala
investering som krävs är 50 000 $. Eftersom företaget fortfarande utvecklar sin produkt måste
ytterligare 25 000 $ och 10 000 $ investeras i slutet av det första respektive andra året. Under det
tredje året förväntas verksamheten gå runt men inte resultera i någon vinst för investerarna. Under
det fjärde och femte året förväntas investerarna kunna få ut 10 000 $ respektive 30 000 $. I slutet av
det sjätte året förväntas företaget sälja sin produkt och investerarna förväntas då kunna få ut 100
000 $. Tänk dig att du just nu kan låna pengar för 9,00 % (finansiering-sats) och kan tjäna 4,25 % på
kortfristiga besparingar (reinvestering-sats).
Med funktionen IR kan du avgöra den förväntade räntesatsen för avkastningen på investeringen.
Baserat på de antaganden som gjorts blir räntan ca 9,75 %.
124 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 125
Initial
insättning
År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 Försäljningsinkomster
=MODIR(B2:H2; 0,09;
0,0425)
-50000 -25000 -10000 0 10000 30000 100000
Exempel 2
Utgå från samma information som i exempel 1, men istället för att placera kassaflöden i enskilda
celler anger du kassaflödena som en förteckningskonstant. Funktionen MODIR blir då som följer:
=MODIR({-50000; -25000; -10000; 0; 10000; 30000; 100000}; 0,09; 0,0425) returnerar ca 9,75 %.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”IR” på sidan 121
”NETNUVÄRDE” på sidan 129
”NUVÄRDE” på sidan 138
”Välja funktion för tidsvärden och valuta” på sidan 341
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
NOMRÄNTA
Funktionen NOMRÄNTA returnerar den årliga nominella räntesatsen från den effektiva
årliga räntesatsen baserat på antalet ackumulerade perioder per år.
NOMRÄNTA(effektiv-ränta-sats, num-perioder-år)
ÂÂ effektiv-ränta-sats: Ett värdepappers effektiva ränta. effektiv-ränta-sats är ett
numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett
procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ num-perioder-år: Antalet ackumulerade perioder per år. num-perioder-år är ett
numeriskt värde och måste vara större än 0.
Exempel:
=NOMRÄNTA(0.0513, 365) returnerar ca 5,00 %, den årliga nominella räntesatsen om den effektiva
räntesatsen på 5,13 % baserats på daglig ackumulering.
=NOMRÄNTA(0.0512, 12) returnerar ca 5,00 %, den årliga nominella räntesatsen om den effektiva
räntesatsen på 5,12 % baserats på månatlig ackumulering.
=NOMRÄNTA(0.0509, 4) returnerar ca 5,00 %, den årliga nominella räntesatsen om den effektiva
räntesatsen på 5,09 % baserats på kvartalsvis ackumulering.
=NOMRÄNTA(0.0506, 2) returnerar ca 5,00 %, den årliga nominella räntesatsen om den effektiva
räntesatsen på 5,06 % baserats på halvårsvis ackumulering.
=NOMRÄNTA(0.0500, 1) returnerar ca 5,00 %, den årliga nominella räntesatsen om den effektiva
räntesatsen på 5,00 % baserats på årsvis ackumulering.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”EFFRÄNTA” på sidan 115
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
126 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 127
PERIODER
Funktionen PERIODER returnerar antalet betalningsperioder för ett lån eller en
annuitet baserat på en serie regelbundna periodiska kassaflöden (betalningar av ett
konstant värde och alla kassaflöden med konstanta intervall) och en fast räntesats.
PERIODER(periodisk-sats, betalning, nuvarande-värde, framtid-värde, när-förfaller)
ÂÂ periodisk-sats: Räntesats per period. periodisk-sats är ett numeriskt värde och anges
antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ betalning: Beloppet som betalats ut eller mottagits varje period. betalning är ett
numeriskt värde. För varje period är ett mottaget värde ett positivt värde och ett
investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara en månatlig låneinbetalning
(negativt) eller en periodisk betalning som mottas (positivt).
ÂÂ nuvarande-värde: Värdet på den initiala investeringen, eller beloppet för lånet eller
annuiteten, angett som ett negativt tal. nuvarande-värde är ett numeriskt värde. Vid
tiden 0 är ett mottaget värde ett positivt värde och ett investerat värde ett negativt
värde. Det kan t.ex. vara ett lånat belopp (positivt) eller den initiala betalningen för
ett annuitetskontrakt (negativt).
ÂÂ framtid-värde: Ett valfritt argument som anger värdet på investeringen eller
kvarvarande kontantvärde för annuiteten (positivt belopp), eller det kvarvarande
lånevärdet (negativt belopp), efter den sista betalningen. framtid-värde är ett
numeriskt värde. I slutet av investeringsperioden är ett mottaget värde ett positivt
värde och ett investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara slutbetalningen
för ett lån (negativt) eller det kvarvarande värdet för ett annuitetskontrakt (positivt).
ÂÂ när-förfaller: Ett valfritt argument som anger om betalningsdagen är i början eller
slutet på varje period. De flesta hypotekslån och andra lån kräver att den första
betalningen sker i slutet av den första perioden (0), vilket är förvalet. De flesta
hyresinbetalningar, och vissa andra typer av betalningar, ska betalas i början av
varje period (1).
slut (0 eller utelämnad): Betalningsdag är i slutet på varje period.
början (1): Betalningsdag är i början på varje period.
Exempel 1
Tänkt dig att du planerar för din dotters högskoleutbildning. Du har 50 000 $ som du kan lägga
undan på ett sparkonto idag och kan sedan lägga till 200 $ till beloppet i slutet av varje månad.
Sparkontot förväntas ge en årlig ränta på 4,5 %, och räntan betalas ut månatligen. Du tror att du
kommer att behöva ha lagt undan sammanlagt 150 000 $ tills din dotter börjar på högskolan.
Med funktionen PERIODER kan du beräkna antalet perioder du behöver göra inbetalningen om 200
$. Baserat på de antaganden som gjorts blir resultatet ca 181 perioder eller 15 år, 1 månad.
periodisk-sats betalning nuvarande-värde framtid-värde när-förfaller
=PERIOD(B2, C2,
D2, E2, F2)
=0.045/12 -200 -50000 150000 1
Exempel 2
Tänk dig att du vill köpa din farbrors stuga vid kusten. Du har 30 000 $ till handpenningen idag och
har råd att betala 1 500 $ i månaden. Din farbror säger att han kan låna ut mellanskillnaden mellan
stugans försäljningspris på 200 000 $ och din handpenning (så du skulle låna 170 000 $) åt dig, med
en årlig ränta på 7 %.
Med funktionen PERIOD kan du beräkna antalet månader det skulle ta dig att betala tillbaka
din farbrors lån. Baserat på de antaganden som gjorts blir resultatet ca 184 månader eller 15
år, 4 månader.
periodisk-sats betalning nuvarande-värde framtid-värde när-förfaller
=PERIOD(B2, C2,
D2, E2, F2)
=0.07/12 -1500 170000 0 1
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”SLUTVÄRDE” på sidan 116
”BETALNING” på sidan 130
”NUVÄRDE” på sidan 138
”RÄNTA” på sidan 140
”Välja funktion för tidsvärden och valuta” på sidan 341
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
128 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 129
NETNUVÄRDE
Funktionen NETNUVÄRDE returnerar nettokapitalvärdet för en investering baserat på
en serie potentiellt oregelbundna kassaflöden som sker vid regelbundna tidsintervall.
NETNUVÄRDE(periodisk-rabatt-sats, kassa-flöde, kassa-flöde…)
ÂÂ periodisk-rabatt-sats: Rabattprocent per period. periodisk-rabatt-sats är ett
numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett
procentvärde (t.ex. 8 %). periodisk-rabatt-sats måste vara större än eller lika med 0.
ÂÂ kassa-flöde: Ett kassaflöde. kassa-flöde är ett numeriskt värde. Ett positivt värde
representerar inkomst (kassainflöde). Ett negativt värde representerar en utgift
(kassautflöde). Kassaflödena måste vara tidsmässigt regelbundna.
ÂÂ kassa-flöde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare kassaflöden.
Tänk på vid användning
ÂÂ periodisk-rabatt-sats anges med samma tidsram som tidsramen för kassaflöden. Om
t.ex. kassaflödena är månatliga och den önskade årliga diskonteringsräntan är 8 %
måste periodisk-rabatt-sats anges som 0,00667 eller 0,667 % (0,08 dividerat med 12).
ÂÂ Om kassaflödena är oregelbundna använder du funktionen IR.
Exempel
Tänk dig att du får möjlighet att gå in som partner och investera i ett mindre företag. Eftersom
företaget fortfarande utvecklar sin produkt måste ytterligare 25 000 $ och 10 000 $ investeras i slutet
av det första respektive andra året. Under det tredje året förväntas verksamheten gå runt men inte
resultera i någon vinst för investerarna. Under det fjärde och femte året förväntas investerarna kunna
få ut 10 000 $ respektive 30 000 $. I slutet av det sjätte året förväntas företaget sälja sin produkt och
investerarna förväntas då kunna få ut 100 000 $. För att investera vill du uppnå en årlig vinst på minst
10 %.
Med funktionen NETNUVÄRDE kan du beräkna det maximala beloppet du kan tänka dig att investera.
Baserat på de antaganden som gjorts ger NETNUVÄRDE 50 913,43 $. Därför uppfyller möjligheten ditt
mål på 10 % om den initiala investeringen som krävs är det här beloppet eller lägre.
periodisksats
År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 Försäljningsinkomster
=NETNUVÄRDE(B2,
C2:H2)
0.10 -25000 -10000 0 10000 30000 100000
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”IR” på sidan 121
”NUVÄRDE” på sidan 138
”Välja funktion för tidsvärden och valuta” på sidan 341
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
BETALNING
Funktionen BETALNING returnerar den fasta periodiska betalningen för ett lån eller en
annuitet baserat på en serie regelbundna periodiska kassaflöden (betalningar av ett
konstant värde och alla kassaflöden med konstanta intervall) och en fast räntesats.
BETALNING(periodisk-sats, num-perioder, nuvarande-värde, framtid-värde, när-förfaller)
ÂÂ periodisk-sats: Räntesats per period. periodisk-sats är ett numeriskt värde och anges
antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ num-perioder: Antalet perioder. num-perioder är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ nuvarande-värde: Värdet för den initiala investeringen, eller storleken på lånet
eller annuiteten. nuvarande-värde är ett numeriskt värde. Vid tiden 0 är ett mottaget
värde ett positivt värde och ett investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara
ett lånat belopp (positivt) eller den initiala betalningen för ett annuitetskontrakt
(negativt).
ÂÂ framtid-värde: Ett valfritt argument som representerar värdet på investeringen eller
kvarvarande kontantvärde för annuiteten (positivt belopp), eller det kvarvarande
lånevärdet (negativt belopp), efter den sista betalningen. framtid-värde är ett
numeriskt värde. I slutet av investeringsperioden är ett mottaget värde ett positivt
värde och ett investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara slutbetalningen
för ett lån (negativt) eller det kvarvarande värdet för ett annuitetskontrakt (positivt).
Om det utelämnas antas det vara 0.
ÂÂ när-förfaller: Ett valfritt argument som anger om betalningsdagen är i början eller
slutet på varje period. De flesta hypotekslån och andra lån kräver att den första
betalningen sker i slutet av den första perioden (0), vilket är förvalet. De flesta
hyresinbetalningar, och vissa andra typer av betalningar, ska betalas i början av
varje period (1).
slut (0 eller utelämnad): Betalningsdag är i slutet på varje period.
början (1): Betalningsdag är i början på varje period.
130 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 131
Exempel
I det här exemplet används BETALNING till att beräkna den fasta betalningen baserat på angivna
lånefakta.
Funktionen returnerar -1 610,21 $, vilket representerar den fasta betalning du behöver göra (negativt
eftersom det är ett kassautflöde) för det här lånet.
periodisk-sats num-perioder nuvarande-värde framtid-värde när-förfaller
=BETALNING(B2,
C2, D2, E2, F2)
=0.06/12 =10*12 200000 -100000 0
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”SLUTVÄRDE” på sidan 116
”RBETALNING” på sidan 119
”PERIODER” på sidan 127
”AMORT” på sidan 132
”NUVÄRDE” på sidan 138
”RÄNTA” på sidan 140
”Exempel på en tabell över låneamortering” på sidan 346
”Välja funktion för tidsvärden och valuta” på sidan 341
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
AMORT
Funktionen AMORT returnerar amorteringsdelen för ett angivet lån eller
annuitetsbetalning baserat på fasta, periodiska betalningar och en fast räntesats.
AMORT(periodisk-sats, period, num-perioder, nuvarande-värde, framtid-värde,
när-förfaller)
ÂÂ periodisk-sats: Räntesats per period. periodisk-sats är ett numeriskt värde och anges
antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ period: Den betalningsperiod som du vill beräkna räntebeloppet för. period är ett
numeriskt värde och måste vara större än 0.
ÂÂ num-perioder: Antalet perioder. num-perioder är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ nuvarande-värde: Värdet för den initiala investeringen, eller storleken på lånet
eller annuiteten. nuvarande-värde är ett numeriskt värde. Vid tiden 0 är ett mottaget
värde ett positivt värde och ett investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara
ett lånat belopp (positivt) eller den initiala betalningen för ett annuitetskontrakt
(negativt).
ÂÂ framtid-värde: Ett valfritt argument som representerar värdet på investeringen eller
kvarvarande kontantvärde för annuiteten (positivt belopp), eller det kvarvarande
lånevärdet (negativt belopp), efter den sista betalningen. framtid-värde är ett
numeriskt värde. I slutet av investeringsperioden är ett mottaget värde ett positivt
värde och ett investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara slutbetalningen
för ett lån (negativt) eller det kvarvarande värdet för ett annuitetskontrakt (positivt).
Om det utelämnas antas det vara 0.
ÂÂ när-förfaller: Ett valfritt argument som anger om betalningsdagen är i början eller
slutet på varje period. De flesta hypotekslån och andra lån kräver att den första
betalningen sker i slutet av den första perioden (0), vilket är förvalet. De flesta
hyresinbetalningar, och vissa andra typer av betalningar, ska betalas i början av
varje period (1).
slut (0 eller utelämnad): Betalningsdag är i slutet på varje period.
början (1): Betalningsdag är i början på varje period.
Exempel
I det här exemplet används AMORT till att beräkna amorteringsdelen för den första betalningen
under låneperiodens tredje år (betalning 25) med de lånefakta som anges. Funktionen returnerar ca
-687,80 $ vilket motsvarar amorteringsdelen för låneinbetalning 25.
periodisk-sats period num-perioder nuvarandevärde
framtid-värde när-förfaller
=AMORT(B2,
C2, D2, E2, F2,
G2)
=0.06/12 25 =10*12 200000 -100000 0
132 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 133
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KUMRÄNTA” på sidan 107
”KUMPRIS” på sidan 109
”RBETALNING” på sidan 119
”BETALNING” på sidan 130
”Exempel på en tabell över låneamortering” på sidan 346
”Välja funktion för tidsvärden och valuta” på sidan 341
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
PRIS
Funktionen PRIS returnerar priset per 100 $ nominellt värde för ett värdepapper som
ger periodisk avkastning.
PRIS(kvitta, förfallotid, årlig-sats, årlig-avkastning, inlösen, frekvens, dagar-basis)
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen
ligger normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ förfallotid: Värdepapprets förfallodag. förfallotid är ett datum-/tidsvärde. Det
måste ligga efter kvitta.
ÂÂ årlig-sats: Den årliga kupongräntan eller värdepapprets årliga ränta. årlig-sats är
ett numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett
procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ årlig-avkastning: Värdepapprets årliga avkastning. årlig-avkastning är ett numeriskt
värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett procentvärde
(t.ex. 8 %).
ÂÂ inlösen: Inlösenvärdet per 100 $ nominellt värde. inlösen är ett numeriskt värde
som måste vara större än 0. inlösen är det belopp som utbetalas per 100 $ nominellt
värde. Ofta är det 100, vilket innebär att värdepapperets inlösenvärde är samma som
dess nominella värde.
ÂÂ frekvens: Antalet kupongbetalningar per år.
årlig (1): En betalning per år.
halvårsvis (2): Två betalningar per år.
kvartalsvis (4): Fyra betalningar per år.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Exempel
I det här exemplet används funktionen PRIS till att beräkna inköpspriset vid handel med det
hypotetiska värdepapperet som beskrivs av värdena nedan. Värdepapperet ger periodisk avkastning.
Funktionen returnerar 106,50 $, vilket representerar priset per 100 $ nominellt värde.
kvitta förfallotid årlig-sats årligavkastning
inlösen frekvens dagar-basis
=PRIS(B2, C2,
D2, E2, F2, G2,
H2)
05/01/2009 06/30/2015 0.065 0.0525 100 2 0
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”PRISDISK” på sidan 135
”PRISFÖRF” på sidan 136
”NOMAVK” på sidan 146
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
134 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 135
PRISDISK
Funktionen PRISDISK returnerar priset för ett värdepapper som säljs till underkurs i
förhållande till dess inlösenvärde och som inte ger någon ränta per 100 $ nominellt
värde.
PRISDISK(kvitta, förfallotid, årlig-avkastning, inlösen, dagar-basis)
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen ligger
normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ förfallotid: Värdepapprets förfallodag. förfallotid är ett datum-/tidsvärde. Det måste
ligga efter kvitta.
ÂÂ årlig-avkastning: Värdepapprets årliga avkastning. årlig-avkastning är ett numeriskt
värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett procentvärde
(t.ex. 8 %).
ÂÂ inlösen: Inlösenvärdet per 100 $ nominellt värde. inlösen är ett numeriskt värde
som måste vara större än 0. inlösen är det belopp som utbetalas per 100 $ nominellt
värde. Ofta är det 100, vilket innebär att värdepapperets inlösenvärde är samma som
dess nominella värde.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Exempel
I det här exemplet används funktionen PRISDISK till att beräkna inköpspriset vid handel med det
hypotetiska värdepapperet som beskrivs av värdena nedan. Värdepapperet ger inte någon ränta och
säljs till underkurs.
Funktionen returnerar ca 65,98 $, vilket representerar priset per 100 $ nominellt värde.
kvitta förfallotid rabatt inlösen dagar-basis
=PRISDISK(B2, C2,
D2, E2, F2)
05/01/2009 06/30/2015 0.0552 100 0
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”PRIS” på sidan 133
”PRISFÖRF” på sidan 136
”NOMAVKDISK” på sidan 148
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
PRISFÖRF
Funktionen PRISFÖRF returnerar priset per 100 $ nominellt värde för ett värdepapper
som ger avkastning endast på förfallodagen.
PRISFÖRF(kvitta, förfallotid, utgivning, årlig-sats, årlig-avkastning, dagar-basis)
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen
ligger normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ förfallotid: Värdepapprets förfallodag. förfallotid är ett datum-/tidsvärde. Det måste
ligga efter kvitta.
ÂÂ utgivning: Värdepapprets ursprungliga utfärdandedatum. utgivning är ett datum-/
tidsvärde och måste vara det tidigaste angivna datumet.
ÂÂ årlig-sats: Den årliga kupongräntan eller värdepapprets årliga ränta. årlig-sats är
ett numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett
procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ årlig-avkastning: Värdepapprets årliga avkastning. årlig-avkastning är ett numeriskt
värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett procentvärde
(t.ex. 8 %).
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för
datum som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
136 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 137
Exempel
I det här exemplet används funktionen PRISFÖRF till att beräkna inköpspriset vid handel med det
hypotetiska värdepapperet som beskrivs av värdena nedan. Värdepapperet ger avkastning endast på
förfallodagen. Funktionen returnerar 99,002 $, vilket representerar priset per 100 $ nominellt värde.
kvitta förfallotid utgivning årlig-sats årligavkastning
dagar-basis
=PRISFÖRF(B2,
C2, D2, E2, F2,
G2)
05/01/2009 06/30/2015 12/14/2008 0.065 0.06565 0
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”PRIS” på sidan 133
”PRISDISK” på sidan 135
”NOMAVKFÖRF” på sidan 149
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
NUVÄRDE
Funktionen NUVÄRDE returnerar det aktuella värdet på en investering eller annuitet
baserat på en serie regelbundna periodiska kassaflöden (betalningar av ett konstant
värde och alla kassaflöden med konstanta intervall) och en fast räntesats.
NUVÄRDE(periodisk-sats, num-perioder, betalning, framtid-värde, när-förfaller)
ÂÂ periodisk-sats: Räntesats per period. periodisk-sats är ett numeriskt värde och
anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ num-perioder: Antalet perioder. num-perioder är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ betalning: Beloppet som betalats ut eller mottagits varje period. betalning är ett
numeriskt värde. För varje period är ett mottaget värde ett positivt värde och ett
investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara en månatlig låneinbetalning
(negativt) eller en periodisk betalning som mottas (positivt).
ÂÂ framtid-värde: Ett valfritt argument som anger värdet på investeringen eller
kvarvarande kontantvärde för annuiteten (positivt belopp), eller det kvarvarande
lånevärdet (negativt belopp), efter den sista betalningen. framtid-värde är ett
numeriskt värde. I slutet av investeringsperioden är ett mottaget värde ett positivt
värde och ett investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara slutbetalningen
för ett lån (negativt) eller det kvarvarande värdet för ett annuitetskontrakt (positivt).
ÂÂ när-förfaller: Ett valfritt argument som anger om betalningsdagen är i början eller
slutet på varje period. De flesta hypotekslån och andra lån kräver att den första
betalningen sker i slutet av den första perioden (0), vilket är förvalet. De flesta
hyresinbetalningar, och vissa andra typer av betalningar, ska betalas i början av
varje period (1).
slut (0 eller utelämnad): Betalningsdag är i slutet på varje period.
början (1): Betalningsdag är i början på varje period.
Tänk på vid användning
ÂÂ periodisk-sats anges med tidsramen num-perioder. Om t.ex. num-perioder
representerar månader och den årliga räntesatsen är 8 % måste periodisk-sats
anges som 0,00667 eller 0,667 % (0,08 dividerat med 12).
ÂÂ Om betalning anges och det inte finns något investeringsvärde, kassavärde eller
kvarvarande lånevärde kan framtid-värde utelämnas.
ÂÂ Om betalning utelämnas måste du ta med framtid-värde.
138 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 139
Exempel 1
Tänkt dig att du planerar för din dotters högskoleutbildning. Hon har just fyllt 3 och du tror att hon
kommer att börja läsa på högskolan om 15 år. Du tror att du kommer att behöva ha lagt undan
sammanlagt 150 000 $ på ett sparkonto när hon börjar på högskolan. Du kan lägga till 200 $ till
beloppet i slutet av varje månad. Under de kommande 15 åren förväntas sparkontot ge en årlig
ränta på 4,5 %, och räntan betalas ut månatligen.
Med funktionen NUVÄRDE kan du beräkna det belopp du måste sätta in på sparkontot idag så
att värdet på sparkontot kommer att uppgå till 150 000 $ vid den tidpunkt då din dotter börjar på
högskolan. Baserat på de antaganden som gjorts returnerar funktionen -50 227,88 $ som det belopp
du behöver sätta in idag (funktionen returnerar ett negativt värde eftersom insättningen på kontot
idag är ett kassautflöde).
periodisk-sats num-perioder betalning framtid-värde när-förfaller
=NUVÄRDE(B2, C2,
D2, E2, F2)
=0.045/12 =15*12 -200 150000 1
Exempel 2
I det här exemplet har du fått information om en investeringsmöjlighet. Möjligheten innebär att du
investerar i en nollkupongare och sedan inte betalar eller får tillbaka något förrän på värdepapperets
förfallodag. Nollkupongaren förfaller om 14 år och har ett inlösenvärde på 100 000 $. Det alternativ
du har är att låta pengarna ligga kvar på ett sparkonto med en förväntad årlig avkastning på 5,25 %.
Med funktionen NUVÄRDE kan du beräkna det maximala belopp du är villig att betala för
nollkupongaren idag, under förutsättning att du vill ha minst lika bra räntesats som du förväntar dig
på ditt sparkonto. Baserat på de antaganden som gjorts blir det – 48 852,92 $ (funktionen returnerar
ett negativt belopp eftersom det rör sig om ett kassautflöde).
periodisk-sats num-perioder betalning framtid-värde när-förfaller
=NUVÄRDE(B2, C2,
D2, E2, F2)
0.0525 14 0 100000 1
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”SLUTVÄRDE” på sidan 116
”IR” på sidan 121
”PERIODER” på sidan 127
”BETALNING” på sidan 130
”RÄNTA” på sidan 140
”Välja funktion för tidsvärden och valuta” på sidan 341
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
RÄNTA
Funktionen RÄNTA returnerar räntesatsen för en investering, ett lån eller en annuitet
baserat på en serie regelbundna periodiska kassaflöden (betalningar av ett konstant
värde och alla kassaflöden med konstanta intervall) och en fast räntesats.
RÄNTA(num-perioder, betalning, nuvarande-värde, framtid-värde, när-förfaller,
uppskattning)
ÂÂ num-perioder: Antalet perioder. num-perioder är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ betalning: Beloppet som betalats ut eller mottagits varje period. betalning är ett
numeriskt värde. För varje period är ett mottaget värde ett positivt värde och ett
investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara en månatlig låneinbetalning
(negativt) eller en periodisk betalning som mottas (positivt).
ÂÂ nuvarande-värde: Värdet för den initiala investeringen, eller storleken på lånet
eller annuiteten. nuvarande-värde är ett numeriskt värde. Vid tiden 0 är ett mottaget
värde ett positivt värde och ett investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara
ett lånat belopp (positivt) eller den initiala betalningen för ett annuitetskontrakt
(negativt).
ÂÂ framtid-värde: Ett valfritt argument som representerar värdet på investeringen eller
kvarvarande kontantvärde för annuiteten (positivt belopp), eller det kvarvarande
lånevärdet (negativt belopp), efter den sista betalningen. framtid-värde är ett
numeriskt värde. I slutet av investeringsperioden är ett mottaget värde ett positivt
värde och ett investerat värde ett negativt värde. Det kan t.ex. vara slutbetalningen
för ett lån (negativt) eller det kvarvarande värdet för ett annuitetskontrakt (positivt).
ÂÂ när-förfaller: Ett valfritt argument som anger om betalningsdagen är i början eller
slutet på varje period. De flesta hypotekslån och andra lån kräver att den första
betalningen sker i slutet av den första perioden (0), vilket är förvalet. De flesta
hyresinbetalningar, och vissa andra typer av betalningar, ska betalas i början av
varje period (1).
slut (0 eller utelämnad): Betalningsdag är i slutet på varje period.
början (1): Betalningsdag är i början på varje period.
140 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 141
ÂÂ uppskattning: Ett valfritt argument som anger initial uppskattning för räntabilitet.
uppskattning är ett numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex.
0,08) eller som ett procentvärde (t.ex. 8 %). Om det utelämnas antas 10 %. Om det
förvalda värdet inte resulterar i någon lösning kan du börja med att prova med ett
större positivt värde. Om det fortfarande inte resulterar i någon lösning provar du
ett litet negativt värde. Minsta tillåtna värde är -1.
Exempel
Tänkt dig att du planerar för din dotters högskoleutbildning. Hon har just fyllt 3 och du tror att hon
kommer att börja läsa på högskolan om 15 år. Du tror att du kommer att behöva ha lagt undan
sammanlagt 150 000 $ på ett sparkonto när hon börjar på högskolan. Du kan lägga undan 50 000 $
idag och kan sedan lägga till 200 $ till beloppet i slutet av varje månad. Under de kommande 15 åren
förväntas sparkontot ge en årlig ränta på 4,5 %, och räntan betalas ut månatligen.
Med funktionen RÄNTA kan du beräkna den räntesats som måste vara kopplad till sparkontot för
att beloppet ska uppgå till 150 000 $ vid den tidpunkt då din dotter börjar på högskolan. Baserat på
de antaganden som gjorts blir den räntesats som returneras av funktionen ca 0,377 %, vilket är per
månad eftersom num-perioder var månatligen, eller 4,52 % på årsbasis.
num-perioder betalning nuvarandevärde
framtid-värde när-förfaller uppskattning
=RÄNTA(B2, C2,
D2, E2, F2, G2)
=15*12 -200 -50000 150000 1 =0.1/12
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”SLUTVÄRDE” på sidan 116
”IR” på sidan 121
”PERIODER” på sidan 127
”BETALNING” på sidan 130
”NUVÄRDE” på sidan 138
”Välja funktion för tidsvärden och valuta” på sidan 341
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
BELOPP
Funktionen BELOPP returnerar det slutgiltiga värdet för ett värdepapper som ger
avkastning endast på förfallodagen.
BELOPP(kvitta, förfallotid, investering-mängd, årlig-sats, dagar-basis)
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen ligger
normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ förfallotid: Värdepapprets förfallodag. förfallotid är ett datum-/tidsvärde. Det måste
ligga efter kvitta.
ÂÂ investering-mängd: Belopp som investerats i värdepappret. investering-mängd är
ett numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 0.
ÂÂ årlig-sats: Den årliga kupongräntan eller värdepapprets årliga ränta. årlig-sats är
ett numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som
ett procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med
NASD-metod för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för
datum som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Exempel
I det här exemplet används funktionen BELOPP till att beräkna det belopp som betalas ut vid
förfallodatum för det hypotetiska värdepapper som beskrivs av värdena nedan. Värdepapperet ger
avkastning endast på förfallodagen. Funktionen returnerar 1 651,83 $, det belopp som betalas ut vid
förfallodatum inklusive både amortering och ränta.
kvitta förfallotid investeringmängd
årlig-sats dagar-basis
=BELOPP(B2, C2,
D2, E2, F2)
05/01/2009 06/30/2015 990.02 0.065 0
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ÅRSRÄNTA” på sidan 118
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
142 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 143
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
LINAVSKR
Funktionen LINAVSKR returnerar den linjära värdeminskningen för en tillgång under
en enskild period.
LINAVSKR(kostnad, rädda, liv)
ÂÂ kostnad: Tillgångens ingångskostnad. kostnad är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ rädda: Tillgångens restvärde. rädda är ett numeriskt värde och måste vara större än
eller lika med 0.
ÂÂ liv: Antalet perioder som tillgångens värde minskas. liv är ett numeriskt värde
och måste vara större än 0. liv kan anges med decimaler (t.ex. 5,5 för en total
värdeminskningsperiod om fem och ett halvt år).
Exempel
=LINAVSKR(10000; 1000; 6) returnerar 1 500 $, värdeminskningen per år i dollar för en tillgång med
inköpspriset 10 000 $ och med ett uppskattat restvärde på 1 000 $ efter 6 år.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DB” på sidan 110
”DEGAVSKR” på sidan 112
”ÅRSAVSKR” på sidan 144
”VDEGRAVSKR” på sidan 145
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ÅRSAVSKR
Funktionen ÅRSAVSKR returnerar den årliga värdeminskningen för en tillgång under
en angiven period med ”summaårsmetoden” (sum-of-the-years-digits).
ÅRSAVSKR(kostnad, rädda, liv, värdeminsk-period)
ÂÂ kostnad: Tillgångens ingångskostnad. kostnad är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ rädda: Tillgångens restvärde. rädda är ett numeriskt värde och måste vara större än
eller lika med 0.
ÂÂ liv: Antalet perioder som tillgångens värde minskas. liv är ett numeriskt värde
och måste vara större än 0. liv kan anges med decimaler (t.ex. 5,5 för en total
värdeminskningsperiod om fem och ett halvt år).
ÂÂ värdeminsk-period: Den period du vill beräkna värdeminskning för. värdeminskperiod
är ett numeriskt värde och måste vara större än 0. Eventuella decimaler i
värdeminsk-period ignoreras.
Exempel:
=ÅRSAVSKR(10000; 1000; 9; 1) returnerar $1 800, värdeminskningen under det första året för en
tillgång med inköpspriset 10 000 $ och med ett restvärde på 1 000 $ efter 9 år.
=ÅRSAVSKR(10000; 1000; 9; 2) returnerar 1 600 $, värdeminskningen under det andra året.
=ÅRSAVSKR(10000; 1000; 9; 8) returnerar 400 $, värdeminskningen under det åttonde året.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DB” på sidan 110
”DEGAVSKR” på sidan 112
”LINAVSKR” på sidan 143
”VDEGRAVSKR” på sidan 145
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
144 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 145
VDEGRAVSKR
Funktionen VDEGRAVSKR returnerar värdeminskningen för en tillgång under ett
angivet tidsintervall, baserat på en angiven avskrivningshastighet.
VDEGRAVSKR(kostnad, rädda, liv, startar-per, slutar-per, värdeminsk-faktor, ej-byte)
ÂÂ kostnad: Tillgångens ingångskostnad. kostnad är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ rädda: Tillgångens restvärde. rädda är ett numeriskt värde och måste vara större
än eller lika med 0.
ÂÂ liv: Antalet perioder som tillgångens värde minskas. liv är ett numeriskt värde
och måste vara större än 0. liv kan anges med decimaler (t.ex. 5,5 för en total
värdeminskningsperiod om fem och ett halvt år).
ÂÂ startar-per: Första perioden att inkludera i beräkningen. startar-per är ett
numeriskt värde.
ÂÂ slutar-per: Sista perioden att inkludera i beräkningen. slutar-per är ett numeriskt
värde och måste vara större än 0 och större än startar-per.
ÂÂ värdeminsk-faktor: Ett valfritt tal som bestämmer värdeminskningens hastighet.
värdeminsk-faktor är ett numeriskt värde. Om det utelämnas antas 2 (200 % för
dubbel degressiv avskrivning). Ju högre tal desto snabbare avskrivning. Om du t.ex.
vill använda en avskrivningshastighet som är en och en halv gånger så snabb som
linjär avskrivning skriver du 1,5 eller 150 %.
ÂÂ ej-byte: Ett valfritt värde som avgör om värdeminskningen övergår till den
linjära metoden.
byte (0, FALSKT, eller utelämnad): Byter till den linjära metoden under det år
då den linjära värdeminskningen blir större än den degressiva avskrivningen.
inget byte (1, SANT): Byt inte till den linjära metoden.
Tänk på vid användning
ÂÂ startar-per ska anges till perioden före den första perioden du vill ta med i
beräkningen. Om du vill ta med den första perioden anger du 0 för startar-per.
ÂÂ Om du vill beräkna värdeminskningen för endast den första perioden anger du
1 för slutar-per.
Exempel:
Tänk dig att du just har köpt en tillgång för 11 000,00 $ med restvärdet 1 000,00 $ och en förväntad
livslängd på 5 år. Du avser att beräkna värdeminskningen för tillgången med metoden 1,5 (150 %)
degressiv avskrivning.
=VDEGRAVSKR(11000; 1000; 5; 0; 1; 1,5; 0) returnerar 3 300 $, värdeminskningen under det första året.
=VDEGRAVSKR(11000; 1000; 5; 4; 5; 1,5; 0) returnerar 1 386,50 $, värdeminskningen för det femte
(sista) året, under förutsättning att linjär avskrivning används när den är större än den degressiva
avskrivningen.
=VDEGRAVSKR(11000; 1000; 5; 4; 5; 1,5; 1) returnerar 792,33 $, värdeminskningen för det femte (sista)
året, under förutsättning att degressiv avskrivning används under hela tidsperioden (ej-byte är SANT).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DB” på sidan 110
”DEGAVSKR” på sidan 112
”LINAVSKR” på sidan 143
”ÅRSAVSKR” på sidan 144
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
NOMAVK
Funktionen NOMAVK returnerar den effektiva årliga räntesatsen för ett värdepapper
som ger regelbunden periodisk avkastning.
NOMAVK(kvitta, förfallotid, årlig-sats, pris, inlösen, frekvens, dagar-basis)
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen ligger
normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ förfallotid: Förfallodatum för värdepapperet. förfallotid är ett datum-/tidsvärde. Det
måste ligga efter kvitta.
ÂÂ årlig-sats: Den årliga kupongräntan eller värdepapprets årliga ränta. årlig-sats är
ett numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett
procentvärde (t.ex. 8 %).
146 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 147
ÂÂ pris: Värdepapperets kostnad per 100 $ nominellt värde. pris är ett numeriskt värde.
ÂÂ inlösen: Inlösenvärdet per 100 $ nominellt värde. inlösen är ett numeriskt värde
som måste vara större än 0. inlösen är det belopp som utbetalas per 100 $ nominellt
värde. Ofta är det 100, vilket innebär att värdepapperets inlösenvärde är samma som
dess nominella värde.
ÂÂ frekvens: Antalet kupongbetalningar per år.
årlig (1): En betalning per år.
halvårsvis (2): Två betalningar per år.
kvartalsvis (4): Fyra betalningar per år.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Exempel
I det här exemplet används funktionen NOMAVK till att beräkna den årliga avkastningen för det
hypotetiska värdepapper som beskrivs av värdena nedan. Värdepapperet ger periodisk avkastning.
Funktionen returnerar ca 5,25 %.
kvitta förfallotid årlig-sats pris inlösen frekvens dagar-basis
=NOMAVK(B2, C2,
D2, E2, F2, G2, H2)
05/01/2009 06/30/2015 0.065 106.50 100 2 0
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”PRIS” på sidan 133
”NOMAVKDISK” på sidan 148
”NOMAVKFÖRF” på sidan 149
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
NOMAVKDISK
Funktionen NOMAVKDISK returnerar den årliga effektiva räntesatsen för ett
värdepapper som säljs till underkurs i förhållande till dess inlösenvärde och som inte
ger någon avkastning.
NOMAVKDISK(kvitta, förfallotid, pris, inlösen, dagar-basis)
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen ligger
normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ förfallotid: Förfallodatum för värdepapperet. förfallotid är ett datum-/tidsvärde. Det
måste ligga efter kvitta.
ÂÂ pris: Värdepapperets kostnad per 100 $ nominellt värde. pris är ett numeriskt värde.
ÂÂ inlösen: Inlösenvärdet per 100 $ nominellt värde. inlösen är ett numeriskt värde
som måste vara större än 0. inlösen är det belopp som utbetalas per 100 $ nominellt
värde. Ofta är det 100, vilket innebär att värdepapperets inlösenvärde är samma som
dess nominella värde.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Exempel
I det här exemplet används funktionen NOMAVKDISK till att beräkna den effektiva årliga
avkastningen för det hypotetiska värdepapper som beskrivs av värdena nedan. Värdepapperet ger
inte någon ränta och säljs till underkurs.
Funktionen returnerar ca 8,37 %, vilket representerar den årliga avkastningen vid ett pris på ca 65,98
$ per 100 $ nominellt värde.
kvitta förfallotid pris inlösen dagar-basis
=NOMAVKDISK(B2,
C2, D2, E2, F2)
05/01/2009 06/30/2015 65.98 100 0
148 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
Kapitel 6 Ekonomifunktioner 149
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”PRISDISK” på sidan 135
”NOMAVK” på sidan 146
”NOMAVKFÖRF” på sidan 149
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
NOMAVKFÖRF
Funktionen NOMAVKFÖRF returnerar den effektiva årliga räntesatsen för ett
värdepapper som ger avkastning endast på förfallodagen.
NOMAVKFÖRF(kvitta, förfallotid, utgivning, årlig-sats, pris, dagar-basis)
ÂÂ kvitta: Likviddagen för affären. kvitta är ett datum-/tidsvärde. Likviddagen ligger
normalt en eller flera dagar efter affärsdagen.
ÂÂ förfallotid: Förfallodatum för värdepapperet. förfallotid är ett datum-/tidsvärde. Det
måste ligga efter kvitta.
ÂÂ utgivning: Värdepapprets ursprungliga utfärdandedatum. utgivning är ett datum-/
tidsvärde och måste vara det tidigaste angivna datumet.
ÂÂ årlig-sats: Den årliga kupongräntan eller värdepapprets årliga ränta. årlig-sats är
ett numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller som ett
procentvärde (t.ex. 8 %).
ÂÂ pris: Värdepapperets kostnad per 100 $ nominellt värde. pris är ett numeriskt värde.
ÂÂ dagar-basis: Ett valfritt argument som anger det antal dag per månad och år som
används in beräkningarna.
30/360 (0 eller utelämnad): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med NASDmetod
för datum som faller på den 31:a i månaden.
verklig/verklig (1): Verkliga dagar i varje månad, verkliga dagar per år.
verklig/360 (2): Verkliga dagar i varje månad, 360 dagar per år.
verklig/365 (3): Verkliga dagar i varje månad, 365 dagar per år.
150 Kapitel 6 Ekonomifunktioner
30E/360 (4): 30 dagar per månad, 360 dagar per år, med europeisk metod för datum
som faller på den 31:a i månaden (Europeisk 30/360).
Exempel
I det här exemplet används funktionen NOMAVKFÖRF till att beräkna den effektiva årliga
avkastningen för det hypotetiska värdepapper som beskrivs av värdena nedan. Värdepapperet ger
avkastning endast på förfallodagen. Funktionen returnerar 6,565 %.
kvitta förfallotid utgivning årlig-sats pris dagar-basis
=NOMAVKFÖRF(B2, C2, D2,
E2, F2, G2)
05/01/2009 06/30/2015 12/14/2008 0.065 99.002 0
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”PRISFÖRF” på sidan 136
”NOMAVK” på sidan 146
”NOMAVKDISK” på sidan 148
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
151
Med de logiska funktionerna och informationsfunktionerna
kan du bedöma innehållet i celler och få hjälp att avgöra hur
du ska bedöma eller på annat sätt arbeta med cellinnehåll
eller formelresultat.
Lista över logiska funktioner och informationsfunktioner
I iWork finns följande logiska funktioner och informationsfunktioner som kan användas
i tabeller.
Funktion Beskrivning
”OCH” (sidan 152) Funktionen OCH returnerar SANT om alla
argument är sanna, annars FALSKT.
”FALSKT” (sidan 153) Funktionen FALSKT returnerar det booleska
värdet FALSKT. Funktionen ger kompatibilitet
med tabeller importerade från andra
kalkylbladsprogram.
”OM” (sidan 154) Funktionen OM returnerar ett av två värden
beroende på om ett angivet uttryck resulterar i
det booleska värdet SANT eller FALSKT.
”OMFEL” (sidan 155) Funktionen OMFEL returnerar det värde du
bestämt om ett angivet värde resulterar i ett fel,
annars returnerar funktionen det angivna värdet.
”ÄRTOM” (sidan 156) Funktionen ÄRTOM returnerar SANT om den
angivna cellen är tom, annars FALSKT.
”ÄRFEL” (sidan 157) Funktionen ÄRFEL returnerar SANT om ett
angivet uttryck resulterar i ett fel, annars FALSKT.
Logiska funktioner och 7
informationsfunktioner
Funktion Beskrivning
”ÄRJÄMN” (sidan 158) Funktionen ÄRJÄMN returnerar SANT om värdet
är jämnt (inte lämnar någon rest vid division med
2), annars FALSKT.
”ÄRUDDA” (sidan 158) Funktionen ÄRUDDA returnerar SANT om värdet
är udda (lämnar en rest vid division med 2),
annars FALSKT.
”ICKE” (sidan 159) Funktionen ICKE returnerar motsatsen till det
booleska värdet för ett angivet uttryck.
”ELLER” (sidan 160) Funktionen ELLER returnerar SANT om något
argument är sant, annars FALSKT.
”SANT” (sidan 161) Funktionen SANT returnerar det booleska värdet
SANT. Funktionen ger kompatibilitet med tabeller
importerade från andra kalkylbladsprogram.
OCH
Funktionen OCH returnerar SANT om alla argument är sanna, annars FALSKT.
OCH(test-uttryck, test-uttryck…)
ÂÂ test-uttryck: Ett uttryck. test-uttryck kan innehålla vad som helst, så länge uttrycket
resulterar i ett booleskt värde. Om uttrycket resulterar i ett tal tolkas 0 som FALSKT
och alla andra tal som SANT.
ÂÂ test-uttryck…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare uttryck.
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen OCH motsvarar den logiska konjunktionsoperatorn som används inom
matematik och logik. Den bedömer först varje test-uttryck. Om alla uttryck resulterar
i SANT returnerar funktionen OCH SANT, annars FALSKT.
Exempel:
=OCH(SANT; SANT) returnerar SANT eftersom båda argumenten är sanna.
=OCH(1; 0; 1; 1) returnerar FALSKT eftersom ett av argumenten är siffran 0, vilket tolkas som FALSKT.
=OCH(A5>60; A5<=100) returnerar SANT om cell A5 innehåller ett tal i intervallet 61 till 100, annars
FALSKT.
Följande två OM-funktioner returnerar samma värde:
=OM(B2>60, OM(B2<=100, SANT, FALSKT), FALSKT)
=OM(OCH(B2>60, B2<=100), SANT, FALSKT)
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”OM” på sidan 154
152 Kapitel 7 Logiska funktioner och informationsfunktioner
Kapitel 7 Logiska funktioner och informationsfunktioner 153
”ICKE” på sidan 159
”ELLER” på sidan 160
”Ange villkor och använda jokertecken” på sidan 353
”Lägga till kommentarer baserat på cellinnehåll” på sidan 351
”Använda logiska funktioner och informationsfunktioner tillsammans” på sidan 351
”Lista över logiska funktioner och informationsfunktioner” på sidan 151
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
FALSKT
Funktionen FALSKT returnerar det booleska värdet FALSKT. Funktionen ger
kompatibilitet med tabeller importerade från andra kalkylbladsprogram.
FALSKT()
Tänk på vid användning
Funktionen F ÂÂ ALSKT har inte några argument. Du måste dock skriva ut parenteserna:
=FALSKT().
ÂÂ Istället för att använda funktionen FALSKT kan du ange det booleska värdet
FALSKT genom att helt enkelt skriva FALSKT (eller falskt) i en cell eller som ett
funktionsargument.
Exempel:
=FALSKT() returnerar det booleska värdet FALSKT.
=OCH(1, FALSKT()) returnerar det booleska värdet FALSKT.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”SANT” på sidan 161
”Lista över logiska funktioner och informationsfunktioner” på sidan 151
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
OM
Funktionen OM returnerar ett av två värden beroende på om ett angivet uttryck
resulterar i det booleska värdet SANT eller FALSKT.
OM(om-uttryck, om-sant, om-falskt)
ÂÂ om-uttryck: Ett logiskt uttryck. om-uttryck kan innehålla vad som helst, så länge
uttrycket resulterar i ett booleskt värde. Om uttrycket resulterar i ett tal tolkas 0 som
FALSKT och alla andra tal som SANT.
ÂÂ om-sant: Värdet som ska returneras om uttrycket är SANT. om-sant kan innehålla
valfri värdetyp. Om det utelämnas (komma men inget värde) returnerar OM 0.
ÂÂ om-falskt: Ett valfritt argument som anger det värde som returneras om uttrycket
är FALSKT. om-falskt kan innehålla valfri värdetyp. Om det utelämnas (komma men
inget värde) returnerar OM 0. Om det utelämnas helt (inget komma efter om-falskt)
och om-uttryck resulterar i FALSKT, returnerar OM FALSKT.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om det booleska värdet för om-uttryck är SANT returnerar funktionen uttrycket
om-sant, annars returneras uttrycket om-falskt.
ÂÂ Både om-sant och om-falskt kan innehålla ytterligare OM-funktioner (nästlade
OM-funktioner).
Exempel:
=OM(A5>=0, ”Ickenegativt”, ”Negativt”) returnerar texten ”Ickenegativt” om cell A5 innehåller ett tal
större än eller lika med noll eller ett icke-numeriskt värde. Om cell A5 innehåller ett värde mindre än
0 returnerar funktionen ”Negativt”.
=OM(OMFEL(ELLER(ÄRJÄMN(B4+B5),ÄRUDDA(B4+B5), FALSKT),), ”Bara tal”, ”Inte bara tal”) returnerar
texten ”Bara tal” om cellerna B4 och B5 bägge innehåller ett tal, annars returneras texten ”Inte bara
tal”. Resultatet uppnås genom att testa om summan av de två cellerna är antingen jämn eller udda.
Om en cell inte är ett tal returnerar funktionerna JÄMN och UDDA ett fel och funktionen OMFEL
returnerar FALSKT, annars returnerar den SANT eftersom antingen JÄMN eller UDDA är SANT. Om
antingen B4 eller B5 inte är ett tal eller ett booleskt värde kommer alltså OM-satsen att returnera omfalskt-
uttrycket ”Inte bara tal”; annars returneras om-sant-uttrycket ”Bara tal”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”OCH” på sidan 152
”ICKE” på sidan 159
”ELLER” på sidan 160
154 Kapitel 7 Logiska funktioner och informationsfunktioner
Kapitel 7 Logiska funktioner och informationsfunktioner 155
”Ange villkor och använda jokertecken” på sidan 353
”Hantering av division med noll” på sidan 353
”Lägga till kommentarer baserat på cellinnehåll” på sidan 351
”Använda logiska funktioner och informationsfunktioner tillsammans” på sidan 351
”Lista över logiska funktioner och informationsfunktioner” på sidan 151
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
OMFEL
Funktionen OMFEL returnerar det värde du bestämt om ett angivet värde resulterar i
ett fel, annars returnerar funktionen det angivna värdet.
OMFEL(något-uttryck, om-fel)
ÂÂ något-uttryck: Ett uttryck som ska testas. något-uttryck kan innehålla valfri
värdetyp.
ÂÂ om-fel: Värdet returneras om något-uttryck resulterar i ett fel. om-fel kan
innehålla valfri värdetyp.
Tänk på vid användning
ÂÂ Använd OMFEL för hantering av fel i en formel. Om du t.ex. arbetar med data där
0 är ett giltigt värde för cell D1 kan formeln =B1/D1 resultera i ett fel (division med
noll). Du kan undvika det här felet genom att använda en formel som =OMFEL(B1/
D1, 0), som returnerar den faktiska divisionen om D1 inte är noll, annars returneras 0.
Exempel:
Om B1 är ett numeriskt värde och D1 resulterar i 0, då gäller att:
=OMFEL(B1/D1;0) returnerar 0 eftersom division med noll resulterar i ett fel.
=OM(ÄRFEL(B1/D1);0;B1/D1) motsvarar föregående exempel med OMFEL, men kräver att både OM
och ÄRFEL används.
=OM(OMFEL(ELLER(ÄRJÄMN(B4+B5),ÄRUDDA(B4+B5), FALSKT),), ”Bara tal”, ”Inte bara tal”) returnerar
texten ”Bara tal” om cellerna B4 och B5 bägge innehåller ett tal, annars returneras texten ”Inte bara
tal”. Resultatet uppnås genom att testa om summan av de två cellerna är antingen jämn eller udda.
Om en cell inte är ett tal returnerar funktionerna JÄMN och UDDA ett fel och funktionen OMFEL
returnerar FALSKT, annars returnerar den SANT eftersom antingen JÄMN eller UDDA är SANT. Om
antingen B4 eller B5 inte är ett tal eller ett booleskt värde kommer alltså OM-satsen att returnera omfalskt-
uttrycket ”Inte bara tal”; annars returneras om-sant-uttrycket ”Bara tal”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ÄRTOM” på sidan 156
”ÄRFEL” på sidan 157
”Lista över logiska funktioner och informationsfunktioner” på sidan 151
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ÄRTOM
Funktionen ÄRTOM returnerar SANT om den angivna cellen är tom, annars FALSKT.
ÄRTOM(cell)
ÂÂ cell: En referens till en enstaka tabellcell. cell är ett referensvärde till en enskild cell
som kan innehålla valfritt värde eller vara tom.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om cellen saknar innehåll (är tom) returnerar funktionen SANT, annars returneras
FALSKT. Om cellen innehåller ett mellanslag eller ett tecken som inte visas vid
utskrift returnerar funktionen FALSKT även om cellen ser ut att vara tom.
Exempel:
Om tabellcellen A1 är tom och cellen B2 innehåller 100:
=ÄRTOM(A1) returnerar SANT.
=ÄRTOM(B2) returnerar FALSKT.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”OMFEL” på sidan 155
”ÄRFEL” på sidan 157
”Lägga till kommentarer baserat på cellinnehåll” på sidan 351
”Använda logiska funktioner och informationsfunktioner tillsammans” på sidan 351
”Lista över logiska funktioner och informationsfunktioner” på sidan 151
”Värdetyper” på sidan 34
156 Kapitel 7 Logiska funktioner och informationsfunktioner
Kapitel 7 Logiska funktioner och informationsfunktioner 157
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ÄRFEL
Funktionen ÄRFEL returnerar SANT om ett angivet uttryck resulterar i ett fel, annars
FALSKT.
ÄRFEL(något-uttryck)
ÂÂ något-uttryck: Ett uttryck som ska testas. något-uttryck kan innehålla valfri
värdetyp.
Tänk på vid användning
ÂÂ Det är oftast bättre att använda funktionen OMFEL. Funktionen OMFEL har samma
egenskaper som ÄRFEL men tillåter dessutom registrering, inte bara identifiering, av
felet.
Exempel:
Om B1 är ett numeriskt värde och D1 resulterar i 0, då gäller att:
=OM(ÄRFEL(B1/D1);0;B1/D1) returnerar 0 eftersom division med noll resulterar i ett fel.
=OMFEL(B1/D1;0) motsvarar föregående exempel men kräver bara en funktion.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”OMFEL” på sidan 155
”ÄRTOM” på sidan 156
”Lista över logiska funktioner och informationsfunktioner” på sidan 151
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ÄRJÄMN
Funktionen ÄRJÄMN returnerar SANT om det angivna talet är jämnt (inte lämnar
någon rest vid division med 2), annars FALSKT.
ÄRJÄMN(num)
ÂÂ num: Ett tal. num är ett numeriskt värde.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om num är text returnerar funktionen ett fel. Om num är booleska SANT (värdet
1) returnerar funktionen FALSKT. Om num är booleska FALSKT (värdet 0) returnerar
funktionen SANT.
Exempel:
=ÄRJÄMN(2) returnerar SANT.
=ÄRJÄMN(2,75) returnerar SANT.
=ÄRJÄMN(3) returnerar FALSKT.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ÄRUDDA” på sidan 158
”Lista över logiska funktioner och informationsfunktioner” på sidan 151
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ÄRUDDA
Funktionen ÄRUDDA returnerar SANT om det angivna talet är udda (lämnar en rest vid
division med 2), annars FALSKT.
ÄRUDDA(num)
ÂÂ num: Ett tal. num är ett numeriskt värde.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om num är text returnerar funktionen ett fel. Om num är booleska SANT (värdet
1) returnerar funktionen SANT. Om num är booleska FALSKT (värdet 0) returnerar
funktionen FALSKT.
158 Kapitel 7 Logiska funktioner och informationsfunktioner
Kapitel 7 Logiska funktioner och informationsfunktioner 159
Exempel:
=ÄRUDDA(3) returnerar SANT.
=ÄRUDDA(3,75) returnerar SANT.
=ÄRUDDA(2) returnerar FALSKT.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ÄRJÄMN” på sidan 158
”Lista över logiska funktioner och informationsfunktioner” på sidan 151
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ICKE
Funktionen ICKE returnerar motsatsen till det booleska värdet för ett angivet uttryck.
ICKE(något-uttryck)
ÂÂ något-uttryck: Ett uttryck som ska testas. något-uttryck kan innehålla vad som helst,
så länge uttrycket resulterar i ett booleskt värde. Om uttrycket resulterar i ett tal
tolkas 0 som FALSKT och alla andra tal som SANT.
Exempel:
=ICKE(0) returnerar SANT eftersom 0 tolkas som FALSKT.
=ELLER(A9; ICKE(A9)) returnerar alltid SANT eftersom antingen A9 eller motsatsen alltid kommer att
vara sant.
=ICKE(ELLER(FALSKT; FALSKT)) returnerar SANT eftersom inget av argumenten för det logiska ELLER
är sant.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”OCH” på sidan 152
”OM” på sidan 154
”ELLER” på sidan 160
”Lista över logiska funktioner och informationsfunktioner” på sidan 151
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ELLER
Funktionen ELLER returnerar SANT om något argument är sant, annars FALSKT.
ELLER(något-uttryck, något-uttryck…)
ÂÂ något-uttryck: Ett uttryck som ska testas. något-uttryck kan innehålla vad som helst,
så länge uttrycket resulterar i ett booleskt värde. Om uttrycket resulterar i ett tal
tolkas 0 som FALSKT och alla andra tal som SANT.
ÂÂ något-uttryck…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare uttryck som ska testas.
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen ELLER motsvarar logisk disjunktion eller inklusiv disjunktion som
används inom matematik och logik. Den bedömer först varje uttryck. Om något
av uttrycken resulterar i SANT returnerar funktionen ELLER SANT, annars FALSKT.
ÂÂ Om ett uttryck är numeriskt tolkas värdet 0 som FALSKT och alla värden som inte
är noll tolkas som SANT.
ÂÂ ELLER används ofta tillsammans med funktionen OM när ett eller flera villkor
måste inkluderas.
Exempel:
=ELLER(A1+A2<100; B1+B2<100) returnerar FALSKT om summan av de angivna cellerna i bägge
fallen är större än eller lika med 100, och SANT om minst en av summorna är lägre än 100.
=ELLER(5; 0; 6) returnerar SANT eftersom minst ett argument inte är noll.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”OCH” på sidan 152
”OM” på sidan 154
”ICKE” på sidan 159
”Ange villkor och använda jokertecken” på sidan 353
”Lägga till kommentarer baserat på cellinnehåll” på sidan 351
”Använda logiska funktioner och informationsfunktioner tillsammans” på sidan 351
”Lista över logiska funktioner och informationsfunktioner” på sidan 151
160 Kapitel 7 Logiska funktioner och informationsfunktioner
Kapitel 7 Logiska funktioner och informationsfunktioner 161
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SANT
Funktionen SANT returnerar det booleska värdet SANT. Funktionen ger kompatibilitet
med tabeller importerade från andra kalkylbladsprogram.
SANT()
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen SANT har inte några argument. Du måste dock skriva ut parenteserna:
=SANT().
ÂÂ Istället för att använda funktionen SANT kan du ange det booleska värdet
SANT genom att helt enkelt skriva SANT (eller sant) i en cell eller som ett
funktionsargument.
Exempel:
=SANT() returnerar det booleska värdet SANT.
=OCH(1; SANT()) returnerar det booleska värdet SANT.
=OCH(1; SANT) fungerar på exakt samma sätt som det föregående exemplet.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”FALSKT” på sidan 153
”Lista över logiska funktioner och informationsfunktioner” på sidan 151
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
162
Med de numeriska funktionerna kan du beräkna ofta
använda matematiska värden.
Lista över numeriska funktioner
I iWork finns följande numeriska funktioner som kan användas i tabeller.
Funktion Beskrivning
”ABS” (sidan 165) Funktionen ABS returnerar absolutbeloppet för
ett tal eller en tidslängd.
”RUNDA.UPP” (sidan 165) Funktionen RUNDA.UPP avrundar ett tal uppåt,
från noll, till närmaste multipel av den angivna
faktorn.
”KOMBIN” (sidan 167) Funktionen KOMBIN returnerar antalet sätt du
kan kombinera ett antal objekt i grupper av en
angiven storlek, utan hänsyn till ordningen på
objekten inom grupperna.
”JÄMN” (sidan 168) Funktionen JÄMN avrundar ett tal i riktning från
noll till närmaste jämna tal.
”EXP” (sidan 169) Funktionen EXP returnerar e (basen för naturliga
logaritmer) upphöjt till det angivna talet.
”FAKULTET” (sidan 169) Funktionen FAKULTET returnerar fakulteten för
ett tal.
”DUBBELFAKULTET” (sidan 170) Funktionen DUBBELFAKULTET returnerar
dubbelfakulteten för ett tal.
”RUNDA.NER” (sidan 171) Funktionen RUNDA.NER avrundar ett tal nedåt,
mot noll, till närmaste multipel av den angivna
faktorn.
”SGD” (sidan 172) Funktionen SGD returnerar den största
gemensamma nämnaren för de angivna talen.
Numeriska funktioner 8
Kapitel 8 Numeriska funktioner 163
Funktion Beskrivning
”HELTAL” (sidan 173) HELTAL returnerar närmaste heltal som är mindre
än eller lika med talet.
”MGM” (sidan 174) Funktionen MGM returnerar minsta
gemensamma multipeln för de angivna talen.
”LN” (sidan 174) Funktionen LN returnerar den naturliga
logaritmen för ett angivet tal. Den naturliga
logaritmen är det tal som e måste upphöjas till
för att resultera i det angivna talet.
”LOG” (sidan 175) Funktionen LOG returnerar logaritmen för ett tal
med en angiven bas.
”LOG10” (sidan 176) Funktionen LOG10 returnerar 10-logaritmen för
ett tal.
”REST” (sidan 177) Funktionen REST returnerar resten vid division.
”MAVRUNDA” (sidan 178) Funktionen MAVRUNDA avrundar ett tal till
närmaste multipel av en angiven faktor.
”MULTINOMIAL” (sidan 179) Funktionen MULTINOMIAL returnerar den slutna
formen av multinomialkoefficienten för de
angivna talen.
”UDDA” (sidan 180) Funktionen UDDA avrundar ett tal i riktning från
noll till närmaste udda tal.
”PI” (sidan 181) Funktionen PI returnerar det ungefärliga värdet
på π (pi), förhållandet mellan en cirkels omkrets
och diameter.
”UPPHÖJT.TILL” (sidan 181) Funktionen UPPHÖJT.TILL returnerar ett tal
upphöjt till en exponent.
”PRODUKT” (sidan 182) Funktionen PRODUKT returnerar produkten av ett
eller flera tal.
”KVOT” (sidan 183) Funktionen KVOT returnerar heltalskvoten av två
tal.
”SLUMP” (sidan 184) Funktionen SLUMP returnerar ett slumptal som är
större än eller lika med 0 och mindre än 1.
”SLUMP.MELLAN” (sidan 184) Funktionen SLUMP.MELLAN returnerar ett
slumpmässigt heltal inom det angivna intervallet.
”ROMERSK” (sidan 185) Funktionen ROMERSK konverterar ett tal till
romerska siffror.
”AVRUNDA” (sidan 186) Funktionen AVRUNDA returnerar ett tal avrundat
till det angivna antalet decimaler.
”AVRUNDA.NEDÅT” (sidan 187) Funktionen AVRUNDA.NEDÅT returnerar ett tal
avrundat nedåt (mot noll) till det angivna antalet
decimaler.
Funktion Beskrivning
”AVRUNDA.UPPÅT” (sidan 188) Funktionen AVRUNDA.UPPÅT returnerar ett tal
avrundat uppåt (från noll) till det angivna antalet
decimaler.
”TECKEN” (sidan 190) Funktionen TECKEN returnerar 1 när ett angivet
nummer är positivt, -1 när det är negativt och 0
när det är noll.
”ROT” (sidan 190) Funktionen ROT returnerar kvadratroten av ett tal.
”ROTPI” (sidan 191) Funktionen ROTPI returnerar kvadratroten av ett
tal multiplicerat med π (pi).
”SUMMA” (sidan 191) Funktionen SUMMA returnerar summan av en
samling tal.
”SUMMA.OM” (sidan 192) Funktionen SUMMA.OM returnerar summan av
en samling numeriska värden, men tar endast
med numeriska värden som uppfyller ett angivet
villkor.
”SUMMA.OMF” (sidan 194) Funktionen SUMMA.OMF returnerar summan av
cellerna i en samling där testvärdena uppfyller
angivna villkor.
”PRODUKTSUMMA” (sidan 196) Funktionen PRODUKTSUMMA returnerar summan
av produkterna för motsvarande tal i ett eller flera
intervall.
”KVADRATSUMMA” (sidan 196) Funktionen KVADRATSUMMA returnerar summan
av kvadraterna på en samling tal.
”SUMMAX2MY2” (sidan 197) Funktionen SUMMAX2MY2 returnerar summan
av differensen mellan kvadraterna av de
motsvarande värdena i två samlingar.
”SUMMAX2PY2” (sidan 198) Funktionen SUMMAX2PY2 returnerar summan av
kvadraten av motsvarande värden i två samlingar.
”SUMMAXMY2” (sidan 199) Funktionen SUMMAXMY2 returnerar summan av
kvadraterna av skillnaden mellan motsvarande
värden i två samlingar.
”AVKORTA” (sidan 199) Funktionen AVKORTA kortar av ett tal till det
angivna antalet decimaler.
164 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 165
ABS
Funktionen ABS returnerar det absoluta värdet för ett tal eller en tidslängd.
ABS(num-tidsl)
ÂÂ num-tidsl: Ett tal eller tidslängdsvärde. num-tidsl är ett tal eller ett tidslängdsvärde.
Tänk på vid användning
ÂÂ Det resultat som returneras av ABS är antingen ett positivt tal eller 0.
Exempel:
=ABS(A1) returnerar 5 om cell A1 innehåller 5.
=ABS(8-5) returnerar 3.
=ABS(5-8) returnerar 3.
=ABS(0) returnerar 0.
=ABS(A1) returnerar 0 om cell A1 är tom.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
RUNDA.UPP
Funktionen RUNDA.UPP avrundar ett tal uppåt, från noll, till närmaste multipel av den
angivna faktorn.
RUNDA.UPP(num-till-rund, multipel-faktor)
ÂÂ num-till-rund: Talet som ska avrundas. num-till-rund är ett numeriskt värde.
ÂÂ multipel-faktor: Det tal som används för att bestämma den närmaste multipeln.
multipel-faktor är ett numeriskt värde och måste ha samma tecken som num-tillrund.
Exempel:
=RUNDA.UPP(0,25; 1) returnerar 1.
=RUNDA.UPP(1,25; 1) returnerar 2.
=RUNDA.UPP(-1,25; -1) returnerar -2.
=RUNDA.UPP(5; 2) returnerar 6.
=RUNDA.UPP(73; 10) returnerar 80.
=RUNDA.UPP(7; 2,5) returnerar 7,5.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”JÄMN” på sidan 168
”RUNDA.NER” på sidan 171
”HELTAL” på sidan 173
”MAVRUNDA” på sidan 178
”UDDA” på sidan 180
”AVRUNDA” på sidan 186
”AVRUNDA.NEDÅT” på sidan 187
”AVRUNDA.UPPÅT” på sidan 188
”AVKORTA” på sidan 199
”Mer om avrundning” på sidan 348
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
166 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 167
KOMBIN
Funktionen KOMBIN returnerar antalet sätt du kan kombinera ett antal objekt
i grupper av en angiven storlek, utan hänsyn till ordningen på objekten inom
grupperna.
KOMBIN(totalt-objekt, grupp-storlek)
ÂÂ totalt-objekt: Det totala antalet objekt. totalt-objekt är ett numeriskt värde och
måste vara större än eller lika med 0. Om totalt-objekt har decimaler ignoreras de.
ÂÂ grupp-storlek: Antalet objekt kombinerade i varje grupp. grupp-storlek är ett
numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 0. Om grupp-storlek har
decimaler ignoreras de.
Tänk på vid användning
ÂÂ Kombinationer är inte samma sak som permutationer. Ordningen på objekten i en
grupp ignoreras för kombinationer men inte för permutationer. (1, 2, 3) och (3, 2, 1)
är t.ex. samma kombination men två unika permutationer. Om du vill få fram antalet
permutationer istället för antalet kombinationer använder du funktionen PERMUT.
Exempel:
=KOMBIN(3, 2) returnerar 3, antalet unika grupper du kan skapa om du börjar med 3 objekt och
grupperar dem 2 i taget.
=KOMBIN(3,2; 2,3) returnerar 3. Decimalerna utelämnas.
=KOMBIN(5; 2) och =KOMBIN(5; 3) returnerar bägge 10.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”PERMUT” på sidan 275
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
JÄMN
Funktionen JÄMN avrundar ett tal i riktning från noll till närmaste jämna tal.
JÄMN(num-till-rund)
ÂÂ num-till-rund: Talet som ska avrundas. num-till-rund är ett numeriskt värde.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om du vill avrunda ett udda tal använder du funktionen UDDA.
Exempel:
=JÄMN(1) returnerar 2.
=JÄMN(2) returnerar 2.
=JÄMN(2,5) returnerar 4.
=JÄMN(-2,5) returnerar -4.
=JÄMN(0) returnerar 0.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”RUNDA.UPP” på sidan 165
”RUNDA.NER” på sidan 171
”HELTAL” på sidan 173
”MAVRUNDA” på sidan 178
”UDDA” på sidan 180
”AVRUNDA” på sidan 186
”AVRUNDA.NEDÅT” på sidan 187
”AVRUNDA.UPPÅT” på sidan 188
”AVKORTA” på sidan 199
”Mer om avrundning” på sidan 348
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
168 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 169
EXP
Funktionen EXP returnerar e (basen för naturliga logaritmer) upphöjt till det
angivna talet.
EXP(exponent)
ÂÂ exponent: Det nummer e ska upphöjas till. exponent är ett numeriskt värde.
Tänk på vid användning
ÂÂ EXP och LN är matematiska inverser av domänen där LN är definierat, men p.g.a.
flyttalsavrundningen kanske EXP(LN(x)) inte ger exakt x.
Exempel
=EXP(1) returnerar 2,71828182845905, ett närmevärde för e.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”LN” på sidan 174
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
FAKULTET
Funktionen FAKULTET returnerar fakulteten för ett tal.
FAKULTET(fakt-num)
ÂÂ fakt-num: Ett tal. fakt-num är ett numeriskt värde och måste vara större än eller lika
med 0. Eventuella decimaler i fakt-num ignoreras.
Exempel:
=FAKULTET(5) returnerar 120, eller 1 * 2 * 3 * 4 * 5.
=FAKULTET(0) returnerar 1.
=FAKULTET(4,5) returnerar 24. Decimalen utelämnas och fakulteten för 4 beräknas.
=FAKULTET(-1) returnerar ett fel, talet måste vara positivt.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”DUBBELFAKULTET” på sidan 170
”MULTINOMIAL” på sidan 179
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
DUBBELFAKULTET
Funktionen DUBBELFAKULTET returnerar dubbelfakulteten för ett tal.
DUBBELFAKULTET(fakt-num)
ÂÂ fakt-num: Ett tal. fakt-num är ett numeriskt värde och måste vara större än
eller lika med -1. Värden i intervallet -1 till 1 returnerar 1. Eventuella decimaler i
fakt-num ignoreras.
Tänk på vid användning
ÂÂ För ett jämnt heltal är dubbelfakulteten produkten av alla jämna heltal mindre än
eller lika med det angivna heltalet och större än eller lika med 2. För ett udda heltal
är dubbelfakulteten produkten av alla udda heltal mindre än eller lika med det
angivna heltalet och större än eller lika med 1.
Exempel:
=DUBBELFAKULTET(4) returnerar 8, produkten av 2 och 4.
=DUBBELFAKULTET(4,7) returnerar 8, produkten av 2 och 4. Decimalerna ignoreras.
=DUBBELFAKULTET(10) returnerar 3840, produkten av 2, 4, 6, 8 och 10.
=DUBBELFAKULTET(1) returnerar 1 då alla tal mellan -1 och 1 returnerar 1.
=DUBBELFAKULTET(-1) returnerar 1 då alla tal mellan -1 och 1 returnerar 1.
=DUBBELFAKULTET(7) returnerar 105, produkten av 1, 3, 5 och 7.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”FAKULTET” på sidan 169
”MULTINOMIAL” på sidan 179
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
170 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 171
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
RUNDA.NER
Funktionen RUNDA.NER avrundar ett tal nedåt, mot noll, till närmaste multipel av den
angivna faktorn.
RUNDA.NER(num-till-rund, faktor)
ÂÂ num-till-rund: Talet som ska avrundas. num-till-rund är ett numeriskt värde.
ÂÂ faktor: Det tal som används för att bestämma den närmaste multipeln. faktor är ett
numeriskt värde. Det måste ha samma tecken som num-till-rund.
Exempel:
=RUNDA.NER(0,25; 1) returnerar 0.
=RUNDA.NER(1,25; 1) returnerar 1.
=RUNDA.NER(5; 2) returnerar 4.
=RUNDA.NER(73; 10) returnerar 70.
=RUNDA.NER(-0,25; -1) returnerar 0.
=RUNDA.NER(9; 2,5) returnerar 7,5.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”RUNDA.UPP” på sidan 165
”JÄMN” på sidan 168
”HELTAL” på sidan 173
”MAVRUNDA” på sidan 178
”UDDA” på sidan 180
”AVRUNDA” på sidan 186
”AVRUNDA.NEDÅT” på sidan 187
”AVRUNDA.UPPÅT” på sidan 188
”AVKORTA” på sidan 199
”Mer om avrundning” på sidan 348
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SGD
Funktionen SGD returnerar den största gemensamma nämnaren för de angivna talen.
SGD(num-värde, num-värde…)
ÂÂ num-värde: Ett tal. num-värde är ett numeriskt värde. Eventuella
decimaler ignoreras.
ÂÂ num-värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare tal.
Tänk på vid användning
ÂÂ Den största gemensamma nämnaren kallas ibland största möjliga divisorn och är
det största heltalet som kan användas vid division av bägge talen, utan någon rest.
Exempel:
=SGD(8; 10) returnerar 2.
=SGD(99; 102; 105) returnerar 3.
=SGD(34; 51) returnerar 17.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”MGM” på sidan 174
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
172 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 173
HELTAL
HELTAL returnerar närmaste heltal som är mindre än eller lika med talet.
HELTAL(num-till-rund)
ÂÂ num-till-rund: Talet som ska avrundas. num-till-rund är ett numeriskt värde.
Exempel:
=HELTAL(1,49) returnerar 1.
=HELTAL(1,50) returnerar 1.
=HELTAL(1,23456) returnerar 1.
=HELTAL(1111,222) returnerar 1111.
=HELTAL(-2,2) returnerar -3.
=HELTAL(-2,8) returnerar -3.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”RUNDA.UPP” på sidan 165
”JÄMN” på sidan 168
”RUNDA.NER” på sidan 171
”MAVRUNDA” på sidan 178
”UDDA” på sidan 180
”AVRUNDA” på sidan 186
”AVRUNDA.NEDÅT” på sidan 187
”AVRUNDA.UPPÅT” på sidan 188
”AVKORTA” på sidan 199
”Mer om avrundning” på sidan 348
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
MGM
Funktionen MGM returnerar minsta gemensamma multipeln för de angivna talen.
MGM(num-värde, num-värde…)
ÂÂ num-värde: Ett tal. num-värde är ett numeriskt värde.
ÂÂ num-värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare tal.
Tänk på vid användning
ÂÂ Den minsta gemensamma multipeln är det minsta gemensamma heltalet som är en
multipel av de angivna talen.
Exempel:
=MGM(2; 3) returnerar 6.
=MGM(34; 68) returnerar 68.
=MGM(30; 40; 60) returnerar 120.
=MGM(30,25; 40,333; 60,5) returnerar 120 (decimalerna ignoreras).
=MGM(2; -3) resulterar i ett fel (negativa tal är inte tillåtna).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”SGD” på sidan 172
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
LN
Funktionen LN returnerar den naturliga logaritmen för ett angivet tal. Den naturliga
logaritmen är det tal som e måste upphöjas till för att resultera i det angivna talet.
LN(pos-num)
ÂÂ pos-num: Ett positivt tal. pos-num är ett numeriskt värde och måste vara större än 0.
Tänk på vid användning
ÂÂ EXP och LN är matematiska inverser av domänen där LN är definierat, men p.g.a.
flyttalsavrundningen kanske LN(EXP(x)) inte ger exakt x.
174 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 175
Exempel
=LN(2,71828) returnerar ca 1, det tal som e måste upphöjas med för att ge 2,71828.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”EXP” på sidan 169
”LOG” på sidan 175
”LOGINV” på sidan 263
”LOGNORMFÖRD” på sidan 264
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
LOG
Funktionen LOG returnerar logaritmen för ett tal med en angiven bas.
LOG(pos-num, bas)
ÂÂ pos-num: Ett positivt tal. pos-num är ett numeriskt värde och måste vara större än 0.
ÂÂ bas: Ett valfritt värde som anger logaritmens bas. bas är ett numeriskt värde och
måste vara större än 0. Om bas är 1 ger det i en division med noll och funktionen
returnerar ett fel. Om bas utelämnas antas det vara 10.
Exempel:
=LOG(8; 2) returnerar 3.
=LOG(100; 10) och LOG(100) returnerar bägge 2.
=LOG(5,0625; 1,5) returnerar 4.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”LOG10” på sidan 176
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
LOG10
Funktionen LOG10 returnerar 10-logaritmen för ett tal.
LOG10(pos-num)
ÂÂ pos-num: Ett positivt tal. pos-num är ett numeriskt värde och måste vara större än 0.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om du vill hitta logaritmen för en annan bas än 10 använder du funktionen LOG.
Exempel:
=LOG10(1) returnerar 0.
=LOG10(10) returnerar 1.
=LOG10(100) returnerar 2.
=LOG10(1000) returnerar 3.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”LN” på sidan 174
”LOG” på sidan 175
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
176 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 177
REST
Funktionen REST returnerar resten vid division.
REST(utdelning, delare)
ÂÂ utdelning: Ett tal som ska divideras med ett annat tal. utdelning är ett
numeriskt värde.
ÂÂ delare: Ett tal som ett annat tal ska divideras med. delare är ett numeriskt värde.
Om det är 0 ger det i en division med noll och funktionen returnerar ett fel.
Tänk på vid användning
ÂÂ Resultatets tecken är samma som för nämnaren.
ÂÂ Vid beräkning av REST(a; b) blir resultatet ett tal r så att a = bk + r, där r är ett tal
mellan 0 och b och k är ett heltal.
ÂÂ REST(a; b) motsvarar a-b*HELTAL(a/b).
Exempel:
=REST(6; 3) returnerar 0.
=REST(7; 3) returnerar 1.
=REST(8; 3) returnerar 2.
=REST(-8; 3) returnerar 1.
=REST(4,5; 2) returnerar 0,5.
=REST(7; 0,75) returnerar 0,25.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KVOT” på sidan 183
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
MAVRUNDA
Funktionen MAVRUNDA avrundar ett tal till närmaste multipel av en angiven faktor.
MAVRUNDA(num-till-rund, faktor)
ÂÂ num-till-rund: Talet som ska avrundas. num-till-rund är ett numeriskt värde.
ÂÂ faktor: Det tal som används för att bestämma den närmaste multipeln. faktor är
ett numeriskt värde. Det måste ha samma tecken som num-till-rund.
Exempel:
=MAVRUNDA(2; 3) returnerar 3.
=MAVRUNDA(4; 3) returnerar 3.
=MAVRUNDA(4,4999; 3) returnerar 3.
=MAVRUNDA(4,5; 3) returnerar 6.
=MAVRUNDA(-4,5; 3) returnerar ett fel.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”RUNDA.UPP” på sidan 165
”JÄMN” på sidan 168
”RUNDA.NER” på sidan 171
”HELTAL” på sidan 173
”UDDA” på sidan 180
”AVRUNDA” på sidan 186
”AVRUNDA.NEDÅT” på sidan 187
”AVRUNDA.UPPÅT” på sidan 188
”AVKORTA” på sidan 199
”Mer om avrundning” på sidan 348
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
178 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 179
MULTINOMIAL
Funktionen MULTINOMIAL returnerar multinomialkoefficienten för de angivna talen.
Det åstadkoms genom att bestämma förhållandet mellan fakulteten av summan av de
angivna talen och produkten av fakulteterna för de angivna talen.
MULTINOMIAL(ej-neg-num, ej-neg-num…)
ÂÂ ej-neg-num: Ett tal. ej-neg-num är ett numeriskt värde och måste vara större än
eller lika med 0.
ÂÂ ej-neg-num…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare tal.
Exempel:
=MULTINOMIAL(2) returnerar 1. Fakulteten för 2 är 2. Produkten av 1 och 2 är 2. Förhållandet 2:2 är 1.
=MULTINOMIAL(1; 2; 3) returnerar 60. Fakulteten av summan av 1, 2 och 3 är 720. Produkten av
fakulteterna av 1, 2 och 3 är 12. Förhållandet 720:12 är 60.
=MULTINOMIAL(4; 5; 6) returnerar 630630. Fakulteten av summan av 4, 5 och 6 är 1,30767E+12.
Produkten av fakulteterna av 4, 5 och 6 är 2073600. Förhållandet 1,30767E+12:2073600 är 630630.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”FAKULTET” på sidan 169
”DUBBELFAKULTET” på sidan 170
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
UDDA
Funktionen UDDA avrundar ett tal i riktning från noll till närmaste udda tal.
UDDA(num-till-rund)
ÂÂ num-till-rund: Talet som ska avrundas. num-till-rund är ett numeriskt värde.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om du vill avrunda ett jämnt tal använder du funktionen JÄMN.
Exempel:
=UDDA(1) returnerar 1.
=UDDA(2) returnerar 3.
=UDDA(2,5) returnerar 3.
=UDDA(-2,5) returnerar -3.
=UDDA(0) returnerar 1.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”RUNDA.UPP” på sidan 165
”JÄMN” på sidan 168
”RUNDA.NER” på sidan 171
”HELTAL” på sidan 173
”MAVRUNDA” på sidan 178
”AVRUNDA” på sidan 186
”AVRUNDA.NEDÅT” på sidan 187
”AVRUNDA.UPPÅT” på sidan 188
”AVKORTA” på sidan 199
”Mer om avrundning” på sidan 348
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
180 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 181
PI
Funktionen PI returnerar det ungefärliga värdet på π (pi), förhållandet mellan en
cirkels omkrets och diameter.
PI()
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen PI har inte några argument. Du måste dock skriva ut parenteserna: =PI().
ÂÂ PI är exakt till 15 decimaler.
Exempel:
=PI() returnerar 3,14159265358979.
=SIN(PI()/2) returnerar 1, sinus för π/2 radianer eller 90 grader.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”COS” på sidan 326
”SIN” på sidan 329
”TAN” på sidan 331
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
UPPHÖJT.TILL
Funktionen UPPHÖJT.TILL returnerar ett tal upphöjt till en exponent.
UPPHÖJT.TILL(tal, exponent)
ÂÂ tal: Ett tal. tal är ett numeriskt värde.
ÂÂ exponent: Det nummer det angivna talet ska upphöjas till. exponent är ett
numeriskt värde.
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen UPPHÖJT.TILL ger samma resultat som operatorn ^: =UPPHÖJT.TILL(x; y)
returnerar samma resultat som =x^y.
Exempel:
=UPPHÖJT.TILL(2; 3) returnerar 8.
=UPPHÖJT.TILL(2; 10) returnerar 1024.
=UPPHÖJT.TILL(0,5; 3) returnerar 0,125.
=UPPHÖJT.TILL(100; 0,5) returnerar 10.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
PRODUKT
Funktionen PRODUKT returnerar produkten av ett eller flera tal.
PRODUKT(num-värde, num-värde…)
ÂÂ num-värde: Ett tal. num-värde är ett numeriskt värde.
ÂÂ num-värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare tal.
Tänk på vid användning
ÂÂ Tomma celler som inkluderas bland värdena ignoreras och påverkar inte resultatet.
Exempel:
=PRODUKT(2; 4) returnerar 8.
=PRODUKT(0,5; 5; 4; 5) returnerar 50.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”SUMMA” på sidan 191
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
182 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 183
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
KVOT
Funktionen KVOT returnerar heltalskvoten av två tal.
KVOT(utdelning, delare)
ÂÂ utdelning: Ett tal som ska divideras med ett annat tal. utdelning är ett numeriskt
värde.
ÂÂ delare: Ett tal som ett annat tal ska divideras med. delare är ett numeriskt värde. Om
det är 0 ger det i en division med noll och funktionen returnerar ett fel.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om antingen nämnaren eller täljaren är negativ blir resultatet negativt. Om både
täljaren och nämnaren är negativa blir resultatet positivt.
ÂÂ Endast heltalsvärdet av kvoten returneras. Decimaler (eller resten) ignoreras.
Exempel:
=KVOT(5; 2) returnerar 2.
=KVOT(5,99; 2) returnerar 2.
=KVOT(-5; 2) returnerar -2.
=KVOT(6; 2) returnerar 3.
=KVOT(5; 6) returnerar 0.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”REST” på sidan 177
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SLUMP
Funktionen SLUMP returnerar ett slumptal som är större än eller lika med 0 och
mindre än 1.
SLUMP()
Tänk på vid användning
Funktionen SL ÂÂ UMP har inte några argument. Du måste dock skriva ut parenteserna:
=SLUMP().
ÂÂ Varje gång du ändrar ett värde i tabellen genereras ett nytt slumptal större än eller
lika med 0 och mindre än 1.
Exempel
=SLUMP() returnerar t.ex 0,217538648284972, 0,6137690856, 0,0296026556752622 och 0,4684193600
för fyra beräkningar.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”SLUMP.MELLAN” på sidan 184
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SLUMP.MELLAN
Funktionen SLUMP.MELLAN returnerar ett slumpmässigt heltal inom det angivna
intervallet.
SLUMP.MELLAN(lägre, övre)
ÂÂ lägre: Den lägre gränsen. lägre är ett numeriskt värde.
ÂÂ övre: Den övre gränsen. övre är ett numeriskt värde.
Tänk på vid användning
ÂÂ Varje gång du ändrar ett värde i tabellen genereras ett nytt slumptal mellan den
lägre och den övre gränsen.
Exempel
=SLUMP.MELLAN(1; 10) returnerar t.ex. 8, 6, 2, 3 och 5 för fem beräkningar.
184 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 185
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”SLUMP” på sidan 184
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ROMERSK
Funktionen ROMERSK konverterar ett tal till romerska siffror.
ROMERSK(arabiskt-num, romerskt-stil)
ÂÂ arabiskt-num: Den arabiska siffra du vill konvertera. arabiskt-num är ett numeriskt
värde i intervallet 0 till 3999.
ÂÂ romerskt-stil: Ett valfritt värde som avgör hur strikt de klassiska reglerna för
utformning av romerska siffror ska tillämpas.
strikt (0 eller TRUE, eller utelämnad): Använd de mest strikta klassiska reglerna. När
ett mindre tal föregår ett större som markering för subtraktion måste det mindre
talet vara en tiopotens och det kan bara föregå ett tal som inte är mer än tio gånger
så stort. 999 får t.ex. skrivas CMXCIX men inte LMVLIV.
en grads lättnad (1): Lättar den strikta klassiska regeln med en grad. När ett mindre
tal föregår ett större måste det mindre talet vara en tiopotens och regeln för relativ
storlek utökas med en siffra. 999 får t.ex. skrivas LMVLIV men inte XMIX.
två graders lättnad (2): Lättar den klassiska regeln med två grader. När ett mindre
tal föregår ett större utökas regeln för relativ storlek med två siffror. 999 får t.ex.
skrivas XMIX men inte VMIV.
tre graders lättnad (3): Lättar den klassiska regeln med tre grader. När ett mindre
tal föregår ett större utökas regeln för relativ storlek med tre siffror. 999 får t.ex.
skrivas VMIV men inte IM.
fyra graders lättnad (4 eller FALSKT): Lättar den klassiska regeln med fyra grader.
När ett mindre tal föregår ett större utökas regeln för relativ storlek med fyra siffror.
999 kan t.ex. skrivas IM.
Exempel:
=ROMERSK(12) returnerar XII.
=ROMERSK(999) returnerar CMXCIX.
=ROMERSK(999, 1) returnerar LMVLIV.
=ROMERSK(999, 2) returnerar XMIX.
=ROMERSK(999, 3) returnerar VMIV.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
AVRUNDA
Funktionen AVRUNDA returnerar ett tal avrundat till det angivna antalet decimaler.
AVRUNDA(num-till-rund, siffror)
ÂÂ num-till-rund: Talet som ska avrundas. num-till-rund är ett numeriskt värde.
ÂÂ siffror: Antalet decimaler du vill bibehålla. siffror är ett numeriskt värde. Ett positivt
tal representerar antalet siffror (decimaler) som ska inkluderas till höger om
decimalkommat. Ett negativt tal anger antalet siffror till vänster om decimalkommat
som ska ersättas med nollor (antalet nollor i slutet av talet).
Exempel:
=AVRUNDA(1,49; 0) returnerar 1.
=AVRUNDA(1,50; 0) returnerar 2.
=AVRUNDA(1,23456; 3) returnerar 1,235.
=AVRUNDA(1111,222; -2) returnerar 1100.
=AVRUNDA(-2,2; 0) returnerar -2.
=AVRUNDA(-2,8; 0) returnerar -3.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”RUNDA.UPP” på sidan 165
”JÄMN” på sidan 168
186 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 187
”RUNDA.NER” på sidan 171
”HELTAL” på sidan 173
”MAVRUNDA” på sidan 178
”UDDA” på sidan 180
”AVRUNDA.NEDÅT” på sidan 187
”AVRUNDA.UPPÅT” på sidan 188
”AVKORTA” på sidan 199
”Mer om avrundning” på sidan 348
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
AVRUNDA.NEDÅT
Funktionen AVRUNDA.NEDÅT returnerar ett tal avrundat nedåt (mot noll) till det
angivna antalet decimaler.
AVRUNDA.NEDÅT(num-till-rund, siffror)
ÂÂ num-till-rund: Talet som ska avrundas. num-till-rund är ett numeriskt värde.
ÂÂ siffror: Antalet decimaler du vill bibehålla. siffror är ett numeriskt värde. Ett positivt
tal representerar antalet siffror (decimaler) som ska inkluderas till höger om
decimalkommat. Ett negativt tal anger antalet siffror till vänster om decimalkommat
som ska ersättas med nollor (antalet nollor i slutet av talet).
Exempel:
=AVRUNDA.NEDÅT(1,49; 0) returnerar 1.
=AVRUNDA.NEDÅT(1,50; 0) returnerar 1.
=AVRUNDA.NEDÅT(1,23456; 3) returnerar 1,234.
=AVRUNDA.NEDÅT(1111,222; -2) returnerar 1100.
=AVRUNDA.NEDÅT(-2,2; 0) returnerar -2.
=AVRUNDA.NEDÅT(-2,8; 0) returnerar -2.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”RUNDA.UPP” på sidan 165
”JÄMN” på sidan 168
”RUNDA.NER” på sidan 171
”HELTAL” på sidan 173
”MAVRUNDA” på sidan 178
”UDDA” på sidan 180
”AVRUNDA” på sidan 186
”AVRUNDA.UPPÅT” på sidan 188
”AVKORTA” på sidan 199
”Mer om avrundning” på sidan 348
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
AVRUNDA.UPPÅT
Funktionen AVRUNDA.UPPÅT returnerar ett tal avrundat uppåt (från noll) till det
angivna antalet decimaler.
AVRUNDA.UPPÅT(num-till-rund, siffror)
ÂÂ num-till-rund: Talet som ska avrundas. num-till-rund är ett numeriskt värde.
ÂÂ siffror: Antalet decimaler du vill bibehålla. siffror är ett numeriskt värde. Ett positivt
tal representerar antalet siffror (decimaler) som ska inkluderas till höger om
decimalkommat. Ett negativt tal anger antalet siffror till vänster om decimalkommat
som ska ersättas med nollor (antalet nollor i slutet av talet).
188 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 189
Exempel:
=AVRUNDA.UPPÅT(1,49; 0) returnerar 2.
=AVRUNDA.UPPÅT(1,50; 0) returnerar 2.
=AVRUNDA.UPPÅT(1,23456; 3) returnerar 1,235.
=AVRUNDA.UPPÅT(1111,222; -2) returnerar 1200.
=AVRUNDA.UPPÅT(-2,2; 0) returnerar -3.
=AVRUNDA.UPPÅT(-2,8; 0) returnerar -3.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”RUNDA.UPP” på sidan 165
”JÄMN” på sidan 168
”RUNDA.NER” på sidan 171
”HELTAL” på sidan 173
”MAVRUNDA” på sidan 178
”UDDA” på sidan 180
”AVRUNDA” på sidan 186
”AVRUNDA.NEDÅT” på sidan 187
”AVKORTA” på sidan 199
”Mer om avrundning” på sidan 348
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
TECKEN
Funktionen TECKEN returnerar 1 när argumenttalet är positivt, -1 när det är negativt
och 0 när det är noll.
TECKEN(num)
ÂÂ num: Ett tal. tal är ett numeriskt värde.
Exempel:
=TECKEN(2) returnerar 1.
=TECKEN(0) returnerar 0.
=TECKEN(-2) returnerar -1.
=TECKEN(A4) returnerar -1 om cellen A4 innehåller -2.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ROT
Funktionen ROT returnerar kvadratroten av ett tal.
ROT(num)
ÂÂ num: Ett tal. tal är ett numeriskt värde.
Exempel:
=ROT(16) returnerar 4.
=ROT(12,25) returnerar 3,5, kvadratroten av 12,25.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
190 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 191
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ROTPI
Funktionen ROTPI returnerar kvadratroten av ett tal multiplicerat med π (pi).
ROTPI(ej-neg-tal)
ÂÂ ej-neg-tal: Ett icke-negativt tal. ej-neg-num är ett numeriskt värde och måste vara
större än eller lika med 0.
Exempel:
=ROTPI(5) returnerar 3,96332729760601.
=ROTPI(8) returnerar 5,013256549262.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SUMMA
Funktionen SUMMA returnerar summan av en samling tal.
SUMMA(num-datum-tidsl, num-datum-tidsl…)
ÂÂ num-datum-tidsl: Ett värde. num-datum-tidsl är ett numeriskt värde, ett datum-/
tidsvärde eller ett tidslängdsvärde.
ÂÂ num-datum-tidsl…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden. Om fler än ett
num-datum-tidsl-värde anges måste alla vara av samma typ.
Tänk på vid användning
ÂÂ Det finns ett fall då alla värden inte behöver vara av samma typ. Om exakt ett
datum-/tidsvärde är inkluderat hanteras alla numeriska värden som dagar och alla
tal och tidslängdsvärden adderas till datum-/tidsvärdet.
ÂÂ Datum-/tidsvärden kan inte adderas med varandra, så endast ett datum-/tidsvärde
(se ovan) är tillåtet.
ÂÂ Värdena kan finnas i enskilda celler, cellintervall eller anges direkt som argument till
funktionen.
Exempel:
=SUMMA(A1:A4) adderar värdena i fyra celler.
=SUMMA(A1:D4) adderar värdena i en kvadratisk förteckning med sexton celler.
=SUMMA(A1:A4, 100) adderar värdena i fyra celler plus 100.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”PRODUKT” på sidan 182
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SUMMA.OM
Funktionen SUMMA.OM returnerar summan av en samling numeriska värden, men tar
endast med numeriska värden som uppfyller ett angivet villkor.
SUMMA.OM(test-värden, villkor, sum-värden)
ÂÂ test-värden: Samlingen som innehåller de värden som ska testas. test-värden är en
samling som innehåller valfri värdetyp.
ÂÂ villkor: Ett uttryck som resulterar i ett logiskt SANT eller FALSKT. villkor är ett uttryck
med valfritt innehåll så länge det resulterande värdet då villkor jämförs med ett
värde i test-värden kan uttryckas som något av de booleska värdena SANT eller
FALSKT.
ÂÂ sum-värden: En valfri samling innehållande de numeriska värden som ska adderas.
sum-värden är en samling som innehåller numeriska värden, datum-/tidsvärden
eller tidslängdsvärden. Samlingen ska ha samma mått som test-värden.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om sum-värden utelämnas är standardvärdet test-värden.
ÂÂ Även om test-värden kan innehålla valfri typ av värde ska normalt alla värden i
samlingen vara av samma typ.
ÂÂ Om sum-värden utelämnas innehåller test-värden normalt endast numeriska
värden eller tidslängdsvärden.
192 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 193
Exempel:
Med följande tabell som exempel:
=SUMMA.OM(A1:A8; ”<5”) returnerar 10.
=SUMMA.OM(A1:A8; ”<5”; B1:B8) returnerar 100.
=SUMMA.OM(D1:F3; ”=c”; D5:F7) returnerar 27.
=SUMMA.OM(B1:D1; 1) eller SUMMA.OM(B1:D1; SUMMA(1)) returnerar båda summan av alla tal 1 i
intervallet.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”MEDEL.OM” på sidan 228
”MEDEL.OMF” på sidan 230
”ANTAL.OM” på sidan 243
”ANTAL.OMF” på sidan 244
”SUMMA.OMF” på sidan 194
”Ange villkor och använda jokertecken” på sidan 353
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SUMMA.OMF
Funktionen SUMMA.OMF returnerar summan av cellerna i en samling där testvärdena
uppfyller angivna villkor.
SUMMA.OMF(sum-värden, test-värden, villkor, test-värden…, villkor…)
ÂÂ sum-värden: En samling värden vars summa ska beräknas. sum-värden är en
samling som innehåller numeriska värden, datum-/tidsvärden eller tidslängdsvärden.
ÂÂ test-värden: En samling värden som ska testas. test-värden är en samling som
innehåller valfri typ av värde.
ÂÂ villkor: Ett uttryck som resulterar i ett logiskt SANT eller FALSKT. villkor är ett
uttryck med valfritt innehåll så länge det resulterande värdet då villkor jämförs
med ett värde i test-värden kan uttryckas som något av de booleska värdena
SANT eller FALSKT.
ÂÂ test-värden…: Du kan lägga till en eller flera ytterligare samlingar som innehåller
värden som ska testas. Varje test-värden-samling måste omedelbart följas av ett
villkor-uttryck. Mönstret test-värden, villkor kan upprepas så många gånger som
det behövs.
ÂÂ villkor…: Om en valfri samling testvärden är inkluderad, ett uttryck som resulterar
i lett logiskt SANT eller FALSKT. Ett villkor måste följa varje test-värden-samling och
därför har den här funktionen alltid ett udda antal argument.
Tänk på vid användning
ÂÂ För varje par av text- och villkorsvärden jämförs den motsvarande (samma position
inom intervallet eller förteckningen) cellen eller värdet med villkoret. Om alla villkor
uppfylls inkluderas den motsvarande cellen eller värdet i sum-värden i summan.
ÂÂ Alla förteckningar måste ha samma storlek.
194 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 195
Exempel:
Följande tabell visar delar av en leveransliggare för en viss vara. Varje last har vägts, bedömts med 1
eller 2 och datum för leveransen har noterats.
=SUMMA.OMF(A2:A13;B2:B13;”=1”;C2:C13;”>=12/12/2010”;C2:C13;”<=17/12/2010”) returnerar 23,
antalet ton av varan som levererats under den vecka då 17 december infaller och som bedömts med
”1”.
=SUMMA.OMF(A2:A13;B2:B13;”=2”;C2:C13;”>=13/12/2010”;C2:C13;”<=17/12/2010”) returnerar 34,
antalet ton av varan som levererats under samma vecka och som bedömts med ”2”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”MEDEL.OM” på sidan 228
”MEDEL.OMF” på sidan 230
”ANTAL.OM” på sidan 243
”ANTAL.OMF” på sidan 244
”SUMMA.OM” på sidan 192
”Ange villkor och använda jokertecken” på sidan 353
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
PRODUKTSUMMA
Funktionen PRODUKTSUMMA returnerar summan av produkterna för motsvarande tal
i ett eller flera intervall.
PRODUKTSUMMA(intervall, intervall…)
ÂÂ intervall: Ett cellintervall. intervall är en referens till ett enskilt intervall av celler
som innehåller värden av valfri typ. Om strängvärden eller booleska värden finns i
intervall ignoreras de.
ÂÂ intervall…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare cellomfång. Intervallen måste
alla vara lika stora.
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen PRODUKTSUMMA multiplicerar motsvarande numeriska värden i varje
intervall och adderar sedan produkterna. Om endast ett intervall anges returnerar
PRODUKTSUMMA summan av intervallet.
Exempel:
=PRODUKTSUMMA(3; 4) returnerar 12.
=PRODUKTSUMMA({1; 2}; {3; 4}) = 3 + 8 = 11.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
KVADRATSUMMA
Funktionen KVADRATSUMMA returnerar summan av kvadraterna på en samling tal.
KVADRATSUMMA(num-värde, num-värde…)
ÂÂ num-värde: Ett tal. num-värde är ett numeriskt värde.
ÂÂ num-värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare tal.
Tänk på vid användning
ÂÂ Talen kan finnas i enskilda celler, i cellintervall eller anges direkt som argument
till funktionen.
196 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 197
Exempel:
=KVADRATSUMMA(3; 4) returnerar 25.
=KVADRATSUMMA(A1:A4) adderar kvadraterna i listan med fyra tal.
=KVADRATSUMMA(A1:D4) adderar kvadraterna av de 16 tal som finns i en kvadratisk cellförteckning.
=KVADRATSUMMA(A1:A4; 100) adderar kvadraterna av talen i de fyra cellerna plus 100.
=KVADRATSUMMA(KVADRATSUMMA(3, 4)) returnerar 5 genom att använda pythagoras sats till att ta
reda på längden på hypotenusan för en triangel med sidorna 3 och 4.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SUMMAX2MY2
Funktionen SUMMAX2MY2 returnerar summan av differensen mellan kvadraterna av
de motsvarande värdena i två samlingar.
SUMMAX2MY2(upps-1-värden, upps-2-värden)
ÂÂ upps-1-värden: Den första samlingen värden. upps-1-värden är en samling som
innehåller numeriska värden.
ÂÂ upps-2-värden: Den andra samlingen värden. upps-2-värden är en samling som
innehåller numeriska värden.
Exempel
Med följande tabell som exempel:
=SUMMAX2MY2(A1:A6;B1:B6) returnerar -158, summan av differensen mellan kvadraterna av värdena
i kolumn A och kvadraterna av värdena i kolumn B. Formeln för den första differensen är A12-B12.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SUMMAX2PY2
Funktionen SUMMAX2PY2 returnerar summan av kvadraten av motsvarande värden i
två samlingar.
SUMMAX2PY2(upps-1-värden, upps-2-värden)
ÂÂ upps-1-värden: Den första samlingen värden. upps-1-värden är en samling som
innehåller numeriska värden.
ÂÂ upps-2-värden: Den andra samlingen värden. upps-2-värden är en samling som
innehåller numeriska värden.
Exempel
Med följande tabell som exempel:
=SUMMAX2PY2(A1:A6;B1:B6) returnerar 640, summan av kvadraterna av värdena i kolumn A
kvadraterna av värdena i kolumn B. Formeln för den första summan är A12+ B12.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
198 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Kapitel 8 Numeriska funktioner 199
SUMMAXMY2
Funktionen SUMMAXMY2 returnerar summan av kvadraterna av skillnaden mellan
motsvarande värden i två samlingar.
SUMMAXMY2(upps-1-värden, upps-2-värden)
ÂÂ upps-1-värden: Den första samlingen värden. upps-1-värden är en samling som
innehåller numeriska värden.
ÂÂ upps-2-värden: Den andra samlingen värden. upps-2-värden är en samling som
innehåller numeriska värden.
Exempel
Med följande tabell som exempel:
=SUMMAXMY2(A1:A6;B1:B6) returnerar 196, summan av kvadraterna av värden i kolumn A och
kvadraterna av värden i kolumn B. Formeln för den första summan är (A1-B1)2.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
AVKORTA
Funktionen AVKORTA kortar av ett tal till det angivna antalet decimaler.
AVKORTA(tal, siffror)
ÂÂ tal: Ett tal. tal är ett numeriskt värde.
ÂÂ siffror: Ett valfritt värde som anger antalet decimaler du vill bibehålla. siffror är ett
numeriskt värde. Ett positivt tal representerar antalet siffror (decimaler) som ska
inkluderas till höger om decimalkommat. Ett negativt tal anger antalet siffror till
vänster om decimalkommat som ska ersättas med nollor (antalet nollor i slutet av
talet).
200 Kapitel 8 Numeriska funktioner
Tänk på vid användning
ÂÂ Om siffror utelämnas antas det vara 0.
Exempel:
=AVKORTA(1,49; 0) returnerar 1.
=AVKORTA(1,50; 0) returnerar 1.
=AVKORTA(1,23456; 3) returnerar 1,234.
=AVKORTA(1111,222; -2) returnerar 1100.
=AVKORTA(-2,2; 0) returnerar -2.
=AVKORTA(-2,8; 0) returnerar -2.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”RUNDA.UPP” på sidan 165
”JÄMN” på sidan 168
”RUNDA.NER” på sidan 171
”HELTAL” på sidan 173
”MAVRUNDA” på sidan 178
”UDDA” på sidan 180
”AVRUNDA” på sidan 186
”AVRUNDA.NEDÅT” på sidan 187
”AVRUNDA.UPPÅT” på sidan 188
”Mer om avrundning” på sidan 348
”Lista över numeriska funktioner” på sidan 162
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
201
Med referensfunktionerna kan du hitta data i tabeller och
hämta data från celler.
Lista över referensfunktioner
I iWork finns följande referensfunktioner som kan användas i tabeller.
Funktion Beskrivning
”ADRESS” (sidan 202) Funktionen ADRESS skapar en celladressträng
från separata rad-, kolumn- och tabellidentifierare.
”OMRÅDEN” (sidan 204) Funktionen OMRÅDEN returnerar antalet intervall
funktionen refererar till.
”VÄLJ” (sidan 204) Funktionen VÄLJ returnerar ett värde från
en samling värden baserat på ett angivet
indexvärde.
”KOLUMN” (sidan 205) Funktionen KOLUMN returnerar kolumnnumret
för den kolumn som innehåller en angiven cell.
”KOLUMNER” (sidan 206) Funktionen KOLUMNER returnerar antalet
kolumner i ett angivet intervall av celler.
”LETAKOLUMN” (sidan 206) Funktionen LETAKOLUMN returnerar ett värde
från ett intervall av rader genom att använda den
översta raden med värden till att välja en kolumn
och ett radnummer till att välja en rad i den
kolumnen.
”HYPERLÄNK” (sidan 208) Funktionen HYPERLÄNK skapar en klickbar länk
som öppnar en webbsida eller ett nytt e-brev.
”INDEX” (sidan 208) Funktionen INDEX returnerar värdet i den cell
som finns där den angivna raden och kolumnen
möts i ett intervall av celler.
”INDIREKT” (sidan 211) Funktionen INDIREKT returnerar innehållet i en
cell eller ett intervall som refereras av en adress
angiven som en sträng.
Referensfunktioner 9
Funktion Beskrivning
”LETAUPP” (sidan 212) Funktionen LETAUPP söker ett matchande
värde för ett angivet sökvärde i ett intervall och
returnerar sedan värdet i cellen med samma
relativa position i ett annat intervall.
”PASSA” (sidan 213) Funktionen PASSA returnerar positionen för ett
värde i ett intervall.
”FÖRSKJUTNING” (sidan 214) Funktionen FÖRSKJUTNING returnerar ett
intervall av celler som ligger det angivna antalet
rader och kolumner bort från den angivna
bascellen.
”RAD” (sidan 216) Funktionen RAD returnerar radnumret för den
rad som innehåller en angiven cell.
”RADER” (sidan 216) Funktionen RADER returnerar antalet rader i ett
angivet intervall av celler.
”TRANSPONERA” (sidan 217) Funktionen TRANSPONERA returnerar ett vertikalt
intervall av celler som ett horisontellt intervall av
celler, eller tvärtom.
”LETARAD” (sidan 218) Funktionen LETARAD returnerar ett värde från
ett intervall kolumner genom att använda den
vänstra kolumnen med värden till att välja en rad
och ett kolumnnummer till att välja en kolumn i
den raden.
ADRESS
Funktionen ADRESS skapar en celladressträng från separata rad-, kolumn- och
tabellidentifierare.
ADRESS(rad, kolumn, adr-typ, adr-stil, tabell)
ÂÂ rad: Adressens radnummer. rad är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1
till 65 535.
ÂÂ kolumn: Adressens kolumnnummer. kolumn är ett numeriskt värde och måste ligga
i intervallet 1 till 256.
ÂÂ adr-typ: Ett valfritt värde som anger om rad- och kolumnnummer är relativa eller
absoluta.
alla absoluta (1 eller utelämnad): Rad- och kolumnreferenser är absoluta.
absolut rad, relativ kolumn (2): Radreferenser är absoluta och kolumnreferenser
relativa.
rad relativ, kolumn absolut (3): Radreferenser är relativa och kolumnreferenser
absoluta.
alla relativa (4): Rad- och kolumnreferenser är relativa.
202 Kapitel 9 Referensfunktioner
Kapitel 9 Referensfunktioner 203
ÂÂ adr-stil: Ett valfritt värde som anger adresstilen.
A1 (SANT, 1, eller utelämnad): Adressformatet bör använda bokstäver för kolumner
och siffror för rader.
R1C1 (FALSKT): Adressformatet stöds inte och returnerar ett fel.
ÂÂ tabell: Ett valfritt värde som anger tabellens namn. tabell är ett strängvärde. Om
tabellen befinner sig på ett annat ark måste du även ange arkets namn. Om tabell
utelämnas antas värdet vara den aktuella tabellen på det aktuella arket (dvs. i den
tabell där ADRESS-funktionen placeras).
Tänk på vid användning
ÂÂ Adresstilen R1C1 stöds inte och det här modala argumentet tillhandahålls endast för
kompatibilitet med andra kalkylbladsprogram.
Exempel:
=ADRESS(3; 5) skapar adressen $E$3.
=ADRESS(3; 5; 2) skapar adressen E$3.
=ADRESS(3; 5; 3) skapar adressen $E3.
=ADRESS(3; 5; 4) skapar adressen E3.
=ADRESS(3; 3; ;; ”Ark 2 :: Tabell 1”) skapar adressen Ark 2 :: Tabell 1 :: $C$3.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
OMRÅDEN
Funktionen OMRÅDEN returnerar antalet intervall funktionen refererar till.
OMRÅDEN(områden)
ÂÂ områden: De områden som funktionen ska räkna. områden är ett strängvärde.
Det är antingen ett enda intervall eller fler än ett intervall åtskilda av komman och
omgivna av ytterligare en parentes, t.ex. OMRÅDEN((B1:B5, C10:C12)).
Exempel:
=OMRÅDEN(A1:F8) returnerar 1.
=OMRÅDEN(C2:C8, B6:E6) returnerar 1.
=OMRÅDEN((A1:F8, A10:F18)) returnerar 2.
=OMRÅDEN((A1:C1, A3:C3, A5:C5)) returnerar 3.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
VÄLJ
Funktionen VÄLJ returnerar ett värde från en samling värden baserat på ett angivet
indexvärde.
VÄLJ(index, värde, värde…)
ÂÂ index: Index för det värde som ska återges. index är ett numeriskt värde och måste
vara större än 0.
ÂÂ värde: Ett värde. värde kan innehålla valfri värdetyp.
ÂÂ värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden.
Exempel:
=VÄLJ(4; ”måndag”; ”tisdag”; ”onsdag”; ”torsdag”; ”fredag”; ”lördag”; ”söndag”) returnerar torsdag, det
fjärde värdet i listan.
=VÄLJ(3; ”första”; ”andra”; 7; ”sista”) returnerar 7, det tredje värdet i listan.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
204 Kapitel 9 Referensfunktioner
Kapitel 9 Referensfunktioner 205
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
KOLUMN
Funktionen KOLUMN returnerar kolumnnumret för den kolumn som innehåller en
angiven cell.
KOLUMN(cell)
ÂÂ cell: En valfri referens till en enstaka tabellcell. cell är ett referensvärde till en
enskild cell som kan innehålla valfritt värde eller vara tom. Om cell utelämnas,
t.ex. i =KOLUMN(), returnerar funktionen kolumnnumret för den cell som
innehåller formeln.
Exempel:
=KOLUMN(B7) returnerar 2, det absoluta kolumnnumret för kolumn B.
=KOLUMN() returnerar kolumnnumret för cellen som innehåller funktionen.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”INDEX” på sidan 208
”RAD” på sidan 216
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
KOLUMNER
Funktionen KOLUMNER returnerar antalet kolumner i ett angivet intervall av celler.
KOLUMNER(intervall)
ÂÂ intervall: Ett cellintervall. intervall är en referens till ett enskilt intervall av celler som
kan innehålla värden av valfri typ.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om du väljer en hel tabellrad för intervall returnerar KOLUMNER antalet kolumner i
raden, vilket ändras när du ändrar storlek på tabellen.
Exempel:
=KOLUMNER(B3:D10) returnerar 3, antalet kolumner i intervallet (kolumn B, C och D).
=KOLUMNER(5:5) returnerar det totala antalet kolumner i rad 5.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”RADER” på sidan 216
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
LETAKOLUMN
Funktionen LETAKOLUMN returnerar ett värde från ett intervall av rader genom att
använda den översta raden med värden till att välja en kolumn och ett radnummer till
att välja en rad i den kolumnen.
LETAKOLUMN(sök-efter, rader-intervall, return-rad, nära-träff)
ÂÂ sök-efter: Värdet som ska hittas. sök-efter kan innehålla valfri värdetyp.
ÂÂ rader-intervall: Ett cellintervall. intervall är en referens till ett enskilt intervall av
celler som kan innehålla värden av valfri typ.
ÂÂ return-rad: Radnumret för det värde som ska returneras. return-rad är ett numeriskt
värde och måste vara större än eller lika med 1 och mindre än eller lika med antalet
rader i det angivna intervallet.
ÂÂ nära-träff: Ett valfritt värde som anger om en exakt matchning krävs.
206 Kapitel 9 Referensfunktioner
Kapitel 9 Referensfunktioner 207
nära träff (SANT, 1, eller utelämnad): Om det inte finns någon exakt matchning
används kolumnen med det största värde i översta raden som är mindre än det
sökta värdet. Jokertecken kan inte användas i sök-efter.
exakt träff (FALSKT eller 0): Om det inte finns någon exakt matchning returneras
ett fel. Jokertecken kan användas i sök-efter.
Tänk på vid användning
ÂÂ LETAKOLUMN jämför ett sökvärde med värdena i den översta raden i det angivna
intervallet. Om det inte krävs någon exakt matchning används kolumnen som
innehåller det största värdet i översta raden som är mindre än det sökta värdet.
Sedan returnerar funktionen värdet från den angivna raden i den kolumnen. Om en
exakt matchning krävs och inget av värdena i den översta raden matchar sökvärdet
returnerar funktionen ett fel.
Exempel:
Med följande tabell som exempel:
=LETAKOLUMN(20; A1:E4; 2) returnerar ”E”.
=LETAKOLUMN(39; A1:E4; 2) returnerar ”E”.
=LETAKOLUMN(”M”; A2:E4; 2) returnerar ”dolor”.
=LETAKOLUMN(”C”; 2:E3; 2) returnerar ”lorem”.
=LETAKOLUMN(”blandit”; A3:E4; 2) returnerar ”5”.
=LETAKOLUMN(”C”; A2:E4; 3; SANT) returnerar ”1”.
=LETAKOLUMN(”C”; A2:E4; 3; FALSKT) returnerar ett fel eftersom värdet inte kan hittas (eftersom det
inte finns någon exakt matchning).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”LETAUPP” på sidan 212
”PASSA” på sidan 213
”LETARAD” på sidan 218
”Ange villkor och använda jokertecken” på sidan 353
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
HYPERLÄNK
Funktionen HYPERLÄNK skapar en klickbar länk som öppnar en webbsida eller
ett nytt e-brev.
HYPERLÄNK(url, länk-text)
ÂÂ url: En vanlig URL (Uniform Resource Locator). url är ett strängvärde som måste
innehålla en korrekt formaterad url-adressträng.
ÂÂ länk-text: Ett valfritt värde som anger om texten ska visas som en klickbar länk i
cellen. länk-text är ett strängvärde. Om det utelämnas används url som länk-text.
Exempel:
=HYPERLÄNK(”http://www.apple.com/se”, ”Apple”) skapar en länk med texten Apple som öppnar den
förvalda webbläsaren till Apples hemsida.
=HYPERLÄNK(”mailto:svensvensson@exempel.com?subject=Offertförfrågan”, ”Begär offert”) skapar en
länk med texten Begär offert som öppnar det förvalda e-postprogrammet och adresserar ett nytt brev
till svensvensson@exempel.com med ämnesraden Offertförfrågan.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
INDEX
Funktionen INDEX returnerar värdet i den cell som finns där den angivna raden och
kolumnen möts i ett intervall av celler eller en förteckning.
INDEX(intervall, rad-index, kolumn-index, område-index)
ÂÂ intervall: Ett cellintervall. intervall kan innehålla valfri värdetyp. intervall är antingen
ett enda intervall eller fler än ett intervall åtskilda av komman och omgivna av
ytterligare en parentes. Exempel: ((B1:B5, C10:C12)).
208 Kapitel 9 Referensfunktioner
Kapitel 9 Referensfunktioner 209
ÂÂ rad-index: Radnumret för det värde som ska återges. rad-index är ett numeriskt
värde och måste vara större än eller lika med 0 och mindre än eller lika med antalet
rader i intervall.
ÂÂ kolumn-index: Ett valfritt värde som anger resultatvärdets kolumnnummer. kolumnindex
är ett numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 0 och mindre än
eller lika med antalet kolumner i intervall.
ÂÂ område-index: Ett valfritt värde som anger resultatvärdets ytnummer. område-index
är ett numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 1 och mindre än eller
lika med antalet områden i intervall. Om det utelämnas används 1.
Tänk på vid användning
ÂÂ INDEX kan returnera värdet vid den angivna punkt där tvådimensionella
värdeintervall möts. Tänk dig t.ex. att cellerna B2:E7 innehåller värdena.
=INDEX(B2:D7, 2, 3) returnerar det värde som finns där den andra raden och den
tredje kolumnen möts (värdet i cell D3).
ÂÂ Du kan ange fler än ett område genom att placera intervallen inom ytterligare
en parentes. =INDEX((B2:D5;B7:D10); 2; 3; 2) returnerar t.ex. värdet där den andra
kolumnen och den tredje raden möts i det andra området (värdet i cell D8).
ÂÂ INDEX kan returnera en förteckning om en rad eller en kolumn för en annan
funktion. I den här formen krävs antingen rad-index eller kolumn-index, men det
andra argumentet kan utelämnas. =SUMMA(INDEX(B2:D5; ; 3)) returnerar t.ex.
summan av värdena i den tredje kolumnen (cellerna D2 till D5). På motsvarande
sätt returnerar =MEDEL(INDEX(B2:D5; 2)) medelvärdet för värdena i den andra raden
(cellerna B3 till D3).
ÂÂ INDEX kan returnera (eller ”läsa”) värdet från en förteckning som returneras av
en förteckningsfunktion (en funktion som returnerar en förteckning med värden
istället för ett enskilt värde). Funktionen FREKVENS returnerar en förteckning med
värden baserat på angivna intervall. =INDEX(FREKVENS($A$1:$F$5; $B$8:$E$8);
1) returnerar det första värdet i den förteckning som returneras av den givna
FREKVENS-funktionen. På motsvarande sätt returnerar =INDEX(FREKVENS($A$1:$F$5;
$B$8:$E$8); 5) det femte värdet i förteckningen.
ÂÂ Platsen i intervallet eller förteckningen anges genom att indikera antalet rader
nedåt och antalet kolumner åt höger i förhållande till cellen i intervallets eller
förteckningens översta vänstra hörn.
ÂÂ Med undantag för när INDEX anges, som i det tredje fallet ovan, kan rad-index inte
utelämnas och om kolumn-index utelämnas antas det vara 1.
Exempel:
Med följande tabell som exempel:
=INDEX(B2:D5;2;3) returnerar 22, värdet i den andra raden och tredje kolumnen (cell D3).
=INDEX((B2:D5;B7:D10); 2; 3; 2) returnerar ”f”, värdet i den andra raden och tredje kolumnen i det
andra området (cell D8).
=SUMMA(INDEX(B2:D5; ; 3)) returnerar 90, summan av värdena i den tredje kolumnen (cellerna D2 till
D5).
=MEDEL(INDEX(B2:D5;2)) returnerar 12, medelvärdet för värdena i den andra raden (cellerna B3 till
D3).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KOLUMN” på sidan 205
”INDIREKT” på sidan 211
”FÖRSKJUTNING” på sidan 214
”RAD” på sidan 216
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
210 Kapitel 9 Referensfunktioner
Kapitel 9 Referensfunktioner 211
INDIREKT
Funktionen INDIREKT returnerar innehållet i en cell eller ett intervall som refereras av
en adress angiven som en sträng.
INDIREKT(adr-sträng, adr-stil)
ÂÂ adr-sträng: En sträng som representerar en celladress. adr-sträng är ett strängvärde.
ÂÂ adr-stil: Ett valfritt värde som anger adresstilen.
A1 (SANT, 1, eller utelämnad): Adressformatet bör använda bokstäver för kolumner
och siffror för rader.
R1C1 (FALSKT): Adressformatet stöds inte och returnerar ett fel.
Tänk på vid användning
ÂÂ Den angivna adressen kan vara en intervallreferens, t.ex ”A1:C5”, och inte
bara en referens till en enskild cell. Om INDIREKT används på det här sättet
returnerar funktionen en förteckning som kan användas som ett argument
till en annan funktion eller läsas direkt genom att använda funktionen INDEX.
SUMMA(INDIREKT(A1:C5; 1) returnerar t.ex. summan av värdena i de celler som
refereras av adresserna i cellerna A1 till C5..
ÂÂ Adresstilen R1C1 stöds inte och det här modala argumentet tillhandahålls endast
för kompatibilitet med andra kalkylbladsprogram.
Exempel
Om cell A1 innehåller 99 och A20 innehåller A1:
=INDIREKT(A20) returnerar 99, innehållet i cell A1.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”INDEX” på sidan 208
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
LETAUPP
Funktionen LETAUPP söker ett matchande värde för ett angivet sökvärde i ett intervall
och returnerar sedan värdet i cellen med samma relativa position i ett annat intervall.
LETAUPP(sök-efter, sök-var, resultat-värden)
ÂÂ sök-efter: Värdet som ska hittas. sök-efter kan innehålla valfri värdetyp.
ÂÂ sök-var: Samlingen som innehåller de värden som ska sökas. sök-var är en samling
som innehåller valfri värdetyp.
ÂÂ resultat-värden: En valfri samling som innehåller värdet som ska återges baserat
på sökningen. resultat-värden är en samling som innehåller valfri värdetyp.
Tänk på vid användning
ÂÂ Både sök-var och resultat-värden ska normalt inkluderas och anges som antingen
flera kolumner eller flera rader, men inte bägge (endimensionell). För kompatibilitet
med andra kalkylbladsprogram går det dock att ange sök-var som både flera
kolumner och flera rader (tvådimensionell) och resultat-värden kan utelämnas.
ÂÂ Om sök-var är tvådimensionellt och resultat-värden anges söks den översta raden
eller kolumnen längst till vänster igenom, beroende på vilken som innehåller flest
celler, och motsvarande värde från resultat-värden returneras.
ÂÂ Om sök-var är tvådimensionellt och resultat-värden utelämnas returneras
motsvarande värde i den sista raden (om antalet kolumner i intervallet är större)
eller kolumnen (om antalet rader i intervallet är större).
Exempel:
Med följande tabell som exempel:
=LETAUPP(”C”; A1:F1; A2:F2) returnerar 30.
=LETAUPP(40; A2:F2; A1:F1) returnerar D.
=LETAUPP(”B”; A1:C1; D2:F2) returnerar 50.
=LETAUPP(”D”,A1:F2) returnerar 40, värdet i den sista raden som motsvarar ”D.”
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”LETAKOLUMN” på sidan 206
”PASSA” på sidan 213
”LETARAD” på sidan 218
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
212 Kapitel 9 Referensfunktioner
Kapitel 9 Referensfunktioner 213
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
PASSA
Funktionen PASSA returnerar positionen för ett värde i ett intervall.
PASSA(sök-efter, sök-var, matchning-metod)
ÂÂ sök-efter: Värdet som ska hittas. sök-efter kan innehålla valfri värdetyp.
ÂÂ sök-var: Samlingen som innehåller de värden som ska sökas. sök-var är en samling
som innehåller valfri värdetyp.
ÂÂ matchning-metod: Ett valfritt värde som anger hur värdematchning utförs.
hitta största värde (1 eller utelämnad): Hitta cellen med det största värdet som är
mindre än eller lika med sök-efter. Jokertecken kan inte användas i sök-efter.
hitta värde (0): Hitta cellen med det värdet som är exakt lika med sök-efter.
Jokertecken kan användas i sök-efter.
hitta minsta värde (-1): Hitta cellen med det minsta värdet som är större än eller
lika med sök-efter. Jokertecken kan inte användas i sök-efter.
Tänk på vid användning
ÂÂ PASSA fungerar endast för ett intervall som är en del av en enda rad eller kolumn,
du kan inte använda funktionen för sökning i en tvådimensionell samling.
ÂÂ Cellnumreringen börjar med 1 för den översta cellen eller cellen längst till vänster
för vertikala respektive horisontella intervall. Sökningarna utförs uppifrån och ner
eller från vänster till höger.
ÂÂ Vid sökning efter text ignoreras skiftläget.
Exempel:
Med följande tabell som exempel:
=PASSA(40; A1:A5) returnerar 4.
=PASSA(40; E1:E5) returnerar 1.
=PASSA(35; E1:E5; 1) returnerar 3 (30 är det största värdet som är mindre än eller lika med 35).
=PASSA(35; E1:E5; -1) returnerar 1 (40 är det minsta värdet som är större än eller lika med 35).
=PASSA(35; E1:E5; 0) returnerar ett fel (ingen exakt matchning kan hittas).
=PASSA(”lorem”, C1:C5) returnerar 1 (”lorem” förekommer i den första cellen i intervallet).
=PASSA(”*x”,C1:C5,0) returnerar 3 (”lorex”, som slutar med ett ”x”, förekommer i den tredje cellen i
intervallet.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”LETAUPP” på sidan 212
”Ange villkor och använda jokertecken” på sidan 353
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
FÖRSKJUTNING
Funktionen FÖRSKJUTNING returnerar ett intervall av celler som ligger det angivna
antalet rader och kolumner bort från den angivna bascellen.
FÖRSKJUTNING(bas, rad-förskjutning, kolumn-förskjutning, rader, kolumner)
ÂÂ bas: Adressen till den cell där förskjutningar mäts. bas är ett referensvärde.
ÂÂ rad-förskjutning: Antalet rader från bascellen till målcellen. rad-förskjutning är
ett numeriskt värde. 0 innebär att målcellen finns i samma rad som bascellen. Ett
negativt tal innebär att målcellen finns i en rad ovanför bascellen.
214 Kapitel 9 Referensfunktioner
Kapitel 9 Referensfunktioner 215
ÂÂ kolumn-förskjutning: Antalet kolumner från bascellen till målcellen. kolumnförskjutning
är ett numeriskt värde. 0 innebär att målcellen finns i samma kolumn
som bascellen. Ett negativt tal innebär att målcellen finns i en kolumn till vänster
om bascellen.
ÂÂ rader: Ett valfritt värde som anger antalet rader som ska återges med
förskjutningsplatsen.rader är ett numeriskt värde.
ÂÂ kolumner: Ett valfritt värde som anger antalet kolumner som ska återges
med förskjutningsplatsen.kolumner är ett numeriskt värde.
Tänk på vid användning
ÂÂ FÖRSKJUTNING kan returnera en för förteckning som kan användas med en
annan funktion. Tänk dig t.ex. att du har angett bascellen, antalet rader och antalet
kolumner i A1, A2 respektive A3, och att du vill addera dem. Du kan ta reda på
summan genom att använda =SUMMA(FÖRSKJUTNING(INDIREKT(A1),0,0,A2,A3)).
Exempel:
=FÖRSKJUTNING(A1; 5; 5) returnerar värdet i cell F6, cellen som ligger fem kolumner till höger om
och fem rader under cell A1.
=FÖRSKJUTNING(G33; 0; -1) returnerar värdet i cellen till vänster om G33, dvs. värdet i F33.
=SUMMA(FÖRSKJUTNING(A7; 2; 3; 5; 5) returnerar summan av värdena i cellerna D9 till H13, de fem
rader och fem kolumner som börjar två kolumner till höger om och tre rader under cell A7.
Anta att du har angett 1 i cell D7, 2 i cell D8, 3 i cell D9, 4 i cell E7, 5 i cell E8 och 6 i cell E9.
=FÖRSKJUTNING(D7,0,0,3,1) angett i cell B6 returnerar ett fel, eftersom de tre rader och den kolumn
som returneras (intervallet D7:D9) inte har en enda skärningspunkt med B6 (de har ingen).
=FÖRSKJUTNING(D7,0,0,3,1) angett i cell D4 returnerar ett fel, eftersom de tre rader och den kolumn
som returneras (intervallet D7:D9) inte har en enda skärningspunkt med D4 (de har tre).
=FÖRSKJUTNING(D7,0,0,3,1) angett i cell B8 returnerar 2, eftersom de tre rader och den kolumn som
returneras (intervallet D7:D9) har en enda skärningspunkt med B8 (cell B8, som innehåller 2).
=FÖRSKJUTNING(D7:D9,0,1,3,1) angett i cell B7 returnerar 4, eftersom de tre rader och den kolumn
som returneras (intervallet E7:E9) har en enda skärningspunkt med B7 (cell E7, som innehåller 4).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KOLUMN” på sidan 205
”RAD” på sidan 216
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
RAD
Funktionen RAD returnerar radnumret för den rad som innehåller en angiven cell.
RAD(cell)
ÂÂ cell: En valfri referens till en enstaka tabellcell. cell är ett referensvärde till en enskild
cell som kan innehålla valfritt värde eller vara tom. Om cell utelämnas, t.ex. i =RAD(),
returnerar funktionen radnumret för den cell som innehåller formeln.
Exempel:
=RAD(B7) returnerar 7, numret för rad 7.
=RAD() returnerar det absoluta radnumret för den cell som innehåller funktionen.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KOLUMN” på sidan 205
”INDEX” på sidan 208
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
RADER
Funktionen RADER returnerar antalet rader i ett angivet intervall av celler.
RADER(intervall)
ÂÂ intervall: Ett cellintervall. intervall är en referens till ett enskilt intervall av celler som
kan innehålla värden av valfri typ.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om du väljer en hel tabellkolumn för intervall returnerar RADER antalet rader i
kolumnen, vilket ändras när du ändrar storlek på tabellen.
Exempel:
=RADER(A11:D20) returnerar 10, antalet rader från 11 till 20.
=RADER(D:D) returnerar det totala antalet rader i kolumn D.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
216 Kapitel 9 Referensfunktioner
Kapitel 9 Referensfunktioner 217
”KOLUMNER” på sidan 206
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
TRANSPONERA
Funktionen TRANSPONERA returnerar ett vertikalt intervall av celler som ett
horisontellt intervall av celler, eller tvärtom.
TRANSPONERA(intervall-förteckning)
ÂÂ intervall-förteckning: Samlingen som innehåller de värden som ska transponeras.
intervall-förteckning är en samling som innehåller valfri typ av värde.
Tänk på vid användning
ÂÂ TRANSPONERA returnerar en förteckning som innehåller de transponerade värdena.
Förteckningen innehåller ett antal rader som motsvarar antalet kolumner i det
ursprungliga intervallet, och ett antal kolumner som motsvarar antalet rader i det
ursprungliga intervallet. Värdena i förteckningen kan bestämmas (”läsas”) med
funktionen INDEX.
Exempel:
Med följande tabell som exempel:
Rad/kolumn A B C D E
1 5 15 10 9 7
2 11 96 29 11 23
3 37 56 23 1 12
=INDEX(TRANSPONERA($A$1:$E$3),1,1) returnerar 5, värdet i rad 1, kolumn 1 av det transponerade
intervallet (rad 1, kolumn A i det ursprungliga intervallet).
=INDEX(TRANSPONERA($A$1:$E$3),1,2) returnerar 11, värdet i rad 1, kolumn 2 av det transponerade
intervallet (rad 2, kolumn A i det ursprungliga intervallet).
=INDEX(TRANSPONERA($A$1:$E$3),1,3) returnerar 37, värdet i rad 1, kolumn 3 av det transponerade
intervallet (rad 3, kolumn A i det ursprungliga intervallet).
=INDEX(TRANSPONERA($A$1:$E$3),2,1 returnerar 15, värdet i rad 2, kolumn 1 av det transponerade
intervallet (rad 1, kolumn 2 i det ursprungliga intervallet).
=INDEX(TRANSPONERA($A$1:$E$3),3,2) returnerar 29, värdet i rad 3, kolumn 2 av det transponerade
intervallet (rad 2, kolumn C i det ursprungliga intervallet).
=INDEX(TRANSPONERA($A$1:$E$3),4,3) returnerar 1, värdet i rad 4, kolumn 3 av det transponerade
intervallet (rad 3, kolumn D i det ursprungliga intervallet).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
LETARAD
Funktionen LETARAD returnerar ett värde från ett intervall kolumner genom
att använda den vänstra kolumnen med värden till att välja en rad och ett
kolumnnummer till att välja en kolumn i den raden.
LETARAD(sök-efter, kolumner-intervall, retur-kolumn, nära-träff)
ÂÂ sök-efter: Värdet som ska hittas. sök-efter kan innehålla valfri värdetyp.
ÂÂ kolumner-intervall: Ett cellintervall. intervall är en referens till ett enskilt intervall av
celler som kan innehålla värden av valfri typ.
ÂÂ retur-kolumn: Ett tal som anger det relativa kolumnnumret för cellen vars värde
du vill hämta. retur-kolumn är ett numeriskt värde. Kolumnen längst till vänster i
intervallet är kolumn 1.
ÂÂ nära-träff: Ett valfritt värde som avgör om en exakt matchning krävs.
nära träff (SANT, 1, eller utelämnad): Om det inte finns någon exakt matchning
används kolumnen med det största värde i översta raden som är mindre än det
sökta värdet. Jokertecken kan inte användas i sök-efter.
exakt träff (FALSKT eller 0): Om det inte finns någon exakt matchning returneras
ett fel. Jokertecken kan användas i sök-efter.
218 Kapitel 9 Referensfunktioner
Kapitel 9 Referensfunktioner 219
Tänk på vid användning
ÂÂ LETARAD jämför ett sökvärde med värdena i kolumnen längst till vänster i det
angivna intervallet. Om det inte krävs någon exakt matchning används raden som
innehåller det största värdet i kolumnen längst till vänster som är mindre än det
sökta värdet. Sedan returnerar funktionen värdet från den angivna kolumnen i den
raden. Om en exakt matchning krävs och inget av värdena i kolumnen längst till
vänster matchar sökvärdet returnerar funktionen ett fel.
Exempel:
Med följande tabell som exempel:
=LETARAD(20; B2:E6; 2) returnerar E.
=LETARAD(21; B2:E6; 2) returnerar E.
=LETARAD(”M”; C2:E6; 2) returnerar dolor.
=LETARAD(”blandit”; D2:E6; 2) returnerar 5.
=LETARAD(21; B2:E6; 2; FALSKT) returnerar ett fel eftersom inget värde i den vänstra kolumnen
matchar 21 exakt.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”LETAKOLUMN” på sidan 206
”LETAUPP” på sidan 212
”PASSA” på sidan 213
”Ange villkor och använda jokertecken” på sidan 353
”Lista över referensfunktioner” på sidan 201
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
220
Med statistikfunktioner kan du bearbeta och analysera
datasamlingar med olika mätmetoder och statistiska
tekniker.
Lista över statistikfunktioner
I iWork finns följande statistikfunktioner som kan användas i tabeller.
Funktion Beskrivning
”MEDELAVV” (sidan 225) Funktionen MEDELAVV returnerar medelvärdet
för en samling tals avvikelse från deras
medelvärde (aritmetiskt medelvärde).
”MEDEL” (sidan 226) Funktionen MEDEL returnerar medelvärdet
(aritmetiskt medelvärde) för en samling tal.
”AVERAGEA” (sidan 227) Funktionen AVERAGEA returnerar medelvärdet
(aritmetiskt medelvärde) för en samling värden,
inklusive text och booleska värden.
”MEDEL.OM” (sidan 228) Funktionen MEDEL.OM returnerar medelvärdet
(aritmetiskt medelvärde) för cellerna i ett intervall
som uppfyller ett angivet villkor.
”MEDEL.OMF” (sidan 230) Funktionen MEDEL.OMF returnerar medelvärdet
(aritmetiskt medelvärde) för cellerna i en samling
som uppfyller alla de angivna villkoren.
”BETAFÖRD” (sidan 232) Funktionen BETAFÖRD returnerar
sannolikhetsvärdet för den kumulativa
betafördelningsfunktionen.
Statistikfunktioner 10
Kapitel 10 Statistikfunktioner 221
Funktion Beskrivning
”BETAINV” (sidan 233) Funktionen BETAINV returnerar inversen till det
angivna sannolikhetsvärdet för den kumulativa
betafördelningsfunktionen.
”BINOMFÖRD” (sidan 234) Funktionen BINOMFÖRD returnerar den
individuella binomialfördelningen med den
angivna formen.
”CHI2FÖRD” (sidan 235) Funktionen CHI2FÖRD returnerar den ensidiga
sannolikheten av chi2-fördelningen.
”CHI2INV” (sidan 235) Funktionen CHI2INV returnerar inversen av den
ensidiga sannolikheten av chi2-fördelningen.
”CHI2TEST” (sidan 236) Funktionen CHI2TEST returnerar värdet från chi2-
fördelningen för angivna data.
”KONFIDENS” (sidan 238) Funktionen KONFIDENS returnerar ett värde
för att skapa ett statistiskt konfidensintervall
för ett urval ur en population med en känd
standardavvikelse.
”KORREL” (sidan 239) Funktionen KORREL returnerar korrelationen
mellan två samlingar genom linjär
regressionsanalys.
”ANTAL” (sidan 240) Funktionen ANTAL returnerar information om
hur många av funktionens argumenten som
innehåller tal, numeriska uttryck eller datum.
”ANTALV” (sidan 241) Funktionen ANTALV returnerar information om
hur många av funktionens argument som inte är
tomma.
”ANTAL.TOMMA” (sidan 242) Funktionen ANTAL.TOMMA returnerar antalet
celler i ett intervall som är tomma.
”ANTAL.OM” (sidan 243) Funktionen ANTAL.OM returnerar antalet celler i
ett intervall som uppfyller ett angivet villkor.
”ANTAL.OMF” (sidan 244) Funktionen ANTAL.OMF returnerar antalet celler
i ett eller flera intervall som uppfyller ett angivet
villkor (ett villkor per intervall).
”KOVAR” (sidan 246) Funktionen KOVAR returnerar kovariansen för två
samlingar.
”KRITBINOM” (sidan 247) Funktionen KRITBINOM returnerar det
minsta värde för vilket den kumulativa
binomialfördelningen är större än eller lika med
ett angivet värde.
”KVADAVV” (sidan 248) Funktionen KVADAVV returnerar kvadratsumman
för avvikelserna för en samling tal från deras
medelvärde (aritmetiskt medelvärde).
Funktion Beskrivning
”EXPONFÖRD” (sidan 249) Funktionen EXPONFÖRD returnerar
exponentialfördelningen med den angivna
formen.
”FFÖRD” (sidan 250) Funktionen FFÖRD returnerar
F-sannolikhetsfördelningen.
”FINV” (sidan 251) Funktionen FINV returnerar inversen till
F-sannolikhetsfördelningen.
”PREDIKTION” (sidan 251) Funktionen PREDIKTION returnerar trendvärdet
för y för ett angivet x-värde baserat på
urvalsvärden genom linjär regressionsanalys.
”FREKVENS” (sidan 253) Funktionen FREKVENS returnerar en förteckning
över hur ofta datavärden uppträder inom en
mängd intervallvärden.
”GAMMAFÖRD” (sidan 254) Funktionen GAMMAFÖRD returnerar
gammafördelningen med den angivna formen.
”GAMMAINV” (sidan 255) Funktionen GAMMAINV returnerar inversen till
den kumulativa gammafördelningen.
”GAMMALN” (sidan 256) Funktionen GAMMALN returnerar den naturliga
logaritmen för gammafunktionen, G(x).
”GEOMEDEL” (sidan 256) Funktionen GEOMEDEL returnerar det
geometriska medelvärdet.
”HARMMEDEL” (sidan 257) Funktionen HARMMEDEL returnerar det
harmoniska medelvärdet.
”SKÄRNINGSPUNKT” (sidan 258) Funktionen SKÄRNINGSPUNKT returnerar
y-skärningspunkten för den linje som bäst
ansluter till värdena i samlingen genom linjär
regressionsanalys.
”STÖRSTA” (sidan 259) thFunktionen STÖRSTA returnerar det n:te största
värdet i en samling. Det största värdet rankas som
nummer 1.
”REGR” (sidan 260) Funktionen REGR returnerar en förteckning med
statistiken för den räta linje som bäst passar
angivna data med minstakvadratmetoden.
”LOGINV” (sidan 263) Funktionen LOGINV returnerar inversen till den
lognormala kumulativa fördelningsfunktionen
för x.
”LOGNORMFÖRD” (sidan 264) Funktionen LOGNORMFÖRD returnerar den
lognormala fördelningen.
222 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 223
Funktion Beskrivning
”MAX” (sidan 264) Funktionen MAX returnerar det största värdet i
en samling.
”MAXA” (sidan 265) Funktionen MAXA returnerar det största värdet
i en samling värden som kan innehålla text och
booleska värden.
”MEDIAN” (sidan 266) Funktionen MEDIAN returnerar medianen för en
samling tal. Medianen är det värde då hälften av
talen i samlingen är mindre än medianen och
hälften större.
”MIN” (sidan 267) Funktionen MIN returnerar det minsta värdet i en
samling.
”MINA” (sidan 268) Funktionen MINA returnerar det minsta värdet
i en samling värden som kan innehålla text och
booleska värden.
”TYPVÄRDE” (sidan 268) Funktionen TYPVÄRDE returnerar det vanligaste
värdet i en samling tal.
”NEGBINOMFÖRD” (sidan 269) Funktionen NEGBINOMFÖRD returnerar den
negativa binomialfördelningen.
”NORMFÖRD” (sidan 270) Funktionen NORMFÖRD returnerar
normalfördelningen för den angivna
funktionsformen.
”NORMINV” (sidan 271) Funktionen NORMINV returnerar inversen till den
kumulativa normalfördelningen.
”NORMSFÖRD” (sidan 272) Funktionen NORMSFÖRD returnerar
standardnormalfördelningen.
”NORMSINV” (sidan 273) Funktionen NORMSINV returnerar inversen till
den kumulativa standardnormalfördelningen.
”PERCENTIL” (sidan 273) Funktionen PERCENTIL returnerar det värde i en
samling som motsvarar en viss percentil.
”PROCENTRANG” (sidan 274) Funktionen PROCENTRANG returnerar rangen för
ett värde i en samling som en procentandel av
samlingen.
”PERMUT” (sidan 275) Funktionen PERMUT returnerar antalet
permutationen för ett angivet antal objekt som
kan väljas från en viss mängd objekt.
”POISSON” (sidan 276) Funktionen POISSON returnerar sannolikheten att
ett visst antal händelser kommer att ske genom
användning av poissonfördelning.
Funktion Beskrivning
”SANNOLIKHET” (sidan 277) Funktionen SANNOLIKHET returnerar
sannolikheten för ett intervall av värden om du
känner till sannolikheten för de enskilda värdena.
”KVARTIL” (sidan 279) Funktionen KVARTIL returnerar värdet för den
angivna kvartilen av en given samling.
”RANG” (sidan 280) Funktionen RANG returnerar rangordningen för
ett tal i ett intervall av tal.
”LUTNING” (sidan 281) Funktionen LUTNING returnerar lutningen för den
linje som bäst ansluter till värdena i samlingen
genom linjär regressionsanalys.
”MINSTA” (sidan 282) thFunktionen MINSTA returnerar det n:te värdet
i ett intervall. Det minsta värdet rankas som
nummer 1.
”STANDARDISERA” (sidan 283) Funktionen STANDARDISERA returnerar ett
normaliserat värde från en fördelning som
karakteriseras av ett angivet medelvärde och en
standardavvikelse.
”STDAV” (sidan 284) Funktionen STDAV returnerar standardavvikelsen,
ett mått på spridning, för en samling värden
baserat på deras väntevärdesriktiga urvalsvarians.
”STDEVA” (sidan 286) Funktionen STDEVA returnerar
standardavvikelsen, ett mått på spridning, för
en samling värden som kan inkludera text och
booleska värden, baserat på väntevärdesriktig
urvalsvarians.
”STDAVP” (sidan 287) Funktionen STDAVP returnerar
standardavvikelsen, ett mått på spridning,
för en samling värden baserat på deras
populationsvarians.
”STDEVPA” (sidan 289) Funktionen STDEVPA returnerar
standardavvikelsen, ett mått på spridning,
för en samling värden som kan inkludera
text och booleska värden, baserat på
populationsvariansen.
”TFÖRD” (sidan 290) Funktionen TFÖRD returnerar sannolikheten från
Students t-fördelning.
”TINV” (sidan 291) Funktionen TINV returnerar t-värdet (en funktion
av sannolikheten och frihetsgrader) från Students
t-fördelning.
224 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 225
Funktion Beskrivning
”TTEST” (sidan 292) Funktionen TTEST returnerar sannolikheten
kopplad till ett Student t-test, baserat på
t-fördelningsfunktionen.
”VARIANS” (sidan 293) Funktionen VARIANS returnerar urvalsvariansen
(väntevärdesriktig), ett mått för spridning, för en
samling värden.
”VARA” (sidan 294) Funktionen VARA returnerar urvalsvariansen
(väntevärdesriktig), ett mått för spridning, för
en samling värden, inklusive text och booleska
värden.
”VARIANSP” (sidan 296) Funktionen VARIANSP returnerar
populationsvariansen, ett mått för spridning, för
en samling värden.
”VARPA” (sidan 297) Funktionen VARPA returnerar urvalsvariansen
(väntevärdesriktig), ett mått för spridning, för
en samling värden, inklusive text och booleska
värden.
”ZTEST” (sidan 299) Funktionen ZTEST returnerar det ensidiga
sannolikhetsvärdet för z-testet.
MEDELAVV
Funktionen MEDEL returnerar medelvärdet (aritmetiskt medelvärde) för en samling tal.
MEDELAVV(num-datum-tidsl, num-datum-tidsl…)
ÂÂ num-datum-tidsl: Ett värde. num-datum-tidsl är ett numeriskt värde, ett datum-/
tidsvärde eller ett tidslängdsvärde.
ÂÂ num-datum-tidsl…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden. Om fler än ett
num-datum-tidsl-värde anges måste alla vara av samma typ.
Tänk på vid användning
ÂÂ MEDELAVV beräknar medelvärdet genom att dividera summan av talen med antalet
tal. Skillnaden (absolutbeloppet) mellan medelvärdet och varje tal adderas och
divideras med antalet tal.
ÂÂ Om num-datum-tidsl innehåller datum-/tidsvärden returneras ett tidslängdsvärde.
Exempel:
=MEDELAVV(2; 2; 2; 4; 4; 4) returnerar 1.
=MEDELAVV(2; 2; 2; 2; 3; 3; 3; 3; 4; 4; 4; 4) returnerar 0,6666667.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
MEDEL
Funktionen MEDEL returnerar medelvärdet (aritmetiskt medelvärde) för en samling tal.
MEDEL(num-datum-tidsl, num-datum-tidsl…)
ÂÂ num-datum-tidsl: Ett värde. num-datum-tidsl är ett numeriskt värde, ett datum-/
tidsvärde eller ett tidslängdsvärde.
ÂÂ num-datum-tidsl…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden. Om fler än ett
num-datum-tidsl-värde anges måste alla vara av samma typ.
Tänk på vid användning
ÂÂ MEDEL dividerar summan av talen med antalet tal.
ÂÂ Strängvärden och booleska värden i referenscellerna ignoreras. Om du vill ta
med strängvärden och booleska värden i medelvärdet använder du funktionen
AVERAGEA.
ÂÂ En referens som utgör ett argument till funktionen kan antingen vara en enskild cell
eller ett cellintervall.
Exempel:
=MEDEL(4; 4; 4; 6; 6; 6) returnerar 5.
=MEDEL(2; 2; 2; 2; 3; 3; 3; 3; 4; 4; 4; 4) returnerar 3.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”AVERAGEA” på sidan 227
”MEDEL.OM” på sidan 228
”MEDEL.OMF” på sidan 230
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
226 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 227
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
AVERAGEA
Funktionen AVERAGEA returnerar medelvärdet (aritmetiskt medelvärde) för en samling
värden, inklusive text och booleska värden.
AVERAGEA(värde, värde…)
ÂÂ värde: Ett värde. värde kan innehålla valfri värdetyp.
ÂÂ värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden. Alla numeriska
värden måste vara av samma typ. Du kan inte blanda tal, datumvärden och
tidslängdsvärden.
Tänk på vid användning
ÂÂ Strängvärden i referenscellerna tilldelas värdet 0. Ett booleskt FALSKT tilldelas värdet
0 och ett booleskt SANT tilldelas värdet 1.
ÂÂ En referens som utgör ett argument till funktionen kan antingen vara en enskild cell
eller ett cellintervall.
ÂÂ För en samling som bara innehåller tal returnerar AVERAGEA samma resultat som
funktionen MEDEL, som ignorerar celler som inte innehåller tal.
Exempel:
=AVERAGEA(A1:A4) returnerar 2,5 om cellerna A1 till A4 innehåller 4, a, 6, b. Textvärdena räknas som
nollor i summan 10 och inkluderas i antalet värden (4). Jämför med =MEDEL(A1:A4) som ignorerar
textvärden helt vilket ger summan 10, antal värden 2 och medelvärdet 5.
=AVERAGEA(A1:A4) returnerar 4 om cellerna A1 till A4 innehåller 5, a, SANT, 10. Textvärdet räknas som
noll och SANT räknas som 1 vilket ger summan 16 och antalet värden 4.
=AVERAGEA(A1:A4) returnerar 0,25 om cellerna A1 till A4 innehåller FALSKT, FALSKT, FALSKT, SANT.
Varje FALSKT räknas som noll och SANT räknas som 1 vilket ger summan 1 och antalet värden 4.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”MEDEL” på sidan 226
”MEDEL.OM” på sidan 228
”MEDEL.OMF” på sidan 230
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
MEDEL.OM
Funktionen MEDEL.OM returnerar medelvärdet (aritmetiskt medelvärde) för cellerna i
ett intervall som uppfyller ett angivet villkor.
MEDEL.OM(test-värden, villkor, snitt-värden)
ÂÂ test-värden: En samling värden som ska testas. test-värden är en samling som
innehåller valfri typ av värde.
ÂÂ villkor: Ett uttryck som resulterar i ett logiskt SANT eller FALSKT. villkor är ett
uttryck med valfritt innehåll så länge det resulterande värdet då villkor jämförs
med ett värde i test-värden kan uttryckas som något av de booleska värdena
SANT eller FALSKT.
ÂÂ snitt-värden: En valfri samling värden vars genomsnitt ska beräknas. snitt-värden är
en referens till ett enskilt cellintervall eller en förteckning som kan innehålla bara tal,
numeriska uttryck eller booleska värden.
Tänk på vid användning
ÂÂ Varje värde jämförs med villkor. Om ett värde uppfyller villkoret inkluderas
motsvarande värde i snitt-värden i medelvärdet.
ÂÂ snitt-värden och test-värden (om de anges) måste vara av samma storlek.
ÂÂ Om snitt-värden utelämnas används test-värden för snitt-värden.
ÂÂ Om snitt-värden utelämnas eller är samma som test-värden kan test-värden innehålla
endast tal, numeriska uttryck eller booleska värden.
228 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 229
Exempel:
Med följande tabell som exempel:
=MEDEL.OM(A2:A13; ”<40”; D2:D13) returnerar ca 57 429, medelinkomsten för personer under 40.
=MEDEL.OM(B2:B13; ”=F”; D2:D13) returnerar 62 200, medelinkomsten för kvinnor (indikeras med ”F” i
kolumn B).
=MEDEL.OM(C2:C13; ”S”; D2:D13) returnerar 55 800, medelinkomsten för ensamstående personer
(indikeras med ”S” i kolumn C).
=MEDEL.OM(A2:A13; ”>=40”; D2:D13) returnerar 75 200, medelinkomsten för personer som är 40 eller
äldre.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”MEDEL” på sidan 226
”AVERAGEA” på sidan 227
”MEDEL.OMF” på sidan 230
”Ange villkor och använda jokertecken” på sidan 353
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
MEDEL.OMF
Funktionen MEDEL.OMF returnerar medelvärdet (aritmetiskt medelvärde) för cellerna i
ett angivet intervall där ett eller flera intervall uppfyller ett eller flera relaterade villkor.
MEDEL.OMF(snitt-värden, test-värden, villkor, test-värden…, villkor… )
ÂÂ snitt-värden: En samling värden vars genomsnitt ska beräknas. snitt-värden är en
referens till ett enskilt cellintervall eller en förteckning som kan innehålla bara tal,
numeriska uttryck eller booleska värden.
ÂÂ test-värden: En samling värden som ska testas. test-värden är en samling som
innehåller valfri typ av värde.
ÂÂ villkor: Ett uttryck som resulterar i ett logiskt SANT eller FALSKT. villkor är ett
uttryck med valfritt innehåll så länge det resulterande värdet då villkor jämförs
med ett värde i test-värden kan uttryckas som något av de booleska värdena
SANT eller FALSKT.
ÂÂ test-värden…: Du kan lägga till en eller flera ytterligare samlingar som innehåller
värden som ska testas. Varje test-värden-samling måste omedelbart följas av ett
villkor-uttryck. Mönstret test-värden, villkor kan upprepas så många gånger som
det behövs.
ÂÂ villkor…: Om en valfri samling testvärden är inkluderad, ett uttryck som resulterar
i lett logiskt SANT eller FALSKT. Ett villkor måste följa varje test-värden-samling och
därför har den här funktionen alltid ett udda antal argument.
Tänk på vid användning
ÂÂ För varje par av test-värden och villkor jämförs det motsvarande (samma position
inom intervallet eller förteckningen) värdet med villkoret. Om alla villkor uppfylls
inkluderas motsvarande värde i snitt-värden i medelvärdet.
ÂÂ snitt-värden och alla test-värden-samlingar måste vara av samma storlek.
230 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 231
Exempel:
Med följande tabell som exempel:
=MEDEL.OMF(D2:D13;A2:A13;”<40”;B2:B13;=M”) returnerar 56 000, medelinkomsten för män
(indikeras med ”M” i kolumn B) under 40.
=MEDEL.OMF(D2:D13;A2:A13;”<40”;B2:B13;”=M”;C2:C13;”=S”) returnerar 57 000, medelinkomsten för
män som är ensamstående (indikeras med ”S” i kolumn C) och under 40 .
=MEDEL.OMF(D2:D13;A2:A13;”<40”;B2:B13;”=M”;C2:C13;”=M”) returnerar 55 000, medelinkomsten för
män som är gifta (indikeras med ”M” i kolumn C) och under 40 .
=MEDEL.OMF(D2:D13;A2:A13;”<40”;B2:B13;=F”) returnerar ca 59 333, medelinkomsten för kvinnor
(indikeras med ”F” i kolumn B) under 40.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”MEDEL” på sidan 226
”AVERAGEA” på sidan 227
”MEDEL.OM” på sidan 228
”Ange villkor och använda jokertecken” på sidan 353
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
BETAFÖRD
Funktionen BETAFÖRD returnerar sannolikhetsvärdet för den kumulativa
betafördelningsfunktionen.
BETAFÖRD(x-värde, alfa, beta, x-lägre, x-övre)
ÂÂ x-värde: Det x-värde där du vill uppskatta funktionen. x-värde är ett numeriskt värde
och måste ligga i intervallet 0 till 1.
ÂÂ alfa: En av distributionens formparametrar. alfa är ett numeriskt värde och måste
vara större än 0.
ÂÂ beta: En av distributionens formparametrar. beta är ett numeriskt värde och måste
vara större än 0.
ÂÂ x-lägre: En valfri lägre gräns för det angivna x-värdet eller sannolikhet. x-lägre är ett
numeriskt värde och måste vara mindre än eller lika med det angivna x-värdet eller
sannolikheten. Om det utelämnas används 0.
ÂÂ x-övre: En valfri övre gräns för det angivna x-värdet eller sannolikhet. x-övre är ett
numeriskt värde och måste vara större än eller lika med det angivna x-värdet eller
sannolikheten. Om det utelämnas används 1.
Exempel:
=BETAFÖRD(0,5; 1; 2; 0,3; 2) returnerar 0,221453287197232.
=BETAFÖRD(1; 1; 2; 0; 1) returnerar 1.
=BETAFÖRD(0,1; 2; 2; 0; 2) returnerar 0,00725.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BETAINV” på sidan 233
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
232 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 233
BETAINV
Funktionen BETAINV returnerar inversen till det angivna sannolikhetsvärdet för den
kumulativa betafördelningsfunktionen.
BETAINV(sannolikhet, alfa, beta, x-lägre, x-övre)
ÂÂ sannolikhet: En sannolikhet associerad med distributionen. sannolikhet är ett
numeriskt värde och måste vara större än 0 och mindre än 1.
ÂÂ alfa: En av distributionens formparametrar. alfa är ett numeriskt värde och måste
vara större än 0.
ÂÂ beta: En av distributionens formparametrar. beta är ett numeriskt värde och måste
vara större än 0.
ÂÂ x-lägre: En valfri lägre gräns för det angivna x-värdet eller sannolikhet. x-lägre är ett
numeriskt värde och måste vara mindre än eller lika med det angivna x-värdet eller
sannolikheten. Om det utelämnas används 0.
ÂÂ x-övre: En valfri övre gräns för det angivna x-värdet eller sannolikhet. x-övre är ett
numeriskt värde och måste vara större än eller lika med det angivna x-värdet eller
sannolikheten. Om det utelämnas används 1.
Exempel:
=BETAINV(0,5; 1; 2; 0,3; 2) returnerar 0,797918471982869.
=BETAINV(0,99; 1; 2; 0; 1) returnerar 0,9.
=BETAINV(0,1; 2; 2; 0; 2) returnerar 0,391600211318183.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BETAFÖRD” på sidan 232
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
BINOMFÖRD
Funktionen BINOMFÖRD returnerar den individuella binomialfördelningen med den
angivna formen.
BINOMFÖRD(framgång-num, försök, sannolikhet-framgång, form-typ)
ÂÂ framgång-num: Antalet framgångsrika försök eller tester. framgång-num är ett
numeriskt värde som måste vara större än eller lika med 1 och mindre än eller lika
med försök.
ÂÂ försök: Det totala antalet försök eller test. försök är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ sannolikhet-framgång: Framgångssannolikhet för varje försök eller test.
sannolikhet-framgång är ett numeriskt värde som måste vara större än eller lika med
0 och mindre än eller lika med 1.
ÂÂ form-typ: Ett värde som bestämmer vilken form av exponentialfunktionen som ska
tillhandahållas.
kumulativ form (SANT eller 1): Ge värdet av fördelningsfunktionen (att det angivna
antalet eller färre framgångar eller händelser kommer att inträffa).
sannolikhetsmassa-form (FALSKT eller 0): Ge värdet av
sannolikhetsmassafunktionen (att det exakta antalet efterföljande eller
händelser finns).
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen BINOMFÖRD är lämplig för problem med ett fast antal fristående försök
som har en konstant sannolikhet för att lyckas och där resultaten av försöken endast
kan vara lyckades eller misslyckades.
Exempel:
=BINOMFÖRD(3; 98; 0,04; 1) returnerar 0,445507210083272 (kumulativ fördelning).
=BINOMFÖRD(3; 98; 0,04; 0) returnerar 0,201402522366024 (sannolikhetsmassa).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KRITBINOM” på sidan 247
”NEGBINOMFÖRD” på sidan 269
”PERMUT” på sidan 275
”SANNOLIKHET” på sidan 277
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
234 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 235
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
CHI2FÖRD
Funktionen CHI2FÖRD returnerar den ensidiga sannolikheten av chi2-fördelningen.
CHI2FÖRD(ej-neg-x-value, grader-frihet)
ÂÂ ej-neg-x-value: Det värde där du vill uppskatta funktionen. ej-neg-x-value är ett
numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 0.
ÂÂ grader-frihet: Frihetsgrader. grader-frihet är ett numeriskt värde och måste vara
större än eller lika med 1.
Exempel:
=CHI2FÖRD(5; 2) returnerar 0,0820849986238988.
=CHI2FÖRD(10; 10) returnerar 0,440493285065212.
=CHI2FÖRD(5; 1) returnerar 0,0253473186774683.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”CHI2INV” på sidan 235
”CHI2TEST” på sidan 236
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
CHI2INV
Funktionen CHI2INV returnerar inversen av den ensidiga sannolikheten av chi2-
fördelningen.
CHI2INV(sannolikhet, grader-frihet)
ÂÂ sannolikhet: En sannolikhet associerad med distributionen. sannolikhet är ett
numeriskt värde och måste vara större än 0 och mindre än 1.
ÂÂ grader-frihet: Frihetsgrader. grader-frihet är ett numeriskt värde och måste vara
större än eller lika med 1.
Exempel:
=CHI2INV(0,5; 2) returnerar 1,38629436111989.
=CHI2INV(0,1; 10) returnerar 15,9871791721053.
=CHI2INV(0,5; 1) returnerar 0,454936423119572.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”CHI2FÖRD” på sidan 235
”CHI2TEST” på sidan 236
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
CHI2TEST
Funktionen CHI2TEST returnerar värdet från chi2-fördelningen för angivna data.
CHI2TEST(verklig-värden, förväntade-värden)
ÂÂ verklig-värden: Samlingen som innehåller de verkliga värdena. verklig-värden är en
samling som innehåller numeriska värden.
ÂÂ förväntade-värden: Samlingen som innehåller de förväntade värdena. förväntadevärden
är en samling som innehåller numeriska värden.
Tänk på vid användning
ÂÂ De frihetsgrader relaterade till värdet som returneras är antalet rader i verklig-värden
minus 1.
ÂÂ Varje förväntat värde beräknas genom multiplicering av summan av raden med
summan av kolumnen och dividering med totalsumman.
236 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 237
Exempel
Med följande tabell som exempel:
=CHI2TEST(A2:B6;A9:B13) returnerar 5,91020074984668E-236.
Varje förväntat värde beräknas genom multiplicering av summan av raden med summan av
kolumnen och dividering med totalsumman. Formeln för det första förväntade värdet (cell A9)
är =SUMMA(A$2:B$2)*SUMMA($A2:$A6)/SUMMA($A$2:$B$6). Den här formeln kan utökas till
cell B9 och sedan kan A9:B9 utökas till A13:B13 för att göra de förväntade värdena fullständiga.
Formeln för det slutliga förväntade värdet (cell B13) blir =SUMMA(B$2:C$2)*SUMMA($A6:$A11)/
SUMMA($A$2:$B$6).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”CHI2FÖRD” på sidan 235
”CHI2INV” på sidan 235
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
KONFIDENS
Funktionen KONFIDENS returnerar ett värde för att skapa ett statistiskt
konfidensintervall för ett urval ur en population med en känd standardavvikelse.
KONFIDENS(alfa, stdav, exempel-storlek)
ÂÂ alfa: Sannolikheten att det äkta populationsvärdet ligger utanför intervallet. alfa
är ett numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 1. Subtrahering av
konfidensintervallet från 1 ger alfa.
ÂÂ stdav: Populationens standardavvikelse. stdav är ett numeriskt värde och måste
vara större än 0.
ÂÂ exempel-storlek: Exemplets storlek. exempel-storlek är ett numeriskt värde och
måste vara större än 0.
Tänk på vid användning
ÂÂ Konfidensuppskattningen utgår från att värdena i urvalet är normalfördelade.
Exempel:
=KONFIDENS(0,05; 1; 10) returnerar 0,62. Om medelvärdet för urvalsvärdena är 100 ligger medelvärdet
för populationen med 95 % sannolikhet i intervallet 99,38-100,62.
=KONFIDENS(0,1; 1; 10) returnerar 0,52. Om medelvärdet för urvalsvärdena är 100 ligger medelvärdet
för populationen med 90 % sannolikhet i intervallet 99,48-100,52.
=KONFIDENS(0,05; 1; 20) returnerar 0,44.
=KONFIDENS(0,05; 1; 30) returnerar 0,36.
=KONFIDENS(0,05; 1; 40) returnerar 0,31.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”STDAV” på sidan 284
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
238 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 239
KORREL
Funktionen KORREL returnerar korrelationen mellan två samlingar genom linjär
regressionsanalys.
KORREL(y-värden, x-värden)
ÂÂ y-värden: Samlingen som innehåller y-värdena (beroende). y-värden är en samling
som kan innehålla numeriska värden, datum-/tidsvärden eller tidslängdsvärden. Alla
värden måste vara av samma typ.
ÂÂ x-värden: Samlingen som innehåller x-värdena (oberoende). x-värden är en samling
som kan innehålla numeriska värden, datum-/tidsvärden eller tidslängdsvärden. Alla
värden måste vara av samma typ.
Tänk på vid användning
ÂÂ y-värden och x-värden måste vara lika stora.
ÂÂ Om text eller booleska värden finns i samlingarna ignoreras de.
Exempel
I det här exemplet används funktionen KORREL till att beräkna hur nära relaterat priset på
uppvärmningsolja (kolumn A) är till temperaturen som den här hypotetiska husägaren har ställt in på
termostaten.
=KORREL(A2:A11; B2:B11) returnerar ca -0,9076, vilket anger en nära korrelation (när priset ökade
sänktes temperaturen på termostaten)
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KOVAR” på sidan 246
”Exempel med undersökningsresultat” på sidan 356
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ANTAL
Funktionen ANTAL returnerar information om hur många av funktionens argumenten
som innehåller tal, numeriska uttryck eller datum.
ANTAL(värde, värde…)
ÂÂ värde: Ett värde. värde kan innehålla valfri värdetyp.
ÂÂ värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om du vill räkna alla celler som innehåller valfri typ av värde (dvs. alla celler som inte
är tomma) använder du funktionen ANTALV.
Exempel:
Tabellen i det här exemplet används till att illustrera alla varianter av funktionen ANTAL.
Informationen är meningslös i sig men illustrerar vilka typer av argument varje variant av ANTAL
inkluderar i funktionsresultatet.
=ANTAL(A1:E1) returnerar 5 eftersom alla argument är numeriska.
=ANTAL(A2:E2) returnerar 0 eftersom inget av argumenten är numeriskt.
=ANTAL(A3:E3) returnerar 3 eftersom minst två celler inte är numeriska.
=ANTAL(A4:E4) returnerar 0 eftersom argumenten är logiska SANT eller FALSKT, vilka inte räknas som
numeriska värden.
=ANTAL(A5:E5) returnerar 2 eftersom tre celler är tomma.
=ANTAL(2; 3; A5:E5; SUMMA(A1:E1); ”A”; ”b”) returnerar 5 eftersom argumenten 2 och 3 är tal, det är
två tal i intervallet A5:E5, funktionen SUMMA returnerar 1 tal och de sista två argumenten är text, inte
numeriska (totalt 5 numeriska argument).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ANTALV” på sidan 241
”ANTAL.TOMMA” på sidan 242
”ANTAL.OM” på sidan 243
”ANTAL.OMF” på sidan 244
240 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 241
”Exempel med undersökningsresultat” på sidan 356
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ANTALV
Funktionen ANTALV returnerar information om hur många av funktionens argument
som inte är tomma.
ANTALV(värde, värde…)
ÂÂ värde: Ett värde. värde kan innehålla valfri värdetyp.
ÂÂ värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om du vill räkna celler eller argument som innehåller tal eller datum använder du
funktionen ANTAL.
Exempel:
Tabellen i det här exemplet används till att illustrera alla varianter av funktionen ANTAL, inklusive
ANTALV. Informationen är meningslös i sig men illustrerar vilka typer av argument varje variant av
ANTAL inkluderar i funktionsresultatet.
=ANTALV(A1:E1) returnerar 5 eftersom alla celler innehåller ett argument (samtliga numeriska).
=ANTALV(A2:E2) returnerar 5 eftersom alla celler innehåller ett argument (samtliga text).
=ANTALV(A3:E3) returnerar 5 eftersom alla celler innehåller ett argument (blandning av text och
numeriska).
=ANTALV(A4:E4) returnerar 5 eftersom alla celler innehåller ett argument (SANT eller FALSKT).
=ANTALV(A5:E5) returnerar 2 eftersom tre celler är tomma.
=ANTALV(2; 3; A5:E5; SUMMA(A1:E1); ”A”; ”b”) returnerar 7 eftersom argumenten 2 och 3 är tal, det är
2 celler som inte är tomma i intervallet A5:E5, funktionen SUMMA returnerar 1 tal och ”A” och ”b” är
textuttryck (totalt 7 argument).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ANTAL” på sidan 240
”ANTAL.TOMMA” på sidan 242
”ANTAL.OM” på sidan 243
”ANTAL.OMF” på sidan 244
”Exempel med undersökningsresultat” på sidan 356
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ANTAL.TOMMA
Funktionen ANTAL.TOMMA returnerar antalet celler i ett intervall som är tomma.
ANTAL.TOMMA(intervall)
ÂÂ intervall: Ett cellintervall. intervall är en referens till ett enskilt intervall av celler som
kan innehålla värden av valfri typ.
Exempel:
Tabellen i det här exemplet används till att illustrera alla varianter av funktionen ANTAL, inklusive
ANTAL.TOMMA. Informationen är meningslös i sig men illustrerar vilka typer av argument varje
variant av ANTAL inkluderar i funktionsresultatet.
=ANTAL.TOMMA(A1:E1) returnerar 0 eftersom det inte finns några tomma celler i intervallet.
=ANTAL.TOMMA(A2:E2) returnerar 0 eftersom det inte finns några tomma celler i intervallet.
=ANTAL.TOMMA(A5:E5) returnerar 3 eftersom det finns tre tomma celler i intervallet.
=ANTAL.TOMMA(A6:E6) returnerar 5 eftersom det bara finns tomma celler i intervallet.
=ANTAL.TOMMA(A1:E6) returnerar 8 eftersom det finns totalt 8 tomma celler i intervallet.
=ANTAL.TOMMA(A1:E1; A5:E5) returnerar ett fel eftersom ANTAL.TOMMA endast går att använda med
ett intervall som argument.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
242 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 243
”ANTAL” på sidan 240
”ANTALV” på sidan 241
”ANTAL.OM” på sidan 243
”ANTAL.OMF” på sidan 244
”Exempel med undersökningsresultat” på sidan 356
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ANTAL.OM
Funktionen ANTAL.OM returnerar antalet celler i ett intervall som uppfyller ett angivet
villkor.
ANTAL.OM(test-förteckning, villkor)
ÂÂ test-förteckning: Samlingen som innehåller de värden som ska testas. testförteckning
är en samling som kan innehålla valfri typ av värde.
ÂÂ villkor: Ett uttryck som resulterar i ett logiskt SANT eller FALSKT. villkor är ett uttryck
med valfritt innehåll så länge det resulterande värdet då villkor jämförs med ett
värde i testförteckning kan uttryckas som något av de booleska värdena SANT eller
FALSKT.
Tänk på vid användning
ÂÂ Varje test-förteckning-värde jämförs med villkor. Om värdet uppfyller villkoret
inkluderas det i antalet värden.
Exempel:
Tabellen i det här exemplet används till att illustrera alla varianter av funktionen ANTAL, inklusive
ANTAL.OM. Informationen är meningslös i sig men illustrerar vilka typer av argument varje variant av
ANTAL inkluderar i funktionsresultatet.
=ANTAL.OM(A1:E1; ”>0”) returnerar 5 eftersom alla celler i intervallet har ett värde större än noll.
=ANTAL.OM(A3:E3; ”>=100”) returnerar 3 eftersom alla tre talen är större än 100 och de två
textvärdena ignoreras i jämförelsen.
=ANTAL.OM(A1:E5; ”=amet”) returnerar 2 eftersom teststrängen ”amet” finns två gånger i intervallet.
=ANTAL.OM(A1:E5; ”=*t”) returnerar 4 eftersom det finns fyra strängar som slutar på bokstaven ”t” i
intervallet.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ANTAL” på sidan 240
”ANTALV” på sidan 241
”ANTAL.TOMMA” på sidan 242
”ANTAL.OMF” på sidan 244
”Ange villkor och använda jokertecken” på sidan 353
”Exempel med undersökningsresultat” på sidan 356
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ANTAL.OMF
Funktionen ANTAL.OMF returnerar antalet celler i ett eller flera intervall som uppfyller
ett angivet villkor (ett villkor per intervall).
244 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 245
ANTAL.OMF(test-värden, villkor, test-värden…, villkor…)
ÂÂ test-värden: En samling värden som ska testas. test-värden är en samling som
innehåller valfri typ av värde.
ÂÂ villkor: Ett uttryck som resulterar i ett logiskt SANT eller FALSKT. villkor är ett uttryck
med valfritt innehåll så länge det resulterande värdet då villkor jämförs med ett
värde i test-värden kan uttryckas som något av de booleska värdena SANT eller
FALSKT.
ÂÂ test-värden…: Du kan lägga till en eller flera ytterligare samlingar som innehåller
värden som ska testas. Varje test-värden-samling måste omedelbart följas av ett
villkor-uttryck. Mönstret test-värden, villkor kan upprepas så många gånger som det
behövs.
ÂÂ villkor…: Om en valfri samling testvärden är inkluderad, ett uttryck som resulterar
i lett logiskt SANT eller FALSKT. Ett villkor måste följa varje test-värden-samling och
därför har den här funktionen alltid ett udda antal argument.
Tänk på vid användning
ÂÂ Varje värde i test-värden jämförs med motsvarande villkor. Om de motsvarande
värdena i varje samling uppfyller motsvarande villkor ökas antalet med 1.
Exempel:
Med följande tabell som exempel:
=ANTAL.OMF(A2:A13;”<40”;B2:B13;”=M”) returnerar 4, antalet män (indikeras med ”M” i kolumn B)
under 40.
=ANTAL.OMF(A2:A13;”<40”;B2:B13;”=M”;C2:C13;”=S”) returnerar 2, antalet män som är ensamstående
(indikeras av ”S” i kolumn C) och under 40.
=ANTAL.OMF(A2:A13;”<40”;B2:B13;”=M”;C2:C13;”=M”) returnerar 2, antalet män som är gifta (indikeras
av ”M” i kolumn C) och under 40.
=ANTAL.OMF(A2:A13;”<40”;B2:B13;”=M”) returnerar 3, antalet kvinnor (indikeras med ”F” i kolumn B)
under 40.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ANTAL” på sidan 240
”ANTALV” på sidan 241
”ANTAL.TOMMA” på sidan 242
”ANTAL.OM” på sidan 243
”Ange villkor och använda jokertecken” på sidan 353
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
KOVAR
Funktionen KOVAR returnerar kovariansen för två samlingar.
KOVAR(exempel-1-värden, exempel-2-värden)
ÂÂ exempel-1-värden: Samlingen som innehåller den första samlingen
exempelvärden. exempel-1-värden är en samling som innehåller numeriska värden.
ÂÂ exempel-2-värden: Samlingen som innehåller den andra samlingen
exempelvärden. exempel-2-värden är en samling som innehåller numeriska värden.
Tänk på vid användning
ÂÂ De två förteckningarna måste vara lika stora.
ÂÂ Om text eller booleska värden finns i förteckningarna ignoreras de.
ÂÂ Om de två samlingarna är identiska blir kovariansen samma som
populationsvariansen.
246 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 247
Exempel
I det här exemplet används funktionen KOVAR till att beräkna hur nära relaterat priset på
uppvärmningsolja (kolumn A) är till temperaturen som den här hypotetiska husägaren har ställt in på
termostaten.
=KOVAR(A2:A11; B2:B11) returnerar ca -1,6202, vilket anger en korrelation (när priset ökade sänktes
temperaturen på termostaten).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KORREL” på sidan 239
”Exempel med undersökningsresultat” på sidan 356
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
KRITBINOM
Funktionen KRITBINOM returnerar det minsta värde för vilket den kumulativa
binomialfördelningen är större än eller lika med ett angivet värde.
KRITBINOM(försök, sannolikhet-framgång, alfa)
ÂÂ försök: Det totala antalet försök eller test. försök är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ sannolikhet-framgång: Framgångssannolikhet för varje försök eller test.
sannolikhet-framgång är ett numeriskt värde som måste vara större än eller lika med
0 och mindre än eller lika med 1.
ÂÂ alfa: Sannolikheten att det äkta populationsvärdet ligger utanför intervallet. alfa
är ett numeriskt värde och måste vara mindre än eller lika med 1. Subtrahering av
konfidensintervallet från 1 ger alfa.
Exempel
=KRITBINOM(97; 0,05; 0,05) returnerar 2, baserat på 97 försök, där sannolikheten för framgång för
varje enskilt försök är 5 % och konfidensintervallet är 95 % (5 % alfa).
=KRITBINOM(97; 0,25; 0,1) returnerar 19, baserat på 97 försök, där sannolikheten för framgång för
varje enskilt försök är 25 % och konfidensintervallet är 90 % (10 % alfa).
=KRITBINOM(97; 0,25; 0,05) returnerar 17, baserat på 97 försök, där sannolikheten för framgång för
varje enskilt försök är 25 % och konfidensintervallet är 95 % (5 % alfa).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BINOMFÖRD” på sidan 234
”NEGBINOMFÖRD” på sidan 269
”PERMUT” på sidan 275
”SANNOLIKHET” på sidan 277
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
KVADAVV
Funktionen KVADAVV returnerar kvadratsumman för avvikelserna för en samling
tal från deras medelvärde (aritmetiskt medelvärde).
KVADAVV(num-värde, num-värde…)
ÂÂ num-värde: Ett tal. num-värde är ett numeriskt värde.
ÂÂ num-värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare tal.
Tänk på vid användning
ÂÂ KVADAVV beräknar medelvärdet (aritmetiskt medelvärde) genom att dividera
summan av talen med antalet tal. Skillnaden (absolutbeloppet) mellan medelvärdet
och varje tal kvadreras och adderas, och sedan returneras totalsumman.
248 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 249
Exempel
=KVADAVV(1; 7; 19; 8; 3; 9) returnerar 196,833333333333.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”STDAV”
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
EXPONFÖRD
Funktionen EXPONFÖRD returnerar exponentialfördelningen med den angivna
formen.
EXPONFÖRD(ej-neg-x-value, lambda, form-typ)
ÂÂ ej-neg-x-value: Det värde där du vill uppskatta funktionen. ej-neg-x-value är ett
numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 0.
ÂÂ lambda: Parametervärdet. lambda är ett numeriskt värde och måste vara större
än 0.
ÂÂ form-typ: Ett värde som bestämmer vilken form av exponentialfunktionen som
ska tillhandahållas.
kumulativ form (SANT eller 1): Ge värdet av fördelningsfunktionen.
sannolikhetstäthet-form (FALSKT eller 0): Ge värdet av täthetsfunktionen.
Exempel:
=EXPONFÖRD(4; 2; 1) returnerar 0,999664537372097 (kumulativ fördelning).
=EXPONFÖRD(4; 2; 0) returnerar 0,000670925255805024 (sannolikhetstäthet).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”LOGNORMFÖRD” på sidan 264
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
FFÖRD
Funktionen FFÖRD returnerar F-sannolikhetsfördelningen.
FFÖRD(ej-neg-x-value, d-f-täljare, d-f-nämnare)
ÂÂ ej-neg-x-value: Det värde där du vill uppskatta funktionen. ej-neg-x-value är ett
numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 0.
ÂÂ d-f-täljare: De frihetsgrader att inkludera som täljare. d-f-täljare är ett numeriskt
värde och måste vara större än eller lika med 1. Eventuella decimaler ignoreras.
ÂÂ d-f-nämnare: De frihetsgrader att inkludera som nämnare. d-f-nämnare är ett
numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 1. Eventuella decimaler
ignoreras.
Tänk på vid användning
ÂÂ F-fördelningen kallas även Snedecors F-fördelning eller Fisher-Snedecor-fördelning.
Exempel:
=FFÖRD(0,77; 1; 2) returnerar 0,472763488223567.
=FFÖRD(0,77; 1; 1) returnerar 0,541479597634413.
=FFÖRD(0,77; 2; 1) returnerar 0,627455805138159.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”FINV” på sidan 251
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
250 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 251
FINV
Funktionen FINV returnerar inversen till F-sannolikhetsfördelningen.
FINV(sannolikhet, d-f-täljare, d-f-nämnare)
ÂÂ sannolikhet: En sannolikhet associerad med distributionen. sannolikhet är ett
numeriskt värde och måste vara större än 0 och mindre än eller lika med 1.
ÂÂ d-f-täljare: De frihetsgrader att inkludera som täljare. d-f-täljare är ett numeriskt
värde och måste vara större än eller lika med 1. Eventuella decimaler ignoreras.
ÂÂ d-f-nämnare: De frihetsgrader att inkludera som nämnare. d-f-nämnare är ett
numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 1. Eventuella decimaler
ignoreras.
Exempel:
=FINV(0,77; 1; 2) returnerar 0,111709428782599.
=FINV(0,77; 1; 1) returnerar 0,142784612191674.
=FINV(0,77; 2; 1) returnerar 0,34331253162422.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”FFÖRD” på sidan 250
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
PREDIKTION
Funktionen PREDIKTION returnerar trendvärdet för y för ett angivet x baserat på
urvalsvärden genom linjär regressionsanalys.
PREDIKTION(x-num-datum-tidsl, y-värden, x-värden)
ÂÂ x-num-datum-tidsl: Det x-värde för vilket funktionen ska returnera ett trendvärde
för y. x-num-datum-tidsl är ett numeriskt värde, ett datum-/tidsvärde eller ett
tidslängdsvärde.
ÂÂ y-värden: Samlingen som innehåller y-värdena (beroende). y-värden är en samling
som kan innehålla numeriska värden, datum-/tidsvärden eller tidslängdsvärden. Alla
värden måste vara av samma typ.
ÂÂ x-värden: Samlingen som innehåller x-värdena (oberoende). x-värden är en samling
som kan innehålla numeriska värden, datum-/tidsvärden eller tidslängdsvärden. Alla
värden måste vara av samma typ.
Tänk på vid användning
ÂÂ Alla argument måste vara av samma typ.
ÂÂ De två förteckningarna måste ha samma storlek.
ÂÂ Om du t.ex. har data om ett fordons hastighet och dess bränsleeffektivitet vid varje
hastighet blir bränsleeffektiviteten den beroende variabeln (y) och hastigheten den
oberoende variabeln (x).
ÂÂ Du kan använda funktionerna LUTNING och SKÄRNINGSPUNKT till att ta reda på
ekvationen som används för beräkning av trendvärden.
Exempel
Med följande tabell som exempel:
=PREDIKTION(9; A3:F3; A2:F2) returnerar 19.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KORREL” på sidan 239
”KOVAR” på sidan 246
”SKÄRNINGSPUNKT” på sidan 258
”LUTNING” på sidan 281
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
252 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 253
FREKVENS
Funktionen FREKVENS returnerar en förteckning över hur ofta datavärden uppträder
inom en mängd intervallvärden.
FREKVENS(data-värden, intervall-värden)
ÂÂ data-värden: En samling värden som ska beräknas. data-värden är en samling
som innehåller numeriska värden eller datum-/tidsvärden. Alla värden måste
vara av samma typ.
ÂÂ intervall-värden: En samlingen som innehåller intervallvärdena. intervall-värden är
en samling som innehåller numeriska värden eller datum-/tidsvärden. Alla värden
måste vara av samma typ som värdena i samlingen data-värden.
Tänk på vid användning
ÂÂ FREKVENS kontrollerar antalet värden i data-värden som faller inom respektive
intervall. Intervallförteckningen är enklast att förstå om den är sorterad i fallande
ordning. Den första frekvensen är antalet värden som är mindre än eller lika med
det längsta intervallvärdet. Alla andra frekvensvärden, med undantag för det sista,
är antalet värden som är större än det omedelbart lägre intervallvärdet och mindre
än eller lika med det aktuella intervallvärdet. Det sista frekvensvärdet är antalet
datavärden som är större än det största intervallvärdet.
ÂÂ De värden som returneras av funktionen är placerade i en förteckning. En metod
att läsa värdena i förteckningen är att använda funktionen INDEX. Du kan placera
funktionen FREKVENS inuti funktionen INDEX: =INDEX(FREKVENS(data-värden,
intervall-värden), x) där x är det önskade intervallet. Kom ihåg att det finns ett
intervall fler än det finns intervall-värden.
Exempel
Tänk dig att följande tabell innehåller provresultaten för 30 elever som nyligen hade ett prov du
ansvarar för. Tänk dig vidare att lägsta gränsen för godkänt är 65 och att den lägsta poängen för de
andra betygsstegen är de angivna. För att underlätta formelbyggandet representeras ett ”F” av 1 och
ett ”A” av 5.
=INDEX(FREKVENS($A$1:$F$5; $B$8:$E$8); B9) returnerar 5, antalet studenter som får ett ”F” (poängen
65 eller lägre). Formeln kan anges i cell B10 och sedan sträckas ut till cell F10. De värden som
returneras för betygen ”D” till ”A” är 3, 8, 8 respektive 6.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”INDEX” på sidan 208
”PERCENTIL” på sidan 273
”PROCENTRANG” på sidan 274
”KVARTIL” på sidan 279
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
GAMMAFÖRD
Funktionen GAMMAFÖRD returnerar gammafördelningen med den angivna formen.
GAMMAFÖRD(ej-neg-x-value, alfa, beta, form-typ)
ÂÂ ej-neg-x-value: Det värde där du vill uppskatta funktionen. ej-neg-x-value är ett
numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 0.
ÂÂ alfa: En av distributionens formparametrar. alfa är ett numeriskt värde och måste
vara större än 0.
ÂÂ beta: En av distributionens formparametrar. beta är ett numeriskt värde och måste
vara större än 0.
ÂÂ form-typ: Ett värde som bestämmer vilken form av exponentialfunktionen som ska
tillhandahållas.
kumulativ form (SANT eller 1): Ge värdet av fördelningsfunktionen.
sannolikhetstäthet-form (FALSKT eller 0): Ge värdet av täthetsfunktionen.
Exempel:
=GAMMAFÖRD(0,8; 1; 2; 1) returnerar 0,329679953964361 (kumulativ fördelning).
=GAMMAFÖRD(0,8; 1; 2; 0) returnerar 0,33516002301782 (sannolikhetstäthet).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”GAMMAINV” på sidan 255
254 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 255
”GAMMALN” på sidan 256
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
GAMMAINV
Funktionen GAMMAINV returnerar inversen till den kumulativa gammafördelningen.
GAMMAINV(sannolikhet, alfa, beta)
ÂÂ sannolikhet: En sannolikhet associerad med distributionen. sannolikhet är ett
numeriskt värde och måste vara större än 0 och mindre än 1.
ÂÂ alfa: En av distributionens formparametrar. alfa är ett numeriskt värde och måste
vara större än 0.
ÂÂ beta: En av distributionens formparametrar. beta är ett numeriskt värde och måste
vara större än 0.
Exempel:
=GAMMAINV(0,8; 1; 2) returnerar 3,2188758248682.
=GAMMAINV(0,8; 2; 1) returnerar 2,99430834700212.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”GAMMAFÖRD” på sidan 254
”GAMMALN” på sidan 256
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
GAMMALN
Funktionen GAMMALN returnerar den naturliga logaritmen för gammafunktionen,
G(x).
GAMMALN(pos-x-värde)
ÂÂ pos-x-värde: Det positiva x-värde där du vill uppskatta funktionen. pos-x-värde är
ett numeriskt värde och måste vara större än 0.
Exempel:
=GAMMALN(0,92) returnerar 0,051658003497744.
=GAMMALN(0,29) returnerar 1,13144836880416.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”GAMMAFÖRD” på sidan 254
”GAMMAINV” på sidan 255
”LN” på sidan 174
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
GEOMEDEL
Funktionen GEOMEDEL returnerar det geometriska medelvärdet.
GEOMEDEL(pos-num, pos-num…)
ÂÂ pos-num: Ett positivt tal. pos-num är ett numeriskt värde och måste vara större än 0.
ÂÂ pos-num…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare positiva tal.
Tänk på vid användning
ÂÂ GEOMEDEL multiplicerar argumenten så att ett produktvärde skapas och drar sedan
den rot ur produkten som är samma som antalet argument.
Exempel
=GEOMEDEL(5; 7; 3; 2; 6; 22) returnerar 5,50130264578853.
256 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 257
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”MEDEL” på sidan 226
”HARMMEDEL” på sidan 257
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
HARMMEDEL
Funktionen HARMMEDEL returnerar det harmoniska medelvärdet.
HARMMEDEL(pos-num, pos-num…)
ÂÂ pos-num: Ett positivt tal. pos-num är ett numeriskt värde och måste vara större än 0.
ÂÂ pos-num…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare positiva tal.
Tänk på vid användning
ÂÂ Det harmoniska medelvärdet är reciproken av det aritmetiska medelvärdet
för reciprokerna.
Exempel
=HARMMEDEL(5; 7; 3; 2; 6; 22) returnerar 4,32179607109448.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”MEDEL” på sidan 226
”GEOMEDEL” på sidan 256
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SKÄRNINGSPUNKT
Funktionen SKÄRNINGSPUNKT returnerar y-skärningspunkten för den linje som bäst
ansluter till värdena i samlingen genom linjär regressionsanalys.
SKÄRNINGSPUNKT((y-värden, x-tal)
ÂÂ y-värden: Samlingen som innehåller y-värdena (beroende). y-värden är en samling
som kan innehålla numeriska värden, datum-/tidsvärden eller tidslängdsvärden. Alla
värden måste vara av samma typ.
ÂÂ x-tal: Samlingen som innehåller x-värdena (oberoende). x-tal är en samling som
innehåller numeriska värden.
Tänk på vid användning
ÂÂ De två förteckningarna måste ha samma storlek.
ÂÂ Om du vill hitta lutningen för den linje som bäst ansluter till värdena i samlingen
använder du funktionen LUTNING.
Exempel
I det här exemplet används funktionen SKÄRNINGSPUNKT till att hitta y-skärningspunkten för den
linje som bäst ansluter till värdena för den temperatur som en hypotetisk husägare har ställt in på
termostaten (den beroende variabeln), baserat på priset för uppvärmningsolja (den oberoende
variabeln).
=SKÄRNINGSPUNKT(B2:B11; A2:A11) resulterar i ca 78, högre än det högsta hypotetiska värdet när
den linje som bäst ansluter till värdena lutar nedåt (när priset ökade sänktes temperaturen på
termostaten).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”LUTNING” på sidan 281
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
258 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 259
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
STÖRSTA
thFunktionen STÖRSTA returnerar det n:te största värdet i en samling. Det största värdet
rankas som nummer 1.
STÖRSTA(num-datum-tidsl-upps, rankning)
ÂÂ num-datum-tidsl-upps: En samling värden. num-datum-tidsl-upps är en samling
som innehåller numeriska värden, datumvärden eller tidslängdsvärden. Alla värden
måste vara av samma typ.
ÂÂ rankning: Ett tal som representerar storleksrankningen på det värde du vill
hämta. rankning är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1 till
antalet värden i samlingen.
Tänk på vid användning
ÂÂ Rankningen 1 hämtar det största talet i samlingen, 2 det näst största, osv. Värden
med samma storlek i förteckningen rankas tillsammans, men påverkar resultatet.
Exempel:
Tänk dig att följande tabell innehåller de kumulativa provresultaten under den här terminen för dina
20 elever. (Vi har ordnat informationen på det här sättet för exemplet, förmodligen skulle den från
början ha varit placerad i 20 separata rader.)
=STÖRSTA(A1:E4; 1) returnerar 100, det största kumulativa provresultatet (cell B2).
=STÖRSTA(A1:E4; 2) returnerar 92, det näst största kumulativa provresultatet (antingen cell B2 eller
cell C2).
=STÖRSTA(A1:E4; 3) returnerar 92, också det tredje största kumulativa provresultatet eftersom det
uppträder två gånger (cellerna B2 och C2).
=STÖRSTA(A1:E4; 6) returnerar 86, det sjätte största kumulativa provresultatet (ordningen är 100 , 92,
92, 91, 90 och sedan 86).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”RANG” på sidan 280
”MINSTA” på sidan 282
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
REGR
Funktionen REGR returnerar en förteckning med statistiken för den räta linje som bäst
passar angivna data med minstakvadratmetoden.
REGR(kända-y-värden, kända-x-värden, ickenoll-y-skärningspunkt, mer-statistik)
ÂÂ kända-y-värden: Samlingen som innehåller de kända y-värdena. kända-y-värden
är en samling som innehåller numeriska värden. Om det finns endast en samling
med kända x-värden kan kända-y-värden vara av valfri storlek. Om det finns fler än
en samling med kända x-värden kan kända-y-värden vara antingen en kolumn som
innehåller värdena eller en rad som innehåller värdena, men inte bägge.
ÂÂ kända-x-värden: En valfri samling innehållande alla kända x-värden. kända-x-värden
är en samling som innehåller numeriska värden. Om den utelämnas antas den vara
uppsättningen {1, 2, 3…} av samma storlek som kända-y-värden. Om det finns fler
än en uppsättning kända x-värden ska kända-x-värden, om den anges, ha samma
storlek som kända-y-värden. Om det finns fler än en uppsättning kända x-värden
hanteras varje rad/kolumn för kända-x-värden som en uppsättning och storleken av
varje rad/kolumn måste vara samma som storleken på raden/kolumnen för kända-yvärden.
ÂÂ ickenoll-y-skärningspunkt: Ett valfritt värde som anger hur y-skärningspunkten
(b-konstanten) ska beräknas.
normal (1, SANT eller utelämnad): Värdet för y-skärningspunkten (b-konstanten)
ska beräknas normalt.
tvinga 0-värde (0, FALSKT): Värdet för y-skärningspunkten (b-konstanten) ska
tvingas till 0.
ÂÂ mer-statistik: Ett valfritt värde som anger om ytterligare statistikinformation ska
returneras.
ingen ytterligare statistik (0, FALSKT, eller utelämnad): Visa inte ytterligare
regressionsstatistik i den returnerade förteckningen.
ytterligare statistik (1, SANT): Visa ytterligare regressionsstatistik i den returnerade
förteckningen.
260 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 261
Tänk på vid användning
ÂÂ De värden som returneras av funktionen är placerade i en förteckning. En metod
att läsa värdena i förteckningen är att använda funktionen INDEX. Du kan placera
funktionen REGR i funktionen INDEX: =INDEX(REGR(kända-y-värden, kända-x-värden,
b-konst, statistik), y, x) där y och x är kolumn- och radindex för de önskade värdet.
Om ingen ytterligare statistik returneras (statistik är FALSKT) är den returnerade
förteckningen en rad djup. Antalet kolumner är samma som antalet uppsättningar
av kända-x-värden plus 1. Den innehåller linjelutningen (ett värde för varje rad/
kolumn med x-värden) i omvänd ordning (det första värdet relaterar till den sista
raden/kolumnen med x-värden) och sedan värdet för b, skärningspunkten.
Om ytterligare statistik returneras (statistik är SANT) innehåller förteckningen
fem rader. Se ”Ytterligare statistik” på sidan 262 för information om innehållet i
förteckningen.
Exempel:
Tänk dig att följande tabell innehåller provresultaten för 30 elever som nyligen hade ett prov du
ansvarar för. Tänk dig vidare att lägsta gränsen för godkänt är 65 och att den lägsta poängen för de
andra betygsstegen är de angivna. För att underlätta formelbyggandet representeras ett ”F” av 1 och
ett ”A” av 5.
=INDEX(REGR(A2:A6; C2:C6; 1; 0); 1) returnerar 0,752707581227437, vilket är lutningen på den linje som
bäst ansluter till värdena.
=INDEX(REGR(A2:A6; C2:C6; 1; 0); 2) returnerar 0,0342960288808646, vilket är b, skärningspunkten.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
Ytterligare statistik
I det här avsnittet kan du läsa om ytterligare statistik som kan returneras av
funktionen REGR.
REGR kan inkludera ytterligare statistikinformation i den förteckning som returneras
av funktionen. Anta för följande exempel att det finns fem uppsättningar med kända
x-värden, utöver de kända y-värdena. Tänkt dig dessutom att de kända x-värdena
finns i fem tabellrader eller fem tabellkolumner. Baserat på dessa förutsättningar blir
den förteckning som returneras av REGR som följer (där talet som följer på ett x anger
vilken uppsättning av x-värden objektet refererar till):
Rad/kolumn 1 2 3 4 5 6
1 lutning x5 lutning x4 lutning x3 lutning x2 lutning x1 b (y-skärningspunkten)
2 std-fel x1 std-fel x2 std-fel x3 std-fel x4 std-fel x5 std-fel b
3 det-koefficient std-fel y
4 F-stat frihetsgrader
5 reg-ss resid-ss
Argumentdefinitioner
lutning x: Lutningen för linjen relaterad till den här uppsättningen av kända
x-värden. Värdena returneras i omvänd ordning, dvs. om det finns fem kända
x-värdeuppsättningar placerar värdet för den femte uppsättningen först i den
förteckning som returneras.
b: Y-skärningspunkten för de kända x-värdena.
std-fel x: Standardfelet för den koefficient som är kopplad till den här uppsättningen
kända x-värden. Värdena returneras i ordning, dvs. om det finns fem kända
x-värdeuppsättningar placerar värdet för den första uppsättningen först i den
förteckning som returneras. Det här är motsatsen till hur lutningsvärden returneras.
std-fel b: Standardfelet kopplat till y-skärningspunktsvärdet (b).
det-koefficient: Determinationskoefficienten. Det här statistiska argumentet jämför
uppskattade och faktiska y-värden. Om resultatet är 1 finns det ingen skillnad
mellan det uppskattade y-värdet och det faktiska y-värdet. Det här kallas för perfekt
korrelation. Om determinationskoefficienten är 0 finns ingen korrelation och den
angivna regressionsekvationen kan inte användas till att förutsäga ett y-värde.
std-fel y: Standardfelet kopplat till uppskattningen av y-värdet.
F-stat: Det F-observerade värdet. Det F-observerade värdet kan användas till
att avgöra om den observerade relationen mellan de beroende och oberoende
variablerna uppträder av en slump.
grader-frihet: Frihetsgraderna. Använd frihetsgraderna till att bestämma en
konfidensnivå.
reg-ss: Regressionskvadratsumman.
262 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 263
resid-ss: Residualkvadratsumman.
Tänk på vid användning
ÂÂ Det spelar ingen roll om de kända x- och y-värdena finns i rader eller kolumner. I
båda fallen är den returnerade förteckningen ordnad i rader på det sätt som visas i
tabellen.
ÂÂ Exemplen utgår från att det finns fem uppsättningar av kända x-värden. Om det
fanns fler eller färre än fem skulle antalet kolumner i den returnerade förteckningen
ändras i enlighet med detta (den är alltid antalet uppsättningar med kända x-värden
plus 1), men antalet rader förblir konstant.
ÂÂ Om ytterligare statistik inte anges i argumenten för REGR motsvarar den förteckning
som returneras endast den första raden.
LOGINV
Funktionen LOGINV returnerar inversen till den lognormala kumulativa
fördelningsfunktionen för x.
LOGINV(sannolikhet, medelvärde, stdav)
ÂÂ sannolikhet: En sannolikhet associerad med distributionen. sannolikhet är ett
numeriskt värde och måste vara större än 0 och mindre än 1.
ÂÂ medelvärde: Den naturliga logaritmens medelvärde, dvs. ln(x). medelvärde är ett
numeriskt värde som finns i medelvärdet (aritmetiskt medelvärde) för ln(x), den
naturliga logaritmen för x.
ÂÂ stdav: Populationens standardavvikelse. stdav är ett numeriskt värde och måste vara
större än 0.
Tänk på vid användning
ÂÂ LOGINV är lämplig när logaritmen för x är normalfördelad.
Exempel
=LOGINV(0,78; 1,7; 2,2) returnerar 29,9289150377259.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”LN” på sidan 174
”LOGNORMFÖRD” på sidan 264
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
LOGNORMFÖRD
Funktionen LOGNORMFÖRD returnerar den lognormala fördelningen.
LOGNORMFÖRD(pos-x-värde, medelvärde, stdav)
ÂÂ pos-x-värde: Det positiva x-värde där du vill uppskatta funktionen. pos-x-värde är
ett numeriskt värde och måste vara större än 0.
ÂÂ medelvärde: Den naturliga logaritmens medelvärde, dvs. ln(x). medelvärde är ett
numeriskt värde som finns i medelvärdet (aritmetiskt medelvärde) för ln(x), den
naturliga logaritmen för x.
ÂÂ stdav: Populationens standardavvikelse. stdav är ett numeriskt värde och måste
vara större än 0.
Exempel
=LOGNORMFÖRD(0,78; 1,7; 2,2) returnerar 0,187899237956868.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”LN” på sidan 174
”LOGINV” på sidan 263
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
MAX
Funktionen MAX returnerar det största värdet i en samling.
MAX(värde, värde…)
ÂÂ värde: Ett värde. värde kan innehålla valfri värdetyp.
ÂÂ värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om värde inte returnerar ett datum eller tal inkluderas det inte i resultatet.
264 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 265
ÂÂ Om du vill ta reda på det största av alla typer av värden i en samling använder du
funktionen MAXA.
Exempel:
=MAX(5; 5; 5; 5; 6) returnerar 6.
=MAX(1; 2; 3; 4; 5) returnerar 5.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”STÖRSTA” på sidan 259
”MAXA” på sidan 265
”MIN” på sidan 267
”MINSTA” på sidan 282
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
MAXA
Funktionen MAXA returnerar det största värdet i en samling värden som kan innehålla
text och booleska värden.
MAXA(värde, värde…)
ÂÂ värde: Ett värde. värde kan innehålla valfri värdetyp.
ÂÂ värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden. Alla numeriska
värden måste vara av samma typ. Du kan inte blanda tal, datumvärden och
tidslängdsvärden.
Tänk på vid användning
ÂÂ Textvärden och logiskt FALSKT ges värdet 0 och logiskt SANT ges värdet 1.
ÂÂ Om du vill ta reda på det största värdet för en samling som innehåller bara tal eller
datum använder du funktionen MAX.
Exempel:
=MAXA(1; 2; 3; 4) returnerar 4.
=MAXA(A1:C1), där A1:C1 innehåller -1, -10, hallå, returnerar 0.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”MAX” på sidan 264
”MINA” på sidan 268
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
MEDIAN
Funktionen MEDIAN returnerar medianen för en samling tal. Medianen är det
värde då hälften av talen i samlingen är mindre än medianen och hälften större.
MEDIAN(num-datum-tidsl, num-datum-tidsl…)
ÂÂ num-datum-tidsl: Ett värde. num-datum-tidsl är ett numeriskt värde, ett datum-/
tidsvärde eller ett tidslängdsvärde.
ÂÂ num-datum-tidsl…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden. Om fler än ett
num-datum-tidsl-värde anges måste alla vara av samma typ.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om det finns ett jämnt antal värden i samlingen returnerar funktionen MEDIAN
medelvärdet av de två mittersta värdena.
Exempel:
=MEDIAN(1; 2; 3; 4; 5) returnerar 3.
=MEDIAN(1; 2; 3; 4; 5; 6) returnerar 3,5.
=MEDIAN(5; 5; 5; 5; 6) returnerar 5.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”MEDEL” på sidan 226
”TYPVÄRDE” på sidan 268
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
266 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 267
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
MIN
Funktionen MIN returnerar det minsta värdet i en samling.
MIN(värde, värde…)
ÂÂ värde: Ett värde. värde kan innehålla valfri värdetyp.
ÂÂ värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om värde inte returnerar ett datum eller tal inkluderas det inte i resultatet.
ÂÂ Om du vill ta reda på det minsta av alla typer av värden i en samling använder
du funktionen MINA.
Exempel:
=MIN(5; 5; 5; 5; 6) returnerar 5.
=MIN(1; 2; 3; 4; 5) returnerar 1.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”STÖRSTA” på sidan 259
”MAX” på sidan 264
”MINA” på sidan 268
”MINSTA” på sidan 282
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
MINA
Funktionen MINA returnerar det minsta värdet i en samling värden som kan innehålla
text och booleska värden.
MINA(värde, värde…)
ÂÂ värde: Ett värde. värde kan innehålla valfri värdetyp.
ÂÂ värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden. Alla numeriska
värden måste vara av samma typ. Du kan inte blanda tal, datumvärden och
tidslängdsvärden.
Tänk på vid användning
ÂÂ Textvärden och logiskt FALSKT ges värdet 0 och logiskt SANT ges värdet 1.
ÂÂ Om du vill ta reda på det minsta värdet för en samling som innehåller bara tal eller
datum använder du funktionen MIN.
Exempel:
=MINA(1; 2; 3; 4) returnerar 1.
=MINA(A1:C1), där A1:C1 innehåller -1, -10, hallå, returnerar -10.
=MINA(A1:C1), där A1:C1 innehåller 1, 10, hallå, returnerar 0.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”MAXA” på sidan 265
”MIN” på sidan 267
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
TYPVÄRDE
Funktionen TYPVÄRDE returnerar det vanligaste värdet i en samling tal.
TYPVÄRDE(num-datum-tidsl, num-datum-tidsl…)
ÂÂ num-datum-tidsl: Ett värde. num-datum-tidsl är ett numeriskt värde, ett datum-/
tidsvärde eller ett tidslängdsvärde.
ÂÂ num-datum-tidsl…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden. Om fler än ett
num-datum-tidsl-värde anges måste alla vara av samma typ.
268 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 269
Tänk på vid användning
ÂÂ Om fler än ett tal uppträder det största antalet gånger i argumenten returnerar
TYPVÄRDE det första av de talen.
ÂÂ Om inget värde uppträder mer än en gång returnerar funktionen ett fel.
Exempel:
=TYPVÄRDE(5; 5; 5; 5; 6) returnerar 5.
=TYPVÄRDE(1; 2; 3; 4; 5) returnerar ett fel.
=TYPVÄRDE(2; 2; 4; 6; 6) returnerar 2.
=TYPVÄRDE(6; 6; 4; 2; 2) returnerar 6.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”MEDEL” på sidan 226
”MEDIAN” på sidan 266
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
NEGBINOMFÖRD
Funktionen NEGBINOMFÖRD returnerar den negativa binomialfördelningen.
NEGBINOMFÖRD(f-num, s-num, sannolikhet-framgång)
ÂÂ f-num: Antalet misslyckanden. f-num är ett numeriskt värde och måste vara större
än eller lika med 0.
ÂÂ s-num: Antalet framgångsrika försök eller tester. s-num är ett numeriskt värde och
måste vara större än eller lika med 1.
ÂÂ sannolikhet-framgång: Framgångssannolikhet för varje försök eller test.
sannolikhet-framgång är ett numeriskt värde som måste vara större än 0
och mindre än 1.
Tänk på vid användning
ÂÂ NEGBINOMFÖRD returnerar sannolikheten för att ett angivet antal misslyckanden
kommer att inträffa, f-num, före det angivna antalet framgångar, s-num. Den
konstanta sannolikheten för en framgång är sannolikhet-framgång.
Exempel
=NEGBINOMFÖRD(3; 68; 0,95) returnerar 0,20913174716192.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BINOMFÖRD” på sidan 234
”KRITBINOM” på sidan 247
”PERMUT” på sidan 275
”SANNOLIKHET” på sidan 277
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
NORMFÖRD
Funktionen NORMFÖRD returnerar normalfördelningen för den angivna
funktionsformen.
NORMFÖRD(num, genomsnitt, stdav, form-typ)
ÂÂ num: Talet som ska uppskattas. num är ett numeriskt värde.
ÂÂ genomsnitt: Distributionens genomsnitt. genomsnitt är ett numeriskt värde som
representerar den kända genomsnittliga (aritmetiskt medelvärde) frekvensen vid
vilken händelser sker.
ÂÂ stdav: Populationens standardavvikelse. stdav är ett numeriskt värde och
måste vara större än 0.
ÂÂ form-typ: Ett värde som bestämmer vilken form av exponentialfunktionen
som ska tillhandahållas.
kumulativ form (SANT eller 1): Ge värdet av fördelningsfunktionen.
sannolikhetstäthet-form (FALSKT eller 0): Ge värdet av täthetsfunktionen.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om genomsnitt är 0, stdav är 1 och form-typ är SANT returnerar NORMFÖRD
samma värde som den kumulativa standardnormalfördelningen som returneras av
NORMSFÖRD.
270 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 271
Exempel:
=NORMFÖRD(22; 15; 2,5; 1) returnerar 0,997444869669572, den kumulativa fördelningen.
=NORMFÖRD(22; 15; 2,5; 0) returnerar 0,00316618063319199, sannolikhetstätheten.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”NORMINV” på sidan 271
”NORMSFÖRD” på sidan 272
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
NORMINV
Funktionen NORMINV returnerar inversen till den kumulativa normalfördelningen.
NORMINV(sannolikhet, genomsnitt, stdav)
ÂÂ sannolikhet: En sannolikhet associerad med distributionen. sannolikhet är ett
numeriskt värde och måste vara större än 0 och mindre än 1.
ÂÂ genomsnitt: Distributionens genomsnitt. genomsnitt är ett numeriskt värde som
representerar den kända genomsnittliga (aritmetiskt medelvärde) frekvensen vid
vilken händelser sker.
ÂÂ stdav: Populationens standardavvikelse. stdav är ett numeriskt värde och måste vara
större än 0.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om genomsnitt är 0 och stdav är 1 returnerar samma värde som inversen för den
kumulativa standardnormalfördelning som returneras av NORMSFÖRD.
Exempel
=NORMINV(0,89; 15; 2,5) returnerar 18,0663203000915.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”NORMFÖRD” på sidan 270
”NORMSINV” på sidan 273
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
NORMSFÖRD
Funktionen NORMSFÖRD returnerar standardnormalfördelningen.
NORMSFÖRD(num)
ÂÂ num: Ett tal. num är ett numeriskt värde.
Tänk på vid användning
ÂÂ En standardnormalfördelning har ett genomsnitt (aritmetiskt medelvärde) på 0 och
en standardavvikelse om 1.
Exempel
=NORMSFÖRD(4,3) returnerar 0,999991460094529.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”NORMFÖRD” på sidan 270
”NORMSINV” på sidan 273
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
272 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 273
NORMSINV
Funktionen NORMSINV returnerar inversen till den kumulativa
standardnormalfördelningen.
NORMSINV(sannolikhet)
ÂÂ sannolikhet: En sannolikhet associerad med distributionen. sannolikhet är ett
numeriskt värde och måste vara större än 0 och mindre än 1.
Tänk på vid användning
ÂÂ En standardnormalfördelning har ett genomsnitt (aritmetiskt medelvärde) på 0 och
en standardavvikelse om 1.
Exempel
=NORMSINV(0,89) returnerar 1,22652812003661.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”NORMINV” på sidan 271
”NORMSFÖRD” på sidan 272
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
PERCENTIL
Funktionen PERCENTIL returnerar det värde i en samling som motsvarar
en viss percentil.
PERCENTIL(num-datum-tidsl-upps, percentil-värde)
ÂÂ num-datum-tidsl-upps: En samling värden. num-datum-tidsl-upps är en samling
som innehåller numeriska värden, datumvärden eller tidslängdsvärden. Alla värden
måste vara av samma typ.
ÂÂ percentil-värde: Percentilvärdet du vill hitta, i intervallet 0 till 1. percentil-värde är
ett numeriskt värde och anges antingen som ett decimaltal (t.ex. 0,25) eller som ett
procentvärde (t.ex. 25 %). Det måste vara större än eller lika med 0 och mindre än
eller lika med 1.
Tänk på vid användning
ÂÂ Värden med samma storlek i förteckningen rankas tillsammans, men påverkar
resultatet.
Exempel:
Tänk dig att följande tabell innehåller de kumulativa provresultaten under den här terminen för dina
20 elever. (Vi har ordnat informationen på det här sättet för exemplet, förmodligen skulle den från
början ha varit placerad i 20 separata rader.)
=PERCENTIL(A1:E4; 0,90) returnerar 92, det minsta kumulativa provresultatet bland de översta 10 % av
klassen (90:e percentilen).
=PERCENTIL(A1:E4; 2/3) returnerar 85, det minsta kumulativa provresultatet bland den översta
tredjedelen av klassen (2/3 eller ungefär den 67:e percentilen).
=PERCENTIL(A1:E4; 0,50) returnerar 83, det minsta kumulativa provresultatet bland den övre halvan
av klassen (50:e percentilen).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”FREKVENS” på sidan 253
”PROCENTRANG” på sidan 274
”KVARTIL” på sidan 279
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
PROCENTRANG
Funktionen PROCENTRANG returnerar rangen för ett värde i en samling som en
procentandel av samlingen.
274 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 275
PROCENTRANG(num-datum-tidsl-upps, num-datum-tidsl, signifikans)
ÂÂ num-datum-tidsl-upps: En samling värden. num-datum-tidsl-upps är en samling
som innehåller numeriska värden, datumvärden eller tidslängdsvärden. Alla värden
måste vara av samma typ.
ÂÂ num-datum-tidsl: Ett värde. num-datum-tidsl är ett numeriskt värde, ett datum-/
tidsvärde eller ett tidslängdsvärde.
ÂÂ signifikans: Ett valfritt värde som anger antalet decimaler. signifikans är ett
numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 1. Om det utelämnas
används det förvalda värdet 3 (x,xxx %).
Tänk på vid användning
ÂÂ Du kan använda PROCENTRANG till att ta reda på den relativa positionen för ett
värde i en samling. Positionen beräknas genom att avgöra var i samlingen ett
angivet tal faller. Om det t.ex. i en angiven samling finns tio värden mindre än ett
angivet tal och tio värden som är större är PROCENTRANG för det angivna talet 50
%.
Exempel
=PROCENTRANG({5; 6; 9; 3; 7; 11; 8; 2; 14}; 10) returnerar 0,813 eftersom det finns sju värden som är
mindre än 10 och endast två som är större.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”FREKVENS” på sidan 253
”PERCENTIL” på sidan 273
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
PERMUT
Funktionen PERMUT returnerar antalet permutationen för ett angivet antal objekt som
kan väljas från en viss mängd objekt.
PERMUT(num-objekt, num-element)
ÂÂ num-objekt: Det totala antalet objekt. num-objekt är ett numeriskt värde och måste
vara större än eller lika med 0.
ÂÂ num-element: Antalet objekt som ska väljas från det totala antalet objekt i varje
permutation. num-element är ett numeriskt värde och måste vara större än eller
lika med 0.
Exempel:
=PERMUT(25; 5) returnerar 6 375 600.
=PERMUT(10; 3) returnerar 720.
=PERMUT(5; 2) returnerar 20.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BINOMFÖRD” på sidan 234
”KRITBINOM” på sidan 247
”NEGBINOMFÖRD” på sidan 269
”SANNOLIKHET” på sidan 277
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
POISSON
Funktionen POISSON returnerar sannolikheten att ett visst antal händelser kommer att
ske genom användning av poissonfördelning.
POISSON(händelser, genomsnitt, form-typ)
ÂÂ händelser: Det antal händelser (ankomster) som du vill beräkna sannolikheten för.
händelser är ett numeriskt värde.
ÂÂ genomsnitt: Distributionens genomsnitt. genomsnitt är ett numeriskt värde som
representerar den kända genomsnittliga (aritmetiskt medelvärde) frekvensen vid
vilken händelser sker.
ÂÂ form-typ: Ett värde som bestämmer vilken form av exponentialfunktionen som ska
tillhandahållas.
kumulativ form (SANT eller 1): Ge värdet av fördelningsfunktionen (att det angivna
antalet eller färre framgångar eller händelser kommer att inträffa).
276 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 277
sannolikhetsmassa-form (FALSKT eller 0): Ge värdet av
sannolikhetsmassafunktionen (att det exakta antalet efterföljande eller händelser
finns).
Exempel
För ett medelvärde på 10 och en ankomsttakt på 8:
=POISSON(8; 10; FALSKT) returnerar 0,112599.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”EXPONFÖRD” på sidan 249
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SANNOLIKHET
Funktionen SANNOLIKHET returnerar sannolikheten för ett intervall av värden om du
känner till sannolikheten för de enskilda värdena.
SANNOLIKHET(num-upps, sannolikhet-värden, lägre, övre)
ÂÂ num-upps: En samling tal. num-upps är en samling som innehåller numeriska
värden.
ÂÂ sannolikhet-värden: Samlingen som innehåller sannolikhetsvärdena. sannolikhetvärden
är en samling som innehåller numeriska värden. Summan av sannolikheterna
måste bli 1. Eventuella strängvärden ignoreras.
ÂÂ lägre: Den lägre gränsen. lägre är ett numeriskt värde.
ÂÂ övre: En valfri övre gräns. övre är ett numeriskt värde och måste vara större än eller
lika med lägre.
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen SANNOLIKHET adderar sannolikheterna kopplade till alla värden i
samlingen som är större än eller lika med det angivna lägre gränsvärdet och mindre
än eller lika med det angivna övre gränsvärdet. Om övre utelämnas returnerar
SANNOLIKHET sannolikheten för det enskilda tal som är samma som det angivna
lägre gränsvärdet.
ÂÂ De två förteckningarna måste ha samma storlek. Eventuell text förteckningar
ignoreras.
Exempel:
Tänk dig att du tänker på ett tal mellan 1 och 10 och låter någon gissa. De flesta skulle säga att
sannolikheten att du skulle tänka på ett visst tal är 0,1 (10 %), som i kolumn C, eftersom det finns tio
möjliga val. Undersökningar har dock visat att folk inte väjer tal slumpmässigt.
Tänk dig att en undersökning har visat att det är större sannolikhet att personer som du väljer ett
visst tal jämfört med de andra. De här reviderade sannolikheterna visas i kolumn E.
=SANNOLIKHET(A1:A10; C1:C10; 4; 6) returnerar 0,30, sannolikheten att värdet är 4, 5 eller 6, under
förutsättning att valen är helt slumpmässiga.
=SANNOLIKHET(A1:A10; E1:E10; 7) returnerar 0,28, sannolikheten att värdet är 4, 5 eller 6 baserat på
undersökningen om att tal inte väljs slumpmässigt.
=SANNOLIKHET(A1:A10; E1:E10; 7) returnerar 0,20, sannolikheten att värdet är 7 baserat på
undersökningen om att tal inte väljs slumpmässigt.
=SANNOLIKHET(A1:A10; C1:C10; 6; 10) returnerar 0,50, sannolikheten att värdet är större än 5 (6 till 10),
under förutsättning att valen är helt slumpmässiga.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BINOMFÖRD” på sidan 234
”KRITBINOM” på sidan 247
”NEGBINOMFÖRD” på sidan 269
”PERMUT” på sidan 275
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
278 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 279
KVARTIL
Funktionen KVARTIL returnerar värdet för den angivna kvartilen av en
given datasamling.
KVARTIL(num-upps, kvartil-num)
ÂÂ num-upps: En samling tal. num-upps är en samling som innehåller numeriska
värden.
ÂÂ kvartil-num: Anger önskad kvartil.
minsta (0): Ger det minsta värdet.
första (1): Ger den första kvartilen (25:e percentilen)
sekund (2): Ger den andra kvartilen (50:e percentilen)
tredje (3): Ger den tredje kvartilen (75:e percentilen)
största (4): Ger det högsta värdet.
Tänk på vid användning
ÂÂ MIN, MEDIAN och MAX returnerar samma värde som KVARTIL när
kvartil-num är 0, 2 respektive 4.
Exempel:
=KVARTIL({5; 6; 9; 3; 7; 11; 8; 2; 14}; 0) returnerar 2, det lägsta värdet.
=KVARTIL({5; 6; 9; 3; 7; 11; 8; 2; 14}; 1) returnerar 5, den 25:e percentilen i den första kvartilen.
=KVARTIL({5; 6; 9; 3; 7; 11; 8; 2; 14}; 2) returnerar 7, den 50:e percentilen i den andra kvartilen.
=KVARTIL({5; 6; 9; 3; 7; 11; 8; 2; 14}; 3) returnerar 9, den 75:e percentilen i den tredje kvartilen.
=KVARTIL({5; 6; 9; 3; 7; 11; 8; 2; 14}; 0) returnerar 14, det största värdet.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”FREKVENS” på sidan 253
”MAX” på sidan 264
”MEDIAN” på sidan 266
”MIN” på sidan 267
”PERCENTIL” på sidan 273
”PROCENTRANG” på sidan 274
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
RANG
Funktionen RANG returnerar rangordningen för ett tal i ett intervall av tal.
RANG(num-datum-tidsl, num-datum-tidsl-upps, största-är-högt)
ÂÂ num-datum-tidsl: Ett värde. num-datum-tidsl är ett numeriskt värde, ett datum-/
tidsvärde eller ett tidslängdsvärde.
ÂÂ num-datum-tidsl-upps: En samling värden. num-datum-tidsl-upps är en samling
som innehåller numeriska värden, datumvärden eller tidslängdsvärden. Alla värden
måste vara av samma typ.
ÂÂ största-är-högt: Ett valfritt värde som anger om det minsta eller största värdet i
samlingen ska rankas som 1.
största är lågt (0, FALSKT, eller utelämnad): Tilldela det största värdet i samlingen
rankning 1.
största är högt (1 eller SANT): Tilldela det minsta värdet i samlingen rankning 1.
Tänk på vid användning
ÂÂ Värden som är lika i samlingen rankas tillsammans, men påverkar resultatet.
ÂÂ Om det angivna värdet inte matchar något av värdena i samlingen returneras ett fel.
Exempel:
Tänk dig att följande tabell innehåller de kumulativa provresultaten under den här terminen för dina
20 elever. (Vi har ordnat informationen på det här sättet för exemplet, förmodligen skulle den från
början ha varit placerad i 20 separata rader.)
=RANG(30; A1:E4; 1) returnerar 1 eftersom 30 är det lägsta kumulativa provresultatet och vi väljer att
ranka det lägsta värdet högst.
=RANG(92; A1:E4; 0) returnerar 2 eftersom 92 är det näst största kumulativa provresultatet och vi
väljer att ranka det största värdet högst.
=RANG(91; A1:E4, 1) returnerar 4 eftersom andraplatsen är ”delad”. Ordningen är 100, 92, 92 och sedan
91 och rangen är 1, 2, 2 och sedan 4.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”STÖRSTA” på sidan 259
280 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 281
”MINSTA” på sidan 282
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
LUTNING
Funktionen LUTNING returnerar lutningen för den linje som bäst ansluter till värdena i
samlingen genom linjär regressionsanalys.
LUTNING(y-värden, x-värden)
ÂÂ y-värden: Samlingen som innehåller y-värdena (beroende). y-värden är en samling
som kan innehålla numeriska värden, datum-/tidsvärden eller tidslängdsvärden. Alla
värden måste vara av samma typ.
ÂÂ x-värden: Samlingen som innehåller x-värdena (oberoende). x-värden är en samling
som kan innehålla numeriska värden, datum-/tidsvärden eller tidslängdsvärden. Alla
värden måste vara av samma typ.
Tänk på vid användning
ÂÂ De två samlingarna måste ha samma storlek, annars returnerar funktionen ett fel.
ÂÂ Om du t.ex. har data om ett fordons hastighet och dess bränsleeffektivitet vid varje
hastighet blir bränsleeffektiviteten den beroende variabeln och hastigheten den
oberoende variabeln.
ÂÂ Om du vill hitta y-skärningspunkten för den linje som bäst ansluter till värdena i
samlingen använder du funktionen SKÄRNINGSPUNKT.
Exempel
I det här exemplet används funktionen LUTNING till att hitta lutningen för den linje som bäst
ansluter till värdena för den temperatur som en hypotetisk husägare har ställt in på termostaten (den
beroende variabeln), baserat på priset för uppvärmningsolja (den oberoende variabeln).
=LUTNING(B2:B11; A2:A11) returnerar ca -3,2337, vilket indikerar att den linje som bäst ansluter till
värdena lutar nedåt (är priset ökade sänktes temperaturen på termostaten).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”SKÄRNINGSPUNKT” på sidan 258
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
MINSTA
thFunktionen MINSTA returnerar det n:te värdet i ett intervall. Det minsta värdet rankas
som nummer 1.
MINSTA(num-datum-tidsl-upps, rankning)
ÂÂ num-datum-tidsl-upps: En samling värden. num-datum-tidsl-upps är en samling
som innehåller numeriska värden, datumvärden eller tidslängdsvärden. Alla värden
måste vara av samma typ.
ÂÂ rankning: Ett tal som representerar storleksrankningen på det värde du vill
hämta. rankning är ett numeriskt värde och måste ligga i intervallet 1 till
antalet värden i samlingen.
282 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 283
Tänk på vid användning
ÂÂ Rankningen 1 hämtar det lägsta talet i samlingen, 2 det näst lägsta, osv. Värden med
samma storlek i samlingen rankas tillsammans, men påverkar resultatet.
Exempel:
Tänk dig att följande tabell innehåller de kumulativa provresultaten under den här terminen för dina
20 elever. (Vi har ordnat informationen på det här sättet för exemplet, förmodligen skulle den från
början ha varit placerad i 20 separata rader.)
=MINSTA(A1:E4; 1) returnerar 30, det minsta kumulativa provresultatet (cell A1).
=SMALL(A1:E4; 2) returnerar 51, det näst minsta kumulativa provresultatet (cell E1).
=SMALL(A1:E4; 6) returnerar 75, det sjätte minsta kumulativa provresultatet (ordningen är 30, 51, 68,
70, 75 och sedan 75 igen, så 75 är både det femte och det sjätte minsta kumulativa provresultatet).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”STÖRSTA” på sidan 259
”RANG” på sidan 280
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
STANDARDISERA
Funktionen STANDARDISERA returnerar ett normaliserat värde från en fördelning som
karakteriseras av ett angivet medelvärde och en standardavvikelse.
STANDARDISERA(num, genomsnitt, stdav)
ÂÂ num: Talet som ska uppskattas. num är ett numeriskt värde.
ÂÂ genomsnitt: Distributionens genomsnitt. genomsnitt är ett numeriskt värde som
representerar den kända genomsnittliga (aritmetiskt medelvärde) frekvensen vid
vilken händelser sker.
ÂÂ stdav: Populationens standardavvikelse. stdav är ett numeriskt värde och måste vara
större än 0.
Exempel
=STANDARDISERA(6; 15; 2,1) returnerar -4,28571428571429.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”NORMFÖRD” på sidan 270
”NORMINV” på sidan 271
”NORMSFÖRD” på sidan 272
”NORMSINV” på sidan 273
”ZTEST” på sidan 299
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
STDAV
Funktionen STDAV returnerar standardavvikelsen, ett mått på spridning, för en samling
värden baserat på deras väntevärdesriktiga urvalsvarians.
STDAV(num-datum-tidsl, num-datum-tidsl…)
ÂÂ num-datum-tidsl: Ett värde. num-datum-tidsl är ett numeriskt värde, ett datum-/
tidsvärde eller ett tidslängdsvärde.
ÂÂ num-datum-tidsl…: En eller fler ytterligare värden (minst två värden krävs).
Alla num-datum-tidsl-värden värden måste vara av samma typ.
Tänk på vid användning
ÂÂ Det är lämpligt att använda STDAV när de angivna värdena representerar endast
ett urval ur en större population. Om de värden du analyserar representerar hela
samlingen eller populationen använder du funktionen STDAVP.
ÂÂ Om du vill ta med text eller booleska värden i beräkningen använder du
funktionen STDEVA.
284 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 285
ÂÂ Standardavvikelsen är kvadratroten för den varians som returneras av funktionen
VARIANS.
Exempel
Tänk dig att du har delat ut fem prov till en grupp elever. Du har slumpmässigt valt fem elever som
får representera hela elevpopulationen (lägg märke till att det här bara är ett exempel; det skulle inte
ge något statistiskt giltigt resultat). Du kan använda dina urvalsdata tillsammans med funktionen
STDAV för att avgöra vilket prov som hade den största spridningen i provresultaten.
Resultatet för STDAV-funktionerna är ungefär 22,8035, 24,5357, 9,5026, 8,0747 och 3,3466. Så prov 2
hade den största spridningen, nära följt av prov 1. De andra tre proven hade en lägre spridning.
Prov 1 Prov 2 Prov 3 Prov 4 Prov 5
Elev 1 75 82 90 78 84
Elev 2 100 90 95 88 90
Elev 3 40 80 78 90 85
Elev 4 80 35 95 98 92
Elev 5 90 98 75 97 88
=STDAV(B2:B6) =STDAV(C2:C6) =STDAV(D2:D6) =STDAV(E2:E6) =STDAV(F2:F6)
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”STDEVA” på sidan 286
”STDAVP” på sidan 287
”STDEVPA” på sidan 289
”VARIANS” på sidan 293
”VARA” på sidan 294
”VARIANSP” på sidan 296
”VARPA” på sidan 297
”Exempel med undersökningsresultat” på sidan 356
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
STDEVA
Funktionen STDEVA returnerar standardavvikelsen, ett mått på spridning, för
en samling värden som kan inkludera text och booleska värden, baserat på
väntevärdesriktig urvalsvarians.
STDEVA(värde, värde…)
ÂÂ värde: Ett värde. värde kan innehålla valfri värdetyp. Alla numeriska värden måste
vara av samma typ. Du kan inte blanda tal, datumvärden och tidslängdsvärden.
ÂÂ värde…: En eller fler ytterligare värden (minst två värden krävs). Alla numeriska
värden måste vara av samma typ. Du kan inte blanda tal, datumvärden och
tidslängdsvärden.
Tänk på vid användning
ÂÂ Det är lämpligt att använda STDEVA när de angivna värdena representerar endast
ett urval ur en större population. Om de värden du analyserar representerar hela
samlingen eller populationen använder du funktionen STDEVPA.
ÂÂ STDEVA tilldelar värdet 0 till alla textvärden, 0 till det booleska värdet FALSKT och
1 till det booleska värdet SANT, och inkluderar dem i beräkningen. Tomma celler
ignoreras. Om du inte vill ta med text eller booleska värden i beräkningen använder
du funktionen STDAV.
ÂÂ Standardavvikelsen är kvadratroten för den varians som returneras av funktionen
VARA.
Exempel
Tänk dig att du har installerat en temperatursensor i Cupertino, Kalifornien. Sensorn registrerar de
högsta och lägsta temperaturerna under varje dag. Dessutom har du skrivit ner varje dag du slagit på
luftkonditioneringen i lägenheten. Data för de första dagarna visas i följande tabell och används som
ett urval för populationen med höga och låga temperaturer (lägg märke till att det här bara är ett
exempel; det skulle inte ge något statistiskt giltigt resultat).
=STDEVA(B2:B13) returnerar 24,8271, den spridning som uppmätts av STDEVA, för urvalen med
högsta temperatur under dagen.
Det överskrider det faktiska intervallet med höga temperaturer med 15 grader eftersom de
”otillgängliga” temperaturerna får värde noll.
286 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 287
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”STDAV” på sidan 284
”STDAVP” på sidan 287
”STDEVPA” på sidan 289
”VARIANS” på sidan 293
”VARA” på sidan 294
”VARIANSP” på sidan 296
”VARPA” på sidan 297
”Exempel med undersökningsresultat” på sidan 356
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
STDAVP
Funktionen STDAVP returnerar standardavvikelsen, ett mått på spridning, för en
samling värden baserat på deras populationsvarians.
STDAVP(num-datum-tidsl, num-datum-tidsl…)
ÂÂ num-datum-tidsl: Ett värde. num-datum-tidsl är ett numeriskt värde, ett datum-/
tidsvärde eller ett tidslängdsvärde.
ÂÂ num-datum-tidsl…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden. Om fler än ett
num-datum-tidsl-värde anges måste alla vara av samma typ.
Tänk på vid användning
ÂÂ Det är lämpligt att använda STDAVP när de angivna värdena representerar hela
samlingen eller populationen. Om de värden du analyserar representerar bara ett
urval ur en större populationen använder du funktionen STDAV.
ÂÂ Om du vill ta med text eller booleska värden i beräkningen använder du
funktionen STDEVPA.
ÂÂ Standardavvikelsen är kvadratroten för den varians som returneras av
funktionen VARIANSP.
Exempel
Tänk dig att du har delat ut fem prov till en grupp elever. Du har en mycket liten klass och det här
representerar den totala populationen av elever. Du kan använda dina populationsdata tillsammans
med funktionen STDAVP för att avgöra vilket prov som hade den största spridningen i provresultaten.
Resultatet för STDAVP-funktionerna är ungefär 20,3961, 21,9454, 8,49994, 7,2222 och 2,9933. Så prov 2
hade den största spridningen, nära följt av prov 1. De andra tre proven hade en lägre spridning.
Prov 1 Prov 2 Prov 3 Prov 4 Prov 5
Elev 1 75 82 90 78 84
Elev 2 100 90 95 88 90
Elev 3 40 80 78 90 85
Elev 4 80 35 95 98 92
Elev 5 75 82 90 78 84
=STDAVP(B2:B6) =STDAVP(C2:C6) =STDAVP(D2:D6) =STDAVP(E2:E6) =STDAVP(F2:F6)
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”STDAV” på sidan 284
”STDEVA” på sidan 286
”STDEVPA” på sidan 289
”VARIANS” på sidan 293
”VARA” på sidan 294
”VARIANSP” på sidan 296
”VARPA” på sidan 297
”Exempel med undersökningsresultat” på sidan 356
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
288 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 289
STDEVPA
Funktionen STDEVPA returnerar standardavvikelsen, ett mått på spridning, för
en samling värden som kan inkludera text och booleska värden, baserat på
populationsvariansen.
STDEVPA(värde, värde…)
ÂÂ värde: Ett värde. värde kan innehålla valfri värdetyp.
ÂÂ värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden. Alla numeriska
värden måste vara av samma typ. Du kan inte blanda tal, datumvärden och
tidslängdsvärden.
Tänk på vid användning
ÂÂ Det är lämpligt att använda STDEVPA när de angivna värdena representerar hela
samlingen eller populationen. Om de värden du analyserar representerar bara ett
urval ur en större populationen använder du funktionen STDEVA.
ÂÂ STDEVPA tilldelar värdet 0 till alla textvärden, 0 till det booleska värdet FALSKT och
1 till det booleska värdet SANT, och inkluderar dem i beräkningen. Tomma celler
ignoreras. Om du inte vill ta med text eller booleska värden i beräkningen använder
du funktionen STDAVP.
ÂÂ Standardavvikelsen är kvadratroten för den varians som returneras av
funktionen VARPA.
Exempel
Tänk dig att du har installerat en temperatursensor i Cupertino, Kalifornien. Sensorn registrerar de
högsta och lägsta temperaturerna under varje dag. Dessutom har du skrivit ner varje dag du slagit på
luftkonditioneringen i lägenheten. Sensorn gick sönder efter några få dagar så följande tabell är hela
populationen av höga och låga temperaturen.
=STDEVPA(B2:B13) returnerar 23,7702, den spridning som uppmätts av STDEVPA, för urvalen med
högsta temperatur under dagen.
Det överskrider det faktiska intervallet med höga temperaturer med 15 grader eftersom de
”otillgängliga” temperaturerna får värde noll.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”STDAV” på sidan 284
”STDEVA” på sidan 286
”STDAVP” på sidan 287
”VARIANS” på sidan 293
”VARA” på sidan 294
”VARIANSP” på sidan 296
”VARPA” på sidan 297
”Exempel med undersökningsresultat” på sidan 356
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
TFÖRD
Funktionen TFÖRD returnerar sannolikheten från Students t-fördelning.
TFÖRD(ej-neg-x-value, grader-frihet, riktningar)
ÂÂ ej-neg-x-value: Det värde där du vill uppskatta funktionen. ej-neg-x-value är ett
numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 0.
ÂÂ grader-frihet: Frihetsgrader. grader-frihet är ett numeriskt värde och måste vara
större än eller lika med 1.
ÂÂ riktningar: Antal riktningar som ska återges.
oriktat (1): Ge värdet för ensidig distribution.
två riktningar (2): Ge värdet för oriktad distribution.
Exempel:
=TFÖRD(4; 2; 1) returnerar 0,0285954792089682, för den ensidiga distributionen.
=TFÖRD(4; 2; 2) returnerar 0,0571909584179364, för den dubbelsidiga distributionen.
290 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 291
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”TINV” på sidan 291
”TTEST” på sidan 292
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
TINV
Funktionen TINV returnerar t-värdet (en funktion av sannolikheten och frihetsgrader)
från Students t-fördelning.
TINV(sannolikhet, grader-frihet)
ÂÂ sannolikhet: En sannolikhet associerad med distributionen. sannolikhet är ett
numeriskt värde och måste vara större än 0 och mindre än 1.
ÂÂ grader-frihet: Frihetsgrader. grader-frihet är ett numeriskt värde och måste vara
större än eller lika med 1.
Exempel
=TINV(0,88; 2) returnerar 0,170940864689457.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”TFÖRD” på sidan 290
”TTEST” på sidan 292
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
TTEST
Funktionen TTEST returnerar sannolikheten kopplad till ett Student t-test, baserat på
t-fördelningsfunktionen.
TTEST(exempel-1-värden, exempel-2-värden, riktningar, test-typ)
ÂÂ exempel-1-värden: Samlingen som innehåller den första samlingen
exempelvärden. exempel-1-värden är en samling som innehåller numeriska värden.
ÂÂ exempel-2-värden: Samlingen som innehåller den andra samlingen
exempelvärden. exempel-2-värden är en samling som innehåller numeriska värden.
ÂÂ riktningar: Antal riktningar som ska återges.
oriktat (1): Ger värdet för ensidig distribution.
två riktningar (2): Ger värdet för oriktad distribution.
ÂÂ test-typ: Den typ av t-test som ska utföras.
parkopplad (1): Utför ett parkopplat test.
två-exempel lika med (2): Utför ett varianstest (homoskedastiskt) med ”tvåexempel
lika med”.
två-exempel inte lika med (3): Utför ett varianstest (heteroskedastiskt) med ”tvåexempel
inte lika med”.
Exempel:
=TTEST({57; 75; 66; 98; 92; 80}; {87; 65; 45; 95; 88; 79}; 1; 1) returnerar 0,418946725989974 för det
ensidiga, parkopplade testet.
=TTEST({57; 75; 66; 98; 92; 80}; {87; 65; 45; 95; 88; 79}; 2; 1) returnerar 0,837893451979947 för det
dubbelsidiga, parkopplade testet.
=TTEST({57; 75; 66; 98; 92; 80}; {87; 65; 45; 95; 88; 79}; 1; 2) returnerar 0,440983897602811 för det
ensidiga testet med ”två-exempel lika med”.
=TTEST({57; 75; 66; 98; 92; 80}; {87; 65; 45; 95; 88; 79}; 2; 2) returnerar 0,881967795205622 för
dubbelsidiga testet med ”två-exempel lika med”.
=TTEST({57; 75; 66; 98; 92; 80}; {87; 65; 45; 95; 88; 79}; 1; 3) returnerar 0,441031763311189 för det ensidiga
testet med ”två-exempel inte lika med”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”TFÖRD” på sidan 290
”TINV” på sidan 291
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
292 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 293
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
VARIANS
Funktionen VARIANS returnerar urvalsvariansen (väntevärdesriktig), ett mått för
spridning, för en samling värden.
VARIANS(num-datum, num-datum…)
ÂÂ num-datum: Ett värde. num-datum är ett numeriskt värde eller ett
datum-/tidsvärde.
ÂÂ num-datum…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden. Om fler än ett
num-datum-tidsl-värde anges måste alla vara av samma typ.
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen VARIANS beräknar urvalsvariansen (väntevärdesriktig) genom att
dividera kvadratsumman för datapunkternas avvikelser med ett tal som är en siffra
lägre än antalet värden.
ÂÂ Det är lämpligt att använda VARIANS när de angivna värdena representerar endast
ett urval ur en större population. Om de värden du analyserar representerar hela
samlingen eller populationen använder du funktionen VARIANSP.
ÂÂ Om du vill ta med text eller booleska värden i beräkningen använder du funktionen
VARA.
ÂÂ Kvadratroten för den varians som returneras av funktionen VARIANS returneras av
funktionen STDAV.
Exempel:
Tänk dig att du har delat ut fem prov till en grupp elever. Du har slumpmässigt valt fem elever som
får representera hela elevpopulationen (lägg märke till att det här bara är ett exempel; det skulle inte
ge något statistiskt giltigt resultat). Du kan använda dina urvalsdata tillsammans med funktionen
VARIANS för att avgöra vilket prov som hade den största spridningen i provresultaten.
Resultatet för VARIANS-funktionerna är ungefär 520,00, 602,00, 90,30, 65,20 och 11,20. Så prov 2 hade
den största spridningen, nära följt av prov 1. De andra tre proven hade en lägre spridning.
Prov 1 Prov 2 Prov 3 Prov 4 Prov 5
Elev 1 75 82 90 78 84
Elev 2 100 90 95 88 90
Elev 3 40 80 78 90 85
Elev 4 80 35 95 98 92
Elev 5 75 82 90 78 84
=VARIANS(B2:B6) =VARIANS(C2:C6) =VARIANS(D2:D6) =VARIANS(E2:E6) =VARIANS(F2:F6)
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”STDAV” på sidan 284
”STDEVA” på sidan 286
”STDAVP” på sidan 287
”STDEVPA” på sidan 289
”VARA” på sidan 294
”VARIANSP” på sidan 296
”VARPA” på sidan 297
”Exempel med undersökningsresultat” på sidan 356
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
VARA
Funktionen VARA returnerar urvalsvariansen (väntevärdesriktig), ett mått för spridning,
för en samling värden, inklusive text och booleska värden.
VARA(värde, värde…)
ÂÂ värde: Ett värde. värde kan innehålla valfri värdetyp.
ÂÂ värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden. Alla numeriska
värden måste vara av samma typ. Du kan inte blanda tal, datumvärden och
tidslängdsvärden.
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen VARA beräknar urvalsvariansen (väntevärdesriktig) genom att dividera
kvadratsumman för datapunkternas avvikelser med ett tal som är en siffra lägre än
antalet värden.
ÂÂ Det är lämpligt att använda VARA när de angivna värdena representerar endast
ett urval ur en större population. Om de värden du analyserar representerar hela
samlingen eller populationen använder du funktionen VARPA.
ÂÂ VARA tilldelar värdet 0 till alla textvärden, 0 till det booleska värdet FALSKT och
1 till det booleska värdet SANT, och inkluderar dem i beräkningen. Tomma celler
ignoreras. Om du inte vill ta med text eller booleska värden i beräkningen använder
du funktionen VARIANS.
294 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 295
ÂÂ Kvadratroten för den varians som returneras av funktionen VARA returneras av
funktionen STDEVA.
Exempel
Tänk dig att du har installerat en temperatursensor i Cupertino, Kalifornien. Sensorn registrerar de
högsta och lägsta temperaturerna under varje dag. Dessutom har du skrivit ner varje dag du slagit på
luftkonditioneringen i lägenheten. Data för de första dagarna visas i följande tabell och används som
ett urval för populationen med höga och låga temperaturer (lägg märke till att det här bara är ett
exempel; det skulle inte ge något statistiskt giltigt resultat).
=VARA(B2:B13) returnerar 616,3864, den spridning som uppmätts av VARA, för urvalen med högsta
temperatur under dagen.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”STDAV” på sidan 284
”STDEVA” på sidan 286
”STDAVP” på sidan 287
”STDEVPA” på sidan 289
”VARIANS” på sidan 293
”VARIANSP” på sidan 296
”VARPA” på sidan 297
”Exempel med undersökningsresultat” på sidan 356
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
VARIANSP
Funktionen VARIANSP returnerar populationsvariansen, ett mått för spridning, för en
samling värden.
VARIANSP(num-datum, num-datum…)
ÂÂ num-datum: Ett värde. num-datum är ett numeriskt värde eller ett datum-/
tidsvärde.
ÂÂ num-datum…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden. Om fler än ett
num-datum-värde anges måste alla vara av samma typ.
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen VARIANSP returnerar populationsvariansen (i motsats till urvalsvariansen
(väntevärdesriktig)) genom att dividera kvadratsumman för datapunkternas
avvikelser med antalet värden.
ÂÂ Det är lämpligt att använda VARIANSP när de angivna värdena representerar hela
samlingen eller populationen. Om de värden du analyserar representerar bara ett
urval ur en större populationen använder du funktionen VARIANS.
ÂÂ Om du vill ta med text eller booleska värden i beräkningen använder du funktionen
VARPA.
ÂÂ Kvadratroten för den varians som returneras av funktionen VARIANSP returneras av
funktionen STDAVP.
Exempel
Tänk dig att du har delat ut fem prov till en grupp elever. Du har en mycket liten klass och det
här representerar den totala populationen av elever. Du kan använda dina populationsdata
tillsammans med funktionen VARIANSP för att avgöra vilket prov som hade den största spridningen i
provresultaten.
Resultatet för VARIANSP-funktionerna är ungefär 416,00, 481,60, 72,24, 52,16 och 8,96. Så prov 2 hade
den största spridningen, nära följt av prov 1. De andra tre proven hade en lägre spridning.
Prov 1 Prov 2 Prov 3 Prov 4 Prov 5
Elev 1 75 82 90 78 84
Elev 2 100 90 95 88 90
Elev 3 40 80 78 90 85
Elev 4 80 35 95 98 92
Elev 5 75 82 90 78 84
=VARIANSP(B2:B6) =VARIANSP(C2:C6) =VARIANSP(D2:D6) =VARIANSP(E2:E6) =VARIANSP(F2:F6)
296 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 297
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”STDAV” på sidan 284
”STDEVA” på sidan 286
”STDAVP” på sidan 287
”STDEVPA” på sidan 289
”VARIANS” på sidan 293
”VARA” på sidan 294
”VARPA” på sidan 297
”Exempel med undersökningsresultat” på sidan 356
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
VARPA
Funktionen VARPA returnerar urvalsvariansen (väntevärdesriktig), ett mått för spridning,
för en samling värden, inklusive text och booleska värden.
VARPA(värde, värde…)
ÂÂ värde: Ett värde. värde kan innehålla valfri värdetyp.
ÂÂ värde…: Du kan lägga till ett eller flera ytterligare värden. Alla numeriska
värden måste vara av samma typ. Du kan inte blanda tal, datumvärden
och tidslängdsvärden.
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen VARPA returnerar populationsvariansen (i motsats till urvalsvariansen
(väntevärdesriktig)) genom att dividera kvadratsumman för datapunkternas
avvikelser.
ÂÂ Det är lämpligt att använda VARPA när de angivna värdena representerar hela
samlingen eller populationen. Om de värden du analyserar representerar bara ett
urval ur en större populationen använder du funktionen VARA.
ÂÂ VARPA tilldelar värdet 0 till alla textvärden, 0 till det booleska värdet FALSKT och
1 till det booleska värdet SANT, och inkluderar dem i beräkningen. Tomma celler
ignoreras. Om du inte vill ta med text eller booleska värden i beräkningen använder
du funktionen VARIANS.
ÂÂ Kvadratroten för den varians som returneras av funktionen VARPA returneras av
funktionen STDEVPA.
Exempel
Tänk dig att du har installerat en temperatursensor i Cupertino, Kalifornien. Sensorn registrerar de
högsta och lägsta temperaturerna under varje dag. Dessutom har du skrivit ner varje dag du slagit på
luftkonditioneringen i lägenheten. Sensorn gick sönder efter några få dagar så följande tabell är hela
populationen av höga och låga temperaturen.
=VARPA(B2:B13) returnerar 565,0208, den spridning som uppmätts av VARPA, för urvalet med högsta
temperatur under dagen.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”STDAV” på sidan 284
”STDEVA” på sidan 286
”STDAVP” på sidan 287
”STDEVPA” på sidan 289
”VARIANS” på sidan 293
”VARA” på sidan 294
”VARIANSP” på sidan 296
”Exempel med undersökningsresultat” på sidan 356
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
298 Kapitel 10 Statistikfunktioner
Kapitel 10 Statistikfunktioner 299
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ZTEST
Funktionen ZTEST returnerar det ensidiga sannolikhetsvärdet för z-testet.
ZTEST(num-datum-tidsl-upps, num-datum-tidsl, stdav)
ÂÂ num-datum-tidsl-upps: En samling värden. num-datum-tidsl-upps är en samling
som innehåller numeriska värden, datumvärden eller tidslängdsvärden. Alla värden
måste vara av samma typ.
ÂÂ num-datum-tidsl: Ett värde. num-datum-tidsl är ett numeriskt värde, ett datum-/
tidsvärde eller ett tidslängdsvärde.num-datum-tidsl är det bästa värdet att testa.
ÂÂ stdav: Ett valfritt värde för populationens standardavvikelse. stdav är ett numeriskt
värde och måste vara större än 0.
Tänk på vid användning
ÂÂ Z-testet är ett statistiskt test som avgör om skillnaden mellan ett urvalsmedelvärde
och populationsmedelvärdet är tillräckligt stort för att vara statistiskt signifikant.
Z-testet används primärt med standardiserad testning.
ÂÂ Om stdav utelämnas används den antagna urvalsstandardavvikelsen.
Exempel
=ZTEST({57; 75; 66; 98; 92; 80}; 70; 9) returnerar 0,0147281928162857.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”STANDARDISERA” på sidan 283
”Lista över statistikfunktioner” på sidan 220
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
300
Med textfunktionerna kan du arbeta med teckensträngar.
Lista över textfunktioner
I iWork finns följande textfunktioner som kan användas i tabeller.
Funktion Beskrivning
”TECKENKOD” (sidan 302) Funktionen TECKENKOD returnerar det tecken
som motsvarar en Unicode-teckenkod.
”STÄDA” (sidan 302) Funktionen STÄDA tar bort de flesta
vanliga tecken som inte skrivs ut (Unicodeteckenkoderna
0-31) från text.
”KOD” (sidan 303) Funktionen KOD returnerar Unicode-teckenkoden
för det första tecknet i en angiven sträng.
”SAMMANFOGA” (sidan 304) Funktionen SAMMANFOGA sammanfogar
strängar.
”VALUTA” (sidan 305) Funktionen VALUTA returnerar en sträng
formaterad som en valutamängd från ett angivet
nummer.
”EXAKT” (sidan 306) Funktionen EXAKT returnerar SANT om
argumentsträngarna är identiska i skiftläge och
innehåll.
”HITTA” (sidan 306) Funktionen HITTA returnerar startpositionen för
en sträng i en annan.
”FASTTAL” (sidan 307) Funktionen FASTTAL avrundar ett tal till det
angivna antalet decimaler och returnerar sedan
resultatet som ett strängvärde.
”VÄNSTER” (sidan 308) Funktionen VÄNSTER returnerar en sträng som
består av det angivna antalet tecken från vänstra
kanten av en angiven sträng.
Textfunktioner 11
Kapitel 11 Textfunktioner 301
Funktion Beskrivning
”LÄNGD” (sidan 309) Funktionen LÄNGD returnerar antalet tecken i en
sträng.
”GEMENER” (sidan 309) Funktionen GEMENER returnerar en sträng som
består helt av gemener, oavsett om tecknen i den
angivna strängen var gemener eller versaler från
början.
”EXTEXT” (sidan 310) Funktionen EXTEXT returnerar en sträng som
består av det angivna antalet tecken från en
sträng med början från den angivna positionen.
”INITIAL” (sidan 311) Funktionen INITIAL returnerar en sträng där
den första bokstaven i varje ord är en versal och
övriga tecken är gemener, oavsett vilka tecken
som var gemener eller versaler från början i den
angivna strängen.
”ERSÄTT” (sidan 312) Funktionen ERSÄTT returnerar en sträng där ett
angivet antal tecken från en angiven sträng har
ersatts med en ny sträng.
”REP” (sidan 312) Funktionen REP returnerar en sträng som består
av en angiven sträng upprepad ett angivet antal
gånger.
”HÖGER” (sidan 313) Funktionen HÖGER returnerar en sträng som
består av det angivna antalet tecken från högra
kanten av en angiven sträng.
”SÖK” (sidan 314) Funktionen SÖK returnerar startpositionen för
en sträng i en annan. Skiftläge ignoreras och
jokertecken är tillåtna.
”BYT.UT” (sidan 315) Funktionen BYT.UT returnerar en sträng där de
angivna tecknen i en angiven sträng har bytts ut
mot en ny sträng.
”T” (sidan 316) Funktionen T returnerar texten i en cell.
Funktionen ger kompatibilitet med tabeller
importerade från andra kalkylbladsprogram.
”RENSA” (sidan 316) Funktionen RENSA returnerar en sträng baserad
på en angiven sträng, efter att ha tagit bort
onödiga mellanslag.
”VERSALER” (sidan 317) Funktionen VERSALER returnerar en sträng som
består helt av versaler, oavsett om tecknen i den
angivna strängen var gemener eller versaler från
början.
”TEXTNUM” (sidan 318) Funktionen TEXTNUM returnerar ett numeriskt
värde även om argumentet är formaterat som
text.
TECKENKOD
Funktionen TECKENKOD returnerar det tecken som motsvarar en Unicode-teckenkod.
TECKENKOD(kod-nummer)
ÂÂ kod-nummer: Ett tal som ska resultera i motsvarande Unicode-tecken. kod-nummer
är ett numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 32, mindre än eller lika
med 65 535 och inte lika med 127. Eventuella decimaler ignoreras. Lägg märke till att
tecknet 32 är mellanslagstecknet.
Tänk på vid användning
ÂÂ Alla Unicode-teckenkoder är inte kopplade till tecken som skrivs ut.
ÂÂ Du kan använda fönstret Specialtecken, som du hittar i menyn Redigera, till att visa
hela uppsättningar av tecken och deras koder.
ÂÂ Funktionen KOD returnerar den numeriska koden för ett specifikt tecken.
Exempel:
=TECKENKOD(98,6) returnerar ”b”, som representeras av koden 98. Decimalerna i talet ignoreras.
=KOD(”b”) returnerar 98.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”KOD” på sidan 303
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
STÄDA
Funktionen STÄDA tar bort de flesta vanliga tecken som inte skrivs ut (Unicodeteckenkoderna
0-31) från text.
STÄDA(text)
ÂÂ text: Den text där du vill ta bort tecken som inte skrivs ut. text kan innehålla
valfri värdetyp.
302 Kapitel 11 Textfunktioner
Kapitel 11 Textfunktioner 303
Tänk på vid användning
ÂÂ Den här funktionen kan vara användbar om text du klistrar in från ett annat
program innehåller oönskade frågetecken, mellanslag, fyrkanter eller andra
oväntade tecken.
ÂÂ Det finns några mindre vanliga tecken som inte går att skriva ut och som inte tas
bort av STÄDA (teckenkoderna 127, 129, 141, 143, 144 och 157). Om du vill ta bort
dessa kan du använda funktionen BYT.UT och byta ut dem mot en kod i intervallet
0-31 innan du använder funktionen STÄDA.
ÂÂ Du kan använda funktionen RENSA till att ta bort onödiga mellanslag i texten.
Exempel
Tänk dig att du kopierar det tror är texten ”a b c d e f” från ett annat program och klistrar in det
i cellen A1, men istället visas ”a b c ? ?d e f”. Du kan prova att använda STÄDA till att ta bort de
oväntade tecknen:
=RENSA(A1) returnerar ”a b c d e f”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BYT.UT” på sidan 315
”RENSA” på sidan 316
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
KOD
Funktionen KOD returnerar Unicode-teckenkoden för det första tecknet i en angiven
sträng.
KOD(kod-sträng)
ÂÂ kod-sträng: Den sträng som Unicode-värdet ska returneras från. kod-sträng är ett
strängvärde. Endast det första tecknet används.
Tänk på vid användning
ÂÂ Du kan använda fönstret Specialtecken, som du hittar i menyn Redigera, till att visa
hela uppsättningar av tecken och deras koder.
ÂÂ Du kan använda funktionen TECKENKOD om du vill göra motsatsen till funktionen
KOD: konvertera en numerisk kod till ett texttecken.
Exempel:
=KOD(”A”) returnerar 65, teckenkoden för versalen ”A”.
=KOD(”abc”) returnerar 97 för gemenen ”a”.
=TECKENKOD(97) returnerar ”a”.
=KOD(A3) returnerar 102 för gemenen ”f”.
=KOD(”三二一”) returnerar 19 977, Unicode-värdet för det första tecknet.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”TECKENKOD” på sidan 302
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SAMMANFOGA
Funktionen SAMMANFOGA sammanfogar strängar.
SAMMANFOGA(sträng, sträng…)
ÂÂ sträng: En sträng. sträng är ett strängvärde.
ÂÂ sträng…: Du kan lägga till en eller flera ytterligare strängar.
Tänk på vid användning
ÂÂ Som alternativ till funktionen SAMMANFOGA kan du använda strängoperatorn & för
sammanfogning av strängar.
Exempel:
Om cell A1 innehåller Lorem och cell B1 innehåller Ipsum returnerar =SAMMANFOGA(B1; ”, ”; A1)
”Ipsum, Lorem”.
=SAMMANFOGA(”a”; ”b”; ”c”) returnerar ”abc”.
=”a”&”b”&”c” returnerar ”abc”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
304 Kapitel 11 Textfunktioner
Kapitel 11 Textfunktioner 305
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
VALUTA
Funktionen VALUTA returnerar en sträng formaterad som en valutamängd från ett
angivet nummer.
VALUTA(num, platser)
ÂÂ num: Talet som ska användas. num är ett numeriskt värde.
ÂÂ platser: Ett valfritt argument som anger vid vilket antal platser, till höger eller
vänster om decimalkommat, som avrundning ska ske. platser är ett numeriskt värde.
Vid avrundning till det angivna antalet platser används vanlig aritmetisk avrundning,
vilket innebär att om den första decimalen som utelämnas är 5 eller högre avrundas
resultatet uppåt. Ett negativt tal anger att avrundning ska ske till vänster om
decimaltecknet (t.ex. avrunda till hundratal eller tusental).
Exempel:
=VALUTA(2323,124) returnerar 2 323,12 kr.
=VALUTA(2323,125) returnerar 2 323,13 kr.
=VALUTA(99,554; 0) returnerar 100 kr.
=VALUTA(12; 3) returnerar 12,000 kr.
=VALUTA(-12; 3) returnerar (12,000 kr), med en parentes som indikerar ett negativt värde.
=VALUTA(123; -1) returnerar 120 kr.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”FASTTAL” på sidan 307
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
EXAKT
Funktionen EXAKT returnerar SANT om argumentsträngarna är identiska i skiftläge
och innehåll.
EXAKT(sträng-1, sträng-2)
ÂÂ sträng-1: Den första strängen. sträng-1 är ett strängvärde.
ÂÂ sträng-2: Den andra strängen. sträng-2 är ett strängvärde.
Exempel:
=EXAKT(”toledo”; ”toledo”) returnerar SANT eftersom alla tecken och deras skiftlägen är identiska.
=EXAKT(”Toledo”; ”toledo”) returnerar FALSKT eftersom skiftläget för de två strängarna inte är
identiskt.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”HITTA” på sidan 306
”SÖK” på sidan 314
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
HITTA
Funktionen HITTA returnerar startpositionen för en sträng i en annan.
HITTA(sök-sträng, källa-sträng, start-pos)
ÂÂ sök-sträng: Strängen som ska hittas. sök-sträng är ett strängvärde.
ÂÂ källa-sträng: En sträng. källa-sträng är ett strängvärde.
ÂÂ start-pos: Ett valfritt argument som anger position inom den angivna strängen där
åtgärden ska påbörjas. start-pos är ett numeriskt värde och måste vara större än eller
lika med 1 och mindre än eller lika med antalet tecken i källa-sträng.
Anteckningar
ÂÂ Sökningen är skiftlägesberoende och mellanslag räknas. Jokertecken är inte tillåtna.
Om du vill använda jokertecken eller ignorera skiftläget i sökningen använder du
funktionen SÖK.
306 Kapitel 11 Textfunktioner
Kapitel 11 Textfunktioner 307
ÂÂ Om du anger start-pos kan du börja söka efter sök-sträng i, istället för i början av,
källa-sträng. Det här är framför allt praktiskt om källa-sträng kan innehålla flera
tillfällen av sök-sträng och du vill ta reda på startpositionen för ett annat tillfälle än
det första. Om start-pos utelämnas antas det vara 1.
Exempel:
=HITTA(”e”; ”tre gånger två”) returnerar 3 (”e” är det tredje tecknet i strängen ”tre gånger två”).
=HITTA(”e”; ”tre gånger två”; 8) returnerar 9 (”e” i gånger är första ”e” när sökningen startar vid tecken
8, andra ”g” i ”gånger”).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”EXAKT” på sidan 306
”SÖK” på sidan 314
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
FASTTAL
Funktionen FASTTAL avrundar ett tal till det angivna antalet decimaler och returnerar
sedan resultatet som ett strängvärde.
FASTTAL(num, platser, ej-kommatecken)
ÂÂ num: Talet som ska användas. num är ett numeriskt värde.
ÂÂ platser: Ett valfritt argument som anger vid vilket antal platser, till höger eller
vänster om decimalkommat, som avrundning ska ske. platser är ett numeriskt värde.
Vid avrundning till det angivna antalet platser används vanlig aritmetisk avrundning.
Om den första siffran som utelämnas är 5 eller högre rundas resultatet av uppåt.
Ett negativt tal anger att avrundning ska ske till vänster om decimaltecknet (t.ex.
avrunda till hundratal eller tusental).
ÂÂ ej-kommatecken: Ett valfritt värde som anger om positionsseparatorerna ska
användas i hela delen av det resulterande talet.
använd kommatecken (FALSKT, 0, eller utelämnad): Inkludera
positionsavgränsarna i resultatet.
inga kommatecken (SANT eller 1): Inkludera inte positionsavgränsarna i resultatet.
Exempel:
=FASTTAL(6789,123; 2) returnerar ”6 789,12”.
=FASTTAL(6789,123; 1; 1) returnerar ”6789,1”.
=FASTTAL(6789,123; -2) returnerar ”6 800”.
=FASTTAL(12,4; 0) returnerar ”12”.
=FASTTAL(12,5; 0) returnerar ”13”.
=FASTTAL(4; -1) returnerar ”0”.
=FASTTAL(5; -1) returnerar ”10”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”VALUTA” på sidan 305
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
VÄNSTER
Funktionen VÄNSTER returnerar en sträng som består av det angivna antalet tecken
från vänstra kanten av en angiven sträng.
VÄNSTER(källa-sträng, sträng-längd)
ÂÂ källa-sträng: En sträng. källa-sträng är ett strängvärde.
ÂÂ sträng-längd: Ett valfritt argument som anger önskad längd på den returnerade
strängen. sträng-längd är ett numeriskt värde och måste vara större än eller lika
med 1.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om sträng-längd är större än eller lika med källa-sträng blir den sträng som
returneras lika lång som källa-sträng.
Exempel:
=VÄNSTER(”ett två tre”; 2) returnerar ”et”.
=VÄNSTER(”abc”) returnerar ”a”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
308 Kapitel 11 Textfunktioner
Kapitel 11 Textfunktioner 309
”EXTEXT” på sidan 310
”HÖGER” på sidan 313
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
LÄNGD
Funktionen LÄNGD returnerar antalet tecken i en sträng.
LÄNGD(källa-sträng)
ÂÂ källa-sträng: En sträng. källa-sträng är ett strängvärde.
Tänk på vid användning
ÂÂ Antalet inkluderar alla mellanslag, tal och specialtecken.
Exempel:
=LÄNGD(”12345”) returnerar 5.
=LÄNGD(” abc def ”) returnerar 9, summan av de sex bokstäverna plus det inledande, det avslutande
och det mellanliggande mellanslaget.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
GEMENER
Funktionen GEMENER returnerar en sträng som består helt av gemener, oavsett om
tecknen i den angivna strängen var gemener eller versaler från början.
GEMENER(källa-sträng)
ÂÂ källa-sträng: En sträng. källa-sträng är ett strängvärde.
Exempel:
=GEMENER(”VERSALER”) returnerar ”versaler”.
=GEMENER(”Gemener”) returnerar ”gemener”.
=GEMENER(”bLaNdAt”) returnerar ”blandat”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”INITIAL” på sidan 311
”VERSALER” på sidan 317
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
EXTEXT
Funktionen EXTEXT returnerar en sträng som består av det angivna antalet tecken från
en sträng med början från den angivna positionen.
EXTEXT(källa-sträng, start-pos, sträng-längd)
ÂÂ källa-sträng: En sträng. källa-sträng är ett strängvärde.
ÂÂ start-pos: Positionen inom den angivna strängen där åtgärden ska påbörjas. startpos
är ett numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 1 och mindre än
eller lika med antalet tecken i källa-sträng.
ÂÂ sträng-längd: Den returnerade strängens önskade längd. sträng-längd är ett
numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 1.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om sträng-längd är större än eller lika med källa-sträng blir den sträng som
returneras lika lång som källa-sträng, med början vid start-pos.
Exempel:
=EXTEXT(”lorem ipsum dolor sit amet”; 7; 5) returnerar ”ipsum”.
=EXTEXT(”1234567890”; 4; 3) returnerar ”456”.
=EXTEXT(”sporten”; 5; 20) returnerar ”ten”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
310 Kapitel 11 Textfunktioner
Kapitel 11 Textfunktioner 311
”VÄNSTER” på sidan 308
”HÖGER” på sidan 313
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
INITIAL
Funktionen INITIAL returnerar en sträng där den första bokstaven i varje ord är en
versal och övriga tecken är gemener, oavsett vilka tecken som var gemener eller
versaler från början i den angivna strängen.
INITIAL(källa-sträng)
ÂÂ källa-sträng: En sträng. källa-sträng är ett strängvärde.
Tänk på vid användning
ÂÂ Alla tecken som följer ett icke-alfabetiskt tecken, med undantag för apostrof (‘),
behandlas som den första bokstaven i ett ord. Därför blir även bokstäver som följer
efter bindestreck versaler.
Exempel:
=INITIAL(”lorem ipsum”) returnerar ”Lorem Ipsum”.
=INITIAL(”lorem's ip-sum”) returnerar ”Lorem's Ip-Sum”.
=INITIAL(”1a23 b456”) returnerar ”1A23 B456”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”GEMENER” på sidan 309
”VERSALER” på sidan 317
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ERSÄTT
Funktionen ERSÄTT returnerar en sträng där ett angivet antal tecken från en angiven
sträng har ersatts med en ny sträng.
ERSÄTT(källa-sträng, start-pos, utbyte-längd, ny-sträng)
ÂÂ källa-sträng: En sträng. källa-sträng är ett strängvärde.
ÂÂ start-pos: Positionen inom den angivna strängen där åtgärden ska påbörjas. startpos
är ett numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 1. Om start-pos är
större än antalet tecken i källa-sträng adderas ny-sträng till slutet av källa-sträng.
ÂÂ utbyte-längd: Antal tecken som ska bytas ut. utbyte-längd är ett numeriskt värde
och måste vara större än eller lika med 1. Om utbyte-längd är större än eller lika med
källa-sträng blir den sträng som returneras lika lång som ny-sträng.
ÂÂ ny-sträng: Den text som används som ersättningstext för det avsnitt som byts ut
av den angivna strängen. ny-sträng är ett strängvärde. Det behöver inte ha samma
längd som den text som ersätts.
Exempel
=ERSÄTT(”received applicant's forms”; 10; 9; ”Frank”) returnerar ”received Frank's forms”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”BYT.UT” på sidan 315
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
REP
Funktionen REP returnerar en sträng som består av en angiven sträng upprepad ett
angivet antal gånger.
REP(källa-sträng, repetera-tal)
ÂÂ källa-sträng: En sträng. källa-sträng är ett strängvärde.
ÂÂ repetera-tal: Antalet gånger som den angivna strängen ska upprepas. repetera-tal
är ett numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 0.
312 Kapitel 11 Textfunktioner
Kapitel 11 Textfunktioner 313
Exempel:
=REP(”*”; 5) returnerar ”*****”.
=REP(”ha”; 3) returnerar ”hahaha”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
HÖGER
Funktionen HÖGER returnerar en sträng som består av det angivna antalet tecken från
högra kanten av en angiven sträng.
HÖGER(källa-sträng, sträng-längd)
ÂÂ källa-sträng: En sträng. källa-sträng är ett strängvärde.
ÂÂ sträng-längd: Ett valfritt argument som anger önskad längd på den returnerade
strängen. sträng-längd är ett numeriskt värde och måste vara större än eller
lika med 1.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om sträng-längd är större än eller lika med källa-sträng blir den sträng som
returneras lika lång som källa-sträng.
Exempel:
=HÖGER(”ett två tre”, 2) returnerar ”re”.
=HÖGER(”abc”) returnerar ”c”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”VÄNSTER” på sidan 308
”EXTEXT” på sidan 310
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SÖK
Funktionen SÖK returnerar startpositionen för en sträng i en annan. Skiftläge ignoreras
och jokertecken är tillåtna.
SÖK(sök-sträng, källa-sträng, start-pos)
ÂÂ sök-sträng: Strängen som ska hittas. sök-sträng är ett strängvärde.
ÂÂ källa-sträng: En sträng. källa-sträng är ett strängvärde.
ÂÂ start-pos: Ett valfritt argument som anger position inom den angivna strängen där
åtgärden ska påbörjas. start-pos är ett numeriskt värde och måste vara större än eller
lika med 1 och mindre än eller lika med antalet tecken i källa-sträng.
Tänk på vid användning
ÂÂ Jokertecken är tillåtna i sök-sträng. I sök-sträng använder du en * (asterisk) till att
matcha flera tecken eller ett ? (frågetecken) till att matcha ett enda valfritt tecken
i källa-sträng.
ÂÂ Om du anger start-pos kan du börja söka efter sök-sträng i, istället för i början av,
källa-sträng. Det här är framför allt praktiskt om källa-sträng kan innehålla flera
tillfällen av sök-sträng och du vill ta reda på startpositionen för ett annat tillfälle än
det första. Om start-pos utelämnas antas det vara 1.
ÂÂ Om du vill ta hänsyn till skiftläget i sökningen använder du funktionen HITTA.
Exempel:
=SÖK(”ra”, ”abracadabra”) returnerar 3, första tillfället med strängen ”ra” börjar vid det tredje tecknet i
”abracadabra”.
=SÖK(”ra”, ”abracadabra”, 5) returnerar 10, positionen för det första tillfället med strängen ”ra” när
sökningen börjar vid position 5.
=SÖK(”*tecken”, ”Jokertecken”) returnerar 1, eftersom asterisken i börja av söksträngen matchar alla
tecken före ”tecken”.
=SÖK(”*teckn”, ”Jokertecken”) returnerar ett fel, eftersom strängen ”teckn” inte existerar.
=SÖK(”?tecken”, ”Jokertecken”) returnerar 4, eftersom frågetecknet matchar det tecken som står
omedelbart före ”tecken”.
=SÖK(”c*n”, ”Jokertecken”) returnerar 8 eftersom asterisken matchar alla tecken mellan ”c” och ”n”.
=SÖK(”~?”, ”Jokertecken? Nej.”) returnerar 12 eftersom tilde innebär att nästa tecken (frågetecknet)
tolkas bokstavligen och inte som ett jokertecken, och frågetecknet är det 12:e tecknet.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
314 Kapitel 11 Textfunktioner
Kapitel 11 Textfunktioner 315
”EXAKT” på sidan 306
”HITTA” på sidan 306
”Ange villkor och använda jokertecken” på sidan 353
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
BYT.UT
Funktionen BYT.UT returnerar en sträng där de angivna tecknen i en angiven sträng
har bytts ut mot en ny sträng.
BYT.UT(källa-sträng, befintlig-sträng, ny-sträng, förekomst)
ÂÂ källa-sträng: En sträng. källa-sträng är ett strängvärde.
ÂÂ befintlig-sträng: Strängen inom den givna sträng som ska bytas ut. befintlig-sträng
är ett strängvärde.
ÂÂ ny-sträng: Den text som används som ersättningstext för det avsnitt som byts ut
av den angivna strängen. ny-sträng är ett strängvärde. Det behöver inte ha samma
längd som den text som ersätts.
ÂÂ förekomst: Ett valfritt värde som anger den händelse som ska bytas ut. förekomst
är ett numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 1, eller utelämnas.
Om det är större än antalet gånger befintlig-sträng finns i källa-sträng sker inget
byte. Om det utelämnas byts alla tillfällen av befintlig-sträng i källa-sträng ut mot
ny-sträng.
Tänk på vid användning
ÂÂ Du kan byta ut enskilda tecken, hela ord eller strängar av tecken i ord.
Exempel:
=BYT.UT(”a b c d e f”; ”b”; ”B”) returnerar ”a B c d e f”.
=BYT.UT(”a a b b b c”; ”a”; ”A”; 2) returnerar ”a A b b b c”.
=BYT.UT(”a a b b b c”; ”b”; ”B”) returnerar ”a a B B B c”.
=BYT.UT(”aaabbccc”; ”bc”; ”BC”; 2) returnerar ”aaabbccc”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ERSÄTT” på sidan 312
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
T Funktionen T
returnerar texten i
en cell. Funktionen ger kompatibilitet med tabeller
importerade från andra kalkylbladsprogram.
T(cell)
ÂÂ cell: En referens till en enstaka tabellcell. cell är ett referensvärde till en enskild cell
som kan innehålla valfritt värde eller vara tom.
Tänk på vid användning
ÂÂ Om cellen inte innehåller någon sträng returnerar T en tom sträng.
Exempel:
Om cell A1 innehåller ”text” och cell B1 är tom:
=T(A1) returnerar ”text”
=T(B1) returnerar ingenting.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
RENSA
Funktionen RENSA returnerar en sträng baserad på en angiven sträng, efter att ha tagit
bort onödiga mellanslag.
316 Kapitel 11 Textfunktioner
Kapitel 11 Textfunktioner 317
RENSA(källa-sträng)
ÂÂ källa-sträng: En sträng. källa-sträng är ett strängvärde.
Tänk på vid användning
ÂÂ RENSA tar bort alla mellanslag före det första tecknet, alla mellanslag efter det sista
tecknet, och alla dubbla mellanslag mellan tecken så att endast ett mellanslag
kvarstår mellan orden.
Exempel
=RENSA(” mellanslag mellanslag mellanslag ”) returnerar ”mellanslag mellanslag mellanslag” (det
inledande och det avslutande mellanslaget tas bort).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
VERSALER
Funktionen VERSALER returnerar en sträng som består helt av versaler, oavsett om
tecknen i den angivna strängen var gemener eller versaler från början.
VERSALER(källa-sträng)
ÂÂ källa-sträng: En sträng. källa-sträng är ett strängvärde.
Exempel:
=VERSALER(”a b c”) returnerar ”A B C”.
=VERSALER(”Först”) returnerar ”FÖRST”.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”GEMENER” på sidan 309
”INITIAL” på sidan 311
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
TEXTNUM
Funktionen TEXTNUM returnerar ett numeriskt värde även om argumentet är
formaterat som text. Funktionen ger kompatibilitet med tabeller importerade från
andra kalkylbladsprogram.
TEXTNUM(källa-sträng)
ÂÂ källa-sträng: En sträng. källa-sträng är ett strängvärde.
Tänk på vid användning
ÂÂ Du behöver aldrig använda funktionen TEXTNUM i en ny tabell eftersom tal i text
automatiskt konverteras åt dig.
ÂÂ Endast den formaterade texten konverteras. Om du t.ex. skriver strängen 100,001 kr
i en cell visar det förvalda formatet endast två decimaler (100,00 kr). Om TEXTNUM
refererar till den här cellen returneras 100, värdet på den formaterade texten,
inte 100,001.
ÂÂ Om argumentet inte kan returneras som ett numeriskt värde (inte innehåller något
tal) returnerar funktionen ett fel.
Exempel:
=TEXTNUM(”22”) returnerar talet 22.
=TEXTNUM(HÖGER(”Under år 1953”, 2)) returnerar talet 53.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Lista över textfunktioner” på sidan 300
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
318 Kapitel 11 Textfunktioner
319
Med de trigonometriska funktionerna kan du arbeta med
vinklar och deras komponenter.
Lista över trigonometriska funktioner
I iWork finns följande trigonometriska funktioner som kan användas i tabeller.
Funktion Beskrivning
”ARCCOS” (sidan 320) Funktionen ARCCOS returnerar inverterat cosinus
(arcus cosinus) för ett tal.
”ARCCOSH” (sidan 321) Funktionen ARCCOSH returnerar inverterad
hyperbolisk cosinus (hyperbolisk arcus cosinus)
för ett tal.
”ARCSIN” (sidan 322) Funktionen ARCSIN returnerar arcsin (inverterad
sinus) för ett tal.
”ARCSINH” (sidan 323) Funktionen ARCSINH returnerar inverterad
hyperbolisk sinus för ett tal.
”ARCTAN” (sidan 323) Funktionen ARCTAN returnerar inverterad
tangens (arcus tangens) för ett tal.
”ARCTAN2” (sidan 324) Funktionen ARCTAN2 returnerar vinkeln, i
förhållande till den positiva x-axeln, för den linje
som passerar genom origo och den angivna
punkten.
”ARCTANH” (sidan 325) Funktionen ARCTANH returnerar inverterad
hyperbolisk tangens för ett tal.
”COS” (sidan 326) Funktionen COS returnerar cosinus för en vinkel
uttryckt i radianer.
”COSH” (sidan 327) Funktionen COSH returnerar hyperbolisk cosinus
för ett tal.
Trigonometriska funktioner 12
Funktion Beskrivning
”GRADER” (sidan 327) Funktionen GRADER returnerar gradtalet för en
vinkel uttryckt i radianer.
”RADIANER” (sidan 328) Funktionen RADIANER returnerar radianvärdet för
en vinkel uttryckt i grader.
”SIN” (sidan 329) Funktionen SIN returnerar sinus för en vinkel
uttryckt i radianer.
”SINH” (sidan 330) Funktionen SINH returnerar hyperbolisk sinus för
det angivna talet.
”TAN” (sidan 331) Funktionen TAN returnerar tangens för en vinkel
uttryckt i radianer.
”TANH” (sidan 332) Funktionen TANH returnerar hyperbolisk tangens
för det angivna talet.
ARCCOS
Funktionen ARCCOS returnerar inverterat cosinus (arcus cosinus) för ett tal.
ARCCOS(num)
ÂÂ num: Ett tal. num är ett numeriskt värde i intervallet -1 till 1.
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen ARCCOS tar ett cosinusvärde och returnerar en motsvarande vinkel.
Den resulterande vinkeln uttrycks i radianer, i intervallet 0 till π (pi). Om du vill visa
vinkeln i grader istället för radianer placerar du den här funktionen i funktionen
GRADER, dvs. =GRADER(ARCCOS(num)).
Exempel:
=ARCCOS(ROT(2)/2) returnerar 0,785398163397448, vilket är ungefär lika med π/4.
=ARCCOS(0,54030230586814) returnerar 1.
=GRADER(ARCCOS(,5)) returnerar 60, gradtalet för en vinkel vars cosinus är 0,5.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ARCCOSH” på sidan 321
”COS” på sidan 326
”COSH” på sidan 327
”GRADER” på sidan 327
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
320 Kapitel 12 Trigonometriska funktioner
Kapitel 12 Trigonometriska funktioner 321
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ARCCOSH
Funktionen ARCCOSH returnerar inverterad hyperbolisk cosinus (hyperbolisk arcus
cosinus) för ett tal.
ARCCOSH(num)
ÂÂ num: Ett tal. num är ett numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 1.
Exempel:
=ARCCOSH(10,0676619957778) returnerar 3.
=ARCCOSH(COSH(5)) returnerar 5.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ARCCOS” på sidan 320
”COS” på sidan 326
”COSH” på sidan 327
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ARCSIN
Funktionen ARCSIN returnerar arcsin (inverterad sinus) för ett tal.
ARCSIN(num)
ÂÂ num: Ett tal. num är ett numeriskt värde och måste vara större än eller lika med 1.
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen ARCSIN tar ett sinusvärde och returnerar den motsvarande vinkeln.
Resultatet uttrycks i radianer, i intervallet -pi/2 till +pi/2. Om du vill visa vinkeln i
grader istället för radianer placerar du den här funktionen i funktionen GRADER, dvs.
=GRADER(ARCSIN(num)).
Exempel:
=ARCSIN(0,841470985) returnerar 1, radianvärdet (ca 57,3 grader) för den vinkel vars sinus är
0,8411470984807897.
=GRADER(ARCSIN(0,5)) returnerar 30, gradtalet för den vinkel vars sinus är 0,5.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ARCSINH” på sidan 323
”GRADER” på sidan 327
”SIN” på sidan 329
”SINH” på sidan 330
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
322 Kapitel 12 Trigonometriska funktioner
Kapitel 12 Trigonometriska funktioner 323
ARCSINH
Funktionen ARCSINH returnerar inverterad hyperbolisk sinus för ett tal.
ARCSINH(num)
ÂÂ num: Ett tal. num är ett numeriskt värde.
Exempel:
=ARCSINH(27,2899171971277) returnerar 4.
=ARCSINH(SINH(1)) returnerar 1.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ARCSIN” på sidan 322
”SIN” på sidan 329
”SINH” på sidan 330
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ARCTAN
Funktionen ARCTAN returnerar inverterad tangens (arcus tangens) för ett tal.
ARCTAN(num)
ÂÂ num: Ett tal. num är ett numeriskt värde.
Tänk på vid användning
ÂÂ Funktionen ARCTAN tar ett tangensvärde och returnerar motsvarande vinkel,
uttryckt i radianer i intervallet -pi/2 till +pi/2. Om du vill visa vinkeln i grader
istället för radianer placerar du den här funktionen i funktionen GRADER, dvs.
=GRADER(ARCTAN(num)).
Exempel:
=ARCTAN(1) returnerar vinkeln 0,785398163 radianer (45 grader), vars tangens är 1.
=GRADER(ARCTAN(1)) returnerar 45.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ARCTAN2” på sidan 324
”ARCTANH” på sidan 325
”GRADER” på sidan 327
”TAN” på sidan 331
”TANH” på sidan 332
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ARCTAN2
Funktionen ARCTAN2 returnerar vinkeln, i förhållande till den positiva x-axeln, för den
linje som passerar genom origo och den angivna punkten
ARCTAN2(x-punkt, y-punkt)
ÂÂ x-punkt: X-koordinaten för den punkt linjen passerar genom. x-punkt är ett
numeriskt värde.
ÂÂ y-punkt: Y-koordinaten för den punkt linjen passerar genom. y-punkt är ett
numeriskt värde.
Tänk på vid användning
ÂÂ Vinkeln uttrycks i radianer, i intervallet -pi till +pi. Om du vill visa vinkeln i grader
istället för radianer placerar du den här funktionen i funktionen GRADER, dvs.
=GRADER(ARCTAN2(x-punkt, y-punkt)).
Exempel:
=ARCTAN2(1; 1) returnerar 0,78539816 radianer (45 grader), vinkeln för ett linjesegment från origo till
punkten (1, 1).
=GRADER(ARCTAN2(5, 5)) returnerar 45.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ARCTAN” på sidan 323
324 Kapitel 12 Trigonometriska funktioner
Kapitel 12 Trigonometriska funktioner 325
”ARCTANH” på sidan 325
”GRADER” på sidan 327
”TAN” på sidan 331
”TANH” på sidan 332
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
ARCTANH
Funktionen ARCTANH returnerar inverterad hyperbolisk tangens för ett tal.
ARCTANH(num)
ÂÂ num: Ett tal. num är ett numeriskt värde som måste vara större än -1 och
mindre än 1.
Exempel:
=ARCTANH(0,995054753686731) returnerar 3.
=ARCTANH(TANH(2)) returnerar 2.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ARCTAN” på sidan 323
”ARCTAN2” på sidan 324
”TAN” på sidan 331
”TANH” på sidan 332
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
COS
Funktionen COS returnerar cosinus för en vinkel uttryckt i radianer.
COS(radian-vinkel)
ÂÂ radian-vinkel: En vinkel uttryckt i antal radianer. radian-vinkel är ett numeriskt
värde. Även om det kan vara ett valfritt värde ligger det normalt i intervallet –π till
+π (–pi till +pi).
Tänk på vid användning
ÂÂ Om du vill returnera en vinkel i grader använder du funktionen GRADER
(för konvertering av radianer till grader) med den här funktionen, dvs.
=GRADER(COS(radian-vinkel)).
Exempel:
=COS(1) returnerar 0,540302306, cosinus 1 radian (ca 57,3 grader).
=COS(RADIANER(60)) returnerar 0,5, cosinus 60 grader.
=COS(PI()/3) returnerar 0,5, π/3 radianer (60 grader).
=COS(PI()) returnerar –1, cosinus för π radianer (180 grader).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ARCCOS” på sidan 320
”ARCCOSH” på sidan 321
”COSH” på sidan 327
”GRADER” på sidan 327
”SIN” på sidan 329
”TAN” på sidan 331
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
326 Kapitel 12 Trigonometriska funktioner
Kapitel 12 Trigonometriska funktioner 327
COSH
Funktionen COSH returnerar hyperbolisk cosinus för ett tal.
COSH(num)
ÂÂ num: Ett tal. num är ett numeriskt värde.
Exempel:
=COSH(0) returnerar 1.
=COSH(1) returnerar 1,543.
=COSH(5) returnerar 74,21.
=COSH(10) returnerar 11 013,233.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ARCCOS” på sidan 320
”ARCCOSH” på sidan 321
”COS” på sidan 326
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
GRADER
Funktionen GRADER returnerar gradtalet för en vinkel uttryckt i radianer.
GRADER(radian-vinkel)
ÂÂ radian-vinkel: En vinkel uttryckt i antal radianer. radian-vinkel är ett numeriskt
värde. Även om det kan vara ett valfritt värde ligger det normalt i intervallet –2π till
2π (–2 pi till +2 pi).
Exempel:
=GRADER(PI()) returnerar 180 (π radianer = 180 grader).
=GRADER(1) returnerar 57,2957795130823, vilket är det ungefärliga antalet grader per radian.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ARCCOS” på sidan 320
”ARCSIN” på sidan 322
”ARCTAN” på sidan 323
”ARCTAN2” på sidan 324
”COS” på sidan 326
”SIN” på sidan 329
”TAN” på sidan 331
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
RADIANER
Funktionen RADIANER returnerar radianvärdet för en vinkel uttryckt i grader.
RADIANER(grader-vinkel)
ÂÂ grader-vinkel: En vinkel uttryckt i antal grader. grader-vinkel är ett numeriskt värde.
Även om det kan vara ett valfritt värde ligger det normalt i intervallet -360 till +360.
Tänk på vid användning
ÂÂ Den här funktionen är användbar om du vill använda en vinkel uttryckt i grader
med någon av de vanliga geometriska funktionerna som förväntar sig en vinkel
uttryckt i radianer. Placera argumentet, uttryckt i grader, i t.ex. den här funktionen:
=COS(RADIANER(grader-vinkel).
Exempel:
=RADIANER(90) returnerar 1,5708 (90 grader är ungefär 1,5708 radianer).
=RADIANER(57,2957795130823) returnerar 1 (1 radian är ungefär 57,296 grader).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ARCCOS” på sidan 320
”ARCSIN” på sidan 322
328 Kapitel 12 Trigonometriska funktioner
Kapitel 12 Trigonometriska funktioner 329
”ARCTAN” på sidan 323
”ARCTAN2” på sidan 324
”COS” på sidan 326
”SIN” på sidan 329
”TAN” på sidan 331
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SIN
Funktionen SIN returnerar sinus för en vinkel uttryckt i radianer.
SIN(radian-vinkel)
ÂÂ radian-vinkel: En vinkel uttryckt i antal radianer. radian-vinkel är ett numeriskt
värde. Även om det kan vara ett valfritt värde ligger det normalt i intervallet –π till
π (–pi till +pi).
Tänk på vid användning
ÂÂ Om du vill returnera en vinkel i grader använder du funktionen GRADER
(för konvertering av radianer till grader) med den här funktionen, dvs.
=GRADER(SIN(radian-vinkel)).
Exempel:
=SIN(1) returnerar 0,841470985, sinus 1 radian (ungefär 57,3 grader).
=SIN(RADIANER(30)) returnerar 0,5, sinus 30 grader.
=SIN(PI()/2) returnerar 1, sinus för π/2 radianer (90 grader).
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ARCSIN” på sidan 322
”ARCSINH” på sidan 323
”COS” på sidan 326
”GRADER” på sidan 327
”SINH” på sidan 330
”TAN” på sidan 331
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
SINH
Funktionen SINH returnerar hyperbolisk sinus för det angivna talet.
SINH(num)
ÂÂ num: Ett tal. num är ett numeriskt värde.
Exempel:
=SINH(0) returnerar 0.
=SINH(1) returnerar 1,175.
=SINH(5) returnerar 74,203.
=SINH(10) returnerar 11 013,233.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ARCSIN” på sidan 322
”ARCSINH” på sidan 323
”SIN” på sidan 329
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
330 Kapitel 12 Trigonometriska funktioner
Kapitel 12 Trigonometriska funktioner 331
TAN
Funktionen TAN returnerar tangens för en vinkel uttryckt i radianer.
TAN(radian-vinkel)
ÂÂ radian-vinkel: En vinkel uttryckt i antal radianer. radian-vinkel är ett numeriskt värde.
Även om det kan vara ett valfritt värde ligger det normalt i intervallet -pi till +pi.
Tänk på vid användning
ÂÂ Tangens är förhållandet mellan sinus och cosinus.
ÂÂ Om du vill returnera en vinkel i grader använder du funktionen GRADER
(för konvertering av radianer till grader) med den här funktionen, dvs.
=GRADER(TAN(radian-vinkel)).
Exempel:
=TAN(1) returnerar 1,557407725, tangens 1 radian (ungefär 57,3 grader).
=TAN(RADIANER(45)) returnerar 1, tangens för en vinkel om 45 grader.
=TAN(3*PI()/4) returnerar -1.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ARCTAN” på sidan 323
”ARCTAN2” på sidan 324
”ARCTANH” på sidan 325
”COS” på sidan 326
”GRADER” på sidan 327
”SIN” på sidan 329
”TANH” på sidan 332
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
TANH
Funktionen TANH returnerar hyperbolisk tangens för det angivna talet.
TANH(num)
ÂÂ num: Ett tal. num är ett numeriskt värde.
Exempel:
=TANH(0) returnerar 0.
=TANH(1) returnerar 0,762.
=TANH(5) returnerar 0,999909.
=TANH(10) returnerar 0,999999996.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”ARCTAN” på sidan 323
”ARCTAN2” på sidan 324
”ARCTANH” på sidan 325
”TAN” på sidan 331
”Lista över trigonometriska funktioner” på sidan 319
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
”Klistra in från exempel i hjälpen” på sidan 39
332 Kapitel 12 Trigonometriska funktioner
333
Detaljerade exempel och ytterligare ämnen som illustrerar
hur du arbetar med några av de mer avancerade
funktionerna.
Ytterligare exempel och ämnen
I den här tabellen ser du var du hittar du detaljerade exempel och ytterligare ämnen
som illustrerar några av de mer avancerade funktionerna med verkliga exempel.
Om du vill visa ett exempel eller läsa mer om Gå till det här avsnittet
Definitioner och specifikationer för argumenten
som används i ekonomifunktioner
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på
sidan 334
Funktioner för pengars tidsvärde (TVM, Time
Value of Money)
”Välja funktion för tidsvärden och valuta” på
sidan 341
TVM-funktioner för fasta periodiska kassaflöden
och fasta räntesatser
”Regelbundna kassaflöden och tidsintervaller” på
sidan 341
TVM-funktioner som kan hantera ojämna
(varierande periodiska) kassaflöden
”Oregelbundna kassaflöden och
tidsintervaller” på sidan 343
Funktionen som kan vara till mest hjälp för att få
svar på en vanlig ekonomisk fråga
”Vilken funktion ska du använda till att lösa
vanliga ekonomiska frågor?” på sidan 344
Använda ekonomifunktioner till att skapa en
tabell över låneamorteringar
”Exempel på en tabell över låneamortering” på
sidan 346
De olika funktionerna som avrundar tal ”Mer om avrundning” på sidan 348
Använda logiska funktioner och
informationsfunktioner tillsammans för att bygga
en mer kraftfull formel
”Använda logiska funktioner och
informationsfunktioner tillsammans” på sidan 351
Mer om villkor och hur du använder jokertecken
med villkor
”Ange villkor och använda jokertecken” på
sidan 353
Använda statistiska funktioner till att analysera
resultatet av en undersökning
”Exempel med undersökningsresultat” på
sidan 356
Ytterligare exempel och ämnen 13
Vanliga argument i ekonomifunktioner
Många argument är vanliga bland relaterade ekonomifunktioner. I det här avsnittet
kan du läsa mer information om dessa argument. Datumargument (utgivning,
förfallotid och kvitta) tas inte upp. Inte heller tas argument som bara används av en
enda ekonomifunktion upp.
årlig-sats
Obligationer och andra värdepapper med fast räntesats och räntebärande skuld har en angiven
kupongränta eller årlig räntesats som används till att beräkna den periodiska avkastningen. årlig-sats
representerar den årliga räntesatsen, vare sig den kallas kupongränta eller årlig räntesats.
kupong-sats anges som ett decimaltal och representerar den årliga kupongräntan. I vissa funktioner
kan kupong-sats vara 0 (om värdepapperet inte ger periodisk avkastning), men kupong-sats kan inte
vara negativt.
Tänk dig att du äger ett värdepapper med det nominella värdet 1 000 000 $ som ger en årlig
avkastning på 4,5 % baserat på det nominella värdet. kupong-sats blir då 0,045. Vilken frekvens som
utbetalningarna sker med spelar ingen roll.
årlig-avkastning
Obligationer och andra räntebärande värdepapper eller diskonterade skuldebrev har en avkastning
som beräknas med hjälp av kupongräntan och obligationens aktuella pris.
årlig-avkastning skrivs som ett decimaltal som representerar värdepapperets årliga avkastning, som
normalt anges i procent. årlig-avkastning måste vara större än 0.
Tänk dig att du funderar på att köpa en viss obligation. När priset på obligationen sjunker stiger
avkastningen. Och tvärt om, när priset på obligationen stiger sjunker avkastningen. Din börsmäklare
kontrollerar prisbilden och talar om för dig att obligationen du funderar på att köpa har en
kupongränta på 3,25 % och en årlig avkastning på 4,5 % baserat på det aktuella priset (obligationen
handlas till underkurs). årlig-avkastning blir då 0,045.
kassa-flöde
Annuiteter, lån och investeringar har kassaflöden. Ett kassaflöde är det eventuella initiala belopp
som utbetalas eller mottas. Andra kassaflöden är andra intäkter eller utbetalningar vid en specifik
tidpunkt.
kassa-flöde anges som ett tal, normalt formaterat som en valuta. Mottagna belopp anges som
positiva tal och utbetalningar anges som negativa tal.
Tänk dig att du funderar på att köpa en stadsfastighet, hyra ut den under en viss tid och sedan
sälja den igen. Den initiala kontanta utbetalningen vid köpet (vilket kan vara handpenningen
och kostnader i samband med själva köpet), låneinbetalningar, reparationer och underhåll,
marknadsföring och liknande kostnader räknas som utbetalningar (negativa kassaflöden). Hyror
mottagna från hyresgäster, skatteavdrag och försäljningsbeloppet räknas som mottagna belopp
(positiva kassaflöden).
kostnad
Den initiala kostnaden för en tillgång som kan skrivas av är normalt inköpspriset, inklusive skatter,
leverans och installation. Vissa skatteförmåner kan dras av från kostnaden.
kostnad anges som ett tal, normalt formaterat som valuta. kostnad måste vara större än 0.
Tänk dig att du köper en ny digital kopiator till kontoret. Inköpspriset för kopiatorn var 2 625 $
inklusive skatt. Återförsäljaren lade till 100 $ för leverans och installation. Kopiatorns användningstid
beräknas till 4 år med ett förväntat restvärde på 400 $. kostnad blir då 2 725 $.
334 Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen
Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen 335
kum-när-förfaller
Läs informationen vid när-förfaller. Den enda skillnaden är att funktioner som använder kum-närförfaller
kräver att argumentet anges och inte antar något värde om det utelämnas.
dagar-basis
Det finns flera olika konventioner för beräkning av antal dagar i en månad och antalet dagar
under ett år vid beräkningen av räntesatsen för ett lån eller en investering. dagar-basis används
till att ange hur dagar räknas för en viss investering eller ett visst lån. dagar-basis definieras ofta av
marknadspraxis och kan vara olika för olika typer av investeringar. dagar-basis kan också definieras av
lånedokument.
dagar-basis är ett modalt argument. Det anges som talet 0, 1, 2, 3 eller 4.
ÂÂ Värdet 0 anger att i beräkningssyfte har varje fullständig månad 30 dagar och varje helår 360
dagar, med användning av NASD-metoden för datum som infaller på den 31:a i månaden. Det här
kallas ibland 30/360-konventionen. 0 (30/360-konventionen) är det förvalda värdet.
I NASD-metoden behandlas dagvärdet i startdatum (t.ex. likviddagen) som det var 30 om det är
31. Om dagvärdet är den sista dagen i februari justeras det inte, så i det här fallet har februari färre
än 30 dagar. Om dagvärdet för slutdatum (t.ex. förfallodagen) är 31 och dagvärdet för startdatum
är tidigare än den 30:e samma månad anses slutdatum vara den första dagen i den efterföljande
månaden. Annars anses det vara den 30:e samma månad, vilket resulterar i 0 dagar.
ÂÂ Värdet 1 anger att det faktiska antalet dagar kommer att användas för varje fullständig månad och
det faktiska antalet dagar kommer att användas för varje år. Det här kallas ibland verklig/verkligkonventionen.
ÂÂ Värdet 2 anger att det faktiska antalet dagar kommer att användas för varje fullständig månad och
att varje fullständigt år innehåller 360 dagar. Det här kallas ibland verklig/360-konventionen.
ÂÂ Värdet 3 anger att det faktiska antalet dagar kommer att användas för varje fullständig månad och
att varje fullständigt år innehåller 365 dagar. Det här kallas ibland verklig/365-konventionen.
ÂÂ Värdet 4 anger att varje fullständig månad har 30 dagar och varje helår 360 dagar, med
användning av den europeiska metod för datum som infaller på den 31:a i månaden. Det här kallas
ibland 30E/360-konventionen.
Med den europeiska metoden anses den 31:a i månaden alltid vara den 30:e i samma månad.
Februari anses alltid ha 30 dagar så om den sista dagen i februari är den 28:e anses den vara den
30:e.
Tänk dig att du vill beräkna räntesatsen för en obligation som utfärdats av ett amerikanskt företag.
De flesta sådana obligationer använder 30/360-metoden för beräkning av räntan så dagar-basis blir
0, det förvalda värdet. Eller tänk dig att du vill beräkna räntesatsen för en amerikansk statsobligation.
De här obligationerna ger normalt avkastning baserat på det faktiska antalet dagar i varje månad och
det faktiska antalet dagar under året, så dagar-basis blir 1.
värdeminsk-faktor
I vissa formler kan den accelererande avskrivningshastigheten (utöver den linjära värdeminskning)
anges. värdeminsk-faktor används till att ange den önskade hastigheten för den årliga
värdeminskningen.
värdeminsk-faktor anges som ett decimaltal eller i procent (med procenttecken).
Tänk dig att du har köpt en ny dator. Efter att ha pratat med din revisor vet du att du får
använda en accelererande avskrivningshastighet för datorn. Du beslutar dig för att använda en
avskrivningshastighet på 150 % av den linjära värdeminskningen, så värdeminsk-faktor blir 1,5.
värdeminsk-period
Vissa funktioner returnerar avskrivningsbeloppet för en angiven period. värdeminsk-period används
till att ange perioden.
värdeminsk-period anges som ett tal som representerar den önskade värdeminskningsperioden med
samma tidsram (t.ex. månatligen, kvartalsvis eller årsvis) som liv.
Tänk dig att du köper en ny digital kopiator till kontoret. Inköpspriset för kopiatorn var 2 625 $
inklusive skatt. Återförsäljaren lade till 100 $ för leverans och installation. Kopiatorns användningstid
beräknas till 4 år med ett förväntat restvärde på 400 $. Om du vill beräkna avskrivningsbeloppet för
det tredje året anger du 3 för värdeminsk-period.
effektiv-ränta-sats
Annuiteter och investeringar har en effektiv räntesats som beräknas med den nominella räntan
(angiven eller kupongräntan) och antalet ränteutbetalningar per år.
effektiv-ränta-sats anges som ett decimaltal och måste vara större än 0.
Tänk dig att du äger ett värdepapper med det nominella värdet 1 000 000 $ och som ger en årlig
avkastning på 4,5 % baserat på det nominella värdet, kvartalsvis, vilket ger en effektiv ränta på ca 4,58
%. effektiv-ränta-sats blir då 0,0458. Läs även om nominell-sats och num-perioder-år.
slut-per
Vissa funktioner returnerar kapitalbeloppet eller räntan för en serie angivna betalningar. slut-per
används till att ange den sista betalningen som ska inkluderas i det returnerade värdet. Läs även om
start-per.
slut-per anges som ett tal och måste vara större än 0.
Tänk dig att du köper ett hus. Banken erbjuder dig ett lån på beloppet 200 000 $, en löptid på 10
år och en årlig räntesats på 6,0 %, fasta månatliga inbetalningar om 1 070,45 $ och ett belopp att
återfinansiera vid förfallodagen om 100 000 $. Om du vill ta reda på den totala räntekostnaden under
det tredje året blir start-per 25 och slut-per 36.
uppskattning
I vissa ekonomifunktioner används en uppskattning av det förväntade resultatet.
uppskattning anges som ett decimaltal. 13 % anges t.ex. som 0,13. uppskattning kan vara negativt om
en förlust är förväntad. Om uppskattning inte anges används 0,10 som förvalt värde.
Om du inte alls vet vad det förväntade resultatet kan bli och det förvalda värdet inte resulterar i
någon lösning kan du först prova med ett större positivt värde för uppskattning. Om det fortfarande
inte resulterar i någon lösning provar du ett litet negativt värde för uppskattning.
frekvens
En investering kan ge avkastning periodiskt. frekvens används till att ange hur ofta avkastningen
betalas ut.
frekvens är talet 1, 2 eller 4.
ÂÂ Värdet 1 anger att investeringen ger avkastning årsvis (en gång om året).
ÂÂ Värdet 2 anger att investeringen ger avkastning halvårsvis (två gånger om året).
ÂÂ Värdet 4 anger att investeringen ger avkastning kvartalsvis (fyra gånger om året).
Tänk dig att du utvärderar en industriobligation som ger avkastning kvartalsvis. frekvens blir då 4.
Eller tänk dig att du utvärderar en statsobligation som ger avkastning halvårsvis. frekvens blir då 2.
336 Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen
Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen 337
framtid-värde
Ett framtida värde är ett kassaflöde som mottas eller utbetalas i slutet av investerings- eller
låneperioden, eller det kassaflöde som kvarstår efter den sista betalningen.
framtid-värde anges som ett tal, normalt formaterat som en valuta. Eftersom framtid-värde är ett
kassaflöde anges mottagna belopp som positiva tal och utbetalade belopp som negativa tal.
Tänk dig att du funderar på att köpa en stadsfastighet, hyra ut den under en viss tid och sedan
sälja den igen. Det uppskattade framtida försäljningspriset kan vara ett framtid-värde och är då
positivt. Eller tänk dig att du leasar en bil och att du enligt leasingkontraktet har rätt att köpa bilen
för ett angivet pris i slutet på leasingperioden. Beloppet för den utbetalningen kan vara ett framtidvärde
och är då negativt. Eller tänk dig att du har ett bostadslån som ska slutbetalas om 10 år.
Slutbetalningen kan vara ett framtid-värde och är då negativt.
investering-mängd
Det initiala beloppet som investeras i en obligation anges med investering-mängd.
investering anges som ett tal, normalt formaterat som valuta. investering måste vara större än 0.
Tänk dig att du köper en obligation för 800 $. investering-mängd blir då 800 $.
liv
Tillgångar förlorar i värde under en angiven period, vilket kallas för ekonomisk livslängd eller
förväntad livslängd. I allmänhet används av bokföringsskäl den förväntade ekonomiska livslängden
för tillgången vid beräkning av värdeminskningen, medan värdeminskningsperioden vid andra
tillfällen (t.ex. för skatteavdragssyfte) anges i enlighet med regler eller praxis.
liv anges som ett tal. liv måste vara större än 0.
Tänk dig att du köper en ny digital kopiator till kontoret. Inköpspriset för kopiatorn var 2 625 $
inklusive skatt. Återförsäljaren lade till 100 $ för leverans och installation. Kopiatorns användningstid
beräknas till 4 år med ett förväntat restvärde på 400 $. liv blir då 4.
nominell-sats
Annuiteter och investeringar har en nominell räntesats som beräknas med den effektiva räntan och
antalet ackumulerade perioder under året.
nominell-sats anges som ett decimaltal och måste vara större än 0.
Tänk dig att du äger ett värdepapper med det nominella värdet 1 000 000 $ och som ger en årlig
avkastning på 4,5 % baserat på det nominella värdet, kvartalsvis, vilket ger en effektiv ränta på ca 4,58
%. nominell-sats blir då 0,045. Läs även om effektiv-ränta-sats och num-perioder-år.
num-perioder
Antalet perioder (num-perioder) är det totala antalet perioder för ett upprepat kassaflöde, eller
tidslängden för ett lån eller längden på en investeringsperiod.
num-perioder anges som ett tal med samma tidsram (t.ex. månatligen, kvartalsvis eller årsvis) som de
relaterade argument som används i funktionen.
Tänk dig att du köper ett hus. Banken erbjuder dig ett lån på beloppet 200 000 $, en löptid på 10
år, en årlig räntesats på 6,0 % och fasta månatliga inbetalningar om 1 070,45 $ , samt ett belopp att
återfinansiera vid förfallodagen om 100 000 $. num-perioder blir då 120 (12 månatliga utbetalningar
under 10 år). Eller tänk dig att du investerar dina besparingar i ett bankcertifikat som har en löptid
om 5 år och som ackumulerar ränta kvartalsvis. num-perioder blir då 20 (4 ackumulerade perioder om
ett kvartal under 5 år).
num-perioder-år
Beräkningen av den effektiva och nominella räntesatsen baseras på antalet ackumulerade
ränteperioder per år. num-perioder-år används till att ange antalet perioder.
num-perioder-år anges som ett numeriskt värde och måste vara större än 0.
Tänk dig att du har köpt ett bankcertifikat som ger avkastning årligen, med kvartalsvis ackumulering.
Om du vill beräkna den effektiva räntesatsen blir num-perioder-år 4. Läs även om effektiv-ränta-sats
och nominell-sats.
par
Parvärdet för ett värdepapper är normalt dess nominella värde eller slutgiltiga värde på
förfallodagen.
par anges som ett tal, normalt formaterat som en valuta.
par är ofta ett tal som 100, 1 000 eller 1 000 000.
Tänk dig att du funderar på att köpa en industriobligation. Prospektet för obligationen anger att varje
obligation kommer att utfärdas med ett nominellt värde och slutgiltigt värde på förfallodagen om 1
000 $. Summan 1 000 $ blir då par-värdet för obligationen.
betalning
En betalning är ett fast, periodiskt kassaflöde som tas emot eller betalas ut under en investeringseller
låneperiod.
betalning anges som ett tal, normalt formaterat som en valuta. Eftersom betalning är ett kassaflöde
anges mottagna belopp som positiva tal och utbetalade belopp som negativa tal.
betalning inkluderar ofta både kapitalbelopps- och ränteelement, men inkluderar normalt inte några
andra belopp.
Tänk dig att du funderar på att köpa en stadsfastighet, hyra ut den under en viss tid och sedan sälja
den igen. Beloppet för den månatliga låneutbetalningen kan vara en betalning och är då negativt.
Den hyresinbetalning som mottas varje månad kan också vara en betalning och är då positivt.
338 Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen
Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen 339
period
Vissa funktioner returnerar ett kapitalbeloppsvärde eller räntevärde för en angiven period. period
används till att ange den önskade perioden.
period anges som ett tal och måste vara större än 0.
Tänk dig att du köper ett hus. Banken erbjuder dig ett lån på beloppet 200 000 $, en löptid på 10
år och en årlig räntesats på 6,0 %, fasta månatliga inbetalningar om 1 070,45 $ och ett belopp att
återfinansiera vid förfallodagen om 100 000 $. Om du vill ta reda på räntebeloppet för den första
betalningen under det tredje året blir period 25 eftersom betalningarna sker månatligen.
periodisk-rabatt-sats
Diskonto är den räntesats som representerar den önskade avkastningen och som används till att
värdera (eller diskontera) en serie kassaflöden.
periodisk-rabatt-sats anges som ett decimaltal (t.ex. 0,08) eller avgränsas med ett procenttecken (t.ex.
8 %). Det anges med samma tidsram som för kassaflödena. Om t.ex. kassaflödena är månatliga och
den önskade årliga diskonteringsräntan är 8 % måste periodisk-rabatt-sats anges som 0,00667 eller
0,667 % (0,08 dividerat med 12).
Tänk dig att du utvärderar möjligheten att köpa ett företag. Som en del av din utvärdering vill
du beräkna de förväntade månatliga kassaflödena från företaget tillsammans med det begärda
inköpspriset och det beräknade framtida försäljningspriset. Du bestämmer dig, baserat på alternativa
investeringsmöjligheter och risken, att du inte vill investera med annat än att nettokassaflödet ger en
avkastning på minst 18 % i årlig ränta. periodisk-rabatt-sats blir då 0,015 (0,18 / 12 eftersom de angivna
kassaflödena är månatliga).
periodisk-sats
I vissa fall, när du arbetar med en serie kassaflöden, en investering eller ett lån, kan det vara
nödvändigt att känna till räntesatsen för varje period. Det här är periodisk-sats.
periodisk-sats anges som ett decimaltal med samma tidsram (t.ex. månatligen, kvartalsvis eller årsvis)
som andra argument (num-perioder eller betalning).
Tänk dig att du köper ett hus. Banken erbjuder dig ett lån på beloppet 200 000 $, en löptid på 10
år, en årlig räntesats på 6,0 %, fasta månatliga inbetalningar samt ett belopp att återfinansiera vid
förfallodagen om 100 000 $. periodisk-sats blir då 0,005 (årlig räntesats dividerat med 12 för att
stämma med de månatliga betalningarna). Eller tänk dig att du investerar dina besparingar i ett
bankcertifikat som har en löptid om 5 år, en nominell årlig räntesats om 4,5 %, och som ackumulerar
ränta kvartalsvis. periodisk-sats blir då 0,0125 (årlig räntesats dividerat med 4 för att stämma med de
kvartalsvisa ackumulerade perioderna).
nuvarande-värde
Ett nuvarande värde är ett kassaflöde som tas emot eller betalas ut i början av investerings- eller
låneperioden.
nuvarande-värde anges som ett tal, normalt formaterat som en valuta. Eftersom nuvarande-värde är
ett kassaflöde anges mottagna belopp som positiva tal och utbetalade belopp som negativa tal.
Tänk dig att du funderar på att köpa en stadsfastighet, hyra ut den under en viss tid och sedan
sälja den igen. Den initiala kontanta utbetalningen vid köpet (vilket kan vara handpenningen och
kostnader i samband med själva köpet) kan vara ett nuvarande-värde och är då negativt. Det initiala
kapitalbeloppet för ett lån på stadsfastigheten kan också vara ett nuvarande-värde och är då positivt.
pris
Inköpspriset är det betalade beloppet vid köp av en obligation eller andra räntebärande värdepapper
eller diskonterade skuldebrev. Inköpspriset inkluderar inte upplupen ränta som inhandlas tillsammans
med värdepapperet.
pris anges som ett tal som representerar det betalade beloppet per 100 $ nominellt värde (inköpspris
/ nominellt värde * 100). pris måste vara större än 0.
Tänk dig att du äger ett värdepapper med det nominella värdet 1 000 000 $. Om du betalade
965 000 $ när du köpte värdepapperet, exklusive eventuell upplupen ränta, blir pris
96,50 (965 000 $ / 1 000 000 $ * 100).
inlösen
Obligationer och andra räntebärande värdepapper och diskonterade skuldebrev har ett angivet
inlösenvärde. Det är det belopp som kommer att mottas på förfallodagen.
inlösen som ett tal som representerar det betalade beloppet som kommer att mottas per 100
$ nominellt värde (inlösenvärde / nominellt värde * 100). Ofta är inlösen 100, vilket innebär att
värdepapperets inlösenvärde är samma som dess nominella värde. värde måste vara större än 0.
Tänk dig att du äger ett värdepapper med det nominella värdet 1 000 000 $ och som faller ut med 1
000 000 $ på förfallodagen. inlösen blir då (1 000 000 $ / 1 000 000 $ * 100), eftersom det nominella
värdet och inlösenvärdet är samma, vilket är vanligt. Tänk dig sedan att utfärdaren av värdepapperet
erbjuder sig att lösa in värdepapperet före förfallodagen och har erbjudit 1 025 000 $ om du går med
på att lösa in värdepapperet ett år före förfallodagen. inlösen blir då
102,50 (1 025 000 $ / 1 000 000 $ * 100).
rädda
Tillgångar har ofta fortfarande ett visst värde i slutet av den ekonomiska, eller förväntade, livslängden.
Värdet kallas för ett restvärde.
rädda anges som ett tal, normalt formaterat som en valuta. rädda kan vara 0 men det kan inte vara
negativt.
Tänk dig att du köper en ny digital kopiator till kontoret. Inköpspriset för kopiatorn var 2 625 $
inklusive skatt. Återförsäljaren lade till 100 $ för leverans och installation. Kopiatorns användningstid
beräknas till 4 år med ett förväntat restvärde på 400 $. rädda blir då 400 $.
start-per
Vissa funktioner returnerar kapitalbeloppet eller räntan för en serie angivna betalningar. start-per
används till att ange den första betalningen som ska inkluderas i det returnerade värdet. Läs även om
slut-per.
start-per anges som ett tal och måste vara större än 0.
Tänk dig att du köper ett hus. Banken erbjuder dig ett lån på beloppet 200 000 $, en löptid på 10
år och en årlig räntesats på 6,0 %, fasta månatliga inbetalningar om 1 070,45 $ och ett belopp att
återfinansiera vid förfallodagen om 100 000 $. Om du vill ta reda på den totala räntekostnaden under
det tredje året blir start-per 25 och slut-per 36.
340 Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen
Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen 341
när-förfaller
Betalningar kan generellt sett sägas ske i början eller slutet av en period. när-förfaller används till att
ange om en betalning sker i början eller slutet av en period.
när-förfaller är ett modalt argument. Det kan vara talet 0 eller 1.
ÂÂ Värdet 0 anger att betalningen behandlas som om den tas emot eller utbetalas i slutet av varje
period. 0 är det förvalda värdet.
ÂÂ Värdet 1 anger att betalningen behandlas som om den tas emot eller utbetalas i början av varje
period.
Tänk dig att du köper ett hus. Banken erbjuder dig ett lån på beloppet 200 000 $, en löptid på 10
år, en årlig räntesats på 6,0 %, fasta månatliga inbetalningar samt ett belopp att återfinansiera vid
förfallodagen om 100 000 $. när-förfaller blir då 0 (förvalsalternativet) eftersom betalningarna sker
i slutet av varje månad. Eller tänk dig att du äger en lägenhet som du hyr ut och att hyresgästerna
betalar hyran den första i varje månad. när-förfaller blir då 1 eftersom hyresgästen utför betalningen i
början på de månatliga perioderna.
Välja funktion för tidsvärden och valuta
I det här avsnittet kan du läsa mer om de funktioner som används till att lösa problem
som involverar pengars tidsvärde. Problem som involverar pengars tidsvärde, eller TVM
(Time Value of Money), handlar om kassaflöden över tiden och räntesatser. Det här
avsnittet innehåller flera delar.
I ”Regelbundna kassaflöden och tidsintervaller” på sidan 341 kan du läsa om de TVMfunktioner
som används med regelbundna kassaflöden, regelbundna tidsintervall och
fasta räntesatser.
I ”Oregelbundna kassaflöden och tidsintervaller” på sidan 343 kan du läsa om de TVMfunktioner
som används med oregelbundna kassaflöden, oregelbundna tidsintervall
eller både och.
I ”Vilken funktion ska du använda till att lösa vanliga ekonomiska frågor?” på sidan 344
kan du läsa om ett antal vanliga TVM-problem (t.ex. hur man beräknar räntan på ett
sparkonto) och de funktioner du kan använda för att lösa problemen.
Regelbundna kassaflöden och tidsintervaller
De primära funktioner som används för regelbundna kassaflöden (betalningar av ett
konstant värde och alla kassaflöden vid konstanta intervall) och fasta räntesatser är
relaterade till varandra.
Funktion och dess syfte Argument i funktionen
”SLUTVÄRDE” (sidan 116) är den funktion du
använder om du vill beräkna det framtida värdet
för en serie kassaflöden (vad de kommer att vara
värda vid en framtida tidpunkt), med hänsyn
till andra faktorer som räntesatsen. Funktionen
resulterar i ett värde för argumentet framtidvärde.
periodisk-sats, num-perioder, betalning, nuvarandevärde,
när-förfaller
”PERIODER” (sidan 127) är den funktion du
använder om du vill beräkna antalet perioder
det skulle ta att återbetala ett lån, eller antalet
perioder du skulle kunna motta en annuitet,
med hänsyn till andra faktorer som räntesatsen.
Funktionen resulterar i ett värde för argumentet
num-perioder.
periodisk-sats, betalning, nuvarande-värde, framtidvärde,
när-förfaller
”BETALNING” (sidan 130) är den funktion du
använder om du vill beräkna beloppet för den
betalning som krävs för ett lån eller som mottas
för en annuitet, med hänsyn till andra faktorer
som räntesatsen. Funktionen resulterar i ett värde
för argumentet betalning.
periodisk-sats, num-perioder, nuvarande-värde,
framtid-värde, när-förfaller
”NUVÄRDE” (sidan 138) är den funktion du
använder om du vill beräkna det aktuella värdet
för en serie kassaflöden (vad de är värda idag),
med hänsyn till andra faktorer som räntesatsen.
Funktionen resulterar i ett värde för argumentet
nuvarande-värde.
periodisk-sats, num-perioder, betalning, framtidvärde,
när-förfaller
”RÄNTA” (sidan 140) är den funktion du använder
om du vill beräkna den periodiska räntesatsen för
ett lån eller en annuitet, baserat på andra faktorer
som antalet perioder för lånet eller annuiteten.
Funktionen resulterar i ett värde för argumentet
periodisk-sats.
num-perioder, betalning, nuvarande-värde, framtidvärde,
när-förfaller, uppskattning
Som du kan se i tabellen kan de här TVM-funktionerna resultera i, och returnera,
ett värde för ett av de fem primära argumenten när det problem som löses
innehåller regelbundna periodiska kassaflöden och fasta räntesatser. Dessutom kan
”RBETALNING” (sidan 119) och ”AMORT” (sidan 132) resultera i ett värde för ränteoch
kapitalbeloppskomponenterna för ett enskilt låne- eller annuitetsbetalning,
och ”KUMRÄNTA” (sidan 107) och ”KUMPRIS” (sidan 109) kan resultera i ett värde
för ränte- och kapitalbeloppskomponenterna för på varandra följande lån- eller
annuitetsbetalningar.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Oregelbundna kassaflöden och tidsintervaller” på sidan 343
342 Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen
Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen 343
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
Oregelbundna kassaflöden och tidsintervaller
Vissa TVM-problem involverar oregelbundna fasta periodiska kassaflöden där
kassaflödena sker vid regelbundna tidsintervall men beloppen varierar. Andra problem
har kassaflöden med oregelbundna tidsintervall där kassaflödena inte alltid sker vid
regelbundna tidsintervall.
Funktion och dess syfte Argument i funktionen
”IR” (sidan 121) är den funktion du använder om
du vill beräkna den periodisk räntesatsen så att
nettokapitalvärdet för en serie med potentiellt
oregelbundna kassaflöden som sker vid
regelbundna tidsintervall blir 0. Det här kallas ofta
den interna räntabiliteten. IR resulterar i ett värde
för argumentet periodisk-sats.
flöden-intervall, uppskattning
flöden-intervall är ett angivet intervall av
kassaflöden som implicit kan inkludera en
betalning, ett nuvarande-värde och ett framtidvärde.
”MODIR” (sidan 124) är den funktion du använder
om du vill beräkna en periodisk räntesatsen så att
nettokapitalvärdet för en serie med potentiellt
oregelbundna kassaflöden som sker vid
regelbundna tidsintervall blir 0. MODIR skiljer sig
från IR på så vis att funktionen tillåter att positiva
och negativa kassaflöden diskonteras med olika
ränta. Det här kallas ofta den modifierade interna
räntabiliteten. MODIR resulterar i ett värde för
argumentet periodisk-sats.
flöden-intervall, finansiering-sats, reinvestering-sats
flöden-intervall är ett angivet intervall av
kassaflöden som implicit kan inkludera en
betalning, ett nuvarande-värde och ett framtidvärde.
finansiering-sats och reinvestering-sats är specifika
fall av periodisk-sats.
”NETNUVÄRDE” är den funktion du använder om
du vill beräkna det aktuella värde för en serie
potentiellt oregelbundna kassaflöden som sker
vid regelbundna tidsintervall. Det här kallas ofta
nettokapitalvärdet. NETNUVÄRDE resulterar i ett
värde för argumentet nuvarande-värde.
periodisk-sats, kassa-flöde, kassa-flöde…
kassa-flöde, kassa-flöde… är en angiven serie
med ett eller flera kassaflöden som implicit kan
inkludera en betalning, nuvarande-värde och
framtid-värde.
Relaterade ämnen
Relaterade funktioner och ytterligare information finns i:
”Regelbundna kassaflöden och tidsintervaller” på sidan 341
”Vanliga argument i ekonomifunktioner” på sidan 334
”Lista över ekonomifunktioner” på sidan 92
”Värdetyper” på sidan 34
”Elementen i formler” på sidan 13
”Skapa och redigera formler med tangentbordet och musen” på sidan 24
Vilken funktion ska du använda till att lösa vanliga ekonomiska
frågor?
I det här avsnittet beskrivs några vanliga frågor du kan vilja hantera och det
innehåller en lista över de ekonomifunktioner som kan vara till hjälp. Frågorna gäller
vardagliga ekonomiska frågor. Om du vill veta mer om mer komplexa användningar
av ekonomifunktionerna kan du läsa ”Regelbundna kassaflöden och tidsintervaller” på
sidan 341, ”Oregelbundna kassaflöden och tidsintervaller” på sidan 343 och ”Exempel
på en tabell över låneamortering” på sidan 346.
Om du vill veta Den här funktionen kan vara till hjälp
Besparingar
Den effektiva räntesatsen för en investering eller
ett sparkonto som ger periodisk avkastning
”EFFRÄNTA” (sidan 115)
Hur mycket ett bankcertifikat kommer att vara
värt på förfallodagen
”SLUTVÄRDE” (sidan 116). Tänk på att betalning
blir 0.
Den nominella räntan för ett bankcertifikat där
utfärdaren har meddelat den ”effektiva räntan”
”NOMRÄNTA” (sidan 126)
Hur många år det tar att spara ihop till ett angivet
belopp genom månatliga inbetalningar till ett
sparkonto
”PERIODER” (sidan 127). Tänk på att nuvarandevärde
blir det belopp som sätts in i början och att
det kan vara 0.
Hur stort belopp som måste läggas undan varje
månad för att nå ett sparmål inom ett angivet
antal år
”BETALNING” (sidan 130). Tänk på att nuvarandevärde
blir det belopp som sätts in i början och att
det kan vara 0.
Lån
Det inbetalda räntebeloppet för ett lån under det
tredje året
”KUMRÄNTA” (sidan 107)
Det inbetalda kapitalbeloppet för ett lån under
det tredje året
”KUMPRIS” (sidan 109)
Räntebeloppet i den 36:e låneinbetalningen ”RBETALNING” (sidan 119)
Kapitalbeloppet i den 36:e låneinbetalningen ”AMORT” (sidan 132)
Obligationsinvesteringar
344 Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen
Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen 345
Om du vill veta Den här funktionen kan vara till hjälp
Det räntebelopp som måste adderas till en
obligations inköpspris
”UPPLRÄNTA” (sidan 96) eller
”UPPLOBLRÄNTA” (sidan 98)
Antalet kupongbetalningar från tidpunkten då en
obligation inhandlas och dess förfallodag
”KUPANT” (sidan 106)
Den årliga diskonteringsräntan för en obligation
som säljs till underkurs i förhållande till dess
inlösenvärde och som inte ger någon avkastning
(kallas ofta för en ”nollkupongobligation”>)
”DISK” (sidan 114)
Den effektiva årliga räntan för en obligation som
ger avkastning endast på förfallodagen (inga
periodiska betalningar, men obligationen har en
kupongränta)
”ÅRSRÄNTA” (sidan 118)
Det förväntade inköpspriset för en obligation
som ger periodisk avkastning, en obligation
som säljs till underkurs och som inte ger
någon avkastning, eller en obligation som ger
avkastning endast på förfallodagen
”PRIS” (sidan 133), ”PRISDISK” (sidan 135) och
”PRISFÖRF” (sidan 136)
Den mottagna beloppet för en obligation som
ger avkastning endast på förfallodagen (inga
periodiska betalningar, men obligationen har en
kupongränta), inklusive ränta
”BELOPP” (sidan 142)
Den effektiva årliga räntan för en obligation som
ger periodisk avkastning, en obligation som säljs
till underkurs och som inte ger någon avkastning,
eller en obligation som ger avkastning endast på
förfallodagen
”NOMAVK” (sidan 146), ”NOMAVKDISK” (sidan 148)
och ”NOMAVKFÖRF” (sidan 149)
Avskrivning
Den periodiska värdeminskningen för en tillgång
med metoden fast degressiv avskrivning
”DB” (sidan 110)
Den periodiska värdeminskningen för en tillgång
med en metod för degressiv avskrivning, t.ex.
”dubbel degressiv avskrivning”
”DEGAVSKR” (sidan 112)
Den periodiska värdeminskningen för en tillgång
med den linjära metoden
”LINAVSKR” (sidan 143)
Den periodiska värdeminskningen för en tillgång
med ”summaårsmetoden” (sum-of-the-yearsdigits)
”ÅRSAVSKR” (sidan 144)
Den totala värdeminskningen under en angiven
period för en tillgång med metoden degressiv
avskrivning
”VDEGRAVSKR” (sidan 145)
Exempel på en tabell över låneamortering
I det här exemplet används RBETALNING, AMORT och BETALNING till att skapa en
tabell över låneamortering. De data som returneras av RBETALNING, AMORT och
BETALNING är relaterade. Det här illustreras i exemplet.
346 Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen
Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen 347
Skapa en amorteringstabell
Tänk dig att du vill skapa en amorteringstabell för alla perioder för ett lån med ett initialt
kapitalbelopp på 50 000 $, en löptid på 2 och en årlig räntesats på 7 %, samt ett kvarvarande
lånevärde på 30 000 $ att betalas i slutet av löptiden. Den första delen av amorteringstabellen (med
visade formler) kan se ut så här:
Förklaringar till cellinnehållet
I cell B6 används funktionen BETALNING till att beräkna beloppet för varje månatlig betalning. Lägg
märke till att det här blir den totala summan av räntan och kapitalbeloppet för varje månad (t.ex. C9
+ D9), se F9.
I cellerna C9 och D9 används RBETALNING respektive AMORT till att beräkna den del av varje
månatlig betalning som utgör räntan och kapitalbeloppet. Lägg märke till att RBETALNING är
samma som BETALNING – AMORT och, som en följd av detta, att AMORT är samma som BETALNING
– RBETALNING.
Den färdiga amorteringstabellen
För att göra klart tabellen måste cellerna A10:A11 markeras och markeringen utökas ner till A32 så
att alla 24 perioder inkluderas i det hypotetiska lånet. Sedan måste C9:F9 markeras och utökas till
C32:F32 för att skapa alla formler. Här är den fullständiga tabellen som visar hela amorteringen med
de formler som visas i den föregående tabellen.
Slutliga kommentarer
Lägg märke till att värdena för RBETALNING (kolumn C) och AMORT (kolumn D) varje månad adderas
till den BETALNING som beräknas i cell B6 (se kolumn F). Lägg också märke till att det slutliga
kvarvarande kapitalbeloppet, som visas i cell E32, är 30 000 $, vilket är angivet för slutbetalning i cell
B4.
Mer om avrundning
iWork stöder många olika funktioner som avrundar tal. I det här avsnittet jämförs de
olika funktionerna.
348 Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen
Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen 349
Om du vill Använd den här funktionen Kommentarer
Avrunda ett tal bort från noll
till närmaste multipel av ett
angivet tal
”RUNDA.UPP” (sidan 165) Avrundningen sker i steg, t.ex.
den närmaste multipeln för 10.
Avrundningen sker bort från
noll så =RUNDA.UPP(0,4; 1)
returnerar 1 och =RUNDA.UPP(-
0,4; -1) returnerar -1.
Avrunda ett tal bort från noll till
närmaste jämna tal
”JÄMN” (sidan 168) Avrundningen sker till närmaste
tal som är jämnt delbart med
två. Avrundningen sker bort från
noll så =JÄMN(0,4) returnerar 2
och =JÄMN(-0,4) returnerar -2.
Avrunda ett tal mot noll till
närmaste multipel av ett angivet
tal
”RUNDA.NER” (sidan 171) Avrundningen sker i steg, t.ex.
den närmaste multipeln för 10.
Avrundningen sker mot noll så
=RUNDA.NER(0,4; 1) returnerar
0 och =RUNDA.NER(-0,4; -1)
returnerar även den 0.
Avrunda ett tal till närmaste
heltal som är mindre än eller lika
med ett angivet tal
”HELTAL” (sidan 173) Avrundningen sker till närmaste
heltal som är mindre än eller
lika med det angivna talet.
=INT(0,4) returnerar därför 0 och
=INT(-0,4) returnerar -1.
Avrunda ett tal till närmaste
multipel av ett angivet tal
”MAVRUNDA” (sidan 178) Avrundningen sker till den
närmaste multipeln av det
angivna talet. Det här skiljer sig
från RUNDA.UPP som avrundar
till den närmaste multipeln.
Därför = MAVRUNDA (4; 3))
returnerar 3 eftersom 4 ligger
närmare 3 än nästa multipel
av 3, som är 6. =RUNDA.
UPP(4; 3) returnerar 6, den
närmast multipeln av 3 vid
avrundning uppåt.
Avrunda ett tal bort från noll till
närmaste udda tal
”UDDA” (sidan 180) Avrundningen sker till närmaste
tal som inte är jämnt delbart
med två. Avrundningen sker
bort från noll så =UDDA(1,4)
returnerar 3 och =UDDA(-1,4)
returnerar -3.
Om du vill Använd den här funktionen Kommentarer
Avrunda ett tal till det angivna
antalet decimaler
”AVRUNDA” (sidan 186) Ett positivt tal anger antalet
siffror (decimaler) till höger
om decimalseparatorn som
ska tas med i det avrundade
talet. Ett negativt tal anger
antalet siffror till vänster
om decimalseparatorn som
ska ersättas med nollor
(antalet nollor i slutet av
talet). Talet avrundas baserat
på detta. Därför returnerar
=AVRUNDA(1125; -2) 1 100 och
=AVRUNDA(1155; -2) 1 200.
Avrundningen sker bort från
noll så =AVRUNDA(-1125; -2)
returnerar -1 100 och
=AVRUNDA(-1155; -2) returnerar
-1 200.
Avrunda ett tal nedåt (mot
noll) till det angivna antalet
decimaler
”AVRUNDA.NEDÅT” (sidan 187) Ett positivt tal anger antalet
siffror (decimaler) till höger
om decimalseparatorn som
ska tas med i det avrundade
talet. Ett negativt tal anger
antalet siffror till vänster om
decimalseparatorn som ska
ersättas med nollor (antalet
nollor i slutet av talet). Talet
avrundas baserat på detta.
Därför returnerar både
=AVRUNDA(1125; -2) och
=AVRUNDA(1155; -2) 1 100
eftersom avrundningen sker
mot noll. =AVRUNDA(-1125; -2)
returnerar -1 100 och det gör
även =AVRUNDA(-1155; -2).
350 Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen
Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen 351
Om du vill Använd den här funktionen Kommentarer
Avrunda ett tal uppåt (från
noll) till det angivna antalet
decimaler
”AVRUNDA.UPPÅT” (sidan 188) Ett positivt tal anger antalet
siffror (decimaler) till höger
om decimalseparatorn som
ska tas med i det avrundade
talet. Ett negativt tal anger
antalet siffror till vänster om
decimalseparatorn som ska
ersättas med nollor (antalet
nollor i slutet av talet). Talet
avrundas baserat på detta.
Därför returnerar både
=AVRUNDA(1125; -2) och
=AVRUNDA(1155; -2) 1 200
eftersom avrundningen sker
från noll. =AVRUNDA(-1125; -2)
returnerar -1 200 och det gör
även =AVRUNDA(-1155; -2).
Avkorta ett tal till det angivna
antalet decimaler
”AVKORTA” (sidan 199) Ett positivt tal anger antalet
siffror (decimaler) till höger
om decimalseparatorn som
ska tas med i talet. Ett negativt
tal anger antalet siffror till
vänster om decimalseparatorn
som ska ersättas med nollor
(antalet nollor i slutet av
talet). Övriga siffror tas bort
från talet. Därför returnerar
både =AVKORTA(1125; -2) och
=AVKORTA(1155; -2) 1 100.
Använda logiska funktioner och informationsfunktioner
tillsammans
Logiska funktioner och informationsfunktioner används ofta tillsammans i en
formel. Logiska funktioner används ofta helt fristående men det är ovanligt att
informationsfunktioner används annat än tillsammans med andra funktioner. I det här
avsnittet finns mer avancerade exempel som visar hur kraftfull användningen av flera
logiska funktioner och informationsfunktioner i en och samma formel kan vara.
Lägga till kommentarer baserat på cellinnehåll
I det här exemplet används OM, OCH, ELLER och ÄRTOM till att lägga till kommentarer
i en tabell baserat på befintligt cellinnehåll. Funktionen OM kan vara kraftfull,
framförallt när den kombineras med andra logiska funktioner som ELLER och OCH.
Tänk dig att du är professor på universitetet och en av doktoranderna har gett dig en
tabell som innehåller namnen på studenterna och deras senaste tentamensresultat. Du
vill snabbt kunna identifiera följande situationer:
ÂÂ Studenten har godkänt men behöver lite extra studiehjälp (poäng i intervallet
61–75).
ÂÂ Felaktiga data (negativt poängresultat, ett resultat på över 100 eller inget resultat).
ÂÂ Studenten fick underkänt på tentamen (60 poäng eller lägre).
Med funktionerna kan du ta reda på det du vill veta genom att sortera informationen
i olika delar. När resultatet sätts samman kan du snabbt se det du vill veta genom att
titta på tabellen. Uttrycken nedan utgår från att den första studentens namn står i cell
A2 och att det första tentamensresultatet står i cell B2.
Uttryck 1
=OCH(B2>60; B2<=75) söker låga resultat. Om tentamensresultatet ligger i intervallet 61 till 75
returnerar funktionen OCH SANT, vilket innebär att studenten behöver lite extra studiehjälp. Annars
returnerar funktionen FALSKT.
Uttryck 2
=ELLER(ÄRTOM(B2); B2<0; B2>100) identifierar ogiltiga data. Det första ELLER-uttrycket ”ÄRTOM(B2)”
returnerar SANT om det inte finns något tentamensresultat. Det andra uttrycker returnerar SANT om
tentamensresultatet är negativt och det tredje uttrycket returnerar SANT om tentamensresultatet
är över 100. ELLER returnerar SANT om något av villkoren är SANT, vilket innebär att informationen
är ogiltig på något sätt. ELLER returnerar FALSKT om inget av villkoren är SANT och informationen
därför är giltig.
Uttryck 3
=B2<=60 identifierar underkända resultat. Uttrycket returnerar SANT om tentamensresultatet är 60
eller lägre, vilket innebär underkänt. Annars returnerar det FALSKT.
352 Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen
Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen 353
Sätta ihop uttrycken till en OM-funktion
=OM(OCH(B2>60; B2<=75); ”Behöver studiehjälp”; Om(ELLER(ÄRTOM(B2); B2<0; B2>100); ”Ogiltiga
data”; OM(B2<=60; ”Underkänt”; ””)))
Om uttrycket (samma som uttryck 1 ovan) i den första IF-funktionen returnerar SANT, returnerar
funktionen ”Behöver studiehjälp”. Annars fortsätter den till argumentet FALSKT, det andra OM.
Om uttrycket (samma som uttryck 2 ovan) i den andra IF-funktionen returnerar SANT, returnerar
funktionen ”Ogiltiga data”. Annars fortsätter den till argumentet FALSKT, det tredje OM.
Om uttrycket (samma som uttryck 3 ovan) i den tredje IF-funktionen returnerar SANT, returnerar
funktionen ”Underkänt”. Annars returnerar uttrycket ett tomt uttryck (””).
Resultatet kan se ut som i följande tabell.
Hantering av division med noll
Ibland går det inte att skapa en tabell på sådant sätt att det går att undvika division
med noll. Men om en division med noll sker visas ett felvärde i cellen, vilket normalt
inte är det önskade resultatet. Det här exemplet visar tre metoder att undvika det
här felet.
Exempel:
Tänk dig att cell D2 och E2 innehåller var sitt tal. Det är möjligt att E2 innehåller 0. Du vill dividera
D2 med E2 men undvika att ett fel på grund av division med noll uppstår. Var och en av de här tre
metoderna returnerar 0 om cell E2 innehåller talet 0, annars returnerar de resultatet av D2/E2.
=OM(E2=0;0;D2/E2) kontrollerar om innehållet i cell E2 är 0.
=OMFEL(D2/E2;0) returnerar 0 om ett fel inträffar. Division med noll är ett fel.
=OM(OMFEL(D2/E2);0;D2/E2) kontrollerar om D2/E2 är SANT genom att utföra ett logiskt test.
Ange villkor och använda jokertecken
En del funktioner, som SUMMA, hanterar hela intervall. Andra funktioner, som SUMMA.
OM, hanterar endast cellerna i det intervall som uppfyller ett visst villkor. Exempelvis
kanske du vill lägga samman alla tal i kolumn B som är mindre än 5. Det kan du göra
genom att använda =SUMMA.OM(B, ”<5”). Det andra argumentet i SUMMA.OM kallas
ett villkor eftersom det gör att funktionen ignorerar celler som inte uppfyller de
angivna kraven.
Det finns två typer av funktioner som kan hantera villkor. Den första typen är
funktioner med namn som slutar på OM eller IFS (utom funktionen OM, som
inte hanterar villkor; den hanterar istället uttryck som returnerar SANT eller FALSKT).
Dessa funktioner kan göra numeriska jämförelser i villkoren, t.ex. ”>5”, ”<=7” eller
”<>2”. Funktionerna kan också hantera jokertecken i villkoren. Om du t.ex. vill räkna
antalet celler i kolumn B som börjar med bokstaven ”a” kan du använda =ANTAL.OM
(B, ”a*”)
En annan grupp funktioner, t.ex. LETAKOLUMN, kan hantera villkor men kan inte göra
numeriska jämförelser. Dessa funktioner tillåter i vissa fall användning av jokertecken.
Funktion Tillåter numeriska jämförelser Accepterar jokertecken
MEDEL.OM ja ja
MEDEL.OMF ja ja
ANTAL.OM ja ja
ANTAL.OMF ja ja
SUMMA.OM ja ja
SUMMA.OMF ja ja
LETAKOLUMN nej om exakt matchning anges
PASSA nej om exakt matchning anges
LETARAD nej om exakt matchning anges
Exempel på villkor, med och utan jokertecken, hittar du i det här avsnittet.
Uttryck Exempel
”>4” innebär matchning för alla tal större än 4. =ANTAL.OM(B2:E7; ”>4”) returnerar antalet celler
i intervallet B2:E7 som innehåller ett värde större
än 4.
”>=7” betyder matcha alla tal som är större än
eller lika med 7.
=SUMMA.OM(B, ”>=7”) summerar de celler i
kolumn B som innehåller ett värde större än eller
lika med 7.
”<=5” tillsammans med ”>=15” innebär
matchning för alla tal mindre än eller lika med 5
eller större än eller lika med 15. Alla tal från och
med 6 till och med 14 utelämnas.
=SUMMA.OM(A3:B12,”<=5”)+SUMMA.
OM(A3:B12,”>=15”) summerar de celler i
intervallet A3:B12 som innehåller ett värde
mindre än eller lika med 5, eller större än eller lika
med 15.
354 Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen
Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen 355
Uttryck Exempel
”*it” innebär alla värden som slutar på ”it”.
Asterisken (*) matchar valfritt antal tecken.
=ANTAL.OM(B2:E7; ”*it”) returnerar antalet celler
i intervallet B2:E7 som innehåller ett värde som
slutar på ”it”, t.ex. ”bit” and ”flit”. Det matchar inte
”mitt”.
”~*” innebär att asterisken (*) ska matchas.
Tecknet tilde (~) innebär att nästa tecken ska
tolkas bokstavligt istället för att hanteras som ett
jokertecken.
=ANTAL.OM(E, ”~*”) returnerar antalet celler i
kolumn E som innehåller en asterisk.
B2 & ”, ” & E2 returnerar innehållet i cellerna B2
och E2, avgränsade med ett komma och ett
mellanslag.
=B2&”, ”&E2 returnerar ”Sist, först” om B2
innehåller ”Sist” och E2 ”Först”.
”?ka” innebär alla värden som börjar med ett
enda tecken följt av ”ka”.
=ANTAL.OM(B2:E7; ”?ka”) returnerar antalet celler
i intervallet B2:E7 som innehåller ett värde som
börjar med ett tecken följt av ”ka”, t.ex. ”eka” och
”åka”. Det matchar inte ”leka” eller ”åska”.
”~?” innebär att frågetecknet (?) ska matchas.
Tecknet tilde (~) innebär att nästa tecken ska
tolkas bokstavligt istället för att hanteras som ett
jokertecken.
=SÖK(”~?”; B2) returnerar 20 om cell B2 innehåller
”Är det här en fråga? Ja, det är det” eftersom
frågetecknet är det 20:e tecknet i strängen.
”*de?” matchar alla värden som börjar med valfritt
antal tecken följt av ”de” och sedan ett enda
tecken.
=ANTAL.OM(B2:E7; ”*de?”) returnerar antalet
celler i intervallet B2:E7 som innehåller ett värde
som börjar på valfritt antal tecken (inklusive
inget) följt av ”de” och sedan ett enda tecken. Det
här matchar ord som ”bordet”, ”ordet”, ”deg” och
”öden”. Det matchar inte ”dela” (har två tecken
efter ”de”) eller ”borde” (saknar tecken efter ”de”).
Exempel med undersökningsresultat
I det här exemplet förs de olika typexemplen som använts för statistikfunktionerna
samman. Det baseras på en hypotetisk undersökning. Undersökningen var kort (bara
fem frågor) och hade ett mycket begränsat antal personer som besvarade frågorna
(10). Varje fråga kunde besvaras på en skala från 1 till 5 (kanske intervallet från ”aldrig”
till ”alltid”) eller inte besvaras alls. Varje frågeformulär tilldelades ett nummer innan de
skickades ut. Följande tabell visar resultatet. Frågor som besvarades utanför intervallet
(inkorrekt) eller inte besvarades alls indikeras med en tom cell i tabellen.
För några av exempelfunktionerna ska du tänka dig att kontrollnumret för
undersökningen innehöll ett alfabetiskt prefix och att skalan var A-E, istället för 1-5.
Tabellen skulle då se ut så här:
Genom att använda den här tabellen med data och några av statistikfunktionerna i
iWork kan du samla in information om undersökningens resultat. Kom ihåg att det här
exemplet är avsiktligt så litet att resultaten kan verka uppenbara. Men med 50, 100
eller fler personer som svarat på undersökningen och kanske många fler frågor skulle
resultaten inte vara så uppenbara.
356 Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen
Kapitel 13 Ytterligare exempel och ämnen 357
Funktioner och argument Beskrivning av resultatet
=KORREL(B2:B11; C2:C11) Beräknar korrelationen mellan fråga 1 och 2 med
linjär regressionsanalys. Korrelationen är ett mått
på hur mycket två variabler (i det här fallet svaren
på undersökningens frågor) ändras tillsammans. I
det här fallet svarar det på frågan: Om en person
besvarat fråga 1 med ett högre (eller lägre) värde
än medelvärdet för fråga 1, besvarade samma
person också fråga 2 med ett högre (eller lägre)
värde än medelvärdet för fråga 2? I det här fallet
är svaren inte särskilt väl korrelerade (-0,1732)
=ANTAL(A2:A11) eller =ANTALV(A2:A11) Beräknar det totala antalet inlämnade
frågeformulär (10). Lägg märke till att om
frågeformulären inte identifierats med ett
numeriskt värde skulle du behövt använda
ANTALV istället för ANTAL.
=ANTAL(B2:B11) eller =ANTALV(B2:B11) Beräknar det totala antalet svar på första frågan
(9). Genom att utöka formeln över hela raden
kan du beräkna det totala antalet svar för varje
fråga. Eftersom alla data är numeriska returnerar
ANTALV samma resultat. Om undersökningen
använt A till E istället för 1 till 5 skulle du dock
behöva använda ANTALV för att få något ett
resultat.
Funktioner och argument Beskrivning av resultatet
=ANTAL.TOMMA(B2:B11) Beräknar antalet tomma celler, vilket
representerar ogiltiga eller saknade svar. Om du
utökar formeln över hela raden kan du se att
fråga 3 (kolumn D) hade 3 ogiltiga eller saknade
svar. Det här kan få dig att titta närmare på frågan
för att se om den var kontroversiell eller dåligt
formulerad eftersom ingen annan fråga har fler
än 1 ogiltigt eller saknat svar.
=ANTAL.OM(B2:B11; ”=5”) Beräknar antalet personer som svarat med 5
på en viss fråga (i det här fallet fråga 1). Om du
utökar den här formeln över raden får du reda
på att det bara var för fråga 1 och 4 som någon
svarade med 5. Hade undersökningen använt A
till E som intervall skulle du ha använt =ANTAL.
OM(B2:B11; ”=E”)
=KOVAR(B2:B11; C2:C11) Beräknar kovariansen för fråga 1 och 2.
Kovariansen är ett mått på hur mycket
två variabler (i det här fallet svaren på
undersökningens frågor) ändras tillsammans. I
det här fallet svarar det på frågan: Om en person
besvarat fråga 1 med ett högre (eller lägre) värde
än medelvärdet för fråga 1, besvarade samma
person också fråga 2 med ett högre (eller lägre)
värde än medelvärdet för fråga 2?
Anm: KOVAR skulle inte kunna användas med
tabellen om skalan A-E använts eftersom formeln
kräver numeriska argument.
=STDAV(B2:B11) eller =STDAVP(B2:B11) Beräknar standardavvikelsen, ett mått på
spridning, för svaren på fråga 1. Om du utökar
den här formeln över raden kan du se att svaren
på fråga 3 har den största standardavvikelsen.
Om resultaten representerade svar från hela den
population som studerades, och inte bara ett
urval, skulle STDAVP användas istället för STDAV.
Lägg märke till att STDAV är kvadratroten av
VARIANS.
=VARIANS(B2:B11) eller =VARIANSP(B2:B11) Beräknar variansen, ett mått på spridning,
för svaren på fråga 1. Om du utökar den här
formeln över raden kan du se att svaren på
fråga 5 har den lägsta variansen. Om resultaten
representerade svar från hela den population
som studerades, och inte bara ett urval, skulle
VARIANSP användas istället för VARIANS. Lägg
märke till att VARIANS är kvadraten STDAV.
iWork
Kaavat ja funkiot
-käyttöopas
KKApple Inc.
© 2009 Apple Inc. Kaikki oikeudet pidätetään.
Tekijänoikeuslakien mukaisesti tätä käyttöopasta ei saa
kopioida, kokonaan tai osina, ilman Applen kirjallista
suostumusta. Oikeutesi ohjelmistoon määritellään
mukana tulleessa ohjelmiston lisenssisopimuksessa.
Apple-logo on Apple Incorporatedin Yhdysvalloissa
ja muissa maissa rekisteröity tavaramerkki.
Näppäimistön Apple-logon (Optio-Vaihto-K) käyttö
kaupallisiin tarkoituksiin ilman Applen kirjallista
ennakkosuostumusta saattaa muodostaa lain
rikkomuksen tavaramerkin loukkauksen ja epärehellisen
kilpailun muodossa.
Tässä käyttöoppaassa annettujen tietojen virheettömyys
on pyritty varmistamaan kaikin tavoin. Apple ei vastaa
kirjoitus- tai painovirheistä.
Apple
1 Infinite Loop
Cupertino, CA 95014-2084
408-996-1010
www.apple.com
Apple, Apple-logo, iWork, Keynote, Mac, Mac OS,
Numbers ja Pages ovat Apple Incorporatedin
Yhdysvalloissa ja muissa maissa rekisteröityjä
tavaramerkkejä.
Adobe ja Acrobat ovat Adobe Systems Incorporatedin
tavaramerkkejä tai rekisteröityjä tavaramerkkejä
Yhdysvalloissa ja/tai muissa maissa.
Muut mainitut yritys- ja tuotenimet saattavat
olla omistajiensa tavaramerkkejä. Muiden
valmistajien tuotteet on mainittu ainoastaan
tiedonvälitystarkoituksessa, eikä maininta tarkoita
suositusta. Apple ei vastaa näiden tuotteiden
toimivuudesta tai käytöstä.
K019-1588 08/2009
11 Johdanto: Tervetuloa iWorkin kaavat ja funktiot -oppaaseen
13 Luku 1: Kaavojen käyttäminen taulukoissa
13 Kaavojen elementit
15 Välittömien laskutoimitusten suorittaminen Numbersissa
16 Ennaltamääriteltyjen pikakaavojen käyttö
17 Omien kaavojen luominen
22 Kaavojen poistaminen
22 Soluihin viittaaminen kaavoissa
26 Operaattoreiden käyttäminen kaavoissa
28 Merkkijono-operaattori ja jokerimerkit
28 Kaavojen ja niiden laskemien arvojen kopioiminen tai siirtäminen
29 Laskentataulukon kaikkien kaavojen katsominen
29 Kaavaelementtien etsiminen ja korvaaminen
31 Luku 2: iWorkin funktioiden yleiskatsaus
31 Johdanto funktioihin
32 Funktioiden määritelmissä käytettävät syntaksielementit ja termit
34 Arvotyypit
39 Funktioluokkien luettelo
39 Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista
41 Luku 3: Päiväys- ja aikafunktiot
41 Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo
43 PÄIVÄMÄÄRÄ
44 PÄIVÄYSEROTUS
45 PÄIVÄYSARVO
46 PÄIVÄ
47 PÄIVÄ.NIMI
48 PÄIVÄT360
49 PÄIVÄ.KUUKAUSI
49 KUUKAUSI.LOPPU
50 TUNTI
51 MINUUTTI
3
Sisältö
4 Sisältö
52 KUUKAUSI
52 KUUKAUSI.NIMI
53 TYÖPÄIVÄT
54 NYT
54 SEKUNNIT
55 AIKA
56 AIKA_ARVO
56 TÄNÄÄN
57 VIIKONPÄIVÄ
58 VIIKKONRO
59 TYÖPÄIVÄ
60 VUOSI
60 VUOSI.OSA
62 Luku 4: Kestofunktiot
62 Kestofunktioiden luettelo
63 KESTO.PÄIVÄT
63 KESTO.TUNNIT
64 KESTO.MILLISEKUNNIT
65 KESTO.MINUUTIT
65 KESTO.SEKUNNIT
66 KESTO.VIIKOT
67 KESTO
68 RIISU.KESTO
69 Luku 5: Tekniset funktiot
69 Teknisten funktioiden luettelo
70 KANNASTA.10LUKU
71 BESSELJ
72 BESSELY
73 BINDES
73 BINHEKSA
74 BINOKT
75 MUUNNA
76 Tuetut muuntoyksiköt
80 DESBIN
81 DESHEKSA
82 DESOKT
83 SAMA.ARVO
84 VIRHEFUNKTIO
84 VIRHEFUNKTIO.KOMPLEMENTTI
85 RAJA
86 HEKSABIN
Sisältö 5
87 HEKSADES
88 HEKSAOKT
89 10LUKU.KANTAAN
90 OKTBIN
91 OKTDES
91 OKTHEKSA
93 Luku 6: Rahoitusfunktiot
93 Rahoitusfunktioiden luettelo
97 KERTYNYT.KORKO
99 KERTYNYT.KORKO.LOPUSSA
100 KESTO.PAINOTT
101 KESTO.MUUNN
103 KORKOPÄIVÄT.ALUSTA
104 KORKOPÄIVÄT
105 KORKOPÄIVÄT.SEURAAVA
107 KORKOPÄIVÄJAKSOT
108 MAKSETTU.KORKO
110 MAKSETTU.LYHENNYS
111 DB
113 DDB
115 DISKONTTOKORKO
116 KORKO.EFEKT
117 TULEVA.ARVO
119 KORKO.ARVOPAPERI
120 IPMT
122 SISÄINEN KORKO
123 ONMAKSU
125 MSISÄINEN
126 KORKO.VUOSI
127 NJAKSO
129 NNA
130 MAKSU
132 PPMT
133 HINTA
135 HINTA.DISK
136 HINTA.LUNASTUS
138 NA
140 KORKO
142 SAATU.HINTA
143 STP
144 VUOSIPOISTO
145 VDB
6 Sisältö
146 TUOTTO
148 TUOTTO.DISK
149 TUOTTO.ERÄP
151 Luku 7: Loogiset ja informaatiofunktiot
151 Loogisten ja informaatiofunktioiden luettelo
152 JA
153 EPÄTOSI
154 JOS
155 JOSVIRHE
156 ONTYHJÄ
157 ONVIRHE
158 ONPARILLINEN
159 ONPARITON
159 EI
160 TAI
161 TOSI
163 Luku 8: Numeeriset funktiot
163 Numeeristen funktioiden luettelo
166 ITSEISARVO
166 PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS
168 KOMBINAATIO
168 PARILLINEN
169 EKSPONENTTI
170 KERTOMA
171 KERTOMA.OSA
172 PYÖRISTÄ.KERR.ALAS
173 SUURIIN.YHT.TEKIJÄ
173 KOKONAISLUKU
174 PIENIN.YHT.JAETTAVA
175 LUONNLOG
176 LOG
177 LOG10
177 JAKOJ
178 PYÖRISTÄ.KERR
179 MULTINOMI
180 PARITON
181 PII
182 POTENSSI
182 TULO
183 OSAMÄÄRÄ
184 SATUNNAISLUKU
Sisältö 7
185 SATUNNAISLUKU.VÄLILTÄ
185 ROMAN
186 PYÖRISTÄ
188 PYÖRISTÄ.DES.ALAS
189 PYÖRISTÄ.DES.YLÖS
190 ETUMERKKI
190 NELIÖJUURI
191 NELIÖJUURI.PII
191 SUMMA
192 SUMMAJOS
194 SUMMA.JOS.JOUKKO
196 TULOJEN.SUMMA
196 NELIÖSUMMA
197 NELIÖEROTUSTEN.SUMMA
198 NELIÖSUMMIEN.SUMMA
199 EROTUSTEN.NELIÖSUMMA
199 KATKAISE
201 Luku 9: Viittausfunktiot
201 Viittausfunktioiden luettelo
202 OSOITE
203 ALUEET
204 VALITSE
205 SARAKE
205 SARAKKEET
206 VHAKU
207 HYPERLINKKI
208 INDEKSI
210 EPÄSUORA
211 HAKU
212 VASTINE
214 SIIRTYMÄ
215 RIVI
216 RIVIT
216 TRANSPONOI
217 PHAKU
220 Luku 10: Tilastofunktiot
220 Tilastofunktioiden luettelo
225 KESKIPOIKKEAMA
225 KESKIARVO
226 KESKIARVOA
227 KESKIARVO.JOS
8 Sisältö
229 KESKIARVO.JOS.JOUKKO
231 BETAJAKAUMA
231 BETAJAKAUMA.KÄÄNT
232 BINOMIJAKAUMA
233 CHIJAKAUMA
234 CHIJAKAUMA.KÄÄNT
235 CHITESTI
237 LUOTTAMUSVÄLI
238 KORRELAATIO
239 LASKE
240 LASKE.A
241 LASKE.TYHJÄT
242 LASKE.JOS
243 LASKE.JOS.JOUKKO
245 KOVARIANSSI
246 BINOMIJAKAUMA.KRIT
246 OIKAISTU.NELIÖSUMMA
247 EXPONENTIAALIJAKAUMA
248 FJAKAUMA
249 FJAKAUMA.KÄÄNT
249 ENNUSTE
251 TAAJUUS
252 GAMMAJAKAUMA
253 GAMMAJAKAUMA.KÄÄNT
253 GAMMALN
254 KESKIARVO.GEOM
255 KESKIARVO.HARM
255 LEIKKAUSPISTE
256 SUURI
258 LINREGR
259 Lisätilastoja
261 LOGNORM.JAKAUMA.KÄÄNT
261 LOGNORM.JAKAUMA
262 MAKS
263 MAKSA
264 MEDIAANI
265 MIN
265 MINA
266 MOODI
267 NEG. BINOMIJAKAUMA
268 NORM.JAKAUMA
269 NORM.JAKAUMA.KÄÄNT
270 NORM.JAKAUMA.NORMIT
Sisältö 9
270 NORM.JAKAUMA.NORMIT.KÄÄNT
271 PROSENTTIPISTE
272 PROSENTTIJÄRJESTYS
273 PERMUTAATIO
274 POISSON
275 TODENNÄKÖISYYS
277 NELJÄNNES
278 ARVON.MUKAAN
279 KULMAKERROIN
280 PIENI
281 NORMITA
282 KESKIHAJONTA
283 KESKIHAJONTAA
285 KESKIHAJONTAPVÄ
286 KESKIHAJONTA
288 TJAKAUMA
288 TJAKAUMA.KÄÄNT
289 TTESTI
290 VAR
292 VARA
293 VARP
295 VARPA
296 ZTESTI
298 Luku 11: Tekstifunktiot
298 Tekstifunktioiden luettelo
300 MERKKI
300 SIIVOA
301 KOODI
302 KETJUTA
303 VALUUTTA
304 VERTAA
304 ETSI
305 KIINTEÄ
306 VASEN
307 PITUUS
307 PIENET
308 POIMI.TEKSTI
309 ERISNIMI
310 KORVAA
310 TOISTA
311 OIKEA
312 KÄY.LÄPI
10 Sisältö
313 VAIHDA
314 T
315 POISTA.VÄLIT
315 ISOT
316 ARVO
317 Luku 12: Trigonometriset funktiot
317 Trigonometristen funktioiden luettelo
318 ACOS
319 ACOSH
320 ASIN
321 ASINH
321 ATAN
322 ATAN2
323 ATANH
324 COS
325 COSH
325 ASTEET
326 RADIAANIT
327 SIN
328 SINH
329 TAN
330 TANH
331 Luku 13: Muita esimerkkejä ja aiheita
331 Mukana muita esimerkkejä ja aiheita
332 Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit
339 Käytettävän Rahan aika-arvo -funktion valitseminen
343 Esimerkki lainanlyhennystaulukosta
346 Lisää pyöristämisestä
349 Loogisten ja informaatiofunktioiden käyttäminen yhdessä
351 Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen
354 Tutkimustulosten esimerkki
11
iWorkin mukana tulee yli 250 funktiota, joita voit
käyttää tilastollisten, taloudellisten, teknisten ja muiden
laskutoimitusten yksinkertaistamiseen. Mukana tuleva
Funktioselain tarjoaa nopean tavan oppia funktioiden
käyttöä ja lisätä niitä kaavoihin.
Pääset alkuun, kun avaat Kaavan muokkaajan kirjoittamalla yhtäsuuruusmerkin tyhjään
taulukon soluun. Valitse sitten Lisää > Funktio > Näytä funktioselain.
Tämä käyttöopas tarjoaa yksityiskohtaisia ohjeita kaavojen kirjoittamiseen ja
funktioiden käyttämiseen. Tämän kirjan lisäksi käytettävissä on myös muita resursseja.
Johdanto
Tervetuloa iWorkin kaavat ja
funktiot -oppaaseen
12 Johdanto Tervetuloa iWorkin kaavat ja funktiot -oppaaseen
Näytöllä näkyvät ohjeet
Näytöllä näkyvät ohjeet sisältävät tämän kirjan tiedot muodossa, josta on helppoa
etsiä ja joka on aina käytettävissä tietokoneella. Voit avata iWorkin kaavat ja funktiot
-ohjeet minkä tahansa iWork-ohjelman Ohjeet-valikosta. Valitse Numbersissa, Pagesissa
tai Keynotessa Ohjeet > iWorkin kaavat ja funktiot -ohjeet.
iWork-verkkosivusto
Lue viimeisimmät uutiset ja tiedot iWorkista osoitteessa www.apple.com/fi/iwork.
Tukiverkkosivusto
Löydät yksityiskohtaisia tietoja ongelmien ratkaisemisesta osoitteesta
www.apple.com/fi/support/iwork.
Ohjetagit
iWork-ohjelmat tarjoavat ohjetageja – lyhyitä tekstikuvauksia – useimmista näytöllä
näkyvistä kohteista. Saat ohjetagin näkyviin pitämällä osoitinta kohteen päällä
muutaman sekunnin ajan.
Verkko-oppitunnit
Verkko-oppitunnit osoitteessa www.apple.com/fi/iwork/tutorials sisältävät videoita,
jotka kertovat miten Keynotessa, Numbersissa ja Pagesissa suoritetaan yleisiä tehtäviä.
Kun avaat iWork-ohjelman ensimmäisen kerran, näkyviin tulee viesti, jossa on linkki
näihin verkko-oppitunteihin. Voit katsella näitä verkko-oppitunteja koska tahansa
valitsemalla Keynotessa, Numbersissa tai Pagesissa Ohjeet > Verkko-oppitunnit.
13
Tässä luvussa kerrotaan, kuinka taulukon soluissa suoritetaan
laskutoimituksia kaavoja käyttäen.
Kaavojen elementit
Kaava suorittaa laskutoimituksen ja esittää lopputuloksen solussa, johon sijoitat
kaavan. Solua, joka sisältää kaavan, kutsutaan nimellä kaavasolu.
Voit esimerkiksi lisätä sarakkeen alimpaan soluun kaavan, joka laskee yhteen sen
yläpuolella olevien solujen luvut. Jos minkä tahansa kaavasolun yläpuolella olevan
solun arvo muuttuu, kaavasolussa näkyvä summa päivittyy automaattisesti.
Kaava suorittaa laskutoimitukset käyttäen määrittelemiäsi arvoja. Arvot voivat olla
numeroita tai tekstiä (vakioita), jotka kirjoitat kaavaan. Ne voivat olla myös taulukon
soluissa olevia arvoja, jotka merkitset kaavassa soluviittauksilla. Kaavat käyttävät
operaattoreita ja funktioita laskutoimitusten suorittamiseen annetuilla arvoilla:
ÂÂ Operaattorit ovat symboleita, jotka suorittavat laskutoimituksia sekä vertailuja
merkkijono-operaatioita. Käyttänällä symboleita kaavoissa voit osoittaa, mitä
toimintoja haluat käyttää. Esimerkiksi, symboli + lisää arvoja ja symboli = vertaa
kahta arvoa ja määrittelee, ovatko ne yhtä suuria.
=A2 + 16: Kaava, joka käyttää operaattoria kahden arvon yhteenlaskemiseen.
=: On aina kaavan edellä.
A2: Soluviittaus. A2 viittaa ensimmäisen sarakkeen toiseen soluun.
+: Aritmeettinen operaattori, joka lisää sitä edeltävän arvon sitä seuraavaan arvoon.
16: Numeerinen vakio.
Kaavojen käyttäminen taulukoissa 1
ÂÂ Funktiot ovat ennaltamääriteltyjä, nimettyjä laskutoimituksia, kuten SUMMA
ja KESKIARVO. Funktiota käytetään syöttämällä sen nimi ja antamalla funktion
tarvitsemat argumentit suluissa funktion nimen jälkeen. Argumentit määrittelevät
arvot, joita funktio käyttää laskutoimitustensa suorittamiseen.
=SUMMA(A2:A10): Kaava, joka käyttää SUMMA-funktiota solualueen arvojen
yhteenlaskemiseen (ensimmäisen sarakkeen yhdeksän solua).
A2:A10: Soluviittaus, joka viittaa solujen A2 - A10 arvoihin.
Jos haluat oppia, miten Siirry kohtaan
välittömästi näytetään valituissa soluissa olevien
arvojen summa, keskiarvo, pienin arvo, suurin
arvo tai lukumäärä ja valinnaisesti tallennetaan
näiden arvojen johtamiseen käytetty kaava
Numbersissa
”Välittömien laskutoimitusten suorittaminen
Numbersissa” (sivu 15)
lisätään nopeasti kaava, joka näyttää valituissa
soluissa olevien arvojen summan, keskiarvon,
pienimmän arvon, suurimman arvon, lukumäärän
tai tulon
”Ennaltamääriteltyjen pikakaavojen
käyttö” (sivu 16)
työkaluja ja tekniikoita käytetään kaavojen
luomiseen ja muokkaamiseen Numbersissa
”Kaavojen lisääminen ja muokkaaminen Kaavan
muokkaajalla” (sivu 17)
”Kaavojen lisääminen ja muokkaaminen
kaavapalkilla” (sivu 19)
”Funktioiden lisääminen kaavoihin” (sivu 20)
”Kaavojen poistaminen” (sivu 22)
työkaluja ja tekniikoita käytetään kaavojen
luomiseen ja muokkaamiseen Pagesissa ja
Keynotessa
”Kaavojen lisääminen ja muokkaaminen Kaavan
muokkaajalla” (sivu 17)
iWorkin satoja funktioita käytetään ja haluat
tarkastella esimerkkejä, jotka osoittavat tapoja
käyttää funktioita talous-, tekniikka-, tilasto- ja
muissa yhteyksissä
Ohjeet > iWorkin kaavat ja funktiot -ohjeet
Ohjeet > iWorkin kaavat ja funktiot -käyttöopas
erilaisia soluviittauksia lisätään kaavaan
Numbersissa
”Soluihin viittaaminen kaavoissa” (sivu 22)
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen
luomiseen ja muokkaamiseen” (sivu 24)
”Suorien ja suhteellisten soluviittausten
erottaminen” (sivu 25)
14 Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa
Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa 15
Jos haluat oppia, miten Siirry kohtaan
operaattoreita käytetään kaavoissa ”Aritmeettiset operaattorit” (sivu 26)
”Vertailuoperaattorit” (sivu 27)
”Merkkijono-operaattori ja jokerimerkit” (sivu 28)
kaavoja tai kaavojen laskemia arvoja siirretään
taulukon solujen välillä
”Kaavojen ja niiden laskemien arvojen
kopioiminen tai siirtäminen” (sivu 28)
kaavoja ja kaavojen elementtejä löydetään
Numbersissa
”Laskentataulukon kaikkien kaavojen
katsominen” (sivu 29)
”Kaavaelementtien etsiminen ja
korvaaminen” (sivu 29)
Välittömien laskutoimitusten suorittaminen Numbersissa
Numbers-ikkunan vasemmassa alakulmassa näkyy tuloksia yleisistä laskutoimituksista,
jotka käyttävät taulukossa valittuna olevien kahden tai useamman solun arvoja.
Laskutoimitusten suorittaminen välittömästi:
1 Valitse taulukosta vähintään kaksi solua. Niiden ei tarvitse olla vierekkäisiä.
Näiden solujen arvoilla suoritettujen laskutoimitusten tulokset näytetään välittömästi
ikkunan vasemmassa alakulmassa.
Alhaalla vasemmalla näkyvät
tulokset perustuvat näiden
kahden valitun solun arvoihin.
summa: Näyttää valituissa soluissa olevien numeeristen arvojen summan.
ka.: Näyttää valituissa soluissa olevien numeeristen arvojen keskiarvon.
min: Näyttää valituissa soluissa olevan pienimmän numeerisen arvon.
max: Näyttää valituissa soluissa olevan suurimman numeerisen arvon.
määrä: Näyttää valituissa soluissa olevien numeeristen ja päiväys/aika-arvojen
lukumäärän.
Tyhjiä soluja ja soluja, joiden sisältämien arvojen tyyppiä ei ole mainittu yllä, ei käytetä
laskutoimituksissa.
2 Jos haluat suorittaa muita välittömiä laskutoimituksia, valitse eri soluja.
Jos pidät jotakin laskutoimitusta erityisen hyödyllisenä ja haluat lisätä sen taulukkoon,
voit lisätä sen kaavana tyhjään soluun taulukossa. Voit vetää summa-, ka.- tai jonkin
muun kohteen vasemmasta alakulmasta tyhjään soluun. Solun ei tarvitse olla samassa
taulukossa kuin laskutoimituksissa käytettävien solujen.
Ennaltamääriteltyjen pikakaavojen käyttö
Helppo tapa suorittaa peruslaskutoimituksia käyttäen vierekkäisten solujen arvoja
on valita solut ja lisätä pikakaava. Numbersissa tämä voidaan tehdä työkalupalkin
Funktio-ponnahdusvalikolla. Keynotessa ja Pagesissa voit käyttää Taulukkoasetusten
Muoto-osion Funktio-ponnahdusvalikkoa.
Summa: Laskee valituissa soluissa olevien numeeristen arvojen summan.
Keskiarvo: Laskee valituissa soluissa olevien numeeristen arvojen keskiarvon.
Minimi: Määrittää valituissa soluissa olevan pienimmän numeerisen arvon.
Maksimi: Määrittää valituissa soluissa olevan suurimman numeerisen arvon.
Määrä: Määrittää valituissa soluissa olevien numeeristen ja päiväys/aika-arvojen
lukumäärän.
Tulo: Kertoo kaikki valituissa soluissa olevat numeeriset arvot.
Voit myös valita Lisää > Funktio ja käyttää näkyviin tulevaa alivalikkoa.
Tyhjät solut ja solut, jotka sisältävät muita kuin yllä luetellun tyyppisiä arvoja,
jätetään huomioimatta.
Näin voit lisätä pikakaavan:
mm Jos haluat käyttää valittuja arvoja sarakkeessa tai rivissä, valitse solut. Osoita
Numbersissa työkalupalkissa Funktio ja valitse ponnahdusvalikosta laskutoimitus.
Valitse Keynotessa tai Pagesissa Lisää > Funktio ja käytä näkyviin tulevaa alivalikkoa.
Jos solut ovat samassa sarakkeessa, tulos sijoitetaan ensimmäiseen tyhjään soluun
valittujen solujen alapuolelle. Jos tyhjää solua ei ole, tulosta varten lisätään rivi.
Solun osoittaminen näyttää kaavan.
16 Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa
Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa 17
Jos solut ovat samalla rivillä, tulos sijoitetaan ensimmäiseen tyhjään soluun valittujen
solujen oikealle puolelle. Jos tyhjää solua ei ole, tulosta varten lisätään sarake. Solun
osoittaminen näyttää kaavan.
mm Jos haluat käyttää sarakkeen kaikkien datasolujen arvoja, osoita sarakkeen
otsakesolua tai viitepalkkia. Osoita Numbersissa työkalupalkissa Funktio ja valitse
ponnahdusvalikosta laskutoimitus. Valitse Keynotessa tai Pagesissa Lisää > Funktio ja
käytä näkyviin tulevaa alivalikkoa.
Tulos sijoitetaan alaotsakeriville. Jos alaotsakeriviä ei ole olemassa, se lisätään. Solun
osoittaminen näyttää kaavan.
mm Jos haluat käyttää rivin kaikkien datasolujen arvoja, osoita rivin otsakesolua tai
viitepalkkia. Osoita Numbersissa työkalupalkissa Funktio ja valitse ponnahdusvalikosta
laskutoimitus. Valitse Keynotessa tai Pagesissa Lisää > Funktio ja käytä näkyviin tulevaa
alivalikkoa.
Tulos sijoitetaan uuteen sarakkeeseen. Solun osoittaminen näyttää kaavan.
Omien kaavojen luominen
Vaikka voitkin nopeasti lisätä kaavoja, jotka suorittavat yksinkertaisia laskutoimituksia
(katso ”Välittömien laskutoimitusten suorittaminen Numbersissa” sivulla 15 ja
”Ennaltamääriteltyjen pikakaavojen käyttö” sivulla 16), kun haluat enemmän
säätövaraa, voit käyttää kaavatyökaluja kaavojen lisäämiseen.
Jos haluat oppia, miten Siirry kohtaan
Kaavan muokkaajaa käytetään kaavan
muokkaamiseen
”Kaavojen lisääminen ja muokkaaminen Kaavan
muokkaajalla” (sivu 17)
muokattavaa kaavapalkkia käytetään kaavan
muokkaamiseen Numbersissa
”Kaavojen lisääminen ja muokkaaminen
kaavapalkilla” (sivu 19)
Funktioselainta käytetään funktioiden ja kaavojen
lisäämiseen nopeasti Kaavan muokkaajaa tai
kaavapalkkia käytettäessä
”Funktioiden lisääminen kaavoihin” (sivu 20)
virheellinen kaava löydetään ”Kaavojen virheiden ja varoitusten
käsitteleminen” (sivu 22)
Kaavojen lisääminen ja muokkaaminen Kaavan muokkaajalla
Kaavan muokkaajaa voidaan käyttää vaihtoehtona kaavan muokkaamiselle suoraan
kaavapalkissa (katso ”Kaavojen lisääminen ja muokkaaminen kaavapalkilla” sivulla 19).
Kaavan muokkaajassa on tekstikenttä, joka sisältää kaavan. Kun lisäät soluviittauksia,
operaattoreita, funktioita tai vakioita kaavaan, ne näyttävät tältä Kaavan muokkaajassa.
Kaikkien kaavojen
alussa on oltava
yhtäsuuruusmerkki Summa-funktio.
Soluviittaukset
nimiä käyttäen.
Viittaus kolmen
solun alueeseen.
Vähennysoperaattori.
Näin voit käyttää Kaavan muokkaajaa:
mm Voit avata Kaavan muokkaajan seuraavilla tavoilla:
ÂÂ Valitse taulukon solu ja kirjoita yhtäsuuruusmerkki (=).
ÂÂ Kaksoisosoita Numbersissa taulukon solua, joka sisältää kaavan. Valitse Keynotessa ja
Pagesissa taulukko ja kaksoisosoita taulukon solua, joka sisältää kaavan.
ÂÂ Valitse Numbersissa taulukon solu, osoita työkalupalkissa Funktio ja valitse
ponnahdusvalikosta Kaavan muokkaaja.
ÂÂ Valitse Numbersissa taulukon solu ja valitse Lisää > Funktio > Kaavan muokkaaja.
Valitse Keynotessa ja Pagesissa Taulukkoasetusten Muoto-osion Funktioponnahdusvalikosta
Kaavan muokkaaja.
ÂÂ Valitse kaavan sisältävä solu ja paina Optio-rivinvaihto.
Kaavan muokkaaja aukeaa valitun solun yläpuolelle, mutta voit siirtää sitä.
mm Siirrä Kaavan muokkaajaa pitämällä osoitinta Kaavan muokkaajan vasemmalla laidalla,
kunnes se muuttuu käden kuvaksi, ja vetämällä.
mm Kokoa kaava seuraavasti:
ÂÂ Jos haluat lisätä operaattorin tai vakion tekstikenttään, valitse lisäyskohta ja
kirjoita. Voit siirtää lisäyskohtaa tekstikentässä nuolinäppäimillä. Katso tietoja
operaattoreista, joita voit käyttää, kohdasta ”Operaattoreiden käyttäminen
kaavoissa” sivulla 26.
Huomaa: Jos kaava tarvitsee operaattorin, mutta et ole lisännyt sellaista, operaattori
+ lisätään automaattisesti. Voit tarvittaessa valita operaattorin + ja kirjoittaa toisen
operaattorin.
ÂÂ Jos haluat lisätä soluviittauksen tekstikenttään, sijoita lisäyskohta ja seuraa kohdassa
”Soluihin viittaaminen kaavoissa” sivulla 22 annettuja ohjeita.
ÂÂ Jos haluat lisätä funktioita tekstikenttään, sijoita lisäyskohta ja seuraa kohdassa
”Funktioiden lisääminen kaavoihin” sivulla 20 annettuja ohjeita.
mm Jos haluat poistaa elementin tekstikentästä, valitse elementti ja paina poistonäppäintä.
mm Voit hyväksyä muutokset painamalla rivinvaihtonäppäintä tai osoittamalla Kaavan
muokkaajan Hyväksy-painiketta. Voit myös osoittaa taulukon ulkopuolelle.
Jos haluat sulkea Kaavan muokkaajan hyväksymättä muutoksia, paina Esc-näppäintä
tai osoita Kaavan muokkaajan Kumoa-painiketta.
18 Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa
Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa 19
Kaavojen lisääminen ja muokkaaminen kaavapalkilla
Numbersissa voit luoda muokkauspalkin alla olevalla kaavapalkilla kaavan valittuun
soluun tai muokata valitussa solussa olevaa kaavaa. Kun lisäät soluviittauksia,
operaattoreita, funktioita ja vakioita kaavaan, ne näyttävät tältä.
Viittaus kolmen Vähennysoperaattori.
solun alueeseen.
Soluviittaukset
Summa-funktio. nimiä käyttäen.
Kaikkien kaavojen alussa on
oltava yhtäsuuruusmerkki
Näin voit käyttää kaavapalkkia:
mm Jos haluat lisätä kaavan tai muokata kaavaa, valitse solu ja lisää tai muokkaa
kaavaelementtejä kaavapalkissa.
mm Kun haluat lisätä elementtejä kaavaan, tee seuraavasti:
ÂÂ Jos haluat lisätä operaattorin tai vakion, valitse lisäyskohta kaavapalkissa ja kirjoita.
Voit siirtää lisäyskohtaa nuolinäppäimillä. Katso tietoja operaattoreista, joita voit
käyttää, kohdasta ”Operaattoreiden käyttäminen kaavoissa” sivulla 26.
Jos kaava tarvitsee operaattorin, mutta et ole lisännyt sellaista, operaattori +
lisätään automaattisesti. Voit tarvittaessa valita operaattorin + ja kirjoittaa toisen
operaattorin.
ÂÂ Jos haluat lisätä soluviittauksen kaavaan, sijoita lisäyskohta ja seuraa kohdassa
”Soluihin viittaaminen kaavoissa” sivulla 22 annettuja ohjeita.
ÂÂ Jos haluat lisätä funktioita kaavaan, sijoita lisäyskohta ja seuraa kohdassa
”Funktioiden lisääminen kaavoihin” sivulla 20 annettuja ohjeita.
mm Jos haluat kasvattaa tai pienentää kaavapalkissa näkyvien kaavaelementtien
esityskokoa, valitse vaihtoehto kaavapalkin yläpuolella olevasta Kaavan tekstikoko
-ponnahdusvalikosta.
Jos haluat lisätä tai vähentää kaavapalkin korkeutta, vedä kaavapalkin oikeassa
reunassa olevaa koonmuutossäädintä ylös tai alas tai, jos haluat sovittaa kaavapalkin
kaavan kokoon, kaksoisosoita koonmuutossäädintä.
mm Jos haluat poistaa elementin kaavasta, valitse elementti ja paina poistonäppäintä.
mm Voit tallentaa muutokset painamalla rivinvaihtonäppäintä tai osoittamalla kaavapalkin
yläpuolella olevaa Hyväksy-painiketta. Voit myös osoittaa kaavapalkin ulkopuolelle.
Jos et halua tallentaa tekemiäsi muutoksia, osoita kaavapalkin yläpuolella olevaa
Kumoa-painiketta.
Funktioiden lisääminen kaavoihin
Funktio on ennaltamääritelty, nimetty laskutoimitus (kuten SUMMA ja KESKIARVO), jota
voidaan käyttää laskutoimituksen suorittamiseen. Funktio voi olla yksi monista kaavan
elementeistä tai se voi olla kaavan ainoa elementti.
Funktioita on monia eri tyyppejä, talousalan funktioista, jotka laskevat korkoja,
sijoitusten arvoja ja muita tietoja, tilastollisiin funktioihin, jotka laskevat keskiarvoja,
todennäköisyyksiä, keskihajontoja ja niin edelleen. Jos haluat tietoja iWorkin
funktioluokista ja niiden funktioista tai haluat tutustua lukuisiin niiden käyttöä
havainnollistaviin esimerkkeihin, valitse Ohjeet > iWorkin kaavat ja funktiot -ohjeet tai
Ohjeet > iWorkin kaavat ja funktiot -käyttöopas.
Vaikka voit kirjoittaa funktion Kaavan muokkaajan tekstikenttään tai kaavapalkkiin
(vain Numbersissa), Funktioselain tarjoaa kätevän tavan lisätä funktio kaavaan.
Katso funktion tiedot
valitsemalla se.
Etsi funktiota.
Lisää valittu funktio.
Katso luokan
sisältämiä funktioita
valitsemalla luokka.
Vasen osio: Luettelee funktioluokat. Valitsemalla luokan näet sen sisältämät funktiot.
Useimmat luokat sisältävät toisiinsa liittyviä funktioita. Kaikki-luokka luettelee kaikki
funktiot aakkosjärjestyksessä. Äskeiset-luokka luettelee kymmenen funktiota, jotka on
viimeksi lisätty Kaavaselainta käyttäen.
Oikea osio: Luettelee yksittäiset funktiot. Valitsemalla funktion näet tietoja siitä ja voit
lisätä sen kaavaan.
Alaosio: Näyttää yksityiskohtaisia tietoja valitusta funktiosta.
20 Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa
Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa 21
Funktion lisääminen Funktioselaimella:
1 Sijoita Kaavan muokkaajassa tai kaavapalkissa (vain Numbersissa) lisäyskohta paikkaan,
johon haluat lisätä funktion.
Huomaa: Jos kaava tarvitsee operaattorin funktion edelle tai jälkeen, mutta et
ole lisännyt sellaista, operaattori + lisätään automaattisesti. Voit tarvittaessa valita
operaattorin + ja kirjoittaa toisen operaattorin.
2 Avaa Funktioselain Pagesissa tai Keynotessa valitsemalla Lisää > Funktio > Näytä
funktioselain. Numbersissa voit avata Funktioselaimen seuraavilla tavoilla:
ÂÂ Osoita kaavapalkissa Funktioselain-painiketta.
ÂÂ Osoita työkalupalkissa Funktio-painiketta ja valitse Näytä funktioselain.
ÂÂ Valitse Lisää > Funktio > Näytä funktioselain.
ÂÂ Valitse Sisältö > Näytä funktioselain.
3 Valitse funktioluokka.
4 Valitse funktio kaksoisosoittamalla sitä tai valitsemalla se ja osoittamalla Lisää funktio.
5 Korvaa Kaavan muokkaajassa tai kaavapalkissa (vain Numbersissa) kaikki lisätyn
funktion paikanvaraajat arvoilla.
Näet ohjeita
liikkeellelaskupäivä-argumentille, kun
pidät osoitinta paikanvaraajan päällä.
Valinnaisten argumenttien
paikanvaraajat näkyvät
vaaleanharmaina.
Näet kelvollisten arvojen
luettelon osoittamalla.
Lyhyen kuvauksen näkeminen argumentin arvosta: Pidä osoitinta argumentin
paikanvaraajan päällä. Voit tarkistaa argumentin tiedot myös Funktioselaimen
ikkunasta.
Arvon syöttäminen minkä tahansa argumenttipaikanvaraajan tilalle: Osoita
argumenttipaikanvaraajaa ja kirjoita vakio tai lisää soluviittaus (katso ohjeet kohdasta
”Soluihin viittaaminen kaavoissa” sivulla 22). Jos argumenttipaikanvaraaja on
vaaleanharmaa, arvon antaminen on vapaaehtoista.
Arvon syöttäminen sellaisen argumenttipaikanvaraajan tilalle, jossa on
kolmio: Osoita kolmiota ja valitse arvo ponnahdusvalikosta. Jos haluat tietoja
ponnahdusvalikon arvosta, pidä osoitinta arvon päällä. Jos haluat ohjeita funktioista,
valitse Funktio-ohjeet.
Kaavojen virheiden ja varoitusten käsitteleminen
Kun taulukon solun kaava on puutteellinen, sisältää virheellisiä soluviittauksia tai on
muulla tavoin virheellinen tai kun tuontioperaatio luo virhetilanteen solussa, Numbers
tai Pages näyttää solussa symbolin. Sininen kolmio solun vasemmassa yläkulmassa
osoittaa, että solussa on yksi tai useampi varoitus. Punainen kolmio solun keskellä
osoittaa, että kaavassa on virhe.
Virhe- ja varoitusviestien katsominen:
mm Osoita symbolia.
Viesti-ikkuna näyttää yhteenvedon kaikista soluun liittyvistä virheistä ja varoituksista.
Jos haluat, että Numbers varoittaa, kun kaavassa viitattu solu on tyhjä, valitse Numbers
> Asetukset ja valitse Yleiset-osiosta ”Varoita, kun kaavat viittaavat tyhjiin soluihin”.
Tämä vaihtoehto ei ole käytettävissä Keynotessa tai Pagesissa.
Kaavojen poistaminen
Jos et enää halua käyttää solun kaavaa, voit poistaa kaavan helposti.
Kaavan poistaminen solusta:
1 Valitse solu.
2 Paina poistonäppäintä.
Jos haluat Numbersissa tarkistaa laskentataulukossa olevat kaavat ennen kuin päätät,
mitkä niistä poistetaan, valitse Sisältö > Näytä kaavaluettelo.
Soluihin viittaaminen kaavoissa
Kaikissa taulukoissa on viitepalkit. Nämä ovat rivien numerot ja sarakkeiden otsikot.
Numbersissa viitepalkit ovat näkyvissä aina kun taulukolla on kohdistus; esimerkiksi
taulukon solun ollessa valittuna. Keynotessa ja Pagesissa viitepalkit tulevat näkyviin
vasta, kun taulukon solussa oleva kaava valitaan. Numbersissa viitepalkit näyttävät
tältä:
22 Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa
Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa 23
Viitepalkit ovat harmaa laatikko jokaisen sarakkeen yläpuolella ja jokaisen rivin
vasemmalla puolella ja jotka sisältävät sarakkeen kirjaimen (esimerkiksi ”A”) tai rivin
numeron (esimerkiksi ”3”). Keynoten ja Pagesin viitepalkit näyttävät samankaltaisilta
kuin Numbersin.
Soluviittauksilla merkitään solut, joiden arvoja haluat käyttää kaavoissa. Numbersissa
solut voivat olla samassa taulukossa kuin kaavasolu tai ne voivat olla toisessa saman tai
eri välilehden taulukossa.
Soluviittauksia on eri muotoisia riippuen siitä, onko solun taulukossa otsakkeita,
haluatko viitata yhteen soluun vai solualueeseen ja niin edelleen. Tässä on yhteenveto
eri muodoista, joita voidaan käyttää soluviittauksissa.
Jos haluat viitata Käytä muotoa Esimerkki
Mihin tahansa soluun
taulukossa, joka sisältää kaavan
Solun viitepalkin kirjain ja
viitepalkin numero
C55 viittaa kolmannen
sarakkeen 55. riviin.
Soluun taulukossa, jossa on
yläotsakerivi ja otsakesarake
Sarakkeen nimi ja rivin nimi 2006 Tulot viittaa soluun, jonka
yläotsakerivissä on ”2006” ja
otsakesarakkeessa on ”Tulot”.
Soluun taulukossa, jossa on
useita yläotsakerivejä tai
otsakesarakkeita
Sen otsakkeen nimi, jonka
sarakkeisiin tai riveihin haluat
viitata
Jos 2006 on otsake, joka kattaa
kaksi saraketta (Tulot ja Menot),
2006 viittaa kaikkiin Tulot- ja
Menot-sarakkeiden soluihin.
Solualueeseen Kaksoispiste (:) alueen
ensimmäisen ja viimeisen
solun väliin käyttäen
viitepalkkimerkintää solujen
merkitsemiseen
B2:B5 viittaa neljään toisen
sarakkeen soluun.
Kaikkiin rivin soluihin Rivin nimi tai
rivinumero:rivinumero
1:1 viittaa kaikkiin ensimmäisen
rivin soluihin.
Kaikkiin sarakkeen soluihin Sarakkeen kirjain tai nimi C viittaa kaikkiin kolmannen
sarakkeen soluihin.
Kaikkiin soluihin rivialueella Kaksoispiste (:) alueen
ensimmäisen ja viimeisen rivin
nimen tai numeron väliin
2:6 viittaa kaikkiin viiden rivin
soluihin.
Kaikkiin soluihin sarakealueella Kaksoispiste (:) alueen
ensimmäisen ja viimeisen
sarakkeen nimen tai kirjaimen
väliin
B:C viittaa kaikkiin toisen ja
kolmannen sarakkeen soluihin.
Numbersissa soluun saman
välilehden toisessa taulukossa
Jos solun nimi esiintyy
laskentataulukossa vain kerran,
pelkkä solun nimi riittää; muussa
tapauksessa käytetään taulukon
nimeä, kahta kaksoispistettä (::)
ja solun tunnistinta
Taulukko 2::B5 viittaa taulukon
”Taulukko 2” soluun B5. Taulukko
2::2006 Kurssiosallistuminen
viittaa soluun nimellä.
Jos haluat viitata Käytä muotoa Esimerkki
Numbersissa soluun toisen
välilehden taulukossa
Jos solun nimi esiintyy
laskentataulukossa vain kerran,
pelkkä solun nimi riittää;
muussa tapauksessa käytetään
välilehden nimeä, kahta
kaksoispistettä (::), taulukon
nimeä, kahta puolipistettä ja
solun tunnistinta
Välilehti 2::Taulukko 2::2006
Kurssiosallistuminen viittaa
soluun välilehden ”Välilehti 2”
taulukossa ”Taulukko 2”.
Numbersissa voit jättää taulukon tai välilehden nimen pois, jos viitesolulla tai -soluilla
on nimet, jotka eivät toistu laskentataulukossa.
Jos viittaat Numbersissa soluun, joka sijaitsee monirivisessä tai -sarakkeisessa
otsakkeessa, huomaat seuraavan käyttäytymisen:
ÂÂ Sen otsakesolun nimeä käytetään, joka on lähimpänä siihen viittaavaa solua. Jos
esimerkiksi taulukossa on kaksi yläotsakeriviä, joista B1 sisältää ”Koira” ja B2 sisältää
”Kissa”, tallentaessasi kaavaa, joka käyttää ”Koiraa”, tallennetaan sen sijaan ”Kissa”.
ÂÂ Jos ”Kissa” näkyy laskentataulukon toisessa yläotsakesolussa, käytetään ”Koiraa”.
Tietoja soluviittauksen lisäämisestä kaavaan on kohdassa ”Näppäimistön ja hiiren
käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen.” Tietoja suorista ja suhteellisista
soluviittauksista (jotka ovat tärkeitä, jos sinun täytyy kopioida tai siirtää kaava) löytyy
kohdasta ”Suorien ja suhteellisten soluviittausten erottaminen” sivulla 25.
Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja
muokkaamiseen
Voit kirjoittaa soluviittaukset kaavaan tai voit lisätä soluviittaukset käyttäen hiiri- ja
näppäinoikoteitä.
Näin voit lisätä soluviittauksia:
mm Jos haluat käyttää näppäinoikotietä soluviittauksen syöttämiseen, sijoita lisäyskohta
Kaavan muokkaajaan tai kaavapalkkiin (vain Numbersissa) ja tee jokin seuraavista:
ÂÂ Jos haluat viitata yhteen soluun, paina Optio-näppäintä ja valitse solu
nuolinäppäimillä.
ÂÂ Jos haluat viitata solualueeseen, valitse solualueen ensimmäinen solu, pidä Vaihto- ja
Optio-näppäimiä painettuina ja valitse solualueen viimeinen solu.
ÂÂ Jos haluat Numbersissa viitata toisen taulukon soluihin samalla tai eri välilehdellä,
valitse taulukko siirtymällä alaspäin Optio-Komento-Page Down -näppäimillä tai
siirtymällä ylöspäin Optio-Komento-Page Up -näppäimillä. Kun haluttu taulukko on
valittuna, jatka Optio-näppäimen painamista, mutta vapauta Komento-näppäin, ja
käytä nuolinäppäimiä haluttujen solujen tai solualueiden (Vaihto-Optio-näppäimillä)
valitsemiseen.
24 Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa
Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa 25
ÂÂ Jos haluat määritellä soluviittauksen suoria tai suhteellisia attribuutteja lisäämisen
jälkeen, osoita lisättyä viitettä ja vaihda vaihtoehtojen välillä painamalla
Komento-K. Jos haluat lisätietoja, katso ”Suorien ja suhteellisten soluviittausten
erottaminen” sivulla 25.
mm Jos haluat käyttää hiirtä soluviittauksen syöttämiseen, sijoita lisäyskohta Kaavan
muokkaajaan tai kaavapalkkiin (vain Numbersissa) ja tee jokin seuraavista samassa
taulukossa, jossa kaavasolu on, tai (vain Numbersissa) eri taulukossa samalla tai eri
välilehdellä:
ÂÂ Jos haluat viitata yhteen soluun, osoita solua.
ÂÂ Jos haluat viitata kaikkiin sarakkeen tai rivin soluihin, osoita sarakkeen tai rivin
viitepalkkia.
ÂÂ Jos haluat viitata solualueeseen, osoita jotakin alueen solua ja valitse solualue tai
muuta solualueen kokoa vetämällä ylös, alas, vasemmalle tai oikealle.
ÂÂ Jos haluat määritellä soluviittauksen suoria tai suhteellisia attribuutteja, osoita
lisätyn viitteen kolmiota ja valitse vaihtoehto ponnahdusvalikosta. Jos haluat
lisätietoja, katso ”Suorien ja suhteellisten soluviittausten erottaminen” sivulla 25.
Numbersissa lisätty soluviittaus käyttää nimiä viitepalkkimerkintöjen sijaan ellei
Numbers-asetusten Yleiset-osion Käytä yläotsakesolujen nimiä viitteinä -kohdan
valintaa ole poistettu. Keynotessa ja Pagesissa lisätty soluviittaus käyttää nimiä
viitepalkkimerkintöjen sijaan, jos viittauksen kohteena olevilla soluilla on otsakkeet.
mm Jos haluat kirjoittaa soluviittauksen, sijoita lisäyskohta Kaavan muokkaajaan tai
kaavapalkkiin (vain Numbersissa) ja kirjoita soluviittaus käyttäen jotakin muotoa, joka
on kohdan ”Soluihin viittaaminen kaavoissa” sivulla 22 luettelossa.
Kun kirjoitat soluviittauksen, joka sisältää otsakesolun (missä tahansa ohjelmista),
taulukon (vain Numbersissa) tai välilehden (vain Numbersissa) nimen, kolmen
merkin kirjoittamisen jälkeen näkyviin ponnahtaa luettelo nimistä, jotka vastaavat
laskentataulukossa olevia nimiä. Voit valita nimen luettelosta tai jatkaa kirjoittamista.
Jos haluat Numbersissa poistaa nimien ehdottamisen käytöstä, valitse Numbers
> Asetukset ja poista valinta Yleiset-osion kohdasta ”Käytä yläotsakesolujen nimiä
viitteinä”.
Suorien ja suhteellisten soluviittausten erottaminen
Suorilla ja suhteellisilla soluviittauksilla voit osoittaa, mihin soluun haluat viitata, kun
kopioit tai siirrät kaavan.
Jos soluviittaus on suhteellinen (A1): kun kaava siirtyy, se säilyy ennallaan. Jos kaava
leikataan tai kopioidaan ja sijoitetaan, soluviittaus muuttuu siten, että sen sijainti
suhteessa kaavasoluun pysyy samana. Esimerkiksi, jos kaava, joka sijaitsee solussa C4,
viittaa soluun A1 ja kopioit kaavan soluun C5, solu C5 viittaa soluun A2.
Jos soluviittauksen rivi- ja sarakekomponentit ovat suoria ($A$1): Kun kaava
kopioidaan, sen soluviittaukset eivät muutu. Dollarimerkillä ($) voit osoittaa, että
rivi- tai sarakekomponentit ovat suoria. Esimerkiksi, jos kaava, joka sijaitsee solussa C4,
viittaa soluun $A$1 ja kopioit kaavan soluun C5 tai D5, solu C5 tai D5 viittaa edelleen
soluun $A$1.
Jos soluviittauksen rivikomponentti on suora (A$1): Sarakeosa on suhteellinen
ja sijainti sen määräytyy kaavasolun sarakkeen mukaan. Esimerkiksi, jos kaava, joka
sijaitsee solussa C4, viittaa soluun A$1 kopioit kaavan soluun D5, solu D5 viittaa
soluun B$1.
Jos soluviittauksen sarakekomponentti on suora ($A1): Riviosa on suhteellinen ja
sen sijainti voi säilyä tai muuttua kaavasolusta riippuen. Esimerkiksi, jos kaava, joka
sijaitsee solussa C4, viittaa soluun $A1 ja kopioit kaavan soluun C5 tai D5, solu C5 tai
D5 viittaa soluun $A2.
Näin voit määritellä soluviittauskomponenttien suoruuden:
mm Kirjoita soluviittaus käyttäen jotakin yllä lueteltua tapaa.
mm Osoita soluviittauksen kolmiota ja valitse vaihtoehto ponnahdusvalikosta.
mm Valitse soluviittaus ja käy vaihtoehtoja läpi painamalla Komento-K.
Operaattoreiden käyttäminen kaavoissa
Näin käytät kaavoissa operaattoreita laskutoimitusten suorittamiseen ja arvojen
vertailuun:
ÂÂ Aritmeettiset operaattorit suorittavat aritmeettisia laskutoimituksia, kuten yhteenja
vähennyslaskua, ja palauttavat numeerisia tuloksia. Lisätietoja löytyy kohdasta
”Aritmeettiset operaattorit” sivulla 26.
ÂÂ Vertailuperaattorit vertaavat kahta arvoa ja palauttavat arvon TOSI tai EPÄTOSI.
Lisätietoja löytyy kohdasta ”Vertailuoperaattorit” sivulla 27.
Aritmeettiset operaattorit
Voit käyttää aritmeettisia operaattoreita peruslaskutoimitusten suorittamiseen
kaavoissa.
Kun haluat Käytä tätä aritmeettista
operaattoria
Esimerkiksi, jos A2 sisältää 20
ja B2 sisältää 2, kaava
Laskea yhteen kaksi arvoa + (plusmerkki) A2 + B2 palauttaa 22.
Vähentää yhden arvon toisesta
arvosta
- (miinusmerkki) A2 - B2 palauttaa 18.
Kertoa kaksi arvoa * (tähti) A2 * B2 palauttaa 40.
26 Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa
Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa 27
Kun haluat Käytä tätä aritmeettista
operaattoria
Esimerkiksi, jos A2 sisältää 20
ja B2 sisältää 2, kaava
Jakaa yhden arvon toisella
arvolla
/ (kauttaviiva) A2 / B2 palauttaa 10.
Korottaa yhden arvon toisen
arvon potenssiin
^ (sirkumfleksi) A2 ^ B2 palauttaa 400.
Laskea prosenttiosuuden % (prosenttimerkki) A2% palauttaa 0,2, joka
esitetään muodossa 20 %.
Merkkijonon käyttäminen aritmeettisen operaattorin kanssa palauttaa virheen.
Esimerkiksi, 3 + ”hei” on virheellinen laskutoimitus.
Vertailuoperaattorit
Vertailuoperaattoreilla voit verrata kahta arvoa kaavoissa. Vertailuoperaatiot
palauttavat aina arvon TOSI tai EPÄTOSI. Vertailuoperaattoreita voidaan myös käyttää
joidenkin funktioiden käyttämien ehtojen rakentamiseen. Katso kohtaa ”ehto”
taulukossa ”Funktioiden määritelmissä käytettävät syntaksielementit
ja termit” sivulla 32
Kun haluat selvittää, ovatko Käytä tätä vertailuoperaattoria Esimerkiksi, jos A2 sisältää 20
ja B2 sisältää 2, kaava
Kaksi arvoa yhtä suuret = A2 = B2 palauttaa EPÄTOSI.
Kaksi arvoa eri suuruiset <> A2 <> B2 palauttaa TOSI.
Ensimmäinen arvo suurempi
kuin toinen arvo
> A2 > B2 palauttaa TOSI.
Ensimmäinen arvo pienempi
kuin toinen arvo
< A2 < B2 palauttaa EPÄTOSI.
Ensimmäinen arvo suurempi tai
yhtä suuri kuin toinen arvo
>= A2 >= B2 palauttaa TOSI.
Ensimmäinen arvo pienempi tai
yhtä suuri kuin toinen arvo
<= A2 <= B2 palauttaa EPÄTOSI.
Merkkijonot ovat suurempia kuin numerot. Esimerkiksi, ”hei” > 5 palauttaa TOSI.
Arvoja TOSI ja EPÄTOSI voidaan verrata toisiinsa, mutta ei numeroihin tai
merkkijonoihin. TOSI > EPÄTOSI ja EPÄTOSI < TOSI, koska TOSI tulkitaan arvoksi 1
ja EPÄTOSI arvoksi 0. TOSI = 1 palauttaa EPÄTOSI ja TOSI = ”Jotaintekstiä” palauttaa
EPÄTOSI.
Vertailuoperaatioita käytetään ensisijaisesti funktioissa, kuten JOS, jotka vertailevat
kahta arvoa ja suorittavat toimintoja sen perusteella, onko vertailun tulos TOSI vai
EPÄTOSI. Lisätietoja tästä aiheesta saat valitsemalla Ohjeet > iWorkin kaavat ja funktiot
-ohjeet tai Ohjeet > iWorkin kaavat ja funktiot -käyttöopas.
Merkkijono-operaattori ja jokerimerkit
Merkkijono-operaattoria voidaan käyttää kaavioissa ja jokerimerkkejä voidaan
käyttää ehdoissa.
Kun haluat Käytä tätä merkkijonooperaattoria
tai jokerimerkkiä
Esimerkki
Yhdistää merkkijonoja tai
solujen sisältöjä
& ”abc”&”def” palauttaa ”abcdef”
”abc”&A1 palauttaa ”abc2”, jos
solu A1 sisältää 2.
A1&A2 palauttaa ”12”, jos solu A1
sisältää 1 ja solu A2 sisältää 2.
Täsmätä yhden merkin ? ”ea?” vastaa mitä tahansa
merkkijonoa, joka alkaa ”ea”
ja sisältää täsmälleen yhden
lisämerkin.
Täsmätä useita merkkejä * ”*ed” vastaa pituudesta
riippumatta mitä tahansa
merkkijonoa, joka loppuu ”ed”.
Täsmätä tietyn jokerimerkin ~ ”~?” vastaa kysymysmerkkiä
sen sijaan, että kysymysmerkkiä
käytettäisiin minkä tahansa
yhden merkin täsmäämiseen.
Lisätietoja jokerimerkkien käyttämisestä ehdoissa löytyy kohdasta ”Ehtojen
määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen” sivulla 351.
Kaavojen ja niiden laskemien arvojen kopioiminen tai
siirtäminen
Tässä on tekniikoita kaavoihin liittyvien solujen kopioimiseen ja siirtämiseen:
mm Jos haluat kopioida kaavasolun lasketun arvon, mutta et itse kaavaa, valitse solu, valitse
Muokkaus > Kopioi, valitse arvolle kohdesolu ja valitse Muokkaus > Sijoita arvot.
mm Jos haluat kopioida tai siirtää kaavasolun tai solun, johon kaava viittaa, noudata
Numbers-ohjeiden tai Numbersin käyttöoppaan kohdan ”Solujen kopioiminen ja
siirtäminen” ohjeita.
Jos Numbersissa taulukko on suuri ja haluat siirtää kaavan soluun, joka ei ole näkyvissä,
valitse solu, valitse Muokkaus > ”Merkitse siirrettäväksi”, valitse toinen solu ja valitse
Muokkaus > Siirrä. Esimerkiksi, jos kaava =A1 on solussa D1 ja haluat siirtää kaavan
soluun X1, valitse D1, valitse Muokkaus > ”Merkitse siirrettäväksi”, valitse X1 ja valitse
Muokkaus > Siirrä. Kaava =A1 tulee näkyviin soluun X1.
Jos kopioit tai siirrät kaavasolun: Muuta soluviittauksia tarpeen mukaan kuten on
neuvottu kohdassa ”Suorien ja suhteellisten soluviittausten erottaminen” sivulla 25.
28 Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa
Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa 29
Jos siirrät solun, johon kaava viittaa: Kaavan soluviittaus päivitetään automaattisesti.
Esimerkiksi, jos kaavassa on viittaus soluun A1 ja siirrät solun A1 soluun D95, kaavan
soluviittaukseksi tulee D95.
Laskentataulukon kaikkien kaavojen katsominen
Voit Numbersissa tuoda näkyviin kaikki laskentataulukon kaavat valitsemalla Sisältö >
Näytä kaavaluettelo tai osoittamalla työkalupalkin kaavaluettelopainiketta.
Sijainti: Tunnistaa välilehden ja taulukon, jossa kaava sijaitsee.
Tulokset: Näyttää kaavan laskeman nykyisen arvon.
Kaava: Näyttää kaavan.
Näin voit käyttää kaavaluetteloikkunaa:
mm Jos haluat tunnistaa solun, joka sisältää kaavan, osoita kaavaa. Taulukko näytetään
kaavaluetteloikkunan yläpuolella kaavasolu valittuna.
mm Jos haluat muokata kaavaa, kaksoisosoita sitä.
mm Jos haluat muuttaa kaavaluetteloikkunan kokoa, vedä oikeassa yläkulmassa olevaa
valintakahvaa ylös tai alas.
mm Voit etsiä tietyn elementin sisältäviä kaavoja kirjoittamalla elementin etsintäkenttään ja
painamalla rivinvaihtonäppäintä.
Kaavaelementtien etsiminen ja korvaaminen
Numbersissa voit etsiä elementtejä Etsi ja korvaa -ikkunaa käyttäen kaikista
laskentataulukon kaavoista ja halutessasi muuttaa niitä.
Näin voit avata Etsi ja korvaa -ikkunan:
mm Valitse Muokkaus > Etsi > Näytä haku ja osoita Etsi ja korvaa.
mm Valitse Sisältö > Näytä kaavaluettelo ja osoita sitten Etsi ja korvaa.
Etsi: Kirjoita kaavaelementti (soluviittaus, operaattori, funktio ja niin edelleen), jonka
haluat löytää.
Kohteessa: Valitse tästä ponnahdusvalikosta Vain kaavat.
Sama kirjainkoko: Valitse, jos haluat etsiä vain elementtejä, joiden isot ja pienet
kirjaimet vastaavat täysin Etsi-kentän sisältöä.
Kokonaisia sanoja: Valitse, jos haluat etsiä vain elementtejä, joiden koko sisältö vastaa
Etsi-kentän sisältöä.
Korvaa: Kirjoita, millä haluat korvata Etsi-kentän sisällön.
Toista haku (silmukka): Valitse, jos haluat jatkaa Etsi-kentän sisällön etsimistä sen
jälkeen, kun koko laskentataulukosta on etsitty.
Seuraava tai Edellinen: Osoita, jos haluat etsiä Etsi-kentän sisällön seuraavan tai
edellisen esiintymän. Kun elementti löytyy, Kaavan muokkaaja aukeaa ja näyttää
kaavan, joka sisältää elementin esiintymän.
Korvaa kaikki: Osoita, jos haluat korvata kaikki Etsi-kentän sisällön esiintymät Korvaakentän
sisällöllä.
Korvaa: Osoita, jos haluat korvata Etsi-kentän sisällön nykyisen esiintymän Korvaakentän
sisällöllä.
Etsi ja korvaa: Osoita, jos haluat korvata Etsi-kentän sisällön nykyisen esiintymän ja
etsiä seuraavan esiintymän.
30 Luku 1 Kaavojen käyttäminen taulukoissa
31
Tässä luvussa esitellään iWorkissa käytettävissä olevat
funktiot.
Johdanto funktioihin
Funktio on nimetty operaatio, joka voidaan sisällyttää kaavaan laskutoimituksen
suorittamista tai taulukon solun datan käsittelemistä varten.
iWorkin funktioilla voi esimerkiksi suorittaa matemaattisia ja rahoitukseen liittyviä
laskutoimituksia, etsiä solujen arvoja, muokata merkkijonoja ja käyttää nykyistä
päiväystä ja aikaa. Kullakin funktiolla on nimi, jonka perässä on sulkujen sisällä
yksi tai useampi argumentti. Argumenteilla annetaan arvot, jotka funktio tarvitsee
toimiakseen.
Esimerkiksi seuraavassa kaavassa on funktio nimeltä SUMMA, jossa on yksi argumentti
(solualue). Funktio laskee yhteen sarakkeen A rivien 2 - 10 arvot:
=SUMMA(A2:A10):
Argumenttien määrä ja tyyppi vaihtelevat kullakin funktiolla. Argumenttien määrä ja
kuvaus on esitetty funktion yhteydessä kohdassa ”Funktioluokkien luettelo” sivulla 39.
Kuvaukset sisältävät myös lisätietoja ja esimerkkejä kustakin funktiosta.
Tietoja funktioista
Lisätietoja aiheesta Siirry kohtaan
Funktioiden määritelmissä käytettävä syntaksi ”Funktioiden määritelmissä käytettävät
syntaksielementit
ja termit” sivulla 32
Funktioiden käyttämät argumenttityypit ”Arvotyypit” sivulla 3433
Funktioluokat, kuten kesto ja tilastollinen ”Funktioluokkien luettelo” sivulla 39. Funktiot on
lueteltu luokittain.
iWorkin funktioiden yleiskatsaus 2
Lisätietoja aiheesta Siirry kohtaan
Useille rahoitusfunktioille yhteiset argumentit ”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt
argumentit” sivulla 332
Täydentävät esimerkit ja aiheet ”Mukana muita esimerkkejä ja aiheita” sivulla 331
Funktioiden määritelmissä käytettävät syntaksielementit
ja termit
Funktiot kuvataan käyttäen tiettyjä syntaksielementtejä ja termejä.
Termi tai symboli Merkitys
isot kirjaimet Funktioiden nimet näytetään isoin kirjaimin
kirjoitettuina. Funktion nimen voi kuitenkin
kirjoittaa käyttäen mitä tahansa isojen ja pienten
kirjainten yhdistelmää.
sulut Funktion argumentit ovat sulkujen sisällä. Sulut
ovat pakolliset, mutta joissakin tilanteissa iWork
voi automaattisesti lisätä lopettavan sulkumerkin
käyttäjän puolesta.
kursiiviteksti Kursiiviteksti tarkoittaa, että argumentin nimi
on korvattava arvolla, jota funktio käyttää
tuloksen laskemiseen. Argumenteilla on
arvotyyppi, kuten ”luku”, ”päiväys/aika” tai
”merkkijono”. Arvotyyppejä käsitellään kohdassa
”Arvotyypit” sivulla 34.
pilkut ja puolipisteet Funktioiden syntaksikuvauksissa käytetään
puolipisteitä argumenttien erottamiseen. Jos
Kieli ja teksti -asetukset (Mac OS X 10.6 tai
uudempi) tai Maakohtaiset-asetukset (Mac OS
X:n aiemmat versiot) on asetettu käyttämään
desimaalierottimena pilkkua, erota argumentit
toisistaan pilkun sijasta puolipisteellä.
kolme pistettä (…) Jos argumentin jäljessä on kolme pistettä,
se voidaan toistaa niin monta kertaa, kuin
on tarpeen. Mahdolliset rajoitukset kuvataan
argumentin määritelmässä.
matriisi Matriisi on funktion käyttämä tai funktion
palauttama arvojen jono.
32 Luku 2 iWorkin funktioiden yleiskatsaus
Luku 2 iWorkin funktioiden yleiskatsaus 33
Termi tai symboli Merkitys
matriisivakio Matriisivakio on aaltosulkujen ({}) sisälle sijoitettu
arvojen joukko ja se kirjoitetaan suoraan
funktioon. Esimerkiksi {1; 2; 5; 7} tai {”31.12.2008”,
”15.3.2009”, ”20.8.2010”}.
matriisifunktio Muutamia funktiota kutsutaan ”matriisifunktioiksi”,
mikä tarkoittaa, että funktio palauttaa yksittäisen
arvon sijaan arvomatriisin. Näitä funktioita
käytetään tavallisesti antamaan arvoja toiselle
funktiolle.
ehtolauseke Ehtolauseke on lauseke, jonka tulos on looginen
arvo TOSI tai EPÄTOSI.
vakio Vakio on arvo, joka on määritelty suoraan
kaavassa eikä sisällä funktiokutsuja tai
funktioviittauksia. Esimerkiksi kaavassa
=KETJUTA(”kissa”; ”t”) ”kissa” ja ”t” ovat vakioita.
modaalinen argumentti Modaalinen argumentti on argumentti, jolla
voi olla yksi useista mahdollisista määritellyistä
arvoista. Yleensä modaaliset argumentit
määrittelevät jotakin siitä, minkä tyyppisen
laskutoimituksen funktio suorittaa tai siitä,
minkä tyyppistä dataa funktio palauttaa. Jos
modaalisella argumentilla on oletusarvo, se on
määritelty argumentin kuvauksessa.
ehto Ehto on lauseke, joka voi sisältää
vertailuoperaattoreita, vakioita, merkkijonooperaattorin
& ja viittauksia. Ehdon sisällön
on oltava sellainen, että verrattaessa ehtoa
arvoon tuloksena on looginen arvo TOSI tai
EPÄTOSI. Lisätietoja ja esimerkkejä on kohdassa
”Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien
käyttäminen” sivulla 351.
Arvotyypit
Funktion argumentilla on tyyppi, joka määrittelee, minkä tyyppistä tietoa argumentti
voi sisältää. Myös funktioiden palauttamat arvot ovat tiettyä tyyppiä.
Arvotyyppi Kuvaus
mikä tahansa Jos argumentin tyypiksi on määritelty ”mikä
tahansa”, se voi olla looginen arvo, päiväys/aikaarvo,
kestoarvo, lukuarvo tai merkkijonoarvo.
looginen Tyypiltään looginen arvo TOSI (1) tai EPÄTOSI
(0) tai viittaus soluun, joka sisältää tai antaa
tulokseksi arvon TOSI tai EPÄTOSI. Se on yleensä
tuloksena ehtolausekkeen suorittamisesta, mutta
looginen arvo voidaan myös määritellä suoraan
argumentiksi funktioon tai solun sisällöksi.
Loogisia arvoja käytetään usein määrittelemään,
minkä lausekkeen JOS-funktio palauttaa.
joukko Argumentti, jonka tyyppi on joukko, voi
olla viittaus yhteen taulukon solualueeseen,
matriisivakio tai matriisifunktion palauttama
matriisi. Argumentilla, jonka tyyppi on joukko, on
lisäksi attribuutti, joka määrittelee, mikä tyyppisiä
arvoja se voi sisältää.
34 Luku 2 iWorkin funktioiden yleiskatsaus
Luku 2 iWorkin funktioiden yleiskatsaus 35
Arvotyyppi Kuvaus
päiväys/aika Tämän tyypin arvo on päiväys/aika-arvo tai
viittaus soluun, joka sisältää päiväys/aika-arvon
jossakin iWorkin tukemassa muodossa. Jos
päiväys/aika-arvo kirjoitetaan funktioon, sen
molemmin puolin on käytettävä lainausmerkkejä.
Voit valita, että solussa näkyy vain päiväys tai aika,
mutta kaikkiin päiväys/aika-arvoihin sisältyy sekä
päiväys että aika.
Vaikka päiväykset voidaan useimmiten syöttää
suoraan merkkijonoina (esim. ”31.12.2010”),
PÄIVÄMÄÄRÄ-funktio varmistaa, että päiväys
tulkitaan yhdenmukaisesti riippumatta
Järjestelmäasetuksissa valitusta päiväysmuodosta
(etsi Järjestelmäasetukset-ikkunassa hakusanoilla
”päiväys” tai ”päivämäärä”).
Arvotyyppi Kuvaus
kesto Kesto on ajan mitta tai viittaus soluun, joka
sisältää ajan mitan. Kestoarvot koostuvat viikoista
(vk tai viikkoa), päivistä (pv tai päivää), tunneista
(t tai tuntia), minuuteista (m tai minuuttia),
sekunneista (s tai sekuntia) ja millisekunneista
(ms tai millisekuntia). Kestoarvo voidaan syöttää
jommassakummassa muodossa.
Ensimmäisessä muodossa on luvun perässä ajan
mittayksikkö (esimerkiksi ttunneille) ja sen jälkeen
mahdollisesti välilyönti ja samassa muodossa
esitetty seuraava luku ja ajan mittayksikkö. Voit
käyttää aikayksikön määrittelemiseen lyhennettä
kuten ”t” tai koko nimeä kuten ”tuntia”. Esimerkiksi
12t 5pv 3m tarkoittaa 12 tuntia, 5 päivää ja
3 minuuttia. Aikayksiköitä ei tarvitse syöttää
suuruusjärjestyksessä eikä välilyöntejä tarvita.
5p 5t toimii samoin kuin 5t5pv. Jos merkkijono
kirjoitetaan suoraan kaavaan, sen molemmin
puolin on lisättävä lainausmerkit, esimerkiksi ”12t
5pv 3m”.
Kesto voidaan syöttää myös numerosarjana,
jossa käytetään erottimina pisteitä. Mikäli on
olemassa vaara, että kestoarvo voisi sekoittua
päiväys/aika-arvoon, kannattaa tähän muotoon
sisällyttää sekuntiargumentti, jossa millisekunnit
on ilmoitettu desimaaleina. Desimaaliosa voi olla
0. Esimerkiksi 12.15.30,0 tarkoittaa kestoarvoa
12 tuntia, 15 minuuttia ja 30 sekuntia, kun taas
12.15.30 tarkoittaa kellonaikaa 12.15.30. 5.00,0
tarkoittaa tasan 5 minuuttia. Jos merkkijono
kirjoitetaan suoraan funktioon, sen molemmin
puolin on lisättävä lainausmerkit, esimerkiksi
”12.15.30,0” tai ”5.00,0”. Jos solun muotoilussa
on asetettu tietty tapa keston esittämiseen,
keston yksiköitä käytetään kyseisen esitystavan
mukaisesti ja millisekunteja ei tarvitse määritellä.
luettelo Luettelo on puolipisteillä erotettu joukko muita
arvoja. Esimerkiksi, =VALITSE(3; ”1.”; ”toinen”;
7; ”viimeinen”). Joissakin tapauksissa luettelo
voidaan laittaa toistenkin sulkujen sisään.
Esimerkiksi =ALUEET((B1:B5; C10:C12)).
36 Luku 2 iWorkin funktioiden yleiskatsaus
Luku 2 iWorkin funktioiden yleiskatsaus 37
Arvotyyppi Kuvaus
modaalinen Modaalinen arvo on yksittäinen arvo, usein luku,
joka edustaa modaalisen argumentin tiettyä
tilaa. ”Modaalinen argumentti” on määritelty
kohdassa ”Funktioiden määritelmissä käytettävät
syntaksielementit
ja termit” sivulla 32.
luku lukuarvo on luku, numeerinen lauseke tai viittaus
numeerisen lausekkeen sisältävään soluun.
Jos luvun hyväksyttäville arvoille on olemassa
rajoitus, (esimerkiksi jos luvun on oltava suurempi
kuin 0), rajoitus sisältyy argumentin kuvaukseen.
aluearvo Aluearvo on viittaus yhteen solualueeseen (joka
voi olla yksi solu). Aluearvolla on lisäksi attribuutti,
joka määrittelee, minkä tyyppisiä arvoja sen
kuuluu sisältää. Tämä sisältyy argumentin
kuvaukseen.
Arvotyyppi Kuvaus
viittaus Tämän tyypin arvo on viittaus yhteen soluun tai
solualueeeseen. Jos alueeseen kuuluu enemmän
kuin yksi solu, alueen ensimmäinen ja viimeinen
solu on erotettu yhdellä kaksoispisteellä.
Esimerkiksi =LASKE(A3:D7).
Jos viittaus osoittaa toisen taulukon soluun ja
solun nimi esiintyy kaikissa taulukoissa useammin
kuin kerran, viitteen on sisällettävä taulukon
nimi. Esimerkiksi =Taulukko 2::B2. Huomaa, että
taulukon nimi ja soluviittaus on erotettu kahdella
kaksoispisteellä (::).
Jos taulukko on toisella välilehdellä ja solun nimi
esiintyy kaikissa välilehdissä useammin kuin
kerran, myös välilehden nimi on sisällytettävä.
Esimerkiksi =SUMMA(Välilehti 2::Taulukko
1::C2:G2). Välilehden nimi, taulukon nimi ja
soluviittaus on erotettu kahdella kaksoispisteellä.
Jotkut funktiot, jotka hyväksyvät solualueita,
voivat käyttää useampaan taulukkoon ulottuvia
solualueita. Olettakaamme esimerkiksi, että
avoimena olevassa tiedostossa on samalla
välilehdellä kolme taulukkoa (Taulukko 1,
Taulukko 2 ja Taulukko 3). Olettakaamme lisäksi,
että jokaisen taulukon solussa C2 on luku 1. Useita
taulukoita kattava kaava =SUMMA(Taulukko
1:Taulukko 2 :: C2) laskee yhteen solut C2 kaikista
taulukoista Taulukon 1 ja Taulukon 2 välillä. Tulos
on siis 2. Jos Taulukko 3 vedetään Taulukon 1 ja
Taulukon 2 väliin sivupalkissa, funktio paluttaa
arvon 3, koska se laskee nyt yhteen solut C2
kaikissa kolmessa taulukossa. (Taulukko 3 on
Taulukon 1 ja Taulukon 2 välissä.)
merkkijono Merkkijono koostuu nollasta tai useammasta
merkistä tai on viittaus soluun, jossa on yksi tai
useampi merkki. Merkit voivat olla mitä tahansa
kirjoitettavissa olevia merkkejä, myös numeroita.
Jos merkkijonoarvo kirjoitetaan kaavaan, sen
molemmin puolin on lisättävä lainausmerkit.
Jos merkkijonoarvolle on olemassa rajoitus,
(esimerkiksi jos merkkijonon on tarkoitettava
päivämäärää), rajoitus sisältyy argumentin
kuvaukseen.
38 Luku 2 iWorkin funktioiden yleiskatsaus
Luku 2 iWorkin funktioiden yleiskatsaus 39
Funktioluokkien luettelo
Funktioluokkia on useita. Esimerkiksi jotkin funktiot suorittavat laskutoimituksia
päiväys/aika-arvoilla, loogiset funktiot antavat tulokseksi loogisen arvon (TOSI tai
EPÄTOSI) ja jotkin funktiot suorittavat rahoitukseen liittyviä laskutoimituksia. Kutakin
funktioiden luokkaa käsitellään erillisessä luvussa.
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Kestofunktioiden luettelo” sivulla 62
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Loogisten ja informaatiofunktioiden luettelo” sivulla 151
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista
Monet ohjeiden esimerkit voidaan kopioida ja sijoittaa suoraan taulukkoon tai
Numbersissa tyhjälle pohjalle. On kahdentyyppisiä esimerkkejä, joita voidaan
kopioida ohjeista ja sijoittaa taulukkoon. Ensimmäiset ovat ohjeissa olevia yksittäisiä
esimerkkejä. Kaikki tällaiset esimerkit alkavat yhtäsuuruusmerkillä (=). TUNTI-funktion
ohjeissa on kaksi tällaista esimerkkiä.
Jos haluat käyttää yhtä näistä esimerkeistä, valitse teksti yhtäsuuruusmerkistä alkaen
esimerkin loppuun saakka.
Kun teksti on korostettuna, voit kopioida sen ja sijoittaa sen sitten mihin tahansa
taulukon soluun. Voit myös vetää valinnan esimerkistä ja pudottaa sen mihin
tahansa taulukon soluun.
Toinen mahdollinen esimerkkityyppi, joka voidaan kopioida, ovat ohjeisiin sisältyvät
esimerkkitaulukot. Tämä on ohjeiden esimerkki KERTYNYT.KORKO-funktion taulukosta.
Voit käyttää esimerkkitaulukkoa valitsemalla kaikki sen solut ensimmäinen rivi
mukaan lukien.
Kun tämä teksti on korostettu, se voidaan kopioida ja sijoittaa mihin tahansa taulukon
soluun tai Numbersissa tyhjälle pohjalle. Tämän tyyppisessä esimerkissä ei voida
käyttää vetämistä ja pudottamista.
40 Luku 2 iWorkin funktioiden yleiskatsaus
41
Päiväys- ja aikafunktiot auttavat käsittelemään päivämääriä
ja kellonaikoja ja vaikkapa selvittämään kahden päiväyksen
välisten arkipäivien määrän tai sen, mille viikonpäivälle
päivämäärä osuu.
Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo
iWork käyttää näitä päiväys- ja aikafunktioita yhdessä taulukoiden kanssa.
Funktio Kuvaus
”PÄIVÄMÄÄRÄ” (sivu 43) PÄIVÄMÄÄRÄ-funktio yhdistää erilliset arvot
vuodelle, kuukaudelle ja päivälle ja palauttaa
päiväys/aika-arvon. Vaikka päiväykset voidaan
useimmiten syöttää suoraan merkkijonoina (esim.
”31.12.2010”), PÄIVÄMÄÄRÄ-funktio varmistaa, että
päiväys tulkitaan yhdenmukaisesti riippumatta
Järjestelmäasetuksissa valitusta päiväysmuodosta
(etsi Järjestelmäasetukset-ikkunassa hakusanoilla
”päiväys” tai ”päivämäärä”).
”PÄIVÄYSEROTUS” (sivu 44) PÄIVÄYSEROTUS-funktio palauttaa kahden
päiväyksen välisten päivien, kuukausien tai
vuosien lukumäärän.
”PÄIVÄYSARVO” (sivu 45) PÄIVÄYSARVO-funktio muuntaa
päiväysmerkkijonon ja palauttaa päiväys/
aika-arvon. Tämä funktio on sisällytetty
yhteensopivuuden vuoksi muiden
taulukkolaskentaohjelmien kanssa.
Päiväys- ja aikafunktiot 3
Funktio Kuvaus
”PÄIVÄ” (sivu 46) PÄIVÄ-funktio palauttaa kuukaudenpäivän
annetulle päiväys/aika-arvolle.
”PÄIVÄ.NIMI” (sivu 47) PÄIVÄ.NIMI-funktio palauttaa viikonpäivän nimen
päiväys/aika-arvosta tai numerosta. Päivä 1 on
sunnuntai.
”PÄIVÄT360” (sivu 48) PÄIVÄT360-funktio palauttaa kahden päiväyksen
välisten päivien lukumäärät perustuen
kahteentoista 30 päivän kuukauteen ja 360
päivän vuoteen.
”PÄIVÄ.KUUKAUSI” (sivu 49) PÄIVÄ.KUUKAUSI-funktio palauttaa päiväyksen,
joka on tietty määrä kuukausia annetun
päiväyksen jälkeen tai sitä ennen.
”KUUKAUSI.LOPPU” (sivu 49) KUUKAUSI.LOPPU-funktio palauttaa päiväyksen,
joka on kuukauden viimeinen päivä tietty määrä
kuukausia annetun päiväyksen jälkeen tai sitä
ennen.
”TUNTI” (sivu 50) TUNTI-funktio palauttaa tunnin annetulle
päiväys/aika-arvolle.
”MINUUTTI” (sivu 51) MINUUTTI-funktio palauttaa minuutit annetulle
päiväys/aika-arvolle.
”KUUKAUSI” (sivu 52) KUUKAUSI-funktio palauttaa kuukauden
annetulle päiväys/aika-arvolle.
”KUUKAUSI.NIMI” (sivu 52) KUUKAUSI.NIMI-funktio palauttaa kuukauden
nimen numerosta. Kuukausi 1 on tammikuu.
”TYÖPÄIVÄT” (sivu 53) TYÖPÄIVÄT-funktio palauttaa kahden päiväyksen
välisten työpäivien lukumäärän. Työpäiviin eivät
sisälly viikonloput eivätkä muut määritellyt päivät.
”NYT” (sivu 54) NYT-funktio palauttaa nykyisen päiväys/aikaarvon
järjestelmäkellosta.
”SEKUNNIT” (sivu 54) SEKUNNIT-funktio palauttaa sekunnit annetulle
päiväys/aika-arvolle.
”AIKA” (sivu 55) AIKA-funktio muuntaa erilliset arvot tunneille,
minuuteille ja sekunneille päiväys/aika-arvoon.
”AIKA_ARVO” (sivu 56) AIKA_ARVO-funktio palauttaa ajan
desimaalilukuna 24 tunnin vuorokaudesta
annetusta päiväys/aika-arvosta tai merkkijonosta.
”TÄNÄÄN” (sivu 56) TÄNÄÄN-funktio palauttaa nykyisen
järjestelmäpäiväyksen. Aika on asetettu klo
12:een.
42 Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot
Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot 43
Funktio Kuvaus
”VIIKONPÄIVÄ” (sivu 57) VIIKONPÄIVÄ-funktio palauttaa numeron, joka on
annetun päiväyksen viikonpäivä.
”VIIKKONRO” (sivu 58) VIIKKONRO-funktio palauttaa vuoden
viikkonumeron annetulle päiväykselle.
”TYÖPÄIVÄ” (sivu 59) TYÖPÄIVÄ-funktio palauttaa päiväyksen, joka on
annettu määrä työpäiviä annetun päiväyksen
jälkeen tai sitä ennen. Työpäiviin eivät sisälly
viikonloput eivätkä muut erikseen määritellyt
arkipyhät.
”VUOSI” (sivu 60) VUOSI-funktio palauttaa vuoden annetulle
päiväys/aika-arvolle.
”VUOSI.OSA” (sivu 60) VUOSI.OSA-funktio etsii vuoden desimaaliluvun
kahden päiväyksen välisten kokonaisten päivien
määrälle.
PÄIVÄMÄÄRÄ
PÄIVÄMÄÄRÄ-funktio yhdistää erilliset arvot vuodelle, kuukaudelle ja päivälle
ja palauttaa päiväys/aika-arvon. Vaikka päiväykset voidaan useimmiten syöttää
suoraan merkkijonoina (esim. ”31.12.2010”), PÄIVÄMÄÄRÄ-funktio varmistaa, että
päiväys tulkitaan yhdenmukaisesti riippumatta Järjestelmäasetuksissa valitusta
päiväysmuodosta (etsi Järjestelmäasetukset-ikkunassa hakusanoilla ”päiväys” tai
”päivämäärä”).
PÄIVÄMÄÄRÄ(vuosi; kuukausi; päivä)
ÂÂ vuosi: Palautettavaan arvoon sisällytettävä vuosi. vuosi on numeroarvo. Arvoa ei
muunneta. Kun määrität 10, käytetään vuotta 10, ei vuotta 1910 eikä 2010.
ÂÂ kuukausi: Palautettavaan arvoon sisällytettävä kuukausi. kuukausi on luku ja sen
tulisi olla 1 ja 12 välillä.
ÂÂ päivä: Palautettavaan arvoon sisällytettävä päivä. päivä on numeroarvo ja sen tulisi
olla 1 ja kuukaudessa olevien päivien enimmäismäärän välillä.
Esimerkkejä
Jos A1 sisältää 2014, A2 sisältää 11 ja A3 sisältää 10:
=PÄIVÄMÄÄRÄ(A1; A2; A3) palauttaa 10.11.2014, joka esitetään solun nykyisen muodon mukaisesti.
=PÄIVÄMÄÄRÄ(A1; A3; A2) palauttaa 11.10.2014.
=PÄIVÄMÄÄRÄ(2012; 2; 14) palauttaa 14.2.2012.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESTO” sivulla 67
”AIKA” sivulla 55
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PÄIVÄYSEROTUS
PÄIVÄYSEROTUS-funktio palauttaa kahden päiväyksen välisten päivien, kuukausien tai
vuosien lukumäärän.
PÄIVÄYSEROTUS(aloitus-päiväys; päättymis-päiväys; laskentatapa)
ÂÂ aloitus-päiväys: Alkamispäivä. aloitus-päiväys on päiväys/aika-arvo.
ÂÂ päättymis-päiväys: Päättymispäivä. päättymis-päiväys on päiväys/aika-arvo.
ÂÂ laskentatapa: Määrittelee miten aikaero ilmaistaan ja kuinka eri vuosien tai
kuukausien päivämääriä käsitellään.
”PV”: Laskee päivien määrän aloitus- ja päättymispäivien välillä.
”KK”: Laskee kuukausien määrän aloitus- ja päättymispäivien välillä.
”V”: Laskee vuosien määrän aloitus- ja päättymispäivien välillä.
”KKPV”: Laskee päivät aloitus- ja päättymispäivien välillä ohittaen kuukaudet ja
vuodet. Päättymis-päiväyksen kuukautta pidetään aloitus-päiväyksen kuukautena.
Jos aloituspäivä on päättymispäivän jälkeen, laskenta alkaa päättymispäivästä, jota
pidetään edellisen kuukauden samana päiväyksenä. Päättymis-päiväyksen vuotta
käytetään karkausvuosien tarkistamiseen.
”VKK”: Laskee kokonaisten kuukausien määrän aloitus- ja päättymispäivien välillä
ohittaen vuodet. Jos aloituskuukausi/päivä on ennen päättymiskuukautta/päivää,
päiväyksiä pidetään saman vuoden päiväyksinä. Jos aloituskuukausi/päivä on
päättymiskuukauden/päivän jälkeen, päiväyksiä käsitellään peräkkäisten vuosien
päiväyksinä.
”VPV”: Laskee päivien määrän aloitus- ja päättymispäivien välillä ohittaen vuodet.
Jos aloituskuukausi/päivä on ennen päättymiskuukautta/päivää, päiväyksiä pidetään
saman vuoden päiväyksinä. Jos aloituskuukausi/päivä on päättymiskuukauden/
päivän jälkeen, päiväyksiä käsitellään peräkkäisten vuosien päiväyksinä.
44 Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot
Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot 45
Esimerkkejä
Jos A1 sisältää päiväys/aika-arvon 6.4.88 ja A2 sisältää päiväys/aika-arvon 30.10.06:
=PÄIVÄYSEROTUS(A1; A2; ”PV”) palauttaa 6781, eli 6. huhtikuuta 1988 ja 30. lokakuuta 2006 välisten
päivien määrän.
=PÄIVÄYSEROTUS(A1; A2; ”KK”) palauttaa 222, eli 6. huhtikuuta 1988 ja 30. lokakuuta 2006 välisten
kokonaisten kuukausien määrän.
=PÄIVÄYSEROTUS(A1; A2; ”V”) palauttaa 18, eli 6. huhtikuuta 1988 ja 30. lokakuuta 2006 välisten
kokonaisten vuosien määrän.
=PÄIVÄYSEROTUS(A1; A2; ”KKPV”) palauttaa 24, eli saman kuukauden 6. ja 30. päivän välisten päivien
määrän.
=PÄIVÄYSEROTUS(A1; A2; ”VKK”) palauttaa 6, eli saman vuoden huhtikuun ja lokakuun välisten
kuukausien määrän.
=PÄIVÄYSEROTUS(A1; A2; ”VPV”) palauttaa 207, eli saman vuoden 6. huhtikuuta ja 30. lokakuuta
välisten päivien määrän.
=PÄIVÄYSEROTUS(”06.04.1988”; NYT(); ”V”) & ” vuotta, ” & PÄIVÄYSEROTUS(”06.04.1988”; NYT(); ”VKK”) &
” kuukautta ja ” & PÄIVÄYSEROTUS(”06.04.1988”; NYT(); ”KKPV”) & ” päivää” palauttaa 6. huhtikuuta 1988
syntyneen henkilön nykyisen iän.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄT360” sivulla 48
”TYÖPÄIVÄT” sivulla 53
”NYT” sivulla 54
”VUOSI.OSA” sivulla 60
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PÄIVÄYSARVO
PÄIVÄYSARVO-funktio muuntaa päiväysmerkkijonon ja palauttaa päiväys/
aika-arvon. Tämä funktio on sisällytetty yhteensopivuuden vuoksi muiden
taulukkolaskentaohjelmien kanssa.
PÄIVÄYSARVO(päiväys-teksti)
ÂÂ päiväys-teksti Muunnettava päiväysmerkkijono. päiväys-teksti on merkkijonoarvo.
Sen on oltava lainausmerkeissä oleva päiväys tai päiväys/aika-arvo. Jos päiväys-teksti
ei ole oikea päiväys, palautetaan virhe.
Esimerkkejä
Jos solu B1 sisältää päiväys/aika-arvon 2. elokuuta 1979 06.30.00 ja solu C1 sisältää merkkijonon
16.10.2008:
=PÄIVÄYSARVO(B1) palauttaa 2.8.1979, ja sitä käsitellään päiväysarvona, jos sihen viitataan
muissa kaavoissa. Arvo palautetaan nykyisen solumuodon mukaisesti muotoiltuna. Arvon
Automaattinen mukaisesti muotoiltu solu käyttää Järjestelmäasetuksissa valittua päiväysmuotoa (etsi
Järjestelmäasetukset-ikkunassa hakusanoilla ”päiväys” tai ”päivämäärä”).
=PÄIVÄYSARVO(A1; A3; A2) palauttaa 16.10.2008.
=PÄIVÄYSARVO("29.12.1974") palauttaa 29.12.1974.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄMÄÄRÄ” sivulla 43
”AIKA” sivulla 55
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PÄIVÄ
PÄIVÄ-funktio palauttaa kuukaudenpäivän annetulle päiväys/aika-arvolle.
PÄIVÄ(päiväys)
ÂÂ päiväys: Päivämäärä, jota funktion tulisi käyttää. päiväys on päiväys/aika-arvo. Tämä
funktio ohittaa aikaosuuden.
Esimerkkejä
=PÄIVÄ(”6.4.88 23.59.22”) palauttaa 6.
=PÄIVÄ(“12.5.2009”) palauttaa 12.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
46 Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot
Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot 47
”PÄIVÄ.NIMI” sivulla 47
”TUNTI” sivulla 50
”MINUUTTI” sivulla 51
”KUUKAUSI” sivulla 52
”SEKUNNIT” sivulla 54
”VUOSI” sivulla 60
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PÄIVÄ.NIMI
PÄIVÄ.NIMI-funktio palauttaa viikonpäivän nimen päiväys/aika-arvosta tai numerosta.
Päivä 1 on sunnuntai.
PÄIVÄ.NIMI(päiväys-luku)
ÂÂ päiväys-luku Haluttu viikonpäivä. päiväys-luku on päiväys/aika-arvo tai numeroarvo
1 ja 7 välillä. Jos päiväys-luvulla on desimaaliosuus, se jätetään huomioimatta.
Esimerkkejä
Jos B1 sisältää päiväys/aika-arvon 2. elokuuta 1979 06.30.00, C1 sisältää merkkijonon 16.10.2008 ja D1
sisältää 6:
=PÄIVÄ.NIMI(B1) palauttaa torstain.
=PÄIVÄ.NIMI(C1) palauttaa torstain.
=PÄIVÄ.NIMI(D1) palauttaa perjantain.
=PÄIVÄ("29.12.1974") palauttaa sunnuntain.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄ” sivulla 46
”KUUKAUSI.NIMI” sivulla 52
”VIIKONPÄIVÄ” sivulla 57
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PÄIVÄT360
PÄIVÄT360-funktio palauttaa kahden päiväyksen välisten päivien lukumäärän
perustuen kahteentoista 30 päivän kuukauteen ja 360 päivän vuoteen.
PÄIVÄT360(aloitus-päiväys; päättymis-päiväys; käytä euro-menetelmää)
ÂÂ aloitus-päiväys: Alkamispäivä. aloitus-päiväys on päiväys/aika-arvo.
ÂÂ päättymis-päiväys: Päättymispäivä. päättymis-päiväys on päiväys/aika-arvo.
ÂÂ käytä euro-menetelmää: Valinnainen arvo, joka määrittelee käytetäänkö NASD- vai
eurooppalaista menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
NASD-menetelmä (0, EPÄTOSI tai jätetty pois): Käytä NASD-tapaa päivämäärille,
jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
EURO-menetelmä (1 tai TOSI): Käytä eurooppalaista tapaa päivämäärille, jotka
osuvat kuukauden 31. päivälle.
Esimerkkejä
=PÄIVÄT360(”20.12.2008”; ”31.3.2009”) palauttaa 101pv.
=PÄIVÄT360(”27.2.2008”; ”31.3.2009”;0) palauttaa 394pv.
=PÄIVÄT360(”27.2.2008”; ”31.3.2009”;1) palauttaa 393pv käyttäen eurooppalaista laskentatapaa.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄYSEROTUS” sivulla 44
”TYÖPÄIVÄT” sivulla 53
”VUOSI.OSA” sivulla 60
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
48 Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot
Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot 49
PÄIVÄ.KUUKAUSI
PÄIVÄ.KUUKAUSI-funktio palauttaa päiväyksen, joka on tietty määrä kuukausia
annetun päiväyksen jälkeen tai sitä ennen.
PÄIVÄ.KUUKAUSI(aloitus-päiväys; kuukausisiirtymä)
ÂÂ aloitus-päiväys: Alkamispäivä. aloitus-päiväys on päiväys/aika-arvo.
ÂÂ kuukausisiirtymä Kuukausien määrä alkamispäivää ennen tai jälkeen.
kuukausisiirtymä on numeroarvo. Negatiivista kuukausisiirtymää käytetään
aloituspäivää edeltävien kuukausien määrän määrittämiseen ja positiivista
kuukausisiirtymää käytetään aloituspäivän jälkeisten kuukausien määrän
määrittämiseen.
Esimerkkejä
=PÄIVÄ.KUUKAUSI(”15.1.2000”; 1) palauttaa 15.2.2000, sama päiväys kuukautta myöhemmin.
=PÄIVÄ.KUUKAUSI(”15.1.2000”; -24) palauttaa 15.1.1998, sama päiväys 24 kuukautta aikaisemmin.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KUUKAUSI.LOPPU” sivulla 49
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KUUKAUSI.LOPPU
KUUKAUSI.LOPPU-funktio palauttaa päiväyksen, joka on kuukauden viimeinen päivä
tietty määrä kuukausia annetun päiväyksen jälkeen tai sitä ennen.
KUUKAUSI.LOPPU(aloitus-päiväys; kuukausisiirtymä)
ÂÂ aloitus-päiväys: Alkamispäivä. aloitus-päiväys on päiväys/aika-arvo.
ÂÂ kuukausisiirtymä Kuukausien määrä alkamispäivää ennen tai jälkeen.
kuukausisiirtymä on numeroarvo. Negatiivista kuukausisiirtymää käytetään
aloituspäivää edeltävien kuukausien määrän määrittämiseen ja positiivista
kuukausisiirtymää käytetään aloituspäivän jälkeisten kuukausien määrän
määrittämiseen.
Esimerkkejä
=KUUKAUSI.LOPPU(”15.5.2010”; 5) palauttaa 31. lokakuuta 2010, kuukauden viimeisen päivän viisi
kuukautta toukokuun 2010 jälkeen.
=KUUKAUSI.LOPPU(”15.5.2010”; -5) palauttaa 31. joulukuuta 2009, kuukauden viimeisen päivän viisi
kuukautta ennen toukokuuta 2010.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄ.KUUKAUSI” sivulla 49
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TUNTI
TUNTI-funktio palauttaa tunnin annetulle päiväys/aika-arvolle.
TUNTI(aika)
ÂÂ aika: Aika, jota funktion tulisi käyttää. aika on päiväys/aika-arvo. Tämä funktio
ohittaa päiväysosuuden.
Käyttöohjeita
ÂÂ Palautettu tunti on 24 tunnin muodossa.
Esimerkkejä
=TUNTI(NYT()) palauttaa päivän nykyisen tunnin.
=TUNTI(”6.4.99 11.59.22”) palauttaa 11.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄ” sivulla 46
”MINUUTTI” sivulla 51
”KUUKAUSI” sivulla 52
”SEKUNNIT” sivulla 54
”VUOSI” sivulla 60
50 Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot
Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot 51
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
MINUUTTI
MINUUTTI-funktio palauttaa minuutit annetulle päiväys/aika-arvolle.
MINUUTTI(aika)
ÂÂ aika: Aika, jota funktion tulisi käyttää. aika on päiväys/aika-arvo. Tämä funktio
ohittaa päiväysosuuden.
Esimerkki
=MINUUTTI(”6.4.88 11.59.22”) palauttaa 59.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄ” sivulla 46
”TUNTI” sivulla 50
”KUUKAUSI” sivulla 52
”SEKUNNIT” sivulla 54
”VUOSI” sivulla 60
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KUUKAUSI
KUUKAUSI-funktio palauttaa kuukauden annetulle päiväys/aika-arvolle.
KUUKAUSI(päiväys)
ÂÂ päiväys: Päivämäärä, jota funktion tulisi käyttää. päiväys on päiväys/aika-arvo. Tämä
funktio ohittaa aikaosuuden.
Esimerkki
=KUUKAUSI(”6. huhtikuuta 1988 11.59.22”) palauttaa 4.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄ” sivulla 46
”TUNTI” sivulla 50
”MINUUTTI” sivulla 51
”KUUKAUSI.NIMI” sivulla 52
”SEKUNNIT” sivulla 54
”VUOSI” sivulla 60
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KUUKAUSI.NIMI
KUUKAUSI.NIMI-funktio palauttaa kuukauden nimen numerosta. Kuukausi 1 on
tammikuu.
KUUKAUSI.NIMI(kuukausiluku)
ÂÂ kuukausiluku: Haluttu kuukausi. kuukausiluku on numeroarvo ja sen on oltava 1 ja
12 välillä. Jos kuukausiluvulla on desimaaliosuus, se jätetään huomioimatta.
Esimerkkejä
=KUUKAUSI.NIMI(9) palauttaa syyskuun.
=KUUKAUSI.NIMI(6) palauttaa kesäkuun.
52 Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot
Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot 53
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄ.NIMI” sivulla 47
”KUUKAUSI” sivulla 52
”VIIKONPÄIVÄ” sivulla 57
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TYÖPÄIVÄT
TYÖPÄIVÄT-funktio palauttaa kahden päiväyksen välisten työpäivien lukumäärän.
Työpäiviin eivät sisälly viikonloput eivätkä muut määritellyt päivät.
TYÖPÄIVÄT(aloitus-päiväys; päättymis-päiväys; ohita päiväykset)
ÂÂ aloitus-päiväys: Alkamispäivä. aloitus-päiväys on päiväys/aika-arvo.
ÂÂ päättymis-päiväys: Päättymispäivä. päättymis-päiväys on päiväys/aika-arvo.
ÂÂ ohita päiväykset: Valinnainen päivämääräjoukko, jota ei sisällytetä määrään. ohita
päiväykset on joukko päiväys/aika-arvoja.
Esimerkki
=TYÖPÄIVÄT(”1.11.2009”; ”30.11.2009”; {”11.11.2009”;”26.11.2009”}) palauttaa 19pv, marraskuun 2009
työpäivien määrän poislukien viikonloput ja kaksi erikseen määriteltyä arkipyhää.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄYSEROTUS” sivulla 44
”PÄIVÄT360” sivulla 48
”TYÖPÄIVÄ” sivulla 59
”VUOSI.OSA” sivulla 60
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
NYT
NYT-funktio palauttaa nykyisen päiväys/aika-arvon järjestelmäkellosta.
NYT()
Käyttöohjeita
ÂÂ NYT-funktiolla ei ole argumentteja. Sinun on kuitenkin lisättävä sulut: =NYT().
Esimerkki
=NYT() palauttaa 4.10.2008 10.47, jos tiedosto on päivitetty 4. lokakuuta 2008 klo 10.47.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”TÄNÄÄN” sivulla 56
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
SEKUNNIT
SEKUNNIT-funktio palauttaa sekunnit annetulle päiväys/aika-arvolle.
SEKUNNIT(aika)
ÂÂ aika: Aika, jota funktion tulisi käyttää. aika on päiväys/aika-arvo. Tämä funktio
ohittaa päiväysosuuden.
Esimerkki
=SEKUNNIT(”6.4.88 11.59.22”) palauttaa 22.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄ” sivulla 46
54 Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot
Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot 55
”TUNTI” sivulla 50
”MINUUTTI” sivulla 51
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
AIKA
AIKA-funktio muuntaa erilliset arvot tunneille, minuuteille ja sekunneille päiväys/aikaarvoon.
AIKA(tuntia; minuuttia; sekuntia)
ÂÂ tuntia: Palautettavaan arvoon sisällytettävät tunnit. tuntia on numeroarvo. Jos
tuntiluvulla on desimaaliosuus, se jätetään huomioimatta.
ÂÂ minuuttia: Palautettavaan arvoon sisällytettävät minuutit. minuuttia on numeroarvo.
Jos minuuttiluvulla on desimaaliosuus, se jätetään huomioimatta.
ÂÂ sekuntia: Palautettavaan arvoon sisällytettävät sekunnit. sekuntia on numeroarvo.
Jos sekuntiluvulla on desimaaliosuus, se jätetään huomioimatta.
Käyttöohjeita
ÂÂ Voit määritellä tunti-, minuutti- ja sekuntiarvoja, jotka ovat suurempia kuin 24,
60 ja 60. Jos tunnit, minuutit ja sekunnit ovat yhteensä yli 24 tuntia, summasta
vähennetään 24 tuntia toistuvasti, kunnes arvo on alle 24 tuntia.
Esimerkkejä
=AIKA(12; 0; 0) palauttaa 0.00.
=AIKA(16; 45; 30) palauttaa 16.45.
=AIKA(0; 900; 0) palauttaa 15.00.
=AIKA(60; 0; 0) palauttaa 0.00.
=AIKA(4,25; 0; 0) palauttaa 4.00.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄMÄÄRÄ” sivulla 43
”PÄIVÄYSARVO” sivulla 45
”KESTO” sivulla 67
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
AIKA_ARVO
AIKA_ARVO-funktio palauttaa ajan desimaalilukuna 24 tunnin vuorokaudesta
annetusta päiväys/aika-arvosta tai merkkijonosta.
AIKA_ARVO(aika)
ÂÂ aika: Aika, jota funktion tulisi käyttää. aika on päiväys/aika-arvo. Tämä funktio
ohittaa päiväysosuuden.
Esimerkkejä
=AIKA_ARVO(”6.4.88 12.00”) palauttaa 0,5 (keskipäivä on puolet vuorokaudesta).
=AIKA_ARVO(”12.00.59”) palauttaa 0,5007 (pyöristetty neljän desimaalin tarkkuuteen).
=AIKA_ARVO(”21.00”) palauttaa 0,875 (21 tuntia tai klo 21.00 jaettuna 24:llä).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TÄNÄÄN
TÄNÄÄN-funktio palauttaa nykyisen järjestelmäpäiväyksen. Aika on asetettu klo 12:een.
TÄNÄÄN()
Käyttöohjeita
ÂÂ TÄNÄÄN-funktiolla ei ole argumentteja. Sinun on kuitenkin lisättävä sulut:
=TÄNÄÄN().
ÂÂ Esitettyä päivämäärää päivitetään aina, kun tiedosto avataan tai sitä muutetaan.
56 Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot
Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot 57
ÂÂ Voit käyttää NYT-funktiota nykyisen päiväyksen ja kellonajan saamiseen ja solun
muotoilemiseen siten, että se näyttää molemmat.
Esimerkki
=TÄNÄÄN() palauttaa 6. huhtikuuta 2008, jos se on laskettu 6. huhtikuuta 2008.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”NYT” sivulla 54
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VIIKONPÄIVÄ
VIIKONPÄIVÄ-funktio palauttaa numeron, joka on annetun päiväyksen viikonpäivä.
VIIKONPÄIVÄ(päiväys; ensimmäinen päivä)
ÂÂ päiväys: Päivämäärä, jota funktion tulisi käyttää. päiväys on päiväys/aika-arvo. Tämä
funktio ohittaa aikaosuuden.
ÂÂ ensimmäinen päivä: Valinnainen arvo, joka määrittelee päivien numeroinnin.
Sunnuntai on 1 (1 tai jätetty pois): Sunnuntai on viikon ensimmäinen päivä (päivä
1) ja lauantai on päivä 7.
Maanantai on 1 (2): Maanantai on viikon ensimmäinen päivä (päivä 1) ja sunnuntai
on päivä 7.
Maanantai on 0 (3): Maanantai on viikon ensimmäinen päivä (päivä 0) ja sunnuntai
on päivä 6.
Esimerkkejä
=VIIKONPÄIVÄ(”6. huhtikuuta 1988”; 1) palauttaa 4 (keskiviikko, neljäs päivä, jos lasketaan siten, että
sunnuntai on päivä 1).
=VIIKONPÄIVÄ(”6. huhtikuuta 1988”) palauttaa saman arvon kuin edellisessä esimerkissä (käytetään
numerointimallia 1, jos numerointimalliargumenttia ei ole määritelty).
=VIIKONPÄIVÄ(”6. huhtikuuta 1988”; 2) palauttaa 3 (keskiviikko, kolmas päivä, jos lasketaan siten, että
sunnuntai on päivä 1).
=VIIKONPÄIVÄ(”6. huhtikuuta 1988”; 3) palauttaa 2 (keskiviikko, toinen päivä, jos lasketaan siten, että
sunnuntai on päivä 0).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄ.NIMI” sivulla 47
”KUUKAUSI.NIMI” sivulla 52
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VIIKKONRO
VIIKKONRO-funktio palauttaa vuoden viikkonumeron annetulle päiväykselle.
VIIKKONRO(päiväys; ensimmäinen päivä)
ÂÂ päiväys: Päivämäärä, jota funktion tulisi käyttää. päiväys on päiväys/aika-arvo. Tämä
funktio ohittaa aikaosuuden.
ÂÂ ensimmäinen päivä: Valinnainen arvo, joka määrittelee alkaako viikko sunnuntaina
vai maanantaina.
Sunnuntai on 1 (1 tai jätetty pois): Sunnuntai on viikon ensimmäinen päivä (päivä
1) ja lauantai on päivä 7.
Maanantai on 1 (2): Maanantai on viikon ensimmäinen päivä (päivä 1) ja sunnuntai
on päivä 7.
Esimerkki
=VIIKKONRO(”12.7.2009”;1) palauttaa 29.
=VIIKKONRO(”12.7.2009”;2) palauttaa 28.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄ” sivulla 46
”TUNTI” sivulla 50
”MINUUTTI” sivulla 51
”KUUKAUSI” sivulla 52
”SEKUNNIT” sivulla 54
58 Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot
Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot 59
”VUOSI” sivulla 60
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TYÖPÄIVÄ
TYÖPÄIVÄ-funktio palauttaa päiväyksen, joka on annettu määrä työpäiviä annetun
päiväyksen jälkeen tai sitä ennen. Työpäiviin eivät sisälly viikonloput eivätkä muut
erikseen määritellyt arkipyhät.
TYÖPÄIVÄ(päiväys, työpäivät, ohita päiväykset)
ÂÂ päiväys: Päivämäärä, jota funktion tulisi käyttää. päiväys on päiväys/aika-arvo. Tämä
funktio ohittaa aikaosuuden.
ÂÂ työpäivät: Työpäivien määrä ennen tai jälkeen annetun päivämäärän. työpäivät
on numeroarvo. Se on positiivinen, jos haluttu päiväys on päiväyksen jälkeen ja
negatiivinen, jos haluttu päiväys on ennen päiväystä.
ÂÂ ohita päiväykset: Valinnainen päivämääräjoukko, jota ei sisällytetä määrään. ohita
päiväykset on joukko päiväys/aika-arvoja.
Esimerkki
=TYÖPÄIVÄ(”1.11.2009”; 20; {”11.11.2009”;”26.11.2009”}) palauttaa 1. joulukuuta 2009, työpäivän, joka
on 20 päivää 1. marraskuuta 2009 jälkeen, kun jätetään huomioimatta viikonloput ja kaksi erikseen
määriteltyä arkipyhää.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”TYÖPÄIVÄT” sivulla 53
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VUOSI
VUOSI-funktio palauttaa vuoden annetulle päiväys/aika-arvolle.
VUOSI(päiväys)
ÂÂ päiväys: Päivämäärä, jota funktion tulisi käyttää. päiväys on päiväys/aika-arvo. Tämä
funktio ohittaa aikaosuuden.
Esimerkkejä
=VUOSI(”6. huhtikuuta 2008”) palauttaa 2008.
=VUOSI(NYT()) palauttaa 2009, kun arviointi tehdään 4. kesäkuuta 2009.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄ” sivulla 46
”TUNTI” sivulla 50
”MINUUTTI” sivulla 51
”KUUKAUSI” sivulla 52
”SEKUNNIT” sivulla 54
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VUOSI.OSA
VUOSI.OSA-funktio etsii vuoden desimaaliluvun, jota edustaa kahden päiväyksen
välisten kokonaisten päivien määrä.
VUOSI.OSA(aloitus-päiväys; päättymis-päiväys; päivien laskentaperuste)
ÂÂ aloitus-päiväys: Alkamispäivä. aloitus-päiväys on päiväys/aika-arvo.
ÂÂ päättymis-päiväys: Päättymispäivä. päättymis-päiväys on päiväys/aika-arvo.
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
60 Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot
Luku 3 Päiväys- ja aikafunktiot 61
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Esimerkkejä
=VUOSI.OSA(”15.12.2009”; ”30.6.2010”;0) palauttaa 0,541666667.
=VUOSI.OSA(”15.12.2009”; ”30.6.2010”;1) palauttaa 0,539726027.
=VUOSI.OSA(”15.12.2009”; ”30.6.2010”;2) palauttaa 0,547222222.
=VUOSI.OSA(”15.12.2009”; ”30.6.2010”;3) palauttaa 0,539726027.
=VUOSI.OSA(”15.12.2009”; ”30.6.2010”;4) palauttaa 0,541666667.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄYSEROTUS” sivulla 44
”PÄIVÄT360” sivulla 48
”TYÖPÄIVÄT” sivulla 53
”Päiväys- ja aikafunktioiden luettelo” sivulla 41
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
62
Kestofunktioiden avulla voidaan käsitellä aikavälejä (kestoja)
muuntamalla erilaisia aikajaksoja, kuten tunteja, päiviä ja
viikkoja.
Kestofunktioiden luettelo
iWorkin kestofunktioita voidaan käyttää taulukoiden kanssa.
Funktio Kuvaus
”KESTO.PÄIVÄT” (sivu 63) KESTO.PÄIVÄT-funktio muuntaa kestoarvon
päiviksi.
”KESTO.TUNNIT” (sivu 63) KESTO.TUNNIT-funktio muuntaa kestoarvon
tunneiksi.
”KESTO.MILLISEKUNNIT” (sivu 64) KESTO.MILLISEKUNNIT-funktio muuntaa
kestoarvon millisekunneiksi.
”KESTO.MINUUTIT” (sivu 65) KESTO.MINUUTIT-funktio muuntaa kestoarvon
minuuteiksi.
”KESTO.SEKUNNIT” (sivu 65) KESTO.SEKUNNIT-funktio muuntaa kestoarvon
sekunneiksi.
”KESTO.VIIKOT” (sivu 66) KESTO.VIIKOT-funktio muuntaa kestoarvon
viikoiksi.
”KESTO” (sivu 67) KESTO-funktio yhdistää erilliset viikkojen, päivien,
tuntien, minuuttien, sekuntien ja millisekuntien
arvot ja palauttaa kestoarvon.
”RIISU.KESTO” (sivu 68) RIISU.KESTO-funktio arvioi annetun arvon
ja palauttaa joko päivien määrän (mikäli
kestoarvo) tai annetun arvon. Tämä funktio on
sisällytetty yhteensopivuuden vuoksi muiden
taulukkolaskentaohjelmien kanssa.
Kestofunktiot 4
Luku 4 Kestofunktiot 63
KESTO.PÄIVÄT
KESTO.PÄIVÄT-funktio muuntaa kestoarvon päiviksi.
KESTO.PÄIVÄT(kesto)
ÂÂ kesto: Muunnettavan ajan pituus. kesto on kestoarvo.
Esimerkkejä
=KESTO.PÄIVÄT(”2vk 3pv 2t 10m 0s 5ms”) palauttaa 17,09027784.
=KESTO.PÄIVÄT(”10.0.13.00.05.500”) palauttaa 70,5417302.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESTO.TUNNIT” sivulla 63
”KESTO.MILLISEKUNNIT” sivulla 64
”KESTO.MINUUTIT” sivulla 65
”KESTO.SEKUNNIT” sivulla 65
”KESTO.VIIKOT” sivulla 66
”Kestofunktioiden luettelo” sivulla 62
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESTO.TUNNIT
KESTO.TUNNIT-funktio muuntaa kestoarvon tunneiksi.
KESTO.TUNNIT(kesto)
ÂÂ kesto: Muunnettavan ajan pituus. kesto on kestoarvo.
Esimerkkejä
=KESTO.TUNNIT(”2vk 3pv 2t 10m 0s 5ms”) palauttaa 410,1666681.
=KESTO.TUNNIT(”10.0.13.00.05.500”) palauttaa 1693,001528.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESTO.PÄIVÄT” sivulla 63
”KESTO.MILLISEKUNNIT” sivulla 64
”KESTO.MINUUTIT” sivulla 65
”KESTO.SEKUNNIT” sivulla 65
”KESTO.VIIKOT” sivulla 66
”Kestofunktioiden luettelo” sivulla 62
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESTO.MILLISEKUNNIT
KESTO.MILLISEKUNNIT-funktio muuntaa kestoarvon millisekunneiksi.
KESTO.MILLISEKUNNIT(kesto)
ÂÂ kesto: Muunnettavan ajan pituus. kesto on kestoarvo.
Esimerkkejä
=KESTO.MILLISEKUNNIT(”2vk 3pv 2t 10m 0s 5ms”) palauttaa 1476600005.
=KESTO.MILLISEKUNNIT(”10.0.13.00.05.500”) palauttaa 6094805500.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESTO.PÄIVÄT” sivulla 63
”KESTO.TUNNIT” sivulla 63
”KESTO.MINUUTIT” sivulla 65
”KESTO.SEKUNNIT” sivulla 65
”KESTO.VIIKOT” sivulla 66
”Kestofunktioiden luettelo” sivulla 62
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
64 Luku 4 Kestofunktiot
Luku 4 Kestofunktiot 65
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESTO.MINUUTIT
KESTO.MINUUTIT-funktio muuntaa kestoarvon minuuteiksi.
KESTO.MINUUTIT(kesto)
ÂÂ kesto: Muunnettavan ajan pituus. kesto on kestoarvo.
Esimerkkejä
=KESTO.MINUUTIT(”2vk 3pv 2t 10m 0s 5ms”) palauttaa 24610,0000833333.
=KESTO.MINUUTIT(”10.0.13.00.05.500”) palauttaa 101580,091666667.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESTO.PÄIVÄT” sivulla 63
”KESTO.TUNNIT” sivulla 63
”KESTO.MILLISEKUNNIT” sivulla 64
”KESTO.SEKUNNIT” sivulla 65
”KESTO.VIIKOT” sivulla 66
”Kestofunktioiden luettelo” sivulla 62
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESTO.SEKUNNIT
KESTO.SEKUNNIT-funktio muuntaa kestoarvon sekunneiksi.
KESTO.SEKUNNIT(kesto)
ÂÂ kesto: Muunnettavan ajan pituus. kesto on kestoarvo.
Esimerkkejä
=KESTO.SEKUNNIT(”2vk 3pv 2t 10m 0s 5ms”) palauttaa 1476600,005.
=KESTO.SEKUNNIT(”10.0.13.00.05.500”) palauttaa 6094805,5.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESTO.PÄIVÄT” sivulla 63
”KESTO.TUNNIT” sivulla 63
”KESTO.MILLISEKUNNIT” sivulla 64
”KESTO.MINUUTIT” sivulla 65
”KESTO.VIIKOT” sivulla 66
”Kestofunktioiden luettelo” sivulla 62
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESTO.VIIKOT
KESTO.VIIKOT-funktio muuntaa kestoarvon viikoiksi.
KESTO.VIIKOT(kesto)
ÂÂ kesto: Muunnettavan ajan pituus. kesto on kestoarvo.
Esimerkkejä
=KESTO.VIIKOT(”2vk 3pv 2t 10m 0s 5ms”) palauttaa 2,44146826223545.
=KESTO.VIIKOT(”10.0.13.00.05.500”) palauttaa 10,0773900462963.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESTO.PÄIVÄT” sivulla 63
”KESTO.TUNNIT” sivulla 63
”KESTO.MILLISEKUNNIT” sivulla 64
”KESTO.MINUUTIT” sivulla 65
”KESTO.SEKUNNIT” sivulla 65
”Kestofunktioiden luettelo” sivulla 62
”Arvotyypit” sivulla 34
66 Luku 4 Kestofunktiot
Luku 4 Kestofunktiot 67
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESTO
KESTO-funktio yhdistää erilliset viikkojen, päivien, tuntien, minuuttien, sekuntien ja
millisekuntien arvot ja palauttaa kestoarvon.
KESTO(viikkoa, päivää, tuntia, minuuttia, sekuntia, millisekuntia)
ÂÂ viikkoa: Viikkojen määrää kuvaava arvo. viikkoa on numeroarvo.
ÂÂ päivää: Valinnainen päivien määrää kuvaava arvo. päivää on numeroarvo.
ÂÂ tuntia: Valinnainen tuntien määrää kuvaava arvo. tuntia on numeroarvo.
ÂÂ minuuttia: Valinnainen minuuttien määrää kuvaava arvo. minuuttia on numeroarvo.
ÂÂ sekuntia: Valinnainen sekuntien määrää kuvaava arvo. sekuntia on numeroarvo.
ÂÂ millisekuntia: Valinnainen millisekuntien määrää kuvaava arvo. millisekuntia on
numeroarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ Argumentti, joka on 0, voidaan ohittaa, mutta pilkku on lisättävä, jos muita arvoja
lisätään. Esimerkiksi, =KESTO(; ; 12; 3) palauttaisi kestoarvon 12h 3m (12 tuntia ja 3
minuuttia).
ÂÂ Negatiiviset arvot ovat sallittuja. Esimerkiksi, =KESTO(0; 2; -24) palauttaisi keston 1
päivä (2 päivää vähennettynä 24 tunnilla).
Esimerkkejä
=KESTO(1) palauttaa 1vk (1 viikko).
=KESTO(;;1) palauttaa 1t (1 tunti).
=KESTO(1,5) palauttaa 1vk 3pv 12t (1 viikko, 3 päivää, 12 tuntia tai 1,5 viikkoa).
=KESTO(3; 2; 7; 10; 15,3505) palauttaa 3vk 2pv 7t 10m 15s 350ms (3 viikkoa, 2 päivää, 7 tuntia , 10
minuuttia, 15 sekuntia, 350 millisekuntia).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PÄIVÄMÄÄRÄ” sivulla 43
”AIKA” sivulla 55
”Kestofunktioiden luettelo” sivulla 62
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
RIISU.KESTO
RIISU.KESTO-funktio arvioi annetun arvon ja palauttaa joko päivien määrän (mikäli
kestoarvo) tai annetun arvon. Tämä funktio on sisällytetty yhteensopivuuden vuoksi
muiden taulukkolaskentaohjelmien kanssa.
RIISU.KESTO(mikä tahansa -arvo)
ÂÂ mikä tahansa -arvo: Arvo. mikä tahansa -arvo voi sisältää minkä tyyppisen arvon
tahansa.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos mikä tahansa -arvo on kestoarvo, tulos on sama kuin KESTO.PÄIVÄT-funktiossa.
Muussa tapauksessa palautetaan mikä tahansa -arvo.
ÂÂ Tämä funktio saatetaan lisätä automaattisesti, kun Numbers ’08 -dokumentti
päivitetään tai kun Excel- tai AppleWorks-dokumentti tuodaan. Se poistetaan
dokumenteista, jotka tallennetaan Numbers ’08- tai Excel-muodossa.
Esimerkkejä
=RIISU.KESTO(”1vk”) palauttaa 7, mikä vastaa yhtä viikkoa päivinä.
=RIISU.KESTO(12) palauttaa 12. Koska se ei ollut kestoarvo, se palautetaan.
=RIISU.KESTO (”abc”) palauttaa ”abc”.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Kestofunktioiden luettelo” sivulla 62
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
68 Luku 4 Kestofunktiot
69
Tekniset funktiot auttavat sinua laskemaan joitakin yleisiä
teknisiä arvoja ja muuntamaan eri kantalukujen välillä.
Teknisten funktioiden luettelo
iWork tarjoaa seuraavat tekniset funktiot taulukoiden kanssa käytettäviksi.
Funktio Kuvaus
”KANNASTA.10LUKU” (sivu 70) KANNASTA.10LUKU-funktio muuntaa määritellyssä
kannassa olevan numeron kymmenkantaiseksi.
”BESSELJ” (sivu 71) BESSELJ-funktio palauttaa Besselin funktion Jn(x).
”BESSELY” (sivu 72) BESSELY-funktio palauttaa Besselin funktion Yn(x).
”BINDES” (sivu 73) BINDES-funktio muuntaa binääriluvun vastaavaksi
desimaaliluvuksi.
”BINHEKSA” (sivu 73) BINHEKSA-funktio muuntaa binääriluvun
vastaavaksi heksadesimaaliluvuksi.
”BINOKT” (sivu 74) BINOKT-funktio muuntaa binääriluvun vastaavaksi
oktaaliluvuksi.
”MUUNNA” (sivu 75) MUUNNA-funktio muuntaa numeron yhdestä
mittajärjestelmästä vastaavaksi arvoksi toisessa
mittajärjestelmässä.
”DESBIN” (sivu 80) DESBIN-funktio muuntaa desimaaliluvun
vastaavaksi binääriluvuksi.
”DESHEKSA” (sivu 81) DESHEKSA-funktio muuntaa desimaaliluvun
vastaavaksi heksadesimaaliluvuksi.
”DESOKT” (sivu 82) DESOKT-funktio muuntaa desimaaliluvun
vastaavaksi oktaaliluvuksi.
”SAMA.ARVO” (sivu 83) SAMA.ARVO-funktio määrittää, ovatko kaksi arvoa
täsmälleen samat.
”VIRHEFUNKTIO” (sivu 84) VIRHEFUNKTIO-funktio palauttaa kahden arvon
välillä integroidun virhefunktion.
Tekniset funktiot 5
Funktio Kuvaus
”VIRHEFUNKTIO.KOMPLEMENTTI” (sivu 84) VIRHEFUNKTIO.KOMPLEMENTTI-funktio
palauttaa komplementti-VIRHEFUNKTIO-funktion
integroituna annetun alarajan ja äärettömän
välillä.
”RAJA” (sivu 85) RAJA-funktio määrittää, onko yksi arvo suurempi
tai täsmälleen yhtä suuri kuin toinen arvo.
”HEKSABIN” (sivu 86) HEKSABIN-funktio muuntaa heksadesimaaliluvun
vastaavaksi binääriluvuksi.
”HEKSADES” (sivu 87) HEKSADES-funktio muuntaa heksadesimaaliluvun
vastaavaksi desimaaliluvuksi.
”HEKSAOKT” (sivu 88) HEKSAOKT-funktio muuntaa heksadesimaaliluvun
vastaavaksi oktaaliluvuksi.
”10LUKU.KANTAAN” (sivu 89) 10LUKU.KANTAAN-funktio muuntaa
kymmenkantaisen numeron määriteltyyn
kantaan.
”OKTBIN” (sivu 90) OKTBIN-funktio muuntaa oktaaliluvun vastaavaksi
binääriluvuksi.
”OKTDES” (sivu 91) OKTDES-funktio muuntaa oktaaliluvun
vastaavaksi desimaaliluvuksi.
”OKTHEKSA” (sivu 91) OKTHEKSA-funktio muuntaa oktaaliluvun
vastaavaksi heksadesimaaliluvuksi.
KANNASTA.10LUKU
KANNASTA.10LUKU-funktio muuntaa määritellyssä kannassa olevan numeron
kymmenkantaiseksi.
KANNASTA.10LUKU(muunna merkkijono; kantaluku)
ÂÂ muunna merkkijono: Muunnettavaa lukua kuvaava merkkijono. muunna merkkijono
on merkkijonoarvo. Se voi sisältää vain numeroita ja kirjaimia, jotka ovat käytössä
muunnettavan numeron lukujärjestelmässä.
ÂÂ kantaluku: Muunnettavan luvun nykyinen kantaluku. kantaluku on numeroarvo ja
sen on oltava välillä 1 ja 36.
Käyttöohjeita
ÂÂ Tämä funktio palauttaa numeroarvon ja sitä voidaan käyttää kaavassa, joka
sisältää muita numeroarvoja. Jotkin muut taulukkolaskentaohjelmat palauttavat
merkkijonoarvon.
70 Luku 5 Tekniset funktiot
Luku 5 Tekniset funktiot 71
Esimerkkejä
=KANNASTA.10LUKU(”3f”; 16) palauttaa 63.
=KANNASTA.10LUKU("1000100"; 2) palauttaa 68.
=KANNASTA.10LUKU(”7279”; 8) palauttaa virheen, koska numero ”9” ei ole kelvollinen numero, kun
kantaluku on 8.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINDES” sivulla 73
”HEKSADES” sivulla 87
”10LUKU.KANTAAN” sivulla 89
”OKTDES” sivulla 91
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
BESSELJ
BESSELJ-funktio palauttaa Besselin funktion Jn(x).
BESSELJ(mikä tahansa x-arvo; n-arvo)
ÂÂ mikä tahansa x-arvo: X-arvo, jolla haluat evaluoida funktion. mikä tahansa x-arvo on
numeroarvo.
ÂÂ n-arvo: Funktion järjestys. n-arvo on lukuarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä
suuri kuin 0. Jos n-arvolla on desimaaliosuus, se jätetään huomioimatta.
Esimerkkejä
=BESSELJ(25; 3) palauttaa 0,108343081061509.
=BESSELJ(25; 3,9) palauttaa myös 0,108343081061509, koska n-arvon desimaaliosuus jätetään
huomioimatta.
=BESSELJ(-25; 3) palauttaa -0,108343081061509.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BESSELY” sivulla 72
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
BESSELY
BESSELY-funktio palauttaa Besselin funktion Yn(x).
BESSELY(pos. x-arvo; n-arvo)
ÂÂ pos. x-arvo: Positiivinen x-arvo, jolla haluat evaluoida funktion. pos. x-arvo on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0.
ÂÂ n-arvo: Funktion järjestys. n-arvo on lukuarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä
suuri kuin 0. Jos n-arvolla on desimaaliosuus, se jätetään huomioimatta.
Käyttöohjeita
ÂÂ Tämä Besselin funktion muoto tunnetaan myös nimellä Neumannin funktio.
Esimerkkejä
=BESSELY(25; 3) palauttaa 0,117924850396893.
=BESSELY(25; 3,9) palauttaa myös 0,117924850396893, koska n-arvon desimaaliosuus jätetään
huomioimatta.
=BESSELY(-25; 3) palauttaa virheen, koska negatiiviset arvot tai nolla eivät ole sallittuja.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BESSELJ” sivulla 71
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
72 Luku 5 Tekniset funktiot
Luku 5 Tekniset funktiot 73
BINDES
BINDES-funktio muuntaa binääriluvun vastaavaksi desimaaliluvuksi.
BINDES(binaarinen merkkijono; muunna pituus)
ÂÂ binaarinen merkkijono: Muunnettavaa lukua kuvaava merkkijono. binaarinen
merkkijono on merkkijonoarvo. Se voi sisältää vain nollia ja ykkösiä.
ÂÂ muunna pituus: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavan luvun
vähimmäispituuden. muunna pituus on numeroarvo ja sen on oltava 1 ja 32 välillä.
Jos se jätetään pois, sen oletetaan olevan 1. Jos se sisällytetään, argumentin muunna
merkkijono eteen laitetaan tarvittaessa nollia, jotta se on vähintään niin pitkä kuin on
määritelty argumentissa muunna pituus.
Esimerkkejä
=BINDES(”1001”) palauttaa 9.
=BINDES(”100111”; 3) palauttaa 039.
=BINDES(101101) palauttaa 45.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINHEKSA” sivulla 73
”BINOKT” sivulla 74
”DESBIN” sivulla 80
”HEKSADES” sivulla 87
”OKTDES” sivulla 91
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
BINHEKSA
BINHEKSA-funktio muuntaa binääriluvun vastaavaksi heksadesimaaliluvuksi.
BINHEKSA(binaarinen merkkijono; muunna pituus)
ÂÂ binaarinen merkkijono: Muunnettavaa lukua kuvaava merkkijono. binaarinen
merkkijono on merkkijonoarvo. Se voi sisältää vain nollia ja ykkösiä.
ÂÂ muunna pituus: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavan luvun
vähimmäispituuden. muunna pituus on numeroarvo ja sen on oltava 1 ja 32 välillä.
Jos se jätetään pois, sen oletetaan olevan 1. Jos se sisällytetään, argumentin muunna
merkkijono eteen laitetaan tarvittaessa nollia, jotta se on vähintään niin pitkä kuin on
määritelty argumentissa muunna pituus.
Käyttöohjeita
ÂÂ Tämä funktio käyttää kahden komplementti -notaatiota, joka perustuu 32 bittiin.
Siksi negatiivisten lukujen on aina oltava 8 numeroa pitkiä.
Esimerkkejä
=BINHEKSA(”100101”) palauttaa 25.
=BINHEKSA(”100111”; 3) palauttaa 027.
=BINHEKSA(101101) palauttaa 2D.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINDES” sivulla 73
”BINOKT” sivulla 74
”DESHEKSA” sivulla 81
”HEKSABIN” sivulla 86
”OKTHEKSA” sivulla 91
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
BINOKT
BINOKT-funktio muuntaa binääriluvun vastaavaksi oktaaliluvuksi.
BINOKT(binaarinen merkkijono; muunna pituus)
ÂÂ binaarinen merkkijono: Muunnettavaa lukua kuvaava merkkijono. binaarinen
merkkijono on merkkijonoarvo. Se voi sisältää vain nollia ja ykkösiä.
74 Luku 5 Tekniset funktiot
Luku 5 Tekniset funktiot 75
ÂÂ muunna pituus: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavan luvun
vähimmäispituuden. muunna pituus on numeroarvo ja sen on oltava 1 ja 32 välillä.
Jos se jätetään pois, sen oletetaan olevan 1. Jos se sisällytetään, argumentin muunna
merkkijono eteen laitetaan tarvittaessa nollia, jotta se on vähintään niin pitkä kuin on
määritelty argumentissa muunna pituus.
Käyttöohjeita
ÂÂ Tämä funktio käyttää kahden komplementti -notaatiota, joka perustuu 32 bittiin.
Siksi negatiivisten lukujen on aina oltava 11 numeroa pitkiä.
Esimerkkejä
=BINOKT(”10011”) palauttaa 23.
=BINOKT(”100111”; 3) palauttaa 047.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINHEKSA” sivulla 73
”DESOKT” sivulla 82
”HEKSAOKT” sivulla 88
”OKTBIN” sivulla 90
”BINDES” sivulla 73
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
MUUNNA
MUUNNA-funktio muuntaa numeron yhdestä mittajärjestelmästä vastaavaksi arvoksi
toisessa mittajärjestelmässä.
MUUNNA(muunna luku; yksikkömerkistä; yksikkömerkkiin)
ÂÂ muunna luku: Muunnettava luku. muunna luku on numeroarvo.
ÂÂ yksikkömerkistä: Muunnettavan luvun nykyinen yksikkö. yksikkömerkistä on
merkkijonoarvo. Sen on oltava yksi määritellyistä vakioista.
ÂÂ yksikkömerkkiin: Muunnettavan luvun uusi yksikkö. yksikkömerkkiin on
merkkijonoarvo. Sen on oltava yksi määritellyistä vakioista.
Käyttöohjeita
ÂÂ Argumenttien yksikkömerkistä ja yksikkömerkkiin mahdolliset arvot ovat taulukoissa,
jotka seuraavat esimerkkejä (”Tuetut muuntoyksiköt” sivulla 76). Taulukot on
järjestetty luokan mukaan. Jos arvo syötetään viitattuun soluun sen sijaan, että se
kirjoitettaisiin suoraan funktioon, taulukoissa olevia lainausmerkkejä ei tarvita. Isojen
ja pienten kirjainten erot ovat tärkeitä ja niitä on seurattava tarkasti.
Esimerkkejä
=MUUNNA(9; ”lbm”; ”kg”) palauttaa 4,08233133 (9 paunaa on noin 4,08 kilogrammaa).
=MUUNNA (26,2; ”mi”; ”m”) palauttaa 42164,8128 (26,2 mailia on noin 42 164,8 metriä).
=MUUNNA(1; ”tsp”; ”ml”) palauttaa 4,92892159375 (1 teelusikallinen on noin 4,9 millilitraa).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
Tuetut muuntoyksiköt
Paino ja massa
Mitta Vakio
Gramma ”g” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Slug ”sg”
Pauna (avoirdupois) ”lbm”
U (Dalton) ”u” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Unssi (avoirdupois) ”ozm”
76 Luku 5 Tekniset funktiot
Luku 5 Tekniset funktiot 77
Etäisyys
Mitta Vakio
Metri ”m” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Maili ”mi”
Meripeninkulma ”Nmi”
Tuuma ”in”
Jalka ”ft”
Jaardi ”yd”
Ångström ”ang” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Pica (1/6 tuumaa, Postscript Pica) ”Pica”
Kesto
Mitta Vakio
Vuosi ”yr”
Viikko ”wk”
Vuorokausi ”day”
Tunti ”hr”
Minuutti ”mn”
Sekunti ”sec” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Nopeus
Mitta Vakio
Mailia tunnissa ”mi/h”
Mailia minuutissa ”mi/mn”
Metriä tunnissa ”m/h” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Metriä minuutissa ”m/mn” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Metriä sekunnissa ”m/s” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Jalkaa minuutissa ”ft/mn”
Jalkaa sekunnissa ”ft/s”
Solmu ”kt”
Paine
Mitta Vakio
Pascal ”Pa” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Ilmakehä ”atm” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Millimetriä elohopeaa ”mmHg” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Voima
Mitta Vakio
Newton ”N” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Dyne ”dyn” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Pauna ”lbf”
Energia
Mitta Vakio
Joule ”J” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Ergi ”e” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Thermodynaaminen kalori ”c” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
IT-kalori ”cal” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Elektronivoltti ”eV” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Hevosvoimatunti ”HPh”
Wattitunti ”Wh” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Jalkapauna ”flb”
BTU ”BTU”
78 Luku 5 Tekniset funktiot
Luku 5 Tekniset funktiot 79
Teho
Mitta Vakio
Hevosvoima ”HP”
Watti ”W” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Magnetismi
Mitta Vakio
Tesla ”T” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Gauss ”ga” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Lämpötila
Mitta Vakio
Celsius ”c”
Fahrenheit ”f”
Kelvin ”K” (voidaan käyttää metrijärjestelmän
etuliitteiden kanssa)
Neste
Mitta Vakio
Teelusikka ”tsp”
Ruokalusikka ”tbs”
Nesteunssi ”oz”
Kuppi ”cup”
Pintti (US) ”pt”
Pintti (UK) ”uk_pt”
Quart ”qt”
Gallona ”gal”
Litra ”l” (voidaan käyttää metrijärjestelmän etuliitteiden
kanssa)
Metrijärjestelmän etuliitteet
Mitta Vakio Kerroin
eksa ”E” 1E+18
peta ”P” 1E+15
tera ”T” 1E+12
giga ”G” 1E+09
mega ”M” 1E+06
kilo ”k” 1E+03
hehto ”h” 1E+02
deka ”E” 1E+01
desi ”d” 1E-01
sentti ”c” 1E-02
milli ”M” 1E-03
mikro ”u” tai ”μ” 1E-06
nano ”n” 1E-09
piko ”P” 1E-12
femto ”f” 1E-15
atto ”a” 1E-18
Käyttöohjeita
ÂÂ Näitä etuliitteitä voidaan käyttää vain seuraavien metrijärjestelmän vakioiden kanssa:
”g”, ”u”, ”m”, ”ang”, ”sec”, ”m/h”, ”m/mn”, ”m/s”, ”Pa”, ”atm”, ”mmHg”, ”N”, ”dyn”, ”J”, ”e”, ”c”, ”cal”,
”eV”, ”Wh”, ”W”, ”T”, ”ga”, ”K”, ja ”l”.
DESBIN
DESBIN-funktio muuntaa desimaaliluvun vastaavaksi binääriluvuksi.
DESBIN(desimaalimerkkijono; muunna pituus)
ÂÂ desimaalimerkkijono: Muunnettavaa lukua kuvaava merkkijono.
desimaalimerkkijono on merkkijonoarvo. Se voi sisältää vain numeroita 0 - 9.
ÂÂ muunna pituus: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavan luvun
vähimmäispituuden. muunna pituus on numeroarvo ja sen on oltava 1 ja 32 välillä.
Jos se jätetään pois, sen oletetaan olevan 1. Jos se sisällytetään, argumentin muunna
merkkijono eteen laitetaan tarvittaessa nollia, jotta se on vähintään niin pitkä kuin on
määritelty argumentissa muunna pituus.
80 Luku 5 Tekniset funktiot
Luku 5 Tekniset funktiot 81
Esimerkkejä
=DESBIN(100) palauttaa 01100100.
=DESBIN(”1001”; 12) palauttaa 001111101001.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINDES” sivulla 73
”DESHEKSA” sivulla 81
”DESOKT” sivulla 82
”HEKSABIN” sivulla 86
”OKTBIN” sivulla 90
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
DESHEKSA
DESHEKSA-funktio muuntaa desimaaliluvun vastaavaksi heksadesimaaliluvuksi.
DESHEKSA(desimaalimerkkijono; muunna pituus)
ÂÂ desimaalimerkkijono: Muunnettavaa lukua kuvaava merkkijono.
desimaalimerkkijono on merkkijonoarvo. Se voi sisältää vain numeroita 0 - 9.
ÂÂ muunna pituus: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavan luvun
vähimmäispituuden. muunna pituus on numeroarvo ja sen on oltava 1 ja 32 välillä.
Jos se jätetään pois, sen oletetaan olevan 1. Jos se sisällytetään, argumentin muunna
merkkijono eteen laitetaan tarvittaessa nollia, jotta se on vähintään niin pitkä kuin on
määritelty argumentissa muunna pituus.
Esimerkkejä
=DESHEKSA(100) palauttaa 64.
=DESHEKSA(”1001”; 4) palauttaa 03E9.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINHEKSA” sivulla 73
”DESBIN” sivulla 80
”DESOKT” sivulla 82
”HEKSADES” sivulla 87
”OKTHEKSA” sivulla 91
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
DESOKT
DESOKT-funktio muuntaa desimaaliluvun vastaavaksi oktaaliluvuksi.
DESOKT(desimaalimerkkijono; muunna pituus)
ÂÂ desimaalimerkkijono: Muunnettavaa lukua kuvaava merkkijono.
desimaalimerkkijono on merkkijonoarvo. Se voi sisältää vain numeroita 0 - 9.
ÂÂ muunna pituus: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavan luvun
vähimmäispituuden. muunna pituus on numeroarvo ja sen on oltava 1 ja 32 välillä.
Jos se jätetään pois, sen oletetaan olevan 1. Jos se sisällytetään, argumentin muunna
merkkijono eteen laitetaan tarvittaessa nollia, jotta se on vähintään niin pitkä kuin on
määritelty argumentissa muunna pituus.
Esimerkkejä
=DESOKT(100) palauttaa 144.
=DESOKT(”1001”; 4) palauttaa 1751.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINOKT” sivulla 74
”DESBIN” sivulla 80
”DESHEKSA” sivulla 81
”HEKSAOKT” sivulla 88
”OKTDES” sivulla 91
82 Luku 5 Tekniset funktiot
Luku 5 Tekniset funktiot 83
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
SAMA.ARVO
SAMA.ARVO-funktio määrittää, ovatko kaksi arvoa täsmälleen samat. Tämä
funktio käyttää täsmällistä yhtäläisyyttä. Erotuksena operaattori = käyttää
merkkijonoperustaista yhtäläisyyttä.
SAMA.ARVO(vertaile luvusta; vertaile lukuun)
ÂÂ vertaile luvusta: Numero. vertaile luvusta on numeroarvo.
ÂÂ vertaile lukuun: Numero. vertaile lukuun on numeroarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ SAMA.ARVO palauttaa 1 (TOSI), jos vertaile luvusta on täsmälleen sama kuin vertaile
lukuun; muussa tapauksessa se palauttaa 0 (EPÄTOSI).
Esimerkkejä
=SAMA.ARVO(5; 5) palauttaa 1 (TOSI).
=SAMA.ARVO(5; -5) palauttaa 0 (EPÄTOSI).
=SAMA.ARVO(5; 5000) palauttaa 1 (TOSI).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”RAJA” sivulla 85
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VIRHEFUNKTIO
VIRHEFUNKTIO-funktio palauttaa kahden arvon välillä integroidun virhefunktion.
VIRHEFUNKTIO(alempi; ylempi)
ÂÂ alempi: Alaraja. alempi on numeroarvo.
ÂÂ ylempi: Valinnainen argumentti, joka määrittelee ylärajan. ylempi on numeroarvo.
Jos ylempi-arvoa ei anneta, sen oletetaan olevan 0.
Käyttöohjeita
ÂÂ Tämä funktio tunnetaan myös nimellä Gaussin virhefunktio.
Esimerkkejä
=VIRHEFUNKTIO(0; 1) palauttaa 0,842700792949715.
=VIRHEFUNKTIO(-1; 1) palauttaa 1,68540158589943.
=VIRHEFUNKTIO(1; 8) palauttaa 0,157299207050285.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”VIRHEFUNKTIO.KOMPLEMENTTI” sivulla 84
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VIRHEFUNKTIO.KOMPLEMENTTI
VIRHEFUNKTIO.KOMPLEMENTTI-funktio palauttaa komplementti-VIRHEFUNKTIOfunktion
integroituna annetun alarajan ja äärettömän välillä.
VIRHEFUNKTIO.KOMPLEMENTTI(alempi)
ÂÂ alempi: Alaraja. alempi on numeroarvo.
Esimerkkejä
=VIRHEFUNKTIO.KOMPLEMENTTI(-1) palauttaa 1,84270079294971.
=VIRHEFUNKTIO.KOMPLEMENTTI(1) palauttaa 0,157299207050285.
=VIRHEFUNKTIO.KOMPLEMENTTI(12) palauttaa 1,3562611692059E-64.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
84 Luku 5 Tekniset funktiot
Luku 5 Tekniset funktiot 85
”VIRHEFUNKTIO” sivulla 84
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
RAJA
RAJA-funktio määrittää, onko yksi arvo suurempi tai täsmälleen yhtä suuri kuin toinen
arvo. Tämä funktio käyttää täsmällistä yhtäläisyyttä. Erotuksena operaattori = käyttää
merkkijonoperustaista yhtäläisyyttä.
RAJA(vertaile-luku; askelnumero)
ÂÂ vertaile-luku: Verrattava luku. vertaile-luku on numeroarvo.
ÂÂ askelnumero: Askeleen koko. askelnumero on numeroarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ RAJA palauttaa 1 (TOSI), jos vertaile-luku on suurempi tai täsmälleen yhtä suuri kuin
askelnumero; muussa tapauksessa se palauttaa 0 (EPÄTOSI).
Esimerkkejä
=RAJA(-4; -5) palauttaa 1 (TOSI), koska -4 on suurempi kuin -5.
=RAJA(4; 5) palauttaa 0 (EPÄTOSI), koska 4 on pienempi kuin 5.
=RAJA(5; 4) palauttaa 1 (TOSI), koska 5 on suurempi kuin 4.
=RAJA(20; 20) palauttaa 1 (TOSI), koska 20 on täsmälleen yhtä suuri kuin 20.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SAMA.ARVO” sivulla 83
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
HEKSABIN
HEKSABIN-funktio muuntaa heksadesimaaliluvun vastaavaksi binääriluvuksi.
HEKSABIN(heksa-merkkijono; muunna pituus)
ÂÂ heksa-merkkijono: Muunnettavaa lukua kuvaava merkkijono. heksa-merkkijono on
merkkijonoarvo. Se voi sisältää vain numeroita 0 - 9 ja kirjaimia A - F.
ÂÂ muunna pituus: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavan luvun
vähimmäispituuden. muunna pituus on numeroarvo ja sen on oltava 1 ja 32 välillä.
Jos se jätetään pois, sen oletetaan olevan 1. Jos se sisällytetään, argumentin muunna
merkkijono eteen laitetaan tarvittaessa nollia, jotta se on vähintään niin pitkä kuin on
määritelty argumentissa muunna pituus.
Käyttöohjeita
ÂÂ Tämä funktio käyttää kahden komplementti -notaatiota, joka perustuu 32 bittiin.
Siksi negatiivisten lukujen on aina oltava 32 numeroa pitkiä.
Esimerkkejä
=HEKSABIN(”F”; 8) palauttaa 00001111.
=HEKSABIN("3F") palauttaa 0111111.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINHEKSA” sivulla 73
”HEKSADES” sivulla 87
”HEKSAOKT” sivulla 88
”OKTBIN” sivulla 90
”DESBIN” sivulla 80
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
86 Luku 5 Tekniset funktiot
Luku 5 Tekniset funktiot 87
HEKSADES
HEKSADES-funktio muuntaa heksadesimaaliluvun vastaavaksi desimaaliluvuksi.
HEKSADES(heksa-merkkijono; muunna pituus)
ÂÂ heksa-merkkijono: Muunnettavaa lukua kuvaava merkkijono. heksa-merkkijono on
merkkijonoarvo. Se voi sisältää vain numeroita 0 - 9 ja kirjaimia A - F.
ÂÂ muunna pituus: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavan luvun
vähimmäispituuden. muunna pituus on numeroarvo ja sen on oltava 1 ja 32 välillä.
Jos se jätetään pois, sen oletetaan olevan 1. Jos se sisällytetään, argumentin muunna
merkkijono eteen laitetaan tarvittaessa nollia, jotta se on vähintään niin pitkä kuin on
määritelty argumentissa muunna pituus.
Esimerkkejä
=HEKSADES(”F”; 3) palauttaa 015.
=HEKSADES("3F") palauttaa 63.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINDES” sivulla 73
”DESHEKSA” sivulla 81
”HEKSABIN” sivulla 86
”HEKSAOKT” sivulla 88
”OKTDES” sivulla 91
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
HEKSAOKT
HEKSAOKT-funktio muuntaa heksadesimaaliluvun vastaavaksi oktaaliluvuksi.
HEKSAOKT(heksa-merkkijono; muunna pituus)
ÂÂ heksa-merkkijono: Muunnettavaa lukua kuvaava merkkijono. heksa-merkkijono on
merkkijonoarvo. Se voi sisältää vain numeroita 0 - 9 ja kirjaimia A - F.
ÂÂ muunna pituus: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavan luvun
vähimmäispituuden. muunna pituus on numeroarvo ja sen on oltava 1 ja 32 välillä.
Jos se jätetään pois, sen oletetaan olevan 1. Jos se sisällytetään, argumentin muunna
merkkijono eteen laitetaan tarvittaessa nollia, jotta se on vähintään niin pitkä kuin on
määritelty argumentissa muunna pituus.
Käyttöohjeita
ÂÂ Tämä funktio käyttää kahden komplementti -notaatiota, joka perustuu 32 bittiin.
Siksi negatiivisten lukujen on aina oltava 11 numeroa pitkiä.
Esimerkkejä
=HEKSAOKT(”F”; 3) palauttaa 017.
=HEKSAOKT("4E") palauttaa 116.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINOKT” sivulla 74
”DESOKT” sivulla 82
”HEKSABIN” sivulla 86
”HEKSADES” sivulla 87
”OKTHEKSA” sivulla 91
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
88 Luku 5 Tekniset funktiot
Luku 5 Tekniset funktiot 89
10LUKU.KANTAAN
10LUKU.KANTAAN-funktio muuntaa kymmenkantaisen luvun määriteltyyn kantaan.
10LUKU.KANTAAN(desimaalimerkkijono; kantaluku; muunna pituus)
ÂÂ desimaalimerkkijono: Muunnettavaa lukua kuvaava merkkijono.
desimaalimerkkijono on merkkijonoarvo. Se voi sisältää vain numeroita 0 - 9.
ÂÂ kantaluku: Muunnettavan luvun uusi kantaluku. kantaluku on numeroarvo ja sen on
oltava välillä 1 ja 36.
ÂÂ muunna pituus: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavan luvun
vähimmäispituuden. muunna pituus on numeroarvo ja sen on oltava 1 ja 32 välillä.
Jos se jätetään pois, sen oletetaan olevan 1. Jos se sisällytetään, argumentin muunna
merkkijono eteen laitetaan tarvittaessa nollia, jotta se on vähintään niin pitkä kuin on
määritelty argumentissa muunna pituus.
Esimerkkejä
=10LUKU.KANTAAN(16; 16) palauttaa 10.
=10LUKU.KANTAAN(100; 32; 4) palauttaa 0034.
=10LUKU.KANTAAN(100; 2) palauttaa 1100100.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KANNASTA.10LUKU” sivulla 70
”DESBIN” sivulla 80
”DESHEKSA” sivulla 81
”DESOKT” sivulla 82
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
OKTBIN
OKTBIN-funktio muuntaa oktaaliluvun vastaavaksi binääriluvuksi.
OKTBIN(oktaali merkkijono; muunna pituus)
ÂÂ oktaali merkkijono: Muunnettavaa lukua kuvaava merkkijono. oktaali merkkijono on
merkkijonoarvo. Se voi sisältää vain numeroita 0 - 7.
ÂÂ muunna pituus: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavan luvun
vähimmäispituuden. muunna pituus on numeroarvo ja sen on oltava 1 ja 32 välillä.
Jos se jätetään pois, sen oletetaan olevan 1. Jos se sisällytetään, argumentin muunna
merkkijono eteen laitetaan tarvittaessa nollia, jotta se on vähintään niin pitkä kuin on
määritelty argumentissa muunna pituus.
Käyttöohjeita
ÂÂ Tämä funktio käyttää kahden komplementti -notaatiota, joka perustuu 32 bittiin.
Siksi negatiivisten lukujen on aina oltava 32 numeroa pitkiä.
Esimerkkejä
=OKTBIN(127; 8) palauttaa 01010111.
=OKTBIN(15) palauttaa 01101.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINOKT” sivulla 74
”DESBIN” sivulla 80
”HEKSABIN” sivulla 86
”OKTDES” sivulla 91
”OKTHEKSA” sivulla 91
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
90 Luku 5 Tekniset funktiot
Luku 5 Tekniset funktiot 91
OKTDES
OKTDES-funktio muuntaa oktaaliluvun vastaavaksi desimaaliluvuksi.
OKTDES(oktaali merkkijono; muunna pituus)
ÂÂ oktaali merkkijono: Muunnettavaa lukua kuvaava merkkijono. oktaali merkkijono on
merkkijonoarvo. Se voi sisältää vain numeroita 0 - 7.
ÂÂ muunna pituus: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavan luvun
vähimmäispituuden. muunna pituus on numeroarvo ja sen on oltava 1 ja 32 välillä.
Jos se jätetään pois, sen oletetaan olevan 1. Jos se sisällytetään, argumentin muunna
merkkijono eteen laitetaan tarvittaessa nollia, jotta se on vähintään niin pitkä kuin on
määritelty argumentissa muunna pituus.
Esimerkkejä
=OKTDES(127; 4) palauttaa 0087.
=OKTDES(15) palauttaa 13.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINDES” sivulla 73
”DESOKT” sivulla 82
”OKTBIN” sivulla 90
”OKTHEKSA” sivulla 91
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
OKTHEKSA
OKTHEKSA-funktio muuntaa oktaaliluvun vastaavaksi heksadesimaaliluvuksi.
OKTHEKSA(oktaali merkkijono; muunna pituus)
ÂÂ oktaali merkkijono: Muunnettavaa lukua kuvaava merkkijono. oktaali merkkijono on
merkkijonoarvo. Se voi sisältää vain numeroita 0 - 7.
ÂÂ muunna pituus: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavan luvun
vähimmäispituuden. muunna pituus on numeroarvo ja sen on oltava 1 ja 32 välillä.
Jos se jätetään pois, sen oletetaan olevan 1. Jos se sisällytetään, argumentin muunna
merkkijono eteen laitetaan tarvittaessa nollia, jotta se on vähintään niin pitkä kuin on
määritelty argumentissa muunna pituus.
Käyttöohjeita
ÂÂ Tämä funktio käyttää kahden komplementti -notaatiota, joka perustuu 32 bittiin.
Siksi negatiivisten lukujen on aina oltava 8 numeroa pitkiä.
Esimerkkejä
=OKTHEKSA(127; 4) palauttaa 0057.
=OKTHEKSA(15) palauttaa 0D.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINHEKSA” sivulla 73
”DESHEKSA” sivulla 81
”HEKSAOKT” sivulla 88
”OKTBIN” sivulla 90
”OKTDES” sivulla 91
”Teknisten funktioiden luettelo” sivulla 69
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
92 Luku 5 Tekniset funktiot
93
Rahoitusfunktiot auttavat sinua käsittelemään kassavirtoja,
poistokelpoisia varoja, annuiteetteja ja sijoituksia ratkomalla
ongelmia, kuten varojen vuosittaisten poistojen määriä,
sijoituksien korkoja ja osakkeiden markkinarvoja.
Rahoitusfunktioiden luettelo
iWork tarjoaa taulukoiden kanssa käytettäviksi seuraavat rahoitusfunktiot.
Funktio Kuvaus
”KERTYNYT.KORKO” (sivu 97) KERTYNYT.KORKO-funktio laskee arvopaperin
ostohintaan lisätyn ja myyjälle kausittaista korkoa
maksavan koron.
”KERTYNYT.KORKO.LOPUSSA” (sivu 99) KERTYNYT.KORKO.LOPUSSA-funktio laskee
arvopaperin ostohintaan lisätyn ja myyjälle
eräpäivänä maksetun koron.
”KESTO.PAINOTT” (sivu 100) KESTO.PAINOTT-funktio laskee oletetulle 100
€:n nimellisarvolle kassavirran nykyisen arvon
painotetun keskiarvon.
”KESTO.MUUNN” (sivu 101) KESTO.MUUNN-funktio laskee oletetulle 100
€:n nimellisarvolle kassavirran nykyisen arvon
muunnetun painotetun keskiarvon.
”KORKOPÄIVÄT.ALUSTA” (sivu 103) KORKOPÄIVÄT.ALUSTA-funktio palauttaa
korkopäivien määrän korkokauden alusta
korkojen tilityspäivään.
”KORKOPÄIVÄT” (sivu 104) KORKOPÄIVÄT-funktio palauttaa päivien määrän
sillä korkokaudella, jolloin tilitys tapahtuu.
Rahoitusfunktiot 6
Funktio Kuvaus
”KORKOPÄIVÄT.SEURAAVA” (sivu 105) KORKOPÄIVÄT.SEURAAVA-funktio palauttaa
tilityspäivän ja kyseisen korkokauden lopun
välisten päivien määrän.
”KORKOPÄIVÄJAKSOT” (sivu 107) KORKOPÄIVÄJAKSOT-funktio palauttaa
korkertojen lukumäärän tilityspäivän ja
erääntymispäivän välillä.
”MAKSETTU.KORKO” (sivu 108) MAKSETTU.KORKO-funktio palauttaa kiinteisiin
maksuihin ja kiinteään korkotasoon perustuvan,
koko laina- tai annuiteettimaksuihin sisältyvän
koron määrättynä aikana.
”MAKSETTU.LYHENNYS” (sivu 110) MAKSETTU.LYHENNYS-funktio palauttaa kiinteisiin
maksuihin ja kiinteään korkotasoon perustuvan,
koko laina- tai annuiteettimaksuihin sisältyvän
pääoman määrättynä aikana.
”DB” (sivu 111) DB-funktio palauttaa omaisuuserän
arvonalenemisen määrän määritellyllä kaudella
käyttäen amerikkalaista fixed-declining balance
-metodia.
”DDB” (sivu 113) DDB-funktio palauttaa omaisuuserän
arvonalenemisen määrän perustuen määritettyyn
poistoprosenttiin.
”DISKONTTOKORKO” (sivu 115) DISKONTTOKORKO-funktio palauttaa vuosittaisen
diskonttokoron arvopaperille, jolle ei makseta
korkoa ja joka on myyty alle lunastusarvonsa.
”KORKO.EFEKT” (sivu 116) KORKO.EFEKT-funktio palauttaa
efektiivisen vuosikorkokannan nimellisestä
vuosikorkokannasta perustuen määrättyyn
määrään korkojaksoja vuodessa.
”TULEVA.ARVO” (sivu 117) TULEVA.ARVO-funktio palauttaa sijoituksen
tulevan arvon perustuen sarjaan säännöllisiä
jaksottaisia rahavirtoja (vakiomääräisiä maksuja
ja rahavirtoja määrätyin väliajoin) ja kiinteään
korkoprosenttiin.
”KORKO.ARVOPAPERI” (sivu 119) KORKO.ARVOPAPERI-funktio palauttaa efektiivisen
vuosikorkokannan arvopaperille, joka maksaa
korkoa vain erääntymispäivänä.
”IPMT” (sivu 120) IPMT-funktio palauttaa määrätyn lainan tai esim.
annuiteettimaksun korko-osuuden perustuen
kiinteisiin, jaksotettuihin maksuihin ja kiinteään
korkoon.
”SISÄINEN KORKO” (sivu 122) SISÄINEN KORKO -funktio palauttaa sisäisen
tuottoprosentin investoinnille, joka perustuu
sarjaan potentiaalisesti epäsäännöllisiä
rahavirtoja, jotka tapahtuvat säännöllisin väliajoin.
94 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 95
Funktio Kuvaus
”ONMAKSU” (sivu 123) ONMAKSU-funktio palauttaa määrätyn
lainan tai annuiteettimaksun korko-osuuden
perustuen kiinteisiin, jaksotettuihin maksuihin
ja kiinteään korkoon. Tämä funktio on
sisällytetty yhteensopivuuden vuoksi muiden
taulukkolaskentaohjelmien kanssa.
”MSISÄINEN” (sivu 125) MSISÄINEN-funktio palauttaa muunnetun
sisäisen tuottoprosentin investoinnille, joka
perustuu sarjaan potentiaalisesti epäsäännöllisiä
rahavirtoja, jotka tapahtuvat säännöllisin väliajoin.
Positiivisten rahavirtojen tuottoprosentti ja
negatiivisten rahavirtojen rahoittamiseen
tarvittavan lainan korkoprosentti voivat olla
erilaisia.
”KORKO.VUOSI” (sivu 126) KORKO.VUOSI-funktio palauttaa
efektiivisen vuosikorkokannan nimellisestä
vuosikorkokannasta perustuen määrättyyn
määrään korkojaksoja vuodessa.
”NJAKSO” (sivu 127) NJAKSO-funktio palauttaa lainan tai
annuiteettimaksun maksukausien määrän
perustuen sarjaan säännöllisiä jaksottaisia
rahavirtoja (vakiomääräisiä maksuja ja rahavirtoja
määrätyin väliajoin) ja kiinteään korkoprosenttiin.
”NNA” (sivu 129) NNA-funktio palauttaa tämänhetkisen nettoarvon
investoinnille perustuen sarjaan potentiaalisesti
epäsäännöllisiä rahavirtoja, jotka tapahtuvat
säännöllisin väliajoin.
”MAKSU” (sivu 130) MAKSU-funktio palauttaa lainan tai
annuiteettimaksun kiinteän jaksottaisen maksun
perustuen sarjaan säännöllisiä jaksottaisia
rahavirtoja (vakiomääräisiä maksuja ja rahavirtoja
määrätyin väliajoin) ja kiinteään korkoprosenttiin.
”PPMT” (sivu 132) PPMT-funktio palauttaa määrätyn lainan
tai annuiteettimaksun pääoman perustuen
kiinteisiin, jaksotettuihin maksuihin ja kiinteään
korkoon.
”HINTA” (sivu 133) HINTA-funktio palauttaa hinnan arvopaperille,
joka maksaa jaksottaista korkoa lunastusarvon
jokaista 100 €:a kohden.
”HINTA.DISK” (sivu 135) HINTA.DISK-funktio palauttaa hinnan
lunastusarvoonsa nähden alennuksella
myydylle arvopaperille, jolle ei makseta korkoa
lunastusarvon jokaista 100 €:a kohden.
Funktio Kuvaus
”HINTA.LUNASTUS” (sivu 136) HINTA.LUNASTUS-funktio palauttaa hinnan
arvopaperille, joka maksaa korkoa ainoastaan
erääntymispäivänä lunastusarvon jokaista 100 €:a
kohden.
”NA” (sivu 138) NA-funktio palauttaa sijoituksen tai annuiteetin
nykyisen arvon perustuen sarjaan säännöllisiä
jaksottaisia rahavirtoja (vakiomääräisiä maksuja
ja rahavirtoja määrätyin väliajoin) ja kiinteään
korkoprosenttiin.
”KORKO” (sivu 140) KORKO-funktio palauttaa sijoituksen, lainan tai
annuiteetin koron perustuen sarjaan säännöllisiä
jaksottaisia rahavirtoja (vakiomääräisiä maksuja
ja rahavirtoja määrätyin väliajoin) ja kiinteään
korkoprosenttiin.
”SAATU.HINTA” (sivu 142) SAATU.HINTA-funktio palauttaa erääntymisarvon
arvopaperille, joka maksaa korkoa vain
erääntymispäivänä.
”STP” (sivu 143) STP-funktio palauttaa omaisuuserän
arvonalenemisen määrän määritellyllä kaudella
käyttäen tasapoistometodia.
”VUOSIPOISTO” (sivu 144) VUOSIPOISTO-funktio palauttaa omaisuuserän
arvonalenemisen määrän määritellyllä kaudella
käyttäen amerikkalaista sum-of-the-years-digitsmetodia.
”VDB” (sivu 145) VDB-funktio palauttaa omaisuuserän
arvonalenemisen määrän valitulla aikavälillä,
perustuen määritettyyn poistoprosenttiin.
”TUOTTO” (sivu 146) TUOTTO-funktio palauttaa vuosittaisen
efektiivisen koron arvopaperille, jolle maksetaan
säännöllistä jaksottaista korkoa.
”TUOTTO.DISK” (sivu 148) TUOTTO.DISK-funktio palauttaa vuosittaisen
efektiivisen koron arvopaperille, joka on myyty
alle lunastusarvonsa ja jolle ei makseta korkoa.
”TUOTTO.ERÄP” (sivu 149) TUOTTO.ERÄP-funktio palauttaa vuosittaisen
efektiivisen korkokannan arvopaperille, joka
maksaa korkoa vain erääntymispäivänä.
96 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 97
KERTYNYT.KORKO
KERTYNYT.KORKO-funktio laskee arvopaperin ostohintaan lisätyn ja myyjälle
kausittaista korkoa maksavan koron.
KERTYNYT.KORKO(liikkeellelaskupäivä; ensimmäinen; maksa; vuosikorko; nimellisarvo;
taajuus; päivien laskentaperuste)
ÂÂ liikkeellelaskupäivä: Arvopaperin alkuperäinen liikkeellelaskupäivä.
liikkeellelaskupäivä on päiväys-/aika-arvo ja sen on oltava varhaisin annettu päivä.
ÂÂ ensimmäinen: Ensimmäisen korkomaksun päivämäärä. ensimmäinen on päiväys-/
aika-arvo ja sen on oltava liikkellelaskupäivän jälkeen tuleva päivä.
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ vuosikorko: Arvopaperin vuosittainen korkokanta tai ilmoitettu vuosikorko.
vuosikorko on numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai
prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ nimellisarvo: Arvopaperin nimellis- tai erääntymisarvo. nimellisarvo on numeroarvo.
Jos se jätetään pois (puolipiste, mutta ei arvoa), nimellisarvon oletetaan olevan 1000.
ÂÂ taajuus: Vuosittaisten koronmaksuerien määrä.
vuosittain (1): Yksi maksu vuodessa.
puolivuosittain (2): Kaksi maksua vuodessa.
neljännesvuosittain (4): Neljä maksua vuodessa.
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos maksa-arvo on ennen ensimmäinen-arvoa, funktio palauttaa
liikkeellelaskupäivästä alkaen karttuneen koron. Jos maksa on ensimmäinen -arvon
jälkeen, funktio palauttaa karttuneen koron siitä koronmaksupäivästä lähtien, joka
on heti ennen maksa-arvoa.
ÂÂ Käytä KERTYNYT.KORKO.LOPUSSA -funktiota arvopaperille, joka maksaa korkoa vain
erääntymispäivänä.
Esimerkki 1
Kuvittele harkitsevasi hypoteettisen arvopaperin ostamista, joka kuvataan seuraavilla arvoilla.
Tilityspäivän kuvitellaan olevan ennen ensimmäistä koronmaksupäivää.
Voisit käyttää KERTYNYT.KORKO-funktiota määrittelemään kertyneen koron määrää, joka lisätään
osto-/myyntihintaan. funktio evaluoituu arvoon 38,06 €, joka edustaa liikkeellelaskupäivän ja
tilityspäivän välillä kerääntyneen koron määrää.
liikkeellelaskupäivä ensimmäinen maksa vuosikorko nimellisarvo taajuus päivien
laskentaperuste
=KERTYNYT.
KORKO (B2;
C2; D2; E2; F2;
G2; H2)
14.12.2008 1.7.2009 1.5.2009 0,10 1000 2 0
Esimerkki 2
Kuvittele harkitsevasi hypoteettisen arvopaperin ostamista, joka kuvataan seuraavilla arvoilla.
Tilityspäivän kuvitellaan olevan ensimmäisen koronmaksupäivän jälkeen.
Voisit käyttää KERTYNYT.KORKO-funktiota määrittelemään kertyneen koron määrää, joka
lisätään osto-/myyntihintaan. funktio evaluoituu arvoon 20,56 €, joka edustaa heti seuraavan
koronmaksupäivän ja tilityspäivän välillä kertyneen koron määrää.
liikkeellelaskupäivä ensimmäinen maksa vuosikorko nimellisarvo taajuus päivien
laskentaperuste
=KERTYNYT.
KORKO (B2;
C2; D2; E2; F2;
G2; H2)
14.12.2008 1.7.2009 15.9.2009 0,10 1000 2 0
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KERTYNYT.KORKO.LOPUSSA” sivulla 99
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
98 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 99
KERTYNYT.KORKO.LOPUSSA
KERTYNYT.KORKO.LOPUSSA-funktio laskee laskee arvopaperin ostohintaan lisätyn ja
myyjälle erääntymispäivänä maksetun koron.
KERTYNYT.KORKO.LOPUSSA(liikkeellelaskupäivä; maksa; vuosikorko; nimellisarvo;
päivienlaskentaperuste)
ÂÂ liikkeellelaskupäivä: Arvopaperin alkuperäinen liikkeellelaskupäivä.
liikkeellelaskupäivä on päiväys-/aika-arvo ja sen on oltava varhaisin annettu päivä.
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ vuosikorko: Arvopaperin vuosittainen korkokanta tai ilmoitettu vuosikorko.
vuosikorko on numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai
prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ nimellisarvo: Arvopaperin nimellis- tai erääntymisarvo. nimellisarvo on numeroarvo.
Jos se jätetään pois (puolipiste, mutta ei arvoa), nimellisarvon oletetaan olevan 1000.
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Käyttöohjeita
ÂÂ Käytä KERTYNYT.KORKO-funktiota arvopaperille, joka maksaa jaksottaista korkoa.
Esimerkki
Kuvittele harkitsevasi hypoteettisen arvopaperin ostamista, joka kuvataan seuraavilla arvoilla.
Arvopaperi maksaa korkoa vain erääntymispäivänä.
Voisit käyttää KERTYNYT.KORKO.LOPUSSA-funktiota määrittelemään kertyneen koron määrää,
joka lisätään osto-/myyntihintaan. funktio evaluoituu noin arvoon 138,06 €, joka edustaa
liikkeellelaskupäivän ja tilityspäivän välillä kerääntyneen koron määrää.
liikkeellelaskupäivä maksa vuosikorko nimellisarvo päivien
laskentaperuste
=KERTYNYT.
KORKO.
LOPUSSA(B2; C2;
D2; E2; F2)
14.12.2007 1.5.2009 0,10 1000 0
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KERTYNYT.KORKO” sivulla 97
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESTO.PAINOTT
KESTO.PAINOTT-funktio palauttaa oletetulle 100 €:n nimellisarvolle rahavirran nykyisen
arvon painotetun keskiarvon.
KESTO.PAINOTT(maksa; erääntymispäivä; vuosikorko; vuosituotto; taajuus; päivien
laskentaperuste)
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ erääntymispäivä: Arvopaperin erääntymispäivä. erääntymispäivä on päiväys-/aikaarvo.
Sen on oltava myöhäisempi kuin maksa.
ÂÂ vuosikorko: Arvopaperin vuosittainen korkokanta tai ilmoitettu vuosikorko.
vuosikorko on numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai
prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ vuosituotto: Arvopaperin vuotuinen tuotto. vuosituotto on numeroarvo, joka
syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ taajuus: Vuosittaisten koronmaksuerien määrä.
vuosittain (1): Yksi maksu vuodessa.
puolivuosittain (2): Kaksi maksua vuodessa.
neljännesvuosittain (4): Neljä maksua vuodessa.
100 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 101
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Käyttöohjeita
ÂÂ Tämä funktio palauttaa arvon, joka tunnetaan nimellä Macauley-kesto.
Esimerkki
Oletetaan, että suunnittelet hypoteettisen arvopaperin ostamista. Ostos maksetaan 2. huhtikuuta
2010 ja se erääntyy 31. joulukuuta 2015. Korkokanta on 5 %, jolloin tuotto on noin 5,284 % (tuotto
laskettiin TUOTTO-funktiolla). Korko maksetaan neljännesvuosittain todellisiin päiviin perustuen.
=KESTO.PAINOTT("2.4.20120"; "31.12.2015"; 0,05; 0,05284; 4; 1) palauttaa noin 5,0208, nykyisen arvon
tulevalle kassavirralle (arvopaperin kesto) perustuen Macauley-kestoon. Rahavirrat koostuvat
maksetusta hinnasta, saaduista koroista ja pääomasta, joka vapautuu erääntymispäivänä.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESTO.MUUNN” sivulla 101
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESTO.MUUNN
KESTO.MUUNN-funktio palauttaa oletetulle 100 €:n nimellisarvolle rahavirran nykyisen
arvon muunnetun painotetun keskiarvon.
KESTO.MUUNN(maksa; erääntymispäivä; vuosikorko; vuosituotto; taajuus; päivien
laskentaperuste)
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ erääntymispäivä: Arvopaperin erääntymispäivä. erääntymispäivä on päiväys-/aikaarvo.
Sen on oltava myöhäisempi kuin maksa.
ÂÂ vuosikorko: Arvopaperin vuosittainen korkokanta tai ilmoitettu vuosikorko.
vuosikorko on numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai
prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ vuosituotto: Arvopaperin vuotuinen tuotto. vuosituotto on numeroarvo, joka
syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ taajuus: Vuosittaisten koronmaksuerien määrä.
vuosittain (1): Yksi maksu vuodessa.
puolivuosittain (2): Kaksi maksua vuodessa.
neljännesvuosittain (4): Neljä maksua vuodessa.
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Käyttöohjeita
ÂÂ Tämä funktio palauttaa arvon, joka tunnetaan nimellä muunnettu Macauley-kesto.
Esimerkki
Oletetaan, että suunnittelet hypoteettisen arvopaperin ostamista. Ostos maksetaan 2. huhtikuuta
2010 ja se erääntyy 31. joulukuuta 2015. Korkokanta on 5 %, jolloin tuotto on noin 5,284 % (tuotto
laskettiin TUOTTO-funktiolla). Korko maksetaan neljännesvuosittain todellisiin päiviin perustuen.
=KESTO.MUUNN("2.4.2010"; "31.12.2015"; 0,05; 0,05284; 4; 1) palauttaa noin 4,9554, nykyisen arvon
tulevalle kassavirralle (arvopaperin kesto) perustuen Macauley-kestoon. Rahavirrat koostuvat
maksetusta hinnasta, saaduista koroista ja pääomasta, joka vapautuu erääntymispäivänä.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
102 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 103
”KESTO.PAINOTT” sivulla 100
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KORKOPÄIVÄT.ALUSTA
KORKOPÄIVÄT.ALUSTA-funktio palauttaa korkopäivien määrän korkokauden alusta
korkojen tilityspäivään.
KORKOPÄIVÄT.ALUSTA(maksa; erääntymispäivä; taajuus; päivien laskentaperuste)
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ erääntymispäivä: Arvopaperin erääntymispäivä. erääntymispäivä on päiväys-/aikaarvo.
Sen on oltava myöhäisempi kuin maksa.
ÂÂ taajuus: Vuosittaisten koronmaksuerien määrä.
vuosittain (1): Yksi maksu vuodessa.
puolivuosittain (2): Kaksi maksua vuodessa.
neljännesvuosittain (4): Neljä maksua vuodessa.
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Esimerkki
Kuvittele harkitsevasi hypoteettisen arvopaperin ostamista, joka kuvataan seuraavilla arvoilla.
Voit käyttää KORKOPÄIVÄT.ALUSTA-funktiota määrittämään päivien määrän viimeisestä
koronmaksupäivästä tilityspäivään. Tämä on karttuneen koron laskemiseen käytettävien päivien
määrä. Korko lisätään arvopaperin kauppahintaan. Funktio palauttaa 2, koska viimeisimmän
koronmaksupäivän 31.3.2010 ja tilityspäivän 2.4.2010 välillä on 2 päivää.
maksa erääntymispäivä taajuus päivien
laskentaperuste
=KORKOPÄIVÄT.
ALUSTA(B2; C2; D2; E2;
F2; G2)
2.4.2010 31.12.2015 4 1
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KORKOPÄIVÄT” sivulla 104
”KORKOPÄIVÄT.SEURAAVA” sivulla 105
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KORKOPÄIVÄT
KORKOPÄIVÄT-funktio palauttaa päivien määrän sillä korkokaudella, jolloin tilitys
tapahtuu.
KORKOPÄIVÄT(maksa; erääntymispäivä; taajuus; päivien laskentaperuste)
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ erääntymispäivä: Arvopaperin erääntymispäivä. erääntymispäivä on päiväys-/aikaarvo.
Sen on oltava myöhäisempi kuin maksa.
ÂÂ taajuus: Vuosittaisten koronmaksuerien määrä.
vuosittain (1): Yksi maksu vuodessa.
puolivuosittain (2): Kaksi maksua vuodessa.
neljännesvuosittain (4): Neljä maksua vuodessa.
104 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 105
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Esimerkki
Kuvittele harkitsevasi hypoteettisen arvopaperin ostamista, joka kuvataan seuraavilla arvoilla.
Voit käyttää KORKOPÄIVÄT-funktiota määrittämään päivien määrän sillä korkokaudella, jolloin tilitys
tapahtuu. Funktio palauttaa 91, koska korkokauden alun 1.4.2010 ja korkokauden viimeisen päivän
30.6.2010 välillä on 91 päivää.
maksa erääntymispäivä taajuus päivien
laskentaperuste
=KORKOPÄIVÄT(B2; C2;
D2; E2; F2; G2)
2.4.2010 31.12.2015 4 1
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KORKOPÄIVÄT.ALUSTA” sivulla 103
”KORKOPÄIVÄT.SEURAAVA” sivulla 105
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KORKOPÄIVÄT.SEURAAVA
KORKOPÄIVÄT.SEURAAVA-funktio palauttaa tilityspäivän ja kyseisen korkokauden
lopun välisten päivien määrän.
KORKOPÄIVÄT.SEURAAVA(maksa; erääntymispäivä; taajuus; päivien laskentaperuste)
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ erääntymispäivä: Arvopaperin erääntymispäivä. erääntymispäivä on päiväys-/aikaarvo.
Sen on oltava myöhäisempi kuin maksa.
ÂÂ taajuus: Vuosittaisten koronmaksuerien määrä.
vuosittain (1): Yksi maksu vuodessa.
puolivuosittain (2): Kaksi maksua vuodessa.
neljännesvuosittain (4): Neljä maksua vuodessa.
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Esimerkki
Kuvittele harkitsevasi hypoteettisen arvopaperin ostamista, joka kuvataan seuraavilla arvoilla.
Voit käyttää KORKOPÄIVÄT.SEURAAVA-funktiota määrittämään päivien lukumäärän ennen seuraavaa
koronmaksupäivää. Tämä on päivien lukumäärä ennen ensimmäistä koronmaksua. Funktio palauttaa
89, koska tilityspäivän 2.4.2010 ja seuraavan koronmaksupäivän 30.6.2010 välillä on 89 päivää.
maksa erääntymispäivä taajuus päivien
laskentaperuste
=KORKOPÄIVÄT.
SEURAAVA(B2; C2; D2;
E2; F2; G2)
2.4.2010 31.12.2015 4 1
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KORKOPÄIVÄT” sivulla 104
”KORKOPÄIVÄT.ALUSTA” sivulla 103
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
106 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 107
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KORKOPÄIVÄJAKSOT
KORKOPÄIVÄJAKSOT-funktio palauttaa koronmaksukertojen lukumäärän tilityspäivän
ja erääntymispäivän välillä.
KORKOPÄIVÄJAKSOT(maksa; erääntymispäivä; taajuus; päivien laskentaperuste)
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ erääntymispäivä: Arvopaperin erääntymispäivä. erääntymispäivä on päiväys-/aikaarvo.
Sen on oltava myöhäisempi kuin maksa.
ÂÂ taajuus: Vuosittaisten koronmaksuerien määrä.
vuosittain (1): Yksi maksu vuodessa.
puolivuosittain (2): Kaksi maksua vuodessa.
neljännesvuosittain (4): Neljä maksua vuodessa.
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Esimerkki
Kuvittele harkitsevasi hypoteettisen arvopaperin ostamista, joka kuvataan seuraavilla arvoilla.
Voit käyttää KORKOPÄIVÄJAKSOT-funktiota määrittämään tilityspäivän ja arvopaperin
erääntymispäivän välisten koronmaksuerien lukumäärän. Funktio palauttaa 23, koska tilityspäivän
2.4.2010 ja erääntymispäivän 31.12.2015 välillä on 23 neljännesvuosittaista koronmaksuerää, joista
ensimmäinen on 30.6.2010.
maksa erääntymispäivä taajuus päivien
laskentaperuste
=KORKOPÄIVÄJAKSOT(B2;
C2; D2; E2; F2; G2)
2.4.2010 31.12.2015 4 1
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
MAKSETTU.KORKO
MAKSETTU.KORKO-funktio palauttaa kiinteisiin maksuihin ja kiinteään korkotasoon
perustuvan, koko laina- tai annuiteettimaksuihin sisältyvän koron määrättynä aikana.
MAKSETTU.KORKO(kauden korko; luku-kaudet; nykyarvo; aloituskausi; viimeinen kausi;
erääntyy)
ÂÂ kauden korko: Korko per kausi. kauden korko on numeroarvo, joka syötetään joko
desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ luku-kaudet: Kausien määrä. luku-kaudet on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ nykyarvo: Alkusijoituksen arvo tai lainan tai sijoituksen määrä. nykyarvo on
numeroarvo. Alussa (aika 0) vastaanotettu summa on positiivinen summa ja
maksettu summa on negatiivinen summa. Esimerkiksi, se voi olla toiselle lainattu
summa (positiivinen) tai annuiteettisopimuksen maksettu alkumaksu (negatiivinen).
ÂÂ aloituskausi: Ensimmäinen laskentaan sisällytettävä kausi. aloituskausi on
numeroarvo.
ÂÂ viimeinen kausi: Viimeinen laskentaan sisällytettävä kausi. viimeinen kausi on
lukuarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0 ja myös suurempi kuin aloituskausi.
ÂÂ erääntyy: Määrittelee erääntyvätkö laskut kauden alussa vai lopussa.
lopussa (0): Maksut erääntyvät jokaisen kauden lopussa.
alussa (1): Maksut erääntyvät jokaisen kauden alussa.
108 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 109
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos maksa-arvo on ennen ensimmäinen-arvoa, funktio palauttaa
liikkeellelaskupäivästä alkaen karttuneen koron. Jos maksa on ensimmäinen -arvon
jälkeen, funktio palauttaa karttuneen koron siitä koronmaksupäivästä lähtien, joka
on heti ennen maksa-arvoa.
ÂÂ Käytä KERTYNYT.KORKO.LOPUSSA -funktiota arvopaperille, joka maksaa korkoa vain
erääntymispäivänä.
Esimerkkejä
Yleensä ymmärretään, että lainasta maksetun koron määrä on korkeampi alkuvuosina loppuvuosiin
verrattuna. Tässä esimerkissä kerrotaan, kuinka paljon korkeampi korko voi alkuvuosina olla. Kuvittele
asuntolaina, jonka määrä on alunperin 550 000 €, korko on 6 % ja laina-aika 30 vuotta.
Voit käyttää MAKSETTU.KORKO-funktiota määrittämään koron mille tahansa kaudelle. Seuraavassa
taulukossa MAKSETTU.KORKO-funktiota on käytetty määrittämään korko laina-ajan ensimmäiselle
vuodelle (erät 1-12) ja viimeiselle vuodelle (erät 349-360). Funktio evaluoituu arvoihin 32 816,27 €
ja 1 256,58 €. Ensimmäisen vuoden koron määrä on yli 26-kertainen verrattuna viimeisen vuoden
korkoon.
kauden korko luku-kaudet nykyarvo aloituskausi viimeinen
kausi
erääntyy
=MAKSETTU.
KORKO(B2; C2;
D2; E2; F2; G2)
=0,06/12 360 =550000 1 12 0
=MAKSETTU.
KORKO (B2; C2;
D2; E3; F3; G2)
349 360
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”MAKSETTU.LYHENNYS” sivulla 110
”IPMT” sivulla 120
”MAKSU” sivulla 130
”PPMT” sivulla 132
”Esimerkki lainanlyhennystaulukosta” sivulla 343
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
MAKSETTU.LYHENNYS
MAKSETTU.LYHENNYS-funktio palauttaa kiinteisiin maksuihin ja kiinteään korkotasoon
perustuvan, koko laina- tai annuiteettimaksuihin sisältyvän lainapääoman määrättynä
aikana.
MAKSETTU.LYHENNYS(kauden korko; luku-kaudet; nykyarvo; aloituskausi; viimeinen
kausi; erääntyy)
ÂÂ kauden korko: Korko per kausi. kauden korko on numeroarvo, joka syötetään joko
desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ luku-kaudet: Kausien määrä. luku-kaudet on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ nykyarvo: Alkusijoituksen arvo tai lainan tai sijoituksen määrä. nykyarvo on
numeroarvo. Alussa (aika 0) vastaanotettu summa on positiivinen summa ja
maksettu summa on negatiivinen summa. Esimerkiksi, se voi olla toiselle lainattu
summa (positiivinen) tai annuiteettisopimuksen maksettu alkumaksu (negatiivinen).
ÂÂ aloituskausi: Ensimmäinen laskentaan sisällytettävä kausi. aloituskausi on
numeroarvo.
ÂÂ viimeinen kausi: Viimeinen laskentaan sisällytettävä kausi. viimeinen kausi on
lukuarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0 ja suurempi kuin aloituskausi.
ÂÂ erääntyy: Määrittelee erääntyvätkö laskut kauden alussa vai lopussa.
lopussa (0): Maksut erääntyvät jokaisen kauden lopussa.
alussa (1): Maksut erääntyvät jokaisen kauden alussa.
Esimerkkejä
Yleensä ymmärretään, että lainan lyhennyksen määrä on suurempi loppuvuosina alkuvuosiin
verrattuna. Tässä esimerkissä kerrotaan, kuinka paljon suurempi lyhennys voi loppuvuosina olla.
Kuvittele asuntolaina, jonka määrä on alunperin 550 000 €, korko on 6 % ja laina-aika 30 vuotta.
Voit käyttää MAKSETTU.LYHENNYS-funktiota määrittämään koron mille tahansa kaudelle. Seuraavassa
taulukossa MAKSETTU.LYHENNYS-funktiota on käytetty määrittämään maksettu pääoma laina-ajan
ensimmäiselle vuodelle (erät 1-12) ja viimeiselle vuodelle (erät 349-360). Funktio evaluoituu arvoihin
6 754,06 € ja 38 313,75 €. Ensimmäisenä vuonna maksetun pääoman määrä on vain noin 18 %
viimeisenä vuonna maksetun pääoman määrästä.
110 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 111
kauden korko luku-kaudet nykyarvo aloituskausi viimeinen
kausi
erääntyy
=MAKSETTU.
LYHENNYS (B2;
C2; D2; E2; F2;
G2)
=0,06/12 360 =550000 1 12 0
=MAKSETTU.
LYHENNYS (B2;
C2; D2; E3; F3;
G2)
349 360
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”MAKSETTU.KORKO” sivulla 108
”IPMT” sivulla 120
”MAKSU” sivulla 130
”PPMT” sivulla 132
”Esimerkki lainanlyhennystaulukosta” sivulla 343
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
DB
DB-funktio palauttaa omaisuuserän arvonalenemisen määritellyllä kaudella käyttäen
amerikkalaista fixed-declining balance -metodia.
DB(hinta; loppuarvo; aika; poistokausi; ensimmäinen-vuosi-kuukaudet)
ÂÂ hinta: Sijoituksen alkuperäinen hankintahinta. hinta on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ loppuarvo: Sijoituksen loppuarvo. loppuarvo on lukuarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ aika: Kausien määrä omaisuuserän poistoaikana. aika on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi kuin 0. Argumentissa aika voi olla desimaali (esimerkiksi poistoaika
voi olla viisi ja puoli vuotta eli 5,5).
ÂÂ poistokausi: Kausi, jolle poisto halutaan laskea. poistokausi on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi kuin 0. Jos argumentissa poistokausi on desimaaliosa (murto-osa),
sitä ei huomioida.
ÂÂ ensimmäinen-vuosi-kuukaudet: Valinnainen argumentti, joka määrittelee poiston
kuukausien määrän ensimmäisenä vuonna. ensimmäinen-vuosi-kuukaudet on
numeroarvo ja sen on oltava 1 ja 12 välillä. Jos argumentissa ensimmäinen-vuosikuukaudet
on desimaaliosa (murto-osa), sitä ei huomioida.
Esimerkki 1
Poistosuunnitelman kokoaminen
Kuvittele, että olet juuri ostanut omaisuuserän, joka maksoi 1000 €, sen loppuarvo on 100 € ja sen
odotettu käyttöikä on 4 vuotta. Oletetaan, että omaisuuserästä poistetaan ensimmäisen vuoden
aikana 12 kuukautta.
DB-funktiota käyttämällä voit koota poistotaulukon, jossa näkyy jokaisen vuoden poistot.
hinta loppuarvo aika poistokausi ensimmäinenvuosi-
kuukaudet
1000 100 4 12
Ensimmäinen
vuosi (palauttaa
438 €)
=DB(B2; C2; D2;
E3; F2)
1
Toinen vuosi
(palauttaa 246,16
€)
=DB(B2; C2; D2;
E4; F2)
2
Kolmas vuosi
(palauttaa 138,74
€)
=DB(B2; C2; D2;
E5; F2)
3
Neljäs vuosi
(palauttaa 77,75 €)
=DB(B2; C2; D2;
E6; F2)
4
Esimerkki 2
Poisto, kun ensimmäinen vuosi on alle 12kk
Oleta muuten samat tiedot kuin Esimerkki 1:ssä, paitsi että omaisuuserästä poistetaan alle 12
kuukautta ensimmäisenä vuonna.
112 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 113
hinta loppuarvo aika poistokausi ensimmäinenvuosi-
kuukaudet
1000 100 4 1
Poista 9 kuukautta
(palauttaa 328,50
€)
=DB(B2; C2; D2;
E2; F3)
9
Poista 6 kuukautta
(palauttaa 219 €)
=DB(B2; C2; D2;
E2; F4)
3
Poista 3 kuukautta
(palauttaa 109,50
€)
=DB(B2; C2; D2;
E2; F5)
6
Poista 1 kuukausi
(palauttaa 36,50 €)
=DB(B2; C2; D2;
E2; F6)
1
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”DDB” sivulla 113
”STP” sivulla 143
”VUOSIPOISTO” sivulla 144
”VDB” sivulla 145
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
DDB
DDB-funktio (double-declining balance) palauttaa omaisuuserän arvonalenemisen
määrän perustuen määritettyyn poistoprosenttiin.
DDB(hinta; loppuarvo; aika; poistokausi; poistokerroin)
ÂÂ hinta: Sijoituksen alkuperäinen hankintahinta. hinta on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ loppuarvo: Sijoituksen loppuarvo. loppuarvo on lukuarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ aika: Kausien määrä omaisuuserän poistoaikana. aika on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi kuin 0. Argumentissa aika voi olla desimaali (esimerkiksi poistoaika
voi olla viisi ja puoli vuotta eli 5,5).
ÂÂ poistokausi: Kausi, jolle poisto halutaan laskea. poistokausi on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi kuin 0. Jos argumentissa poistokausi on desimaaliosa (murto-osa),
sitä ei huomioida.
ÂÂ poistokerroin: Valinnainen luku, joka määrittää poistoprosentin. poistokerroin on
numeroarvo. Jos argumentti jätetään pois, oletusarvona on 2 (200 % tuplapoistossa).
Mitä korkeampi luku, sitä nopeampi poisto. Esimerkiksi jos poistoprosentiksi
halutaan 1,5 kertaa tasapoisto, käytä arvoa 1,5 tai 150 %.
Esimerkkejä
Kuvittele, että olet juuri ostanut omaisuuserän, joka maksoi 1000 €, sen loppuarvo on 100 € ja sen
odotettu käyttöikä on 4 vuotta.
DDB-funktiolla voit määrittää arvonalenemiset erilaisille kausille ja erilaisille poistoprosenteille.
hinta loppuarvo aika poistokausi poistokerroin
1000 100 4
Ensimmäinen
vuosi, DDB
(palauttaa 500 €)
=DDB(B2; C2; D2;
E3; F3)
1 2
Toinen vuosi, DDB
(palauttaa 250 €)
=DDB(B2; C2; D2;
E4; F4)
2 2
Kolmas vuosi, DDB
(palauttaa 125 €)
=DDB(B2; C2; D2;
E5; F5)
3 2
Neljäs vuosi, DDB
(palauttaa 25 €)
=DDB(B2; C2; D2;
E6; F6)
4 2
Ensimmäinen
vuosi, tasapoisto
(palauttaa 250 €)
=DDB(B2; C2; D2;
E7; F7)
1 1
Ensimmäinen
vuosi,
kolminkertainen
poisto (palauttaa
750 €)
=DDB(B2;C2;D2;E8;
F8)
3 1
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”DB” sivulla 111
”STP” sivulla 143
”VUOSIPOISTO” sivulla 144
114 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 115
”VDB” sivulla 145
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
DISKONTTOKORKO
DISKONTTOKORKO-funktio palauttaa vuosittaisen diskonttokoron arvopaperille, jolle ei
makseta korkoa ja joka on myyty alle lunastusarvonsa.
DISKONTTOKORKO(maksa; erääntymispäivä; hinta; lunastus; päivien laskentaperuste)
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ erääntymispäivä: Arvopaperin erääntymispäivä. erääntymispäivä on päiväys-/aikaarvo.
Sen on oltava myöhäisempi kuin maksa.
ÂÂ hinta: Arvopaperin hinta nimellisarvon 100 €:a kohden. hinta on numeroarvo.
ÂÂ lunastus: Lunastushinta nimellisarvon 100 €:a kohden. lunastus on numeroarvo,
jonka on oltava suurempi kuin 0. lunastus on summa, jonka arvopaperista saa sen
nimellisarvon 100 €:a kohden. Usein se on 100, joka tarkoittaa sitä, että arvopaperin
lunastusarvo on sama kuin sen nimellisarvo.
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Esimerkki
Tässä esimerkissä DISKONTTOKORKO-funktiota käytetään määrittelemään vuosittainen
diskonttokorko hypoteettiselle arvopaperille, jota kuvataan seuraavilla arvoilla.
Funktio evaluoituu arvoon 5,25 %, joka on vuosittainen diskonttokorko.
maksa erääntymispäivä hinta lunastus päivien
laskentaperuste
=DISKONTTOKORKO(B2;
C2; D2; E2; F2)
1.5.2009 30.6.2015 67,64 100 0
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”HINTA.DISK” sivulla 135
”TUOTTO.DISK” sivulla 148
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KORKO.EFEKT
KORKO.EFEKT-funktio palauttaa efektiivisen vuosikorkokannan nimellisestä
vuosikorkokannasta perustuen määrättyyn määrään korkoakorollemaksavia jaksoja
vuodessa.
KORKO.EFEKT(nimelliskorko; luku-kaudet-vuosi)
ÂÂ nimelliskorko: Arvopaperin nimelliskorko. nimelliskorko on numeroarvo, joka
syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ luku-kaudet-vuosi: Korkojaksojen lukumäärä vuodessa. luku-kaudet-vuosi on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0.
116 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 117
Esimerkkejä
=KORKO.EFEKT(0,05; 365) palauttaa noin 5,13 %, joka on vuosittainen efektiivinen korko, jos 5 %
lasketaan päiväsaldolle.
=KORKO.EFEKT(0,05; 12) palauttaa noin 5,12 %, joka on vuosittainen efektiivinen korko, jos 5 %
lasketaan kuukauden keskisaldolle.
=KORKO.EFEKT(0,05; 4) palauttaa noin 5,09 %, joka on vuosittainen efektiivinen korko, jos 5 %
lasketaan kolmen kuukauden keskisaldolle.
=KORKO.EFEKT(0,05; 2) palauttaa noin 5,06 %, joka on vuosittainen efektiivinen korko, jos 5 %
lasketaan kuuden kuukauden keskisaldolle.
=KORKO.EFEKT(0,05; 1) palauttaa noin 5,00 %, joka on vuosittainen efektiivinen korko, jos 5 %
lasketaan vuoden keskisaldolle.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KORKO.VUOSI” sivulla 126
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TULEVA.ARVO
TULEVA.ARVO-funktio palauttaa sijoituksen tulevan arvon perustuen sarjaan
säännöllisiä jaksottaisia rahavirtoja (kiinteitä maksueriä ja säännöllisin väliajoin
toistuvia rahavirtoja) ja kiinteään korkoprosenttiin.
TULEVA.ARVO(kauden korko; luku-kaudet; maksu; nykyarvo; erääntyy)
ÂÂ kauden korko: Korko per kausi. kauden korko on numeroarvo, joka syötetään joko
desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ luku-kaudet: Kausien määrä. luku-kaudet on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ maksu: Joka kausi suoritettu tai saatu maksu. maksu on numeroarvo. Jokaisella
kaudella vastaanotettu summa on positiivinen summa ja maksettu summa
on negatiivinen summa. Se voi olla esimerkiksi lainan maksettava kuukausierä
(negatiivinen) tai annuiteetista saatava kuukausittainen maksu (positiivinen).
ÂÂ nykyarvo: Valinnainen argumentti, joka määrittelee alkusijoituksen arvon
tai lainan tai annuiteetin määrän. nykyarvo on numeroarvo. Alussa (aika 0)
vastaanotettu summa on positiivinen summa ja maksettu summa on negatiivinen
summa. Esimerkiksi, se voi olla toiselle lainattu summa (positiivinen) tai
annuiteettisopimuksen maksettu alkumaksu (negatiivinen).
ÂÂ erääntyy: Valinnainen argumentti, joka määrittelee erääntyvätkö laskut kauden
alkaessa vai päättyessä. Useimmat asuntolainat ja muut lainat edellyttävät
ensimmäisen maksun tekemistä ensimmäisen kauden (0) lopussa, joten se on
oletusarvona. Useimmat liisaus- ja vuokraerät ja jotkin muuntyyppiset maksut
maksetaan kauden alussa (1).
lopussa (0 tai jätetty pois): Maksut erääntyvät jokaisen kauden lopussa.
alussa (1): Maksut erääntyvät jokaisen kauden alussa.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos maksu on määritelty eikä alkusijoitusta ole, nykyarvo voidaan jättää pois.
Esimerkki 1
Kuvittele suunnittelevasi tyttäresi opintojen rahoittamista. Hän on juuri täyttänyt 3 ja oletat hänen
aloittavan opiskelunsa 15 vuoden kuluttua. Sinulla on 50 000 € sijoitettavaksi talletustilille nyt ja
voit lisätä 200 € tilille joka kuukauden lopussa. Seuraavan 15 vuoden kuluessa säästötilille oletetaan
maksettavan vuosittaista korkoa 4,5 %, ja korko lasketaan kuukauden keskisaldolle.
TULEVA.ARVO-funktiolla voit määrittää säästötilin odotetun arvon sillä hetkellä, kun tyttäresi aloittaa
opiskelun. Perustuen annettuihin oletuksiin, sen pitäisi olla 149 553,00 €.
kauden korko luku-kaudet maksu nykyarvo erääntyy
=TULEVA.ARVO(B2;
C2; D2; E2; F2)
=0,045/12 =15*12 -200 -50000 1
Esimerkki 2
Kuvittele, että sinulle esitellään sijoitusmahdollisuus. Mahdollisuus edellyttää, että sijoitat 50 000 €
diskontattuun arvopaperiin nyt, eikä mitään sen jälkeen. Diskontattu arvopaperi erääntyy 14 vuoden
kuluttua ja sen lunastusarvo on 100 000 €. Vaihtoehtoisesti voit jättää rahasi pankin säästötilille, jossa
sen odotettu vuosittainen tuotto on 5,25%.
Yksi tapa arvioida tätä sijoitusmahdollisuutta on miettiä kuinka suuri arvo 50 000 €:lla on
sijoituskauden lopussa ja verrata sitä diskontatun arvopaperin lunastushintaan.
TULEVA.ARVO-funktiolla voit määrittää odotetun tulevan arvon pankin säästötilillä olevalle rahalle.
Annettuihin oletuksiin perustuen se olisi 102 348,03 €. Sen vuoksi, jos kaikki oletukset toteutuisivat,
olisi parempi pitää rahat pankin säästötilillä, koska rahan arvo 14 vuoden jälkeen (102 348,03 €) on
suurempi kuin diskontatun arvopaperin lunastusarvo (100 000 €).
kauden korko luku-kaudet maksu nykyarvo erääntyy
=TULEVA.ARVO(B2;
C2; D2; E2; F2)
0,0525 14 0 -50000 1
118 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 119
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”NJAKSO” sivulla 127
”NNA” sivulla 129
”MAKSU” sivulla 130
”NA” sivulla 138
”KORKO” sivulla 140
”Käytettävän Rahan aika-arvo -funktion valitseminen” sivulla 339
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KORKO.ARVOPAPERI
KORKO.ARVOPAPERI-funktio palauttaa efektiivisen vuosikorkokannan arvopaperille,
joka maksaa korkoa vain erääntymispäivänä.
KORKO.ARVOPAPERI(maksa; erääntymispäivä; sijoitusmäärä; erääntymispäivä; päivien
laskentaperuste)
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ erääntymispäivä: Arvopaperin erääntymispäivä. erääntymispäivä on päiväys-/aikaarvo.
Sen on oltava myöhäisempi kuin maksa.
ÂÂ sijoitusmäärä: Arvopaperiin sijoitettu määrä. sijoitusmäärä on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ lunastus: Lunastushinta nimellisarvon 100 €:a kohden. lunastus on numeroarvo,
jonka on oltava suurempi kuin 0. lunastus on summa, jonka arvopaperista saa sen
nimellisarvon 100 €:a kohden. Usein se on 100, joka tarkoittaa sitä, että arvopaperin
lunastusarvo on sama kuin sen nimellisarvo.
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Esimerkki
Tässä esimerkissä KORKO.ARVOPAPERI-funktiota käytetään määrittelemään vuosittainen efektiivinen
korkokanta hypoteettiselle arvopaperille, jota kuvataan seuraavilla arvoilla. Arvopaperi maksaa korkoa
vain erääntymispäivänä. funktio evaluoituu noin arvoon 10,85 %.
maksa erääntymispäivä sijoitusmäärä nimellisarvo päivien
laskentaperuste
=KORKO.
ARVOPAPERI(B2;
C2; D2; E2; F2)
1.5.2009 30.6.2015 990,02 1651,83 0
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SAATU.HINTA” sivulla 142
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
IPMT
IPMT-funktio palauttaa määrätyn lainan tai sijoituksen maksuerän korko-osuuden
perustuen kiinteisiin, kausittaisiin maksuihin ja kiinteään korkoon.
IPMT(kauden korko; kausi; luku-kaudet; nykyarvo; tuleva arvo; erääntyy)
ÂÂ kauden korko: Korko per kausi. kauden korko on numeroarvo, joka syötetään joko
desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim 8 %).
120 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 121
ÂÂ kausi: Maksukausi, jolle halutaan laskea lyhennyksen tai koron määrä. kausi on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0.
ÂÂ luku-kaudet: Kausien määrä. luku-kaudet on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ nykyarvo: Alkusijoituksen arvo tai lainan tai sijoituksen määrä. nykyarvo on
numeroarvo. Alussa (aika 0) vastaanotettu summa on positiivinen summa ja
maksettu summa on negatiivinen summa. Esimerkiksi, se voi olla toiselle lainattu
summa (positiivinen) tai annuiteettisopimuksen maksettu alkumaksu (negatiivinen).
ÂÂ tuleva arvo: Valinnainen argumentti, joka edustaa sijoituksen arvoa tai annuiteetin
jäljellä olevaa raha-arvoa (positiivinen määrä) tai jäljellä olevaa lainaa (negatiivinen
määrä) viimeisen maksun jälkeen. tuleva arvo on numeroarvo. Sijoituskauden
lopussa vastaanotettu summa on positiivinen summa ja maksettu summa
on negatiivinen summa. Se voi olla esimerkiksi lainan viimeinen isompi erä
(negatiivinen) tai sijoituksen viimeinen suurempi maksu (positiivinen). Jos se
jätetään pois, sen oletetaan olevan 0.
ÂÂ erääntyy: Valinnainen argumentti, joka määrittelee erääntyvätkö laskut kauden
alkaessa vai päättyessä. Useimmat asuntolainat ja muut lainat edellyttävät
ensimmäisen maksun tekemistä ensimmäisen kauden (0) lopussa, joten se on
oletusarvona. Useimmat liisaus- ja vuokraerät ja jotkin muuntyyppiset maksut
maksetaan kauden alussa (1).
lopussa (0 tai jätetty pois): Maksut erääntyvät jokaisen kauden lopussa.
alussa (1): Maksut erääntyvät jokaisen kauden alussa.
Esimerkki
Tässä esimerkissä IPMT-funktiota käytetään määrittämään laina-ajan kolmannen vuoden
ensimmäisen maksun (25. maksu) koron osuus esitellyillä lainatiedoilla. funktio evaluoituu noin
arvoon -922,41 €, joka on 25. maksun koron osuus.
kauden korko kausi luku-kaudet nykyarvo tuleva arvo erääntyy
=IPMT(B2; C2;
D2; E2; F2; G2)
=0,06/12 25 =10*12 200000 -100000 0
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”MAKSETTU.KORKO” sivulla 108
”MAKSETTU.LYHENNYS” sivulla 110
”MAKSU” sivulla 130
”PPMT” sivulla 132
”Esimerkki lainanlyhennystaulukosta” sivulla 343
”Käytettävän Rahan aika-arvo -funktion valitseminen” sivulla 339
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
SISÄINEN KORKO
SISÄINEN KORKO -funktio palauttaa sisäisen tuottoprosentin investoinnille, joka
perustuu sarjaan potentiaalisesti epäsäännöllisiä rahavirtoja (maksujen ei tarvitse olla
vakiosuuruisia), jotka tapahtuvat säännöllisin väliajoin.
SISÄINEN KORKO(kassavirta-alue; arvio)
ÂÂ kassavirta-alue: Kassavirta-arvot sisältävä joukko. kassavirta-alue on numeroarvoja
sisältävä joukko. Tulo (rahavirta sisään) on positiivinen numero ja kulu (rahavirta
ulos) on negatiivinen numero. Joukossa on oltava vähintään yksi positiivinen ja yksi
negatiivinen arvo. Rahavirrat on määriteltävä aikajärjestyksessä ja samalla tavalla
kausittaisesti (esimerkiksi joka kuukausi). Jos jollain kaudella ei ole rahavirtaa, käytä
arvoa 0 sille kaudelle.
ÂÂ arvio: Valinnainen argumentti, joka määrittelee arviolaskelman korkokannalle. arvio
on numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä
(esim 8 %). Jos se jätetään pois, oletusarvona on 10 %. Jos oletusarvo ei tuota
ratkaisua, kokeile suurempaa positiivista arvoa. Jos se ei tuota tulosta, kokeile pientä
negatiivista arvoa. Pienin sallittu arvo on -1.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos kausittaiset rahavirrat ovat samat, voit harkita NNA-funktion käyttämistä.
Esimerkki 1
Kuvittele suunnittelevasi tyttäresi opintojen rahoittamista. Hän on juuri täyttänyt 13 ja oletat hänen
aloittavan opiskelunsa 5 vuoden kuluttua. Sinulla on nyt 75 000 € säästötilillä ja lisäät siihen joka
vuosi loppuvuodesta työpaikaltasi saamasi bonuksen. Koska uskot bonuksesi kasvavan joka vuosi,
odotat pystyväsi säästämään 5000 €, 7000 €, 8000 €, 9000 €, ja 10 000 €, tässä järjestyksessä tulevien
viiden vuoden lopussa. Uskot tarvitsevasi 150 000 € tyttäresi koulutukseen siinä vaiheessa, kun hän
aloittaa opiskelut.
Käyttämällä SISÄINEN KORKO-funktiota voit määrittää kuinka paljon korkoa sinun pitäisi saada
sijoittamillesi rahoille, jotta lopusumma olisi 150 000 €. Annettuihin oletuksiin perustuen koron tulisi
olla 5,70 %.
122 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 123
Alkuperäinen
talletus
Vuosi 1 Vuosi 2 Vuosi 3 Vuosi 4 Vuosi 5 Tarvittava
summa
=SISÄINEN
KORKO(B2:H2)
-75000 -5000 -7000 -8000 -9000 -10000 150000
Esimerkki 2
Kuvittele, että sinulle on esitelty mahdollisuus sijoittaa rahaa yhtiöön. Tarvittava alkusijoitus on 50 000
€. Koska yhtiössä jatketaan tuotekehitystä, 25 000 € ja 10 000 € sijoitukset tarvitaan vielä ensimmäisen
ja toisen vuoden lopussa (tässä järjestyksessä). Kolmantena vuonna yhtiö uskoo toimivansa
tulorahoituksella, mutta se ei vielä pysty maksamaan tuottoa sijoittajille. Neljäntenä ja viidentenä
vuonna sijoittajien ennustetaan saavan 10 000 € ja 30 000 € (tässä järjestyksessä). Kuudennen vuoden
lopussa yhtiö suunnitelmien mukaan myydään ja sijoittajien ennustetaan saavan 100 000 €.
SISÄINEN KORKO -funktiolla voit laskea tämän sijoituksen odotetun tuottoprosentin. Annettuihin
oletuksiin perustuen koron pitäisi olla 10,24 %.
Alkuperäinen
talletus
Vuosi 1 Vuosi 2 Vuosi 3 Vuosi 4 Vuosi 5 Myyntituotot
=SISÄINEN
KORKO(B2:H2)
-50000 -25000 -10000 0 10000 30000 100000
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”MSISÄINEN” sivulla 125
”NNA” sivulla 129
”Käytettävän Rahan aika-arvo -funktion valitseminen” sivulla 339
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ONMAKSU
ONMAKSU-funktio palauttaa määrätyn lainan tai annuiteettimaksun korko-osuuden
perustuen kiinteisiin, jaksotettuihin maksuihin ja kiinteään korkoon. Tämä funktio on
sisällytetty yhteensopivuuden vuoksi muiden taulukkolaskentaohjelmien kanssa.
ONMAKSU(vuosikorko; kausi; luku-kaudet; nykyarvo)
ÂÂ vuosikorko: Arvopaperin vuosittainen korkokanta tai ilmoitettu vuosikorko.
vuosikorko on numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai
prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ kausi: Maksukausi, jolle halutaan laskea lyhennyksen tai koron määrä. kausi on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0.
ÂÂ luku-kaudet: Kausien määrä. luku-kaudet on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ nykyarvo: Alkusijoituksen arvo tai lainan tai sijoituksen määrä. nykyarvo on
numeroarvo. Alussa (aika 0) vastaanotettu summa on positiivinen summa ja
maksettu summa on negatiivinen summa. Esimerkiksi, se voi olla toiselle lainattu
summa (positiivinen) tai annuiteettisopimuksen maksettu alkumaksu (negatiivinen).
Käyttöohjeita
ÂÂ IPMT-funktiossa on lisätoimintoja, ja sitä pitäisi käyttää ONMAKSU-funktion sijaan.
Esimerkki
Tässä esimerkissä ONMAKSU-funktiota käytetään määrittämään laina-ajan kolmannen vuoden
ensimmäisen maksun (25. maksu) koron osuus esitellyillä lainatiedoilla.
funktio evaluoituu noin arvoon -791,67 € joka on 25. maksun koron osuus.
kauden korko kausi luku-kaudet nykyarvo
=ONMAKSU(B2; C2;
D2; E2)
=0,06/12 25 =10*12 200000
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”IPMT” sivulla 120
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
124 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 125
MSISÄINEN
MSISÄINEN-funktio palauttaa muokatun sisäisen tuottoprosentin investoinnille, joka
perustuu sarjaan potentiaalisesti epäsäännöllisiä rahavirtoja (maksujen ei tarvitse
olla vakiosuuruisia), jotka tapahtuvat säännöllisin väliajoin. Positiivisten rahavirtojen
tuottoprosentti ja negatiivisten rahavirtojen rahoittamiseen tarvittavan lainan
korkoprosentti voivat olla erilaisia.
MSISÄINEN(kassavirta-alue; rahoituskorko; uudelleensijoituskorko)
ÂÂ kassavirta-alue: Kassavirta-arvot sisältävä joukko. kassavirta-alue on numeroarvoja
sisältävä joukko. Tulo (rahavirta sisään) on positiivinen numero ja kulu (rahavirta
ulos) on negatiivinen numero. Joukossa on oltava vähintään yksi positiivinen ja yksi
negatiivinen arvo. Rahavirrat on määriteltävä aikajärjestyksessä ja samalla tavalla
kausittaisesti (esimerkiksi joka kuukausi). Jos jollain kaudella ei ole rahavirtaa, käytä
arvoa 0 sille kaudelle.
ÂÂ rahoituskorko: Maksettu negatiivisen rahavirran korkoprosentti (menot).
rahoituskorko on numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esimerkiksi 0,08) tai
prosenttimerkillä (esimerkiksi 8 %). Se edustaa korkoprosenttia, jolla negatiivinen
rahavirta rahoitetaan. Esimerkiksi voidaan käyttää yrityksen pääomakustannusta.
ÂÂ uudelleensijoituskorko: Korko, jolla positiivinen kassavirta voidaan
uudelleensijoittaa. uudelleensijoituskorko on numeroarvo, joka syötetään joko
desimaalina (esimerkiksi 0,08) tai prosenttimerkillä (esimerkiksi 8 %). Se edustaa
korkoprosenttia, jolla vastaanotetut varat (positiivinen rahavirta) voidaan sijoittaa
uudelleen. Esimerkiksi voidaan käyttää yrityksen lyhytaikaisten sijoitusten
korkoprosenttia.
Käyttöohjeita
ÂÂ Rahavirrat on jaksoitettava samalla tavalla. Jos jollain jaksolla ei ole rahavirtoja, käytä
arvoa 0.
Esimerkki 1
Kuvittele, että sinulle on esitelty mahdollisuus sijoittaa rahaa yhtiöön. Tarvittava alkusijoitus on
50 000 €. Koska yhtiössä jatketaan tuotekehitystä, 25 000 € ja 10 000 € sijoitukset tarvitaan vielä
ensimmäisen ja toisen vuoden lopussa (tässä järjestyksessä). Kolmantena vuonna yhtiö uskoo
toimivansa tulorahoituksella, mutta se ei vielä pysty maksamaan tuottoa sijoittajille. Neljäntenä
ja viidentenä vuonna sijoittajien ennustetaan saavan 10 000 € ja 30 000 € (tässä järjestyksessä).
Kuudennen vuoden lopussa yhtiö suunnitelmien mukaan myydään ja sijoittajien ennustetaan saavan
100 000 €. Oletetaan, että voit tällä hetkellä lainata rahaa 9,00 %:n korolla (rahoituskorko) ja voit
ansaita 4,25 % lyhytaikaisilla säästöillä (uudelleensijoituskorko)
SISÄINEN KORKO -funktiolla voit laskea tämän sijoituksen odotetun tuottoprosentin. Annettuihin
oletuksiin perustuen koron pitäisi olla noin 9,75 %.
Alkuperäinen
talletus
Vuosi 1 Vuosi 2 Vuosi 3 Vuosi 4 Vuosi 5 Myyntituotot
=MSISÄINEN
(B2:H2; 0,09;
0,0425)
-50000 -25000 -10000 0 10000 30000 100000
Esimerkki 2
Oleta samat tiedot kuin esimerkissä 1, mutta sen sijaan että asetat rahavirrat eri soluihin, voit
määritellä rahavirrat matriisivakiona. MSISÄINEN-funktio on silloin seuraavanlainen:
=MSISÄINEN({-50000; -25000; -10000; 0; 10000; 30000; 100000}, 0,09; 0,0425) palauttaa noin 9,75 %.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SISÄINEN KORKO” sivulla 122
”NNA” sivulla 129
”NA” sivulla 138
”Käytettävän Rahan aika-arvo -funktion valitseminen” sivulla 339
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KORKO.VUOSI
KORKO.VUOSI-funktio palauttaa vuosittaisen nimellisen koron efektiivisestä
vuosikorkokannasta perustuen määrättyyn määrään korkoakorollemaksavia jaksoja
vuodessa.
KORKO.VUOSI(efektiivinen korko; luku-kaudet-vuosi)
ÂÂ efektiivinen korko: Arvopaperin efektiivinen korko. efektiivinen korko on
numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim
8 %).
ÂÂ luku-kaudet-vuosi: Korkojaksojen lukumäärä vuodessa. luku-kaudet-vuosi on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0.
126 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 127
Esimerkkejä
=KORKO.VUOSI(0,0513; 365) palauttaa noin 5,00 %, vuosittaisen nimellisen korkokannan, jos
efektiivinen korko 5,13 % perustuu päiväsaldoon.
=KORKO.VUOSI(0,0512; 12) palauttaa noin 5,00 %, vuosittaisen nimellisen korkokannan, jos efektiivinen
korko 5,12 % perustuu kuukausisaldoon.
=KORKO.VUOSI(0,0509; 4) palauttaa noin 5,00 %, vuosittaisen nimellisen korkokannan, jos efektiivinen
korko 5,09 % perustuu neljännesvuosisaldoon.
=KORKO.VUOSI(0,0506; 2) palauttaa noin 5,00 %, vuosittaisen nimellisen korkokannan, jos efektiivinen
korko 5,06 % perustuu puolivuosisaldoon.
=KORKO.VUOSI(0,0500; 1) palauttaa noin 5,00 %, vuosittaisen nimellisen korkokannan, jos efektiivinen
korko 5,00 % perustuu vuosisaldoon.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KORKO.EFEKT” sivulla 116
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
NJAKSO
NJAKSO-funktio palauttaa lainan tai sijoituksen maksukausien määrän perustuen
sarjaan säännöllisiä kausittaisia rahavirtoja (vakiomääräisiä maksuja ja rahavirtoja
määrätyin väliajoin) ja kiinteään korkoprosenttiin.
NJAKSO(kauden korko; maksu; nykyarvo; tuleva arvo; erääntyy)
ÂÂ kauden korko: Korko per kausi. kauden korko on numeroarvo, joka syötetään joko
desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ maksu: Joka kausi suoritettu tai saatu maksu. maksu on numeroarvo. Jokaisella
kaudella vastaanotettu summa on positiivinen summa ja maksettu summa
on negatiivinen summa. Se voi olla esimerkiksi lainan maksettava kuukausierä
(negatiivinen) tai annuiteetista saatava kuukausittainen maksu (positiivinen).
ÂÂ nykyarvo: Alkusijoituksen arvo tai lainan tai annuiteetin määrä määriteltynä
negatiivisena lukuna. nykyarvo on numeroarvo. Alussa (aika 0) vastaanotettu summa
on positiivinen summa ja maksettu summa on negatiivinen summa. Esimerkiksi se
voi olla toiselle lainattu summa (positiivinen) tai annuiteettisopimuksen maksettu
alkumaksu (negatiivinen).
ÂÂ tuleva arvo: Valinnainen argumentti, joka määrittelee sijoituksen arvoa tai
annuiteetin jäljellä olevaa raha-arvoa (positiivinen määrä) tai jäljellä olevaa lainaa
(negatiivinen määrä) viimeisen maksun jälkeen. tuleva arvo on numeroarvo.
Sijoituskauden lopussa vastaanotettu summa on positiivinen summa ja maksettu
summa on negatiivinen summa. Se voi olla esimerkiksi lainan viimeinen isompi erä
(negatiivinen) tai sijoituksen viimeinen suurempi maksu (positiivinen).
ÂÂ erääntyy: Valinnainen argumentti, joka määrittelee erääntyvätkö laskut kauden
alkaessa vai päättyessä. Useimmat asuntolainat ja muut lainat edellyttävät
ensimmäisen maksun tekemistä ensimmäisen kauden (0) lopussa, joten se on
oletusarvona. Useimmat liisaus- ja vuokraerät ja jotkin muuntyyppiset maksut
maksetaan kauden alussa (1).
lopussa (0 tai jätetty pois): Maksut erääntyvät jokaisen kauden lopussa.
alussa (1): Maksut erääntyvät jokaisen kauden alussa.
Esimerkki 1
Kuvittele suunnittelevasi tyttäresi opintojen rahoittamista. Sinulla on 50 000 € sijoitettavaksi
talletustilille nyt ja voit lisätä 200 € tilille joka kuukauden lopussa. Säästötilin vuosittaisen koron
odotetaan olevan 4,5 %, ja korot maksetaan kuukausittain. Uskot tarvitsevasi 150 000 € siinä vaiheessa
kun hän aloittaa opiskelut.
NJAKSO-funktiolla voit määrittää, kuinka monena kautena sinun on tehtävä 200 € :n talletus.
Annettuihin tietoihin perustuen se olisi noin 181 kautta eli 15 vuotta ja 1 kuukausi.
kauden korko maksu nykyarvo tuleva arvo erääntyy
=NJAKSO(B2; C2;
D2; E2; F2)
=0,045/12 -200 -50000 150000 1
Esimerkki 2
Kuvittele, että olet ostamassa enosi kesämökin. Sinulla on 30 000 € käytettäväksi käsirahana nyt ja
voit lyhentää lainaa 1500 € kuussa. Enosi sanoo, että hän voi lainata sinulle käsirahan ja mökin käyvän
arvon 200 000 €:n välisen erotuksen (eli lainaisit häneltä 170 000 €) 7 % vuosittaisella korolla.
NJAKSO-funktiolla voit määrittää, kuinka monta kuukautta sinulla menee enosi lainan maksamiseen.
Annettuihin tietoihin perustuen siihen menisi noin 184 kuukautta eli 15 vuotta ja 4 kuukautta.
kauden korko maksu nykyarvo tuleva arvo erääntyy
=NJAKSO(B2; C2;
D2; E2; F2)
=0,07/12 -1500 170000 0 1
128 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 129
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”TULEVA.ARVO” sivulla 117
”MAKSU” sivulla 130
”NA” sivulla 138
”KORKO” sivulla 140
”Käytettävän Rahan aika-arvo -funktion valitseminen” sivulla 339
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
NNA
NNA-funktio palauttaa sijoituksen tämänhetkisen nettoarvon perustuen sarjaan
potentiaalisesti epäsäännöllisiä rahavirtoja, jotka tapahtuvat säännöllisin väliajoin.
NNA(kauden diskonttokorko; kassavirta; kassavirta…)
ÂÂ kauden diskonttokorko Diskonttokorko per kausi. kauden diskonttokorko on
numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim
8 %). kauden diskonttokorko on oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ kassavirta: Kassavirta. kassavirta on numeroarvo. Positiivinen arvo on tulo (rahavirta
sisään). Negatiivinen arvo on kulu (rahavirta ulos). Rahavirrat on jaksoitettava
samalla tavalla.
ÂÂ kassavirta...: Voit sisällyttää yhden tai useamman kassavirran.
Käyttöohjeita
ÂÂ kauden diskonttokorko määritellään käyttämällä samaa ajanjaksoa kuin
kassavirrassa. Esimerkiksi, jos kassavirrat ovat kuukausittaisia ja haluttu vuosittainen
diskonttokorko on 8 %, kauden diskonttokorko on määriteltävä arvona 0,00667 tai
0,667 % (0,08 jaettuna 12).
ÂÂ Jos rahavirrat ovat epäsäännöllisiä, käytä SISÄINEN KORKO-funktiota.
Esimerkki
Kuvittele, että sinulle on esitelty mahdollisuus sijoittaa rahaa yhtiöön. Koska yhtiössä jatketaan
tuotekehitystä, 25 000 € ja 10 000 € sijoitukset tarvitaan vielä ensimmäisen ja toisen vuoden lopussa
(tässä järjestyksessä). Kolmantena vuonna yhtiö uskoo toimivansa tulorahoituksella, mutta se ei
vielä pysty maksamaan tuottoa sijoittajille. Neljäntenä ja viidentenä vuonna sijoittajien ennustetaan
saavan 10 000 € ja 30 000 € (tässä järjestyksessä). Kuudennen vuoden lopussa yhtiö suunnitelmien
mukaan myydään ja sijoittajien ennustetaan saavan 100 000 €. Jotta sijoittaminen kannattaa, haluat
saada sijoituksellesi vähintään 10 % vuosittaisen tuoton.
NNA-funktiolla voit määrittää maksimimäärän, jonka olet valmis alunperin sijoittamaan yhtiöön.
Annettuihin oletuksiin perustuen NNA olisi 50 913, 43 €. Eli jos alkuperäinen sijoituksesi on tämän
verran tai vähemmän, tilaisuus vastaa 10 % tavoitteeseesi.
kauden
korko
Vuosi 1 Vuosi 2 Vuosi 3 Vuosi 4 Vuosi 5 Myyntituotot
=NNA(B2;
C2:H2)
0,10 -25000 -10000 0 10000 30000 100000
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SISÄINEN KORKO” sivulla 122
”NA” sivulla 138
”Käytettävän Rahan aika-arvo -funktion valitseminen” sivulla 339
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
MAKSU
MAKSU-funktio palauttaa lainan tai sijoituksen kiinteän jaksottaisen maksun perustuen
sarjaan säännöllisiä jaksottaisia rahavirtoja (vakiomääräisiä maksuja ja rahavirtoja
määrätyin väliajoin) ja kiinteään korkoprosenttiin.
MAKSU(kauden korko; luku-kaudet; nykyarvo; tuleva arvo; erääntyy)
ÂÂ kauden korko: Korko per kausi. kauden korko on numeroarvo, joka syötetään joko
desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim 8 %).
130 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 131
ÂÂ luku-kaudet: Kausien määrä. luku-kaudet on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ nykyarvo: Alkusijoituksen arvo tai lainan tai sijoituksen määrä. nykyarvo on
numeroarvo. Alussa (aika 0) vastaanotettu summa on positiivinen summa ja
maksettu summa on negatiivinen summa. Esimerkiksi, se voi olla toiselle lainattu
summa (positiivinen) tai annuiteettisopimuksen maksettu alkumaksu (negatiivinen).
ÂÂ tuleva arvo: Valinnainen argumentti, joka edustaa sijoituksen arvoa tai annuiteetin
jäljellä olevaa raha-arvoa (positiivinen määrä) tai jäljellä olevaa lainaa (negatiivinen
määrä) viimeisen maksun jälkeen. tuleva arvo on numeroarvo. Sijoituskauden
lopussa vastaanotettu summa on positiivinen summa ja maksettu summa
on negatiivinen summa. Se voi olla esimerkiksi lainan viimeinen isompi erä
(negatiivinen) tai sijoituksen viimeinen suurempi maksu (positiivinen). Jos se
jätetään pois, sen oletetaan olevan 0.
ÂÂ erääntyy: Valinnainen argumentti, joka määrittelee erääntyvätkö laskut kauden
alkaessa vai päättyessä. Useimmat asuntolainat ja muut lainat edellyttävät
ensimmäisen maksun tekemistä ensimmäisen kauden (0) lopussa, joten se on
oletusarvona. Useimmat liisaus- ja vuokraerät ja jotkin muuntyyppiset maksut
maksetaan kauden alussa (1).
lopussa (0 tai jätetty pois): Maksut erääntyvät jokaisen kauden lopussa.
alussa (1): Maksut erääntyvät jokaisen kauden alussa.
Esimerkki
Tässä esimerkissä MAKSU-funktiota käytetään määrittämään kiinteä maksuerä, kun lainan muut
tiedot on annettu.
funktio evaluoituu arvoon -1610,21 €, joka on lainan kiinteä maksuerä (se on negatiivinen, koska se on
kulu).
kauden korko luku-kaudet nykyarvo tuleva arvo erääntyy
=MAKSU(B2; C2;
D2; E2; F2)
=0,06/12 =10*12 200000 -100000 0
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”TULEVA.ARVO” sivulla 117
”IPMT” sivulla 120
”NJAKSO” sivulla 127
”PPMT” sivulla 132
”NA” sivulla 138
”KORKO” sivulla 140
”Esimerkki lainanlyhennystaulukosta” sivulla 343
”Käytettävän Rahan aika-arvo -funktion valitseminen” sivulla 339
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PPMT
PPMT-funktio palauttaa määrätyn lainan tai sijoituksen maksuerän pääoman osuuden
perustuen kiinteisiin, jaksotettuihin maksuihin ja kiinteään korkoon.
PPMT(kauden korko; kausi; luku-kaudet; nykyarvo; tuleva arvo; erääntyy)
ÂÂ kauden korko: Korko per kausi. kauden korko on numeroarvo, joka syötetään joko
desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ kausi: Maksukausi, jolle halutaan laskea lyhennyksen tai koron määrä. kausi on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0.
ÂÂ luku-kaudet: Kausien määrä. luku-kaudet on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ nykyarvo: Alkusijoituksen arvo tai lainan tai sijoituksen määrä. nykyarvo on
numeroarvo. Alussa (aika 0) vastaanotettu summa on positiivinen summa ja
maksettu summa on negatiivinen summa. Esimerkiksi, se voi olla toiselle lainattu
summa (positiivinen) tai annuiteettisopimuksen maksettu alkumaksu (negatiivinen).
ÂÂ tuleva arvo: Valinnainen argumentti, joka edustaa sijoituksen arvoa tai annuiteetin
jäljellä olevaa raha-arvoa (positiivinen määrä) tai jäljellä olevaa lainaa (negatiivinen
määrä) viimeisen maksun jälkeen. tuleva arvo on numeroarvo. Sijoituskauden
lopussa vastaanotettu summa on positiivinen summa ja maksettu summa
on negatiivinen summa. Se voi olla esimerkiksi lainan viimeinen isompi erä
(negatiivinen) tai sijoituksen viimeinen suurempi maksu (positiivinen). Jos se
jätetään pois, sen oletetaan olevan 0.
ÂÂ erääntyy: Valinnainen argumentti, joka määrittelee erääntyvätkö laskut kauden
alkaessa vai päättyessä. Useimmat asuntolainat ja muut lainat edellyttävät
ensimmäisen maksun tekemistä ensimmäisen kauden (0) lopussa, joten se on
oletusarvona. Useimmat liisaus- ja vuokraerät ja jotkin muuntyyppiset maksut
maksetaan kauden alussa (1).
lopussa (0 tai jätetty pois): Maksut erääntyvät jokaisen kauden lopussa.
132 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 133
alussa (1): Maksut erääntyvät jokaisen kauden alussa.
Esimerkki
Tässä esimerkissä PPMT-funktiota käytetään määrittämään laina-ajan kolmannen vuoden
ensimmäisen maksun (25. maksu) pääomalyhennyksen osuus esitellyillä lainatiedoilla. funktio
evaluoituu noin arvoon -687,80 € joka on 25. maksun pääoman osuus.
kauden korko kausi luku-kaudet nykyarvo tuleva arvo erääntyy
=PPMT(B2; C2;
D2; E2; F2; G2)
=0,06/12 25 =10*12 200000 -100000 0
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”MAKSETTU.KORKO” sivulla 108
”MAKSETTU.LYHENNYS” sivulla 110
”IPMT” sivulla 120
”MAKSU” sivulla 130
”Esimerkki lainanlyhennystaulukosta” sivulla 343
”Käytettävän Rahan aika-arvo -funktion valitseminen” sivulla 339
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
HINTA
HINTA-funktio palauttaa jaksottaista korkoa maksavan arvopaperin hinnan jokaista
lunastusarvon 100 €:a kohden.
HINTA(maksa; erääntymispäivä; vuosikorko; vuosituotto; lunastus; taajuus; päivien
laskentaperuste)
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ erääntymispäivä: Arvopaperin erääntymispäivä. erääntymispäivä on päiväys-/aikaarvo.
Sen on oltava myöhäisempi kuin maksa.
ÂÂ vuosikorko: Arvopaperin vuosittainen korkokanta tai ilmoitettu vuosikorko.
vuosikorko on numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai
prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ vuosituotto: Arvopaperin vuotuinen tuotto. vuosituotto on numeroarvo, joka
syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ lunastus: Lunastushinta nimellisarvon 100 €:a kohden. lunastus on numeroarvo,
jonka on oltava suurempi kuin 0. lunastus on summa, jonka arvopaperista saa sen
nimellisarvon 100 €:a kohden. Usein se on 100, joka tarkoittaa sitä, että arvopaperin
lunastusarvo on sama kuin sen nimellisarvo.
ÂÂ taajuus: Vuosittaisten koronmaksuerien määrä.
vuosittain (1): Yksi maksu vuodessa.
puolivuosittain (2): Kaksi maksua vuodessa.
neljännesvuosittain (4): Neljä maksua vuodessa.
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Esimerkki
Tässä esimerkissä HINTA-funktiota käytetään määrittelemään myyntihinta hypoteettiselle
arvopaperille, jota kuvataan seuraavilla arvoilla. Arvopaperi maksaa kausittaista korkoa.
funktio evaluoituu arvoon 106,50 €, joka on hinta nimellisarvon jokaista 100 €:a kohden.
maksa erääntymispäivä vuosikorko vuosituotto lunastus taajuus päivien
laskentaperuste
=HINTA (B2;
C2; D2; E2; F2;
G2; H2)
1.5.2009 30.6.2015 0,065 0,0525 100 2 0
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
134 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 135
”HINTA.DISK” sivulla 135
”HINTA.LUNASTUS” sivulla 136
”TUOTTO” sivulla 146
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
HINTA.DISK
HINTA.DISK-funktio palauttaa hinnan lunastusarvoonsa nähden alennuksella myydylle
arvopaperille, jolle ei makseta korkoa lunastusarvon jokaista 100 € :a kohden.
HINTA.DISK(maksa; erääntymispäivä; vuosituotto; lunastus; päivien laskentaperuste)
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ erääntymispäivä: Arvopaperin erääntymispäivä. erääntymispäivä on päiväys-/aikaarvo.
Sen on oltava myöhäisempi kuin maksa.
ÂÂ vuosituotto: Arvopaperin vuotuinen tuotto. vuosituotto on numeroarvo, joka
syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ lunastus: Lunastushinta nimellisarvon 100 €:a kohden. lunastus on numeroarvo,
jonka on oltava suurempi kuin 0. lunastus on summa, jonka arvopaperista saa sen
nimellisarvon 100 €:a kohden. Usein se on 100, joka tarkoittaa sitä, että arvopaperin
lunastusarvo on sama kuin sen nimellisarvo.
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Esimerkki
Tässä esimerkissä HINTA.DISK-funktiota käytetään määrittelemään myyntihinta hypoteettiselle
arvopaperille, jota kuvataan seuraavilla arvoilla. Arvopaperi ei maksa korkoa ja se myydään alle
nimellishinnan.
funktio evaluoituu arvoon 65,98 €, joka on hinta nimellisarvon jokaista 100 €:a kohden.
maksa erääntymispäivä diskontto lunastus päivien
laskentaperuste
=HINTA.DISK (B2;
C2; D2; E2; F2)
1.5.2009 30.6.2015 0,0552 100 0
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”HINTA” sivulla 133
”HINTA.LUNASTUS” sivulla 136
”TUOTTO.DISK” sivulla 148
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
HINTA.LUNASTUS
HINTA.LUNASTUS-funktio palauttaa vain erääntymispäivänä korkoa maksavan
arvopaperin hinnan jokaista lunastusarvon 100 €:a kohden.
HINTA.LUNASTUS(maksa; erääntymispäivä; liikkeellelaskupäivä; vuosikorko; vuosituotto;
päivien laskentaperuste)
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ erääntymispäivä: Arvopaperin erääntymispäivä. erääntymispäivä on päiväys-/aikaarvo.
Sen on oltava myöhäisempi kuin maksa.
136 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 137
ÂÂ liikkeellelaskupäivä: Arvopaperin alkuperäinen liikkeellelaskupäivä.
liikkeellelaskupäivä on päiväys-/aika-arvo ja sen on oltava varhaisin annettu päivä.
ÂÂ vuosikorko: Arvopaperin vuosittainen korkokanta tai ilmoitettu vuosikorko.
vuosikorko on numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai
prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ vuosituotto: Arvopaperin vuotuinen tuotto. vuosituotto on numeroarvo, joka
syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Esimerkki
Tässä esimerkissä HINTA.LUNASTUS-funktiota käytetään määrittelemään myyntihinta hypoteettiselle
arvopaperille, jota kuvataan seuraavilla arvoilla. Arvopaperi maksaa korkoa vain erääntymispäivänä.
funktio evaluoituu arvoon 99,002 €, joka on hinta nimellisarvon jokaista 100 €:a kohden.
maksa erääntymispäivä liikkeellelaskupäivä vuosikorko vuosituotto päivien
laskentaperuste
=HINTA.
LUNASTUS(B2;
C2; D2; E2; F2;
G2)
1.5.2009 30.6.2015 14.12.2008 0,065 0,06565 0
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”HINTA” sivulla 133
”HINTA.DISK” sivulla 135
”TUOTTO.ERÄP” sivulla 149
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
NA
NA-funktio palauttaa sijoituksen nykyisen arvon perustuen sarjaan säännöllisiä
jaksottaisia rahavirtoja (vakiomääräisiä maksuja ja rahavirtoja määrätyin väliajoin) ja
kiinteään korkoprosenttiin.
NA(kauden korko; luku-kaudet; maksu; tuleva arvo; erääntyy)
ÂÂ kauden korko: Korko per kausi. kauden korko on numeroarvo, joka syötetään joko
desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ luku-kaudet: Kausien määrä. luku-kaudet on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ maksu: Joka kausi suoritettu tai saatu maksu. maksu on numeroarvo. Jokaisella
kaudella vastaanotettu summa on positiivinen summa ja maksettu summa
on negatiivinen summa. Se voi olla esimerkiksi lainan maksettava kuukausierä
(negatiivinen) tai annuiteetista saatava kuukausittainen maksu (positiivinen).
ÂÂ tuleva arvo: Valinnainen argumentti, joka määrittelee sijoituksen arvoa tai
annuiteetin jäljellä olevaa raha-arvoa (positiivinen määrä) tai jäljellä olevaa lainaa
(negatiivinen määrä) viimeisen maksun jälkeen. tuleva arvo on numeroarvo.
Sijoituskauden lopussa vastaanotettu summa on positiivinen summa ja maksettu
summa on negatiivinen summa. Se voi olla esimerkiksi lainan viimeinen isompi erä
(negatiivinen) tai sijoituksen viimeinen suurempi maksu (positiivinen).
ÂÂ erääntyy: Valinnainen argumentti, joka määrittelee erääntyvätkö laskut kauden
alkaessa vai päättyessä. Useimmat asuntolainat ja muut lainat edellyttävät
ensimmäisen maksun tekemistä ensimmäisen kauden (0) lopussa, joten se on
oletusarvona. Useimmat liisaus- ja vuokraerät ja jotkin muuntyyppiset maksut
maksetaan kauden alussa (1).
lopussa (0 tai jätetty pois): Maksut erääntyvät jokaisen kauden lopussa.
alussa (1): Maksut erääntyvät jokaisen kauden alussa.
Käyttöohjeita
ÂÂ kauden korko määritellään käyttäen luku-kaudet-argumentin määrittämää
aikarajoitusta. Esimerkiksi, jos luku-kaudet kerrotaan kuukausissa ja vuosittainen
korko on 8%, kauden korko on määriteltävä arvona 0,00667 tai 0,667 % (0,08
jaettuna 12).
138 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 139
ÂÂ Jos maksu on määritelty, eikä sijoitusarvoa, rahavirtaa tai jäljellä olevaa lainasaldoa
ole, tuleva arvo voidaan jättää pois.
ÂÂ Jos maksu jätetään pois, funktioon on lisättävä tuleva arvo.
Esimerkki 1
Kuvittele suunnittelevasi tyttäresi opintojen rahoittamista. Hän on juuri täyttänyt 3 ja oletat hänen
aloittavan opiskelunsa 15 vuoden kuluttua. Uskot tarvitsevasi 150 000 € talletettuna säästötilille siinä
vaiheessa, kun hän aloittaa opiskelut. Voit tallettaa tilille 200 € lisää jokaisen kuukauden lopussa.
Seuraavan 15 vuoden kuluessa säästötilin oletetaan ansaitsevan vuosittaista korkoa 4,5 % ja korko
lasketaan kuukauden keskisaldolle.
NA-funktiolla voit määrittää mikä summa säästötilille on sijoitettava nyt, jotta säästötilin arvo on
150 000 € silloin, kun tyttäresi aloittaa opiskelun. Annettuihin oletuksiin perustuen funktio palauttaa
-50 227,88 € eli tämä summa olisi talletettava tilille nyt (funktio palauttaa negatiivisen luvun, koska
talletus säästötilille on tällä hetkellä kulu).
kauden korko luku-kaudet maksu tuleva arvo erääntyy
=NA(B2; C2; D2;
E2; F2)
=0,045/12 =15*12 -200 150000 1
Esimerkki 2
Tässä esimerkissä sinulle tehdään sijoitusehdotus. Sinulle ehdotetaan, että sijoitat diskontattuun
arvopaperiin nyt ja sen jälkeen et saa tai maksa mitään ennen kuin arvopaperi erääntyy. Diskontattu
arvopaperi erääntyy 14 vuoden kuluttua ja sen lunastusarvo on 100 000 €. Vaihtoehtoisesti voit jättää
rahasi pankin säästötilille, jossa sen odotettu vuosittainen tuotto on 5,25%.
NA-funktiolla voit laskea maksimimäärän, joka sinun kannattaa maksaa diskontatusta arvopaperista
nyt, olettaen että haluat vähintään yhtä hyvän koron kuin saisit säästötilillä. Oletettuihin tietoihin
perustuen maksimimäärä on -48 852,92 € (funktio palauttaa negatiivisen arvon, koska arvopaperi on
tällä hetkellä kulu).
kauden korko luku-kaudet maksu tuleva arvo erääntyy
=NA(B2; C2; D2;
E2; F2)
0,0525 14 0 100000 1
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”TULEVA.ARVO” sivulla 117
”SISÄINEN KORKO” sivulla 122
”NJAKSO” sivulla 127
”MAKSU” sivulla 130
”KORKO” sivulla 140
”Käytettävän Rahan aika-arvo -funktion valitseminen” sivulla 339
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KORKO
KORKO-funktio palauttaa sijoituksen tai lainan koron perustuen sarjaan säännöllisiä
jaksottaisia rahavirtoja (kiinteitä maksueriä ja säännöllisin väliajoin toistuvia rahavirtoja)
ja kiinteään korkoprosenttiin.
KORKO(luku-kaudet; maksu; nykyarvo; tuleva arvo; erääntyy; arvio)
ÂÂ luku-kaudet: Kausien määrä. luku-kaudet on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ maksu: Joka kausi suoritettu tai saatu maksu. maksu on numeroarvo. Jokaisella
kaudella vastaanotettu summa on positiivinen summa ja maksettu summa
on negatiivinen summa. Se voi olla esimerkiksi lainan maksettava kuukausierä
(negatiivinen) tai annuiteetista saatava kuukausittainen maksu (positiivinen).
ÂÂ nykyarvo: Alkusijoituksen arvo tai lainan tai sijoituksen määrä. nykyarvo on
numeroarvo. Alussa (aika 0) vastaanotettu summa on positiivinen summa ja
maksettu summa on negatiivinen summa. Esimerkiksi, se voi olla toiselle lainattu
summa (positiivinen) tai annuiteettisopimuksen maksettu alkumaksu (negatiivinen).
ÂÂ tuleva arvo: Valinnainen argumentti, joka edustaa sijoituksen arvoa tai annuiteetin
jäljellä olevaa raha-arvoa (positiivinen määrä) tai jäljellä olevaa lainaa (negatiivinen
määrä) viimeisen maksun jälkeen. tuleva arvo on numeroarvo. Sijoituskauden
lopussa vastaanotettu summa on positiivinen summa ja maksettu summa
on negatiivinen summa. Se voi olla esimerkiksi lainan viimeinen isompi erä
(negatiivinen) tai sijoituksen viimeinen suurempi maksu (positiivinen).
ÂÂ erääntyy: Valinnainen argumentti, joka määrittelee erääntyvätkö laskut kauden
alkaessa vai päättyessä. Useimmat asuntolainat ja muut lainat edellyttävät
ensimmäisen maksun tekemistä ensimmäisen kauden (0) lopussa, joten se on
oletusarvona. Useimmat liisaus- ja vuokraerät ja jotkin muuntyyppiset maksut
maksetaan kauden alussa (1).
lopussa (0 tai jätetty pois): Maksut erääntyvät jokaisen kauden lopussa.
alussa (1): Maksut erääntyvät jokaisen kauden alussa.
140 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 141
ÂÂ arvio: Valinnainen argumentti, joka määrittelee arviolaskelman korkokannalle. arvio
on numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai prosenttimerkillä
(esim 8 %). Jos se jätetään pois, oletusarvona on 10 %. Jos oletusarvo ei tuota
ratkaisua, kokeile suurempaa positiivista arvoa. Jos se ei tuota tulosta, kokeile pientä
negatiivista arvoa. Pienin sallittu arvo on -1.
Esimerkki
Kuvittele suunnittelevasi tyttäresi opintojen rahoittamista. Hän on juuri täyttänyt 3 ja oletat hänen
aloittavan opiskelunsa 15 vuoden kuluttua. Uskot tarvitsevasi 150 000 € talletettuna säästötilille siinä
vaiheessa, kun hän aloittaa opiskelut. Voit siirtää nyt sivuun 50 000 € ja lisätä tilille 200 € jokaisen
kuukauden lopussa. Seuraavan 15 vuoden kuluessa säästötilin oletetaan ansaitsevan vuosittaista
korkoa 4,5 % ja korko lasketaan kuukauden keskisaldolle.
KORKO-funktiolla voit määrittää, minkälaista korkoa säästötilille on maksettava, jotta tilillä on 150
000 € siihen mennessä, kun tyttäresi aloittaa opiskelun. Annettuihin oletuksiin perustuen funktio
palauttaa 0,377 %, joka on kuukausittainen korko, koska luku-kaudet oli kuukausittainen arvo.
Vuosikoroksi tulee 4.52 %.
luku-kaudet maksu nykyarvo tuleva arvo erääntyy arvio
=KORKO(B2; C2;
D2; E2; F2; G2)
=15*12 -200 -50000 150000 1 =0,1/12
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”TULEVA.ARVO” sivulla 117
”SISÄINEN KORKO” sivulla 122
”NJAKSO” sivulla 127
”MAKSU” sivulla 130
”NA” sivulla 138
”Käytettävän Rahan aika-arvo -funktion valitseminen” sivulla 339
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
SAATU.HINTA
SAATU.HINTA-funktio palauttaa erääntymisarvon arvopaperille, joka maksaa korkoa
vain erääntymispäivänä.
SAATU.HINTA(maksa; erääntymispäivä; sijoitusmäärä; vuosikorko; päivien
laskentaperuste)
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ erääntymispäivä: Arvopaperin erääntymispäivä. erääntymispäivä on päiväys-/aikaarvo.
Sen on oltava myöhäisempi kuin maksa.
ÂÂ sijoitusmäärä: Arvopaperiin sijoitettu määrä. sijoitusmäärä on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ vuosikorko: Arvopaperin vuosittainen korkokanta tai ilmoitettu vuosikorko.
vuosikorko on numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai
prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Esimerkki
Tässä esimerkissä SAATU.HINTA-funktiota käytetään määrittämään hypoteettisen arvopaperin
erääntymispäivänä saatavaa määrää. Arvopaperi kuvataan seuraavilla arvoilla. Arvopaperi maksaa
korkoa vain erääntymispäivänä. funktio evaluoituu arvoon 1651,83 € eli pääoman ja korkojen
yhteismäärän, joka maksetaan arvopaperin omistajalle erääntymispäivänä.
maksa erääntymispäivä sijoitusmäärä vuosikorko päivien
laskentaperuste
=SAATU.HINTA(B2;
C2; D2; E2; F2)
1.5.2009 30.6.2015 990,02 0,065 0
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KORKO.ARVOPAPERI” sivulla 119
142 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 143
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
STP
STP-funktio palauttaa omaisuuserän arvonalenemisen määritellyllä kaudella käyttäen
tasapoistometodia.
STP(hinta; loppuarvo; aika)
ÂÂ hinta: Sijoituksen alkuperäinen hankintahinta. hinta on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ loppuarvo: Sijoituksen loppuarvo. loppuarvo on lukuarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ aika: Kausien määrä omaisuuserän poistoaikana. aika on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi kuin 0. Argumentissa aika voi olla desimaali (esimerkiksi poistoaika
voi olla viisi ja puoli vuotta eli 5,5).
Esimerkki
=STP(10000; 1000; 6) palauttaa 1500 €, joka on poisto per vuosi euroina omaisuuserälle, jonka
alkuperäinen kustannus oli 10 000 € ja jonka loppuarvo 6 vuoden jälkeen on 1000 €.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”DB” sivulla 111
”DDB” sivulla 113
”VUOSIPOISTO” sivulla 144
”VDB” sivulla 145
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VUOSIPOISTO
VUOSIPOISTO-funktio palauttaa omaisuuserän arvonalenemisen määrätyn ajanjakson
aikana käyttäen sum-of-the-years-digits-metodia.
VUOSIPOISTO(hinta; loppuarvo; aika; poistokausi)
ÂÂ hinta: Sijoituksen alkuperäinen hankintahinta. hinta on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ loppuarvo: Sijoituksen loppuarvo. loppuarvo on lukuarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ aika: Kausien määrä omaisuuserän poistoaikana. aika on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi kuin 0. Argumentissa aika voi olla desimaali (esimerkiksi poistoaika
voi olla viisi ja puoli vuotta eli 5,5).
ÂÂ poistokausi: Kausi, jolle poisto halutaan laskea. poistokausi on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi kuin 0. Jos argumentissa poistokausi on desimaaliosa (murto-osa),
sitä ei huomioida.
Esimerkkejä
=VUOSIPOISTO(10000; 1000; 9; 1) palauttaa 1800 €, joka on omaisuuserän arvonaleneminen
ensimmäisenä vuonna, kun omaisuuserän alkuperäinen arvo on 10 000 € ja loppuarvo 9 vuoden
käyttöajan jälkeen on 1000 €.
=VUOSIPOISTO(10000; 1000; 9; 2) palauttaa 1600 €, joka on toisen vuoden arvonaleneminen.
=VUOSIPOISTO(10000; 1000; 9; 8) palauttaa 400 €, joka on 8. vuoden arvonaleneminen.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”DB” sivulla 111
”DDB” sivulla 113
”STP” sivulla 143
”VDB” sivulla 145
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
144 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 145
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VDB
VDB (variable declining balance) -funktio palauttaa omaisuuserän arvonalenemisen
määrätyn ajanjakson aikana, perustuen määritettyyn poistoprosenttiin.
VDB(hinta; loppuarvo; aika; aloituskausi; viimeinen kausi; poistokerroin; älä vaihda))
ÂÂ hinta: Sijoituksen alkuperäinen hankintahinta. hinta on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ loppuarvo: Sijoituksen loppuarvo. loppuarvo on lukuarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ aika: Kausien määrä omaisuuserän poistoaikana. aika on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi kuin 0. Argumentissa aika voi olla desimaali (esimerkiksi poistoaika
voi olla viisi ja puoli vuotta eli 5,5).
ÂÂ aloituskausi: Ensimmäinen laskentaan sisällytettävä kausi. aloituskausi on
numeroarvo.
ÂÂ viimeinen kausi: Viimeinen laskentaan sisällytettävä kausi. viimeinen kausi on
lukuarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0 ja suurempi kuin aloituskausi.
ÂÂ poistokerroin: Valinnainen luku, joka määrittää poistoprosentin. poistokerroin on
numeroarvo. Jos argumentti jätetään pois, oletusarvona on 2 (200 % tuplapoistossa).
Mitä korkeampi luku, sitä nopeampi poisto. Esimerkiksi jos poistoprosentiksi
halutaan 1,5 kertaa tasapoisto, käytä arvoa 1,5 tai 150 %.
ÂÂ älä vaihda: Valinnainen arvo, joka osoittaa, siirtyykö arvonaleneminen suoran viivan
menetelmään.
vaihda (0, EPÄTOSI tai jätetty pois): Siirry tasapoistomenetelmään vuonna, jolloin
tasapoisto ylittää DB-poiston.
älä vaihda (TOSI tai 1): Älä siirry tasapoistomenetelmään.
Käyttöohjeita
ÂÂ aloituskausi pitää määrittää kaudeksi ennen ensimmäistä kautta, jonka haluat
ottaa mukaan laskelmaan. Jos haluat ottaa mukaan ensimmäisen kauden, laita
aloituskausi-argumentin arvoksi 0.
ÂÂ Jos haluat määritellä arvonalenemisen, jossa huomioidaan vain ensimmäinen kausi,
viimeinen kausi -argumentin arvon on oltava 1.
Esimerkkejä
Kuvittele, että olet juuri ostanut omaisuuserän, joka maksoi 11 000,00 €, sen loppuarvo on 1000,00
€ ja sen odotettu käyttöikä on 5 vuotta. Aiot poistaa omaisuuserän käyttäen 1,5 (150 %) declining
balance -metodia.
=VDB(11000; 1000; 5; 0; 1; 1,5; 0) palauttaa 3300 €, joka on ensimmäisen vuoden poisto.
=VDB(11000; 1000; 5; 4; 5; 1,5; 0) palauttaa 1386,50 €, joka on viidennen (viimeisen) vuoden poisto,
olettaen, että tasapoistoa käytetään kun se on suurempi kuin DB-poisto.
=VDB(11000; 1000; 5; 4; 5; 1,5; 1) palauttaa 792,33 €, joka on viidennen (viimeisen) vuoden poisto,
olettaen että DB-poistoa käytetään koko ajan (älä vaihda on TOSI).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”DB” sivulla 111
”DDB” sivulla 113
”STP” sivulla 143
”VUOSIPOISTO” sivulla 144
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TUOTTO
TUOTTO-funktio palauttaa vuosittaisen efektiivisen koron arvopaperille, jolle
maksetaan säännöllistä jaksottaista korkoa.
TUOTTO(maksa; erääntymispäivä; vuosikorko; hinta; lunastus; taajuus; päivien
laskentaperuste)
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ erääntymispäivä: Päivä, jolloin arvopaperi erääntyy. erääntymispäivä on päiväys-/
aika-arvo. Sen on oltava myöhäisempi kuin maksa.
ÂÂ vuosikorko: Arvopaperin vuosittainen korkokanta tai ilmoitettu vuosikorko.
vuosikorko on numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai
prosenttimerkillä (esim 8 %).
146 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 147
ÂÂ hinta: Arvopaperin hinta nimellisarvon 100 €:a kohden. hinta on numeroarvo.
ÂÂ lunastus: Lunastushinta nimellisarvon 100 €:a kohden. lunastus on numeroarvo,
jonka on oltava suurempi kuin 0. lunastus on summa, jonka arvopaperista saa sen
nimellisarvon 100 €:a kohden. Usein se on 100, joka tarkoittaa sitä, että arvopaperin
lunastusarvo on sama kuin sen nimellisarvo.
ÂÂ taajuus: Vuosittaisten koronmaksuerien määrä.
vuosittain (1): Yksi maksu vuodessa.
puolivuosittain (2): Kaksi maksua vuodessa.
neljännesvuosittain (4): Neljä maksua vuodessa.
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Esimerkki
Tässä esimerkissä TUOTTO-funktiota käytetään määrittelemään vuosittainen tuotto hypoteettiselle
arvopaperille, jota kuvataan seuraavilla arvoilla. Arvopaperi maksaa kausittaista korkoa.
funktio evaluoituu noin arvoon 5,25 %.
maksa erääntymispäivä vuosikorko hinta lunastus taajuus päivien
laskentaperuste
=TUOTTO
(B2; C2; D2;
E2; F2; G2;
H2)
1.5.2009 30.6.2015 0,065 106,50 100 2 0
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”HINTA” sivulla 133
”TUOTTO.DISK” sivulla 148
”TUOTTO.ERÄP” sivulla 149
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TUOTTO.DISK
TUOTTO.DISK-funktio palauttaa vuosittaisen efektiivisen koron arvopaperille, joka on
myyty alle lunastusarvonsa ja jolle ei makseta korkoa.
TUOTTO.DISK(maksa; erääntymispäivä; hinta; lunastus; päivien laskentaperuste)
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ erääntymispäivä: Päivä, jolloin arvopaperi erääntyy. erääntymispäivä on päiväys-/
aika-arvo. Sen on oltava myöhäisempi kuin maksa.
ÂÂ hinta: Arvopaperin hinta nimellisarvon 100 €:a kohden. hinta on numeroarvo.
ÂÂ lunastus: Lunastushinta nimellisarvon 100 €:a kohden. lunastus on numeroarvo,
jonka on oltava suurempi kuin 0. lunastus on summa, jonka arvopaperista saa sen
nimellisarvon 100 €:a kohden. Usein se on 100, joka tarkoittaa sitä, että arvopaperin
lunastusarvo on sama kuin sen nimellisarvo.
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Esimerkki
Tässä esimerkissä TUOTTO.DISK-funktiota käytetään määrittelemään efektiivinen vuosittainen tuotto
hypoteettiselle arvopaperille, jota kuvataan seuraavilla arvoilla. Arvopaperi ei maksa korkoa ja se
myydään alle nimellishinnan.
funktio evaluoituu noin arvoon 8,37 %, joka edustaa vuosittaista tuottoa, jos arvopaperin 100 €:n
nimellisarvoa kohti maksetaan 65,98 €.
148 Luku 6 Rahoitusfunktiot
Luku 6 Rahoitusfunktiot 149
maksa erääntymispäivä hinta lunastus päivien
laskentaperuste
=TUOTTO.DISK(B2;
C2; D2; E2; F2)
1.5.2009 30.6.2015 65,98 100 0
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”HINTA.DISK” sivulla 135
”TUOTTO” sivulla 146
”TUOTTO.ERÄP” sivulla 149
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TUOTTO.ERÄP
TUOTTO.ERÄP-funktio palauttaa efektiivisen vuosikorkokannan arvopaperille, jolle
maksetaan korkoa vain erääntymispäivänä.
TUOTTO.ERÄP(maksa; erääntymispäivä; liikkeellelaskupäivä; vuosikorko; hinta; päivien
laskentaperuste)
ÂÂ maksa: Kaupan tilityspäivä. maksa on päiväys-/aika-arvo. Kaupan tilityspäivä on
yleensä yksi tai useampi päivää kauppapäivän jälkeen.
ÂÂ erääntymispäivä: Päivä, jolloin arvopaperi erääntyy. erääntymispäivä on päiväys-/
aika-arvo. Sen on oltava myöhäisempi kuin maksa.
ÂÂ liikkeellelaskupäivä: Arvopaperin alkuperäinen liikkeellelaskupäivä.
liikkeellelaskupäivä on päiväys-/aika-arvo ja sen on oltava varhaisin annettu päivä.
ÂÂ vuosikorko: Arvopaperin vuosittainen korkokanta tai ilmoitettu vuosikorko.
vuosikorko on numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esim. 0,08) tai
prosenttimerkillä (esim 8 %).
ÂÂ hinta: Arvopaperin hinta nimellisarvon 100 €:a kohden. hinta on numeroarvo.
ÂÂ päivien laskentaperuste: Valinnainen argumentti, joka määrittelee laskennassa
käytettävien päivien määrän kuukaudessa ja vuodessa.
30/360 (0 tai jätetty pois): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen
NASD-menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle.
todellinen/todellinen (1): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, jokaisen vuoden
todelliset päivät.
todellinen/360 (2): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 360 päivää vuodessa.
todellinen/365 (3): Jokaisen kuukauden todelliset päivät, 365 päivää vuodessa.
30E/360 (4): 30 päivää kuukaudessa, 360 päivää vuodessa käyttäen eurooppalaista
menetelmää päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle (eurooppalainen
30/360).
Esimerkki
Tässä esimerkissä TUOTTO.ERÄP-funktiota käytetään määrittelemään efektiivinen vuosittainen tuotto
hypoteettiselle arvopaperille, jota kuvataan seuraavilla arvoilla. Arvopaperi maksaa korkoa vain
erääntymispäivänä. funktio evaluoituu noin arvoon 6,565 %.
maksa erääntymispäivä liikkeellelaskupäivä vuosikorko hinta päivien
laskentaperuste
=TUOTTO.
ERÄP(B2; C2;
D2; E2; F2; G2)
1.5.2009 30.6.2015 14.12.2008 0,065 99,002 0
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”HINTA.LUNASTUS” sivulla 136
”TUOTTO” sivulla 146
”TUOTTO.DISK” sivulla 148
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
150 Luku 6 Rahoitusfunktiot
151
Loogiset ja informaatiofunktiot auttavat arvioimaan solujen
sisältöjä ja määrittelemään, kuinka evaluoida tai muuten
käyttää solujen sisältöjä tai kaavojen tuloksia.
Loogisten ja informaatiofunktioiden luettelo
iWork tarjoaa nämä loogiset ja informaatiofunktiot taulukoiden kanssa käytettäviksi.
Funktio Kuvaus
”JA” (sivu 152) JA-funktio palauttaa TOSI, jos kaikki argumentit
ovat tosia, ja muussa tapauksessa EPÄTOSI.
”EPÄTOSI” (sivu 153) EPÄTOSI-funktio palauttaa loogisen arvon
EPÄTOSI. Tämä funktio on sisällytetty
yhteensopivuuden vuoksi muista
taulukkolaskentaohjelmista tuotujen taulukoiden
kanssa.
”JOS” (sivu 154) JOS-funktio palauttaa toisen kahdesta arvosta
riippuen siitä, evaluoituuko määritelty lauseke
loogiseksi arvoksi TOSI vai EPÄTOSI.
”JOSVIRHE” (sivu 155) JOSVIRHE-funktio palauttaa määrittelemäsi arvon,
jos annettu arvo evaluoituu virheeksi; muussa
tapauksessa se palauttaa annetun arvon.
”ONTYHJÄ” (sivu 156) ONTYHJÄ-funktio palauttaa TOSI, jos määritelty
solu on tyhjä, ja muussa tapauksessa EPÄTOSI.
”ONVIRHE” (sivu 157) ONVIRHE-funktio palauttaa TOSI, jos annettu
lauseke evaluoituu virheeksi, ja muussa
tapauksessa EPÄTOSI.
Loogiset ja informaatiofunktiot 7
Funktio Kuvaus
”ONPARILLINEN” (sivu 158) ONPARILLINEN-funktio palauttaa TOSI, jos arvo
on parillinen (ei jätä jakojäännöstä jaettaessa
kahdella); muussa tapauksessa se palauttaa
EPÄTOSI.
”ONPARITON” (sivu 159) ONPARITON-funktio palauttaa TOSI, jos arvo
on pariton (jättää jakojäännöksen jaettaessa
kahdella); muussa tapauksessa se palauttaa
EPÄTOSI.
”EI” (sivu 159) EI-funktio palauttaa määritellyn lausekkeen
loogisen arvon vastakohdan.
”TAI” (sivu 160) TAI-funktio palauttaa TOSI, jos mikä tahansa
argumentti on tosi; muussa tapauksessa se
palauttaa EPÄTOSI.
”TOSI” (sivu 161) TOSI-funktio palauttaa loogisen arvon TOSI. Tämä
funktio on sisällytetty yhteensopivuuden vuoksi
muista taulukkolaskentaohjelmista tuotujen
taulukoiden kanssa.
JA
JA-funktio palauttaa TOSI, jos kaikki argumentit ovat tosia, ja muussa tapauksessa
EPÄTOSI.
JA(testilauseke; testilauseke…)
ÂÂ testilauseke: Lauseke. testilauseke voi sisältää mitä tahansa kunhan lauseke
evaluoituu loogiseksi arvoksi. Jos lauseke evaluoituu luvuksi, luvun 0 katsotaan
olevan EPÄTOSI ja muiden lukujen katsotaan olevan TOSI.
ÂÂ testilauseke…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisälausekkeen.
Käyttöohjeita
ÂÂ JA-funktio vastaa matematiikassa ja logiikassa käytettyä loogista konjunktiooperaattoria.
Se evaluoi ensin jokaisen testilausekkeen. Jos kaikki lausekkeet
evaluoituvat arvoksi TOSI, JA-funktio palauttaa TOSI; muussa tapauksessa EPÄTOSI.
Esimerkkejä
=JA(TOSI; TOSI) palauttaa TOSI, koska molemmat argumentit ovat tosia.
=JA(1; 0; 1; 1) palauttaa EPÄTOSI, koska yksi argumenteista on numeerinen 0, joka tulkitaan arvoksi
EPÄTOSI.
=JA(A5>60; A5<=100) palauttaa TOSI, jos solun A5 arvo on välillä 61 - 100, muussa tapauksessa
EPÄTOSI.
Seuraavat kaksi JOS-funktiota palauttavat saman arvon:
=JOS(B2>60; JOS(B2<=100; TOSI; EPÄTOSI); EPÄTOSI)
=JOS(JA(B2>60; B2<=100); TOSI; EPÄTOSI)
152 Luku 7 Loogiset ja informaatiofunktiot
Luku 7 Loogiset ja informaatiofunktiot 153
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”JOS” sivulla 154
”EI” sivulla 159
”TAI” sivulla 160
”Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen” sivulla 351
”Kommenttien lisääminen perustuen solujen sisältöön” sivulla 350
”Loogisten ja informaatiofunktioiden käyttäminen yhdessä” sivulla 349
”Loogisten ja informaatiofunktioiden luettelo” sivulla 151
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
EPÄTOSI
EPÄTOSI-funktio palauttaa loogisen arvon EPÄTOSI. Tämä funktio on sisällytetty
yhteensopivuuden vuoksi muista taulukkolaskentaohjelmista tuotujen taulukoiden
kanssa.
EPÄTOSI()
Käyttöohjeita
ÂÂ EPÄTOSI-funktiolla ei ole argumentteja. Sinun on kuitenkin lisättävä sulut:
=EPÄTOSI().
ÂÂ EPÄTOSI-funktion käyttämisen sijaan voit määritellä loogisen arvon EPÄTOSI
kirjoittamalla EPÄTOSI (tai epätosi) soluun tai funktion argumentiksi.
Esimerkkejä
=EPÄTOSI() palauttaa loogisen arvon EPÄTOSI.
=JA(1, EPÄTOSI()) palauttaa loogisen arvon EPÄTOSI.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”TOSI” sivulla 161
”Loogisten ja informaatiofunktioiden luettelo” sivulla 151
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
JOS
JOS-funktio palauttaa toisen kahdesta arvosta riippuen siitä, evaluoituuko määritelty
lauseke loogiseksi arvoksi TOSI vai EPÄTOSI.
JOS(jos-lauseke, jos tosi, jos epätosi)
ÂÂ jos-lauseke: Looginen lauseke. jos lauseke voi sisältää mitä tahansa kunhan lauseke
evaluoituu loogiseksi arvoksi. Jos lauseke evaluoituu luvuksi, luvun 0 katsotaan
olevan EPÄTOSI ja muiden lukujen katsotaan olevan TOSI.
ÂÂ jos tosi: Palautettu arvo, jos lauseke on TOSI. jos tosi voi sisältää minkä tyyppisen
arvon tahansa. Jos se jätetään pois (puolipiste mutta ei arvoa), JOS palauttaa 0.
ÂÂ jos epätosi: Valinnainen argumentti, joka määrittelee palautettavan arvon, jos
lauseke on EPÄTOSI. jos epätosi voi sisältää minkä tyyppisen arvon tahansa. Jos se
jätetään pois (puolipiste mutta ei arvoa), JOS palauttaa 0. Jos se jätetään kokonaan
pois (ei puolipistettä jos epätosi -lausekkeen jälkeen) ja jos-lauseke evaluoituu arvoksi
EPÄTOSI, JOS palauttaa EPÄTOSI.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos jos-lausekkeen looginen arvo on TOSI, funktio palauttaa jos tosi -lausekkeen;
muussa tapauksessa se palauttaa jos epätosi -lausekkeen.
ÂÂ Sekä jos tosi- että jos epätosi -lausekkeet voivat sisältää lisää JOS-funktioita
(sisäkkäisiä JOS-funktioita).
Esimerkkejä
=JOS(A5>=0, ”Ei negatiivinen”, ”Negatiivinen”) palauttaa tekstin ”Ei negatiivinen”, jos solu A5 sisältää
numeron, joka on suurempi tai yhtä suuri kuin nolla tai ei-numeerinen arvo. Jos solu A5 sisältää
arvon, joka on pienempi kuin 0, funktio palauttaa ”Negatiivinen”.
=JOS(JOSVIRHE(TAI(ONPARILLINEN(B4+B5); ONPARITON(B4+B5); EPÄTOSI);); ”Kaikki numeroita”;
”Kaikki eivät numeroita”) palauttaa tekstin ”Kaikki numeroita”, jos solut B4 ja B5 molemmat sisältävät
numeroita; muussa tapauksessa tekstin ”Kaikki eivät numeroita”. Tämä saavutetaan testaamalla, onko
kahden solun summa joko parillinen tai pariton. Jos solu ei ole numero, PARILLINEN- ja PARITONfunkiot
palauttavat virheen ja JOSVIRHE-funktio palauttaa EPÄTOSI; muussa tapauksessa se palauttaa
TOSI, koska joko PARILLINEN tai PARITON on TOSI. Joten jos joko B4 tai B5 ei ole numero tai looginen
arvo, JOS-lauseke palauttaa jos epätosi -lausekkeen ”Kaikki eivät numeroita”; muussa tapauksessa se
palauttaa jos tosi -lausekkeen ”Kaikki numeroita”.
154 Luku 7 Loogiset ja informaatiofunktiot
Luku 7 Loogiset ja informaatiofunktiot 155
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”JA” sivulla 152
”EI” sivulla 159
”TAI” sivulla 160
”Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen” sivulla 351
”Nollalla jakamisen estäminen” sivulla 351
”Kommenttien lisääminen perustuen solujen sisältöön” sivulla 350
”Loogisten ja informaatiofunktioiden käyttäminen yhdessä” sivulla 349
”Loogisten ja informaatiofunktioiden luettelo” sivulla 151
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
JOSVIRHE
JOSVIRHE-funktio palauttaa määrittelemäsi arvon, jos annettu arvo evaluoituu
virheeksi; muussa tapauksessa se palauttaa annetun arvon.
JOSVIRHE(mikä tahansa -lauseke, josvirhe)
ÂÂ mikä tahansa -lauseke: Testattava lauseke. mikä tahansa -lauseke voi sisältää minkä
tyyppisen arvon tahansa.
ÂÂ josvirhe: Palautettava arvo, jos mikä tahansa -lauseke evaluoituu virheeksi. josvirhe
voi sisältää minkä tyyppisen arvon tahansa.
Käyttöohjeita
ÂÂ Käytä JOSVIRHE-funktiota kaavan virheiden käsittelyyn. Esimerkiksi, jos käsittelet
dataa, jossa kelvollinen arvo solulle D1 on 0, kaava =B1/D1 saa aikaan virheen
(nollalla jakaminen). Tämä virhe voidaan välttää käyttämällä kaavaa kuten
=JOSVIRHE(B1/D1; "0"), joka palauttaa jakolaskun tuloksen, jos D1 ei ole nolla;
muussa tapauksessa se palauttaa 0.
Esimerkkejä
Jos B1 on numeroarvo ja D1 evaluoituu arvoksi 0, sitten:
=JOSVIRHE(B1/D1; 0) palauttaa 0, koska nollalla jakaminen on virhe.
=JOS(ONVIRHE(B1/D1); 0; B1/D1) on sama kuin edellinen JOSVIRHE-esimerkki, mutta edellyttää sekä
JOS- että ONVIRHE-funktioiden käyttöä.
=JOS(JOSVIRHE(TAI(ONPARILLINEN(B4+B5); ONPARITON(B4+B5); EPÄTOSI);); ”Kaikki numeroita”;
”Kaikki eivät numeroita”) palauttaa tekstin ”Kaikki numeroita”, jos solut B4 ja B5 molemmat sisältävät
numeroita; muussa tapauksessa tekstin ”Kaikki eivät numeroita”. Tämä saavutetaan testaamalla, onko
kahden solun summa joko parillinen tai pariton. Jos solu ei ole numero, PARILLINEN- ja PARITONfunkiot
palauttavat virheen ja JOSVIRHE-funktio palauttaa EPÄTOSI; muussa tapauksessa se palauttaa
TOSI, koska joko PARILLINEN tai PARITON on TOSI. Joten jos joko B4 tai B5 ei ole numero tai looginen
arvo, JOS-lauseke palauttaa jos epätosi -lausekkeen ”Kaikki eivät numeroita”; muussa tapauksessa se
palauttaa jos tosi -lausekkeen ”Kaikki numeroita”.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ONTYHJÄ” sivulla 156
”ONVIRHE” sivulla 157
”Loogisten ja informaatiofunktioiden luettelo” sivulla 151
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ONTYHJÄ
ONTYHJÄ-funktio palauttaa TOSI, jos määritelty solu on tyhjä, ja muussa tapauksessa
EPÄTOSI.
ONTYHJÄ(solu)
ÂÂ solu: Viittaus taulukon yksittäiseen soluun. solu on viitearvo yksittäiseen soluun,
joka voi sisältää minkä tahansa arvon tai olla tyhjä.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos solu on kokonaan tyhjä, funktio palauttaa TOSI; muussa tapauksessa se palauttaa
EPÄTOSI. Jos solu sisältää välilyönnin tai ei-tulostuvan merkin, funktio palauttaa
EPÄTOSI, vaikka solu näyttää olevan tyhjä.
156 Luku 7 Loogiset ja informaatiofunktiot
Luku 7 Loogiset ja informaatiofunktiot 157
Esimerkkejä
Jos taulukon solu A1 on tyhjä ja solu B2 sisältää luvun 100:
=ONTYHJÄ(A1) palauttaa TOSI.
=ONTYHJÄ(B2) palauttaa EPÄTOSI.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”JOSVIRHE” sivulla 155
”ONVIRHE” sivulla 157
”Kommenttien lisääminen perustuen solujen sisältöön” sivulla 350
”Loogisten ja informaatiofunktioiden käyttäminen yhdessä” sivulla 349
”Loogisten ja informaatiofunktioiden luettelo” sivulla 151
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ONVIRHE
ONVIRHE-funktio palauttaa TOSI, jos annettu lauseke evaluoituu virheeksi, ja muussa
tapauksessa EPÄTOSI.
ONVIRHE(mikä tahansa -lauseke)
ÂÂ mikä tahansa -lauseke: Testattava lauseke. mikä tahansa -lauseke voi sisältää minkä
tyyppisen arvon tahansa.
Käyttöohjeita
ÂÂ Usein on parempi käyttää JOSVIRHE-funktiota. JOSVIRHE-funktio tarjoaa kaiken
ONVIRHE-funktion toiminnallisuuden, mutta ei mahdollista ainoastaan virheen
tunnistusta, vaan myös sen keskeytyksen.
Esimerkkejä
Jos B1 on numeroarvo ja D1 evaluoituu arvoksi 0, sitten
=JOS(ONVIRHE(B1/D1); 0; B1/D1) palauttaa 0, koska nollalla jakaminen johtaa virheeseen.
=JOSVIRHE(B1/D1; 0) on sama kuin edellinen esimerkki, mutta edellyttää vain yhden funktion käyttöä.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”JOSVIRHE” sivulla 155
”ONTYHJÄ” sivulla 156
”Loogisten ja informaatiofunktioiden luettelo” sivulla 151
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ONPARILLINEN
ONPARILLINEN-funktio palauttaa TOSI, jos annettu numero on parillinen (ei jätä
jakojäännöstä jaettaessa kahdella); muussa tapauksessa se palauttaa EPÄTOSI.
ONPARILLINEN(num)
ÂÂ num: Numero. num on numeroarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos num on tekstiä, funktio palauttaa virheen. Jos num on looginen arvo TOSI (arvo
1), funktio palauttaa EPÄTOSI. Jos num on looginen arvo EPÄTOSI (arvo 0), funktio
palauttaa TOSI.
Esimerkkejä
=ONPARILLINEN(2) palauttaa TOSI.
=ONPARILLINEN(2,75) palauttaa TOSI.
=ONPARILLINEN(3) palauttaa EPÄTOSI.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ONPARITON” sivulla 159
”Loogisten ja informaatiofunktioiden luettelo” sivulla 151
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
158 Luku 7 Loogiset ja informaatiofunktiot
Luku 7 Loogiset ja informaatiofunktiot 159
ONPARITON
ONPARITON-funktio palauttaa TOSI, jos annettu numero on pariton (jättää
jakojäännöksen jaettaessa kahdella); muussa tapauksessa se palauttaa EPÄTOSI.
ONPARITON(num)
ÂÂ num: Numero. num on numeroarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos num on tekstiä, funktio palauttaa virheen. Jos num on looginen arvo TOSI (arvo
1), funktio palauttaa TOSI. Jos num on looginen arvo EPÄTOSI (arvo 0), funktio
palauttaa EPÄTOSI.
Esimerkkejä
=ONPARITON(3) palauttaa TOSI.
=ONPARITON(3,75) palauttaa TOSI.
=ONPARITON(2) palauttaa EPÄTOSI.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ONPARILLINEN” sivulla 158
”Loogisten ja informaatiofunktioiden luettelo” sivulla 151
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
EI
EI-funktio palauttaa määritellyn lausekkeen loogisen arvon vastakohdan.
EI(mikä tahansa -lauseke)
ÂÂ mikä tahansa -lauseke: Testattava lauseke. mikä tahansa -lauseke voi sisältää mitä
tahansa kunhan lauseke evaluoituu loogiseksi arvoksi. Jos lauseke evaluoituu
luvuksi, luvun 0 katsotaan olevan EPÄTOSI ja muiden lukujen katsotaan olevan TOSI.
Esimerkkejä
=EI(0) palauttaa TOSI, koska 0 tulkitaan arvoksi EPÄTOSI.
=TAI(A9; EI(A9)) palauttaa aina TOSI, koska joko A9 vai sen vastakohta on aina tosi.
=EI(TAI(EPÄTOSI; EPÄTOSI)) palauttaa TOSI, koska loogisen TAI-lausekkeen kumpikaan argumentti ei
ole tosi.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”JA” sivulla 152
”JOS” sivulla 154
”TAI” sivulla 160
”Loogisten ja informaatiofunktioiden luettelo” sivulla 151
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TAI
TAI-funktio palauttaa TOSI, jos mikä tahansa argumentti on tosi; muussa tapauksessa se
palauttaa EPÄTOSI.
TAI(mikä tahansa -lauseke, mikä tahansa -lauseke…)
ÂÂ mikä tahansa -lauseke: Testattava lauseke. mikä tahansa -lauseke voi sisältää mitä
tahansa kunhan lauseke evaluoituu loogiseksi arvoksi. Jos lauseke evaluoituu
luvuksi, luvun 0 katsotaan olevan EPÄTOSI ja muiden lukujen katsotaan olevan TOSI.
ÂÂ mikä tahansa -lauseke…: Voit sisällyttää yhden tai useamman testattavan
lisälausekkeen.
Käyttöohjeita
ÂÂ TAI-funktio vastaa matematiikassa ja logiikassa käytettyä loogista disjunktiooperaattoria.
Se evaluoi ensin jokaisen lausekkeen. Jos mikä tahansa lausekkeista
evaluoituu arvoksi TOSI, TAI-funktio palauttaa TOSI; muussa tapauksessa EPÄTOSI.
ÂÂ Jos lauseke on numeerinen, arvo 0 tulkitaan arvoksi EPÄTOSI ja kaikki muut nollasta
eroavat arvot tulkitaan arvoksi TOSI.
ÂÂ TAI-funktiota käytetään usein JOS-funktion kanssa, kun pitää arvioida useampaa
kuin yhtä ehtoa.
Esimerkkejä
=TAI(A1+A2<100; B1+B2<100) palauttaa EPÄTOSI, jos annettujen solujen molemmat summat ovat
suurempia tai yhtä suuria kuin 100 ja TOSI, jos vähintään yksi summista on alle 100.
=TAI(5; 0; 6) palauttaa TOSI, koska vähintään yksi argumentti ei ole nolla.
160 Luku 7 Loogiset ja informaatiofunktiot
Luku 7 Loogiset ja informaatiofunktiot 161
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”JA” sivulla 152
”JOS” sivulla 154
”EI” sivulla 159
”Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen” sivulla 351
”Kommenttien lisääminen perustuen solujen sisältöön” sivulla 350
”Loogisten ja informaatiofunktioiden käyttäminen yhdessä” sivulla 349
”Loogisten ja informaatiofunktioiden luettelo” sivulla 151
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TOSI
TOSI-funktio palauttaa loogisen arvon TOSI. Tämä funktio on sisällytetty
yhteensopivuuden vuoksi muista taulukkolaskentaohjelmista tuotujen taulukoiden
kanssa.
TOSI()
Käyttöohjeita
ÂÂ TOSI-funktiolla ei ole argumentteja. Sinun on kuitenkin lisättävä sulut: =TOSI().
ÂÂ TOSI-funktion käyttämisen sijaan voit määritellä loogisen arvon TOSI kirjoittamalla
TOSI (tai tosi) soluun tai funktion argumentiksi.
Esimerkkejä
=TOSI() palauttaa loogisen arvon TOSI.
=JA(1; TOSI()) palauttaa loogisen arvon TOSI.
=JA(1; TOSI) toimii täsmälleen samalla tavalla kuin edeltävä esimerkki.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”EPÄTOSI” sivulla 153
”Loogisten ja informaatiofunktioiden luettelo” sivulla 151
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
162 Luku 7 Loogiset ja informaatiofunktiot
163
Numeeriset funktiot auttavat suorittamaan laskutoimituksia
tavallisilla matemaattisilla arvoilla.
Numeeristen funktioiden luettelo
iWork tarjoaa taulukoiden kanssa käytettäviksi seuraavat numeeriset funktiot.
Funktio Kuvaus
”ITSEISARVO” (sivu 166) ITSEISARVO-funktio palauttaa luku- tai kestoarvon
itseisarvon.
”PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS” (sivu 166) PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS-funktio pyöristää luvun
nollasta poispäin lähimpään määritellyn
kertoimen monikertaan.
”KOMBINAATIO” (sivu 168) KOMBINAATIO-funktio palauttaa luvun, joka
kertoo, kuinka monella tavalla kohteita voi
yhdistää tietyn kokoisiksi ryhmiksi, kun ryhmän
sisäisellä järjestyksellä ei ole merkitystä.
”PARILLINEN” (sivu 168) PARILLINEN-funktio pyöristää luvun nollasta
poispäin seuraavaan parilliseen lukuun.
”EKSPONENTTI” (sivu 169) EKSPONENTTI-funktio palauttaa arvon e
(luonnollisten logaritmien kantaluku) korotettuna
määriteltyyn potenssiin.
”KERTOMA” (sivu 170) KERTOMA-funktio palauttaa luvun kertoman.
”KERTOMA.OSA” (sivu 171) KERTOMA.OSA-funktio palauttaa luvun
osakertoman.
”PYÖRISTÄ.KERR.ALAS” (sivu 172) PYÖRISTÄ.KERR.ALAS-funktio pyöristää luvun
nollaan päin lähimpään määritellyn kertoimen
monikertaan.
”SUURIIN.YHT.TEKIJÄ” (sivu 173) SUURIN.YHT.TEKIJÄ-funktio palauttaa
määriteltyjen lukujen suurimman yhteisen
jakajan.
Numeeriset funktiot 8
Funktio Kuvaus
”KOKONAISLUKU” (sivu 173) KOKONAISLUKU-funktio palauttaa lähimmän
kokonaisluvun, joka on pienempi tai yhtä suuri
kuin luku.
”PIENIN.YHT.JAETTAVA” (sivu 174) PIENIN.YHT.JAETTAVA-funktio palauttaa
määriteltyjen lukujen pienimmän yhteisen
jaettavan.
”LUONNLOG” (sivu 175) LUONNLOG-funktio palauttaa luvun luonnollisen
logaritmin, eli luvun, jonka potenssiin e on
korotettava jotta tuloksena on argumentin luku.
”LOG” (sivu 176) LOG-funktio palauttaa luvun logaritmin
määritellyllä kantaluvulla.
”LOG10” (sivu 177) LOG10-funktio palauttaa luvun kymmenkantaisen
logaritmin.
”JAKOJ” (sivu 177) JAKOJ-funktio palauttaa jakolaskun
jakojäännöksen.
”PYÖRISTÄ.KERR” (sivu 178) PYÖRISTÄ.KERR-funktio pyöristää luvun
lähimpään määritellyn kertoimen monikertaan.
”MULTINOMI” (sivu 179) MULTINOMI-funktio palauttaa annettujen lukujen
monijäsenisen kertoimen suljetun muodon.
”PARITON” (sivu 180) PARITON-funktio pyöristää luvun nollasta
poispäin seuraavaan parittomaan lukuun.
”PII” (sivu 181) PII-funktio palauttaa likiarvon π:stä (piistä) eli
ympyrän kehän suhteesta ympyrän halkaisijaan.
”POTENSSI” (sivu 182) POTENSSI-funktio palauttaa luvun korotettuna
potenssiin.
”TULO” (sivu 182) TULO-funktio palauttaa yhden tai useamman
luvun tulon.
”OSAMÄÄRÄ” (sivu 183) OSAMÄÄRÄ-funktio palauttaa kahden luvun
osamäärän kokonaislukuosan.
”SATUNNAISLUKU” (sivu 184) SATUNNAISLUKU-funktio palauttaa
satunnaisluvun, joka on suurempi tai yhtä suuri
kuin 0 ja pienempi kuin 1.
”SATUNNAISLUKU.VÄLILTÄ” (sivu 185) SATUNNAISLUKU.VÄLILTÄ-funktio palauttaa
satunnaisen kokonaisluvun määritellyltä alueelta.
”ROMAN” (sivu 185) ROMAN-funktio muuntaa luvun roomalaisiksi
numeroiksi.
”PYÖRISTÄ” (sivu 186) PYÖRISTÄ-funktio palauttaa luvun pyöristettynä
tiettyyn määrään sijoja.
”PYÖRISTÄ.DES.ALAS” (sivu 188) PYÖRISTÄ.DES.ALAS-funktio palauttaa luvun
pyöristettynä nollaan päin (alaspäin) tiettyyn
määrään sijoja.
164 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 165
Funktio Kuvaus
”PYÖRISTÄ.DES.YLÖS” (sivu 189) PYÖRISTÄ.DES.YLÖS-funktio palauttaa luvun
pyöristettynä nollasta poispäin (ylöspäin) tiettyyn
määrään sijoja.
”ETUMERKKI” (sivu 190) ETUMERKKI-funktio palauttaa arvon 1, kun
funktiossa käytettävä luku on positiivinen, arvon
-1 kun se on negatiivinen ja arvon 0, kun se on
nolla.
”NELIÖJUURI” (sivu 190) NELIÖJUURI-funktio palauttaa luvun neliöjuuren.
”NELIÖJUURI.PII” (sivu 191) NELIÖJUURI.PII-funktio palauttaa luvun
neliöjuuren kerrottuna π:llä (piillä).
”SUMMA” (sivu 191) SUMMA-funktio palauttaa lukujoukon summan.
”SUMMAJOS” (sivu 192) SUMMAJOS-funktio palauttaa lukujoukon
summan, jossa ovat mukana vain määriteltyä
ehtoa vastaavat luvut.
”SUMMA.JOS.JOUKKO” (sivu 194) SUMMA.JOS.JOUKKO-funktio palauttaa niiden
joukkojen solujen summan, joissa testiarvot
täyttävät annetut ehdot.
”TULOJEN.SUMMA” (sivu 196) TULOJEN.SUMMA-funktio palauttaa yhden tai
useamman alueen toisiaan vastaavien lukujen
tulojen summan.
”NELIÖSUMMA” (sivu 196) NELIÖSUMMA-funktio palauttaa lukujoukon
neliöiden summan.
”NELIÖEROTUSTEN.SUMMA” (sivu 197) NELIÖEROTUSTEN.SUMMA-funktio palauttaa
kahden joukon toisiaan vastaavien arvojen
erotusten neliöiden summan.
”NELIÖSUMMIEN.SUMMA” (sivu 198) NELIÖSUMMIEN.SUMMA-funktio palauttaa
kahden joukon toisiaan vastaavien arvojen
neliöiden summien summan.
”EROTUSTEN.NELIÖSUMMA” (sivu 199) EROTUSTEN.NELIÖSUMMA-funktio palauttaa
kahden joukon toisiaan vastaavien lukujen
erotusten neliöiden summan.
”KATKAISE” (sivu 199) KATKAISE-funktio katkaisee luvun haluttuun
määrään numeroita.
ITSEISARVO
ITSEISARVO-funktio palauttaa luvun tai keston itseisarvon.
ITSEISARVO(luku-kesto)
ÂÂ luku-kesto: Luku- tai kestoarvo. luku-kesto on luku- tai kestoarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ ITSEISARVO-funktion palauttama arvo on joko positiivinen luku tai 0.
Esimerkkejä
=ITSEISARVO(A1) palauttaa 5, jos solun A1 sisältö on 5.
=ITSEISARVO(8-5) palauttaa 3.
=ITSEISARVO(5-8) palauttaa 3.
=ITSEISARVO(0) palauttaa 0.
=ITSEISARVO(A1) palauttaa 0, jos solu A1 on tyhjä.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS
PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS-funktio pyöristää luvun nollasta poispäin lähimpään määritellyn
kertoimen monikertaan.
PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS(pyöristettävä luku; monikertatekijä)
ÂÂ pyöristettävä luku: Pyöristettävä luku. pyöristettävä luku on numeroarvo.
ÂÂ monikertatekijä: Luku, jota käytetään lähimmän monikerran määrittämiseen.
Monikertatekijä on numeroarvo ja sillä täytyy olla sama merkki kuin pyöristettävällä
luvulla.
166 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 167
Esimerkkejä
=PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS(0,25; 1) palauttaa 1.
=PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS(1,25; 1) palauttaa 2.
=PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS(-1,25; -1) palauttaa -2.
=PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS(5; 2) palauttaa 6.
=PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS(73; 10) palauttaa 80.
=PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS(7; 2,5) palauttaa 7,5.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PARILLINEN” sivulla 168
”PYÖRISTÄ.KERR.ALAS” sivulla 172
”KOKONAISLUKU” sivulla 173
”PYÖRISTÄ.KERR” sivulla 178
”PARITON” sivulla 180
”PYÖRISTÄ” sivulla 186
”PYÖRISTÄ.DES.ALAS” sivulla 188
”PYÖRISTÄ.DES.YLÖS” sivulla 189
”KATKAISE” sivulla 199
”Lisää pyöristämisestä” sivulla 346
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KOMBINAATIO
KOMBINAATIO-funktio palauttaa luvun, joka kertoo, kuinka monella tavalla kohteita voi
yhdistää tietyn kokoisiksi ryhmiksi, kun ryhmän sisäisellä järjestyksellä ei ole merkitystä.
KOMBINAATIO(yhteensä kohteita; ryhmän koko)
ÂÂ yhteensä kohteita: Kohteiden kokonaismäärä. yhteensä kohteita on numeroarvo
ja sen on oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 0. Jos argumentti yhteensä kohteita
sisältää desimaaliosan (murto-osan), sitä ei huomioida.
ÂÂ ryhmän koko: Kuhunkin ryhmään yhdistettyjen kohteiden määrä. ryhmän koko on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 0. Jos argumentti ryhmän
koko sisältää desimaaliosan (murto-osan), sitä ei huomioida.
Käyttöohjeita
ÂÂ Kombinaatiot ovat eri asia kuin permutaatiot. Kombinaatioissa ryhmän kohteiden
järjestystä ei huomioida, mutta permutaatioissa se huomioidaan. Esimerkiksi (1, 2, 3)
ja (3, 2, 1) ovat sama kombinaatio, mutta ne ovat kaksi eri permutaatiota. Jos haluat
kombinaatioiden määrän sijaan permutaatioiden määrän, käytä PERMUTAATIOfunktiota.
Esimerkkejä
=KOMBINAATIO(3; 2) palauttaa 3. Jos käytössä on 3 kohdetta ja niistä otetaan ryhmään aina 2,
voidaan luoda 3 erilaista ryhmää.
=KOMBINAATIO(3,2; 2,3) palauttaa 3. Murto-osat jätetään huomiotta.
=KOMBINAATIO(5; 2) ja =KOMBINAATIO(5; 3) molemmat palauttavat 10.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PERMUTAATIO” sivulla 273
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PARILLINEN
PARILLINEN-funktio pyöristää luvun nollasta poispäin seuraavaan parilliseen lukuun.
PARILLINEN(pyöristettävä luku)
ÂÂ pyöristettävä luku: Pyöristettävä luku. pyöristettävä luku on numeroarvo.
168 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 169
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos haluat pyöristää parittomaan lukuun, käytä PARITON-funktiota.
Esimerkkejä
=PARILLINEN(1) palauttaa 2.
=PARILLINEN(2) palauttaa 2.
=PARILLINEN(2,5) palauttaa 4.
=PARILLINEN(-2,5) palauttaa -4.
=PARILLINEN(0) palauttaa 0.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS” sivulla 166
”PYÖRISTÄ.KERR.ALAS” sivulla 172
”KOKONAISLUKU” sivulla 173
”PYÖRISTÄ.KERR” sivulla 178
”PARITON” sivulla 180
”PYÖRISTÄ” sivulla 186
”PYÖRISTÄ.DES.ALAS” sivulla 188
”PYÖRISTÄ.DES.YLÖS” sivulla 189
”KATKAISE” sivulla 199
”Lisää pyöristämisestä” sivulla 346
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
EKSPONENTTI
EKSPONENTTI-funktio palauttaa arvon e (luonnollisten logaritmien kantaluku)
korotettuna määriteltyyn potenssiin.
EKSPONENTTI(eksponentti)
ÂÂ eksponentti: Potenssi, johon e halutaan korottaa. eksponentti on numeroarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ EKSPONENTTI JA LUONNLOG ovat matemaattisesti käänteisiä siellä, missä
LUONNLOG on määritelty, mutta liukulukujen pyöristyksen vuoksi EXP(LN(x)) ei
välttämättä palauta täsmälleen x.
Esimerkki
=EKSPONENTTI(1) palauttaa e:n likiarvon 2,71828182845905.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”LUONNLOG” sivulla 175
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KERTOMA
KERTOMA-funktio palauttaa luvun kertoman.
KERTOMA(kertomaluku)
ÂÂ kertomaluku: Numero. kertomaluku on numeroarvo ja sen on oltava suurempi tai
yhtä suuri kuin 0. Jos argumentissa kertomaluku on desimaaliosa (murto-osa), sitä ei
huomioida.
Esimerkkejä
=KERTOMA(5) palauttaa 120 eli 1 * 2 * 3 * 4 * 5.
=KERTOMA(0) palauttaa 1.
=KERTOMA(4,5) palauttaa 24. Murtolukuosa katkaistaan pois ja kertoma lasketaan luvulle 4.
=KERTOMA(-1) palauttaa virheen, sillä luku ei saa olla negatiivinen.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KERTOMA.OSA” sivulla 171
”MULTINOMI” sivulla 179
170 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 171
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KERTOMA.OSA
KERTOMA.OSA-funktio palauttaa luvun osakertoman.
KERTOMA.OSA(kertomaluku)
ÂÂ kertomaluku: Numero. kertomaluku on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin -1. -1 ja 1 välillä olevat arvot palauttavat 1. Jos argumentissa
kertomaluku on desimaaliosa (murto-osa), sitä ei huomioida.
Käyttöohjeita
ÂÂ Parillisen kokonaisluvun osakertoma on tulo kaikista niistä parillisista
kokonaisluvuista, jotka ovat pienempiä tai yhtä suuria kuin kyseinen kokonaisluku
ja suurempia tai yhtä suuria kuin 2. Parittoman kokonaisluvun osakertoma on tulo
kaikista niistä parittomista kokonaisluvuista, jotka ovat pienempiä tai yhtä suuria
kuin kyseinen kokonaisluku ja suurempia tai yhtä suuria kuin 1.
Esimerkkejä
=KERTOMA.OSA(4) palauttaa 8 eli lukujen 2 ja 4 tulon.
=KERTOMA.OSA(4,7) palauttaa 8 eli lukujen 2 ja 4 tulon. Desimaaliosaa ei oteta huomioon.
=KERTOMA.OSA(10) palauttaa 3840 eli lukujen 2, 4,6,8 ja 10 tulon.
=KERTOMA.OSA(1) palauttaa 1. Myös luvut välillä -1 ja 1 palauttavat 1.
=KERTOMA.OSA(-1) palauttaa 1. Myös luvut välillä -1 ja 1 palauttavat 1.
=KERTOMA.OSA (7) palauttaa 105 eli lukujen 1, 3, 5 ja 7 tulon.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KERTOMA” sivulla 170
”MULTINOMI” sivulla 179
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PYÖRISTÄ.KERR.ALAS
PYÖRISTÄ.KERR.ALAS-funktio pyöristää luvun nollaan päin lähimpään määritellyn
kertoimen monikertaan.
PYÖRISTÄ.KERR.ALAS(pyöristettävä luku; kerroin)
ÂÂ pyöristettävä luku: Pyöristettävä luku. pyöristettävä luku on numeroarvo.
ÂÂ kerroin: Numero, jota käytetään lähimmän monikerran määrittämiseen. kerroin on
numeroarvo. Sillä on oltava sama etumerkki kuin pyöristettävällä luvulla.
Esimerkkejä
=PYÖRISTÄ.KERR.ALAS(0,25; 1) palauttaa 0.
=PYÖRISTÄ.KERR.ALAS(1,25; 1) palauttaa 1.
=PYÖRISTÄ.KERR.ALAS(5; 2) palauttaa 4.
=PYÖRISTÄ.KERR.ALAS(73; 10) palauttaa 70.
=PYÖRISTÄ.KERR.ALAS(-0,25; -1) palauttaa 0.
=PYÖRISTÄ.KERR.ALAS(9; 2,5) palauttaa 7,5.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS” sivulla 166
”PARILLINEN” sivulla 168
”KOKONAISLUKU” sivulla 173
”PYÖRISTÄ.KERR” sivulla 178
”PARITON” sivulla 180
”PYÖRISTÄ” sivulla 186
”PYÖRISTÄ.DES.ALAS” sivulla 188
”PYÖRISTÄ.DES.YLÖS” sivulla 189
”KATKAISE” sivulla 199
”Lisää pyöristämisestä” sivulla 346
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
172 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 173
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
SUURIIN.YHT.TEKIJÄ
SUURIIN.YHT.TEKIJÄ palauttaa määriteltyjen lukujen suurimman yhteisen jakajan.
SUURIIN.YHT.TEKIJÄ(lukuarvo; lukuarvo…)
ÂÂ lukuarvo: Numero. lukuarvo on numeroarvo. Jos siinä on desimaaliosa, sitä ei
huomioida.
ÂÂ lukuarvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäluvun.
Käyttöohjeita
ÂÂ Suurin yhteinen jakaja, jota joskus kutsutaan myös suurimmaksi yhteiseksi tekijäksi,
on suurin kokonaisluku, joka jakaa kunkin luvun ilman jakojäännöstä.
Esimerkkejä
=SUURIIN.YHT.TEKIJÄ(8; 10) palauttaa 2.
=SUURIIN.YHT.TEKIJÄ(99; 102; 105) palauttaa 3.
=SUURIIN.YHT.TEKIJÄ(34; 51) palauttaa 17.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PIENIN.YHT.JAETTAVA” sivulla 174
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KOKONAISLUKU
KOKONAISLUKU-funktio palauttaa lähimmän kokonaisluvun, joka on pienempi tai yhtä
suuri kuin luku.
KOKONAISLUKU(pyöristettävä luku)
ÂÂ pyöristettävä luku: Pyöristettävä luku. pyöristettävä luku on numeroarvo.
Esimerkkejä
=KOKONAISLUKU(1,49) palauttaa 1.
=KOKONAISLUKU(1,50) palauttaa 1.
=KOKONAISLUKU(1,23456) palauttaa 1.
=KOKONAISLUKU(1111,222) palauttaa 1111.
=KOKONAISLUKU(-2,2) palauttaa -3.
=KOKONAISLUKU(-2,8) palauttaa -3.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS” sivulla 166
”PARILLINEN” sivulla 168
”PYÖRISTÄ.KERR.ALAS” sivulla 172
”PYÖRISTÄ.KERR” sivulla 178
”PARITON” sivulla 180
”PYÖRISTÄ” sivulla 186
”PYÖRISTÄ.DES.ALAS” sivulla 188
”PYÖRISTÄ.DES.YLÖS” sivulla 189
”KATKAISE” sivulla 199
”Lisää pyöristämisestä” sivulla 346
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PIENIN.YHT.JAETTAVA
PIENIN.YHT.JAETTAVA-funktio palauttaa määriteltyjen lukujen pienimmän yhteisen
jaettavan.
PIENIN.YHT.JAETTAVA(lukuarvo; lukuarvo…)
ÂÂ lukuarvo: Numero. lukuarvo on numeroarvo.
174 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 175
ÂÂ lukuarvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäluvun.
Käyttöohjeita
ÂÂ Pienin yhteinen jaettava on pienin kokonaisluku, joka on määriteltyjen lukujen
monikerta.
Esimerkkejä
=PIENIN.YHT.JAETTAVA(2; 3) palauttaa 6.
=PIENIN.YHT.JAETTAVA(34; 68) palauttaa 68.
=PIENIN.YHT.JAETTAVA(30; 40; 60) palauttaa 120.
=PIENIN.YHT.JAETTAVA(30,25; 40,333; 60,5) palauttaa 120 (murto-osia ei huomioida).
=PIENIN.YHT.JAETTAVA(2; -3) näyttää virheen (negatiiviset luvut eivät ole sallittuja).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SUURIIN.YHT.TEKIJÄ” sivulla 173
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
LUONNLOG
LUONNLOG-funktio palauttaa luvun luonnollisen logaritmin, eli luvun, jonka potenssiin
e on korotettava jotta tuloksena on kyseinen luku.
LUONNLOG(pos. luku)
ÂÂ pos. luku: Positiivinen luku. pos. luku on numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin
0.
Käyttöohjeita
ÂÂ EKSPONENTTI JA LUONNLOG ovat matemaattisesti käänteisiä siellä, missä
LUONNLOG on määritelty, mutta liukulukujen pyöristyksen vuoksi =LN(EXP(x)) ei
välttämättä palauta täsmälleen x.
Esimerkki
=LUONNLOG(2,71828) palautta likimäärin 1 eli potenssin, johon e on korotettava, jotta tuloksena on
2,71828.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”EKSPONENTTI” sivulla 169
”LOG” sivulla 176
”LOGNORM.JAKAUMA.KÄÄNT” sivulla 261
”LOGNORM.JAKAUMA” sivulla 261
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
LOG
LOG-funktio palauttaa luvun logaritmin määritellyllä kantaluvulla.
LOG(pos. luku; kantaluku)
ÂÂ pos. luku: Positiivinen luku. pos. luku on numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin
0.
ÂÂ kantaluku: Valinnainen arvo, joka määrittelee logaritmin kannan. kantaluku on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0. Jos kantaluku on 1, seurauksena on
jako arvolla 0 ja funktio palauttaa virheen. Jos kantalukua ei anneta, sen oletetaan
olevan 10.
Esimerkkejä
=LOG(8; 2) palauttaa 3.
=LOG(100, 10) ja LOG(100) palauttavat molemmat 2.
=LOG(5,0625, 1,5) palauttaa 4.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”LOG10” sivulla 177
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
176 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 177
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
LOG10
LOG10-funktio palauttaa luvun kymmenkantaisen logaritmin.
LOG10(pos. luku)
ÂÂ pos. luku: Positiivinen luku. pos. luku on numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin
0.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos haluat selvittää logaritmin muulle kantaluvulle kuin 10, käytä LOG-funktiota.
Esimerkkejä
=LOG10(1) palauttaa 0.
=LOG10(10) palauttaa 1.
=LOG10(100) palauttaa 2.
=LOG10(1000) palauttaa 3.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”LUONNLOG” sivulla 175
”LOG” sivulla 176
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
JAKOJ
JAKOJ-funktio palauttaa jakolaskun jakojäännöksen.
JAKOJ(jaettava; jakaja)
ÂÂ jaettava: Luku, joka jaetaan toisella luvulla. jaettava on numeroarvo.
ÂÂ jakaja: Luku, joka jakaa toisen luvun. jakaja on numeroarvo. Jos 0, seurauksena on
jako nollalla ja funktio palauttaa virheen.
Käyttöohjeita
ÂÂ Tuloksen etumerkki vastaa jakajan etumerkkiä.
ÂÂ Kun lasketaan JAKOJ(a; b), JAKOJ antaa luvun r siten, että a = bk + r, missä r on arvo
väliltä 0 ja b ja k on kokonaisluku.
ÂÂ JAKOJ(a; b) on yhtä kuin a-b*KOKONAISLUKU(a/b).
Esimerkkejä
=JAKOJ(6; 3) palauttaa 0.
=JAKOJ(7; 3) palauttaa 1.
=JAKOJ(8; 3) palauttaa 2.
=JAKOJ(-8; 3) palauttaa 1.
=JAKOJ(4,5; 2) palauttaa 0,5.
=JAKOJ(7; 0,75) palauttaa 0,25.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”OSAMÄÄRÄ” sivulla 183
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PYÖRISTÄ.KERR
PYÖRISTÄ.KERR-funktio pyöristää luvun lähimpään määritellyn kertoimen monikertaan.
PYÖRISTÄ.KERR(pyöristettävä luku; kerroin)
ÂÂ pyöristettävä luku: Pyöristettävä luku. pyöristettävä luku on numeroarvo.
ÂÂ kerroin: Numero, jota käytetään lähimmän monikerran määrittämiseen. kerroin on
numeroarvo. Sillä on oltava sama etumerkki kuin pyöristettävällä luvulla.
Esimerkkejä
=PYÖRISTÄ.KERR(2; 3) palauttaa 3.
=PYÖRISTÄ.KERR(4; 3) palauttaa 3.
=PYÖRISTÄ.KERR(4,4999; 3) palauttaa 3.
=PYÖRISTÄ.KERR(4,5; 3) palauttaa 6.
=PYÖRISTÄ.KERR(-4,5; 3) palauttaa virheen.
178 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 179
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS” sivulla 166
”PARILLINEN” sivulla 168
”PYÖRISTÄ.KERR.ALAS” sivulla 172
”KOKONAISLUKU” sivulla 173
”PARITON” sivulla 180
”PYÖRISTÄ” sivulla 186
”PYÖRISTÄ.DES.ALAS” sivulla 188
”PYÖRISTÄ.DES.YLÖS” sivulla 189
”KATKAISE” sivulla 199
”Lisää pyöristämisestä” sivulla 346
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
MULTINOMI
MULTINOMI-funktio palauttaa annettujen lukujen monijäsenisen kertoimen. Se
suorittaa tämän määrittelemällä annettujen lukujen summan kertoman suhteen
lukujen kertomien tuloon.
MULTINOMI(ei-negatiivinen luku; ei-negatiivinen luku…)
ÂÂ ei-negatiivinen luku: Numero. ei-negatiivinen luku on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ ei-negatiivinen luku…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäluvun.
Esimerkkejä
=MULTINOMI(2) palauttaa 1. 2:n kertoma on 2. 1:n ja 2:n tulo on 2. Jakolaskussa 2:2 suhde on 1.
=MULTINOMI(1; 2; 3) palauttaa 60. Lukujen 1, 2 ja 3 summan kertoma on 720. Lukujen 1, 2 ja 3
kertomien tulo on 12. Jakolaskussa 720:12 suhde on 60.
=MULTINOMI(4; 5; 6) palauttaa 630630. Lukujen 4, 5 ja 6 summan kertoma on 1,30767E+12. Lukujen 4,
5 ja 6 kertomien tulo on 2073600. Jakolaskussa 1,30767E+12:2073600 suhde on 630630.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KERTOMA” sivulla 170
”KERTOMA.OSA” sivulla 171
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PARITON
PARITON-funktio pyöristää luvun nollasta poispäin seuraavaan parittomaan lukuun.
PARITON(pyöristettävä luku)
ÂÂ pyöristettävä luku: Pyöristettävä luku. pyöristettävä luku on numeroarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos haluat pyöristää parilliseen lukuun, käytä PARILLINEN-funktiota.
Esimerkkejä
=PARITON(1) palauttaa 1.
=PARITON(2) palauttaa 3.
=PARITON(2,5) palauttaa 3.
=PARITON(-2,5) palauttaa -3.
=PARITON(0) palauttaa 1.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS” sivulla 166
”PARILLINEN” sivulla 168
180 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 181
”PYÖRISTÄ.KERR.ALAS” sivulla 172
”KOKONAISLUKU” sivulla 173
”PYÖRISTÄ.KERR” sivulla 178
”PYÖRISTÄ” sivulla 186
”PYÖRISTÄ.DES.ALAS” sivulla 188
”PYÖRISTÄ.DES.YLÖS” sivulla 189
”KATKAISE” sivulla 199
”Lisää pyöristämisestä” sivulla 346
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PII
PII-funktio palauttaa likiarvon π:stä (piistä) eli ympyrän kehän suhteesta ympyrän
halkaisijaan.
PII()
Käyttöohjeita
ÂÂ PII-funktiolla ei ole argumentteja. Siihen on kuitenkin lisättävä sulut: =PII().
ÂÂ PII on 15 sijan likiarvo.
Esimerkkejä
=PII() palauttaa 3,14159265358979.
=SIN(PII()/2) palauttaa 1, joka on π/2 radiaanin eli 90 asteen sini.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”COS” sivulla 324
”SIN” sivulla 327
”TAN” sivulla 329
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
POTENSSI
POTENSSI-funktio palauttaa luvun korotettuna potenssiin.
POTENSSI(luku; eksponentti)
ÂÂ luku: Numero. luku on numeroarvo.
ÂÂ eksponentti: Potenssi, johon annettu luku korotetaan. eksponentti on numeroarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ POTENSSI-funktio tuottaa saman tuloksen kuin operaattori ^: =POTENSSI(x; y)
palauttaa saman tuloksen kuin =x^y.
Esimerkkejä
=POTENSSI(2; 3) palauttaa 8.
=POTENSSI(2; 10) palauttaa 1024.
=POTENSSI(0,5; 3) palauttaa 0,125.
=POTENSSI(100; 0,5) palauttaa 10.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TULO
TULO-funktio palauttaa yhden tai useamman luvun tulon.
TULO(lukuarvo; lukuarvo…)
ÂÂ lukuarvo: Numero. lukuarvo on numeroarvo.
182 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 183
ÂÂ lukuarvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäluvun.
Käyttöohjeita
ÂÂ Arvojen joukossa olevia tyhjiä soluja ei huomioida eivätkä ne vaikuta tulokseen.
Esimerkkejä
=TULO(2; 4) palauttaa 8.
=TULO(0,5; 5; 4; 5) palauttaa 50.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SUMMA” sivulla 191
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
OSAMÄÄRÄ
OSAMÄÄRÄ-funktio palauttaa kahden luvun osamäärän kokonaislukuosan.
OSAMÄÄRÄ(jaettava; jakaja)
ÂÂ jaettava: Luku, joka jaetaan toisella luvulla. jaettava on numeroarvo.
ÂÂ jakaja: Luku, joka jakaa toisen luvun. jakaja on numeroarvo. Jos 0, seurauksena on
jako nollalla ja funktio palauttaa virheen.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos jompikumpi, mutta ei molemmat, jakajasta ja jaettavasta on negatiivinen,
tulos on negatiivinen. Jos sekä jakajan ja jaettavan etumerkki on sama, tulos on
positiivinen.
ÂÂ Funktio palauttaa vain osamäärän kokonaislukuosan. Murto-osaa (jakojäännöstä) ei
huomioida.
Esimerkkejä
=OSAMÄÄRÄ(5; 2) palauttaa 2.
=OSAMÄÄRÄ(5,99; 2) palauttaa 2.
=OSAMÄÄRÄ(-5; 2) palauttaa -2.
=OSAMÄÄRÄ(6; 2) palauttaa 3.
=OSAMÄÄRÄ(5; 6) palauttaa 0.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”JAKOJ” sivulla 177
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
SATUNNAISLUKU
SATUNNAISLUKU-funktio palauttaa satunnaisluvun, joka on suurempi tai yhtä suuri
kuin 0 ja pienempi kuin 1.
SATUNNAISLUKU()
Käyttöohjeita
ÂÂ SATUNNAISLUKU-funktiolla ei ole argumentteja. Siihen on kuitenkin lisättävä sulut:
=SATUNNAISLUKU().
ÂÂ Aina kun taulukossa muutetaan arvoa, generoidaan uusi satunaisluku, joka on
suurempi tai yhtä suuri kuin 0 ja pienempi kuin 1.
Esimerkki
=SATUNNAISLUKU() palauttaa esimerkiksi 0,217538648284972, 0,6137690856, 0,0296026556752622 ja
0,4684193600, kun laskutoimitus suoritetaan neljä kertaa.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SATUNNAISLUKU.VÄLILTÄ” sivulla 185
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
184 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 185
SATUNNAISLUKU.VÄLILTÄ
SATUNNAISLUKU.VÄLILTÄ-funktio palauttaa satunnaisen kokonaisluvun määritellyltä
alueelta.
SATUNNAISLUKU.VÄLILTÄ(alempi; ylempi)
ÂÂ alempi: Alaraja. alempi on numeroarvo.
ÂÂ ylempi: Yläraja. ylempi on numeroarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ Aina kun taulukossa muutetaan arvoa, generoidaan uusi satunaisluku ala- ja ylärajan
väliltä.
Esimerkki
=SATUNNAISLUKU.VÄLILTÄ(1; 10) palauttaa esimerkiksi 8, 6, 2, 3 ja 5 kun laskutoimitus suoritetaan viisi
kertaa.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SATUNNAISLUKU” sivulla 184
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ROMAN
ROMAN-funktio muuntaa luvun roomalaisiksi numeroiksi.
ROMAN(arabialainen luku; roomalainen tyyli)
ÂÂ arabialainen luku Muunnettava luku arabialaisilla numeroilla. arabialainen luku on
numeroarvo väliltä 0 - 3999.
ÂÂ roomalainen tyyli: Valinnainen arvo, joka päättää kuinka tarkasti klassisia sääntöjä
käytetään muodostettaessa roomalaisia numeroita.
tarkka (0 tai TOSI tai jätetty pois): Käytetään tarkimpia klassisia sääntöjä. Kun
pienempi numeromerkki edeltää suurempaa tarkoittaen, että se vähennetään
suuremman merkin luvusta, pienemmän numeromerkin on oltava luvun 10 potenssi
ja sitä seuraava numero ei saa olla yli 10 kertaa sen suuruinen. Esimerkiksi 999
esitetään muodossa CMXCIX, ei muodossa LMVLIV.
yksinkertaista yhdellä asteella (1): Tarkkaa klassista sääntöä yksinkertaistetaan
yhdellä asteella. Kun pienempi numeromerkki edeltää suurempaa, pienemmän
numeromerkin ei tarvitse olla luvun 10 potenssi ja suhteellisen suuruuden sääntöä
venytetään yhden numeromerkin verran. Esimerkiksi 999 voidaan esittää muodossa
LMVLIV, mutta ei muodossa XMIX.
yksinkertaista kahdella asteella (2): Klassista sääntöä yksinkertaistetaan kahdella
asteella. Kun pienempi numeromerkki edeltää suurempaa, suhteellisen suuruuden
sääntöä venytetään kahden numeromerkin verran. Esimerkiksi 999 voidaan esittää
muodossa XMIX, mutta ei muodossa VMIV.
yksinkertaista kolmella asteella (3): Klassista sääntöä yksinkertaistetaan kolmella
asteella. Kun pienempi numeromerkki edeltää suurempaa, suhteellisen suuruuden
sääntöä venytetään kolmen numeromerkin verran. Esimerkiksi 999 voidaan esittää
muodossa VMIV, mutta ei muodossa IM.
yksinkertaista neljällä asteella (4 tai EPÄTOSI): Klassista sääntöä yksinkertaistetaan
neljällä asteella. Kun pienempi numeromerkki edeltää suurempaa, suhteellisen
suuruuden sääntöä venytetään neljän numeromerkin verran. Esimerkiksi 999
voidaan esittää muodossa IM.
Esimerkkejä
=ROMAN(12) palauttaa XII.
=ROMAN(999) palauttaa CMXCIX.
=ROMAN(999; 1) palauttaa LMVLIV.
=ROMAN(999; 2) palauttaa XMIX.
=ROMAN(999; 3) palauttaa VMIV.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PYÖRISTÄ
PYÖRISTÄ-funktio palauttaa luvun pyöristettynä tiettyyn määrään sijoja.
PYÖRISTÄ(pyöristettävä luku; numerot)
ÂÂ pyöristettävä luku: Pyöristettävä luku. pyöristettävä luku on numeroarvo.
186 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 187
ÂÂ numerot: Säilytettävien numeroiden määrä suhteessa desimaalipilkkuun. numerot
on numeroarvo. Positiivinen luku tarkoittaa lukuun sisällytettäviä merkkejä
(kymmenyssijoja) desimaalipilkun oikealla puolella. Negatiivinen luku määrittelee,
kuinka monta merkkiä desimaalipilkun vasemmalla puolella muutetaan nolliksi
(nollien määrä luvun lopussa).
Esimerkkejä
=PYÖRISTÄ(1,49; 0) palauttaa 1.
=PYÖRISTÄ(1,50; 0) palauttaa 2.
=PYÖRISTÄ(1,23456; 3) palauttaa 1,235.
=PYÖRISTÄ(1111,222; -2) palauttaa 1100.
=PYÖRISTÄ(-2,2; 0) palauttaa -2.
=PYÖRISTÄ(-2,8; 0) palauttaa -3.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS” sivulla 166
”PARILLINEN” sivulla 168
”PYÖRISTÄ.KERR.ALAS” sivulla 172
”KOKONAISLUKU” sivulla 173
”PYÖRISTÄ.KERR” sivulla 178
”PARITON” sivulla 180
”PYÖRISTÄ.DES.ALAS” sivulla 188
”PYÖRISTÄ.DES.YLÖS” sivulla 189
”KATKAISE” sivulla 199
”Lisää pyöristämisestä” sivulla 346
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PYÖRISTÄ.DES.ALAS
PYÖRISTÄ.DES.ALAS-funktio palauttaa luvun pyöristettynä nollaan päin (alaspäin)
tiettyyn määrään sijoja.
PYÖRISTÄ.DES.ALAS(pyöristettävä luku; numerot)
ÂÂ pyöristettävä luku: Pyöristettävä luku. pyöristettävä luku on numeroarvo.
ÂÂ numerot: Säilytettävien numeroiden määrä suhteessa desimaalipilkkuun. numerot
on numeroarvo. Positiivinen luku tarkoittaa lukuun sisällytettäviä merkkejä
(kymmenyssijoja) desimaalipilkun oikealla puolella. Negatiivinen luku määrittelee,
kuinka monta merkkiä desimaalipilkun vasemmalla puolella muutetaan nolliksi
(nollien määrä luvun lopussa).
Esimerkkejä
=PYÖRISTÄ.DES.ALAS(1,49; 0) palauttaa 1.
=PYÖRISTÄ.DES.ALAS(1,50; 0) palauttaa 1.
=PYÖRISTÄ.DES.ALAS(1,23456; 3) palauttaa 1,234.
=PYÖRISTÄ.DES.ALAS(1111,222; -2) palauttaa 1100.
=PYÖRISTÄ.DES.ALAS(-2,2; 0) palauttaa -2.
=PYÖRISTÄ.DES.ALAS(-2,8; 0) palauttaa -2.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS” sivulla 166
”PARILLINEN” sivulla 168
”PYÖRISTÄ.KERR.ALAS” sivulla 172
”KOKONAISLUKU” sivulla 173
”PYÖRISTÄ.KERR” sivulla 178
”PARITON” sivulla 180
”PYÖRISTÄ” sivulla 186
”PYÖRISTÄ.DES.YLÖS” sivulla 189
”KATKAISE” sivulla 199
”Lisää pyöristämisestä” sivulla 346
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
188 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 189
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PYÖRISTÄ.DES.YLÖS
PYÖRISTÄ.DES.YLÖS-funktio palauttaa luvun pyöristettynä nollasta poispäin (ylöspäin)
tiettyyn määrään sijoja.
PYÖRISTÄ.DES.YLÖS(pyöristettävä luku; numerot)
ÂÂ pyöristettävä luku: Pyöristettävä luku. pyöristettävä luku on numeroarvo.
ÂÂ numerot: Säilytettävien numeroiden määrä suhteessa desimaalipilkkuun. numerot
on numeroarvo. Positiivinen luku tarkoittaa lukuun sisällytettäviä merkkejä
(kymmenyssijoja) desimaalipilkun oikealla puolella. Negatiivinen luku määrittelee,
kuinka monta merkkiä desimaalipilkun vasemmalla puolella muutetaan nolliksi
(nollien määrä luvun lopussa).
Esimerkkejä
=PYÖRISTÄ.DES.YLÖS(1,49; 0) palauttaa 2.
=PYÖRISTÄ.DES.YLÖS(1,50; 0) palauttaa 2.
=PYÖRISTÄ.DES.YLÖS(1,23456; 3) palauttaa 1,235.
=PYÖRISTÄ.DES.YLÖS(1111,222; -2) palauttaa 1200.
=PYÖRISTÄ.DES.YLÖS(-2,2; 0) palauttaa -3.
=PYÖRISTÄ.DES.YLÖS(-2,8; 0) palauttaa -3.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS” sivulla 166
”PARILLINEN” sivulla 168
”PYÖRISTÄ.KERR.ALAS” sivulla 172
”KOKONAISLUKU” sivulla 173
”PYÖRISTÄ.KERR” sivulla 178
”PARITON” sivulla 180
”PYÖRISTÄ” sivulla 186
”PYÖRISTÄ.DES.ALAS” sivulla 188
”KATKAISE” sivulla 199
”Lisää pyöristämisestä” sivulla 346
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ETUMERKKI
ETUMERKKI-funktio palauttaa arvon 1, kun argumentti luku on positiivinen, arvon -1
kun se on negatiivinen ja arvon 0, kun se on nolla.
ETUMERKKI(num)
ÂÂ num: Numero. luku on numeroarvo.
Esimerkkejä
=ETUMERKKI(2) palauttaa 1.
=ETUMERKKI(0) palauttaa 0.
=ETUMERKKI(-2) palauttaa -1.
=ETUMERKKI(A4) palauttaa -1, jos solun A4 sisältö on -2.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
NELIÖJUURI
NELIÖJUURI-funktio palauttaa luvun neliöjuuren.
NELIÖJUURI(num)
ÂÂ num: Numero. luku on numeroarvo.
Esimerkkejä
=NELIÖJUURI(16) palauttaa 4.
=NELIÖJUURI(12,25) palauttaa luvun 12,25 neliöjuuren 3,5.
190 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 191
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
NELIÖJUURI.PII
NELIÖJUURI.PII palauttaa luvun neliöjuuren kerrottuna π:llä (piillä).
NELIÖJUURI.PII(ei-negatiivinen luku)
ÂÂ ei-negatiivinen luku: ei-negatiivinen luku. ei-negatiivinen luku on numeroarvo ja
sen on oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 0.
Esimerkkejä
=NELIÖJUURI.PII(5) palauttaa 3,96332729760601.
=NELIÖJUURI.PII(8) palauttaa 5,013256549262.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
SUMMA
SUMMA-funktio palauttaa lukujoukon summan.
SUMMA(luku-päiväys-kesto; luku-päiväys-kesto…)
ÂÂ luku-päiväys-kesto: Arvo. luku-päiväys-kesto on numeroarvo, päiväys/aika-arvo tai
kestoarvo.
ÂÂ luku-päiväys-kesto…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon. Jos
määriteltyjä luku-päiväys-kesto-arvoja on enemmän kuin yksi, kaikkien on oltava
samaa tyyppiä.
Käyttöohjeita
ÂÂ On olemassa yksi tapaus, jolloin kaikkien arvojen ei tarvitse olla samaa tyyppiä. Jos
täsmälleen yksi päiväys/aika-arvo sisällytetään, kaikki lukuarvot tulkitaan päivien
lukumääriksi ja kaikki luvut ja kestoarvot lisätään päiväys/aika-arvoon.
ÂÂ Päiväys/aika-arvoja ei voi lisätä yhteen, joten vain yksi päiväys/aika-arvo on sallittu
(käyttö kuten edellä selitetään).
ÂÂ Arvot voivat olla yksittäisissä soluissa, solualueilla tai suoraan funktioon
sisällytettyinä argumentteina.
Esimerkkejä
=SUMMA(A1:A4) laskee yhteen neljän solun luvut.
=SUMMA(A1:D4) laskee yhteen neliön sisään sijoittuvien kuudentoisto solun arvot.
=SUMMA(A1:A4; 100) laskee yhteen neljän solun arvot ja lisää niihin 100.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”TULO” sivulla 182
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
SUMMAJOS
SUMMAJOS-funktio palauttaa lukujoukon summan, jossa ovat mukana vain määriteltyä
ehtoa vastaavat luvut.
SUMMAJOS(testiarvot; ehto; summa-arvot)
ÂÂ testiarvot: Testattavat arvot sisältävä joukko. testiarvot on minkä tahansa tyyppisiä
arvoja sisältävä joukko.
ÂÂ ehto: Lauseke, jonka tulos on looginen TOSI tai EPÄTOSI. ehto on lauseke, joka voi
sisältää mitä tahansa kunhan ehdon ja testiarvoissa olevan arvon vertailun tulos
voidaan ilmaista loogisena arvona TOSI tai EPÄTOSI.
192 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 193
ÂÂ summa-arvot: Valinnainen joukko yhteenlaskettavia lukuja. summa-arvot on joukko,
joka sisältää luku-, päiväys/aika- tai kestoarvoja. Sen ulottuvuuksien tulee olla samat
kuin argumentilla testiarvot.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos summa-arvot jätetään pois, oletusarvo on testiarvot.
ÂÂ Vaikka testiarvot voi sisältää minkä tahansa tyyppisiä arvoja, arvojen tulisi yleensä
olla keskenään samaa tyyppiä.
ÂÂ Jos summa-arvot jätetään pois, testiarvot sisältää tavallisesti vain luku- tai
kestoarvoja.
Esimerkkejä
Seuraavassa taulukossa:
=SUMMAJOS(A1:A8; ”<5”) palauttaa 10.
=SUMMAJOS(A1:A8; ”<5”, B1:B8) palauttaa 100.
=SUMMAJOS(D1:F3; ”=c”; D5:F7) palauttaa 27.
=SUMMAJOS(B1:D1; 1) tai SUMMAJOS(B1:D1; SUMMA(1)) laskevat molemmat yhteen kaikki alueella
esiintyvät arvot 1.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIARVO.JOS” sivulla 227
”KESKIARVO.JOS.JOUKKO” sivulla 229
”LASKE.JOS” sivulla 242
”LASKE.JOS.JOUKKO” sivulla 243
”SUMMA.JOS.JOUKKO” sivulla 194
”Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen” sivulla 351
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
SUMMA.JOS.JOUKKO
SUMMA.JOS.JOUKKO-funktio palauttaa niiden joukkojen solujen summan, joissa
testiarvot täyttävät annetut ehdot.
SUMMA.JOS.JOUKKO(summa-arvot; testiarvot; ehto; testiarvot…; ehto…)
ÂÂ summa-arvot: Joukko arvoja, jotka lasketaan yhteen. summa-arvot on joukko, joka
sisältää luku-, päiväys/aika- tai kestoarvoja.
ÂÂ testiarvot: Testattavia arvoja sisältävä joukko. testiarvot on minkä tahansa tyyppisiä
arvoja sisältävä joukko.
ÂÂ ehto: Lauseke, jonka tulos on looginen TOSI tai EPÄTOSI. ehto on lauseke, joka voi
sisältää mitä tahansa kunhan ehdon ja testiarvoissa olevan arvon vertailun tulos
voidaan ilmaista loogisena arvona TOSI tai EPÄTOSI.
ÂÂ testiarvot…: Voit sisällyttää yhden tai useamman testattavien arvojen lisäjoukon.
Kunkin testiarvot-joukon perässä on välittömästi oltava ehto-lauseke. Tämä testiarvot;
ehto -kaava voidaan toistaa niin monta kertaa, kuin on tarpeen.
ÂÂ ehto…: Jos valinnainen joukko testiarvoja sisällytetään, tuloksena oleva lauseke
on looginen TOSI tai EPÄTOSI. Kunkin testiarvot-joukon perässä on oltava yksi ehto,
joten tässä funktiossa on aina pariton määrä argumentteja.
Käyttöohjeita
ÂÂ Kunkin testi- ja ehtoarvoparin kohdalla niitä vastaavaa (samassa paikassa alueella
tai matriisissa olevaa) solua tai arvoa verrataan ehtoon. Jos kaikki ehdot täyttyvät,
vastaava solu tai arvo summa-arvoista sisällytetään summaan.
ÂÂ Kaikkien matriisien on oltava saman kokoisia.
194 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 195
Esimerkkejä
Seuraavassa taulukossa on esitetty osa tietyn hyödykkeen toimittamisen kirjanpidosta. Kukin kuorma
on punnittu ja sille on annettu luokitus 1 tai 2 ja sen toimituspäivä on merkitty.
=SUMMA.JOS.JOUKKO(A2:A13;B2:B13;”=1”;C2:C13;”>=13.12.2010”;C2:C13;”<=17.12.2010”) palauttaa 23 eli
17. joulukuuta päättyvällä viikolla toimitettujen 1-luokiteltujen hyödykkeiden tonnimäärän.
=SUMMA.JOS.JOUKKO(A2:A13;B2:B13;”=2”,C2:C13;”>=13.12.2010”;C2:C13;”<=17.12.2010”) palauttaa 34, eli
samalla viikolla toimitetujen 2-luokiteltujen hyödykkeiden tonnimäärän.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIARVO.JOS” sivulla 227
”KESKIARVO.JOS.JOUKKO” sivulla 229
”LASKE.JOS” sivulla 242
”LASKE.JOS.JOUKKO” sivulla 243
”SUMMAJOS” sivulla 192
”Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen” sivulla 351
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TULOJEN.SUMMA
TULOJEN.SUMMA-funktio palauttaa yhden tai useamman alueen toisiaan vastaavien
lukujen tulojen summan.
TULOJEN.SUMMA(alue; alue…)
ÂÂ alue: Solualue. alue on viittaus yksittäiseen, minkä tahansa tyyppisiä arvoja
sisältävien solujen alueeseen. Jos alue sisältää merkkijonoja tai loogisia arvoja, ne
jätetään huomioimatta.
ÂÂ alue…: Voit sisällyttää yhden tai useamman solualueen lisää. Kaikilla alueilla on
oltava samat ulottuvuudet.
Käyttöohjeita
ÂÂ TULOJEN.SUMMA-funktio kertoo keskenään kunkin alueen vastaavat luvut ja laskee
sitten tulot yhteen. Jos määriteltyjä alueita on vain yksi, TULOJEN.SUMMA palauttaa
kyseisen alueen summan.
Esimerkkejä
=TULOJEN.SUMMA(3; 4) palauttaa 12.
=TULOJEN.SUMMA({1; 2}; {3; 4}) = 3 + 8 = 11.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
NELIÖSUMMA
NELIÖSUMMA-funktio palauttaa lukujoukon neliöiden summan.
NELIÖSUMMA(lukuarvo; lukuarvo…)
ÂÂ lukuarvo: Numero. lukuarvo on numeroarvo.
ÂÂ lukuarvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäluvun.
Käyttöohjeita
ÂÂ Luvut voivat olla yksittäisissä soluissa, solualueilla tai suoraan funktioon
sisällytettyinä argumentteina.
196 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 197
Esimerkkejä
=NELIÖSUMMA(3; 4) palauttaa 25.
=NELIÖSUMMA(A1:A4) laskee yhteen neljän luvun neliöt.
=NELIÖSUMMA(A1:D4) laskee yhteen neliön muotoisen solualueen 16 solun lukujen neliöt.
=NELIÖSUMMA(A1:A4; 100) laskee yhteen neljän solun lukujen neliöt ja lisää 100.
=NELIÖJUURI(NELIÖSUMMA(3; 4)) palauttaa 5. Kaava palauttaa Pythagoraan lauseen mukaisesti
suorakulmaisen kolmion hypotenuusan pituuden, kun kateettien pituudet ovat 3 ja 4.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
NELIÖEROTUSTEN.SUMMA
NELIÖEROTUSTEN.SUMMA-funktio palauttaa kahden joukon toisiaan vastaavien
arvojen erotusten neliöiden summan.
NELIÖEROTUSTEN.SUMMA(joukon 1 arvot; joukon 2 arvot)
ÂÂ joukon 1 arvot: Ensimmäinen arvojoukko. joukon 1 arvot on numeroarvoja sisältävä
joukko.
ÂÂ joukon 2 arvot: Toinen arvojoukko. joukon 2 arvot on numeroarvoja sisältävä joukko.
Esimerkki
Seuraavassa taulukossa:
=NELIÖEROTUSTEN.SUMMA(A1:A6;B1:B6) palauttaa -158 eli sarakkeen A arvojen neliöiden ja
sarakkeen B arvojen neliöiden erotusten summan. Ensimmäisen erotuksen kaava on A12 - B12.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
NELIÖSUMMIEN.SUMMA
NELIÖSUMMIEN.SUMMA-funktio palauttaa kahden joukon toisiaan vastaavien arvojen
neliöiden summan.
NELIÖSUMMIEN.SUMMA(joukon 1 arvot; joukon 2 arvot)
ÂÂ joukon 1 arvot: Ensimmäinen arvojoukko. joukon 1 arvot on numeroarvoja sisältävä
joukko.
ÂÂ joukon 2 arvot: Toinen arvojoukko. joukon 2 arvot on numeroarvoja sisältävä joukko.
Esimerkki
Seuraavassa taulukossa:
=NELIÖSUMMIEN.SUMMA(A1:A6;B1:B6) palauttaa 640 eli sarakkeen A arvojen neliöiden ja sarakkeen
B arvojen neliöiden summien summan. Ensimmäisen summan kaava on A12 + B12.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
198 Luku 8 Numeeriset funktiot
Luku 8 Numeeriset funktiot 199
EROTUSTEN.NELIÖSUMMA
EROTUSTEN.NELIÖSUMMA-funktio palauttaa kahden joukon toisiaan vastaavien
lukujen erotusten neliöiden summan.
EROTUSTEN.NELIÖSUMMA(joukon 1 arvot; joukon 2 arvot)
ÂÂ joukon 1 arvot: Ensimmäinen arvojoukko. joukon 1 arvot on numeroarvoja sisältävä
joukko.
ÂÂ joukon 2 arvot: Toinen arvojoukko. joukon 2 arvot on numeroarvoja sisältävä joukko.
Esimerkki
Seuraavassa taulukossa:
=EROTUSTEN.NELIÖSUMMA(A1:A6;B1:B6) palauttaa 196 eli sarakkeen A arvojen neliöiden ja
sarakkeen B arvojen neliöiden summan. Ensimmäisen summan kaava on (A1 - B1)2.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KATKAISE
KATKAISE-funktio katkaisee luvun halutun pituiseksi.
KATKAISE(luku; numerot)
ÂÂ luku: Numero. luku on numeroarvo.
ÂÂ numerot: Valinnainen arvo, joka määrittelee säilytettävien numeroiden määrän
suhteessa desimaalipilkkuun. numerot on numeroarvo. Positiivinen luku tarkoittaa
lukuun sisällytettäviä merkkejä (kymmenyssijoja) desimaalipilkun oikealla puolella.
Negatiivinen luku määrittelee, kuinka monta merkkiä desimaalipilkun vasemmalla
puolella muutetaan nolliksi (nollien määrä luvun lopussa).
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos numerot jätetään pois, argumentin arvoksi oletetaan 0.
Esimerkkejä
=KATKAISE(1,49; 0) palauttaa 1.
=KATKAISE(1,50; 0) palauttaa 1.
=KATKAISE(1,23456; 3) palauttaa 1,234.
=KATKAISE(1111,222; -2) palauttaa 1100.
=KATKAISE(-2,2; 0) palauttaa -2.
=KATKAISE(-2,8; 0) palauttaa -2.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS” sivulla 166
”PARILLINEN” sivulla 168
”PYÖRISTÄ.KERR.ALAS” sivulla 172
”KOKONAISLUKU” sivulla 173
”PYÖRISTÄ.KERR” sivulla 178
”PARITON” sivulla 180
”PYÖRISTÄ” sivulla 186
”PYÖRISTÄ.DES.ALAS” sivulla 188
”PYÖRISTÄ.DES.YLÖS” sivulla 189
”Lisää pyöristämisestä” sivulla 346
”Numeeristen funktioiden luettelo” sivulla 163
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
200 Luku 8 Numeeriset funktiot
201
Viittausfunktiot auttavat löytämään dataa taulukoista
ja noutamaan solujen dataa.
Viittausfunktioiden luettelo
iWork tarjoaa taulukoiden kanssa käytettäviksi seuraavat viittausfunktiot.
Funktio Kuvaus
”OSOITE” (sivu 202) OSOITE-funktio muodostaa solun
osoitemerkkijonon erillisistä rivin, sarakkeen ja
taulukon tunnisteista.
”ALUEET” (sivu 203) ALUEET-funktio palauttaa funktion viittauksessa
olevien alueiden määrän.
”VALITSE” (sivu 204) VALITSE-funktio palauttaa arvojoukosta arvon
määritellyn indeksiarvon perusteella.
”SARAKE” (sivu 205) SARAKE-funktio palauttaa määritellyn solun
sisältävän sarakkeen sarakenumeron.
”SARAKKEET” (sivu 205) SARAKKEET-funktio palauttaa määriteltyyn
solualueeseen sisältyvien sarakkeiden määrän.
”VHAKU” (sivu 206) VHAKU-funktio palauttaa arvon rivialueelta
valiten käytettävän sarakkeen ylimmän rivin
arvojen perusteella ja palauttaen sitten kyseisestä
sarakkeesta halutun rivinumeron kohdalla olevan
arvon.
”HYPERLINKKI” (sivu 207) HYPERLINKKI-funktio luo osoittamalla toimivan
hyperlinkin, joka avaa verkkosivun tai uuden
sähköpostiviestin.
”INDEKSI” (sivu 208) INDEKSI-funktio palauttaa arvon solusta, joka
sijaitsee solualueella määritellyn rivin ja sarakkeen
leikkauskohdassa.
”EPÄSUORA” (sivu 210) EPÄSUORA-funktio palauttaa merkkijonona
määritellyn osoiteviittauksen solun tai alueen
sisällön.
Viittausfunktiot 9
Funktio Kuvaus
”HAKU” (sivu 211) HAKU-funktio etsii haluttua arvoa yhdeltä
alueelta ja palauttaa sitten arvon solusta, jolla on
suhteellisesti sama sijainti toisella alueella.
”VASTINE” (sivu 212) VASTINE-funktio palauttaa arvon sijainnin
alueella.
”SIIRTYMÄ” (sivu 214) SIIRTYMÄ-funktio palauttaa solualueen, joka
on määritellyn rivi- ja sarakemäärän päässä
määritellystä kantasolusta.
”RIVI” (sivu 215) RIVI-funktio palauttaa määritellyn solun sisältävän
rivin rivinumeron.
”RIVIT” (sivu 216) RIVIT-funktio palauttaa määritellyn solualueen
sisältämien rivien määrän.
”TRANSPONOI” (sivu 216) TRANSPONOI-funktio palauttaa pystysuoran
solualueen vaakasuorana solualueena tai päin
vastoin.
”PHAKU” (sivu 217) PHAKU-funktio palauttaa arvon sarakealueelta
valiten käytettävän rivin ensimmäisenä
vasemmalla olevan sarakkeen arvojen perusteella
ja palauttaen sitten kyseiseltä riviltä halutun
sarakenumeron kohdalla olevan arvon.
OSOITE
OSOITE-funktio muodostaa solun osoitemerkkijonon erillisistä rivin, sarakkeen ja
taulukon tunnisteista.
OSOITE(rivi; sarake; absoluuttinen tyyppi; absoluuttinen tyyli; taulukko)
ÂÂ rivi: Osoitteen rivinumero. rivi on numeroarvo ja sen on oltava välillä 1 ja 65535.
ÂÂ sarake: Osoitteen sarakenumero. sarake on numeroarvo ja sen on oltava välillä
1 ja 256.
ÂÂ absoluuttinen tyyppi: Valinnainen arvo, joka määrittelee, ovatko rivi- ja sarakeluvut
suhteellisia vai absoluuttisia.
kaikki absoluuttisia (1 tai jätetty pois): Rivi- ja sarakeviittaukset ovat absoluuttisia.
rivi absoluuttinen, sarake suhteellinen (2): Riviviittaukset ovat absoluuttisia ja
sarakeviittaukset ovat suhteellisia.
rivi suhteellinen, sarake absoluuttinen (3): Riviviittaukset ovat suhteellisia ja
sarakeviittaukset ovat absoluuttisia.
kaikki suhteellisia (4): Rivi- ja sarakeviittaukset ovat suhteellisia.
ÂÂ absoluuttinen tyyli: Valinnainen arvo, joka määrittelee osoitetyylin.
202 Luku 9 Viittausfunktiot
Luku 9 Viittausfunktiot 203
A1 (TOSI, 1 tai jätetty pois): Osoitemuodon tulisi käyttää kirjaimia sarakkeille ja
numeroita riveille.
R1C1 (EPÄTOSI): Osoitemuotoa ei tueta, palautetaan virhe.
ÂÂ taulukko: Valinnainen arvo, joka määrittelee taulukon nimen. taulukko on
merkkijonoarvo. Jos taulukko on toisella välilehdelle, on annettava myös välilehden
nimi. Jos taulukko jätetään pois, käytetään oletuksena nykyistä taulukkoa nykyisellä
välilehdellä (eli taulukkoa, jossa OSOITE-funktio sijaitsee).
Käyttöohjeita
ÂÂ Osoitetyyliä R1C1 ei tueta ja tämä modaalinen argumentti tarjotaan vain muiden
taulukkolaskentaohjelmien yhteensopivuuden tukemiseksi.
Esimerkkejä
=OSOITE(3; 5) luo osoitteen $E$3.
=OSOITE(3; 5; 2) luo osoitteen E$3.
=OSOITE(3; 5; 3) luo osoitteen $E3.
=OSOITE(3; 5; 4) luo osoitteen E3.
=OSOITE(3; 3; ;; ”Välilehti 2 :: Taulukko 1”) luo osoitteen Välilehti 2 :: Taulukko 1:: $C$3.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ALUEET
ALUEET-funktio palauttaa funktion viittauksessa olevien alueiden määrän.
ALUEET(alueet)
ÂÂ alueet: Alueet, jotka funktion tulisi laskea. alueet on luetteloarvo. Se koostuu joko
yhdestä alueesta tai useammista puolipisteellä erotetuista alueista ja sitä ympäröivät
lisäsulut, esimerkiksi ALUEET((B1:B5; C10:C12)).
Esimerkkejä
=ALUEET(A1:F8) palauttaa 1.
=ALUEET(C2:C8 B6:E6) palauttaa 1.
=ALUEET((A1:F8; A10:F18)) palauttaa 2.
=ALUEET((A1:C1; A3:C3; A5:C5)) palauttaa 3.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VALITSE
VALITSE-funktio palauttaa arvojoukosta arvon määritellyn indeksiarvon perusteella.
VALITSE(indeksi; arvo; arvo…)
ÂÂ indeksi: Palautettavan arvon indeksi. indeksi on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi kuin 0.
ÂÂ arvo: Arvo. arvo voi sisältää minkä tahansa arvotyypin.
ÂÂ arvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon.
Esimerkkejä
=VALITSE(4; ”maanantai”; ”tiistai”; ”keskiviikko”; ”torstai”; ”perjantai”; ”lauantai”; ”sunnuntai”) palauttaa
luettelon neljännen arvon, joka on torstai.
=VALITSE(3; ”ensimmäinen”; ”toinen”; 7; ”viimeinen”) palauttaa luettelon kolmannen arvon, joka on 7.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
204 Luku 9 Viittausfunktiot
Luku 9 Viittausfunktiot 205
SARAKE
SARAKE-funktio palauttaa määritellyn solun sisältävän sarakkeen sarakenumeron.
SARAKE(solu)
ÂÂ solu: Valinnainen viittaus yksittäiseen taulukon soluun. solu on viittausarvo, joka
viittaa yksittäiseen soluun, joka voi sisältää minkä tahansa arvon tai olla tyhjä.
Jos solu jätetään pois kuten kaavassa =SARAKE(), funktio palauttaa sen solun
sarakenumeron, jossa kaava on.
Esimerkkejä
=SARAKE(B7) palauttaa 2 eli sarakkeen B absoluuttisen sarakenumeron.
=SARAKE() palauttaa sen solun sarakenumeron, jossa funktio on.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”INDEKSI” sivulla 208
”RIVI” sivulla 215
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
SARAKKEET
SARAKKEET-funktio palauttaa määriteltyyn solualueeseen sisältyvien sarakkeiden
määrän.
SARAKKEET(alue)
ÂÂ alue: Solualue. alue on viittaus yksittäiseen, minkä tahansa tyyppisiä arvoja
sisältävien solujen alueeseen.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos valitse alueeksi taulukon koko rivin, SARAKKEET palauttaa rivin sarakkeiden
kokonaismäärän, joka muuttuu aina, kun muutat taulukon kokoa.
Esimerkkejä
=SARAKKEET(B3:D10) palauttaa alueen sarakkeiden määrän 3 (sarakkeet B, C ja D).
=SARAKKEET(5:5) palauttaa rivin 5 sarakkeiden kokonaismäärän.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”RIVIT” sivulla 216
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VHAKU
VHAKU-funktio palauttaa arvon rivialueelta valiten käytettävän sarakkeen ylimmän
rivin arvojen perusteella ja palauttaen sitten kyseisestä sarakkeesta halutun
rivinumeron kohdalla olevan arvon.
VHAKU(etsittävä arvo; rivialue; palauta rivi; täsmää lähes)
ÂÂ etsittävä arvo: Etsittävä arvo. etsittävä arvo voi sisältää minkä tyyppisen arvon
tahansa.
ÂÂ rivialue: Solualue. alue on viittaus yksittäiseen, minkä tahansa tyyppisiä arvoja
sisältävien solujen alueeseen.
ÂÂ palauta rivi: Rivinumero, josta arvo palautetaan. palauta rivi on numeroarvo, jonka
on oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 1 ja pienempi tai yhtä pieni kuin määritellyn
alueen rivien lukumäärä.
ÂÂ täsmää lähes: Valinnainen arvo, joka määrittelee tarvitaanko tarkkaa vastaavuutta.
täsmää lähes (TOSI, 1 tai jätetty pois): Jos yhtään tarkkaa vastaavuutta ei ole,
valitaan sarake, jossa on suurin ylärivin arvo, joka on pienempi kuin haettava arvo.
etsittävä arvo ei voi sisältää jokerimerkkejä.
vastaa tarkalleen (EPÄTOSI tai 0): Jos tarkkaa vastaavuutta ei löydy, palautuu virhe.
etsittävä arvo ei voi sisältää jokerimerkkejä.
Käyttöohjeita
ÂÂ VHAKU vertaa etsittävää arvoa määritellyn alueen ylimmän rivin arvoihin. Jos
tarkkaa vastaavuutta ei vaadita, valitaan sarake, jonka ylärivillä on suurin arvo, joka
on pienempi kuin etsittävä arvo. Sen jälkeen funktio palauttaa arvon kyseisen
sarakkeen määritellyltä riviltä. Jos vaaditaan tarkkaa vastaavuutta, eikä mikään
ylimmän rivin arvoista vastaa etsittävää arvoa, funktio palauttaa virheen.
206 Luku 9 Viittausfunktiot
Luku 9 Viittausfunktiot 207
Esimerkkejä
Seuraavassa taulukossa:
=VHAKU(20; A1:E4; 2) palauttaa ”E”.
=VHAKU(39; A1:E4; 2) palauttaa ”E”.
=VHAKU(”M”; A2:E4; 2) palauttaa ”dolor”.
=VHAKU(”C”; A2:E3; 2) palauttaa ”lorem”.
=VHAKU(”blandit”; A3:E4; 2) palauttaa ”5”.
=VHAKU(”C”; A2:E4; 3; TOSI) palauttaa ”1”.
=VHAKU(”C”; A2:E4; 3; EPÄTOSI) palauttaa virheen, koska arvoa ei löydy (tarkkaa vastaavuutta ei ole).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”HAKU” sivulla 211
”VASTINE” sivulla 212
”PHAKU” sivulla 217
”Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen” sivulla 351
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
HYPERLINKKI
HYPERLINKKI-funktio luo osoittamalla toimivan hyperlinkin, joka avaa verkkosivun tai
uuden sähköpostiviestin.
HYPERLINKKI(osoite; linkitä teksti)
ÂÂ osoite: Normaali internet-osoite (URL). osoite on merkkijonoarvo, jonka tulee sisältää
oikein muotoiltu internet-osoite (URL).
ÂÂ linkitä teksti: Valinnainen arvo, joka määrittelee solun tekstin, joka tulee näkyviin
osoitettavana linkkinä. linkitä teksti on merkkijonoarvo. Jos se poistetaan, osoitearvoa
käytetään linkitä teksti -arvona.
Esimerkkejä
=HYPERLINKKI(”http://www.apple.com/fi”; ”Apple”) luo linkin, jossa lukee Apple ja joka avaa Applen
suomenkielisen kotisivun tietokoneen ensisijaisessa selaimessa.
=HYPERLINKKI(”mailto:janedoe@example.com?subject=Tarjouspyyntö”; ”Pyydä tarjous”) luo linkin,
jossa lukee Pyydä tarjous ja joka avaa tietokoneen ensisijaisessa sähköpostiohjelmassa uuden viestin,
jonka osoitekentässä on janedoe@example.com ja aiheena on Tarjouspyyntö.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
INDEKSI
INDEKSI-funktio palauttaa arvon solusta, joka sijaitsee solualueella tai matriisissa
määritellyn rivin ja sarakkeen leikkauskohdassa.
INDEKSI(alue; rivi-indeksi; sarakeindeksi; alueindeksi)
ÂÂ alue: Solualue. alue voi sisältää minkä tahansa tyypin arvoja. Alue on joko
yksittäinen alue tai useita alueita, jotka on eroteltu puolipisteillä ja joiden ympärillä
on yhdet sulut lisää. Esimerkiksi ((B1:B5; C10:C12)).
ÂÂ rivi-indeksi: Palautettava arvon rivinumero. rivi-indeksi on numeroarvo, jonka on
oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 0 ja pienempi tai yhtä pieni kuin alueen rivien
lukumäärä.
ÂÂ sarakeindeksi: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavan arvon sarakeluvun.
sarakeindeksi on numeroarvo, jonka on oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 0 ja
pienempi tai yhtä pieni kuin alueen sarakkeiden lukumäärä.
ÂÂ alueindeksi: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavan arvon alueluvun.
alueindeksi on numeroarvo, jonka on oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 1 ja
pienempi tai yhtä pieni kuin alueen alueiden määrä. Jos se jätetään pois, käytetään
arvoa 1.
Käyttöohjeita
ÂÂ INDEKSI voi palauttaa kaksiulotteiselta arvoalueelta määritellyn leikkauskohdan
arvon. Oletetaan esimerkiksi, että arvot ovat soluissa B2:E7. =INDEKSI(B2:D7; 2; 3)
palauttaa arvon, joka on toisen rivin ja kolmannen sarakkeen leikkauskohdassa
(solun D3 arvon).
208 Luku 9 Viittausfunktiot
Luku 9 Viittausfunktiot 209
ÂÂ Solualueita voidaan määritellä enemmän kuin yksi lisäämällä sulut alueiden
molemmin puolin. Esimerkiksi =INDEKSI((B2:D5;B7:D10); 2; 3; 2) palauttaa arvon, joka
on toisella alueella toisen rivin ja kolmannen sarakkeen leikkauskohdassa (solun D8
arvon).
ÂÂ INDEKSI voi palauttaa yhden rivin tai yhden sarakkeen matriisin toista funktiota
varten. Tällöin vaaditaan joko rivi-indeksi tai sarakeindeksi, mutta toinen
argumentti voidaan jättää pois. Esimerkiksi =SUMMA(INDEKSI(B2:D5; ; 3))
palauttaa kolmannen sarakkeen (solujen D2 - D5) arvojen summan. Vastaavasti,
=KESKIARVO(INDEKSI(B2:D5; 2)) palauttaa keskiarvon toisen rivin (solujen B3 - D3)
arvoista.
ÂÂ INDEKSI voi palauttaa (tai ”lukea”) arvon matriisista, jonka on palauttanut
matriisifunktio (funktio, joka ei palauta yksittäistä arvoa vaan arvomatriisin).
TAAJUUS-funktio palauttaa määriteltyihin väleihin pohjautuvan arvomatriisin.
=INDEKSI(TAAJUUS($A$1:$F$5; $B$8:$E$8); 1) palauttaa ensimmäisen
arvon määritellyn TAAJUUS-funktion palauttamasta matriisista. Vastaavasti
=INDEKSI(TAAJUUS($A$1:$F$5; $B$8:$E$8); 5) palauttaa matriisin viidennen arvon.
ÂÂ Sijainti alueella tai matriisissa määritellään ilmoittamalla, kuinka monta riviä alas ja
kuinka monta saraketta oikealle siirrytään suhteessa alueen tai matriisin vasempaan
yläkulmaan.
ÂÂ Lukuun ottamatta tapauksia, jolloin INDEKSI on määritelty kuten kolmannessa
tapauksessa edellä, rivi-indeksiä ei voi jättää määrittelemättä ja jos sarakeindeksi
jätetään pois, sen arvoksi oletetaan 1.
Esimerkkejä
Seuraavassa taulukossa:
=INDEKSI(B2:D5;2;3) palauttaa 22 eli toisen rivin kolmannen sarakkeen (solun D3) arvon.
=INDEKSI((B2:D5;B7:D10); 2; 3; 2) palauttaa ”f” eli toisen alueen toisen rivin kolmannen sarakkeen
(solun D8) arvon.
=SUMMA(INDEKSI(B2:D5; ; 3)) palauttaa 90 eli kolmannen sarakkeen (solujen D2 - D5) arvojen
summan.
=KESKIARVO(INDEKSI(B2:D5;2)) palauttaa 12 eli toisen rivin (solujen B3 - D3) arvojen keskiarvon.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SARAKE” sivulla 205
”EPÄSUORA” sivulla 210
”SIIRTYMÄ” sivulla 214
”RIVI” sivulla 215
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
EPÄSUORA
EPÄSUORA-funktio palauttaa merkkijonona määritellyn osoiteviittauksen solun tai
alueen sisällön.
EPÄSUORA(absoluuttinen merkkijono; absoluuttinen tyyli)
ÂÂ absoluuttinen merkkijono: Soluosoitetta edustava merkkijono. absoluuttinen
merkkijono on merkkijonoarvo.
ÂÂ absoluuttinen tyyli: Valinnainen arvo, joka määrittelee osoitetyylin.
A1 (TOSI, 1 tai jätetty pois): Osoitemuodon tulisi käyttää kirjaimia sarakkeille ja
numeroita riveille.
R1C1 (EPÄTOSI): Osoitemuotoa ei tueta, palautetaan virhe.
Käyttöohjeita
ÂÂ Annetun osoitteen ei tarvitse olla viittaus vain yksittäiseen soluun, vaan se voi
olla viittaus alueeseen kuten ”A1:C5”. Tällä tavoin käytettynä EPÄSUORA palauttaa
matriisin, jota voidaan käyttää argumenttina toisessa funktiossa tai joka voidaan
lukea suoraan käyttäen INDEKSI-funktiota. Esimerkiksi, =SUMMA(EPÄSUORA(A1:C5;
1) palauttaa arvojen summan niistä soluista, joihin solujen A1 - A5 osoitteet
viittaavat.
ÂÂ Osoitetyyliä R1C1 ei tueta ja tämä modaalinen argumentti tarjotaan vain muiden
taulukkolaskentaohjelmien yhteensopivuuden tukemiseksi.
Esimerkki
Jos solu A1 sisältää arvon 99 ja A20 sisältää viittauksen A1:
=EPÄSUORA(A20) palauttaa 99 eli solun A1 sisällön.
210 Luku 9 Viittausfunktiot
Luku 9 Viittausfunktiot 211
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”INDEKSI” sivulla 208
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
HAKU
HAKU-funktio etsii haluttua arvoa yhdeltä alueelta ja palauttaa sitten arvon solusta,
jolla on suhteellisesti sama sijainti toisella alueella.
HAKU(etsittävä arvo; etsittävä kohde; tulos-arvot)
ÂÂ etsittävä arvo: Etsittävä arvo. etsittävä arvo voi sisältää minkä tyyppisen arvon
tahansa.
ÂÂ etsittävä kohde: Etsittävät arvot sisältävä joukko. etsittävä kohde on minkä tahansa
tyyppisiä arvoja sisältävä joukko.
ÂÂ tulos-arvot: Valinnainen joukko, joka sisältää etsinnän tuloksena palautettavan
arvon. tulos-arvot on minkä tahansa tyyppisiä arvoja sisältävä joukko.
Käyttöohjeita
ÂÂ Kaavassa on yleensä sekä etsittävä kohde että tulos-arvot ja ne on määritelty
kattamaan joko useita rivejä tai useita sarakkeita, mutta ei molempia (ne ovat
yksiulotteisia). Muiden taulukkolaskentaohjelmien yhteensopivuuden tukemiseksi
etsittävä kohde voidaan kuitenkin määritellä sekä usean sarakkeen että usean rivin
kattavaksi (kaksiulotteiseksi) ja tulos-arvot voidaan jättää pois.
ÂÂ Jos etsittävä kohde on kaksiulotteinen ja tulos-arvot on määritelty, suoritetaan etsintä
ylimmällä rivillä tai ensimmäisessä sarakkeessa vasemmalla riippuen siitä, kummassa
on enemmän soluja, ja funktio palauttaa vastaavan arvon tulos-arvoista.
ÂÂ Jos etsittävä kohde on kaksiulotteinen ja tulos-arvot on jätetty määrittelemättä,
palautetaan vastaava arvo viimeiseltä riviltä (jos alueen sarakkeiden lukumäärä on
suurempi kuin rivien) tai viimeisestä sarakkeesta (jos alueen rivien lukumäärä on
suurempi kuin sarakkeiden).
Esimerkkejä
Seuraavassa taulukossa:
=HAKU(”C”; A1:F1; A2:F2) palauttaa 30.
=HAKU(40; A2:F2; A1:F1) palauttaa D.
=HAKU(”B”; A1:C1; D2:F2) palauttaa 50.
=HAKU(”D”; A1:F2) palauttaa 40, arvon viimeisestä rivistä, joka vastaa arvoa ”D”.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”VHAKU” sivulla 206
”VASTINE” sivulla 212
”PHAKU” sivulla 217
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VASTINE
VASTINE-funktio palauttaa arvon sijainnin alueella.
VASTINE(etsittävä arvo; etsittävä kohde; vastaavuustapa)
ÂÂ etsittävä arvo: Etsittävä arvo. etsittävä arvo voi sisältää minkä tyyppisen arvon
tahansa.
ÂÂ etsittävä kohde: Etsittävät arvot sisältävä joukko. etsittävä kohde on minkä tahansa
tyyppisiä arvoja sisältävä joukko.
ÂÂ vastaavuustapa: Valinnainen arvo, joka määrittelee arvonvastaavuuden
suorittamistavan.
etsi suurin arvo (1 tai jätetty pois): Etsi solu, jossa on suurin arvo, joka on pienempi
tai yhtä kuin etsittävä arvo.etsittävä arvo ei voi sisältää jokerimerkkejä.
etsi arvo (0): Etsi solu, jossa on arvo, joka vastaa tarkalleen etsittävää arvoa. etsittävä
arvo ei voi sisältää jokerimerkkejä.
212 Luku 9 Viittausfunktiot
Luku 9 Viittausfunktiot 213
etsi pienin arvo (-1): Etsi solu, jossa on pienin arvo, joka on suurempi tai yhtä suuri
kuin etsittävä arvo.etsittävä arvo ei voi sisältää jokerimerkkejä.
Käyttöohjeita
ÂÂ VASTINE toimii vain alueella, joka on osa yksittäistä riviä tai saraketta. Sitä ei voi
käyttää sekä useammille riveille että useampiin sarakkeisiin ulottuvasta joukosta
etsimiseen.
ÂÂ Solujen numerointi alkaa numerolla 1 ylimmästä solusta pystysuuntaisilla alueilla tai
vasemman reunan solusta vaakasuuntaisilla alueilla. Etsintä suoritetaan ylhäältä alas
tai vasemmalta oikealle.
ÂÂ Tekstiä etsittäessä isojen ja pienten kirjainten välillä ei tehdä eroa.
Esimerkkejä
Seuraavassa taulukossa:
=VASTINE(40; A1:A5) palauttaa 4.
=VASTINE(40; E1:E5) palauttaa 1.
=VASTINE(35; E1:E5; 1) palauttaa 3 (30 on suurin arvo, joka on pienempi tai yhtä suuri kuin 35).
=VASTINE(35; E1:E5; -1) palauttaa 1 (40 on pienin arvo, joka on suurempi tai yhtä suuri kuin 35).
=VASTINE(35; E1:E5; 0) näyttää virheen (tarkkaa vastaavuutta ei löydy).
=VASTINE(”lorem”; C1:C5) palauttaa 1 (”lorem” esiintyy alueen ensimmäisessä solussa).
=VASTINE(”*x”; C1:C5; 0) palauttaa 3 (”lorex”, joka loppuu merkkiin ”x”, esiintyy alueen kolmannessa
solussa).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”HAKU” sivulla 211
”Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen” sivulla 351
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
SIIRTYMÄ
SIIRTYMÄ-funktio palauttaa solualueen, joka on määritellyn rivi- ja sarakemäärän
päässä määritellystä kantasolusta.
SIIRTYMÄ(kantaluku; rivisiirtymä; sarakesiirtymä; rivit; sarakkeet)
ÂÂ kantaluku: Solun osoite, josta siirtymä mitataan. kantaluku on viitearvo.
ÂÂ rivisiirtymä: Rivien määrä kantasolusta kohdesoluun. rivisiirtymä on numeroarvo.
0 tarkoittaa, että kohdesolu on samalla rivillä kuin kantasolu. Negatiivinen luku
tarkoittaa, että kohde on kantaa ylemmällä rivillä.
ÂÂ sarakesiirtymä: Sarakkeiden määrä kantasolusta kohdesoluun. sarakesiirtymä on
numeroarvo. 0 tarkoittaa, että kohdesolu on samassa sarakkeessa kuin kantasolu.
Negatiivinen luku tarkoittaa, että kohde on kannasta vasemmmalla olevassa
sarakkeessa.
ÂÂ rivit: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavien rivien määrän alkaen
siirtymäsijainnista.rivit on numeroarvo.
ÂÂ sarakkeet: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautettavien sarakkeiden määrän
alkaen siirtymäsijainnista.sarakkeet on numeroarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ SIIRTYMÄ voi palauttaa matriisin toisen funktion käytettäväksi. Oletetaan esimerkiksi,
että soluihin A1, A2 ja A3 on kirjoitettu seuraavassa järjestyksessä kantasolu ja
niiden rivien ja sarakkeiden määrä, joista halutaan summa. Summa voidaan selvittää
kaavalla =SUMMA(SIIRTYMÄ(EPÄSUORA(A1); 0; 0; A2; A3)).
Esimerkkejä
=SIIRTYMÄ(A1; 5; 5) palauttaa solun F6 arvon, koska solu F6 on viisi saraketta oikelle ja viisi riviä alas
solusta A1.
=SIIRTYMÄ(G33; 0; -1) palauttaa arvon solun G33 vieressä vasemmalla olevasta solusta eli solusta F33.
=SUMMA(SIIRTYMÄ(A7; 2; 3; 5; 5)) palauttaa summan arvoista soluissa D9 - H13 eli viideltä riviltä ja
viidestä sarakkeesta alkaen kaksi riviä alas ja kolme saraketta oikealle solusta A7.
Oletetaan, että olet syöttänyt 1 soluun D7, 2 soluun D8, 3 soluun D9, 4 soluun E7, 5 soluun E8 ja 6
soluun E9.
=SIIRTYMÄ(D7; 0; 0; 3; 1) syötettynä soluun B6 palauttaa virheen, koska palautetulla 3 rivillä ja 1
sarakkeella (alue D7:D9) ei ole yhtä risteyskohtaa solun B6 kanssa (sillä ei ole yhtään).
=SIIRTYMÄ(D7; 0; 0; 3; 1) syötettynä soluun D4 palauttaa virheen, koska palautetulla 3 rivillä ja 1
sarakkeella (alue D7:D9) ei ole yhtä risteyskohtaa solun B6 kanssa (sillä on kolme).
=SIIRTYMÄ(D7; 0; 0; 3; 1) syötettynä soluun B8 palauttaa 2, koska palautetulla 3 rivillä ja 1 sarakkeella
(alue D7:D9) on yksi risteyskohta solun B8 kanssa (solu D8, joka sisältää arvon 2).
=SIIRTYMÄ(D7:D9; 0; 1; 3; 1) syötettynä soluun B7 palauttaa 4, koska palautetulla 3 rivillä ja 1
sarakkeella (alue E7:E9) on yksi risteyskohta solun B7 kanssa (solu E7, joka sisältää arvon 4).
214 Luku 9 Viittausfunktiot
Luku 9 Viittausfunktiot 215
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SARAKE” sivulla 205
”RIVI” sivulla 215
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
RIVI
RIVI-funktio palauttaa määritellyn solun sisältävän rivin rivinumeron.
RIVI(solu)
ÂÂ solu: Valinnainen viittaus yksittäiseen taulukon soluun. solu on viittausarvo, joka
viittaa yksittäiseen soluun, joka voi sisältää minkä tahansa arvon tai olla tyhjä. Jos
solu jätetään pois kuten kaavassa =RIVI(), funktio palauttaa sen solun rivinumeron,
jossa kaava on.
Esimerkkejä
=RIVI(B7) palauttaa 7 eli rivin 7 numeron.
=RIVI() palauttaa funktion sisältävän solun absoluuttisen rivinumeron.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SARAKE” sivulla 205
”INDEKSI” sivulla 208
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
RIVIT
RIVIT-funktio palauttaa määritellyn solualueen sisältämien rivien määrän.
RIVIT(alue)
ÂÂ alue: Solualue. alue on viittaus yksittäiseen, minkä tahansa tyyppisiä arvoja
sisältävien solujen alueeseen.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos valitse alueeksi taulukon koko sarakkeen, RIVIT palauttaa sarakkeen rivien
kokonaismäärän, joka muuttuu aina, jos muutat taulukon kokoa.
Esimerkkejä
=RIVIT(A11:D20) palauttaa 10 eli rivimäärän väliltä 11 - 20.
=RIVIT(D:D) palauttaa sarakkeen D rivien kokonaismäärän.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SARAKKEET” sivulla 205
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TRANSPONOI
TRANSPONOI-funktio palauttaa pystysuoran solualueen vaakasuorana solualueena tai
päin vastoin.
TRANSPONOI(aluematriisi)
ÂÂ aluematriisi: Transponoitavat arvot sisältävä joukko. aluematriisi on minkä tahansa
tyyppisiä arvoja sisältävä joukko.
Käyttöohjeita
ÂÂ TRANSPONOI palauttaa aina transponoidut arvot sisältävän matriisin. Tämä matriisi
sisältää alkuperäisen alueen sarakemäärää vastaavan määrän rivejä tai alkuperäisen
alueen rivimäärää vastaavan määrän sarakkeita. Matriisissa olevat arvot voidaan
palauttaa (”lukea”) käyttäen INDEKSI-funktiota.
216 Luku 9 Viittausfunktiot
Luku 9 Viittausfunktiot 217
Esimerkkejä
Seuraavassa taulukossa:
rivi/sarake A B C D E
1 5 15 10 9 7
2 11 96 29 11 23
3 37 56 23 1 12
=INDEKSI(TRANSPONOI($A$1:$E$3); 1; 1) palauttaa 5, arvon riviltä 1, sarakkeesta 1 transponoidulta
alueelta (oli rivi 1, sarake A alkuperäisessä matriisissa).
=INDEKSI(TRANSPONOI($A$1:$E$3); 1; 2) palauttaa 11, arvon riviltä 1, sarakkeesta 2 transponoidulta
alueelta (oli rivi 2, sarake A alkuperäisellä alueella).
=INDEKSI(TRANSPONOI($A$1:$E$3); 1; 3) palauttaa 37, arvon riviltä 1, sarakkeesta 3 transponoidulta
alueelta (oli rivi 3, sarake A alkuperäisellä alueella).
=INDEKSI(TRANSPONOI($A$1:$E$3); 2; 1) palauttaa 15, arvon riviltä 2, sarakkeesta 1 transponoidulta
alueelta (oli rivi 1, sarake 2 alkuperäisellä alueella).
=INDEKSI(TRANSPONOI($A$1:$E$3); 3; 2) palauttaa 29, arvon riviltä 3, sarakkeesta 2 transponoidulta
alueelta (oli rivi 2, sarake C alkuperäisellä alueella).
=INDEKSI(TRANSPONOI($A$1:$E$3); 4; 3) palauttaa 1, arvon riviltä 4, sarakkeesta 3 transponoidulta
alueelta (oli rivi 3, sarake D alkuperäisellä alueella).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PHAKU
PHAKU-funktio palauttaa arvon sarakealueelta valiten käytettävän rivin ensimmäisenä
vasemmalla olevan sarakkeen arvojen perusteella ja palauttaen sitten kyseiseltä riviltä
halutun sarakenumeron kohdalla olevan arvon.
PHAKU(etsittävä arvo; sarakealue; palauta sarake; täsmää lähes)
ÂÂ etsittävä arvo: Etsittävä arvo. etsittävä arvo voi sisältää minkä tyyppisen arvon
tahansa.
ÂÂ sarakealue: Solualue. alue on viittaus yksittäiseen, minkä tahansa tyyppisiä arvoja
sisältävien solujen alueeseen.
ÂÂ palauta sarake: Luku, joka määrittelee solun suhteellisen sarakemäärän, josta
arvo palautetaan. palauta sarake on numeroarvo. Alueen ensimmäinen sarake
vasemmalla on sarake 1.
ÂÂ täsmää lähes: Valinnainen arvo, joka ratkaisee tarvitaanko tarkkaa vastaavuutta.
täsmää lähes (TOSI, 1 tai jätetty pois): Jos yhtään tarkkaa vastaavuutta ei ole,
valitaan sarake, jossa on suurin ylärivin arvo, joka on pienempi kuin haettava arvo.
etsittävä arvo ei voi sisältää jokerimerkkejä.
vastaa tarkalleen (EPÄTOSI tai 0): Jos tarkkaa vastaavuutta ei löydy, palautuu virhe.
etsittävä arvo ei voi sisältää jokerimerkkejä.
Käyttöohjeita
ÂÂ PHAKU vertaa etsittävää arvoa määritellyn alueen vasemman reunan sarakkeen
arvoihin. Jos tarkkaa vastaavuutta ei vaadita, valitaan rivi, jolla on vasemman reunan
sarakkeessa suurin arvo, joka on pienempi kuin etsittävä arvo. Sen jälkeen funktio
palauttaa arvon kyseisen rivin määritellystä sarakkeesta. Jos vaaditaan tarkkaa
vastaavuutta, eikä mikään vasemman reunan sarakkeen arvoista vastaa etsittävää
arvoa, funktio palauttaa virheen.
Esimerkkejä
Seuraavassa taulukossa:
=PHAKU(20; B2:E6; 2) palauttaa E.
=PHAKU(21; B2:E6; 2) palauttaa E.
=PHAKU(”M”; C2:E6; 2) palauttaa dolor.
=PHAKU(”blandit”; D2:E6; 2) palauttaa 5.
=PHAKU(21; B2:E6; 2; EPÄTOSI) palauttaa virheen, koska mikään vasemman reunan sarakkeen arvoista
ei vastaa täsmälleen arvoa 21.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”VHAKU” sivulla 206
”HAKU” sivulla 211
”VASTINE” sivulla 212
”Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen” sivulla 351
”Viittausfunktioiden luettelo” sivulla 201
218 Luku 9 Viittausfunktiot
Luku 9 Viittausfunktiot 219
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
220
Tilastofunkiot auttavat sinua käsittelemään ja analysoimaan
datajoukkoja erilaisilla mittaus- ja tilastotekniikoilla.
Tilastofunktioiden luettelo
iWork tarjoaa seuraavat viittausfunktiot taulukoiden kanssa käytettäviksi.
Funktio Kuvaus
”KESKIPOIKKEAMA” (sivu 225) KESKIPOIKKEAMA-funktio palauttaa keskiarvon
siitä, kuinka paljon lukujoukon luvut poikkeavat
lukujoukon keskiarvosta (aritmeettinen
keskiarvo).
”KESKIARVO” (sivu 225) KESKIARVO-funktio palauttaa lukujoukon lukujen
keskiarvon (aritmeettinen keskiarvo).
”KESKIARVOA” (sivu 226) KESKIARVOA-funktio palauttaa keskiarvon
(aritmeettinen keskiarvo) arvojoukosta, mukaan
lukien teksti- ja loogiset arvot.
”KESKIARVO.JOS” (sivu 227) KESKIARVO.JOS-funktio palauttaa keskiarvon
(aritmeettinen keskiarvo) soluista alueella, joka
täyttää tietyn ehdon.
”KESKIARVO.JOS.JOUKKO” (sivu 229) KESKIARVO.JOS.JOUKKO-funktio palauttaa
keskiarvon (aritmeettinen keskiarvo) solujoukosta,
jotka täyttävät kaikki tietyt ehdot.
”BETAJAKAUMA” (sivu 231) BETAJAKAUMA-funktio palauttaa kumulatiivisen
beta-jakauman todennäköisyysarvon.
”BETAJAKAUMA.KÄÄNT” (sivu 231) BETAJAKAUMA.KÄÄNT-funktio palauttaa
annetun kumulatiivisen beta-jakauman
todennäköisyysarvon käänteisarvon.
”BINOMIJAKAUMA” (sivu 232) BINOMIJAKAUMA-funktio palauttaa yksittäisen
termin binomijakauman todennäköisyyden
määritellyssä muodossa.
”CHIJAKAUMA” (sivu 233) CHIJAKAUMA-funktio palauttaa chineliöjakauman
yksisuuntaisen todennäköisyyden.
Tilastofunktiot 10
Luku 10 Tilastofunktiot 221
Funktio Kuvaus
”CHIJAKAUMA.KÄÄNT” (sivu 234) CHIJAKAUMA.KÄÄNT-funktio palauttaa chineliöjakauman
yksisuuntaisen todennäköisyyden
käänteisarvon.
”CHITESTI” (sivu 235) CHITESTI-funktio palauttaa annetun datan chineliöjakauman
arvon.
”LUOTTAMUSVÄLI” (sivu 237) LUOTTAMUSVÄLI-funktio palauttaa arvon
tilastollisen luottamusvälin luomiseen otokselle
populaatiosta, jolla on tunnettu keskihajonta.
”KORRELAATIO” (sivu 238) KORRELAATIO-funktio palauttaa kahden joukon
välisen korrelaation lineaarista regressioanalyysiä
käyttäen.
”LASKE” (sivu 239) LASKE-funktio palauttaa numeroita, numeerisia
lausekkeita tai päivämääriä sisältävien
argumenttiensa määrän.
”LASKE.A” (sivu 240) LASKE.A-funktio palauttaa ei-tyhjien
argumenttiensa määrän.
”LASKE.TYHJÄT” (sivu 241) LASKE.TYHJÄT-funktio palauttaa alueen tyhjien
solujen määrän.
”LASKE.JOS” (sivu 242) LASKE.JOS-funktio palauttaa alueen niiden
solujen määrän, jotka täyttävät annetun ehdon.
”LASKE.JOS.JOUKKO” (sivu 243) LASKE.JOS.JOUKKO-funktio palauttaa yhden tai
useamman alueen niiden solujen määrän, jotka
täyttävät tietyt ehdot (yksi ehto aluetta kohden).
”KOVARIANSSI” (sivu 245) KOVARIANSSI-funktio palauttaa kahden joukon
kovarianssin.
”BINOMIJAKAUMA.KRIT” (sivu 246) BINOMIJAKAUMA.KRIT-funktio palauttaa
pienimmän arvon, jonka kumulatiivinen
binomijakauma on suurempi tai yhtä suuri kuin
annettu arvo.
”OIKAISTU.NELIÖSUMMA” (sivu 246) OIKAISTU.NELIÖSUMMA-funktio palauttaa
neliösumman siitä, kuinka paljon lukujoukon
luvut poikkeavat lukujoukon keskiarvosta
(aritmeettinen keskiarvo).
”EXPONENTIAALIJAKAUMA” (sivu 247) EXPONENTIAALIJAKAUMA-funktio palauttaa
eksponentiaalijakauman määritellyssä muodossa.
”FJAKAUMA” (sivu 248) FJAKAUMA-funktio palauttaa
F-todennäköisyysjakauman.
”FJAKAUMA.KÄÄNT” (sivu 249) FJAKAUMA.KÄÄNT-funktio palauttaa
F-todennäköisyysjakauman käänteisarvon.
Funktio Kuvaus
”ENNUSTE” (sivu 249) ENNUSTE-funktio palauttaa ennustetun y-arvon
annetulle x-arvolle näytearvoihin perustuen
käyttäen lineaarista regressioanalyysiä.
”TAAJUUS” (sivu 251) TAAJUUS-funktio palauttaa matriisin siitä, kuinka
usein data-arvot esiintyvät intervalliarvojen
alueella.
”GAMMAJAKAUMA” (sivu 252) GAMMAJAKAUMA-funktio palauttaa
gammajakauman määritellyssä muodossa.
”GAMMAJAKAUMA.KÄÄNT” (sivu 253) GAMMAJAKAUMA.KÄÄNT-funktio palauttaa
kumulatiivisen gammajakauman käänteisarvon.
”GAMMALN” (sivu 253) GAMMALN-funktio palauttaa gammafunktion
G(x) luonnollisen logaritmin.
”KESKIARVO.GEOM” (sivu 254) KESKIARVO.GEOM-funktio palauttaa geometrisen
keskiarvon.
”KESKIARVO.HARM” (sivu 255) KESKIARVO.HARM-funktio palauttaa harmonisen
keskiarvon.
”LEIKKAUSPISTE” (sivu 255) LEIKKAUSPISTE-funktio palauttaa joukon
parhaiten sopivan janan y-leikkauspisteen
käyttäen lineaarista regressioanalyysiä.
”SUURI” (sivu 256) SUURI-funktio palauttaa joukon määrätynneksi
suurimman arvon. Suurimmalle arvolle annetaan
numero 1.
”LINREGR” (sivu 258) LINREGR-funktio palauttaa matriisin sellaisen
suoran janan ominaisuuksista, joka parhaiten
sopii annettuun dataan pienimmän neliösumman
menetelmää käyttäen.
”LOGNORM.JAKAUMA.KÄÄNT” (sivu 261) LOGNORM.JAKAUMA.KÄÄNT-funktio
palauttaa x:n kumulatiivisen jakaumafunktion
lognormalisoidun käänteisarvon.
”LOGNORM.JAKAUMA” (sivu 261) LOGNORM.JAKAUMA-funktio palauttaa
lognormalisoidun jakauman.
”MAKS” (sivu 262) MAKS-funktio palauttaa joukon suurimman luvun.
”MAKSA” (sivu 263) MAKSA-funktio palauttaa suurimman numeron
arvojoukosta, joka saattaa sisältää tekstiä ja
loogisia arvoja.
”MEDIAANI” (sivu 264) MEDIAANI-funktio palauttaa lukujoukon
mediaaniarvon. Mediaani on arvo, jota suurempia
ja pienempiä on puolet joukon luvuista.
222 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 223
Funktio Kuvaus
”MIN” (sivu 265) MIN-funktio palauttaa joukon pienimmän luvun.
”MINA” (sivu 265) MINA-funktio palauttaa pienimmän luvun
arvojoukosta, joka saattaa sisältää tekstiä ja
Boolen arvoja.
”MOODI” (sivu 266) MOODI-funktio palauttaa lukujoukossa useimmin
esiintyvän arvon.
”NEG. BINOMIJAKAUMA” (sivu 267) NEG. BINOMIJAKAUMA -funktio palauttaa
negatiivisen binomijakauman.
”NORM.JAKAUMA” (sivu 268) NORM.JAKAUMA-funktio palauttaa
normaalijakauman määritellyssä
funktiomuodossa.
”NORM.JAKAUMA.KÄÄNT” (sivu 269) NORM.JAKAUMA.KÄÄNT-funktio palauttaa
kumulatiivisen normaalijakauman käänteisarvon.
”NORM.JAKAUMA.NORMIT” (sivu 270) NORM.JAKAUMA.NORMIT-funktio palauttaa
normitetun normaalijakauman.
”NORM.JAKAUMA.NORMIT.KÄÄNT” (sivu 270) NORM.JAKAUMA.NORMIT.KÄÄNT-funktio
palauttaa kumulatiivisen normitetun
normaalijakauman käänteisarvon.
”PROSENTTIPISTE” (sivu 271) PROSENTTIPISTE-funktio palauttaa joukosta
arvon, joka vastaa tiettyä prosenttipistettä.
”PROSENTTIJÄRJESTYS” (sivu 272) PROSENTTIJÄRJESTYS-funktio palauttaa arvon
sijainnin joukossa prosenttiosuutena joukosta.
”PERMUTAATIO” (sivu 273) PERMUTAATIO-funktio palauttaa annetun
objektimäärän permutaatioiden määrän, joka
voidaan valita objektien kokonaismäärästä.
”POISSON” (sivu 274) POISSON-funktio palauttaa todennäköisyyden,
että määritelty määrä tapahtumia tapahtuu,
Poisson-jakaumaa käyttäen.
”TODENNÄKÖISYYS” (sivu 275) TODENNÄKÖISYYS-funktio palauttaa arvojoukon
todennäköisyyden, jos tiedät yksittäisten arvojen
todennäköisyyden.
”NELJÄNNES” (sivu 277) NELJÄNNES-funktio palauttaa määritellyn
neljänneksen arvon annetusta joukosta.
”ARVON.MUKAAN” (sivu 278) ARVON.MUKAAN-funktio palauttaa numeron
sijainnin numeroalueella.
Funktio Kuvaus
”KULMAKERROIN” (sivu 279) KULMAKERROIN-funktio palauttaa joukkoon
parhaiten sopivan janan kulmakertoimen
käyttäen lineaarista regressioanalyysiä.
”PIENI” (sivu 280) PIENI-funktio palauttaa joukon määrätynneksi
pienimmän arvon. Pienimmälle arvolle annetaan
numero 1.
”NORMITA” (sivu 281) NORMITA-funktio palauttaa normalisoidun arvon
jakaumasta, jota kuvaa annettu keskiarvo ja
keskihajonta.
”KESKIHAJONTA” (sivu 282) KESKIHAJONTA-funktio palauttaa keskihajonnan,
hajonnan määrän, joukosta arvoja perustuen
niiden otosvarianssiin.
”KESKIHAJONTAA” (sivu 283) KESKIHAJONTAA-funktio palauttaa keskihajonnan,
hajonnan määrän, joukosta arvoja, joka voi
sisältää tekstiä ja loogisia arvoja, perustuen niiden
otosvarianssiin.
”KESKIHAJONTAPVÄ” (sivu 285) KESKIHAJONTAPVÄ-funktio palauttaa
keskihajonnan, hajonnan määrän, joukosta arvoja
perustuen niiden populaatiovarianssiin.
”KESKIHAJONTA” (sivu 286) KESKIHAJONTAPA-funktio palauttaa
keskihajonnan, hajonnan määrän, joukosta
arvoja, joka voi sisältää tekstiä ja loogisia arvoja,
perustuen niiden populaatiovarianssiin.
”TJAKAUMA” (sivu 288) TJAKAUMA-funktio palauttaa todennäköisyyden
Studentin t-jakaumasta.
”TJAKAUMA.KÄÄNT” (sivu 288) TJAKAUMA.KÄÄNT-funktio palauttaa t-arvon
(todennäköisyyden ja vapausasteen funktion)
Studentin t-jakaumasta.
”TTESTI” (sivu 289) TTESTI-funktio palauttaa Studentin t-testiin
liittyvän todennäköisyyden perustuen
t-jakaumafunktioon.
”VAR” (sivu 290) VAR-funktio palauttaa otosvarianssin, hajonnan
määrän, joukosta arvoja.
”VARA” (sivu 292) VARA-funktio palauttaa otosvarianssin, hajonnan
määrän, joukosta arvoja, mukaan lukien teksti- ja
loogisia arvoja.
”VARP” (sivu 293) VARP-funktio palauttaa populaatiovarianssin,
hajonnan määrän, joukosta arvoja.
”VARPA” (sivu 295) VARPA-funktio palauttaa populaatiovarianssin,
hajonnan määrän, joukosta arvoja, mukaan lukien
teksti- ja loogisia arvoja.
”ZTESTI” (sivu 296) ZTESTI-funktio palauttaa Z-testin yksisuuntaisen
todennäköisyysarvon.
224 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 225
KESKIPOIKKEAMA
KESKIARVO-funktio palauttaa lukujoukon lukujen keskiarvon (aritmeettinen keskiarvo).
KESKIPOIKKEAMA(luku-päiväys-kesto; luku-päiväys-kesto…)
ÂÂ luku-päiväys-kesto: Arvo. luku-päiväys-kesto on numeroarvo, päiväys/aika-arvo tai
kestoarvo.
ÂÂ luku-päiväys-kesto…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon. Jos
määritellään useampi kuin yksi luku-päiväys-kesto-arvo, kaikkien on oltava samaa
tyyppiä.
Käyttöohjeita
ÂÂ KESKIPOIKKEAMA laskee keskiarvon jakamalla numeroiden summan numeroiden
määrällä. Ero (absoluuttinen arvo) keskiarvon ja jokaisen numeron välillä lasketaan
yhteen ja jaetaan numeroiden määrällä.
ÂÂ Jos luku-päiväys-kesto sisältää päiväys/aika-arvoja, palautetaan kestoarvo.
Esimerkkejä
=KESKIPOIKKEAMA(2; 2; 2; 4; 4; 4) palauttaa 1.
=KESKIPOIKKEAMA(2; 2; 2; 2; 3; 3; 3; 3; 4; 4; 4; 4) palauttaa 0,6666667.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESKIARVO
KESKIARVO-funktio palauttaa lukujoukon lukujen keskiarvon (aritmeettinen keskiarvo).
KESKIARVO(luku-päiväys-kesto; luku-päiväys-kesto…)
ÂÂ luku-päiväys-kesto: Arvo. luku-päiväys-kesto on numeroarvo, päiväys/aika-arvo tai
kestoarvo.
ÂÂ luku-päiväys-kesto…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon. Jos
määritellään useampi kuin yksi luku-päiväys-kesto-arvo, kaikkien on oltava samaa
tyyppiä.
Käyttöohjeita
ÂÂ KESKIARVO jakaa numeroiden summan numeroiden määrällä.
ÂÂ Viitatussa solussa oleva merkkijono tai looginen arvo jätetään huomioimatta. Jos
haluat sisällyttää merkkijono- tai loogisia arvoja keskiarvoon, käytä KESKIARVOAfunktiota.
ÂÂ Funktion argumentiksi annettu viite voi viitata joko yksittäiseen soluun tai
solualueeseen.
Esimerkkejä
=KESKIARVO(4; 4; 4; 6; 6; 6) palauttaa 5.
=KESKIARVO(2; 2; 2; 2; 3; 3; 3; 3; 4; 4; 4; 4) palauttaa 3.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIARVOA” sivulla 226
”KESKIARVO.JOS” sivulla 227
”KESKIARVO.JOS.JOUKKO” sivulla 229
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESKIARVOA
KESKIARVOA-funktio palauttaa keskiarvon (aritmeettinen keskiarvo) arvojoukosta,
mukaan lukien teksti- ja loogiset arvot.
KESKIARVOA(arvo; arvo…)
ÂÂ arvo: Arvo. arvo voi sisältää minkä tahansa arvotyypin.
ÂÂ arvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon. Kaikkien numeeristen
arvojen on oltava samaa tyyppiä. Lukuja, päivämääriä ja kestoarvoja ei voida
sekoittaa.
Käyttöohjeita
ÂÂ Viitatussa solussa olevalle merkkijonoarvolle annetaan arvo 0. Loogiselle arvolle
EPÄTOSI annetaan arvo 0 ja loogiselle arvolle TOSI annetaan arvo 1.
ÂÂ Funktion argumentiksi annettu viite voi viitata joko yksittäiseen soluun tai
solualueeseen.
226 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 227
ÂÂ Joukossa, joka sisältää vain numeroita, KESKIARVOA palauttaa saman tuloksen kuin
KESKIARVO-funktio, joka jättää huomioimatta solut, jotka eivät sisällä numeroita.
Esimerkkejä
=KESKIARVOA(A1:A4) palauttaa 2,5, jos solut A1-A4 sisältävät 4, a, 6 ja b. Tekstiarvot lasketaan nolliksi
summassa 10 ja sisällytetään arvojen määrään (4). Vertaa lausekkeeseen =KESKIARVO(A1:A4), joka
jättää huomioimatta tekstiarvot kokonaan ja saa summaksi 10, määräksi 2 ja keskiarvoksi 5.
=KESKIARVOA(A1:A4) palauttaa 4, jos solut A1-A4 sisältävät 5, a, TOSI ja 10. Tekstiarvo lasketaan
nollaksi ja TOSI lasketaan luvuksi 1, jolloin summana on 16 ja määränä 4.
=KESKIARVOA(A1:A4) palauttaa 0,25, jos solut A1-A4 sisältävät EPÄTOSI, EPÄTOSI, EPÄTOSI, TOSI.
Jokainen EPÄTOSI lasketaan nollaksi ja TOSI lasketaan luvuksi 1, jolloin summana on 1 ja määränä 4.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIARVO” sivulla 225
”KESKIARVO.JOS” sivulla 227
”KESKIARVO.JOS.JOUKKO” sivulla 229
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESKIARVO.JOS
KESKIARVO.JOS-funktio palauttaa keskiarvon (aritmeettinen keskiarvo) soluista alueella,
joka täyttää tietyn ehdon.
KESKIARVO.JOS(testiarvot; ehto; keskiarvojen arvot)
ÂÂ testiarvot: Joukko testattavia arvoja. testiarvot on minkä tahansa tyyppisiä arvoja
sisältävä joukko.
ÂÂ ehto: Lauseke, jonka tulos on looginen TOSI tai EPÄTOSI. ehto on lauseke, joka voi
sisältää mitä tahansa kunhan ehdon ja testiarvoissa olevan arvon vertailun tulos
voidaan ilmaista loogisena arvona TOSI tai EPÄTOSI.
ÂÂ keskiarvojen arvot: Valinnainen joukko arvoja, joiden keskiarvo lasketaan.
keskiarvojen arvot on viittaus yhteen solualueeseen tai matriisiin, joka voi sisältää
vain numeroita, numeerisia lausekkeita tai loogisia arvoja.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jokaista arvoa verrataan ehtoon. Jos arvo vastaa ehtoa, vastaava arvo keskiarvojen
arvot -argumentissa sisällytetään keskiarvoon.
ÂÂ keskiarvojen arvot- ja testiarvot-argumenttien (jos määritelty) on oltava
samankokoisia.
ÂÂ Jos keskiarvojen arvot jätetään pois, testiarvot-argumenttia käytetään keskiarvojen
arvot -argumentin sijaan.
ÂÂ Jos keskiarvojen arvot jätetään pois tai on sama kuin testiarvot, testiarvot voi sisältää
vain numeroita, numeerisia lausekkeita tai loogisia arvoja.
Esimerkkejä
Seuraavassa taulukossa:
=KESKIARVO.JOS(A2:A13; ”<40”; D2:D13) palauttaa noin 57429, alle neljäkymmenvuotiaiden
keskitulon.
=KESKIARVO.JOS(B2:B13; ”=F”; D2:D13) palauttaa 62200, naisten keskitulon (jota osoittaa ”F”
sarakkeessa B).
=KESKIARVO.JOS(C2:C13; ”S”; D2:D13) palauttaa 55800, sinkkujen keskitulon (jota osoittaa ”S”
sarakkeessa C).
=KESKIARVO.JOS(A2:A13; ”>=40”; D2:D13) palauttaa 75200, neljäkymmenvuotiaiden ja sitä
vanhempien keskitulon.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIARVO” sivulla 225
”KESKIARVOA” sivulla 226
”KESKIARVO.JOS.JOUKKO” sivulla 229
”Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen” sivulla 351
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
228 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 229
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESKIARVO.JOS.JOUKKO
KESKIARVO.JOS.JOUKKO-funktio palauttaa keskiarvon (aritmeettinen keskiarvo) soluista
annetulla alueella, jossa yksi tai useampi alueista täyttää yhden tai useamman niihin
liittyvän ehdon.
KESKIARVO.JOS.JOUKKO(keskiarvojen arvot; testiarvot; ehto; testiarvot…; ehto…)
ÂÂ keskiarvojen arvot: Joukko arvoja, joiden keskiarvo lasketaan. keskiarvojen arvot
on viittaus yhteen solualueeseen tai matriisiin, joka voi sisältää vain numeroita,
numeerisia lausekkeita tai loogisia arvoja.
ÂÂ testiarvot: Joukko testattavia arvoja. testiarvot on minkä tahansa tyyppisiä arvoja
sisältävä joukko.
ÂÂ ehto: Lauseke, jonka tulos on looginen TOSI tai EPÄTOSI. ehto on lauseke, joka voi
sisältää mitä tahansa kunhan ehdon ja testiarvoissa olevan arvon vertailun tulos
voidaan ilmaista loogisena arvona TOSI tai EPÄTOSI.
ÂÂ testiarvot…: Voit sisällyttää yhden tai useamman testattavien arvojen lisäjoukon.
Kunkin testiarvot-joukon perässä on välittömästi oltava ehto-lauseke. Tämä testiarvot;
ehto -kaava voidaan toistaa niin monta kertaa, kuin on tarpeen.
ÂÂ ehto…: Jos valinnainen joukko testiarvoja sisällytetään, tuloksena oleva lauseke
on looginen TOSI tai EPÄTOSI. Kunkin testiarvot-joukon perässä on oltava yksi ehto,
joten tässä funktiossa on aina pariton määrä argumentteja.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jokaisen testiarvot ja ehto -parin kohdalla vastaavaa (sama sijainti alueessa tai
matriisissa) arvoa verrataan ehdolliseen testiin. Jos kaikki ehdolliset testit täyttyvät,
vastaava arvo keskiarvojen arvot -argumentissa sisällytetään keskiarvoon.
ÂÂ keskiarvojen arvot -argumentin ja kaikkien testiarvot-joukkojen on oltava
samankokoisia.
Esimerkkejä
Seuraavassa taulukossa:
=KESKIARVO.JOS.JOUKKO(D2:D13;A2:A13;”<40”;B2:B13;”=M”) palauttaa 56000, alle
neljäkymmentävuotiaiden miesten (jota osoittaa ”M” sarakkeessa B) keskitulon.
=KESKIARVO.JOS.JOUKKO(D2:D13;A2:A13;”<40”;B2:B13;”=M”;C2:C13;”=S”) palauttaa 57000, alle
neljäkymmentävuotiaiden sinkkumiesten (jota osoittaa ”S” sarakkeessa C) keskitulon.
=KESKIARVO.JOS.JOUKKO(D2:D13;A2:A13;”<40”;B2:B13;”=M”;C2:C13;”=M”) palauttaa 55000, alle
neljäkymmentävuotiaiden naimisissa olevien miesten (jota osoittaa ”M” sarakkeessa C) keskitulon.
=KESKIARVO.JOS.JOUKKO(D2:D13;A2:A13;”<40”;B2:B13;”=F”) palauttaa noin 59333, alle
neljäkymmentävuotiaiden naisten (jota osoittaa ”F” sarakkeessa B) keskitulon.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIARVO” sivulla 225
”KESKIARVOA” sivulla 226
”KESKIARVO.JOS” sivulla 227
”Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen” sivulla 351
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
230 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 231
BETAJAKAUMA
BETAJAKAUMA-funktio palauttaa kumulatiivisen beta-jakauman todennäköisyysarvon.
BETAJAKAUMA(x-arvo; alfa; beta; x-alempi; x-ylempi)
ÂÂ x-arvo: X-arvo, jolla haluat evaluoida funktion. x-arvo on numeroarvo ja sen on
oltava 0 ja 1 välillä.
ÂÂ alfa: Yksi jakauman kuvioparametreistä. alfa on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi kuin 0.
ÂÂ beta: Yksi jakauman kuvioparametreistä. beta on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi kuin 0.
ÂÂ x-alempi: Valinnainen alaraja määritellylle x-arvolle tai todennäköisyydelle. x-alempi
on numeroarvo ja sen on oltava pienempi tai yhtä suuri kuin määritelty x-arvo tai
todennäköisyys. Jos se jätetään pois, käytetään arvoa 0.
ÂÂ x-ylempi: Valinnainen yläraja määritellylle x-arvolle tai todennäköisyydelle. x-ylempi
on numeroarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä suuri kuin määritelty x-arvo tai
todennäköisyys. Jos se jätetään pois, käytetään arvoa 1.
Esimerkkejä
=BETAJAKAUMA(0,5; 1; 2; 0,3; 2) palauttaa 0,221453287197232.
=BETAJAKAUMA(1; 1; 2; 0; 1) palauttaa 1.
=BETAJAKAUMA(0,1; 2; 2; 0; 2) palauttaa 0,00725.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BETAJAKAUMA.KÄÄNT” sivulla 231
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
BETAJAKAUMA.KÄÄNT
BETAJAKAUMA.KÄÄNT-funktio palauttaa annetun kumulatiivisen beta-jakauman
todennäköisyysarvon käänteisarvon.
BETAJAKAUMA.KÄÄNT(todennäköisyys; alfa; beta; x-alempi; x-ylempi)
ÂÂ todennäköisyys: Jakaumaan liittyvä todennäköisyys. todennäköisyys on numeroarvo
ja sen on oltava suurempi kuin 0 ja pienempi kuin 1.
ÂÂ alfa: Yksi jakauman kuvioparametreistä. alfa on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi kuin 0.
ÂÂ beta: Yksi jakauman kuvioparametreistä. beta on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi kuin 0.
ÂÂ x-alempi: Valinnainen alaraja määritellylle x-arvolle tai todennäköisyydelle. x-alempi
on numeroarvo ja sen on oltava pienempi tai yhtä suuri kuin määritelty x-arvo tai
todennäköisyys. Jos se jätetään pois, käytetään arvoa 0.
ÂÂ x-ylempi: Valinnainen yläraja määritellylle x-arvolle tai todennäköisyydelle. x-ylempi
on numeroarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä suuri kuin määritelty x-arvo tai
todennäköisyys. Jos se jätetään pois, käytetään arvoa 1.
Esimerkkejä
=BETAJAKAUMA.KÄÄNT(0,5; 1; 2; 0,3; 2) palauttaa 0,797918471982869.
=BETAJAKAUMA.KÄÄNT(0,99; 1; 2; 0; 1) palauttaa 0,9.
=BETAJAKAUMA.KÄÄNT(0,1; 2; 2; 0; 2) palauttaa 0,391600211318183.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BETAJAKAUMA” sivulla 231
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
BINOMIJAKAUMA
BINOMIJAKAUMA-funktio palauttaa yksittäisen termin binomijakauman
todennäköisyyden määritellyssä muodossa.
BINOMIJAKAUMA(onnistumisluku; kokeilut; onnistumisen todennäköisyys; muototyyppi)
ÂÂ onnistumisluku: Onnistuneiden kokeilujen tai testien määrä. onnistumisluku on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 1 ja pienempi tai yhtä
suuri kuin kokeilut.
ÂÂ kokeilut: Kokeilujen tai testien kokonaismäärä. kokeilut on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ onnistumisen todennäköisyys: Jokaisen kokeilun tai testin
onnistumistodennäköisyys. onnistumisen todennäköisyys on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 0 tai pienempi tai yhtä suuri kuin 1.
232 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 233
ÂÂ muototyyppi: Arvo, joka ratkaisee eksponentiaalifunktion muodon.
kumulatiivinen muoto (TOSI tai 1): Palauta kertymäfunktiomuodon arvo (jotta
määritelty tai vähempi määrä onnistumisia tai tapahtumia ilmenee).
pistetodennäköisyysmuoto (EPÄTOSI tai 0): Palauta
todennäköisyystiheysfunktiomuodon arvo (tarkalleen määritelty onnistumisien tai
tapahtumien lukumäärä).
Käyttöohjeita
ÂÂ BINOMIJAKAUMA sopii ongelmiiin, joissa on kiinteä määrä toisistaan riippumattomia
kokeiluja, joissa kokeilujen onnistumistodennäköisyys on vakio ja joissa kokeilujen
lopputulos voi olla vain onnistuminen tai epäonnistuminen.
Esimerkkejä
=BINOMIJAKAUMA(3; 98; 0,04; 1) palauttaa 0.445507210083272 (kumulatiivinen jakaumamuoto).
=BINOMIJAKAUMA(3; 98; 0,04; 0) palauttaa 0,201402522366024 (pistetodennäköisyysmuoto).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINOMIJAKAUMA.KRIT” sivulla 246
”NEG. BINOMIJAKAUMA” sivulla 267
”PERMUTAATIO” sivulla 273
”TODENNÄKÖISYYS” sivulla 275
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
CHIJAKAUMA
CHIJAKAUMA-funktio palauttaa chi-neliöjakauman yksisuuntaisen todennäköisyyden.
CHIJAKAUMA(ei-negatiivinen x-arvo; vapausasteet)
ÂÂ ei-negatiivinen x-arvo: Arvo, jolla haluat evaluoida funktion. ei-negatiivinen x-arvo
on numeroarvo, jonka on oltava suurempi tai yhtä kuin 0.
ÂÂ vapausasteet: Vapausasteet. vapausasteet on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä kuin 1.
Esimerkkejä
=CHIJAKAUMA(5; 2) palauttaa 0,0820849986238988.
=CHIJAKAUMA(10; 10) palauttaa 0,440493285065212.
=CHIJAKAUMA(5; 1) palauttaa 0,0253473186774683.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”CHIJAKAUMA.KÄÄNT” sivulla 234
”CHITESTI” sivulla 235
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
CHIJAKAUMA.KÄÄNT
CHIJAKAUMA.KÄÄNT-funktio palauttaa chi-neliöjakauman yksisuuntaisen
todennäköisyyden käänteisarvon.
CHIJAKAUMA.KÄÄNT(todennäköisyys; vapausasteet)
ÂÂ todennäköisyys: Jakaumaan liittyvä todennäköisyys. todennäköisyys on numeroarvo
ja sen on oltava suurempi kuin 0 ja pienempi kuin 1.
ÂÂ vapausasteet: Vapausasteet. vapausasteet on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä kuin 1.
Esimerkkejä
=CHIJAKAUMA.KÄÄNT(0,5; 2) palauttaa 1,38629436111989.
=CHIJAKAUMA.KÄÄNT(0,1; 10) palauttaa 15,9871791721053.
=CHIJAKAUMA.KÄÄNT(0,5; 1) palauttaa 0,454936423119572.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”CHIJAKAUMA” sivulla 233
”CHITESTI” sivulla 235
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
234 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 235
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
CHITESTI
CHITESTI-funktio palauttaa annetun datan chi-neliöjakauman arvon.
CHITESTI(todelliset-arvot; odotetut arvot)
ÂÂ todelliset-arvot: Joukko, joka sisältää todelliset arvot. todelliset-arvot on joukko, joka
sisältää numeroarvoja.
ÂÂ odotetut arvot: Joukko, joka sisältää odotetut arvot. odotetut arvot on joukko, joka
sisältää numeroarvoja.
Käyttöohjeita
ÂÂ Palautettuun arvoon liittyvä vapausasteet on rivien määrä todelliset-arvotargumentissa
miinus 1.
ÂÂ Jokainen odotettu arvo lasketaan kertomalla rivin summa sarakkeen summalla ja
jakamalla kokonaissummalla.
Esimerkki
Seuraavassa taulukossa:
=CHITESTI(A2:B6;A9:B13) palauttaa 5,91020074984668E-236.
Jokainen odotettu arvo lasketaan kertomalla rivin summa sarakkeen summalla
ja jakamalla kokonaissummalla. Ensimmäisen odotetun arvon (solu A9) kaava on
=SUMMA(A$2:B$2)*SUMMA($A2:$A6)/SUMMA($A$2:$B$6). Tämä kaava voidaan laajentaa
soluun B9 ja sitten A9:B9 voidaan laajentaa alueeseen A13:B13 odotettujen arvojen
täydentämiseksi. Lopputuloksena oleva kaava viimeiselle odotetulle arvolle (solu B13) on
=SUMMA(B$2:C$2)*SUMMA($A6:$A11)/SUMMA($A$2:$B$6).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”CHIJAKAUMA” sivulla 233
”CHIJAKAUMA.KÄÄNT” sivulla 234
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
236 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 237
LUOTTAMUSVÄLI
LUOTTAMUSVÄLI-funktio palauttaa arvon tilastollisen luottamusvälin luomiseen
otokselle populaatiosta, jolla on tunnettu keskihajonta.
LUOTTAMUSVÄLI(alfa; keskihajonta; näytteen koko)
ÂÂ alfa: Todennäköisyys, että todellinen populaatioarvo on välin ulkopuolella. alfa
on numeroarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 1. Luottamusvälin
vähentäminen luvusta 1 antaa alfan.
ÂÂ keskihajonta: Populaation keskihajonta. keskihajonta on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi kuin 0.
ÂÂ näytteen koko: Otoksen koko. näytteen koko on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi kuin 0.
Käyttöohjeita
ÂÂ Luottamusväliarvio olettaa, että otoksen arvot ovat jakautuneet normaalisti.
Esimerkkejä
=LUOTTAMUSVÄLI(0,05; 1; 10) palauttaa 0,62. Jos otosarvojen keskiarvo on 100, populaatiokeskiarvo
on 95 % luottamusvälillä alueella 99,38 - 100,62.
=LUOTTAMUSVÄLI(0,1; 1; 10) palauttaa 0,52. Jos otosarvojen keskiarvo on 100, populaatiokeskiarvo on
90 % luottamusvälillä alueella 99,48 - 100,52.
=LUOTTAMUSVÄLI(0,05; 1; 20) palauttaa 0,44.
=LUOTTAMUSVÄLI(0,05; 1; 30) palauttaa 0,36.
=LUOTTAMUSVÄLI(0,05; 1; 40) palauttaa 0,31.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIHAJONTA” sivulla 282
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KORRELAATIO
KORRELAATIO-funktio palauttaa kahden joukon välisen korrelaation lineaarista
regressioanalyysiä käyttäen.
KORRELAATIO(y-arvot; x-arvot)
ÂÂ y-arvot: Y-arvot (riippuvat) sisältävä joukko. y-arvot on joukko, joka voi sisältää luku-,
päiväys/aika- tai kestoarvoja. Kaikkien arvojen on oltava samaa tyyppiä.
ÂÂ x-arvot: X-arvot (itsenäiset) sisältävä joukko. x-arvot on joukko, joka voi sisältää luku-
, päiväys/aika- tai kestoarvoja. Kaikkien arvojen on oltava samaa tyyppiä.
Käyttöohjeita
ÂÂ y-arvot- ja x-arvot-argumenteilla on oltava samat ulottuvuudet.
ÂÂ Jos joukoissa on teksti- tai loogisia arvoja, ne jätetään huomioimatta.
Esimerkki
Tässä esimerkissä KORRELAATIO-funktiota käytetään sen määrittelemiseen, kuinka läheisesti
lämmitysöljyn hinta (sarake A) liittyy lämpötilaan, jonka tämä hypoteettinen kodinomistaja on
asettanut termostaattiin.
=KORRELAATIO(A2:A11; B2:B11) evaluoituu noin arvoksi -0,9076, mikä osoittaa läheistä korrelaatiota
(kun hinta nousi, termostaatin lämpötilaa laskettiin).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KOVARIANSSI” sivulla 245
”Tutkimustulosten esimerkki” sivulla 354
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
238 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 239
LASKE
LASKE-funktio palauttaa numeroita, numeerisia lausekkeita tai päivämääriä sisältävien
argumenttiensa määrän.
LASKE(arvo; arvo…)
ÂÂ arvo: Arvo. arvo voi sisältää minkä tahansa arvotyypin.
ÂÂ arvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos haluat laskea minkä tahansa solun, joka sisältää minkä tahansa tyyppisen arvon
(eli minkä tahansa solun, joka ei ole tyhjä), käytä LASKE.A-funktiota.
Esimerkkejä
Tässä esimerkissä olevaa taulukkoa käytetään havainnollistamaan kaikkia LASKE-funktion variaatioita.
Tiedot eivät ole merkityksellisiä, mutta havainnollistavat, minkä tyyppisiä argumentteja LASKEfunktion
eri variaatiot sisällyttävät funktion tulokseen.
=LASKE(A1:E1) palauttaa 5, koska kaikki argumentit ovat numeerisia.
=LASKE(A2:E2) palauttaa 0, koska mikään argumenteista ei ole numeerinen.
=LASKE(A3:E3) palauttaa 3, koska ainakin kaksi soluista ei ole numeerisia.
=LASKE(A4:E4) palauttaa 0, koska argumentit ovat loogisia arvoja TOSI tai EPÄTOSI, joita ei lasketa
numeerisiksi.
=LASKE(A5:E5) palauttaa 2, koska kolme solua ovat tyhjiä.
=LASKE(2; 3; A5:E5; SUMMA(A1:E1); "A"; "b") palauttaa 5, koska argumentit 2 ja 3 ovat numeroita,
alueella A5:E5 on kaksi numeroa, SUMMA-funktio palauttaa yhden numeron ja kaksi viimeistä
argumenttia ovat tekstiä eivätkö numeerisia (yhteensä 5 numeerista argumenttia).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”LASKE.A” sivulla 240
”LASKE.TYHJÄT” sivulla 241
”LASKE.JOS” sivulla 242
”LASKE.JOS.JOUKKO” sivulla 243
”Tutkimustulosten esimerkki” sivulla 354
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
LASKE.A
LASKE.A-funktio palauttaa ei-tyhjien argumenttiensa määrän.
LASKE.A(arvo; arvo…)
ÂÂ arvo: Arvo. arvo voi sisältää minkä tahansa arvotyypin.
ÂÂ arvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos haluat laskea vain solut tai argumentit, jotka sisältävät numeroita tai
päivämääriä, käytä LASKE-funktiota.
Esimerkkejä
Tässä esimerkissä olevaa taulukkoa käytetään havainnollistamaan kaikkia LASKE-funktion variaatioita,
mukaan lukien LASKE.A. Tiedot eivät ole merkityksellisiä, mutta havainnollistavat, minkä tyyppisiä
argumentteja LASKE-funktion eri variaatiot sisällyttävät funktion tulokseen.
=LASKE.A(A1:E1) palauttaa 5, koska kaikki solut sisältävät argumentin (kaikki numeerisia).
=LASKE.A(A2:E2) palauttaa 5, koska kaikki solut sisältävät argumentin (kaikki tekstiä).
=LASKE.A(A3:E3) palauttaa 5, koska kaikki solut sisältävät argumentin (sekä tekstiä että numeerisia).
=LASKE.A(A4:E4) palauttaa 5, koska kaikki solut sisältävät argumentin (TOSI tai EPÄTOSI).
=LASKE.A(A5:E5) palauttaa 2, koska kolme solua ovat tyhjiä.
=LASKE.A(2; 3; A5:E5; SUMMA(A1:E1); "A"; "b") palauttaa 7, koska argumentit 2 ja 3 ovat numeroita,
alueella A5:E5 on kaksi ei-tyhjää solua, SUMMA-funktio palauttaa yhden numeron ja ”A” ja ”b” ovat
tekstilausekkeita (yhteensä 7 argumenttia).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”LASKE” sivulla 239
”LASKE.TYHJÄT” sivulla 241
”LASKE.JOS” sivulla 242
”LASKE.JOS.JOUKKO” sivulla 243
240 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 241
”Tutkimustulosten esimerkki” sivulla 354
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
LASKE.TYHJÄT
LASKE.TYHJÄT-funktio palauttaa alueen tyhjien solujen määrän.
LASKE.TYHJÄT(alue)
ÂÂ alue: Solualue. alue on viittaus yksittäiseen, minkä tahansa tyyppisiä arvoja
sisältävien solujen alueeseen.
Esimerkkejä
Tässä esimerkissä olevaa taulukkoa käytetään havainnollistamaan kaikkia LASKE-funktion variaatioita,
mukaan lukien LASKE.TYHJÄT. Tiedot eivät ole merkityksellisiä, mutta havainnollistavat, minkä
tyyppisiä argumentteja LASKE-funktion eri variaatiot sisällyttävät funktion tulokseen.
=LASKE.TYHJÄT(A1:E1) palauttaa 0, koska alueella ei ole tyhjiä soluja.
=LASKE.TYHJÄT(A2:E2) palauttaa 0, koska alueella ei ole tyhjiä soluja.
=LASKE.TYHJÄT(A5:E5) palauttaa 3, koska alueella on kolme tyhjää solua.
=LASKE.TYHJÄT(A6:E6) palauttaa 5, koska alueella on vain tyhjiä soluja.
=LASKE.TYHJÄT(A1:E6) palauttaa 8, koska alueella on yhteensä 8 tyhjää solua.
=LASKE.TYHJÄT(A1:E1; A5:E5) palauttaa virheen, koska LASKE.TYHJÄT hyväksyy argumentiksi vain
yhden alueen.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”LASKE” sivulla 239
”LASKE.A” sivulla 240
”LASKE.JOS” sivulla 242
”LASKE.JOS.JOUKKO” sivulla 243
”Tutkimustulosten esimerkki” sivulla 354
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
LASKE.JOS
LASKE.JOS-funktio palauttaa alueen niiden solujen määrän, jotka täyttävät annetun
ehdon.
LASKE.JOS(testimatriisi; ehto)
ÂÂ testimatriisi: Testattavat arvot sisältävä joukko. testimatriisi on joukko, joka voi
sisältää minkä tahansa tyyppisen arvon.
ÂÂ ehto: Lauseke, jonka tulos on looginen TOSI tai EPÄTOSI. ehto on lauseke, joka voi
sisältää mitä tahansa kunhan ehdon ja testimatriisi olevan arvon vertailun tulos
voidaan ilmaista loogisena arvona TOSI tai EPÄTOSI.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jokaista testimatriisi-arvoa verrataan ehtoon. Jos arvo täyttää ehdollisen testin, se
lasketaan mukaan.
Esimerkkejä
Tässä esimerkissä olevaa taulukkoa käytetään havainnollistamaan kaikkia LASKE-funktion variaatioita,
mukaan lukien LASKE.JOS Tiedot eivät ole merkityksellisiä, mutta havainnollistavat, minkä tyyppisiä
argumentteja LASKE-funktion eri variaatiot sisällyttävät funktion tulokseen.
=LASKE.JOS(A1:E1; ">0") palauttaa 5, koska kaikkien alueen solujen arvo on suurempi kuin nolla.
=LASKE.JOS(A3:E3; ">=100") palauttaa 3, koska kolme numeroista on suurempia kuin 100 ja kaksi
tekstiarvoa jätetään huomioimatta vertailussa.
=LASKE.JOS(A1:E5; "=amet") palauttaa 2, koska testimerkkijono ”amet” esiintyy kahdesti alueella.
=LASKE.JOS(A1:E5; "=*t") palauttaa 4, koska kirjaimeen t päättyvä merkkijono esiintyy alueella neljä
kertaa.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
242 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 243
”LASKE” sivulla 239
”LASKE.A” sivulla 240
”LASKE.TYHJÄT” sivulla 241
”LASKE.JOS.JOUKKO” sivulla 243
”Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen” sivulla 351
”Tutkimustulosten esimerkki” sivulla 354
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
LASKE.JOS.JOUKKO
LASKE.JOS.JOUKKO-funktio palauttaa yhden tai useamman alueen niiden solujen
määrän, jotka täyttävät tietyt ehdot (yksi ehto aluetta kohden).
LASKE.JOS.JOUKKO(testiarvot; ehto; testiarvot…; ehto…)
ÂÂ testiarvot: Joukko testattavia arvoja. testiarvot on minkä tahansa tyyppisiä arvoja
sisältävä joukko.
ÂÂ ehto: Lauseke, jonka tulos on looginen TOSI tai EPÄTOSI. ehto on lauseke, joka voi
sisältää mitä tahansa kunhan ehdon ja testiarvoissa olevan arvon vertailun tulos
voidaan ilmaista loogisena arvona TOSI tai EPÄTOSI.
ÂÂ testiarvot…: Voit sisällyttää yhden tai useamman testattavien arvojen lisäjoukon.
Kunkin testiarvot-joukon perässä on välittömästi oltava ehto-lauseke. Tämä testiarvot;
ehto -kaava voidaan toistaa niin monta kertaa, kuin on tarpeen.
ÂÂ ehto…: Jos valinnainen joukko testiarvoja sisällytetään, tuloksena oleva lauseke
on looginen TOSI tai EPÄTOSI. Kunkin testiarvot-joukon perässä on oltava yksi ehto,
joten tässä funktiossa on aina pariton määrä argumentteja.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jokaista testiarvot-argumentin arvoa verrataan vastaavaan ehtoon. Jos jokaisen
joukon vastaavat arvot vastaavat vastaavia ehdollisia testejä, määrää kasvatetaan
yhdellä.
Esimerkkejä
Seuraavassa taulukossa:
=LASKE.JOS.JOUKKO(A2:A13;”<40”;B2:B13;”=M”) palauttaa 4, alle neljäkymmenvuotiaiden miesten
(jota osoittaa ”M” sarakkeessa B) määrän.
=LASKE.JOS.JOUKKO(A2:A13;”<40”;B2:B13;”=M”;C2:C13;”=S”) palauttaa 2, alle neljäkymmenvuotiaiden
sinkkumiesten (jota osoittaa ”S” sarakkeessa C) määrän.
=LASKE.JOS.JOUKKO(A2:A13;”<40”;B2:B13;”=M”;C2:C13;”=M”) palauttaa 2, alle neljäkymmenvuotiaiden
naimisissa olevien miesten (jota osoittaa ”M” sarakkeessa C) määrän.
=LASKE.JOS.JOUKKO(A2:A13;”<40”;B2:B13;”=F”) palauttaa 3, alle neljäkymmenvuotiaiden naisten (jota
osoittaa ”F” sarakkeessa B) määrän.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”LASKE” sivulla 239
”LASKE.A” sivulla 240
”LASKE.TYHJÄT” sivulla 241
”LASKE.JOS” sivulla 242
”Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen” sivulla 351
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
244 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 245
KOVARIANSSI
KOVARIANSSI-funktio palauttaa kahden joukon kovarianssin.
KOVARIANSSI(1. näytteen arvot; 2. näytteen arvot)
ÂÂ 1. näytteen arvot: Näytearvojen ensimmäisen joukon sisältävä joukko. 1. näytteen
arvot on numeroarvoja sisältävä joukko.
ÂÂ 2. näytteen arvot: Näytearvojen toisen joukon sisältävä joukko. 2. näytteen arvot on
numeroarvoja sisältävä joukko.
Käyttöohjeita
ÂÂ Näillä kahdella matriisilla on oltava samat ulottuvuudet.
ÂÂ Jos matriiseissa on teksti- tai loogisia arvoja, ne jätetään huomioimatta.
ÂÂ Jos kaksi joukkoa ovat identtiset, kovarianssi on sama kuin populaatiovarianssi.
Esimerkki
Tässä esimerkissä KOVARIANSSI-funktiota käytetään sen määrittelemiseen, kuinka läheisesti
lämmitysöljyn hinta (sarake A) liittyy lämpötilaan, jonka tämä hypoteettinen kodinomistaja on
asettanut termostaattiin.
=KOVARIANSSI(A2:A11; B2:B11) evaluoituu noin arvoon -1,6202, mikä osoittaa korrelaatiota (kun hinta
nousi, termostaatin lämpötilaa laskettiin).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KORRELAATIO” sivulla 238
”Tutkimustulosten esimerkki” sivulla 354
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
BINOMIJAKAUMA.KRIT
BINOMIJAKAUMA.KRIT-funktio palauttaa pienimmän arvon, jonka kumulatiivinen
binomijakauma on suurempi tai yhtä suuri kuin annettu arvo.
BINOMIJAKAUMA.KRIT(kokeilut; onnistumisen todennäköisyys; alfa)
ÂÂ kokeilut: Kokeilujen tai testien kokonaismäärä. kokeilut on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ onnistumisen todennäköisyys: Jokaisen kokeilun tai testin
onnistumistodennäköisyys. onnistumisen todennäköisyys on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 0 tai pienempi tai yhtä suuri kuin 1.
ÂÂ alfa: Todennäköisyys, että todellinen populaatioarvo on välin ulkopuolella. alfa
on numeroarvo ja sen on oltava pienempi tai yhtä suuri kuin 1. Luottamusvälin
vähentäminen luvusta 1 antaa alfan.
Esimerkki
=BINOMIJAKAUMA.KRIT(97; 0,05; 0,05) palauttaa 2, perustuen 97 kokeiluun niin, että jokaisen kokeilun
onnistumistodennäköisyys on 5 % ja luottamusväli 95 % (5 % alfa).
=BINOMIJAKAUMA.KRIT(97; 0,25; 0,1) palauttaa 19, perustuen 97 kokeiluun niin, että jokaisen kokeilun
onnistumistodennäköisyys on 25 % ja luottamusväli 90 % (10 % alfa).
=BINOMIJAKAUMA.KRIT(97; 0,25; 0,05) palauttaa 17, perustuen 97 kokeiluun niin, että jokaisen
kokeilun onnistumistodennäköisyys on 25 % ja luottamusväli 95 % (5 % alfa).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINOMIJAKAUMA” sivulla 232
”NEG. BINOMIJAKAUMA” sivulla 267
”PERMUTAATIO” sivulla 273
”TODENNÄKÖISYYS” sivulla 275
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
OIKAISTU.NELIÖSUMMA
OIKAISTU.NELIÖSUMMA-funktio palauttaa neliösumman siitä, kuinka paljon
lukujoukon luvut poikkeavat lukujoukon keskiarvosta (aritmeettinen keskiarvo).
246 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 247
OIKAISTU.NELIÖSUMMA(lukuarvo; lukuarvo…)
ÂÂ lukuarvo: Numero. lukuarvo on numeroarvo.
ÂÂ lukuarvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäluvun.
Käyttöohjeita
ÂÂ OIKAISTU.NELIÖSUMMA laskee keskiarvon (aritmeettinen keskiarvo) jakamalla
numeroiden summan numeroiden määrällä. Ero (absoluuttinen arvo) keskiarvon
ja jokaisen numeron välillä korotetaan toiseen potenssiin ja lasketaan yhteen ja
lopputulos palautetaan.
Esimerkki
=OIKAISTU.NELIÖSUMMA(1; 7; 19; 8; 3; 9) palauttaa 196,833333333333.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIHAJONTA”
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
EXPONENTIAALIJAKAUMA
EXPONENTIAALIJAKAUMA-funktio palauttaa eksponentiaalijakauman määritellyssä
muodossa.
EXPONENTIAALIJAKAUMA(ei-negatiivinen x-arvo; lambda; muototyyppi)
ÂÂ ei-negatiivinen x-arvo: Arvo, jolla haluat evaluoida funktion. ei-negatiivinen x-arvo
on numeroarvo, jonka on oltava suurempi tai yhtä kuin 0.
ÂÂ lambda: Parametriarvo. lambda on numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0.
ÂÂ muototyyppi: Arvo, joka ratkaisee eksponentiaalifunktion muodon.
kumulatiivinen muoto (TOSI tai 1): Palauta kertymäfunktiomuodon arvo.
todennäköisyystiheysmuoto (EPÄTOSI tai 0): Palauta
todennäköisyystiheysfunktiomuodon arvo.
Esimerkkejä
=EXPONENTIAALIJAKAUMA(4; 2; 1) palauttaa 0,999664537372097 (kumulatiivinen jakaumamuoto).
=EXPONENTIAALIJAKAUMA(4; 2; 0) palauttaa 0,000670925255805024 (todennäköisyystiheysmuoto).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”LOGNORM.JAKAUMA” sivulla 261
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
FJAKAUMA
FJAKAUMA-funktio palauttaa F-todennäköisyysjakauman.
FJAKAUMA(ei-negatiivinen x-arvo; vapausasteosoittaja; vapausastenimittäjä)
ÂÂ ei-negatiivinen x-arvo: Arvo, jolla haluat evaluoida funktion. ei-negatiivinen x-arvo
on numeroarvo, jonka on oltava suurempi tai yhtä kuin 0.
ÂÂ vapausasteosoittaja: Osoittajan sisältämät vapausasteet. vapausasteosoittaja on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä kuin 1. Jos siinä on desimaaliosa, sitä
ei huomioida.
ÂÂ vapausastenimittäjä: Nimittäjän sisältämät vapausasteet. vapausastenimittäjä on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä kuin 1. Jos siinä on desimaaliosa, sitä
ei huomioida.
Käyttöohjeita
ÂÂ F-jakauma tunnetaan myös nimellä Snedecorin F-jakauma ja Fisher-Snedecorjakauma.
Esimerkkejä
=FJAKAUMA(0,77; 1; 2) palauttaa 0,472763488223567.
=FJAKAUMA(0,77; 1; 1) palauttaa 0,541479597634413.
=FJAKAUMA(0,77; 2; 1) palauttaa 0,627455805138159.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”FJAKAUMA.KÄÄNT” sivulla 249
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
248 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 249
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
FJAKAUMA.KÄÄNT
FJAKAUMA.KÄÄNT-funktio palauttaa F-todennäköisyysjakauman käänteisarvon.
FJAKAUMA.KÄÄNT(todennäköisyys; vapausasteosoittaja; vapausastenimittäjä)
ÂÂ todennäköisyys: Jakaumaan liittyvä todennäköisyys. todennäköisyys on numeroarvo
ja sen on oltava suurempi kuin 0 ja pienempi tai yhtä suuri kuin 1.
ÂÂ vapausasteosoittaja: Osoittajan sisältämät vapausasteet. vapausasteosoittaja on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä kuin 1. Jos siinä on desimaaliosa, sitä
ei huomioida.
ÂÂ vapausastenimittäjä: Nimittäjän sisältämät vapausasteet. vapausastenimittäjä on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä kuin 1. Jos siinä on desimaaliosa, sitä
ei huomioida.
Esimerkkejä
=FJAKAUMA.KÄÄNT(0,77; 1; 2) palauttaa 0,111709428782599.
=FJAKAUMA.KÄÄNT(0,77; 1; 1) palauttaa 0,142784612191674.
=FJAKAUMA.KÄÄNT(0,77; 2; 1) palauttaa 0,34331253162422.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”FJAKAUMA” sivulla 248
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ENNUSTE
ENNUSTE-funktio palauttaa ennustetun y-arvon annetulle x-arvolle näytearvoihin
perustuen käyttäen lineaarista regressioanalyysiä.
ENNUSTE(x-luku-päiväys-kesto; y-arvot; x-arvot)
ÂÂ x-luku-päiväys-kesto: X-arvo, jolle funktio palauttaa ennustetun y-arvon. x-lukupäiväys-
kesto on numeroarvo, päiväys/aika-arvo tai kestoarvo.
ÂÂ y-arvot: Y-arvot (riippuvat) sisältävä joukko. y-arvot on joukko, joka voi sisältää luku-,
päiväys/aika- tai kestoarvoja. Kaikkien arvojen on oltava samaa tyyppiä.
ÂÂ x-arvot: X-arvot (itsenäiset) sisältävä joukko. x-arvot on joukko, joka voi sisältää luku-
, päiväys/aika- tai kestoarvoja. Kaikkien arvojen on oltava samaa tyyppiä.
Käyttöohjeita
ÂÂ Kaikkien argumenttien on oltava samaa tyyppiä.
ÂÂ Kahden matriisin on oltava saman kokoisia.
ÂÂ Esimerkiksi, jos sinulla on dataa ajoneuvon nopeudesta ja sen polttoainetaloudesta
eri nopeuksilla, polttoainetalous olisi riippuva muuttuja (y) ja ajonopeus olisi
riippumaton muuttuja (x).
ÂÂ Voit käyttää KULMAKERROIN- ja LEIKKAUSPISTE-funktioita ennustearvojen
laskemiseen käytettävän yhtälön löytämiseen.
Esimerkki
Seuraavassa taulukossa:
=ENNUSTE(9; A3:F3; A2:F2) palauttaa 19.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KORRELAATIO” sivulla 238
”KOVARIANSSI” sivulla 245
”LEIKKAUSPISTE” sivulla 255
”KULMAKERROIN” sivulla 279
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
250 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 251
TAAJUUS
TAAJUUS-funktio palauttaa matriisin siitä, kuinka usein data-arvot esiintyvät
intervalliarvojen alueella.
TAAJUUS(data-arvot; väliarvot)
ÂÂ data-arvot: Joukko, jonka arvot evaluoidaan. data-arvot on joukko numero- ja
päiväys/aika-arvoja. Kaikkien arvojen tulisi olla samaa tyyppiä.
ÂÂ väliarvot: Joukko, joka sisältää väliarvot. väliarvot on joukko numero- ja päiväys/
aika-arvoja. Kaikkien arvojen tulisi olla samaa tyyppiä kuin data-arvot-joukon arvot.
Käyttöohjeita
ÂÂ TAAJUUS määrittää data-arvot-joukon niiden arvojen määrän, jotka ovat tietyn
välin alueella. Välimatriisi on helpoin ymmärtää, jos se on järjestetty nousevaan
järjestykseen. Ensimmäinen taajuus on niiden arvojen määrä, jotka ovat pienempiä
tai yhtä suuria kuin pienin väliarvo. Kaikki muut taajuusarvot, paitsi viimeinen, on
niiden arvojen määrä, jotka ovat suurempia kuin välittömästi pienempi väliarvo ja
pienempiä tai yhtä suuria kuin nykyinen väliarvo. Viimeinen taajuusarvo on niiden
data-arvojen määrä, jotka ovat suurempia kuin suurin väliarvo.
ÂÂ Funktion palauttamat arvot ovat matriisin sisällä. Yksi tapa lukea matriisin arvot on
käyttää INDEKSI-funktiota. Voit ympäröidä TAAJUUS-funktion INDEKSI-funktiolla:
=INDEKSI(TAAJUUS(data-arvot; väliarvot), x), jossa x on haluttu väli. Muista, että
välejä on yksi enemmän kuin väliarvoja.
Esimerkki
Oletetaan, että seuraava taulukko sisältää koetulokset 30 oppilaalta, jotka äskettäin osallistuivat
pitämääsi kokeeseen. Oletetaan myös, että alin hyväksytty tulos on 65 ja alimmat tulokset muille
arvosanoille ovat kuten taulukossa. Kaavojen rakentamisen helpottamiseksi F-arvosanaa vastaa
numero 1 ja A-arvosanaa numero 5.
=INDEKSI(TAAJUUS($A$1:$F$5; $B$8:$E$8); B9) palauttaa 5, niiden oppilaiden määrän, jotka saivat
arvosanan F (tulos 65 tai vähemmän). Tämä kaava voidaan syöttää soluun B10 ja laajentaa soluun F10
saakka. Tuloksena olevat arvot arvosanoille D - A ovat 3, 8, 8 ja 6.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”INDEKSI” sivulla 208
”PROSENTTIPISTE” sivulla 271
”PROSENTTIJÄRJESTYS” sivulla 272
”NELJÄNNES” sivulla 277
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
GAMMAJAKAUMA
GAMMAJAKAUMA-funktio palauttaa gammajakauman määritellyssä muodossa.
GAMMAJAKAUMA(ei-negatiivinen x-arvo; alfa; beta; muototyyppi)
ÂÂ ei-negatiivinen x-arvo: Arvo, jolla haluat evaluoida funktion. ei-negatiivinen x-arvo
on numeroarvo, jonka on oltava suurempi tai yhtä kuin 0.
ÂÂ alfa: Yksi jakauman kuvioparametreistä. alfa on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi kuin 0.
ÂÂ beta: Yksi jakauman kuvioparametreistä. beta on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi kuin 0.
ÂÂ muototyyppi: Arvo, joka ratkaisee eksponentiaalifunktion muodon.
kumulatiivinen muoto (TOSI tai 1): Palauta kertymäfunktiomuodon arvo.
todennäköisyystiheysmuoto (EPÄTOSI tai 0): Palauta
todennäköisyystiheysfunktiomuodon arvo.
Esimerkkejä
=GAMMAJAKAUMA(0,8; 1; 2; 1) palauttaa 0,329679953964361 (kumulatiivinen jakaumamuoto).
=GAMMAJAKAUMA(0,8; 1; 2; 0) palauttaa 0,33516002301782 (todennäköisyystiheysmuoto).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”GAMMAJAKAUMA.KÄÄNT” sivulla 253
”GAMMALN” sivulla 253
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
252 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 253
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
GAMMAJAKAUMA.KÄÄNT
GAMMAJAKAUMA.KÄÄNT-funktio palauttaa kumulatiivisen gammajakauman
käänteisarvon.
GAMMAJAKAUMA.KÄÄNT(todennäköisyys; alfa; beta)
ÂÂ todennäköisyys: Jakaumaan liittyvä todennäköisyys. todennäköisyys on numeroarvo
ja sen on oltava suurempi kuin 0 ja pienempi kuin 1.
ÂÂ alfa: Yksi jakauman kuvioparametreistä. alfa on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi kuin 0.
ÂÂ beta: Yksi jakauman kuvioparametreistä. beta on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi kuin 0.
Esimerkkejä
=GAMMAJAKAUMA.KÄÄNT(0,8; 1; 2) palauttaa 3,2188758248682.
=GAMMAJAKAUMA.KÄÄNT(0,8; 2; 1) palauttaa 2,99430834700212.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”GAMMAJAKAUMA” sivulla 252
”GAMMALN” sivulla 253
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
GAMMALN
GAMMALN-funktio palauttaa gammafunktion G(x) luonnollisen logaritmin.
GAMMALN(pos. x-arvo)
ÂÂ pos. x-arvo: Positiivinen x-arvo, jolla haluat evaluoida funktion. pos. x-arvo on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0.
Esimerkkejä
=GAMMALN(0,92) palauttaa 0,051658003497744.
=GAMMALN(0,29) palauttaa 1,13144836880416.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”GAMMAJAKAUMA” sivulla 252
”GAMMAJAKAUMA.KÄÄNT” sivulla 253
”LUONNLOG” sivulla 175
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESKIARVO.GEOM
KESKIARVO.GEOM-funktio palauttaa geometrisen keskiarvon.
KESKIARVO.GEOM(pos. luku; pos. luku…)
ÂÂ pos. luku: Positiivinen luku. pos. luku on numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin
0.
ÂÂ pos. luku…: Voit sisällyttää yhden tai useamman positiivisen luvun lisää.
Käyttöohjeita
ÂÂ KESKIARVO.GEOM laskee tulon kertomalla argumentit ja laskee tulosta argumenttien
määrän mukaisen juuren.
Esimerkki
=KESKIARVO.GEOM(5; 7; 3; 2; 6; 22) palauttaa 5,50130264578853.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIARVO” sivulla 225
”KESKIARVO.HARM” sivulla 255
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
254 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 255
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESKIARVO.HARM
KESKIARVO.HARM-funktio palauttaa harmonisen keskiarvon.
KESKIARVO.HARM(pos. luku; pos. luku…)
ÂÂ pos. luku: Positiivinen luku. a-pos. luku on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
kuin 0.
ÂÂ pos. luku…: Voit sisällyttää yhden tai useamman positiivisen luvun lisää.
Käyttöohjeita
ÂÂ Harmoninen keskiarvo on lukujen käänteisarvojen keskiarvon käänteisarvo.
Esimerkki
=KESKIARVO.HARM(5; 7; 3; 2; 6; 22) palauttaa 4,32179607109448.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIARVO” sivulla 225
”KESKIARVO.GEOM” sivulla 254
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
LEIKKAUSPISTE
LEIKKAUSPISTE-funktio palauttaa joukon parhaiten sopivan janan y-leikkauspisteen
käyttäen lineaarista regressioanalyysiä.
LEIKKAUSPISTE(y-arvot; x-luvut)
ÂÂ y-arvot: Y-arvot (riippuvat) sisältävä joukko. y-arvot on joukko, joka voi sisältää luku-,
päiväys/aika- tai kestoarvoja. Kaikkien arvojen on oltava samaa tyyppiä.
ÂÂ x-luvut: X-arvot (itsenäiset) sisältävä joukko. x-luvut on joukko, joka sisältää
numeroarvoja.
Käyttöohjeita
ÂÂ Kahden matriisin on oltava saman kokoisia.
ÂÂ Jos haluat selvittää parhaiten sopivan janan kulmakertoimen, käytä KULMAKERROINfunktiota.
Esimerkki
Tässä esimerkissä LEIKKAUSPISTE-funktiota käytetään parhaiten sopivan janan y-leikkauspisteen
määrittämiseen lämpötilalle, jonka hypoteettinen kodinomistaja on asettanut termostaatille (riippuva
muuttuja) lämmitysöljyn hintaan perustuen (riippumaton muuttuja).
=LEIKKAUSPISTE(B2:B11; A2:A11) evaluoituu noin arvoksi 78, suurimman hypoteettisen arvon
yläpuolelle kun parhaiten sopiva viiva osoittaa alaspäin (kun hinta nousi, termostaattia laskettiin).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KULMAKERROIN” sivulla 279
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
SUURI
SUURI-funktio palauttaa joukon määrätynneksi suurimman arvon. Suurimmalle arvolle
annetaan numero 1.
256 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 257
SUURI(luku-päiväys-kesto-joukko; luokitus)
ÂÂ luku-päiväys-kesto-joukko: Arvojoukko. luku-päiväys-kesto-joukko on joukko, joka
sisältää luku-, päiväys- tai kestoarvoja. Kaikkien arvojen on oltava samaa tyyppiä.
ÂÂ luokitus: Luku, joka esittää haettavan arvon kokosijoitusta. luokitus on numeroarvo
ja sen on oltava yhden ja joukon arvojen määrän välillä.
Käyttöohjeita
ÂÂ Luokitus 1 hakee suurimman numeron joukosta, 2 toisen suurimman ja niin
edelleen. Matriisissa olevat arvot, jotka ovat samankokoisia, sijoitetaan yhteen, mutta
vaikuttavat tulokseen.
Esimerkkejä
Oletetaan, että seuraava taulukko sisältää tämän lukukauden kumulatiiviset koetulokset 20 oppilaalta.
(Olemme järjestäneet datan näin tätä esimerkkiä varten; se olisi todennäköisesti alunperin ollut 20 eri
rivillä.)
=SUURI(A1:E4; 1) palauttaa 100, suurimman kumulatiivisen koetuloksen (solu B2).
=SUURI(A1:E4; 2) palauttaa 92, toiseksi suurimman kumulatiivisen koetuloksen (joko solu B2 tai solu
C2).
=SUURI(A1:E4; 3) palauttaa 92, myös kolmanneksi suurimman kumulatiivisen koetuloksen, koska se
esiintyy kahdesti (solut B2 ja C2).
=SUURI(A1:E4; 6) palauttaa 86, kuudenneksi suurimman kumulatiivisen koetuloksen (järjestys on 100,
92, 92, 91, 90 ja sitten 86).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ARVON.MUKAAN” sivulla 278
”PIENI” sivulla 280
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
LINREGR
LINREGR-funktio palauttaa matriisin sellaisen suoran janan ominaisuuksista, joka
parhaiten sopii annettuun dataan pienimmän neliösumman menetelmää käyttäen.
LINREGR(tunnetut y-arvot; tunnetut x-arvot; nollaton-y-leikkauspiste; lisää tilastoja)
ÂÂ tunnetut y-arvot: Tunnetut y-arvot sisältävä joukko. tunnetut y-arvot on joukko, joka
sisältää numeroarvoja. Jos tunnettuja x-arvoja on vain yksi joukko, tunnetut y-arvot
voi olla minkä kokoinen tahansa. Jos tunnettuja x-aroja on enemmän kuin yksi
joukko, tunnetut y-arvot voi olla joko yksi arvot sisältävä sarake tai yksi arvot sisältävä
rivi, mutta ei molempia.
ÂÂ tunnetut x-arvot: Tunnetut x-arvot sisältävä valinnainen joukko. tunnetut x-arvot
on joukko, joka sisältää numeroarvoja. Jos se jätetään pois, sen oletetaan olevan
joukko {1, 2, 3…} samaa kokoa kuin tunnetut y-arvot. Jos tunnettuja x-arvoja on vain
yksi joukko, tunnetut x-arvot -joukon, jos se määritellään, tulisi olla saman kokoinen
kuin tunnetut y-arvot. Jos tunnettuja x-arvoja on enemmän kuin yksi joukko, jokaisen
tunnettujen x-arvojen rivin/sarakkeen katsotaan olevan yksi joukko ja jokaisen rivin/
sarakkeen koon on oltava sama kuin tunnettujen y-arvojen rivin/sarakkeen koon.
ÂÂ nollaton-y-leikkauspiste: Valinnainen arvo, joka määrittelee kuinka y-leikkauspiste
(vakio b) tulisi laskea.
normaali (1, TOSI tai jätetty pois): Y-leikkauspisteen arvo (vakio b) pitäisi laskea
normaalisti.
pakotettu 0-arvo (0, EPÄTOSI): Y-leikkauspisteen arvo (vakio b) pitäisi pakottaa
nollaksi.
ÂÂ lisää tilastoja: Valinnainen arvo, joka määrittelee palautetaanko lisätilastotiedot.
ei lisätilastoja (0, EPÄTOSI tai jätetty pois): Älä palauta regression lisätilastoja
palautetussa matriisissa.
lisätilastoja (1, TOSI): Palauttaa regression lisätilastot palautetussa matriisissa.
Käyttöohjeita
ÂÂ Funktion palauttamat arvot ovat matriisin sisällä. Yksi tapa lukea matriisin arvot on
käyttää INDEKSI-funktiota. Voit ympäröidä LINREGR-funktion INDEKSI-funktiolla:
=INDEKSI(LINREGR(tunnetut y-arvot; tunnetut x-arvot; nollaton-y-leikkauspiste; lisää
tilastoja); y; x), jossa y ja x ovat halutun arvon sarake- ja rivi-indeksi.
Jos lisätilastoja ei palauteta (lisää tilastoja on EPÄTOSI), palautettu matriisi on yhden
rivin syvyinen. Sarakkeiden määrä on yhtä suuri kuin tunnetut x-arvot -joukkojen
määrä plus 1. Se sisältää kulmakertoimet (yksi arvo x-arvojen riviä/saraketta kohden)
käänteisessä järjestyksessä (ensimmäinen arvo viittaa x-arvojen viimeiseen riviin/
sarakkeeseen) sekä leikkauspiste b:n arvon.
Jos lisätilastoja palautetaan (lisää tilastoja on TOSI), matriisi sisältää viisi riviä. Katso
matriisin sisältö kohdasta ”Lisätilastoja” sivulla 259.
258 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 259
Esimerkkejä
Oletetaan, että seuraava taulukko sisältää koetulokset 30 oppilaalta, jotka äskettäin osallistuivat
pitämääsi kokeeseen. Oletetaan myös, että alin hyväksytty tulos on 65 ja alimmat tulokset muille
arvosanoille ovat kuten taulukossa. Kaavojen rakentamisen helpottamiseksi F-arvosanaa vastaa
numero 1 ja A-arvosanaa numero 5.
=INDEKSI(LINREGR(A2:A6; C2:C6; 1; 0); 1) palauttaa 0,752707581227437, joka on parhaiten sopivan
janan kulmakerroin.
=INDEKSI(LINREGR(A2:A6; C2:C6; 1; 0); 2) palauttaa 0,0342960288808646, joka on leikkauspiste b.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
Lisätilastoja
Tässä osiossa kerrotaan lisätilastoista, jotka LINREGR-funktio voi palauttaa.
LINREGR voi sisällyttää lisää tilastotietoja palauttamaansa matriisiin. Seuraavassa
oletetaan, että tunnettuja x-arvoja on viisi joukkoa tunnettujen y-arvojen lisäksi.
Oletetaan myös, että tunnetut x-arvot ovat viidessä taulukon rivissä tai viidessä
taulukon sarakkeessa. Näiden oletusten perusteella LINREGR-funktion palauttama
matriisi olisi seuraavanlainen (jossa x:ää seuraava numero osoittaa, mihin x-arvojen
joukkoon kohde viittaa):
Rivi/sarake 1 2 3 4 5 6
1 kulmakerroin
x5
kulmakerroin
x4
kulmakerroin
x3
kulmakerroin
x2
kulmakerroin
x1
b (y-leikkauspiste)
2 std-err x1 std-err x2 std-err x3 std-err x4 std-err x5 std-err b
3 coefficient-det std-err y
Rivi/sarake 1 2 3 4 5 6
4 F-stat vapausasteet
5 reg-ss reside-ss
Argumenttien määritelmät
kulmakerroin x: Tähän tunnettujen x-arvojen joukkoon liittyvän janan kulmakerroin.
Arvot palautetaan käänteisessä järjestyksessä eli jos tunnettuja x-arvojen joukkoja on
viisi, viidennen joukon arvo on palautetussa matriisissa ensimmäisenä.
b: Tunnettujen x-arvojen y-leikkauspiste.
std-err x: Tähän tunnettujen x-arvojen joukkoon liittyvän kertoimen standardivirhe.
Arvot palautetaan järjestyksessä eli jos tunnettuja x-arvojen joukkoja on viisi,
ensimmäisen joukon arvo on palautetussa matriisissa ensimmäisenä. Tämä on
päinvastoin kuinka kulmakertoimet palautetaan.
std-err b: Y-leikkauspisteen arvoon (b) liittyvä standardivirhe.
coefficient-det: Determinaatiokerroin. Tämä tilasto vertaa arvioituja ja todellisia
y-arvoja. Jos se on 1, arvioidun y-arvon ja todellisen y-arvon välillä ei ole eroa. Tämä
tunnetaan nimellä täydellinen korrelaatio. Jos determinaatiokerroin on 0, korrelaatiota
ei ole ja annettu regressioyhtälö ei auta y-arvon ennustamisessa.
std-err y: Y-arvon arvioon liittyvä standardivirhe.
F-stat: F:n havaittu arvo. F:n havaittua arvoa voidaan käyttää sen määrittämiseen, onko
riippuvan ja riippumattoman muuttujan välillä havaittu suhde sattumanvarainen.
vapausasteet: Vapausasteet. Vapausasteet-tilastoa voidaan käyttää luotettavuustason
määrittämiseen.
reg-ss: Neliöiden regressiosumma.
reside-ss: Jäännösneliösumma.
Käyttöohjeita
ÂÂ Sillä ei ole väliä, ovatko tunnetut x-arvot ja tunnetut y-arvot riveissä vai sarakkeissa.
Molemmissa tapauksissa palautettu matriisi on järjestetty rivien mukaan kuten
kuvassa.
ÂÂ Tämä esimerkki olettaa viisi joukkoa tunnettuja x-arvoja. Jos niitä olisi enemmän tai
vähemmän kuin viisi, palautetussa matriisissa olevien sarakkeiden määrä muuttuisi
sen mukaan (se on aina sama kuin tunnettujen x-arvojen joukkojen määrä plus 1),
mutta rivien määrä pysyisi vakiona.
ÂÂ Jos lisätilastoja ei määritellä LINREGR-funktion argumenteissa, palautettu matriisi on
yhtä suuri kuin ensimmäinen rivi.
260 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 261
LOGNORM.JAKAUMA.KÄÄNT
LOGNORM.JAKAUMA.KÄÄNT-funktio palauttaa x:n kumulatiivisen jakaumafunktion
lognormalisoidun käänteisarvon.
LOGNORM.JAKAUMA.KÄÄNT(todennäköisyys; keskiarvo; keskihajonta)
ÂÂ todennäköisyys: Jakaumaan liittyvä todennäköisyys. todennäköisyys on numeroarvo
ja sen on oltava suurempi kuin 0 ja pienempi kuin 1.
ÂÂ keskiarvo: Luonnollisen logaritmin keskiarvo eli ln(x). keskiarvo on numeroarvo ja on
x:n luonnollisen logaritmin ln(x) keskiarvo (aritmeettinen keskiarvo).
ÂÂ keskihajonta: Populaation keskihajonta. keskihajonta on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi kuin 0.
Käyttöohjeita
ÂÂ LOGNORM.JAKAUMA.KÄÄNT soveltuu tapauksiin, jossa x:n logaritmi on
normaalijakautunut.
Esimerkki
=LOGNORM.JAKAUMA.KÄÄNT(0,78; 1,7; 2,2) palauttaa 29,9289150377259.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”LUONNLOG” sivulla 175
”LOGNORM.JAKAUMA” sivulla 261
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
LOGNORM.JAKAUMA
LOGNORM.JAKAUMA-funktio palauttaa lognormalisoidun jakauman.
LOGNORM.JAKAUMA(pos. x-arvo; keskiarvo; keskihajonta)
ÂÂ pos. x-arvo: Positiivinen x-arvo, jolla haluat evaluoida funktion. pos. x-arvo on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0.
ÂÂ keskiarvo: Luonnollisen logaritmin keskiarvo eli ln(x). keskiarvo on numeroarvo ja on
x:n luonnollisen logaritmin ln(x) keskiarvo (aritmeettinen keskiarvo).
ÂÂ keskihajonta: Populaation keskihajonta. keskihajonta on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi kuin 0.
Esimerkki
=LOGNORM.JAKAUMA(0,78; 1,7; 2,2) palauttaa 0,187899237956868.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”LUONNLOG” sivulla 175
”LOGNORM.JAKAUMA.KÄÄNT” sivulla 261
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
MAKS
MAKS-funktio palauttaa joukon suurimman luvun.
MAKS(arvo; arvo…)
ÂÂ arvo: Arvo. arvo voi sisältää minkä tahansa arvotyypin.
ÂÂ arvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos arvo ei evaluoidu päiväysksi tai luvuksi, sitä ei sisällytetä lopputulokseen.
ÂÂ Jos haluat määrittää minkä tahansa tyyppisiä arvoja sisältävän joukon suurimman
arvon, käytä MAKSA-funktiota.
Esimerkkejä
=MAKS(5; 5; 5; 5; 6) palauttaa 6.
=MAKS(1; 2; 3; 4; 5) palauttaa 5.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SUURI” sivulla 256
”MAKSA” sivulla 263
262 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 263
”MIN” sivulla 265
”PIENI” sivulla 280
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
MAKSA
MAKSA-funktio palauttaa suurimman numeron arvojoukosta, joka saattaa sisältää
tekstiä ja loogisia arvoja.
MAKSA(arvo; arvo…)
ÂÂ arvo: Arvo. arvo voi sisältää minkä tahansa arvotyypin.
ÂÂ arvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon. Kaikkien numeeristen
arvojen on oltava samaa tyyppiä. Lukuja, päivämääriä ja kestoarvoja ei voida
sekoittaa.
Käyttöohjeita
ÂÂ Tekstiarvoille ja loogiselle arvolle EPÄTOSI annetaan arvo 0 ja loogiselle arvolle TOSI
annetaan arvo 1.
ÂÂ Jos haluat määrittää suurimman arvon joukosta, joka sisältää vain numeroita tai
päivämääriä, käytä MAKS-funktiota.
Esimerkkejä
=MAKSA(1; 2; 3; 4) palauttaa 4.
=MAKSA(A1:C1), jossa A1:C1 sisältää -1, -10 ja hello, palauttaa 0.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”MAKS” sivulla 262
”MINA” sivulla 265
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
MEDIAANI
MEDIAANI-funktio palauttaa lukujoukon mediaaniarvon. Mediaani on arvo, jota
suurempia ja pienempiä on puolet joukon luvuista.
MEDIAANI(luku-päiväys-kesto; luku-päiväys-kesto…)
ÂÂ luku-päiväys-kesto: Arvo. luku-päiväys-kesto on numeroarvo, päiväys/aika-arvo tai
kestoarvo.
ÂÂ luku-päiväys-kesto…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon. Jos
määritellään useampi kuin yksi luku-päiväys-kesto-arvo, kaikkien on oltava samaa
tyyppiä.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos joukossa on parillinen määrä lukuja, MEDIAANI-funktio palauttaa kahden
keskimmäisen arvon keskiarvon.
Esimerkkejä
=MEDIAANI(1; 2; 3; 4; 5) palauttaa 3.
=MEDIAANI(1; 2; 3; 4; 5; 6) palauttaa 3.5.
=MEDIAANI(5; 5; 5; 5; 6) palauttaa 5.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIARVO” sivulla 225
”MOODI” sivulla 266
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
264 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 265
MIN
MIN-funktio palauttaa joukon pienimmän luvun.
MIN(arvo; arvo…)
ÂÂ arvo: Arvo. arvo voi sisältää minkä tahansa arvotyypin.
ÂÂ arvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos arvo ei evaluoidu päiväysksi tai luvuksi, sitä ei sisällytetä lopputulokseen.
ÂÂ Jos haluat määrittää minkä tahansa tyyppisiä arvoja sisältävän joukon pienimmän
arvon, käytä MINA-funktiota.
Esimerkkejä
=MIN(5; 5; 5; 5; 6) palauttaa 5.
=MIN(1; 2; 3; 4; 5) palauttaa 1.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SUURI” sivulla 256
”MAKS” sivulla 262
”MINA” sivulla 265
”PIENI” sivulla 280
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
MINA
MINA-funktio palauttaa pienimmän numeron arvojoukosta, joka saattaa sisältää tekstiä
ja loogisia arvoja.
MINA(arvo; arvo…)
ÂÂ arvo: Arvo. arvo voi sisältää minkä tahansa arvotyypin.
ÂÂ arvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon. Kaikkien numeeristen
arvojen on oltava samaa tyyppiä. Lukuja, päivämääriä ja kestoarvoja ei voida
sekoittaa.
Käyttöohjeita
ÂÂ Tekstiarvoille ja loogiselle arvolle EPÄTOSI annetaan arvo 0 ja loogiselle arvolle TOSI
annetaan arvo 1.
ÂÂ Jos haluat määrittää pienimmän arvon joukosta, joka sisältää vain lukuja tai
päivämääriä, käytä MIN-funktiota.
Esimerkkejä
=MINA(1; 2; 3; 4) palauttaa 1.
=MINA(A1:C1), jossa A1:C1 sisältää -1, -10 ja hello, palauttaa -10.
=MINA(A1:C1), jossa A1:C1 sisältää 1, 10 ja hello, palauttaa 0.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”MAKSA” sivulla 263
”MIN” sivulla 265
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
MOODI
MOODI-funktio palauttaa lukujoukossa useimmin esiintyvän arvon.
MOODI(luku-päiväys-kesto; luku-päiväys-kesto…)
ÂÂ luku-päiväys-kesto: Arvo. luku-päiväys-kesto on numeroarvo, päiväys/aika-arvo tai
kestoarvo.
ÂÂ luku-päiväys-kesto…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon. Jos
määritellään useampi kuin yksi luku-päiväys-kesto-arvo, kaikkien on oltava samaa
tyyppiä.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos useampi kuin yksi numero esiintyy suurimman määrän kertoja argumenteissa,
MOODI palauttaa ensimmäisen sellaisen numeron.
ÂÂ Jos mikään arvo ei esiintyy useammin kuin kerran, funktio palauttaa virheen.
266 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 267
Esimerkkejä
=MOODI(5; 5; 5; 5; 6) palauttaa 5.
=MOODI(1; 2; 3; 4; 5) palauttaa virheen.
=MOODI(2; 2; 4; 6; 6) palauttaa 2.
=MOODI(6; 6; 4; 2; 2) palauttaa 6.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIARVO” sivulla 225
”MEDIAANI” sivulla 264
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
NEG. BINOMIJAKAUMA
NEG. BINOMIJAKAUMA -funktio palauttaa negatiivisen binomijakauman.
NEG. BINOMIJAKAUMA(epäonnistumisluku; onnistumisluku; onnistumisen
todennäköisyys)
ÂÂ epäonnistumisluku: Virheiden määrä. epäonnistumisluku on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ onnistumisluku: Onnistuneiden kokeilujen tai testien määrä. onnistumisluku on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 1.
ÂÂ onnistumisen todennäköisyys: Jokaisen kokeilun tai testin
onnistumistodennäköisyys. onnistumisen todennäköisyys on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi kuin 0 ja pienempi kuin 1.
Käyttöohjeita
ÂÂ NEG. BINOMIJAKAUMA palauttaa todennäköisyyden, että tapahtuu määritelty
määrä epäonnistumisia, epäonnistumisluku, ennen määriteltyä määrää onnistumisia,
onnistumisluku. Onnistumisen vakiotodennäköisyys on onnistumisen todennäköisyys.
Esimerkki
=NEG. BINOMIJAKAUMA(3; 68; 0,95) palauttaa 0.20913174716192.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINOMIJAKAUMA” sivulla 232
”BINOMIJAKAUMA.KRIT” sivulla 246
”PERMUTAATIO” sivulla 273
”TODENNÄKÖISYYS” sivulla 275
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
NORM.JAKAUMA
NORM.JAKAUMA-funktio palauttaa normaalijakauman määritellyssä funktiomuodossa.
NORM.JAKAUMA(num; keskiarvo; keskihajonta; muototyyppi)
ÂÂ num: Evaluoitava luku. num on numeroarvo.
ÂÂ keskiarvo: Jakauman keskiarvo. keskiarvo on numeroarvo, joka edustaa tunnettua
keskiarvoa (aritmeettinen keskiarvo) taajuudesta, jolla tapahtuma tapahtuu.
ÂÂ keskihajonta: Populaation keskihajonta. keskihajonta on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi kuin 0.
ÂÂ muototyyppi: Arvo, joka ratkaisee eksponentiaalifunktion muodon.
kumulatiivinen muoto (TOSI tai 1): Palauta kertymäfunktiomuodon arvo.
todennäköisyystiheysmuoto (EPÄTOSI tai 0): Palauta
todennäköisyystiheysfunktiomuodon arvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos keskiarvo on 0, keskihajonta on 1 ja muototyyppi on TOSI, NORM.JAKAUMA
palauttaa saman arvon kuin NORM.JAKAUMA.NORMIT-funktion palauttama
kumulatiivinen normitettu normaalijakauma.
Esimerkkejä
=NORM.JAKAUMA(22; 15; 2,5; 1) palauttaa 0,997444869669572, kumulatiivisen jakaumamuodon.
=NORM.JAKAUMA(22; 15; 2,5; 0) palauttaa 0.00316618063319199, todennäköisyystiheysmuodon.
268 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 269
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”NORM.JAKAUMA.KÄÄNT” sivulla 269
”NORM.JAKAUMA.NORMIT” sivulla 270
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
NORM.JAKAUMA.KÄÄNT
NORM.JAKAUMA.KÄÄNT-funktio palauttaa kumulatiivisen normaalijakauman
käänteisarvon.
NORM.JAKAUMA.KÄÄNT(todennäköisyys; keskiarvo; keskihajonta)
ÂÂ todennäköisyys: Jakaumaan liittyvä todennäköisyys. todennäköisyys on numeroarvo
ja sen on oltava suurempi kuin 0 ja pienempi kuin 1.
ÂÂ keskiarvo: Jakauman keskiarvo. keskiarvo on numeroarvo, joka edustaa tunnettua
keskiarvoa (aritmeettinen keskiarvo) taajuudesta, jolla tapahtuma tapahtuu.
ÂÂ keskihajonta: Populaation keskihajonta. keskihajonta on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi kuin 0.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos keskiarvo on 0 ja keskihajonta on 1, NORM.JAKAUMA.KÄÄNT palauttaa saman
arvon kuin NORM.JAKAUMA.NORMIT.KÄÄNT-funktion palauttama kumulatiivisen
normitetun normaalijakauman käänteisarvo.
Esimerkki
=NORM.JAKAUMA.KÄÄNT(0,89; 15; 2,5) palauttaa 18,0663203000915.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”NORM.JAKAUMA” sivulla 268
”NORM.JAKAUMA.NORMIT.KÄÄNT” sivulla 270
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
NORM.JAKAUMA.NORMIT
NORM.JAKAUMA.NORMIT-funktio palauttaa normitetun normaalijakauman.
NORM.JAKAUMA.NORMIT(num)
ÂÂ num: Numero. num on numeroarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ Normitetun normaalijakauman keskiarvo (aritmeettinen keskiarvo) on 0 ja
keskihajonta on 1.
Esimerkki
=NORM.JAKAUMA.NORMIT(4,3) palauttaa 0,999991460094529.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”NORM.JAKAUMA” sivulla 268
”NORM.JAKAUMA.NORMIT.KÄÄNT” sivulla 270
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
NORM.JAKAUMA.NORMIT.KÄÄNT
NORM.JAKAUMA.NORMIT.KÄÄNT-funktio palauttaa kumulatiivisen normitetun
normaalijakauman käänteisarvon.
NORM.JAKAUMA.NORMIT.KÄÄNT(todennäköisyys)
ÂÂ todennäköisyys: Jakaumaan liittyvä todennäköisyys. todennäköisyys on numeroarvo
ja sen on oltava suurempi kuin 0 ja pienempi kuin 1.
270 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 271
Käyttöohjeita
ÂÂ Normitetun normaalijakauman keskiarvo (aritmeettinen keskiarvo) on 0 ja
keskihajonta on 1.
Esimerkki
=NORM.JAKAUMA.NORMIT.KÄÄNT(0,89) palauttaa 1,22652812003661.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”NORM.JAKAUMA.KÄÄNT” sivulla 269
”NORM.JAKAUMA.NORMIT” sivulla 270
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PROSENTTIPISTE
PROSENTTIPISTE-funktio palauttaa joukosta arvon, joka vastaa tiettyä prosenttipistettä.
PROSENTTIPISTE(luku-päiväys-kesto-joukko, prosenttipistearvo)
ÂÂ luku-päiväys-kesto-joukko: Arvojoukko. luku-päiväys-kesto-joukko on joukko, joka
sisältää luku-, päiväys- tai kestoarvoja. Kaikkien arvojen on oltava samaa tyyppiä.
ÂÂ prosenttipistearvo: Etsittävä prosenttipistearvo nollan ja yhden välillä.
prosenttipistearvo on numeroarvo, joka syötetään joko desimaalina (esim. 0,25) tai se
rajoitetaan prosenttimerkillä (esim 25 %). Sen on oltava suurempi tai yhtä suuri kuin
0 ja pienempi tai yhtä suuri kuin 1.
Käyttöohjeita
ÂÂ Matriisissa olevat arvot, jotka ovat samankokoisia, sijoitetaan yhteen, mutta
vaikuttavat tulokseen.
Esimerkkejä
Oletetaan, että seuraava taulukko sisältää tämän lukukauden kumulatiiviset koetulokset 20 oppilaalta.
(Olemme järjestäneet datan näin tätä esimerkkiä varten; se olisi todennäköisesti alunperin ollut 20 eri
rivillä.)
=PROSENTTIPISTE(A1:E4; 0,90) palauttaa 92, pienimmän kumulatiivisen koetuloksen, jolla sijoittuu
luokan parhaaseen 10 prosenttiin (90. prosenttipiste).
=PROSENTTIPISTE(A1:E4; 2/3) palauttaa 85, pienimmän kumulatiivisen koetuloksen, jolla sijoittuu
luokan parhaaseen kolmannekseen (2/3 tai noin 67. prosenttipiste).
=PROSENTTIPISTE(A1:E4; 0,50) palauttaa 83, pienimmän kumulatiivisen koetuloksen, jolla sijoittuu
luokan parhaaseen puolikkaaseen (50. prosenttipiste).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”TAAJUUS” sivulla 251
”PROSENTTIJÄRJESTYS” sivulla 272
”NELJÄNNES” sivulla 277
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PROSENTTIJÄRJESTYS
PROSENTTIJÄRJESTYS-funktio palauttaa arvon sijainnin joukossa prosenttiosuutena
joukosta.
PROSENTTIJÄRJESTYS(luku-päiväys-kesto-joukko; luku-päiväys-kesto; tarkkuus)
ÂÂ luku-päiväys-kesto-joukko: Arvojoukko. luku-päiväys-kesto-joukko on joukko, joka
sisältää luku-, päiväys- tai kestoarvoja. Kaikkien arvojen on oltava samaa tyyppiä.
ÂÂ luku-päiväys-kesto: Arvo. luku-päiväys-kesto on numeroarvo, päiväys/aika-arvo tai
kestoarvo.
272 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 273
ÂÂ tarkkuus: Valinnainen arvo, joka määrittelee säilytettävien numeroiden määrän
desimaalipilkun oikealla puolella. tarkkuus on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä suuri kuin 1. Jos se jätetään pois, käytetään oletusarvoa 3 (x,xxx %).
Käyttöohjeita
ÂÂ PROSENTTIJÄRJESTYS-funktiolla voidaan arvioida arvon suhteellinen sijainti
joukossa. Sillä lasketaan, minne tietty numero sijoittuu joukossa. Esimerkiksi, jos
joukossa on 10 arvoa, jotka ovat pienempiä kuin määritelty numero, ja 10 arvoa,
jotka ovat suurempia, määritellyn numeron PROSENTTIJÄRJESTYS on 50 %.
Esimerkki
=PROSENTTIJÄRJESTYS({5; 6; 9; 3; 7; 11; 8; 2; 14}; 10) palauttaa 0,813, koska numeroita, jotka ovat
pienempiä kuin 10, on seitsemän ja numeroita, jotka ovat suurempia, on vain kaksi.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”TAAJUUS” sivulla 251
”PROSENTTIPISTE” sivulla 271
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PERMUTAATIO
PERMUTAATIO-funktio palauttaa annetun objektimäärän permutaatioiden määrän, joka
voidaan valita objektien kokonaismäärästä.
PERMUTAATIO(lukuobjektit; lukuelementit)
ÂÂ lukuobjektit: Objektien kokonaismäärä. lukuobjektit on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi tai yhtä suuri kuin 0.
ÂÂ lukuelementit: Valittavien objektien määrä objektien yhteismäärästä jokaisessa
permutaatiossa. lukuelementit on numeroarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä
suuri kuin 0..
Esimerkkejä
=PERMUTAATIO(25; 5) palauttaa 6375600.
=PERMUTAATIO(10; 3) palauttaa 720.
=PERMUTAATIO(5; 2) palauttaa 20.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINOMIJAKAUMA” sivulla 232
”BINOMIJAKAUMA.KRIT” sivulla 246
”NEG. BINOMIJAKAUMA” sivulla 267
”TODENNÄKÖISYYS” sivulla 275
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
POISSON
POISSON-funktio palauttaa todennäköisyyden, että määritelty määrä tapahtumia
tapahtuu, Poisson-jakaumaa käyttäen.
POISSON(tapahtumat; keskiarvo; muototyyppi)
ÂÂ tapahtumat: Tapahtumien (saapumisten) määrä, jolle halutaan laskea
todennäköisyys. tapahtumat on numeroarvo.
ÂÂ keskiarvo: Jakauman keskiarvo. keskiarvo on numeroarvo, joka edustaa tunnettua
keskiarvoa (aritmeettinen keskiarvo) taajuudesta, jolla tapahtuma tapahtuu.
ÂÂ muototyyppi: Arvo, joka ratkaisee eksponentiaalifunktion muodon.
kumulatiivinen muoto (TOSI tai 1): Palauta kertymäfunktiomuodon arvo (jotta
määritelty tai vähempi määrä onnistumisia tai tapahtumia ilmenee).
pistetodennäköisyysmuoto (EPÄTOSI tai 0): Palauta
todennäköisyystiheysfunktiomuodon arvo (tarkalleen määritelty onnistumisien tai
tapahtumien lukumäärä).
274 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 275
Esimerkki
Jos kesiarvo on 10 ja saapumisnopeus on 8:
=POISSON(8; 10; EPÄTOSI) palauttaa 0,112599.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”EXPONENTIAALIJAKAUMA” sivulla 247
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TODENNÄKÖISYYS
TODENNÄKÖISYYS-funktio palauttaa arvojoukon todennäköisyyden, jos tiedät
yksittäisten arvojen todennäköisyyden.
TODENNÄKÖISYYS(lukujoukko; todennäköisyysarvot; alempi; ylempi)
ÂÂ lukujoukko: Lukujoukko. lukujoukko on joukko, joka sisältää numeroarvoja.
ÂÂ todennäköisyysarvot: Todennäköisyysarvot sisältävä joukko. todennäköisyysarvot
on joukko, joka sisältää numeroarvoja. Todennäköisyyksien summan on oltava 1.
Mahdolliset merkkijonoarvot jätetään huomioimatta.
ÂÂ alempi: Alaraja. alempi on numeroarvo.
ÂÂ ylempi: Valinnainen yläraja. ylempi on numeroarvo ja sen on oltava suurempi tai
yhtä suuri kuin alempi.
Käyttöohjeita
ÂÂ TODENNÄKÖISYYS-funktio laskee yhteen todennäköisyydet, jotka liittyvät joukon
arvoihin, jotka ovat suurempia tai yhtä suuria kuin määritelty alaraja-arvo ja
pienempiä tai yhtä suuria kuin määritelty yläraja-arvo. Jos ylempi jätetään pois,
TODENNÄKÖISYYS palauttaa määritellyn alarajan kanssa yhtä suuren yksittäisen
numeron todennäköisyyden.
ÂÂ Kahden matriisin on oltava saman kokoisia. Jos matriisissa on tekstiä, se jätetään
huomioimatta.
Esimerkkejä
Oletetaan, että ajattelet numeroa 1 ja 10 väliltä ja pyydät jotakuta arvaamaan sen. Useimpien mielestä
todennäköisyys, että ajattelet tiettyä numeroa on 0,1 (10 %), kuten on lueteltu sarakkeessa C, koska
mahdollisia vaihtoehtoja on kymmenen. Tutkimukset ovat kuitenkin osoittaneet, että ihmiset eivät
valitse numeroita sattumanvaraisesti.
Oletetaan, että tutkimus on osoittanut, että ihmiset valitsevat joitakin numeroita todennäköisemmin
kuin joitakin muita. Nämä todennäköisyydet on lueteltu sarakkeessa E.
=TODENNÄKÖISYYS(A1:A10; C1:C10; 4; 6) palauttaa 0,30, todennäköisyyden, että arvo on 4, 5 tai 6
olettaen, että valinnat ovat täysin satunnaisia.
=TODENNÄKÖISYYS(A1:A10; E1:E10; 7) palauttaa 0,28, todennäköisyyden, että arvo on 4, 5 tai 6,
perustuen tutkimukseen, jonka mukaan numeroita ei valita satunnaisesti.
=TODENNÄKÖISYYS(A1:A10; E1:E10; 4; 6) palauttaa 0,20, todennäköisyyden, että arvo on 7, perustuen
tutkimukseen, jonka mukaan numeroita ei valita satunnaisesti.
=TODENNÄKÖISYYS(A1:A10; C1:C10; 6; 10) palauttaa 0,50, todennäköisyyden, että arvo on suurempi
kuin 5 (6 - 10) olettaen, että valinnat ovat täysin satunnaisia.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”BINOMIJAKAUMA” sivulla 232
”BINOMIJAKAUMA.KRIT” sivulla 246
”NEG. BINOMIJAKAUMA” sivulla 267
”PERMUTAATIO” sivulla 273
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
276 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 277
NELJÄNNES
NELJÄNNES-funktio palauttaa määritellyn neljänneksen arvon annetusta datajoukosta.
NELJÄNNES(lukujoukko; neljännes-luku)
ÂÂ lukujoukko: Lukujoukko. lukujoukko on joukko, joka sisältää numeroarvoja.
ÂÂ neljännes-luku: Määrittelee halutun neljänneksen.
pienin (0): Palauttaa pienimmän arvon.
ensimmäinen (1): Palauttaa ensimmäisen neljänneksen (25. prosenttipiste).
toinen (2): Palauttaa toisen neljänneksen (50. prosenttipiste).
kolmas (3): Palauttaa kolmannen neljänneksen (75. prosenttipiste).
suurin (4): Palauttaa suurimman arvon.
Käyttöohjeita
ÂÂ MIN, MEDIAANI ja MAKS palauttavat saman arvon kuin NELJÄNNES, kun neljännesluku
on joko 0, 2 tai 4.
Esimerkkejä
=NELJÄNNES({5; 6; 9; 3; 7; 11; 8; 2; 14}; 0) palauttaa 2, pienimmän arvon.
=NELJÄNNES({5; 6; 9; 3; 7; 11; 8; 2; 14}; 1) palauttaa 5, 25. prosenttipisteen tai ensimmäisen
neljänneksen.
=NELJÄNNES({5; 6; 9; 3; 7; 11; 8; 2; 14}; 2) palauttaa 7, 50. prosenttipisteen tai toisen neljänneksen.
=NELJÄNNES({5; 6; 9; 3; 7; 11; 8; 2; 14}; 3) palauttaa 9, 75. prosenttipisteen tai kolmannen neljänneksen.
=NELJÄNNES({5; 6; 9; 3; 7; 11; 8; 2; 14}; 0) palauttaa 14, suurimman arvon.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”TAAJUUS” sivulla 251
”MAKS” sivulla 262
”MEDIAANI” sivulla 264
”MIN” sivulla 265
”PROSENTTIPISTE” sivulla 271
”PROSENTTIJÄRJESTYS” sivulla 272
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ARVON.MUKAAN
ARVON.MUKAAN-funktio palauttaa numeron sijainnin numeroalueella.
ARVON.MUKAAN(luku-päiväys-kesto; luku-päiväys-kesto-joukko; suurin on korkea)
ÂÂ luku-päiväys-kesto: Arvo. luku-päiväys-kesto on numeroarvo, päiväys/aika-arvo tai
kestoarvo.
ÂÂ luku-päiväys-kesto-joukko: Arvojoukko. luku-päiväys-kesto-joukko on joukko, joka
sisältää luku-, päiväys- tai kestoarvoja. Kaikkien arvojen on oltava samaa tyyppiä.
ÂÂ suurin on korkea: Valinnainen arvo, joka määrittelee onko pienin vai suurin arvo 1.
sijalla.
suurin on matala (0, EPÄTOSI tai jätetty pois): Anna joukon suurimmalle arvolle 1.
sija.
suurin on korkea (1 tai TOSI): Anna joukon pienimmälle arvolle 1. sija.
Käyttöohjeita
ÂÂ Joukossa olevat arvot, jotka ovat samoja, sijoitetaan yhteen, mutta vaikuttavat
tulokseen.
ÂÂ Jos määritelty arvo ei vastaa mitään joukon arvoista, palautetaan virhe.
Esimerkkejä
Oletetaan, että seuraava taulukko sisältää tämän lukukauden kumulatiiviset koetulokset 20 oppilaalta.
(Olemme järjestäneet datan näin tätä esimerkkiä varten; se olisi todennäköisesti alunperin ollut 20 eri
rivillä.)
=ARVON.MUKAAN(30; A1:E4; 1) palauttaa 1, koska 30 on pienin kumulatiivinen koetulos ja valitsimme
sijoittaa pienimmän ensimmäiseksi.
=ARVON.MUKAAN(92; A1:E4; 0) palauttaa 2, koska 92 on toiseksi suurin kumulatiivinen koetulos ja
valitsimme sijoittaa suurimman ensimmäiseksi.
=ARVON.MUKAAN(91; A1:E4; 1) palauttaa 4, koska toisesta sijasta on ”tasapeli”. Järjestys on 100, 92, 92
ja 91 ja sijoitus on 1, 2, 2 ja 4.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SUURI” sivulla 256
”PIENI” sivulla 280
278 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 279
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KULMAKERROIN
KULMAKERROIN-funktio palauttaa joukkoon parhaiten sopivan janan kulmakertoimen
käyttäen lineaarista regressioanalyysiä.
KULMAKERROIN(y-arvot; x-arvot)
ÂÂ y-arvot: Y-arvot (riippuvat) sisältävä joukko. y-arvot on joukko, joka voi sisältää luku-,
päiväys/aika- tai kestoarvoja. Kaikkien arvojen on oltava samaa tyyppiä.
ÂÂ x-arvot: X-arvot (itsenäiset) sisältävä joukko. x-arvot on joukko, joka voi sisältää luku-
, päiväys/aika- tai kestoarvoja. Kaikkien arvojen on oltava samaa tyyppiä.
Käyttöohjeita
ÂÂ Joukkojen on oltava samankokoisia tai funktio palauttaa virheen.
ÂÂ Esimerkiksi, jos sinulla on dataa ajoneuvon nopeudesta ja sen polttoainetaloudesta
eri nopeuksilla, polttoainetalous olisi riippuva muuttuja ja ajonopeus olisi
riippumaton muuttuja.
ÂÂ Jos haluat selvittää parhaiten sopivan janan y-leikkauspisteen, käytä LEIKKAUSPISTEfunktiota.
Esimerkki
Tässä esimerkissä KULMAKERROIN-funktiota käytetään parhaiten sopivan janan kulmakertoimen
määrittämiseen lämpötilalle, jonka hypoteettinen kodinomistaja on asettanut termostaatille (riippuva
muuttuja) lämmitysöljyn hintaan perustuen (riippumaton muuttuja).
=KULMAKERROIN(B2:B11; A2:A11) evaluoituu noin arvoksi -3,2337, osoittaen, että parhaiten sopiva
jana osoittaa alaspäin (kun hinta nousi, termostaatin lämpötilaa laskettiin).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”LEIKKAUSPISTE” sivulla 255
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PIENI
PIENI-funktio palauttaa joukon määrätynneksi pienimmän arvon. Pienimmälle arvolle
annetaan numero 1.
PIENI(luku-päiväys-kesto-joukko; luokitus)
ÂÂ luku-päiväys-kesto-joukko: Arvojoukko. luku-päiväys-kesto-joukko on joukko, joka
sisältää luku-, päiväys- tai kestoarvoja. Kaikkien arvojen on oltava samaa tyyppiä.
ÂÂ luokitus: Luku, joka esittää haettavan arvon kokosijoitusta. luokitus on numeroarvo
ja sen on oltava yhden ja joukon arvojen määrän välillä.
Käyttöohjeita
ÂÂ Luokitus 1 hakee pienimmän luvun joukosta, 2 toisen pienimmän ja niin edelleen.
Joukossa olevat arvot, jotka ovat samankokoisia, sijoitetaan yhteen, mutta
vaikuttavat tulokseen.
Esimerkkejä
Oletetaan, että seuraava taulukko sisältää tämän lukukauden kumulatiiviset koetulokset 20 oppilaalta.
(Olemme järjestäneet datan näin tätä esimerkkiä varten; se olisi todennäköisesti alunperin ollut 20 eri
rivillä.)
=PIENI(A1:E4; 1) palauttaa 30, pienimmän kumulatiivisen koetuloksen (solu A1).
=PIENI(A1:E4; 2) palauttaa 51, toiseksi pienimmän kumulatiivisen koetuloksen (solu E1).
=PIENI(A1:E4; 6) palauttaa 75, kuudenneksi pienimmän kumulatiivisen koetuloksen (järjestys on 30,
51, 68, 70, 75 ja 75 uudelleen, joten 75 on sekä viidenneksi että kuudenneksi pienin kumulatiivinen
koetulos).
280 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 281
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”SUURI” sivulla 256
”ARVON.MUKAAN” sivulla 278
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
NORMITA
NORMITA-funktio palauttaa normalisoidun arvon jakaumasta, jota kuvaa annettu
keskiarvo ja keskihajonta.
NORMITA(num; keskiarvo; keskihajonta)
ÂÂ num: Evaluoitava luku. num on numeroarvo.
ÂÂ keskiarvo: Jakauman keskiarvo. keskiarvo on numeroarvo, joka edustaa tunnettua
keskiarvoa (aritmeettinen keskiarvo) taajuudesta, jolla tapahtuma tapahtuu.
ÂÂ keskihajonta: Populaation keskihajonta. keskihajonta on numeroarvo ja sen on
oltava suurempi kuin 0.
Esimerkki
=NORMITA(6; 15; 2,1) palauttaa -4,28571428571429.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”NORM.JAKAUMA” sivulla 268
”NORM.JAKAUMA.KÄÄNT” sivulla 269
”NORM.JAKAUMA.NORMIT” sivulla 270
”NORM.JAKAUMA.NORMIT.KÄÄNT” sivulla 270
”ZTESTI” sivulla 296
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESKIHAJONTA
KESKIHAJONTA-funktio palauttaa keskihajonnan, hajonnan määrän, joukosta arvoja
perustuen niiden otosvarianssiin.
KESKIHAJONTA(luku-päiväys-kesto; luku-päiväys-kesto…)
ÂÂ luku-päiväys-kesto: Arvo. luku-päiväys-kesto on numeroarvo, päiväys/aika-arvo tai
kestoarvo.
ÂÂ luku-päiväys-kesto…: Yksi tai useampi lisäarvo (vähintään kaksi arvoa vaaditaan).
Kaikkien luku-päiväys-kesto-arvojen on oltava samaa tyyppiä.
Käyttöohjeita
ÂÂ KESKIHAJONTA-funktiota kannattaa käyttää, kun määritellyt arvot edustavat vain
otosta suuremmasta populaatiosta. Jos analysoitavat arvot edustavat koko joukkoa
tai populaatiota, käytä KESKIHAJONTAPVÄ-funktiota.
ÂÂ Jos haluat sisällyttää teksti- tai loogisia arvoja laskutoimitukseen, käytä
KESKIHAJONTAA-funktiota.
ÂÂ Keskihajonta on VAR-funktion palauttaman varianssin neliöjuuri.
Esimerkki
Oletetaan, että olet pitänyt viisi koetta ryhmälle opiskelijoita. Olet valinnut sattumanvaraisesti viisi
opiskelijaa edustamaan koko opiskelijapopulaatiota (huomaa, että tämä on vain esimerkki; tämä ei
todennäköisesti olisi tilastollisesti kelvollista). Käyttäen KESKIHAJONTA-funktiota tähän otosdataan
voit määritellä missä kokeessa koetulokset erosivat toisistaan eniten.
KESKIHAJONTA-funktion tulokset ovat noin 22,8035; 24,5357; 9,5026; 8,0747 ja 3,3466. Kokeella 2 oli
siis suurin hajonta, kokeen 1 seuratessa lähellä perässä. Kolmella muulla kokeella oli pieni hajonta.
Koe 1 Koe 2 Koe 3 Koe 4 Koe 5
Opiskelija 1 75 82 90 78 84
Opiskelija 2 100 90 95 88 90
Opiskelija 3 40 80 78 90 85
Opiskelija 4 80 35 95 98 92
Opiskelija 5 90 98 75 97 88
=KESKIHAJONTA(B2:B6) =KESKIHAJONTA(C2:C6) =KESKIHAJONTA(D2:D6) =KESKIHAJONTA(E2:E6) =KESKIHAJONTA(F2:F6)
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
282 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 283
”KESKIHAJONTAA” sivulla 283
”KESKIHAJONTAPVÄ” sivulla 285
”KESKIHAJONTA” sivulla 286
”VAR” sivulla 290
”VARA” sivulla 292
”VARP” sivulla 293
”VARPA” sivulla 295
”Tutkimustulosten esimerkki” sivulla 354
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESKIHAJONTAA
KESKIHAJONTAA-funktio palauttaa keskihajonnan, hajonnan määrän, joukosta arvoja,
joka voi sisältää tekstiä ja loogisia arvoja, perustuen niiden otosvarianssiin.
KESKIHAJONTAA(arvo; arvo…)
ÂÂ arvo: Arvo. arvo voi sisältää minkä tahansa arvotyypin. Kaikkien numeeristen
arvojen on oltava samaa tyyppiä. Lukuja, päivämääriä ja kestoarvoja ei voida
sekoittaa.
ÂÂ arvo…: Yksi tai useampi lisäarvo (vähintään kaksi arvoa vaaditaan). Kaikkien
numeeristen arvojen on oltava samaa tyyppiä. Lukuja, päivämääriä ja kestoarvoja ei
voida sekoittaa.
Käyttöohjeita
ÂÂ KESKIHAJONTAA-funktiota kannattaa käyttää, kun määritellyt arvot edustavat vain
otosta suuremmasta populaatiosta. Jos analysoitavat arvot edustavat koko joukkoa
tai populaatiota, käytä KESKIHAJONTA-funktiota.
ÂÂ KESKIHAJONTAA antaa kaikille tekstiarvoille arvon 0, loogiselle arvolle EPÄTOSI
arvon 0 ja loogiselle arvolle TOSI arvon 1 ja sisällyttää ne laskutoimituksiin. Tyhjät
solut jätetään huomioimatta. Jos et halua sisällyttää teksti- tai loogisia arvoja
laskutoimitukseen, käytä KESKIHAJONTA-funktiota.
ÂÂ Keskihajonta on VARA-funktion palauttaman varianssin neliöjuuri.
Esimerkki
Oletetaan, että olet asentanut lämpöanturin Cupertinoon, Kaliforniaan. Anturi tallentaa joka päivän
alimman ja ylimmän lämpötilan. Lisäksi olet pitänyt kirjaa siitä, minä päivinä laitoit ilmastointilaitteen
päälle asunnossasi. Seuraavassa taulukossa on muutamien ensimmäisien päivien data ja sitä
käytetään otoksena alimpien ja ylimpien lämpötilojen populaatiosta (huomaa, että tämä on vain
esimerkki; tämä ei olisi tilastollisesti kelvollista).
=KESKIHAJONTAA(B2:B13) palauttaa 24,8271, KESKIHAJONTAA-funktion mittaaman poikkeaman,
päivän ylimpien lämpötilojen otoksesta.
Se ylittää 15 asteen ylimpien lämpötilojen todellisen alueen, koska ”ei käytettävissä” lämpötilalle
annetaan arvo nolla.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIHAJONTA” sivulla 282
”KESKIHAJONTAPVÄ” sivulla 285
”KESKIHAJONTA” sivulla 286
”VAR” sivulla 290
”VARA” sivulla 292
”VARP” sivulla 293
”VARPA” sivulla 295
”Tutkimustulosten esimerkki” sivulla 354
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
284 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 285
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESKIHAJONTAPVÄ
KESKIHAJONTAPVÄ-funktio palauttaa keskihajonnan, hajonnan määrän, joukosta arvoja
perustuen niiden populaatiovarianssiin.
KESKIHAJONTAPVÄ(luku-päiväys-kesto; luku-päiväys-kesto…)
ÂÂ luku-päiväys-kesto: Arvo. luku-päiväys-kesto on numeroarvo, päiväys/aika-arvo tai
kestoarvo.
ÂÂ luku-päiväys-kesto…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon. Jos
määritellään useampi kuin yksi luku-päiväys-kesto-arvo, kaikkien on oltava samaa
tyyppiä.
Käyttöohjeita
ÂÂ KESKIHAJONTAPVÄ-funktiota kannattaa käyttää, kun määritellyt arvot edustavat
koko joukkoa tai populaatiota. Jos analysoitavat arvot edustavat vain otosta
suuremmasta populaatiosta, käytä KESKIHAJONTA-funktiota.
ÂÂ Jos haluat sisällyttää teksti- tai loogisia arvoja laskutoimitukseen, käytä
KESKIHAJONTA-funktiota.
ÂÂ Keskihajonta on VARP-funktion palauttaman varianssin neliöjuuri.
Esimerkki
Oletetaan, että olet pitänyt viisi koetta ryhmälle opiskelijoita. Sinulla on hyvin pieni luokka ja tämä
edustaa koko opiskelijapopulaatiota. Käyttäen KESKIHAJONTAPVÄ-funktiota tähän populaatiodataan
voit määritellä missä kokeessa koetulokset erosivat toisistaan eniten.
KESKIHAJONTAPVÄ-funktion tulokset ovat noin 20,3961; 21,9454; 8,49994; 7,2222 ja 2,9933. Kokeella 2
oli siis suurin hajonta, kokeen 1 seuratessa lähellä perässä. Kolmella muulla kokeella oli pieni hajonta.
Koe 1 Koe 2 Koe 3 Koe 4 Koe 5
Opiskelija 1 75 82 90 78 84
Opiskelija 2 100 90 95 88 90
Opiskelija 3 40 80 78 90 85
Opiskelija 4 80 35 95 98 92
Opiskelija 5 75 82 90 78 84
=KESKIHAJONTAPVÄ(B2:B6) =KESKIHAJONTAPVÄ(C2:C6) =KESKIHAJONTAPVÄ(D2:D6) =KESKIHAJONTAPVÄ(E2:E6) =KESKIHAJONTAPVÄ(F2:F6)
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIHAJONTA” sivulla 282
”KESKIHAJONTAA” sivulla 283
”KESKIHAJONTA” sivulla 286
”VAR” sivulla 290
”VARA” sivulla 292
”VARP” sivulla 293
”VARPA” sivulla 295
”Tutkimustulosten esimerkki” sivulla 354
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KESKIHAJONTA
KESKIHAJONTAPA-funktio palauttaa keskihajonnan, hajonnan määrän, joukosta arvoja,
joka voi sisältää tekstiä ja loogisia arvoja, perustuen niiden populaatiovarianssiin.
KESKIHAJONTA(arvo; arvo…)
ÂÂ arvo: Arvo. arvo voi sisältää minkä tahansa arvotyypin.
ÂÂ arvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon. Kaikkien numeeristen
arvojen on oltava samaa tyyppiä. Lukuja, päivämääriä ja kestoarvoja ei voida
sekoittaa.
Käyttöohjeita
ÂÂ KESKIHAJONTA-funktiota kannattaa käyttää, kun määritellyt arvot edustavat koko
joukkoa tai populaatiota. Jos analysoitavat arvot edustavat vain otosta suuremmasta
populaatiosta, käytä KESKIHAJONTAA-funktiota.
ÂÂ KESKIHAJONTA antaa kaikille tekstiarvoille arvon 0, loogiselle arvolle EPÄTOSI
arvon 0 ja loogiselle arvolle TOSI arvon 1 ja sisällyttää ne laskutoimituksiin. Tyhjät
solut jätetään huomioimatta. Jos et halua sisällyttää teksti- tai loogisia arvoja
laskutoimitukseen, käytä KESKIHAJONTAPVÄ-funktiota.
ÂÂ Keskihajonta on VARPA-funktion palauttaman varianssin neliöjuuri.
286 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 287
Esimerkki
Oletetaan, että olet asentanut lämpöanturin Cupertinoon, Kaliforniaan. Anturi tallentaa joka päivän
alimman ja ylimmän lämpötilan. Lisäksi olet pitänyt kirjaa siitä, minä päivinä laitoit ilmastointilaitteen
päälle asunnossasi. Anturi lakkasi toimimasta muutaman ensimmäisen päivän jälkeen, joten seuraava
taulukko on alimpien ja ylimpien lämpötilojen populaatio.
=KESKIHAJONTA(B2:B13) palauttaa 23,7702, KESKIHAJONTA-funktion mittaaman poikkeaman, päivän
ylimpien lämpötilojen otoksesta.
Se ylittää 15 asteen ylimpien lämpötilojen todellisen alueen, koska ”ei käytettävissä” lämpötilalle
annetaan arvo nolla.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIHAJONTA” sivulla 282
”KESKIHAJONTAA” sivulla 283
”KESKIHAJONTAPVÄ” sivulla 285
”VAR” sivulla 290
”VARA” sivulla 292
”VARP” sivulla 293
”VARPA” sivulla 295
”Tutkimustulosten esimerkki” sivulla 354
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TJAKAUMA
TJAKAUMA-funktio palauttaa todennäköisyyden Studentin t-jakaumasta.
TJAKAUMA(ei-negatiivinen x-arvo; vapausasteet; suuntaisuus)
ÂÂ ei-negatiivinen x-arvo: Arvo, jolla haluat evaluoida funktion. ei-negatiivinen x-arvo
on numeroarvo, jonka on oltava suurempi tai yhtä kuin 0.
ÂÂ vapausasteet: Vapausasteet. vapausasteet on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä kuin 1.
ÂÂ suuntaisuus: Palautettavien suuntien määrä.
yksisuuntainen (1): Palauta arvo yksisuuntaiselle jakaumalle.
kaksisuuntainen (2): Palauta arvo kaksisuuntaiselle jakaumalle.
Esimerkkejä
=TJAKAUMA(4; 2; 1) palauttaa 0,0285954792089682 yksisuuntaiselle jakaumalle.
=TJAKAUMA(4; 2; 2) palauttaa 0,0571909584179364 kaksisuuntaiselle jakaumalle.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”TJAKAUMA.KÄÄNT” sivulla 288
”TTESTI” sivulla 289
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TJAKAUMA.KÄÄNT
TJAKAUMA.KÄÄNT-funktio palauttaa t-arvon (todennäköisyyden ja vapausasteen
funktion) Studentin t-jakaumasta.
TJAKAUMA.KÄÄNT(todennäköisyys; vapausasteet)
ÂÂ todennäköisyys: Jakaumaan liittyvä todennäköisyys. todennäköisyys on numeroarvo
ja sen on oltava suurempi kuin 0 ja pienempi kuin 1.
ÂÂ vapausasteet: Vapausasteet. vapausasteet on numeroarvo ja sen on oltava suurempi
tai yhtä kuin 1.
288 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 289
Esimerkki
=TJAKAUMA.KÄÄNT(0,88; 2) palauttaa 0,170940864689457.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”TJAKAUMA” sivulla 288
”TTESTI” sivulla 289
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TTESTI
TTESTI-funktio palauttaa Studentin t-testiin liittyvän todennäköisyyden perustuen
t-jakaumafunktioon.
TTESTI(1. näytteen arvot; 2. näytteen arvot; suuntaisuus; testityyppi)
ÂÂ 1. näytteen arvot: Näytearvojen ensimmäisen joukon sisältävä joukko. 1. näytteen
arvot on numeroja sisältävä joukko.
ÂÂ 2. näytteen arvot: Näytearvojen toisen joukon sisältävä joukko. 2. näytteen arvot on
numeroarvoja sisältävä joukko.
ÂÂ suuntaisuus: Palautettavien suuntien määrä.
yksisuuntainen (1): Palauttaa arvon yksisuuntaiselle jakaumalle.
kaksisuuntainen (2): Palauttaa arvon kaksisuuntaiselle jakaumalle.
ÂÂ testityyppi: Suoritettavan t-testin tyyppi.
pari muodostettu (1): Suorita parittainen testi.
kahden näytteen samanlaisten varianssien testi (2): Suorita kahden näytteen
samanlaisten varianssien (vakiovarianssinen) testi.
kahden näytteen erilaisten varianssien testi (3): Suorita kahden näytteen erilaisten
varianssien (erivarianssinen) testi.
Esimerkkejä
=TTESTI({57; 75; 66; 98; 92; 80}; {87; 65; 45; 95; 88; 79}; 1; 1) palauttaa 0,418946725989974
yksisuuntaiselle parillisille testille.
=TTESTI({57; 75; 66; 98; 92; 80}; {87; 65; 45; 95; 88; 79}; 2; 1) palauttaa 0,837893451979947
kaksisuuntaiselle parillisille testille.
=TTESTI({57; 75; 66; 98; 92; 80}; {87; 65; 45; 95; 88; 79}; 1; 2) palauttaa 0,440983897602811
yksisuuntaiselle kahden otoksen yhtäsuuruustestille.
=TTESTI({57; 75; 66; 98; 92; 80}; {87; 65; 45; 95; 88; 79}; 2; 2) palauttaa 0,881967795205622
kaksisuuntaiselle kahden otoksen yhtäsuuruustestille.
=TTESTI({57; 75; 66; 98; 92; 80}; {87; 65; 45; 95; 88; 79}; 1; 3) palauttaa 0,441031763311189 yksisuuntaiselle
kahden otoksen epäyhtäsuuruustestille.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”TJAKAUMA” sivulla 288
”TJAKAUMA.KÄÄNT” sivulla 288
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VAR
VAR-funktio palauttaa otosvarianssin, hajonnan määrän, joukosta arvoja.
VAR(luku-päiväys; luku-päiväys…)
ÂÂ luku-päiväys: Arvo. luku-päiväys on numeroarvo tai päiväys/aika-arvo.
ÂÂ luku-päiväys…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon. Jos määriteltyjä lukupäiväys-
kesto-arvoja on enemmän kuin yksi, kaikkien on oltava samaa tyyppiä.
Käyttöohjeita
ÂÂ VAR-funktio laskee otosvarianssin jakamalla datapisteiden poikkeamien neliöiden
summan arvojen määrää yhtä pienemmällä luvulla.
ÂÂ VAR-funktiota kannattaa käyttää, kun määritellyt arvot edustavat vain otosta
suuremmasta populaatiosta. Jos analysoitavat arvot edustavat koko joukkoa tai
populaatiota, käytä VARP-funktiota.
ÂÂ Jos haluat sisällyttää teksti- tai loogisia arvoja laskutoimitukseen, käytä VARAfunktiota.
290 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 291
ÂÂ KESKIHAJONTA-funktio palauttaa VAR-funktion palauttaman varianssin neliöjuuren.
Esimerkkejä
Oletetaan, että olet pitänyt viisi koetta ryhmälle opiskelijoita. Olet valinnut sattumanvaraisesti viisi
opiskelijaa edustamaan koko opiskelijapopulaatiota (huomaa, että tämä on vain esimerkki; tämä ei
todennäköisesti olisi tilastollisesti kelvollista). Käyttäen VAR-funktiota tähän otosdataan voit määritellä
missä kokeessa koetulokset erosivat toisistaan eniten.
VAR-funktion tulokset ovat noin 520,00; 602,00; 90,30; 65,20 ja 11,20. Kokeella 2 oli siis suurin hajonta,
kokeen 1 seuratessa lähellä perässä. Kolmella muulla kokeella oli pieni hajonta.
Koe 1 Koe 2 Koe 3 Koe 4 Koe 5
Opiskelija 1 75 82 90 78 84
Opiskelija 2 100 90 95 88 90
Opiskelija 3 40 80 78 90 85
Opiskelija 4 80 35 95 98 92
Opiskelija 5 75 82 90 78 84
=VAR(B2:B6) =VAR(C2:C6) =VAR(D2:D6) =VAR(E2:E6) =VAR(F2:F6)
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIHAJONTA” sivulla 282
”KESKIHAJONTAA” sivulla 283
”KESKIHAJONTAPVÄ” sivulla 285
”KESKIHAJONTA” sivulla 286
”VARA” sivulla 292
”VARP” sivulla 293
”VARPA” sivulla 295
”Tutkimustulosten esimerkki” sivulla 354
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VARA
VARA-funktio palauttaa otosvarianssin, hajonnan määrän, joukosta arvoja, mukaan
lukien teksti- ja loogisia arvoja.
VARA(arvo; arvo…)
ÂÂ arvo: Arvo. arvo voi sisältää minkä tahansa arvotyypin.
ÂÂ arvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon. Kaikkien numeeristen
arvojen on oltava samaa tyyppiä. Lukuja, päivämääriä ja kestoarvoja ei voida
sekoittaa.
Käyttöohjeita
ÂÂ VARA-funktio laskee otosvarianssin jakamalla datapisteiden poikkeamien neliöiden
summan arvojen määrää yhtä pienemmällä luvulla.
ÂÂ VARA-funktiota kannattaa käyttää, kun määritellyt arvot edustavat vain otosta
suuremmasta populaatiosta. Jos analysoitavat arvot edustavat koko joukkoa tai
populaatiota, käytä VARPA-funktiota.
ÂÂ VARA antaa kaikille tekstiarvoille arvon 0, loogiselle arvolle EPÄTOSI arvon 0 ja
loogiselle arvolle TOSI arvon 1 ja sisällyttää ne laskutoimituksiin. Tyhjät solut jätetään
huomioimatta. Jos et halua sisällyttää teksti- tai loogisia arvoja laskutoimitukseen,
käytä VAR-funktiota.
ÂÂ KESKIHAJONTAA-funktio palauttaa VARA-funktion palauttaman varianssin
neliöjuuren.
Esimerkki
Oletetaan, että olet asentanut lämpöanturin Cupertinoon, Kaliforniaan. Anturi tallentaa joka päivän
alimman ja ylimmän lämpötilan. Lisäksi olet pitänyt kirjaa siitä, minä päivinä laitoit ilmastointilaitteen
päälle asunnossasi. Seuraavassa taulukossa on muutamien ensimmäisien päivien data ja sitä
käytetään otoksena alimpien ja ylimpien lämpötilojen populaatiosta (huomaa, että tämä on vain
esimerkki; tämä ei olisi tilastollisesti kelvollista).
=VARA(B2:B13) palauttaa 616,3864, VARA-funktion mittaaman poikkeaman, päivän ylimpien
lämpötilojen otoksesta.
292 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 293
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIHAJONTA” sivulla 282
”KESKIHAJONTAA” sivulla 283
”KESKIHAJONTAPVÄ” sivulla 285
”KESKIHAJONTA” sivulla 286
”VAR” sivulla 290
”VARP” sivulla 293
”VARPA” sivulla 295
”Tutkimustulosten esimerkki” sivulla 354
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VARP
VARP-funktio palauttaa populaatiovarianssin, hajonnan määrän, joukosta arvoja.
VARP(luku-päiväys; luku-päiväys…)
ÂÂ luku-päiväys: Arvo. luku-päiväys on numeroarvo tai päiväys/aika-arvo.
ÂÂ luku-päiväys…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon. Jos määritellään
useampi kuin yksi luku-päiväys-arvo, kaikkien on oltava samaa tyyppiä.
Käyttöohjeita
ÂÂ VARP-funktio selvittää populaatiovarianssin (otosvarianssin sijaan) jakamalla
datapisteiden poikkeamien neliöiden summan arvojen määrällä.
ÂÂ VARP-funktiota kannattaa käyttää, kun määritellyt arvot edustavat koko joukkoa
tai populaatiota. Jos analysoitavat arvot edustavat vain otosta suuremmasta
populaatiosta, käytä VAR-funktiota.
ÂÂ Jos haluat sisällyttää teksti- tai loogisia arvoja laskutoimitukseen, käytä VARPAfunktiota.
ÂÂ KESKIHAJONTAPVÄ-funktio palauttaa VARP-funktion palauttaman varianssin
neliöjuuren.
Esimerkki
Oletetaan, että olet pitänyt viisi koetta ryhmälle opiskelijoita. Sinulla on hyvin pieni luokka ja tämä
edustaa koko opiskelijapopulaatiota. Käyttäen VARP-funktiota tähän populaatiodataan voit määritellä
missä kokeessa koetulokset erosivat toisistaan eniten.
VARP-funktion tulokset ovat noin 416,00; 481,60; 72,24; 52,16 ja 8,96. Kokeella 2 oli siis suurin hajonta,
kokeen 1 seuratessa lähellä perässä. Kolmella muulla kokeella oli pieni hajonta.
Koe 1 Koe 2 Koe 3 Koe 4 Koe 5
Opiskelija 1 75 82 90 78 84
Opiskelija 2 100 90 95 88 90
Opiskelija 3 40 80 78 90 85
Opiskelija 4 80 35 95 98 92
Opiskelija 5 75 82 90 78 84
=VARP(B2:B6) =VARP(C2:C6) =VARP(D2:D6) =VARP(E2:E6) =VARP(F2:F6)
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIHAJONTA” sivulla 282
”KESKIHAJONTAA” sivulla 283
”KESKIHAJONTAPVÄ” sivulla 285
”KESKIHAJONTA” sivulla 286
”VAR” sivulla 290
”VARA” sivulla 292
”VARPA” sivulla 295
”Tutkimustulosten esimerkki” sivulla 354
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
294 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 295
VARPA
VARPA-funktio palauttaa otosvarianssin, hajonnan määrän, joukosta arvoja, mukaan
lukien teksti- ja loogisia arvoja.
VARPA(arvo; arvo…)
ÂÂ arvo: Arvo. arvo voi sisältää minkä tahansa arvotyypin.
ÂÂ arvo…: Voit sisällyttää yhden tai useamman lisäarvon. Kaikkien numeeristen
arvojen on oltava samaa tyyppiä. Lukuja, päivämääriä ja kestoarvoja ei voida
sekoittaa.
Käyttöohjeita
ÂÂ VARPA-funktio selvittää populaatiovarianssin (otosvarianssin sijaan) jakamalla
datapisteiden poikkeamien neliöiden summan.
ÂÂ VARPA-funktiota kannattaa käyttää, kun määritellyt arvot edustavat koko joukkoa
tai populaatiota. Jos analysoitavat arvot edustavat vain otosta suuremmasta
populaatiosta, käytä VARA-funktiota.
ÂÂ VARPA antaa kaikille tekstiarvoille arvon 0, loogiselle arvolle EPÄTOSI arvon 0 ja
loogiselle arvolle TOSI arvon 1 ja sisällyttää ne laskutoimituksiin. Tyhjät solut jätetään
huomioimatta. Jos et halua sisällyttää teksti- tai loogisia arvoja laskutoimitukseen,
käytä VAR-funktiota.
ÂÂ KESKIHAJONTA-funktio palauttaa VARPA-funktion palauttaman varianssin
neliöjuuren.
Esimerkki
Oletetaan, että olet asentanut lämpöanturin Cupertinoon, Kaliforniaan. Anturi tallentaa joka päivän
alimman ja ylimmän lämpötilan. Lisäksi olet pitänyt kirjaa siitä, minä päivinä laitoit ilmastointilaitteen
päälle asunnossasi. Anturi lakkasi toimimasta muutaman ensimmäisen päivän jälkeen, joten seuraava
taulukko on alimpien ja ylimpien lämpötilojen populaatio.
=VARPA(B2:B13) palauttaa 565,0208, VARPA-funktion mittaaman poikkeaman, päivän ylimpien
lämpötilojen otoksesta.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KESKIHAJONTA” sivulla 282
”KESKIHAJONTAA” sivulla 283
”KESKIHAJONTAPVÄ” sivulla 285
”KESKIHAJONTA” sivulla 286
”VAR” sivulla 290
”VARA” sivulla 292
”VARP” sivulla 293
”Tutkimustulosten esimerkki” sivulla 354
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ZTESTI
ZTESTI-funktio palauttaa Z-testin yksisuuntaisen todennäköisyysarvon.
ZTESTI(luku-päiväys-kesto-joukko; luku-päiväys-kesto; keskihajonta)
ÂÂ luku-päiväys-kesto-joukko: Arvojoukko. luku-päiväys-kesto-joukko on joukko, joka
sisältää luku-, päiväys- tai kestoarvoja. Kaikkien arvojen on oltava samaa tyyppiä.
ÂÂ luku-päiväys-kesto: Arvo. luku-päiväys-kesto on numeroarvo, päiväys/aika-arvo tai
kestoarvo.luku-päiväys-kesto on testattava arvo.
ÂÂ keskihajonta: Valinnaisarvo populaation normaalille poikkeamalle. keskihajonta on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0.
Käyttöohjeita
ÂÂ Z-testi on tilastollinen testi, joka määrittää, onko otoksen keskiarvon ja populaation
keskiarvon ero riittävän suuri ollakseen tilastollisesti merkittävä. Z-testiä käytetään
pääasiassa standardoidussa testauksessa.
ÂÂ Jos keskihajonta jätetään pois, käytetään oletettua näytteen keskihajontaa.
Esimerkki
=ZTESTI({57; 75; 66; 98; 92; 80}; 70; 9) palauttaa 0,0147281928162857.
296 Luku 10 Tilastofunktiot
Luku 10 Tilastofunktiot 297
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”NORMITA” sivulla 281
”Tilastofunktioiden luettelo” sivulla 220
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
298
Tekstifunktioiden avulla voidaan käsitellä merkkijonoja.
Tekstifunktioiden luettelo
iWorkin tekstifunktioita voidaan käyttää taulukoiden kanssa.
Funktio Kuvaus
”MERKKI” (sivu 300) MERKKI-funktio palauttaa merkin, joka vastaa
desimaalimuotoista Unicode-merkkikoodia.
”SIIVOA” (sivu 300) SIIVOA-funktio poistaa tavallisimmat
tulostumattomat merkit (Unicode-merkkikoodit
0 - 31) tekstistä.
”KOODI” (sivu 301) KOODI-funktio palauttaa määritellyn merkkijonon
ensimmäisen merkin desimaalimuotoisen
Unicode-numeron.
”KETJUTA” (sivu 302) KETJUTA-funktio yhdistää (ketjuttaa)
merkkijonoja.
”VALUUTTA” (sivu 303) VALUUTTA-funktio palauttaa merkkijonon, joka
on muotoiltu valuuttamääräksi annetusta luvusta.
”VERTAA” (sivu 304) VERTAA-funktio palauttaa TOSI, jos argumentin
merkkijonojen kirjainkoko ja sisältö ovat
samanlaisia.
”ETSI” (sivu 304) ETSI-funktio palauttaa yhden merkkijonon
aloituskohdan toisen sisällä.
”KIINTEÄ” (sivu 305) KIINTEÄ-funktio pyöristää luvun määritellyksi
desimaalisijojen määräksi ja palauttaa sitten
tuloksen merkkijonoarvona.
”VASEN” (sivu 306) VASEN-funktio palauttaa merkkijonon, joka
koostuu annetun merkkijonon vasemmalla
puolella olevasta määritellystä merkkimäärästä.
Tekstifunktiot 11
Luku 11 Tekstifunktiot 299
Funktio Kuvaus
”PITUUS” (sivu 307) PITUUS-funktio palauttaa merkkijonon merkkien
määrän.
”PIENET” (sivu 307) PIENET-funktio palauttaa merkkijonon, joka
on kokonaan pieniä kirjaimia, määritellyn
merkkijonon merkkien koosta riippumatta.
”POIMI.TEKSTI” (sivu 308) POIMI.TEKSTI-funktio palauttaa merkkijonon,
joka koostuu määritellystä kohdasta alkavan
merkkijonon annetusta merkkimäärästä.
”ERISNIMI” (sivu 309) ERISNIMI-funktio palauttaa merkkijonon, jonka
jokaisen sanan ensimmäinen merkki on isoilla
kirjaimilla ja kaikki loput merkit pienillä kirjaimilla,
määritellyn merkkijonon merkkien koosta
riippumatta.
”KORVAA” (sivu 310) KORVAA-funktio palauttaa merkkijonon, jossa
annetun merkkijonon määritelty merkkimäärä on
korvattu uudella merkkijonolla.
”TOISTA” (sivu 310) TOISTA-funktio palauttaa merkkijonon, joka
sisältää annetun merkkijonon määritellyn monta
kertaa.
”OIKEA” (sivu 311) OIKEA-funktio palauttaa merkkijonon, joka
koostuu annetun merkkijonon oikealla puolella
olevasta määritellystä merkkimäärästä.
”KÄY.LÄPI” (sivu 312) KÄY.LÄPI-funktio palauttaa yhden merkkijonon
aloituskohdan toisen sisällä, ottamatta huomioon
kirjainten kokoa ja sallien jokerimerkit.
”VAIHDA” (sivu 313) VAIHDA-funktio palauttaa merkkijonon, jossa
annetun merkkijonon määritellyt merkit on
korvattu uudella merkkijonolla.
”T” (sivu 314) T-funktio palauttaa solun sisältämän tekstin. Tämä
funktio on sisällytetty yhteensopivuuden vuoksi
muista taulukkolaskentaohjelmista tuotujen
taulukoiden kanssa.
”POISTA.VÄLIT” (sivu 315) POISTA.VÄLIT-funktio palauttaa merkkijonon,
joka perustuu annettuun merkkijonoon, josta on
poistettu ylimääräiset välilyönnit.
”ISOT” (sivu 315) ISOT-funktio palauttaa merkkijonon kokonaan
isoilla kirjaimilla, määritellyn merkkijonon
merkkien koosta riippumatta.
”ARVO” (sivu 316) ARVO-funktio palauttaa numeroarvon, vaikka
argumentti olisi muotoiltu tekstiksi.
MERKKI
MERKKI-funktio palauttaa merkin, joka vastaa desimaalimuotoista Unicodemerkkikoodia.
MERKKI(koodinumero)
ÂÂ koodinumero: Luku, jolle haluat palauttaa vastaavan Unicode-merkin. koodinumero
on numeroarvo, jonka on oltava suurempi tai yhtä kuin 32, pienempi tai yhtä kuin
65,535, ja ei yhtä kuin 127. Jos siinä on desimaaliosa, sitä ei huomioida. Huomaa, että
merkki 32 on välilyönti.
Käyttöohjeita
ÂÂ Kaikki Unicode-numerot eivät liity tulostettaviin merkkeihin.
ÂÂ Voit käyttää Muokkaus-valikon Erikoismerkit-ikkunaa, josta näet kaikki merkkijoukot
ja niiden koodit.
ÂÂ KOODI-funktio palauttaa määritellyn merkin numeerisen koodin.
Esimerkkejä
=MERKKI(98.6) palauttaa ”b”:n, jota edustaa koodi 98. Luvun desimaaliosaa ei oteta huomioon.
=KOODI(”b”) palauttaa 98.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KOODI” sivulla 301
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
SIIVOA
SIIVOA-funktio poistaa tavallisimmat tulostumattomat merkit (Unicode-merkkikoodit
0 - 31) tekstistä.
SIIVOA(teksti)
ÂÂ teksti: Teksti, josta haluat poistaa tulostumattomat merkit. teksti voi sisältää minkä
tahansa arvotyypin.
300 Luku 11 Tekstifunktiot
Luku 11 Tekstifunktiot 301
Käyttöohjeita
ÂÂ Tämä funktio voi olla avuksi, jos toisesta ohjelmasta sijoittamasi teksti sisältää
ei-toivottuja kysymysmerkkejä, välilyöntejä, laatikoita tai muita odottamattomia
merkkejä.
ÂÂ SIIVOA-funktio ei poista joitakin vähemmän yleisiä, ei-tulostuvia merkkejä
(merkkikoodit 127, 129, 141, 143, 144 ja 157). Jos haluat poistaa nämä merkit, voit
käyttää VAIHDA-funktiota ja korvata merkit välillä 0 - 31 olevalla koodilla ennen
SIIVOA-funktion käyttöä.
ÂÂ POISTA.VÄLIT-funktiolla voit poistaa ylimääräiset välilyönnit tekstistä.
Esimerkki
Oletetaan, että kopioit toisesta ohjelmasta tekstin ”a b c d e f” ja sijoitat sen soluun A1, mutta solussa
näkyy ”a b c ? ?d e f”. Voit kokeilla poistaa odottamattomat merkit SIIVOA-funktiolla:
=SIIVOA(A1) palauttaa ”a b c d e f”.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”VAIHDA” sivulla 313
”POISTA.VÄLIT” sivulla 315
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KOODI
KOODI-funktio palauttaa määritellyn merkkijonon ensimmäisen merkin
desimaalimuotoisen Unicode-numeron.
KOODI(koodimerkkijono)
ÂÂ koodimerkkijono: Merkkijono, josta Unicode-arvo palautetaan. koodimerkkijono on
merkkijonoarvo. Vain ensimmäistä merkkiä käytetään.
Käyttöohjeita
ÂÂ Voit käyttää Muokkaus-valikon Erikoismerkit-ikkunaa, josta näet kaikki merkkijoukot
ja niiden koodit.
ÂÂ MERKKI-funktion avulla voit tehdä KOODI-funktion vastakohdan: muuntaa
numeerisen koodin tekstimerkiksi.
Esimerkkejä
=KOODI(”A”) palauttaa 65, ison kirjaimen ”A” merkkikoodin.
=KOODI(”abc”) palauttaa 97, pienen kirjaimen ”a”.
=MERKKI(97) palauttaa ”a”.
=KOODI(A3) palauttaa 102, pienen kirjaimen ”f”.
=KOODI(”三二一”) palauttaa 19,977, ensimmäisen merkin desimaalimuotoisen Unicode-arvon.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”MERKKI” sivulla 300
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KETJUTA
KETJUTA-funktio yhdistää (ketjuttaa) merkkijonoja.
KETJUTA(merkkijono; merkkijono…)
ÂÂ merkkijono: Merkkijono. merkkijono on merkkijonoarvo.
ÂÂ merkkijono…: Voit sisällyttää yhden tai useamman merkkijonon lisää.
Käyttöohjeita
ÂÂ KETJUTA-funktion lisäksi voit ketjuttaa merkkijonoja &-merkkijono-operaattorilla.
Esimerkkejä
Jos solussa A1 on Lorem ja solussa B1 Ipsum, =KETJUTA(B1; ”, ”; A1) palauttaa ”Ipsum, Lorem”.
=KETJUTA(”a”; ”b”; ”c”) palauttaa ”abc”.
=”a”&”b”&”c” palauttaa ”abc”.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
302 Luku 11 Tekstifunktiot
Luku 11 Tekstifunktiot 303
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VALUUTTA
VALUUTTA-funktio palauttaa merkkijonon, joka on muotoiltu valuuttamääräksi
annetusta luvusta.
VALUUTTA(num; paikat)
ÂÂ num: Käytettävä luku. num on numeroarvo.
ÂÂ paikat: Valinnainen argumentti, joka määrittelee paikkojen määrän
desimaalipisteestä oikealle tai vasemmalle, jossa pyöristyksen tulisi tapahtua. paikat
on numeroarvo. Kun pyöristetään määriteltyyn paikkamäärään, käytetään normaalia
aritmeettista pyöristystä. Jos viimeinen pois jäävä numero on 5 tai sitä suurempi,
tulos pyöristetään ylöspäin. Negatiivisen luvun pyöristyksen tulisi tapahtua
desimaalin vasemmalta puolelta (esimerkiksi pyöristys satoihin tai tuhansiin).
Esimerkkejä
=VALUUTTA(2323,124) palauttaa 2 323,12 €.
=VALUUTTA(2323,125) palauttaa 2 323,13 €.
=VALUUTTA(99,554; 0) palauttaa 100 €.
=VALUUTTA(12; 3) palauttaa 12 000 €.
=VALUUTTA(-12; 3) palauttaa (12 000 €), suluilla tarkoitetaan negatiivista määrää.
=VALUUTTA(123; -1) palauttaa 120 €.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KIINTEÄ” sivulla 305
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VERTAA
VERTAA-funktio palauttaa TOSI, jos argumentin merkkijonojen kirjainkoko ja sisältö
ovat samanlaisia.
VERTAA(merkkijono-1; merkkijono-2)
ÂÂ merkkijono-1: Ensimmäinen merkkijono. merkkijono-1 on merkkijonoarvo.
ÂÂ merkkijono-2: Toinen merkkijono. merkkijono-2 on merkkijonoarvo.
Esimerkkejä
=VERTAA(”toledo”; ”toledo”) palauttaa TOSI, sillä kaikki merkit ja niiden kirjainkoot ovat samanlaisia.
=VERTAA(”Toledo”; ”toledo”) palauttaa EPÄTOSI, sillä kahden merkkijonon kirjainkoot eivät ole
samanlaisia.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ETSI” sivulla 304
”KÄY.LÄPI” sivulla 312
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ETSI
ETSI-funktio palauttaa yhden merkkijonon aloituskohdan toisen sisällä.
ETSI(hae-merkkijono, lähdemerkkijono, aloituskohta)
ÂÂ hae-merkkijono: Etsittävä merkkijono. hae-merkkijono on merkkijonoarvo.
ÂÂ lähdemerkkijono: Merkkijono. lähdemerkkijono on merkkijonoarvo.
ÂÂ aloituskohta: Valinnainen argumentti, joka määrittelee paikan määritellyssä
merkkijonossa, josta toiminnon tulisi alkaa. aloituskohta on numeroarvo, jonka
on oltava suurempi tai yhtä kuin 1 ja pienempi tai yhtä kuin merkkien määrä
lähdemerkkijonossa.
Huomautuksia
ÂÂ Etsintä huomioi kirjainten koon ja välilyönnit. Jokerimerkit eivät ole sallittuja. Jos
haluat käyttää etsinnässä jokerimerkkejä tai jättää kirjainkoon huomioimatta, käytä
KÄY.LÄPI-funktiota.
304 Luku 11 Tekstifunktiot
Luku 11 Tekstifunktiot 305
ÂÂ Kun määrittelet aloituskohdan, voit aloittaa hae-merkkijono-etsinnän
lähdemerkkijonon sisältä eikä sen alusta. Tämä on hyödyllistä etenkin silloin,
jos lähdemerkkijonossa voi olla useita hae-merkkijono-argumentteja ja haluaisit
määritellä muun aloituskohdan. Jos aloituskohta jätetään pois, sen oletetaan
olevan 1.
Esimerkkejä
=ETSI(”e”; ”where on earth”) palauttaa 3 (”e” on kolmas merkki merkkijonossa ”where on earth”).
=ETSI(”e”; ”where on earth”; 8) palauttaa 10 (”e” on tekstin earth ensimmäinen ”e” kun aloitetaan
merkistä 8, ”n” tekstissä ”on”).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”VERTAA” sivulla 304
”KÄY.LÄPI” sivulla 312
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KIINTEÄ
KIINTEÄ-funktio pyöristää luvun määriteltyyn desimaalisijojen määrään ja palauttaa
sitten tuloksen merkkijonoarvona.
KIINTEÄ(num; paikat; ei pilkkuja)
ÂÂ num: Käytettävä luku. num on numeroarvo.
ÂÂ paikat: Valinnainen argumentti, joka osoittaa sijojen määrän desimaalipisteestä
oikealle tai vasemmalle, jossa pyöristyksen tulisi tapahtua. paikat on numeroarvo.
Kun pyöristetään määrättyyn määrään sijoja, puolikas pyöristetään ylöspäin. Jos
merkittävin pudotettava numero on 5 tai suurempi, tulos pyöristetään ylöspäin.
Negatiivisen luvun pyöristyksen tulisi tapahtua desimaalin vasemmalta puolelta
(esimerkiksi pyöristys satoihin tai tuhansiin).
ÂÂ ei pilkkuja: Valinnainen argumentti, joka ilmaisee käytetäänkö paikkaerotinta
tuloksena olevan luvun kokonaislukuosalle.
käytä pilkkuja (EPÄTOSI, 0, tai jätetty pois): Sisällytä tulokseen paikkaerotin.
ei pilkkuja (TOSI tai 1): Älä sisällytä tulokseen paikkaerotinta.
Esimerkkejä
=KIINTEÄ(6789,123; 2) palauttaa ”6 789,12”.
=KIINTEÄ(6789,123; 1; 1) palauttaa ”6 789,1".
=KIINTEÄ(6789,123; -2) palauttaa ”6 800”.
=KIINTEÄ(12,4; 0) palauttaa ”12”.
=KIINTEÄ(12,5; 0) palauttaa ”13”.
=KIINTEÄ(4; -1) palauttaa ”0”.
=KIINTEÄ(5; -1) palauttaa ”10”.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”VALUUTTA” sivulla 303
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VASEN
VASEN-funktio palauttaa merkkijonon, joka koostuu annetun merkkijonon vasemmalla
puolella olevasta määritellystä merkkimäärästä.
VASEN(lähdemerkkijono; merkkijono-pituus)
ÂÂ lähdemerkkijono: Merkkijono. lähdemerkkijono on merkkijonoarvo.
ÂÂ merkkijono-pituus: Valinnainen argumentti, joka määrittelee palautetun
merkkijonon halutun pituuden. merkkijono-pituus on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi tai yhtä kuin 1.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos merkkijono-pituus on suurempi tai yhtä kuin lähdemerkkijonon pituus,
palautettava merkkijono on yhtä kuin lähdemerkkijono.
Esimerkkejä
=VASEN(”one two three”; 2) palauttaa ”on”.
=VASEN(”abc”) palauttaa ”a”.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
306 Luku 11 Tekstifunktiot
Luku 11 Tekstifunktiot 307
”POIMI.TEKSTI” sivulla 308
”OIKEA” sivulla 311
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PITUUS
PITUUS-funktio palauttaa merkkijonon merkkien määrän.
PITUUS(lähdemerkkijono)
ÂÂ lähdemerkkijono: Merkkijono. lähdemerkkijono on merkkijonoarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ Mukaan lasketaan kaikki välilyönnit, luvut ja erikoismerkit.
Esimerkkejä
=PITUUS(”12345”) palauttaa 5.
=PITUUS(” abc def ”) palauttaa 9, mikä on kuuden kirjaimen ja alussa, lopussa ja keskellä olevien
välilyöntien summa.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
PIENET
PIENET-funktio palauttaa merkkijonon, joka on kokonaan pieniä kirjaimia, määritellyn
merkkijonon merkkien koosta riippumatta.
PIENET(lähdemerkkijono)
ÂÂ lähdemerkkijono: Merkkijono. lähdemerkkijono on merkkijonoarvo.
Esimerkkejä
=PIENET(”ISOT”) palauttaa ”isot”.
=PIENET(”Pienet”) palauttaa ”pienet”.
=PIENET(”MiXeD”) palauttaa ”mixed”.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ERISNIMI” sivulla 309
”ISOT” sivulla 315
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
POIMI.TEKSTI
POIMI.TEKSTI-funktio palauttaa merkkijonon, joka koostuu annetusta määrästä
merkkijonon merkkejä määritellystä kohdasta alkaen.
POIMI.TEKSTI(lähdemerkkijono; aloituskohta; merkkijono-pituus)
ÂÂ lähdemerkkijono: Merkkijono. lähdemerkkijono on merkkijonoarvo.
ÂÂ aloituskohta: Paikka määritellyssä merkkijonossa, josta toiminnon tulisi alkaa.
aloituskohta on numeroarvo, jonka on oltava suurempi tai yhtä kuin 1 ja pienempi
tai yhtä kuin merkkien määrä lähdemerkkijonossa.
ÂÂ merkkijono-pituus: Palautetun merkkijonon haluttu pituus. merkkijono-pituus on
numeroarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä kuin 1.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos merkkijono-pituus on suurempi tai yhtä kuin lähdemerkkijonon pituus,
palautettava merkkijono on yhtä kuin lähdemerkkijono, aloituskohdan alusta.
Esimerkkejä
=POIMI.TEKSTI(”lorem ipsum dolor sit amet”; 7; 5) palauttaa ”ipsum”.
=POIMI.TEKSTI(”1234567890”; 4; 3) palauttaa ”456”.
=POIMI.TEKSTI(”shorten”; 5; 20) palauttaa ”ten”.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
308 Luku 11 Tekstifunktiot
Luku 11 Tekstifunktiot 309
”VASEN” sivulla 306
”OIKEA” sivulla 311
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ERISNIMI
ERISNIMI-funktio palauttaa merkkijonon, jonka jokaisen sanan ensimmäinen merkki
on isoilla kirjaimilla ja kaikki loput merkit pienillä kirjaimilla, määritellyn merkkijonon
merkkien koosta riippumatta.
ERISNIMI(lähdemerkkijono)
ÂÂ lähdemerkkijono: Merkkijono. lähdemerkkijono on merkkijonoarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ Mitä tahansa ei-aakkosellista merkkiä seuraavaa merkkiä, paitsi heittomerkkiä
(‘), käsitellään sanan ensimmäisenä kirjaimena. Siten esimerkiksi mikä tahansa
tavuviivaa seuraava kirjain kirjoitetaan isolla kirjaimella.
Esimerkkejä
=ERISNIMI(”lorem ipsum”) palauttaa ”Lorem Ipsum”.
=ERISNIMI(”lorem's ip-sum”) palauttaa ”Lorem's Ip-Sum”.
=ERISNIMI(”1a23 b456”) palauttaa ”1A23 B456”.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PIENET” sivulla 307
”ISOT” sivulla 315
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KORVAA
palauttaa merkkijonon, jossa annetun merkkijonon määritelty merkkimäärä on
korvattu uudella merkkijonolla.
KORVAA(lähdemerkkijono; aloituskohta; korvaa pituus; uusi merkkijono)
ÂÂ lähdemerkkijono: Merkkijono. lähdemerkkijono on merkkijonoarvo.
ÂÂ aloituskohta: Paikka määritellyssä merkkijonossa, josta toiminnon tulisi alkaa.
aloituskohta on numeroarvo, jonka on oltava suurempi tai yhtä kuin 1. Jos
aloituskohta on suurempi kuin merkkien määrä lähdemerkkijonossa, uusi merkkijono
lisätään lähdemerkkijonon loppuun.
ÂÂ korvaa pituus: Korvattavien merkkien määrä. korvaa pituus on numeroarvo, jonka
on oltava suurempi tai yhtä kuin 1. Jos korvaa pituus on suurempi tai yhtä kuin
lähdemerkkijonon pituus, palautettava merkkijono on yhtä kuin uusi merkkijono.
ÂÂ uusi merkkijono: Annetun korvattavan merkkijonon osion korvaava teksti. uusi
merkkijono on merkkijonoarvo. Sen ei tarvitse olla saman pituinen kuin korvattu
teksti.
Esimerkki
=KORVAA(”received applicant's forms”; 10; 9; ”Frank”) palauttaa ”received Frank's forms”.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”VAIHDA” sivulla 313
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TOISTA
TOISTA-funktio palauttaa merkkijonon, joka sisältää annetun merkkijonon määritellyn
monta kertaa.
TOISTA(lähdemerkkijono; toista luku)
ÂÂ lähdemerkkijono: Merkkijono. lähdemerkkijono on merkkijonoarvo.
ÂÂ toista luku: Tunnetun merkkijonon toistokerrat. toista luku on numeroarvo, jonka on
oltava suurempi tai yhtä kuin 0.
310 Luku 11 Tekstifunktiot
Luku 11 Tekstifunktiot 311
Esimerkkejä
=TOISTA(”*”; 5) palauttaa ”*****”.
=TOISTA(”ha”; 3) palauttaa ”hahaha”.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
OIKEA
OIKEA-funktio palauttaa merkkijonon, joka koostuu annetun merkkijonon oikealla
puolella olevasta määritellystä merkkimäärästä.
OIKEA(lähdemerkkijono; merkkijono-pituus)
ÂÂ lähdemerkkijono: Merkkijono. lähdemerkkijono on merkkijonoarvo.
ÂÂ merkkijono-pituus: Valinnainen argumentti, joka määrittelee palautetun
merkkijonon halutun pituuden. merkkijono-pituus on numeroarvo ja sen on oltava
suurempi tai yhtä kuin 1.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos merkkijono-pituus on suurempi tai yhtä kuin lähdemerkkijonon pituus,
palautettava merkkijono on yhtä kuin lähdemerkkijono.
Esimerkkejä
=OIKEA(”one two three”; 2) palauttaa ”ee”.
=OIKEA(”abc”) palauttaa ”c”.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”VASEN” sivulla 306
”POIMI.TEKSTI” sivulla 308
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
KÄY.LÄPI
KÄY.LÄPI-funktio palauttaa yhden merkkijonon aloituskohdan toisen sisällä, ottamatta
huomioon kirjainten kokoa ja sallien jokerimerkit.
KÄY.LÄPI(hae-merkkijono, lähdemerkkijono, aloituskohta)
ÂÂ hae-merkkijono: Etsittävä merkkijono. hae-merkkijono on merkkijonoarvo.
ÂÂ lähdemerkkijono: Merkkijono. lähdemerkkijono on merkkijonoarvo.
ÂÂ aloituskohta: Valinnainen argumentti, joka määrittelee paikan määritellyssä
merkkijonossa, josta toiminnon tulisi alkaa. aloituskohta on numeroarvo, jonka
on oltava suurempi tai yhtä kuin 1 ja pienempi tai yhtä kuin merkkien määrä
lähdemerkkijonossa.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jokerimerkit ovat sallittuja hae-merkkijonossa. Käytä hae-merkkijonossa * (tähteä)
useiden merkkien vastineena tai ? (kysymysmerkkiä) yhden lähdemerkkijonossa
olevan merkin vastineena.
ÂÂ Kun määrittelet aloituskohdan, voit aloittaa hae-merkkijono-etsinnän
lähdemerkkijonon sisältä eikä sen alusta. Tämä on hyödyllistä etenkin silloin,
jos lähdemerkkijonossa voi olla useita hae-merkkijono-argumentteja ja haluaisit
määritellä muun aloituskohdan. Jos aloituskohta jätetään pois, sen oletetaan olevan
1.
ÂÂ Jos haluat ottaa kirjainten koon huomioon etsinnässäsi, käytä ETSI-funktiota.
Esimerkkejä
=KÄY.LÄPI(”ra”; ”abracadabra”) palauttaa 3; merkkijonon ”ra” ensimmäinen esiintymä alkaa
kolmannesta merkistä ”abracadabra”.
=KÄY.LÄPI(”ra”; ”abracadabra”; 5) palauttaa 10, merkkijonon ”ra” ensimmäisen esiintymän sijainti, kun
aloitat etsinnän kohdasta 5.
=KÄY.LÄPI(”*card”; ”Wildcard”) palauttaa 1, sillä hae-merkkijonon alussa oleva tähti vastaa kaikkia
ennen ”card”-tekstiä olevia merkkejä.
=KÄY.LÄPI("*cad"; ”Wildcard”) palauttaa virheen, sillä merkkijonoa ”cad” ei esiinny.
=KÄY.LÄPI("?card"; "Wildcard") palauttaa 4, sillä kysymysmerkki vastaa yhtä juuri ennen ”card”-tekstiä
olevaa merkkiä.
=KÄY.LÄPI(”c*d”; ”Wildcard”) palauttaa 5, sillä tähti vastaa kaikkia merkkien ”c” ja ”d” välillä olevia
merkkejä.
=KÄY.LÄPI(”~?”; ”Wildcard? No.") palauttaa 9, sillä aaltoviiva yrittää tulkita seuraavan merkin
(kysymysmerkki) kirjaimellisesti (ei jokerimerkkinä) ja kysymysmerkki on yhdeksäs merkki.
312 Luku 11 Tekstifunktiot
Luku 11 Tekstifunktiot 313
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”VERTAA” sivulla 304
”ETSI” sivulla 304
”Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen” sivulla 351
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
VAIHDA
VAIHDA-funktio palauttaa merkkijonon, jossa annetun merkkijonon määritellyt merkit
on korvattu uudella merkkijonolla.
VAIHDA(lähdemerkkijono; olemassa oleva merkkijono; uusi merkkijono; esiintymä)
ÂÂ lähdemerkkijono: Merkkijono. lähdemerkkijono on merkkijonoarvo.
ÂÂ olemassa oleva merkkijono: Korvattava merkkijono annetun merkkijonon sisällä.
olemassa oleva merkkijono on merkkijonoarvo.
ÂÂ uusi merkkijono: Annetun korvattavan merkkijonon osion korvaava teksti. uusi
merkkijono on merkkijonoarvo. Sen ei tarvitse olla saman pituinen kuin korvattu
teksti.
ÂÂ esiintymä: Valinnainen arvo, joka määrittelee esiintymät, jotka tulisi korvata.
esiintymä on numeroarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä kuin 1 tai jätetty pois.
Jos suurempi kuin niiden kertojen määrä, jolloin olemassa oleva merkkijono esiintyy
lähdemerkkijonossa, korvausta ei tehdä. Jos jätetty pois, kaikki olemassa olevan
merkkijonon esiintymät lähdemerkkijonossa korvataan uudella merkkijonolla.
Käyttöohjeita
ÂÂ Voit korvata yksittäisiä merkkejä, kokonaisia sanoja tai merkkijonoja sanojen sisällä.
Esimerkkejä
=VAIHDA(”a b c d e f”; ”b”; ”B”) palauttaa ”a B c d e f”.
=VAIHDA(”a a b b b c”; ”a”; ”A”; 2) palauttaa ”a A b b b c”.
=VAIHDA(”a a b b b c”; ”b”; ”B”) palauttaa ”a a B B B c”.
=VAIHDA(”aaabbccc”; ”bc”; ”BC”; 2) palauttaa ”aaabbccc”.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”KORVAA” sivulla 310
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
T
T-funktio palauttaa solun sisältämän tekstin. Tämä funktio on sisällytetty
yhteensopivuuden vuoksi muista taulukkolaskentaohjelmista tuotujen taulukoiden
kanssa.
T(solu)
ÂÂ solu: Viittaus yksittäiseen taulukon soluun. solu on viitearvo yksittäiseen soluun,
joka voi sisältää minkä tahansa arvon tai olla tyhjä.
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos solu ei sisällä merkkijonoa, T palauttaa tyhjän merkkijonon.
Esimerkkejä
Jos solu A1 sisältää ”text” ja solu B1 on tyhjä:
=T(A1) palauttaa ”text”
=T(B1) ei palauta mitään.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
314 Luku 11 Tekstifunktiot
Luku 11 Tekstifunktiot 315
POISTA.VÄLIT
POISTA.VÄLIT-funktio palauttaa merkkijonon, joka perustuu annettuun merkkijonoon,
josta on poistettu ylimääräiset välilyönnit.
POISTA.VÄLIT(lähdemerkkijono)
ÂÂ lähdemerkkijono: Merkkijono. lähdemerkkijono on merkkijonoarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ POISTA.VÄLIT poistaa kaikki välilyönnit ennen ensimmäistä merkkiä, kaikki
välilyönnit viimeisen merkin jälkeen ja kaikki kaksinkertaiset välilyönnit merkkien
välistä, jolloin sanojen väliin jää vain yksi välilyönti.
Esimerkki
=POISTA.VÄLIT(” spaces spaces spaces ”) palauttaa ”spaces spaces spaces” (alussa ja lopussa olevat
välilyönnit poistettiin).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ISOT
ISOT-funktio palauttaa merkkijonon, joka on kokonaan isoja kirjaimia, määritellyn
merkkijonon merkkien koosta riippumatta.
ISOT(lähdemerkkijono)
ÂÂ lähdemerkkijono: Merkkijono. lähdemerkkijono on merkkijonoarvo.
Esimerkkejä
=ISOT(”a b c”) palauttaa ”A B C”.
=ISOT(”Ensimmäinen”) palauttaa ”ENSIMMÄINEN”.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”PIENET” sivulla 307
”ERISNIMI” sivulla 309
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ARVO
ARVO-funktio palauttaa numeroarvon, vaikka argumentti olisi muotoiltu tekstiksi. Tämä
funktio on sisällytetty yhteensopivuuden vuoksi muista taulukkolaskentaohjelmista
tuotujen taulukoiden kanssa.
ARVO(lähdemerkkijono)
ÂÂ lähdemerkkijono: Merkkijono. lähdemerkkijono on merkkijonoarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ ARVO-funktiota ei tarvitse koskaan käyttää uudessa taulukossa, koska
tekstimuotoiset numerot muunnetaan automaattisesti.
ÂÂ Vain muotoiltu teksti muunnetaan. Esimerkiksi, jos soluun on kirjoitettu merkkijono
100,001 €, oletusmuoto näyttää vain kaksi desimaalia (100,00 €). Jos ARVO viittaa
tähän soluun, se palauttaa 100, joka on muotoillun tekstin arvo, ei 100,001.
ÂÂ Jos argumenttia ei voida muuntaa numeroksi (se ei sisällä numeroa), funktio
palauttaa virheen.
Esimerkkejä
=ARVO(”22”) palauttaa numeron 22.
=ARVO(OIKEA(”Vuosi 1953”; 2)) palauttaa numeron 53.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Tekstifunktioiden luettelo” sivulla 298
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
316 Luku 11 Tekstifunktiot
317
Trigonometriset funktiot auttavat kulmien ja niiden
komponenttien kanssa työskentelemisessä.
Trigonometristen funktioiden luettelo
iWork tarjoaa taulukoiden kanssa käytettäviksi seuraavat trigonometriset funktiot.
Funktio Kuvaus
”ACOS” (sivu 318) ACOS-funktio palauttaa luvun käänteisen kosinin
(arkuskosinin).
”ACOSH” (sivu 319) ACOSH-funktio palauttaa luvun käänteisen
hyperbolisen kosinin (hyperbolisen arkuskosinin).
”ASIN” (sivu 320) ASIN-funktio palauttaa luvun arkussinin
(käänteisen sinin).
”ASINH” (sivu 321) ASINH-funktio palauttaa luvun käänteisen
hyperbolisen sinin.
”ATAN” (sivu 321) ATAN-funktio palauttaa luvun käänteisen
tangentin (arkustangentin).
”ATAN2” (sivu 322) ATAN2-funktio palauttaa kulman, jonka
muodostavat origon ja määritellyn pisteen kautta
kulkeva suora ja positiivinen x-akseli.
”ATANH” (sivu 323) ATANH-funktio palauttaa luvun käänteisen
hyperbolisen tangentin.
”COS” (sivu 324) COS-funktio palauttaa radiaaneina ilmaistun
kulman kosinin.
”COSH” (sivu 325) COSH-funktio palauttaa luvun hyperbolisen
kosinin.
Trigonometriset funktiot 12
Funktio Kuvaus
”ASTEET” (sivu 325) ASTEET-funktio palauttaa radiaaneina ilmaistun
kulman asteluvun.
”RADIAANIT” (sivu 326) RADIAANIT-funktio palauttaa asteina ilmaistun
kulman radiaaniluvun.
”SIN” (sivu 327) SIN-funktio palauttaa radiaaneina ilmaistun
kulman sinin.
”SINH” (sivu 328) SINH-funktio palauttaa määritellyn luvun
hyperbolisen sinin.
”TAN” (sivu 329) TAN-funktio palauttaa radiaaneina ilmaistun
kulman tangentin.
”TANH” (sivu 330) TANH-funktio palauttaa määritellyn luvun
hyperbolisen tangentin.
ACOS
ACOS-funktio palauttaa luvun käänteisen kosinin (arkuskosinin).
ACOS(num)
ÂÂ num: Numero. num on numeroarvo väliltä -1 ja 1.
Käyttöohjeita
ÂÂ ACOS-funktio käyttää kosiniarvoa ja palauttaa sitä vastaavan kulman. Tuloksena
oleva kulma ilmaistaan radiaaneina ja sen arvo on välillä 0 ja π (pii). Jos haluat
nähdä tuloksena olevan kulman radiaanien sijaan asteina, lisää kaavaan tämän
funktion sisältävä ASTEET-funktio seuraavasti: =ASTEET(ACOS(num)).
Esimerkkejä
=ACOS(NELIÖJUURI(2)/2) palauttaa 0,785398163397448, mikä on likimäärin π/4.
=ACOS(0,54030230586814) palauttaa 1.
=ASTEET(ACOS(,5)) palauttaa 60 eli asteluvun kulmalle, jonka kosini on 0,5.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ACOSH” sivulla 319
”COS” sivulla 324
”COSH” sivulla 325
”ASTEET” sivulla 325
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
318 Luku 12 Trigonometriset funktiot
Luku 12 Trigonometriset funktiot 319
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ACOSH
ACOSH-funktio palauttaa luvun käänteisen hyperbolisen kosinin (hyperbolisen
arkuskosinin).
ACOSH(num)
ÂÂ num: Numero. num on lukuarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 1.
Esimerkkejä
=ACOSH(10,0676619957778) palauttaa 3.
=ACOSH(COSH(5)) palauttaa 5.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ACOS” sivulla 318
”COS” sivulla 324
”COSH” sivulla 325
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ASIN
ASIN-funktio palauttaa luvun arkussinin (käänteisen sinin).
ASIN(num)
ÂÂ num: Numero. num on lukuarvo ja sen on oltava suurempi tai yhtä suuri kuin 1.
Käyttöohjeita
ÂÂ ASIN-funktio käyttää siniarvoa ja palauttaa sitä vastaavan kulman. Tuloksena oleva
kulma ilmaistaan radiaaneina ja sen arvo on välillä-pii/2 ja+pii/2. Jos haluat nähdä
tuloksena olevan kulman radiaanien sijaan asteina, lisää kaavaan tämän funktion
sisältävä ASTEET-funktio seuraavasti: =ASTEET(ASIN(num)).
Esimerkkejä
=ASIN(0,841470985) palauttaa 1 eli radiaaniluvun (likimäärin 57,3 astetta) kulmalle, jonka sini on
0,8411470984807897.
=ASTEET(ASIN(0,5)) palauttaa 30 eli asteluvun kulmalle, jonka sini on 0,5.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ASINH” sivulla 321
”ASTEET” sivulla 325
”SIN” sivulla 327
”SINH” sivulla 328
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
320 Luku 12 Trigonometriset funktiot
Luku 12 Trigonometriset funktiot 321
ASINH
ASINH-funktio palauttaa luvun käänteisen hyperbolisen sinin.
ASINH(num)
ÂÂ num: Numero. num on numeroarvo.
Esimerkkejä
=ASINH(27,2899171971277) palauttaa 4.
=ASINH(SINH(1)) palauttaa 1.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ASIN” sivulla 320
”SIN” sivulla 327
”SINH” sivulla 328
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ATAN
ATAN-funktio palauttaa luvun käänteisen tangentin (arkustangentin).
ATAN(num)
ÂÂ num: Numero. num on numeroarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ ATAN-funktio käyttää tangenttia ja palauttaa sitä vastaavan kulman ilmaistuna
radiaaneina. Kulman arvo on välillä -pii/2 ja +pi/2. Jos haluat nähdä tuloksena olevan
kulman radiaanien sijaan asteina, lisää kaavaan tämän funktion sisältävä ASTEETfunktio
seuraavasti: =ASTEET(ATAN(num)).
Esimerkkejä
=ATAN(1) palauttaa 0,785398163 radiaanin (45 asteen) kulman, jonka tangentti on 1.
=ASTEET(ATAN(1)) palauttaa 45.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ATAN2” sivulla 322
”ATANH” sivulla 323
”ASTEET” sivulla 325
”TAN” sivulla 329
”TANH” sivulla 330
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ATAN2
ATAN2-funktio palauttaa kulman, jonka muodostavat origon ja määritellyn pisteen
kautta kulkeva suora ja positiivinen x-akseli.
ATAN2(x-piste; y-piste)
ÂÂ x-piste: x-koordinaatti pisteestä, jonka läpi suora kulkee. x-piste on numeroarvo.
ÂÂ y-piste: y-koordinaatti pisteestä, jonka läpi suora kulkee. y-piste on numeroarvo.
Käyttöohjeita
ÂÂ Kulma ilmaistaan radiaaneina ja sen arvo on välillä -pii ja +pii. Jos haluat nähdä
tuloksena olevan kulman radiaanien sijaan asteina, lisää kaavaan tämän funktion
sisältävä ASTEET-funktio seuraavasti: =ASTEET(TAN(x-piste; y-piste)).
Esimerkkejä
=ATAN2(1; 1) palauttaa 0,78539816 radiaania (45 astetta) eli origosta pisteeseen (1, 1) kulkevan janan
kulman.
=ASTEET(ATAN2(5; 5)) palauttaa 45.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ATAN” sivulla 321
”ATANH” sivulla 323
322 Luku 12 Trigonometriset funktiot
Luku 12 Trigonometriset funktiot 323
”ASTEET” sivulla 325
”TAN” sivulla 329
”TANH” sivulla 330
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ATANH
ATANH-funktio palauttaa luvun käänteisen hyperbolisen tangentin.
ATANH(num)
ÂÂ num: Numero. num on numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin -1 ja pienempi
kuin 1.
Esimerkkejä
=ATANH(0,995054753686731) palauttaa 3.
=ATANH(TANH(2)) palauttaa 2.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ATAN” sivulla 321
”ATAN2” sivulla 322
”TAN” sivulla 329
”TANH” sivulla 330
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
COS
COS-funktio palauttaa radiaaneina ilmaistun kulman kosinin.
COS(radiaanikulma)
ÂÂ radiaanikulma: Radiaaneina ilmaistu kulma. radiaanikulma on numeroarvo. Vaikka
se voi olla mikä tahansa arvo, se on yleensä -π ja +π väliltä (-pii ja +pii).
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos haluat palauttaa kulman asteina, käytä tämän funktion yhteydessä ASTEETfunktiota
(muuntaaksesi radiaanit asteiksi) seuraavasti: =ASTEET(COS(radiaanikulma)).
Esimerkkejä
=COS(1) palauttaa 0,540302306 eli 1 radiaanin (likimäärin 57,3 astetta) kosinin.
=COS(RADIAANIT(60)) palauttaa 0,5 eli 60 asteen kosinin.
=COS(PII()/3) palauttaa 0,5, π/3 radiaania (60 astetta).
=COS(PII()) palauttaa -1, π radiaanin kosini (180 astetta).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ACOS” sivulla 318
”ACOSH” sivulla 319
”COSH” sivulla 325
”ASTEET” sivulla 325
”SIN” sivulla 327
”TAN” sivulla 329
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
324 Luku 12 Trigonometriset funktiot
Luku 12 Trigonometriset funktiot 325
COSH
COSH-funktio palauttaa luvun hyperbolisen kosinin.
COSH(num)
ÂÂ num: Numero. num on numeroarvo.
Esimerkkejä
=COSH(0) palauttaa 1.
=COSH(1) palauttaa 1,543.
=COSH(5) palauttaa 74,21.
=COSH(10) palauttaa 11013,233.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ACOS” sivulla 318
”ACOSH” sivulla 319
”COS” sivulla 324
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
ASTEET
ASTEET-funktio palauttaa radiaaneina ilmaistun kulman asteluvun.
ASTEET(radiaanikulma)
ÂÂ radiaanikulma: Radiaaneina ilmaistu kulma. radiaanikulma on numeroarvo. Vaikka
se voi olla mikä tahansa arvo, se on yleensä -2π ja +2π väliltä (-2pii ja +2pii).
Esimerkkejä
=ASTEET(PII()) palauttaa 180 (π radiaania = 180 astetta).
=ASTEET(1) palauttaa 57,2957795130823, mikä on yhtä radiaania vastaavan asteluvun likiarvo.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ACOS” sivulla 318
”ASIN” sivulla 320
”ATAN” sivulla 321
”ATAN2” sivulla 322
”COS” sivulla 324
”SIN” sivulla 327
”TAN” sivulla 329
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
RADIAANIT
RADIAANIT-funktio palauttaa asteina ilmaistun kulman radiaaniluvun.
RADIAANIT(astekulma)
ÂÂ astekulma: Asteina ilmaistu kulma. astekulma on numeroarvo. Vaikka arvo voi olla
mikä tahansa, se on tavallisesti välillä -360 ja +360.
Käyttöohjeita
ÂÂ Tämä funktio on hyödyllinen, jos haluat käyttää asteina ilmaistua kulmaa jossakin
tavallisista geometrisista funktioista, sillä niissä kaikissa oletetaan, että kulmat
ilmaistaan radiaaneina. Sisällytä asteina ilmaistu argumentti tähän funktioon
esimerkiksi seuraavasti: =COS(RADIAANIT(astekulma).
Esimerkkejä
=RADIAANIT(90) palauttaa 1,5708 (90 astetta on likimäärin 1,5708 radiaania).
=RADIAANIT(57,2957795130823) palauttaa 1 (1 radiaani on likimäärin 57,296 astetta).
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ACOS” sivulla 318
”ASIN” sivulla 320
”ATAN” sivulla 321
326 Luku 12 Trigonometriset funktiot
Luku 12 Trigonometriset funktiot 327
”ATAN2” sivulla 322
”COS” sivulla 324
”SIN” sivulla 327
”TAN” sivulla 329
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
SIN
SIN-funktio palauttaa radiaaneina ilmaistun kulman sinin.
SIN(radiaanikulma)
ÂÂ radiaanikulma: Radiaaneina ilmaistu kulma. radiaanikulma on numeroarvo. Vaikka
se voi olla mikä tahansa arvo, se on yleensä -π ja +π väliltä (-pii ja +pii).
Käyttöohjeita
ÂÂ Jos haluat palauttaa kulman asteina, käytä tämän funktion yhteydessä ASTEETfunktiota
(muuntaaksesi radiaanit asteiksi) seuraavasti: =ASTEET(SIN(radiaanikulma)).
Esimerkkejä
=SIN(1) palauttaa 0,841470985 eli 1 radiaanin (likimäärin 57,3 astetta) sinin.
=SIN(RADIAANIT(30)) palauttaa 0,5 eli 30 asteen sinin.
=SIN(PII()/2) palauttaa 1 eli π/2 radiaanin (90 asteen) sinin.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ASIN” sivulla 320
”ASINH” sivulla 321
”COS” sivulla 324
”ASTEET” sivulla 325
”SINH” sivulla 328
”TAN” sivulla 329
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
SINH
SINH-funktio palauttaa määritellyn luvun hyperbolisen sinin.
SINH(num)
ÂÂ num: Numero. num on numeroarvo.
Esimerkkejä
=SINH(0) palauttaa 0.
=SINH(1) palauttaa 1,175.
=SINH(5) palauttaa 74,203.
=SINH(10) palauttaa 11013,233.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ASIN” sivulla 320
”ASINH” sivulla 321
”SIN” sivulla 327
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
”Arvotyypit” sivulla 34
328 Luku 12 Trigonometriset funktiot
Luku 12 Trigonometriset funktiot 329
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TAN
TAN-funktio palauttaa radiaaneina ilmaistun kulman tangentin.
TAN(radiaanikulma)
ÂÂ radiaanikulma: Radiaaneina ilmaistu kulma. radiaanikulma on numeroarvo. Vaikka
arvo voi olla mikä tahansa, se on tavallisesti välillä -pii ja +pii.
Käyttöohjeita
ÂÂ Tangentti on sinin ja kosinin suhde.
ÂÂ Jos haluat palauttaa kulman asteina, käytä tämän funktion yhteydessä
ASTEET-funktiota (muuntaaksesi radiaanit asteiksi) seuraavasti:
=ASTEET(TAN(radiaanikulma)).
Esimerkkejä
=TAN(1) palauttaa 1,557407725 eli 1 radiaanin (likimäärin 57,3 astetta) tangentin.
=TAN(RADIAANIT(45)) palauttaa 1 eli 45 asteen kulman tangentin.
=TAN(3*PII()/4) palauttaa -1.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ATAN” sivulla 321
”ATAN2” sivulla 322
”ATANH” sivulla 323
”COS” sivulla 324
”ASTEET” sivulla 325
”SIN” sivulla 327
”TANH” sivulla 330
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
TANH
TANH-funktio palauttaa määritellyn luvun hyperbolisen tangentin.
TANH(num)
ÂÂ num: Numero. num on numeroarvo.
Esimerkkejä
=TANH(0) palauttaa 0.
=TANH(1) palauttaa 0,762.
=TANH(5) palauttaa 0,999909.
=TANH(10) palauttaa 0,999999996.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”ATAN” sivulla 321
”ATAN2” sivulla 322
”ATANH” sivulla 323
”TAN” sivulla 329
”Trigonometristen funktioiden luettelo” sivulla 317
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
”Esimerkkien kopioiminen ja sijoittaminen ohjeista” sivulla 39
330 Luku 12 Trigonometriset funktiot
331
Syvällisiä esimerkkejä tai lisäaiheita, jotka havainnollistavat,
miten voit käyttää joitakin monimutkaisimmista funktioista.
Mukana muita esimerkkejä ja aiheita
Seuraava taulukko kertoo, mistä löydät syvällisempiä esimerkkejä ja lisäaiheita, jotka
havainnollistavat, miten voit käyttää joitakin monimutkaisempia funktioita oikeaan
elämään liittyvillä esimerkeillä.
Jos haluat nähdä esimerkin tai saada lisätietoa Katso tätä osiota
rahoitusfunktioissa käytettyjen argumenttien
määritelmistä
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt
argumentit” sivulla 332
rahan aika-arvo (TVM) -funktioista ”Käytettävän Rahan aika-arvo -funktion
valitseminen” sivulla 339
TVM-funktioista, jotka käsittelevät kiinteitä
jaksottaisia rahavirtoja ja kiinteitä korkoja
”Säännölliset rahavirrat ja aikavälit” sivulla 339
TVM-funktioista, jotka voivat käsitellä epätasaisia
(jaksottain vaihtuvia) rahavirtoja
”Säännölliset rahavirrat ja aikavälit” sivulla 340
funktiosta, joka saattaa olla kaikkein paras
vastaamaan tavallaisiin rahoituskysymyksiin
”MItä funktiota tulisi käyttää tavallisten
rahoituskysymysten ratkaisemiseen?” sivulla 341
talousfunktioiden käyttämisestä
lainanlyhennystaulukon tekemiseen
”Esimerkki lainanlyhennystaulukosta” sivulla 343
funktioista, joilla pyöristetään numeroita ”Lisää pyöristämisestä” sivulla 346
loogisten ja informaatiofunktioiden käyttämisestä
yhdessä tehokkaiden kaavojen luomiseen
”Loogisten ja informaatiofunktioiden käyttäminen
yhdessä” sivulla 349
ehtojen ymmärtäminen ja jokerimerkkien
käyttäminen ehtojen kanssa
”Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien
käyttäminen” sivulla 351
tilastofunktioiden käyttämisestä tutkimuksen
tuloksien analysoimiseen
”Tutkimustulosten esimerkki” sivulla 354
Muita esimerkkejä ja aiheita 13
Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit
Monet argumentit ovat yhteisiä samankaltaisissa rahoitusfunktioissa. Tässä osassa
on tietoa näistä argumenteista. Päivämääräargumentit (liikkeellelaskupäivä,
erääntymispäivä, ja maksa) eivät ole mukana. Argumentit, joita käytetään vain yhdessä
rahoitusfunktiossa, eivät ole myöskään mukana.
vuosikorko
Obligaatioilla ja muilla kiinteäkorkoisilla, korkoa maksavilla arvopapereilla on määrätty jaksottainen
tai vuosittainen korkokanta, jonka mukaan määritetään jaksottaiset korkomaksut. vuosikorkoargumenttia
käytetään edustamaan vuosittaista korkokantaa, kutsutaan sitä sitten jaksottaiseksi tai
vuosittaiseksi korkokannaksi.
jaksottainen korko on määritelty desimaaliksi, joka edustaa vuosittaista jaksoihin perustuvaa
korkokantaa. Joissain funktioissa jaksottainen korko voi olla 0 (jos arvopaperi ei maksa jaksoittaista
korkoa), mutta jaksottainen korko ei voi olla negatiivinen.
Kuvittele, että omistuksessasi on arvopaperi, jonka nimellisarvo on 1 000 000 € ja joka maksaa
vuosittaista korkoa 4,5 % perustuen arvopaperin nimellisarvoon. jaksottainen korko olisi 0,045.
Maksun taajuus-argumentilla ei ole vaikutusta.
vuosituotto
Obligaatioilla ja muilla korkoa maksavilla ja diskontatuilla arvopapereilla on tuotto, joka lasketaan
käyttäen jaksottaista korkokantaa ja obligaation nykyistä hintaa.
vuosituotto on määritelty desimaaliksi, joka edustaa arvopaperin vuosittaista tuottoa, joka yleensä
esitetään prosenttiarvona. vuosituotto on oltava suurempi kuin 0.
Kuvittele suunnittelevasi määrätyn arvopaperin ostamista. Kun arvopaperin hinta laskee, sen tuotto
nousee. Sitä vastoin, kun arvopaperin hinta nousee, sen tuotto laskee. Meklarisi tarkistaa hintanäytöt
ja kertoo sinulle, että harkitsemasi arvopaperin jaksottainen korko on 3,25 % ja vuosituotto on 4,5 %
sen nykyiseen hintaa perustuen. (Arvopaperi myydään nimellisarvoaan halvemmalla.) vuosituotto olisi
0,045.
kassa-virta
Annuiteeteilla, lainoilla ja sijoituksilla on kassavirtoja. Yksi kassavirta on alkuperäinen saatu tai
maksettu erä, jos sellainen on. Muut kassavirrat ovat muita vastaanotettuja tai maksettuja eriä
määrättyinä aikoina.
kassavirta on määritelty numeroksi, joka yleensä kerrotaan valuuttana. Vastaanotetut erät, eli saatavat
ovat positiivisia numeroita ja maksetut erät ovat negatiivisia numeroita.
Kuvittele, että suunnittelet ostavasi talon, jonka vuokraat määrätyksi ajaksi ja myyt sen jälkeen.
Ensimmäinen käteisellä maksettu erä (joka saattaa koostua käsirahasta ja kaupan toimituskuluista),
lainan maksuerät, korjaukset ja ylläpito, mainostaminen ja muut vastavat kulut ovat maksuja
(negatiivisia kassavirtoja). Vuokralaisten maksamat vuokrat, verotusedut ja talon myynnistä saatu
tuotto ovat saatavia (positiivisia kassavirtoja).
hinta
Alkuperäinen varallisuuserä, josta poistot tehdään, on yleensä ostohinta, johon lasketaan mukaan
verot, toimitus- ja muut kulut. Joitain veroetuja voidaan vähentää hinnasta.
hinta on numero, joka yleensä ilmoitetaan jossain valuutassa. hinta on oltava suurempi kuin 0.
Kuvittele, että ostat uuden digitaalisen kopiokoneen toimistoosi. Kopiokoneen hankintahinta
veroineen oli 2 625 €. Myyjä veloitti 100 € toimituksesta ja asennuksesta. Kopiokonetta oletetaan
käytettävän 4 vuotta, jonka jälkeen sen oletettu myyntiarvo on 400 €. hinta olisi 2725 €.
332 Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita
Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita 333
erääntyy
Katso aiheen käsittely kohdassa erääntyy. Ainoa ero on että funktiot, joissa käytetään erääntyyargumenttia,
vaativat, että argumentti on määritetty ja eivät oleta mitään arvoa, jos se jätetään pois.
päivien laskentaperuste
Kun määritellään lainan tai sijoituksen korkoa, kuukaudessa olevien päivien ja vuodessa olevien
päivien laskemiseen on olemassa monta erilaista tapaa. päivien laskentaperuste -argumenttia
käytetään määrittämään kuinka monta päivää lasketaan määrätylle sijoitukselle tai lainalle. päivien
laskentaperuste määritetään usein markkinoilla käytetyn tavan mukaan ja se saattaa olla erilainen eri
tyypisissä sijoituksissa. Tai päivien laskentaperuste saattaa olla määritetty lainapapereissa.
päivien laskentaperuste on modaalinen argumentti. Se on määritetty numeroksi 0, 1, 2, 3 tai 4.
ÂÂ Arvo 0 määrittää, että korkoa laskettaessa jokaisessa täydessä kuukaudessa on 30 päivää ja
vuodessa on 360 päivää käyttäen NASD-metodia päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31.
päivälle. Tämä tunnetaan 30/360-käytäntönä. 0 (30/360-käytäntö) on oletusarvo.
Jos NASD-metodissa aloituspäivän päiväarvo (esimerkiksi tilityspäivä) on 31, sitä käsitellään kuin
se olisi 30. Jos päiväarvo on helmikuun viimeinen päivä, sitä ei muunneta, joten tässä tapauksessa
helmikuussa on alle 30 päivää. Jos päiväarvo lopetuspäivälle (esimerkiksi erääntymispäivä) on 31
ja aloituspäivän päiväarvo on aikaisempi kuin saman kuun 30. päivä, lopetuspäiväksi oletetaan
seuraavan kuun ensimmäinen päivä. Muuten sen oletetaan olevan saman kuun 30. päivä, jolloin
tulos on 0 päivää.
ÂÂ Arvo 1 määrittää, että jokaiselle täydelle kuulle käytetään kyseisen kuun oikeaa päivien määrää ja
vuodelle käytetään sen todellista päivien määrää. Tämä tunnetaan nimellä todellinen/todellinenkäytäntö.
ÂÂ Arvo 2 määrittää, että jokaiselle täydelle kuulle käytetään kyseisen kuun oikeaa päivien määrää ja
jokaiselle täydelle vuodelle käytetään arvoa 360 päivää. Tämä tunnetaan nimellä todellinen/360-
käytäntö.
ÂÂ Arvo 3 määrittää, että jokaiselle täydelle kuulle käytetään kyseisen kuun oikeaa päivien määrää ja
jokaiselle täydelle vuodelle käytetään arvoa 365 päivää. Tämä tunnetaan nimellä todellinen/365-
käytäntö.
ÂÂ Arvo 4 määrittää, että jokaisessa täydessä kuukaudessa on 30 päivää ja vuodessa on 360 päivää
käyttäen eurooppalaista metodia päivämäärille, jotka osuvat kuukauden 31. päivälle. Tämä
tunnetaan nimellä 30E/360-käytäntö.
Eurooppalaisessa metodissa kuukauden 31. päivä lasketaan aina saman kuukauden 30. päiväksi.
Helmikuussa lasketaan aina olevan 30 päivää, eli jos helmikuun viimeinen päivä on 28. päivä se
lasketaan helmikuun 30. päiväksi.
Kuvittele, että haluat määrittää koron arvopaperille, jonka myöntäjä on amerikkalainen yritys.
Useimmissa tällaisissa arvopapereissa käytetään 30/360-metodia koron määrittämiseen, joten päivien
laskentaperuste olisi 0, eli oletusarvo. Tai kuvittele, että haluat määrittää koron Yhdysvaltojen valtion
obligaatiolle. Nämä obligaatiot maksavat yleensä korkoa perustuen jokaisen kuukauden todelliseen
päivien määrään ja jokaisen vuoden todelliseen päivien määrään, joten päivien laskentaperuste olisi 1.
poistokerroin
Määrätyissä kaavoissa voidaan määrittää nopeutetun poiston määrä (tasapoistoja nopeampi poisto).
poistokerroin-argumenttia käytetään määrittämään vuosittaisen poiston määrä.
poistokerroin on määritetty desimaalinumeroksi tai prosenttiarvoksi (käyttäen prosenttimerkkiä).
Kuvittele, että olet ostanut uuden tietokoneen. Keskusteltuasi veroasiantuntijan kanssa saat
tietää, että tietokoneen voi poistaa nopeutetusti. Päätät käyttää poistoprosenttia, joka on 150 %
tasapoistosta, eli poistokerroin olisi 1,5.
poistokausi
Jotkut funktiot palauttavat poiston määrän määrätylle kaudelle.poistokausi-argumentilla määritetään
kausi.
poistokausi on määritelty numeroksi, joka edustaa haluttua poistokautta käyttäen samaa aikakehystä
(esimerkiksi kuukausittainen, neljännesvuosittainen tai vuosittainen) arvona aika.
Kuvittele, että ostat uuden digitaalisen kopiokoneen toimistoosi. Kopiokoneen hankintahinta
veroineen oli 2 625 €. Myyjä veloitti 100 € toimituksesta ja asennuksesta. Kopiokonetta oletetaan
käytettävän 4 vuotta, jonka jälkeen sen oletettu myyntiarvo on 400 €. Jos haluat määrittää poiston
kolmannelle vuodelle, poistokausi olisi 3.
efektiivinen korko
Annuiteeteilla ja sijoituksilla on efektiivinen korko, joka lasketaan käyttäen nimellistä (ilmoitettua tai
jaksottaista) korkokantaa ja koronmaksuerien määrää vuodessa.
efektiivinen korko määritellään desimaalinumerona ja sen on oltava suurempi kuin 0.
Kuvittele, että omistat arvopaperin, jonka nimellinen arvo on 1 000 000 €, joka maksaa
neljännesvuosittain vuosittaista 4,5 % korkoa perustuen arvopaperin nimellisarvoon, joten
efektiivinen korkokanta on noin 4,58 %. efektiivinen korko olisi 0,0458. Katso myös aiheen kuvaus
kohdista nimelliskorko ja luku-kaudet-vuosi.
viimeinen kausi
Jotkin funktiot palauttavat pääoman tai koron sarjalle määrättyjä maksuja. viimeinen kausiargumenttia
käytetään ilmoittamaan viimeinen maksuerä, joka otetaan mukaan palautettavaan
arvoon. Katso myös aiheen käsittely kohdassa aloituskausi.
viimeinen kausi on numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0.
Kuvittele, että olet ostamassa kotia. Pankki tarjoaa sinulle lainan, jonka alkusaldo on 200 000 €,
laina-aika 10 vuotta, vuosittainen korko 6,0 %, kiinteä kuukausittainen maksuerä 1070,45 € ja saldo
uudelleen rahoitettavaksi erääntymispäivänä 100 000 €. Jos haluat tietää kolmantena vuonna
maksetun koron määrän, aloituskausi olisi 25 ja viimeinen kausi olisi 36.
arvio
Arviota odotettavasta tuloksesta käytetään joissain rahoitusfunktioissa.
arvio on määritelty desimaalinumeroksi. Esimerkiksi 13 % on määritelty arvoksi 0,13. arvio voi olla
negatiivinen, jos tappiota on odotettavissa. Jos arvio -argumenttia ei ole määritelty, oletusarvona
käytetään 0,10.
Jos sinulla ei ole aavistustakaan odotetusta tuloksesta ja oletusarvo ei tuota mitään ratkaisua, kokeile
ensin suurempaa positiivista arviota. Jos se ei tuota tulosta, kokeile pientä negatiivista arviota.
taajuus
Sijoitus saattaa maksaa korkoa jaksottaisellla perusteella. taajuus kertoo, kuinka usein korkoa
maksetaan.
taajuus on numero 1, 2 tai 4.
ÂÂ Arvo 1 ilmoittaa, että korkoa maksetaan vuosittain (kerran vuodessa).
ÂÂ Arvo 2 ilmoittaa, että korkoa maksetaan puolivuosittain (kaksi kertaa vuodessa).
ÂÂ Arvo 4 ilmoittaa, että korkoa maksetaan neljännesvuosittain (neljä kertaa vuodessa).
Kuvittele, että evaluoit yrityksen arvopaperia, joka maksaa korkoa neljännesvuosittain. taajuus olisi 4.
Tai kuvittele, että evaluoit valtion arvopaperia, joka maksaa korkoa puolivuosittain. taajuus olisi 2.
334 Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita
Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita 335
tuleva arvo
Tuleva arvo on sijoituksen tai lainakauden lopussa vastaanotettu tai maksettu kassavirta tai viimeisen
maksuerän jälkeen jäljelle jäävä käteisarvo.
tuleva arvo on määritelty numeroksi, joka yleensä ilmoitetaan valuuttana. Koska tuleva arvo on
kassavirta, saadut summat määritellään positiivisina lukuina ja maksetut summat negatiivisina
lukuina.
Kuvittele, että suunnittelet ostavasi talon, jonka vuokraat määrätyksi ajaksi ja myyt sen jälkeen.
Arvioitu tuleva myyntihinta olisi tuleva arvo ja se olisi positiivinen luku. Tai kuvittele, että liisaat auton
ja leasing-sopimukseen sisältyy mahdollisuus ostaa auto määrättyyn hintaan liisauskauden lopussa.
Loppumaksun määrä olisi tuleva arvo ja se olisi negatiivinen. Tai kuvittele, että sinulla on asuntolaina,
jossa on 10 vuoden lopuksi suurempi viimeinen maksuerä. Viimeisen maksuerän määrä olisi tuleva
arvo ja se olisi negatiivinen.
sijoitusmäärä
Arvopaperiin sijoitettu alkuperäinen määrä on sijoitusmäärä.
sijoitusmäärä on numero, joka yleensä ilmoitetaan jossain valuutassa. sijoitusmäärän on oltava
suurempi kuin 0.
Kuvittele, että ostat arvopaperin hintaan 800 €. sijoitusmäärä olisi 800 €.
aika
Hankinnat poistetaan määrätyn ajan kuluessa. Tätä kutsutaan hankinnan kuoletusajaksi tai
käyttöajaksi Yleensä kirjanpidollisista syistä omaisuuserän oletettua käyttöaikaa käytetään
arvonalenemisen määrittämisessä, kun taas muissa tarkoituksissa (kuten verotuksen laskemisessa)
kuoletettava aika saattaa määräytyä säädöksen tai käytännön mukaan.
aika on määritelty numeroksi. aika on oltava suurempi kuin 0.
Kuvittele, että ostat uuden digitaalisen kopiokoneen toimistoosi. Kopiokoneen hankintahinta
veroineen oli 2 625 €. Myyjä veloitti 100 € toimituksesta ja asennuksesta. Kopiokonetta oletetaan
käytettävän 4 vuotta, jonka jälkeen sen oletettu myyntiarvo on 400 €. aika olisi 4 €.
nimelliskorko
Annuiteeteilla ja sijoituksilla on nimelliskorko, joka lasketaan käyttäen efektiivistä korkokantaa ja
koronmaksukausien määrää vuodessa.
nimelliskorko määritellään desimaalinumerona ja sen on oltava suurempi kuin 0.
Kuvittele, että omistat arvopaperin, jonka nimellinen arvo on 1 000 000 €, joka maksaa
neljännesvuosittain vuosittaista 4,5 % korkoa perustuen arvopaperin nimellisarvoon, joten
efektiivinen korkokanta on noin 4,58 %. nimelliskorko olisi 0,045. Katso myös aiheen kuvaus kohdista
efektiivinen korko ja luku-kaudet-vuosi.
luku-kaudet
Kausien määrä (luku-kaudet) on toistuvan kassavirran, laina-ajan tai sijoituksen kausien
kokonaismäärä.
luku-kaudet on määritelty numeroksi käyttäen samaa aikakehystä (esimerkiksi kuukausittainen,
neljännesvuosittainen tai vuosittainen) kuin siihen liittyvät argumentit, joita funktiossa käytetään.
Kuvittele, että olet ostamassa kotia. Pankki tarjoaa lainaa, jonka alkuperäinen määrä on 200 000 €,
laina-aika on 10 vuotta, vuosittainen korko 6,0 %, kiinteät kuukausimaksut ja erääntymispäivänä
uudelleenrahoitettava summa 100 000 €. luku-kaudet olisi 120 (12 kuukausittaista maksua 10 vuoden
ajan). Tai kuvittele, että sijoitat säästösi määräaikaiselle tuottotilille, jonka sopimusaika on 5 vuotta
ja korko lasketaan 3 kuukauden keskisaldolle. luku-kaudet olisi 20 (4 neljännesvuosittaista kautta
vuodessa 5 vuoden ajan).
luku-kaudet-vuosi
Efektiivisen ja nimelliskoron laskeminen perustuu korkokausien määrään vuodessa. luku-kaudet-vuosiargumenttia
käytetään määrittämään kausien määrä.
luku-kaudet-vuosi on numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0.
Kuvittele, että olet sijoittanut rahasi määräaikaiselle tuottotilille, joka maksaa korkoa vuosittain ja
korko määräytyy 3 kk keskisaldolle. Jos haluat määrittää efektiivisen korkokannan, luku-kaudet-vuosi
olisi 4. Katso myös aiheen kuvaus kohdista efektiivinen korko ja nimelliskorko.
nimellisarvo
Arvopaperin nimellisarvo on joko sen nimellisarvo tai erääntymisarvo.
nimellisarvo on määritelty numeroksi, joka yleensä ilmoitetaan valuuttana.
nimellisarvo on usein luku kuten 100, 1 000 tai 1 000 000.
Kuvittele, että harkitset yrityksen joukkolainan ostamista. Joukkolainan esitteessä kerrotaan, että
jokaisen osakkeen nimellisarvo ja erääntymisarvo on 1 000 €. 1 000 € olisi joukkolainan nimellisarvo.
maksu
Maksu on kiinteä, kausittainen kassavirta, joka vastaanotetaan tai maksetaan määrätyn sijoitus- tai
lainakauden aikana.
maksu on määritelty numeroksi, joka yleensä ilmoitetaan valuuttana. Koska maksu on kassavirta,
saadut summat määritellään positiivisina lukuina ja maksetut summat negatiivisina lukuina.
maksu sisältää usein sekä pääoma- että korko-osuuden, mutta yleensä siihen ei liity muita
elementtejä.
Kuvittele, että suunnittelet ostavasi talon, jonka vuokraat määrätyksi ajaksi ja myyt sen jälkeen.
Kuukausittaisen lainanlyhennyksen määrä olisi maksu ja se olisi negatiivinen. Kuukausittainen vuokra
olisi myös maksu ja se olisi positiivinen.
336 Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita
Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita 337
kausi
Jotkin funktiot palauttavat koron tai pääoman arvon määrätyllä kaudella. kausi-argumentilla
määritellään haluttu kausi.
kausi on numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0.
Kuvittele, että olet ostamassa kotia. Pankki tarjoaa sinulle lainan, jonka alkusaldo on 200 000 €,
laina-aika 10 vuotta, vuosittainen korko 6,0 %, kiinteä kuukausittainen maksuerä 1070,45 € ja saldo
uudelleen rahoitettavaksi erääntymispäivänä 100 000 €. Jos haluat tietää koron määrän kolmannen
vuoden ensimmäisessä maksuerässä, kausi olisi 25, koska maksut tapahtuvat kuukausittain.
kauden diskonttokorko
Diskonttokorko on se korko, joka edustaa haluttua tuottoa, jota käytetään arvottamaan (tai
diskonttaamaan) sarjaa kassavirtoja.
kauden diskonttokorko määritellään desimaalina (esimerkiksi 0,08) tai se rajoitetaan prosenttimerkillä
(esim 8 %). Se määritellään käyttämällä samaa ajanjaksoa kuin kassavirrassa. Esimerkiksi, jos
kassavirrat ovat kuukausittaisia ja haluttu vuosittainen diskonttokorko on 8 %, kauden diskonttokorko
on määriteltävä arvona 0,00667 tai 0,667 % (0,08 jaettuna 12).
Kuvittele suunnittelevasi määrätyn liiketoiminnan ostamista. Osana evaluaatiotasi määrittelet
liiketoiminnan kuukausittaiset kassavirrat sekä pyydetyn ostohinnan ja tulevan myyntihinnan. Päätät
muihin sijoitusmahdollisuuksiin ja riskiin nojaten, että et investoi ellei nettokassavirta tuota ainakin 18
%:n vuosittaista korkokantaa. kauden diskonttokorko olisi 0,015 (0,18 / 12 koska määritellyt kassavirrat
ovat kuukausittaisia).
kauden korko
Joissain tapauksissa, kun työskennellään kassavirtasarjan, sijoituksen tai lainan kanssa, saattaa olla
tarpeen tietää korkokanta jokaiselle kaudelle. Tämä on kauden korko.
kauden korko määritellään desimaalinumerona käyttäen samaa aikakehystä (esimerkiksi
kuukausittainen, neljännesvuosittainen tai vuosittainen) kuin muissa argumenteissa. (luku-kaudet tai
maksu).
Kuvittele, että olet ostamassa kotia. Pankki tarjoaa lainaa, jonka alkuperäinen määrä on 200 000 €,
laina-aika on 10 vuotta, vuosittainen korko 6,0 %, kiinteät kuukausimaksut ja erääntymispäivänä
uudelleenrahoitettava summa 100 000 €. kauden korko olisi 0,005 (vuosikorko jaettuna 12, jolloin se
vastaa kuukausittaista maksua). Tai kuvittele, että sijoitat säästösi määräaikaiselle tuottotilille, jonka
sopimusaika on 5 vuotta, jonka vuosittainen korkokanta on 4,6 % ja korko maksetaan 3 kuukauden
keskisaldolle. kauden korko olisi 0,0125 (vuosittainen korko jaettuna 4:llä, jolloin se vastaa 3 kuukauden
keskisaldoa).
nykyarvo
Nykyarvo on kassavirta, joka otetaaan vastaan tai maksetaan sijoitus- tai lainakauden alussa.
nykyarvo määritellään numerona, joka yleensä ilmoitetaan valuuttana. Koska nykyarvo on kassavirta,
saadut summat määritellään positiivisina lukuina ja maksetut summat negatiivisina lukuina.
Kuvittele, että suunnittelet ostavasi talon, jonka vuokraat määrätyksi ajaksi ja myyt sen jälkeen.
Alkuperäinen maksu (joka kostuu käsirahasta ja toimituskuluista) voisi olla nykyarvo ja se olisi
negatiivinen. Talon alkuperäinen pääomalaina voi myös olla nykyarvo ja se olisi positiivinen.
hinta
Ostohinta on obligaatiosta tai muusta korkoa maksavasta tai diskontatusta arvopaperista maksettu
summa. Ostohinta ei sisällä kertynyttä korkoa, joka ostetaan arvopaperin mukana.
hinta on määritelty numerona, joka edustaa nimellisarvon 100 €:a kohden maksettua summaa.
(ostohinta / nimellishinta * 100). hinta on oltava suurempi kuin 0.
Kuvittele, että omistat arvopaperin, jonka nimellisarvo on 1 000 000 €. Jos maksoit arvopaperista 965
000 € poislukien kertynyt korko, jos sitä oli, hinta olisi 96,50 (965 000 € / 1 000 000 € * 100).
lunastus
Obligaatioilla ja muilla korkoa maksavilla ja diskontatuilla velkakirjoilla on yleensä määrätty
lunastusarvo. Se on summa, joka velkakirjasta maksetaan sen erääntymispäivänä.
lunastus on määritelty numerona, joka edustaa nimellisarvon 100 €:a kohden maksettua summaa.
(lunastushinta / nimellishinta * 100). Usein lunastus on 100, tarkoittaen sitä, että arvopaperin
lunastusarvo on sama kuin sen nimellisarvo. arvo on oltava suurempi kuin 0.
Kuvittele, että oman arvopaperisi nimellisarvo on 1 000 000 € ja saat siitä erääntymispäivänä 1 000
000 €. lunastus olisi 100 (1 000 000 € / 1 000 000 € * 100), koska nimellisarvo ja lunastusarvo ovat
samat, niin kuin asia usein on. Kuvittele eteenpäin, että arvopaperin myöntäjä tarjoaa arvopaperin
lunastusta ennen erääntymispäivää ja on tarjonnut 1 025 000 €, jos lunastus tapahtuu vuotta
aikaisemmin. lunastus olisi 102,50 (1 025 000 € / 1 000 000 € * 100).
loppuarvo
Omaisuuserillä on usein jäljelle jäävää arvoa kuoletuskauden tai käyttöajan päätyttyä. Tämä on
loppuarvo.
loppuarvo määritellään numerona, joka usein ilmoitetaan valuuttana. loppuarvo voi olla 0, mutta se ei
voi olla negatiivinen.
Kuvittele, että ostat uuden digitaalisen kopiokoneen toimistoosi. Kopiokoneen hankintahinta
veroineen oli 2 625 €. Myyjä veloitti 100 € toimituksesta ja asennuksesta. Kopiokonetta oletetaan
käytettävän 4 vuotta, jonka jälkeen sen oletettu myyntiarvo on 400 €. loppuarvo olisi 400 €.
aloituskausi
Jotkin funktiot palauttavat pääoman tai koron sarjalle määrättyjä maksuja. aloituskausi-argumenttia
käytetään ilmoittamaan ensimmäinen maksuerä, joka otetaan mukaan palautettavaan arvoon. Katso
myös aiheen käsittely kohdassa viimeinen kausi.
aloituskausi on numeroarvo ja sen on oltava suurempi kuin 0.
Kuvittele, että olet ostamassa kotia. Pankki tarjoaa sinulle lainan, jonka alkusaldo on 200 000 €,
laina-aika 10 vuotta, vuosittainen korko 6,0 %, kiinteä kuukausittainen maksuerä 1070,45 € ja saldo
uudelleen rahoitettavaksi erääntymispäivänä 100 000 €. Jos haluat tietää kolmantena vuonna
maksetun koron määrän, aloituskausi olisi 25 ja viimeinen kausi olisi 36.
erääntyy
Maksut voidaan yleistää tapahtuvan kauden alussa tai lopussa. erääntyy-argumenttia käytetään
huolimatta siitä, tapahtuuko maksu kauden alussa vai lopussa.
erääntyy on modaalinen argumentti. Se voi olla numero 0 tai 1.
ÂÂ Arvo 0 määrittää, että maksu vastaanotetaan tai maksetaan aina kauden lopussa. 0 on oletusarvo.
ÂÂ Arvo 1 määrittää, että maksu vastaanotetaan tai maksetaan aina kauden alussa.
Kuvittele, että olet ostamassa kotia. Pankki tarjoaa lainaa, jonka alkuperäinen määrä on 200 000 €,
laina-aika on 10 vuotta, vuosittainen korko 6,0 %, kiinteät kuukausimaksut ja erääntymispäivänä
uudelleenrahoitettava summa 100 000 €. erääntyy olisi 0 (oletusarvo), koska maksut tehdään aina
kuun lopussa. Tai kuvittele, että omistat huoneiston, jota vuokraat ja haluat vuokralaisesi maksavan
vuokransa aina kuun 1. päivänä. erääntyy olisi 1, koska vuokralainen suorittaa maksun aina kuukauden
alussa.
338 Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita
Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita 339
Käytettävän Rahan aika-arvo -funktion valitseminen
Tässä osassa on lisätietoa funktioista, joilla pyritään ratkaisemaan rahan aikaarvo-
ongelmia. Rahan aika-arvo (TVM) -ongelmiin kuuluvat ajan ja korkokantojen
muokkaamat rahavirrat. Tämä osio koostuu monesta osasta.
Osio ”Säännölliset rahavirrat ja aikavälit” sivulla 339 käsittelee TVM-funktioita, joita
käytetään tavallisten rahavirtojen, säännöllisten aikavälien ja kiinteiden korkojen
kanssa.
Osio ”Säännölliset rahavirrat ja aikavälit” sivulla 340 käsittelee TVM-funktioita, joita
käytetään epäsäännöllisten rahavirtojen, epäsäännöllisten aikavälien tai molempien
yhteydessä.
Osio ”MItä funktiota tulisi käyttää tavallisten rahoituskysymysten
ratkaisemiseen?” sivulla 341 käsittelee monista tavallisia TVM-ongelmia (kuten mitä
funktiota kannattaa käyttää laskettaessa korkoa säästötilille?) sekä funktioita, joita
voidaan käyttää ongelman ratkaisuun.
Säännölliset rahavirrat ja aikavälit
Ensisijaiset funktiot, joita käytetään säännöllisten jaksoittaisten rahavirtojen
(samansuuruisia maksuja ja säännöllisin väliajoin toistuvia rahavirtoja) ja kiinteiden
korkokantojen kanssa ovat yhteydessä toisiinsa.
Funktio ja sen tarkoitus Funktion käyttämät argumentit
”TULEVA.ARVO” (sivu 117) on käytettävä funktio,
jos haluat määrittää tulevan arvon (arvo
tulevaisuudessa) sarjalle kassavirtoja, kun otetaan
huomioon muita tekijöitä, kuten korkokanta. Se
ratkaisee argumentin tuleva arvo.
kauden korko; luku-kaudet; maksu; nykyarvo;
erääntyy
”NJAKSO” (sivu 127) on käytettävä funktio, jos
haluat määrittää lainan takaisinmaksuun kuluvien
kausien määrän tai annuiteetin maksukausien
määrän ottaen huomioon muut tekijät, kuten
korkokannan. Se ratkaisee argumentin lukukaudet.
kauden korko; maksu; nykyarvo; tuleva arvo;
erääntyy
”MAKSU” (sivu 130) on käytettävä funktio, jos
haluat määrittää lainan maksuun tarvittavan tai
annuiteetista saadun summan, ottaen huomioon
muut tekijät, kuten korkokannan. Se ratkaisee
argumentin maksu.
kauden korko; luku-kaudet; nykyarvo; tuleva arvo;
erääntyy
Funktio ja sen tarkoitus Funktion käyttämät argumentit
”NA” (sivu 138) on käytettävä funktio, jos
haluat määrittää nykyarvon (arvo tänään)
sarjalle kassavirtoja, kun otetaan huomioon
muita tekijöitä, kuten korkokanta. Se ratkaisee
argumentin nykyarvo.
kauden korko; luku-kaudet; maksu; tuleva arvo;
erääntyy
”KORKO” (sivu 140) on käytettävä funktio, jos
haluat määrittää kausittaisen korkokannan
lainalle tai annuiteetille, ottaen huomioon muut
tekijät, kuten lainan tai annuiteetin kausien
määrän. Se ratkaisee argumentin kauden korko.
luku-kaudet; maksu; nykyarvo; tuleva arvo;
erääntyy; arvio
Kuten tässä taulukossa on kuvattu, nämä TVM-funktiot ratkaisevat ja palauttavat
arvon yhdelle viidestä ensisijaisesta argumentista, kun ratkaistavaan ongelmaan liittyy
säännöllisiä kausittaisia kassavirtoja ja kiinteitä korkokantoja. Lisäksi, ”IPMT” (sivu 120)
ja ”PPMT” (sivu 132) voivat ratkaista korko- ja pääomakomponentit määrätylle
laina- tai annuiteettimaksulle, ja”MAKSETTU.KORKO” (sivu 108) ja”MAKSETTU.
LYHENNYS” (sivu 110) voivat ratkaista korko- ja pääomakomponentit laina- ja
annuiteettimaksujen peräkkäisille sarjoille.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Säännölliset rahavirrat ja aikavälit” sivulla 340
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
Säännölliset rahavirrat ja aikavälit
Jotkin TVM-ongelmat käsittelevät epäsäännöllisiä kiinteitä kausittaisia rahavirtoja,
jolloin rahavirrat tapahtuvat säännöllisin väliajoin, mutta määrät vaihtelevat.
Lisäksi muita ongelmia ovat rahavirrat, joiden aikavälit ovat epäsäännöllisiä eivätkä
välttämättä tapahdu säännöllisesti.
340 Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita
Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita 341
Funktio ja sen tarkoitus Funktion käyttämät argumentit
”SISÄINEN KORKO” (sivu 122) on käytettävä
funktio kun haluat kausittaisen arvon, kuten
nettonykyarvon sarjalle potentiaalisesti
epäsäännöllisiä rahavirtoja, jotka tapahtuvat
säännöllisin väliajoin on yhtä suuri kuin 0. Tätä
kutsutaan yleensä sisäiseksi korkokannaksi.
SISÄINEN KORKO ratkaisee argumentin kauden
korko.
kassavirta-alue; arvio
kassavirta-alue on määritelty kassavirtojen
vaihtelualue, joka saattaa epäsuorasti sisältää
maksun, nykyarvon ja tulevan arvon.
”MSISÄINEN” (sivu 125) on käytettävä funktio kun
haluat kausittaisen arvon, kuten nettonykyarvon
sarjalle potentiaalisesti epäsäännöllisiä
rahavirtoja, jotka tapahtuvat säännöllisin
väliajoin on yhtä suuri kuin 0. MSISÄINEN
poikkeaa SISÄINEN KORKO -funktiosta siinä, että
se sallii positiivisen ja negatiivisen kassavirran
diskonttaamisen eri prosentilla. Tätä kutsutaan
yleensä muunnetuksi sisäiseksi korkokannaksi.
MSISÄINEN ratkaisee argumentin kauden korko.
kassavirta-alue; rahoituskorko;
uudelleensijoituskorko
kassavirta-alue on määritelty kassavirtojen
vaihtelualue, joka saattaa epäsuorasti sisältää
maksun, nykyarvon ja tulevan arvon.
rahoituskorko ja uudelleensijoituskorko ovat
kauden koron erikoistapauksia.
”NNA” on käytettävä korko, jos haluat
määrittää nykyarvon sarjalle potentiaalisesti
epäsäännöllisiä kassavirtoja, jotka tapahtuvat
säännöllisin väliajoin. Tätä kutsutaan yleensä
nettonykyarvoksi. NNA ratkaisee argumentin
nykyarvo.
Kauden korko; kassavirta; kassavirta...
kassavirta; kassavirta… on määritetty yhden
tai useamman kassavirran sarja, joka saattaa
epäsuorasti sisältää argumentit maksu, nykyarvo,
ja tuleva arvo.
Tähän liittyvät aiheet
Tähän liittyviä funktioita ja lisätietoa löytyy kohdasta:
”Säännölliset rahavirrat ja aikavälit” sivulla 339
”Tavalliset rahoitusfunktioissa käytetyt argumentit” sivulla 332
”Rahoitusfunktioiden luettelo” sivulla 93
”Arvotyypit” sivulla 34
”Kaavojen elementit” sivulla 13
”Näppäimistön ja hiiren käyttäminen kaavojen luomiseen ja muokkaamiseen” sivulla 24
MItä funktiota tulisi käyttää tavallisten rahoituskysymysten
ratkaisemiseen?
Tässä osassa kuvataan joitain tavallisia kysymyksiä, joihin haluat ehkä vastauksen, ja
mukana on luettelo rahoitusfunktioista, jotka saattavat olla avuksi. Kysymykset auttavat
ratkaisemaan jokapäiväisiä rahoituskysymyksiä. Monimutkaisempi rahoitusfunktioiden
käyttö on kuvattu kohdissa ”Säännölliset rahavirrat ja aikavälit” sivulla 339, ”Säännölliset
rahavirrat ja aikavälit” sivulla 340 ja ”Esimerkki lainanlyhennystaulukosta” sivulla 343.
Jos haluat tietää Tämä funktio voi olla avuksi
Säästöt
efektiivisen korkokannan sijoitukselle tai
säästötilille, joka maksaa kausittaista korkoa
”KORKO.EFEKT” (sivu 116)
mikä on määräaikaisen säästötilin arvo
erääntymispäivänä
”TULEVA.ARVO” (sivu 117). Huomaa, että maksu
on 0.
määräaikaisen säästötilin nimellisen korkokannan,
kun myöntäjä on mainostanut efektiivistä
korkokantaa
”KORKO.VUOSI” (sivu 126)
kuinka monta vuotta halutun summan
säästämiseen menee, kun säästötilille talletetaan
määrätty summa kuukaudessa
”NJAKSO” (sivu 127). Huomaa, että nykyarvo on
alussa talletettu summa ja se voi olla 0.
kuinka paljon pitää säästää joka kuukausi, jotta
asetettu säästötavoite saavutetaan halutun
vuosimäärän aikana
”MAKSU” (sivu 130). Huomaa, että nykyarvo on
alussa talletettu summa ja se voi olla 0.
Lainat
kolmannen maksuvuoden aikana maksettujen
korkojen määrän
”MAKSETTU.KORKO” (sivu 108)
kolmannen maksuvuoden aikana maksettujen
pääomalyhennysten määrän
”MAKSETTU.LYHENNYS” (sivu 110)
lainan 36. maksuerään sisältyvien korkojen
määrän
”IPMT” (sivu 120)
lainan 36. maksuerään sisältyvän
pääomalyhennyksen määrän
”PPMT” (sivu 132)
Sijoitukset obligaatioihin
koron määrän, joka on lisättävä obligaation
ostohintaan
”KERTYNYT.KORKO” (sivu 97) tai ”KERTYNYT.
KORKO.LOPUSSA” (sivu 99)
kausittaisten korkomaksujen lukumäärän
obligaation ostamisen ja sen erääntymisen välillä
”KORKOPÄIVÄJAKSOT” (sivu 107)
vuosittaisen diskonttokoron obligaatiolle, joka
on myyty alle lunastusarvonsa ja joka ei maksa
korkoa (tunnetaan nimellä koroton obligaatio)
”DISKONTTOKORKO” (sivu 115)
342 Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita
Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita 343
Jos haluat tietää Tämä funktio voi olla avuksi
efektiivisen vuosittaisen korkokannan
obligaatiolle, joka maksaa korkoa vain
erääntymispäivänä (ei kausittaisia maksuja, mutta
obligaatiolla on kausittainen korko)
”KORKO.ARVOPAPERI” (sivu 119)
odotetun hankintahinnan obligaatiolle, joka
maksaa kausittaista korkoa; obligaatiolle, joka
on myyty alle lunastushintansa ja joka ei maksa
korkoa tai obligaatiolle, joka maksaa korkoa vain
erääntymispäivänä
”HINTA” (sivu 133), ”HINTA.DISK” (sivu 135) ja
”HINTA.LUNASTUS” (sivu 136)
obligaatiosta, joka maksaa korkoa vain
erääntymispäivänä (ei kausittaisia maksuja, mutta
obligaatiolla on kausittainen korko) saadun
summan, mukaan lukien korot
”SAATU.HINTA” (sivu 142)
efektiivisen vuosittaisen korkokannan
obligaatiolle, joka maksaa kausittaista korkoa;
obligaatiolle, joka on myyty alle lunastushintansa
ja joka ei maksa korkoa tai obligaatiolle, joka
maksaa korkoa vain erääntymispäivänä
”TUOTTO” (sivu 146), ”TUOTTO.DISK” (sivu 148) ja
”TUOTTO.ERÄP” (sivu 149)
Arvonaleneminen
omaisuuserän kausittaisen arvonalenemisen
määrän käyttäen fixed-declining balance
-metodia
”DB” (sivu 111)
omaisuuserän kausittaisen arvonalenemisen
määrän käyttäen degressiivistä
poistomenetelmää, kuten tuplapoistoa
”DDB” (sivu 113)
omaisuuserän kausittaisen arvonalenemisen
määrän käyttäen tasapoistometodia
”STP” (sivu 143)
omaisuuserän kausittaisen arvonalenemisen
määrän käyttäen sum-of-the-years-digits-metodia
”VUOSIPOISTO” (sivu 144)
omaisuuserän kokonaispoiston määrätyllä
aikajaksolla käyttäen degressiivistä
poistomenetelmää
”VDB” (sivu 145)
Esimerkki lainanlyhennystaulukosta
Tässä esimerkissä käytetään IPMT-, PPMT- ja PMT-funktioita kokoamaan lainan
lyhennystaulukko. IPMT:n, PPMT:n ja PMT:n palauttama tieto on suhteessa toisiinsa.
Tämä on kuvattu esimerkissä.
Lainanlyhennystaulukon kokoaminen
Kuvittele, että haluat koota lainanlyhennystaulukon lainan kaikille kausille. Lainan alkuperäinen
pääoma on 50 000 €, laina-aika on 2 vuotta, vuosittainen korko on 7 % ja lainan viimeinen erä on 30
000 €. Lyhennystaulukon ensimmäinen osa (jossa kaavat ovat näkyvissä) voidaan rakentaa näin
Selitykset solujen sisällölle
Solu B6 käyttää PMT-funktiota laskemaan jokaisen kuukausittaisen maksun määrän. Huomaa, että
tämä on koron ja pääomalyhennyksen yhteismäärä joka kuukausi (esimerkiksi, C9 + D9) kuten solussa
F9 näkyy.
Solut C9 ja D9 käyttävät IPMT- ja PPMT-funktioita laskemaan kunkin kuukausittaisen maksuerän
koron ja pääomanlyhennyksen erikseen. Huomaa, että IPMT on sama kuin PMT - PPMT ja vastaavasti,
PPMT on sama kuin PMT - IPMT.
344 Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita
Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita 345
Valmis lainanlyhennystaulukko
Jotta taulukko olisi valmis, on valittava solut A10:A11 ja laajennettava valintaa alas A32:een, jotta
kaikki 24 kautta ovat mukana hypoteettisessa lainassa. Sen jälkeen C9:F9 on valittava ja laajennettava
C32:F32:een, jotta kaavat täydentyvät. Taulukko on valmis ja siinä näkyy koko lainanlyhennys käyttäen
edellisessä taulukossa näytettyjä kaavoja.
Loppukommentit
Huomaa, että IPMT:n (sarake C) ja PPMT:n (sarake D) palauttamat arvot ovat joka kuukausi yhteensä
sama kuin PMT, joka on laskettu solussa B6 (kuten näkyy sarakkeessa F). Huomaa myös, että jäljelle
jäävä summa, joka näkyy solussa E32, on 30 000 €, kuten on määritelty viimeinen erä kohdassa solussa
B4.
Lisää pyöristämisestä
iWork tukee monia funktioita, jotka pyöristävät lukuja. Tässä osassa vertaillaan näitä
funktioita.
Haluttu toiminto> Käytettävä funktio Kommentit
Pyöristä numero poispäin
nollasta lähimpään annetun
luvun monikertaan
”PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS” (sivu 166) Pyöristäminen tapahtuu
vaiheissa, esimerkiksi 10 lähin
monikerta. Pyöristäminen
tapahtuu poispäin nollasta, eli
=PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS(0,4; 1)
saa tuloksen 1 ja =PYÖRISTÄ.
KERR.YLÖS (-0,4; -1) saa tuloksen
-1.
Pyöristä luku poispäin nollasta
seuraavaan parilliseen lukuun
”PARILLINEN” (sivu 168) Pyöristäminen tapahtuu
lähimpään kahdella jaolliseen
lukuun. Pyöristäminen
tapahtuu poispäin nollasta, eli
=PARILLINEN(0,4) palauttaa 2 ja
=PARILLINEN(-0,4) palauttaa -2.
Pyöristä luku nollaan päin
lähimpään annetun luvun
monikertaan
”PYÖRISTÄ.KERR.ALAS” (sivu 172) Pyöristäminen tapahtuu
vaiheissa, esimerkiksi 10 lähin
monikerta. Pyöristäminen
tapahtuu nollaan päin, eli
=PYÖRISTÄ.KERR.ALAS(0,4; 1)
saa tuloksen 0 ja =PYÖRISTÄ.
KERR.ALAS(-0,4; -1) saa myös
tuloksen 0.
346 Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita
Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita 347
Haluttu toiminto> Käytettävä funktio Kommentit
Pyöristä luku lähimpään
kokonaislukuun, joka on
pienempi tai yhtä suuri kuin
annettu luku.
”KOKONAISLUKU” (sivu 173) Pyöristäminen tehdään
lähimpään kokonaislukuun,
joka on pienempi tai yhtä
suuri kuin annettu luku. Sen
vuoksi =INT(0,4) palauttaa 0 ja
=INT(-0,4) palauttaa -1.
Pyöristä luku lähimpään
annetun luvun monikertaan
”PYÖRISTÄ.KERR” (sivu 178) Pyöristäminen tehdään
lähimpään annetun luvun
monikertaan. Tämä eroaa
PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS -funktiosta,
joka pyöristää lähimpään
monikertaan. Sen vuoksi
=PYÖRISTÄ.KERR(4; 3) palauttaa
3 koska 4 on lähempänä 3:a kuin
seuraava 3:n monikerta, joka on
6. =PYÖRISTÄ.KERR.YLÖS(4; 3)
palauttaa 6, joka on 3:n lähin
monikerta, kun pyöristetään
ylöspäin.
Pyöristä luku poispäin nollasta
seuraavaan parittomaan lukuun
”PARITON” (sivu 180) Pyöristäminen tapahtuu
lähimpään lukuun, joka
ei ole kahdella jaollinen.
Pyöristäminen tapahtuu
poispäin nollasta,
eli =PARITON(1,4) palauttaa 3
ja =PARILLINEN (-1,4) palauttaa
-3.
Haluttu toiminto> Käytettävä funktio Kommentit
Pyöristä luku käyttäen määrättyä
määrää desimaaleja
”PYÖRISTÄ” (sivu 186) Positiivinen luku on merkkinä
desimaalierottimen oikealla
puolella olevasta numeroiden
määrästä (kymmenyssija), jotka
otetaan mukaan pyöristettyyn
lukuun. Negatiivinen luku
määrittelee, kuinka monta
merkkiä desimaalierottimen
vasemmalla puolella
muutetaan nolliksi (nollien
määrä luvun lopussa). Luku
pyöristetään tähän perustuen.
Eli =PYÖRISTÄ(1125; -2) palauttaa
1100 ja =PYÖRISTÄ(1155; -2)
palauttaa 1200. Pyöristäminen
tapahtuu poispäin nollasta, eli
=PYÖRISTÄ(-1125; -2) palauttaa
-1100 ja =PYÖRISTÄ(-1155; -2)
palauttaa -1200.
Pyöristä luku alaspäin (kohti
nollaa) käyttäen määrättyä
määrää desimaaleja
”PYÖRISTÄ.DES.ALAS” (sivu 188) Positiivinen luku on merkkinä
desimaalierottimen oikealla
puolella olevasta numeroiden
määrästä (kymmenyssija), jotka
otetaan mukaan pyöristettyyn
lukuun. Negatiivinen luku
määrittelee, kuinka monta
merkkiä desimaalierottimen
vasemmalla puolella
muutetaan nolliksi (nollien
määrä luvun lopussa). Luku
pyöristetään tähän perustuen.
Eli =PYÖRISTÄ(1125; -2) palauttaa
1100 ja =PYÖRISTÄ(1155; -2)
palauttaa myös 1100, koska
pyöristys tehdään kohti nollaa.
=PYÖRISTÄ(-1125; -2) palauttaa
-1100 ja =PYÖRISTÄ(-1155; -2)
palauttaa myös -1100.
348 Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita
Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita 349
Haluttu toiminto> Käytettävä funktio Kommentit
Pyöristä luku ylöspäin (poispäin
nollasta) käyttäen määrättyä
määrää desimaaleja
”PYÖRISTÄ.DES.YLÖS” (sivu 189) Positiivinen luku on merkkinä
desimaalierottimen oikealla
puolella olevasta numeroiden
määrästä (kymmenyssija), jotka
otetaan mukaan pyöristettyyn
lukuun. Negatiivinen luku
määrittelee, kuinka monta
merkkiä desimaalierottimen
vasemmalla puolella
muutetaan nolliksi (nollien
määrä luvun lopussa). Luku
pyöristetään tähän perustuen.
Eli =PYÖRISTÄ(1125; -2) palauttaa
1200 ja =PYÖRISTÄ(1155; -2)
palauttaa myös 1200,
koska pyöristys tehdään
poispäin nollasta.
=PYÖRISTÄ(-1125; -2) palauttaa
-1200 ja =PYÖRISTÄ(-1155; -2)
palauttaa myös -1200.
Katkaise luku määritellystä
desimaalisijasta
”KATKAISE” (sivu 199) Positiivinen luku on merkkinä
desimaalierottimen oikealla
puolella olevasta numeroiden
määrästä (kymmenyssija),
jotka otetaan mukaan
lukuun. Negatiivinen luku
määrittelee, kuinka monta
merkkiä desimaalierottimen
vasemmalla puolella muutetaan
nolliksi (nollien määrä luvun
lopussa). Muut numerot
jätetään pois luvusta. Eli
=KATKAISE(1125; -2) palauttaa
1100 ja =KATKAISE(1155; -2)
palauttaa myös 1100.
Loogisten ja informaatiofunktioiden käyttäminen yhdessä
Loogisia ja informaatiofunktioita käytetään usein yhdessä jossain kaavassa. Vaikka
loogisia funktioita käytetään itsenäisinä, on harvinaista, että informaatiofunktiota
käytettäisiin yksin. Tässä osassa on monimutkaisempia esimerkkejä, joilla esitetään,
kuinka useiden loogisten ja informaatiofunktioiden käyttäminen yhdessä kaavassa voi
olla hyvin tehokasta.
Kommenttien lisääminen perustuen solujen sisältöön
Tässä esimerkissä käytetään JOS-, JA-, TAI- ja ONTYHJÄ -funktioita lisäämään
kommentteja taulukkoon, joka perustuu olemassaoleviin solunsisältöihin. JOS-funktio
on varsin tehokas, varsinkin, jos se yhdistetään muihin loogisiin funktioihin kuten
TAI ja JA.
Kuvittele olevasi korkeakoulun professori, jolle yksi assistenteista on antanut taulukon,
jossa on opiskelijoiden nimiä ja heidän uusimpia tenttituloksiaan. Haluat nopeasti
tunnistaa seuraavat tilanteet:
ÂÂ Opiskelija on läpäissyt tentin, mutta hänen pitäisi osallistua erityiseen
opiskeluhetkeen (pisteet väliltä 61 - 75).
ÂÂ Taulukon datassa on virhe (negatiivinen testitulos, testin tulos yli 100, tai ei
testitulosta).
ÂÂ Opiskelija ei läpäissyt tenttiä (pistemäärä 60 tai alle).
Kun nämä rikotaan osiin, alla olevat funktiot määrittävät sinulle kaikki haluamasi
yksittäiset tiedot. Kun nämä laitetaan yhteen, voit nopeasti nähdä taulukosta halutut
tiedot. Jotta alla olevat lausekkeet toimivat, oleta ensimmäisen opiskelijan nimen
olevan solussa A2 ja ensimmäisen tenttituloksen olevan solussa B2.
Lauseke 1
=JA(B2>60; B2<=75) testaa alhaiset pisteet. Jos tentin tulos on välillä 61-75, JA-funktio palauttaa
arvon TOSI, joka tarkoitaa sitä, että opiskelijan on tultava erityiseen opiskeluhetkeen. Muussa
tapauksessa se palauttaa EPÄTOSI.
Lauseke 2
=TAI(ONTYHJÄ(B2); B2<0; B2>100) testaa virheellisen datan. Ensimmäinen TAI-lauseke ONTYHJÄ(B2)
on tosi, jos tenttitulosta ei ole. Toinen lauseke palauttaa TOSI, jos tentin tulos on negatiivinen ja
kolmas lauseke palauttaa TOSI, jos tentin tulos on yli 100. TAI-funktio palauttaa TOSI, jos mikä tahansa
ehdoista on TOSI, joka tarkoittaa, että data on jollain tapaa virheellinen. TAI-funktio palauttaa
EPÄTOSI, jos mikään ehdoista ei ole tosi ja data on kelvollista.
Lauseke 3
=B2<=60 testaa hylätyn arvosanan saaneet. Tämä lauseke palauttaa TOSI, jos tentin tulos on 60 tai
alle, eli tentti on hylätty. Muussa tapauksessa se palauttaa EPÄTOSI.
350 Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita
Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita 351
Kaiken laittaminen yhteen JOS-funktiossa
=JOS(JA(B2>60; B2<=75), ”Tarvitsee opintohetken”, JOS(TAI(ONTYHJÄ(B2); B2<0; B2>100), ”Virheellinen
data”, JOS(B2<=60, ”Tentti hylätty”, ””)))
Jos testilauseke (sama kuin lauseke 1 yllä) ensimmäisessä JOS-funktiossa evaluoituu arvoon TOSI,
funktio palauttaa ”Tarvitsee opintohetken”, muussa tapauksessa se jatkaa EPÄTOSI-argumenttiin,
toiseen IF-lausekkeeseen.
Jos testilauseke (sama kuin lauseke 2 yllä) toisessa JOS-funktiossa evaluoituu arvoon TOSI, funktio
palauttaa ”Virheellinen data”, muussa tapauksessa se jatkaa EPÄTOSI-argumenttiin, kolmanteen IFlausekkeeseen.
Jos testilauseke (sama kuin lauseke 3 yllä) kolmannessa JOS-funktiossa evaluoituu arvoon TOSI,
funktio palauttaa ”Tentti hylätty”, muussa tapauksessa lauseke palauttaa tyhjän lausekkeen (””).
Tulos voi näyttää seuraavalta taulukolta.
Nollalla jakamisen estäminen
Joskus ei ole mahdollista rakentaa taulukkoa niin että voitaisiin välttää jakamista
nollalla. Kuitenkin, jos jako nollalla tapahtuu, solussa näkyy virhearvo, joka yleensä ei
ole haluttu tulos. Tässä esimerkissä näytetään kolme tapaa estää tämä virhe.
Esimerkkejä
Oletetaan, että soluissa D2 ja E2 on molemmissa luku. On mahdollista että solussa E2 on 0. Haluat
jakaa D2:n E2:lla, mutta välttää jako nollalla -virheen. Kaikki seuraavassa kerrotut kolme tapaa
palauttavat arvon 0, jos solu E2 on yhtä suuri kuin nolla, muuten ne palauttavat tuloksen D2/E2.
=JOS(E2=0;0;D2/E2) toimii testaamalla suoraan solun E2 nähdäkseen onko se 0.
=JOSVIRHE(D2/E2;0) toimii palauttamalla arvon 0, jos virhe tapahtuu. Jako nollalla on virhe.
=JOS(ONVIRHE(D2/E2);0;D2/E2) toimii tekemällä loogisen testin nähdäkseen onko D2/E2 arvoltaan
TOSI.
Ehtojen määritteleminen ja jokerimerkkien käyttäminen
Jotkin funktiot, kuten SUMMA, käsittelevät kokonaisia alueita. Jotkin funktiot. kuten
SUMMAJOS, käsittelevät vain niitä alueen soluja, jotka täyttävät ehdon. Haluat ehkä
esimerkiksi laskea yhteen kaikki sarakkeen B luvut, jotka ovat pienempiä kuin 5. Voit
tehdä tämän kaavalla =SUMMAJOS(B; "<5"). SUMMAJOS-funktion toinen argumentti
on nimeltään ehto, koska se saa funktion jättämään huomioimatta solut, jotka eivät
täytä vaatimuksia.
Funktioita, jotka ottavat argumentikseen ehtoja, on kahta eri tyyppiä. Ensimmäinen
tyyppi on funktiot, joiden nimet päättyvät JOS (paitsi funktio JOS, joka ei ota
argumentikseen ehtoa; se sen sijaan ottaa argumentikseen lausekkeen, joka evaluoituu
joko arvoon TOSI tai EPÄTOSI). Nämä funktiot voivat vertailla numeroita ehdoissaan,
kuten ”>5”, ”<=7” tai ”<>2”. Nämä funktiot hyväksyvät myös jokerimerkkejä ehdoissa.
Esimerkiksi, jos haluat laskea sarakkeen B solut, jotka alkavat kirjaimella ”a”, voit käyttää
funktiota =LASKE.JOS(B; ”a*”)
Toinen ryhmä funktioita, kuten VHAKU, ottaa argumentikseen ehtoja, mutta ei
numeerisia ehtoja. Nämä funktiot hyväksyvät joskus jokerimerkkien käytön.
Funktio Sallii numeeriset vertailut Hyväksyy jokerimerkit
KESKIARVO.JOS kyllä kyllä
KESKIARVO.JOS.JOUKKO kyllä kyllä
LASKE.JOS kyllä kyllä
LASKE.JOS.JOUKKO kyllä kyllä
SUMMAJOS kyllä kyllä
SUMMA.JOS.JOUKKO kyllä kyllä
VHAKU ei jos tarkka vastine määritellään
VASTINE ei jos tarkka vastine määritellään
PHAKU ei jos tarkka vastine määritellään
Esimerkkejä ehdoista, sekä jokerimerkkien kanssa että ilman niitä, on kuvattu
tässä osiossa.
Lauseke Esimerkki
”>4” poimii minkä tahansa numeron, joka on
suurempi kuin 4.
=LASKE.JOS(B2:E7; ”>4”) palauttaa solujen määrän
alueella B2:E7, joiden arvo on suurempi kuin 4.
”>=7” tarkoittaa mitä tahansa numeroa, joka on
suurempi tai yhtä suuri kuin 7.
=SUMMAJOS(B; ”>=7”) laskee yhteen solut
sarakkeessa B, joiden arvo on suurempi tai yhtä
suuri kuin 7.
”<=5” yhdessä ”>=15” kanssa poimii minkä
tahansa numeron, joka on vähemmän tai yhtä
suuri kuin 5 tai suurempi tai yhtä suuri kuin 15.
Numerot 6 - 14 eivät ole mukana.
=SUMMAJOS(A3:B12;”<=5”)+SUMMAJOS(A3:
B12;”>=15”) laskee yhteen solut alueella A3:B12,
joiden arvo on pienempi tai yhtä suuri kuin 5 tai
suurempi tai yhtä suuri kuin 15.
352 Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita
Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita 353
Lauseke Esimerkki
”*it” poimii minkä tahansa arvon, joka päättyy ”it.”
Tähti (*) vastaa mitä tahansa merkkimäärää.
=LASKE.JOS(B2:E7; ”*it”) palauttaa alueella B2:E7
olevien solujen kokonaismäärän, joissa on arvo,
joka päättyy ”it” kuten ”bit” ja ”mit.” Se ei vastaa
arvoa ”mitt.”
”~*” poimii tähden (*). Tilde (~) -merkki
tarkoittaa sitä, että seuraava merkki on otettava
kirjaimellisesti, eikä sitä kohdella jokerimerkkinä.
=LASKE.JOS(E; ”~*”) palauttaa sellaisten solujen
määrän sarakkeessa E, joissa on tähti.
B2 & "; " & E2 palauttaa solujen B2 ja E2 sisällön
erotettuna pilkulla ja välillä.
=B2&”; ”&E2 palauttaa ”Viimeinen, Ensimmäinen”
jos B2 sisältää arvon ”Viimeinen” ja E2 sisältää
”Ensimmäinen.”
”?ip” poimii minkä tahansa arvon, joka alkaa
yhdellä merkillä, jonka jälkeen tulee ”ip.”
=LASKE.JOS(B2:E7; ”?ip”) palauttaa alueella B2:E7
olevien solujen kokonaismäärän, joissa on arvo,
joka alkaa yhdellä merkillä, jonka jälkeen tulee
”ip” kuten ”rip” ja ”tip.” Se ei vastaa arvoja ”drip”
tai ”trip.”
”~?” poimii kysymysmerkin (?). Tilde (~) -merkki
tarkoittaa sitä, että seuraava merkki on otettava
kirjaimellisesti, eikä sitä kohdella jokerimerkkinä.
=KÄY.LÄPI("~?"; B2) palauttaa 19 jos solu B2
sisältää ”Tämä on kysymys? Kyllä se on.”, koska
kysymysmerkki on 16. merkki jonssa.
”*on?” poimii minkä tahansa arvon, joka alkaa
millä tahansa määrällä merkkejä, joiden jälkeen
tulee ”on” ja sen jälkeen yksi merkki.
=LASKE.JOS(B2:E7; "*on?") palauttaa alueella
B2:E7 olevien solujen lukumäärän, joissa on arvo,
joka alkaa millä tahansa merkkimäärällä (myös
ei yhtään), jonka jälkeen tulee ”on” ja sitten yksi
merkki. Tämä poimii sanat kuten ”alone”, ”bone”,
”one” ja ”none.” Se ei poimi sanoja kuten ”only”
(siinä on kaksi merkkiä ”on”-arvon jälkeen) tai
”eon” (siinä ei ole merkkiä ”on” jälkeen).
Tutkimustulosten esimerkki
Tämä esimerkki tuo yhteen kuvaukset, joita on käytetty tilastollisissa funktioissa. Se
perustuu hypoteettiseen tutkimukseen. Tutkimus oli lyhyt (vain viisi kysymystä) ja siinä
oli erittäin rajoitettu määrä vastaajia (10). Jokaiseen kysymykseen vastattiin asteikolla
1-5 (ehkä asteikolla ”ei koskaan” - ”aina”), tai ei vastausta. Jokaiselle tutkimukselle
annettiin numero ennen sen lähettämistä. Tulokset näkyvät seuraavassa taulukossa.
Kysymykset, joihin vastattiin asteikon ulkopuolelta (virheellinen) tai joihin ei vastattu
ollenkaan, näkyvät tyhjänä soluna taulukossa.
Jotta joitain funktioita voidaan kuvata, oleta että tutkimuksen hallintanumeroon liittyi
kirjainetuliite ja asteikko oli A-E, ei 1-5. Taulukko näyttäisi silloin tältä:
Käyttämällä tätä datataulukkoa ja iWorkin tilastollisia funktioita, voit kerätä tietoa
tutkimustuloksista. PIdä mielessä, että esimerkki on tarkoituksella pieni, joten tulokset
saattavat vaikuttaa itsestään selviltä. Jos vastaajia olisi 50, 100 tai enemmän, ja myös
kysymyksiä voisi olla enemmän, tulokset eivät olisi niin itsestään selviä kuin nyt.
354 Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita
Luku 13 Muita esimerkkejä ja aiheita 355
Funktio ja argumentit Tulosten kuvaus
=KORRELAATIO(B2:B11; C2:C11) Määrittää kysymys 1:n ja kysymys 2:n korrelaation
käyttäen lineaarista regressioanalyysiä. Korrelaatio
on sen mitta, kuinka paljon kaksi muuttujaa
(tässä tapauksessa kyselyn vastaukset) vaihtuvat
yhdessä. Erityisesti tässä katsotaan kysymyksiä:
Jos vastaaja vastasi kysymykseen 1 keskiarvoa
korkeammalla (tai alemmalla) arvolla, vastasiko
vastaaja myös kysymykseen 2 keskiarvoa
korkeammalla tai (alemmalla) arvolla? Tässä
tapauksessa vastaukset eivät korreloi erityisen
hyvin. (-0,1732)
=LASKE(A2:A11) tai =LASKE.A(A2:A11) Määrittää palautettujen tutkimusten
kokonaismäärän (10). Huomaa, että ellei
tutkimuksen tunniste ole numeerinen, sinun on
käytettävä COUNTA-funktiota COUNT-funktion
sijaan.
=LASKE(B2:B11) tai =LASKE.A(B2:B11) Määrittää ensimmäisen kysymyksen vastauksien
kokonaismäärän (9). Laajentamalla tämän
funktion koko riville, voit määrittää jokaisen
kysymyksen vastauksien määrän. Koska kaikki
data on numeerista, LASKE.A palauttaa saman
tuloksen. Jos kuitenkin tutkimuksessa olisi
käytetty A - E, eikä 1 - 5, sinun olisi käytettävä
LASKE.A-funktiota laskemaan tulokset yhteen.
Funktio ja argumentit Tulosten kuvaus
=LASKE.TYHJÄT(B2:B11) Määrittää tyhjien solujen lukumäärän, joissa on
mitättömiä tai tyhjiä vastauksia. Jos laajennat
tämän kaavan koko riville, huomaat, että
kysymykseen 3 (sarake D) oli kolme mitätöntä
tai tyhjää vastausta. Tämän takia voit katsoa
kysymystä 3 selvittääksesi, onko se jotenkin
kiistanalainen tai huonosti muotoiltu, koska
kaikissa muissa kysymyksissä vastaamattomia tai
mitättömiä oli vain 1.
=LASKE.JOS(B2:B11; ”=5”) Määrittää vastaajien määrän, jotka vastasivat
määrättyyn kysymykseeen (tässä tapauksessa
kysymykseen 1) arvolla 5. Jos laajennat kaavan
koko riville, huomaat, että vain kysymykset 1 ja
4 ovat saaneet jotkut vastaajat antamaan arvon
5. Jos tutkimuksessa olisi käytetty arvoja A - E,
sinun olisi käytettävä =LASKE.JOS(B2:B11; ”=E”)-
funktiota.
=KOVARIANSSI(B2:B11, C2:C11) Määrittää kovarianssin kysymyksille 1 ja 2.
Kovarianssi on sen mitta, kuinka paljon kaksi
muuttujaa (tässä tapauksessa kyselyn vastaukset)
vaihtuvat yhdessä. Erityisesti tässä katsotaan
kysymyksiä: Jos vastaaja vastasi kysymykseen
1 keskiarvoa korkeammalla (tai alemmalla)
arvolla, vastasiko vastaaja myös kysymykseen 2
keskiarvoa korkeammalla tai (alemmalla) arvolla?
Huomaa: KOVARIANSSI ei toimi taulukossa, jossa
käytetään asteikkoa A-E, koska se edellyttää
numeerisia argumentteja.
=KESKIHAJONTA(B2:B11) tai
=KESKIHAJONTAPVÄ(B2:B11)
Määrittää keskihajonnan (yhden hajonnan
mitan) kysymyksen 1 vastauksille. Jos laajennat
kaavan koko riville, huomaat, että kysymyksen
3 vastauksissa on korkein keskihajonta. Jos
tulokset edustaisivat vastauksia koko tutkittavalta
populaatiolta, ei vain näytejoukolta, käytettäisiin
KESKIHAJONTAPVÄ-funktiota KESKIHAJONTAfunktion
sijaan. Huomaa, että KESKIHAJONTA on
VAR-funktion neliöjuuri.
=VAR(B2:B11) tai =VARP(B2:B11) Määrittää varianssin (yhden hajonnan mitan)
kysymyksen 1 vastauksille. Jos laajennat
kaavan koko riville, huomaat,että kysymyksen
5 vastauksissa on pienin varianssi. Jos tulokset
edustaisivat vastauksia koko tutkittavalta
populaatiolta, eikä vain näytejoukolta,
käytettäisiin VARP-funktiota VAR-funktion sijaan.
Huomaa, että VAR on KESKIHAJONTA-funktion
neliö.
The NewtonScript
Programming Language
Apple Computer, Inc.
© 1996, Apple Computer, Inc.
All rights reserved.
No part of this publication or the
software described in it may be
reproduced, stored in a retrieval
system, or transmitted, in any form
or by any means, mechanical,
electronic, photocopying,
recording, or otherwise, without
prior written permission of Apple
Computer, Inc., except in the normal
use of the software or to make a
backup copy of the software. The
same proprietary and copyright
notices must be affixed to any
permitted copies as were affixed to
the original. This exception does not
allow copies to be made for others,
whether or not sold, but all of the
material purchased (with all
backup copies) may be sold, given,
or loaned to another person. Under
the law, copying includes
translating into another language or
format. You may use the software on
any computer owned by you, but
extra copies cannot be made for this
purpose.
Printed in the United States of
America.
The Apple logo is a registered
trademark of Apple Computer, Inc.
Use of the “keyboard” Apple logo
(Option-Shift-K) for commercial
purposes without the prior written
consent of Apple may constitute
trademark infringement and unfair
competition in violation of federal
and state laws.
No licenses, express or implied, are
granted with respect to any of the
technology described in this book.
Apple retains all intellectual
property rights associated with the
technology described in this book.
This book is intended to assist
application developers to develop
applications only for licensed
Newton platforms.
Apple Computer, Inc.
20525 Mariani Avenue
Cupertino, CA 95014
408-996-1010
Apple, the Apple logo, APDA,
AppleLink, LaserWriter,
Macintosh, and Newton are
trademarks of Apple Computer,
Inc., registered in the United States
and other countries.
The light bulb logo, MessagePad,
NewtonScript, and Newton Toolkit
are trademarks of Apple Computer,
Inc.
Adobe Illustrator and PostScript
are trademarks of Adobe Systems
Incorporated, which may be
registered in certain jurisdictions.
FrameMaker is a registered
trademark of Frame Technology
Corporation.
Helvetica and Palatino are
registered trademarks of Linotype
Company.
ITC Zapf Dingbats is a registered
trademark of International
Typeface Corporation.
Simultaneously published in the
United States and Canada.
LIMITED WARRANTY ON MEDIA
AND REPLACEMENT
If you discover physical defects in the
manual or in the media on which a
software product is distributed, APDA
will replace the media or manual at no
charge to you provided you return the
item to be replaced with proof of
purchase to APDA.
ALL IMPLIED WARRANTIES ON
THIS MANUAL, INCLUDING
IMPLIED WARRANTIES OF
MERCHANTABILITY AND FITNESS
FOR A PARTICULAR PURPOSE, ARE
LIMITED IN DURATION TO NINETY
(90) DAYS FROM THE DATE OF THE
ORIGINAL RETAIL PURCHASE OF
THIS PRODUCT.
Even though Apple has reviewed this
manual, APPLE MAKES NO
WARRANTY OR REPRESENTATION,
EITHER EXPRESS OR IMPLIED,
WITH RESPECT TO THIS MANUAL,
ITS QUALITY, ACCURACY,
MERCHANTABILITY, OR FITNESS
FOR A PARTICULAR PURPOSE. AS A
RESULT, THIS MANUAL IS SOLD
“AS IS,” AND YOU, THE
PURCHASER, ARE ASSUMING THE
ENTIRE RISK AS TO ITS QUALITY
AND ACCURACY.
IN NO EVENT WILL APPLE BE
LIABLE FOR DIRECT, INDIRECT,
SPECIAL, INCIDENTAL, OR
CONSEQUENTIAL DAMAGES
RESULTING FROM ANY DEFECT OR
INACCURACY IN THIS MANUAL,
even if advised of the possibility of
such damages.
THE WARRANTY AND REMEDIES
SET FORTH ABOVE ARE EXCLUSIVE
AND IN LIEU OF ALL OTHERS,
ORAL OR WRITTEN, EXPRESS OR
IMPLIED. No Apple dealer, agent, or
employee is authorized to make any
modification, extension, or addition to
this warranty.
Some states do not allow the exclusion
or limitation of implied warranties or
liability for incidental or consequential
damages, so the above limitation or
exclusion may not apply to you. This
warranty gives you specific legal rights,
and you may also have other rights
which vary from state to state.
11/95
iii
Contents
Figures, Tables, and Listings ix
Preface About This Book xi
About the Audience xi
Related Books xi
Sample Code xii
Conventions Used in This Book xiii
Special Fonts in Text xiii
Syntax Conventions xiv
Developer Products and Support xv
Undocumented System Software Objects xvi
Chapter 1 Overview 1-1
Introduction 1-1
Semantic Overview 1-2
Expressions 1-2
The Object Model 1-2
Data Types and Classes 1-3
Scope 1-4
Extent 1-6
Garbage Collection 1-6
How Is NewtonScript Dynamic? 1-7
Basic Syntax 1-8
Semicolon Separators 1-8
In-Line Object Syntax 1-9
Character Set 1-9
Comments 1-10
A Code Example 1-10
Compatibility 1-11
iv
Chapter 2 Objects, Expressions, and Operators 2-1
Objects and the Class System 2-1
Classes and Subclasses 2-3
Immediate and Reference Values 2-5
The NewtonScript Objects 2-8
Character 2-8
Boolean 2-9
Integer 2-10
Real 2-11
Symbol 2-12
String 2-13
Array 2-15
Array Accessor 2-16
Frame 2-17
Frame Accessor 2-19
Path Expression 2-20
Expressions 2-22
Variables 2-23
Local 2-23
Constants 2-26
Constant 2-26
Quoted Constant 2-28
Operators 2-29
Assignment Operator 2-29
Arithmetic Operators 2-31
Equality and Relational Operators 2-33
Boolean Operators 2-34
Unary Operators 2-35
String Operators 2-36
Exists 2-37
Operator Precedence 2-38
v
Chapter 3 Flow of Control 3-1
Compound Expressions 3-1
If…Then…Else 3-2
Iterators 3-3
For 3-4
Foreach 3-6
Loop 3-10
While 3-11
Repeat 3-12
Break 3-13
Exception Handling 3-13
Working with Exceptions 3-14
Defining Exceptions 3-15
Exception Symbol Parts 3-16
Exception Frames 3-16
The Try Statement 3-18
Throwing Exceptions 3-19
Throwing an Exception to Another Handler 3-20
Catching Exceptions 3-21
Responding to Exceptions 3-24
Chapter 4 Functions and Methods 4-1
About Functions and Methods 4-1
Function Constructor 4-2
Return 4-3
Function Invocations 4-3
Message-Send Operators 4-4
Call With 4-6
Global Function Declaration 4-7
Global Function Invocation 4-8
Passing Parameters 4-8
vi
Function Objects 4-9
Function Context 4-10
The Lexical Environment 4-10
The Message Environment 4-11
An Example Function Object 4-13
Using Function Objects to Implement Abstract Data
Types 4-15
Native Functions 4-16
Chapter 5 Inheritance and Lookup 5-1
Inheritance 5-2
Prototype Inheritance 5-2
Creating Prototype Frames 5-2
Prototype Inheritance Rules 5-3
Parent Inheritance 5-4
Creating Parent Frames 5-4
Parent Inheritance Rules 5-5
Combining Prototype and Parent Inheritance 5-6
Inheritance Rules for Slot and Message Lookup 5-7
Inheritance Rules for Testing for the Existence of a Slot 5-9
Inheritance Rules for Setting Slot Values 5-9
An Object-Oriented Example 5-11
Chapter 6 Built-In Functions 6-1
Compatibility 6-2
New Functions 6-2
New Object System Functions 6-2
New String Functions 6-3
New Array Functions 6-3
New Sorted Array Functions 6-3
New Message Sending Functions 6-4
vii
New Data Stuffing Functions 6-4
New Functions to Get and Set Globals 6-4
New Miscellaneous Functions 6-4
Obsolete Functions 6-5
Object System Functions 6-5
String Functions 6-16
Bitwise Functions 6-23
Array Functions 6-23
Sorted Array Functions 6-36
Integer Math Functions 6-45
Floating Point Math Functions 6-48
Managing the Floating Point Environment 6-65
Financial Function 6-69
Exception Functions 6-71
Message Sending Functions 6-73
Data Extraction Functions 6-77
Data Stuffing Functions 6-81
Getting and Setting Global Variables and Functions 6-86
Miscellaneous Functions 6-89
Summary of Functions and Methods 6-92
Appendix A Reserved Words A-1
Appendix B Special Character Codes B-1
Appendix C Class-Based Programming C-1
What Are Classes Good For? C-1
Classes: A Brief Reminder C-2
Inheritance in NewtonScript C-3
viii
The Basic Idea C-3
Practical Issues C-6
Class Variables C-7
Superclasses C-9
Using Classes to Encapsulate Soup Entries C-10
ROM Instance Prototypes C-10
Leaving Instances Behind C-11
Conclusion C-11
Appendix D NewtonScript Syntax Definition D-1
About the Grammar D-2
Phrasal Grammar D-2
Lexical Grammar D-12
Operator Precedence D-16
Appendix E Quick Reference Card E-1
Glossary GL-1
Index IN-1
ix
Figures, Tables, and Listings
Chapter 1 Overview 1-1
Figure 1-1 A sample data structure 1-4
Listing 1-1 A simple frame 1-3
Listing 1-2 A dynamic example 1-11
Chapter 2 Objects, Expressions, and Operators 2-1
Figure 2-1 NewtonScript built-in classes 2-3
Figure 2-2 NewtonScript code sample 2-6
Figure 2-3 C code sample 2-7
Table 2-1 Characters with special meanings 2-9
Table 2-2 Codes for specifying special characters within
strings 2-14
Table 2-3 Special slot names and their specifications 2-19
Table 2-4 Constant substitution work-arounds 2-27
Table 2-5 Operator precedence and associativity 2-39
Chapter 3 Flow of Control 3-1
Figure 3-1 Data objects and their relationships 3-9
Table 3-1 Result comparison for the iterators foreach and
foreach deeply 3-10
Table 3-2 Exception frame data slot name and contents 3-17
Table 3-3 Exception frame examples 3-17
Listing 3-1 Exception symbols 3-16
Listing 3-2 The Throw function 3-19
Listing 3-3 Several onexception clauses ordered
improperly 3-22
x
Listing 3-4 The onexception clauses properly ordered 3-22
Listing 3-5 Improperly nested try blocks 3-23
Listing 3-6 Nested try block problem fixed using begin and end
(shown in bold) 3-23
Listing 3-7 Handling a soup store exception 3-24
Listing 3-8 An exception handler checking the exception
frame 3-25
Chapter 4 Functions and Methods 4-1
Figure 4-1 The parts of a function object 4-10
Figure 4-2 functionObject1 dissected 4-14
Chapter 5 Inheritance and Lookup 5-1
Figure 5-1 A prototype frame 5-3
Figure 5-2 A prototype chain 5-4
Figure 5-3 Parent-child relationship 5-5
Figure 5-4 Prototype and parent inheritance interaction
order 5-7
Figure 5-5 An inheritance structure 5-12
Chapter 6 Built-In Functions 6-1
Table 6-1 Floating point exceptions 6-65
Table 6-2 Exception frame data slot name and contents 6-72
Appendix B Special Character Codes B-1
Table B-1 Character codes sorted by Macintosh character
code B-1
Table B-2 Character codes sorted by Unicode B-7
P R E F A C E
xi
About This Book
The NewtonScript Programming Language is the definitive reference
for anyone learning the NewtonScript programming language.
If you are planning to begin developing applications for the
Newton platform, you should read this book first. After you
are familiar with the NewtonScript language you should read the
Newton Programmer’s Guide for implementation details and the
Newton Toolkit User’s Guide to learn how to install and use Newton
Toolkit, which is the development environment for writing
NewtonScript programs for the Newton platform.
About the Audience
This book is for programmers who have experience with high
level programming languages, like C or Pascal, and who already
understand object-oriented programming concepts.
If you are not familiar with the concepts of object-oriented
programming there are many books available on the subject
available at your local computer bookstore.
Related Books
This book is one in a set of books included with Newton Toolkit,
the Newton development environment. You’ll also need to refer to
these other books in the set:
■ Newton Programmer’s Guide: System Software. This set of books is
the definitive guide and reference for Newton programming
topics other than communications.
P R E F A C E
xii
■ Newton Programmer’s Guide: Communications. This book is the
definitive guide and reference for Newton communications
programming.
■ Newton Toolkit User’s Guide. This book introduces the Newton
development environment and shows how to develop Newton
applications using Newton Toolkit. You should read this book
first if you are a new Newton application developer.
■ Newton Book Maker User’s Guide. This book describes how to use
Newton Book Maker and Newton Toolkit to make Newton
digital books and to add online help to Newton applications.
You have this book only if you purchased the Newton Toolkit
package that includes Book Maker.
■ Newton 2.0 User Interface Guidelines. This book contains
guidelines to help you design Newton applications that
optimize the interaction between people and Newton devices.
Sample Code
The Newton Toolkit product includes many sample code projects.
You can examine these samples, learn from them, experiment with
them, and use them as a starting point for your own applications.
These sample code projects illustrate most of the topics covered in
this book. They are an invaluable resource for understanding the
topics discussed in this book and for making your journey into the
world of Newton programming an easier one.
The Newton Developer Technical Support team continually
revises the existing samples and creates new sample code. You can
find the latest collection of sample code in the Newton developer
area on eWorld. You can gain access to the sample code by
P R E F A C E
xiii
participating in the Newton developer support program. For
information about how to contact Apple regarding the Newton
developer support program, see the section “Developer Products
and Support,” on page xv.
Conventions Used in This Book
This book uses various conventions to present information.
Special Fonts in Text
The following special fonts are used:
■ Boldface. Key terms and concepts appear in boldface on first
use. These terms are also defined in the Glossary.
■ Courier typeface. Code listings, code snippets, and special
identifiers in the text such as predefined system frame names,
slot names, function names, method names, symbols, and
constants are shown in the Courier typeface to distinguish
them from regular body text. If you are programming, items
that appear in Courier should be typed exactly as shown.
■ Italic typeface. Italic typeface is used in code to indicate
replaceable items, such as the names of function parameters,
which you must replace with your own names. The names of
other books are also shown in italic type, and rarely, this style is
used for emphasis.
P R E F A C E
xiv
Syntax Conventions
In this manual, syntax is presented in two formats, as an extended
BNF, and as bubble diagrams defined as follows:
Bubble
Diagram Extended BNF Description
terminal Oval boxes / courier text indicates a
word or character that must appear
exactly as shown. Ambiguous terminal
characters are enclosed in single quotes
(‘’).
nonterminal Rectangular boxes / italics indicate a
word that is defined further.
[] Dashed lines / brackets indicate that
the enclosed item is optional.
{choose|one} Forked arrows / a group of words,
separated by vertical bars (|) and
grouped with curly brackets, indicates
an either/or choice.
[]* A dashed box with a repeating arrow /
an asterik (*) indicates that the
preceding item(s), which is enclosed in
square brackets, can be repeated zero
or more times.
[]+ A solid box with a repeating arrow / a
plus sign (+) indicates that the
preceding item(s), which is enclosed in
square brackets, can be repeated one or
more times.
terminal
non-terminal
optional optional
option 1
choice
option 2
repeat/optional
repeat
P R E F A C E
xv
Developer Products and Support
APDA is Apple’s worldwide source for hundreds of development
tools, technical resources, training products, and information for
anyone interested in developing applications for Apple computer
platforms. Customers receive the Apple Developer Catalog featuring
all current versions of Apple and the most popular third-party
development tools. APDA offers convenient payment and
shipping options, including site licensing.
To order product or to request a complimentary copy of the Apple
Developer Catalog:
APDA
Apple Computer, Inc.
P.O. Box 319
Buffalo, NY 14207-0319
If you provide commercial products and services, call
408-974-4897 for information on the developer support
programs available from Apple.
Telephone 1-800-282-2732 (United States)
1-800-637-0029 (Canada)
716-871-6555 (International)
Fax 716-871-6511
AppleLink APDA
America Online APDAorder
CompuServe 76666,2405
Internet APDA@applelink.apple.com
P R E F A C E
xvi
Undocumented System Software Objects
When browsing in the NTK Inspector window, you may see
functions, methods, and data objects that are not documented in
this book. Undocumented functions, methods, and data objects
are not supported, nor are they guaranteed to work in future
Newton devices. Using them may produce undesirable effects on
current and future Newton devices.
Introduction 1-1
C H A P T E R 1
Overview 1
NewtonScript is a state-of-the-art, dynamic, object-oriented programming
language, developed for the Newton platform.
Introduction 1
The goal of NewtonScript is to enable developers to create fast, smart
applications easily. This calls for a language that is
■ expressive, flexible, and straightforward to use
■ consistent enough to allow reuse of concepts and structures
■ portable enough to permit exploration of different architectures, and
■ sufficiently compact to work with limited RAM
The constraints of the Newton system require a language capable of producing
reusable code libraries, which uses memory efficiently, and collects garbage
automatically.
NewtonScript is based on principles first used in Smalltalk and LISP, and
was also influenced by Self, a language developed at Stanford University.
Figure 1-0
Listing 1-0
Table 1-0
C H A P T E R 1
Overview
1-2 Semantic Overview
Semantic Overview 1
This section briefly introduces some special features of the NewtonScript
language.
Expressions 1
NewtonScript is an expression-based language, rather than statement-based,
as many other programming languages are. Almost everything
in NewtonScript returns a value. Therefore, we talk about expressions
rather than statements or commands in this manual.
The Object Model 1
NewtonScript is built on an object model. All data is stored as objects,
or typed pieces of data. This differs from other object-oriented languages
like C++ or Object Pascal, where data is a hybrid of objects and regular
data types.
NewtonScript also differs from Smalltalk, although, like Smalltalk, it
represents all data as objects. Only one kind of NewtonScript object, the
frame, can receive messages.
The Newton object model structures data by using two kinds of 32-bit values
to represent objects. These values are
■ immediates—in which the 32 bits contain immutable data
■ references—in which the 32 bits refer indirectly to an object
This is explained in greater detail in the section “Immediate and Reference
Values” beginning on page 2-5 of Chapter 2, “Objects, Expressions, and
Operators.”
C H A P T E R 1
Overview
Semantic Overview 1-3
Data Types and Classes 1
NewtonScript uses a class as a semantic type as opposed to a typical data
type. The Newton platform uses classes to let parts of the system, like the
Intelligent Assistant (which is described in the Newton Programmer’s Guide)
determine properties of the object at run time. Thus it can treat particular
types of objects in interesting and different ways.
For instance, you can set up a data object containing personal data as shown
in Listing 1-1. Note that the curly braces surrounding Listing 1-1 denote a
frame object, that contains places, or slots, for objects that have the identifiers
name, company, and phones.
Listing 1-1 A simple frame
{ name: "Walter Smith",
company: "Apple Computer",
phones: ["408-996-1010", "408-555-1234"] }
In the Newton system, objects can be typed. For instance, the values of name
and company are plain strings. However, you can further define phones as
being of type workPhone and faxPhone. These user-defined objects can
then be manipulated by the Newton system in different ways. For instance,
when the person using your application uses a fax phone number, a set of
actions different from those for a work phone number is initiated.
The data object constructed in Listing 1-1 is shown in Figure 1-1.
The facility that lets the system know about an object’s type is known
as latent typing. Types are associated with objects. This means that a
variable can hold any kind of object and can hold different types of objects at
different times.
The class system is explained in further detail in “Objects and the Class
System” beginning on page 2-1.
C H A P T E R 1
Overview
1-4 Semantic Overview
Figure 1-1 A sample data structure
Note
Smalltalk enthusiasts should keep in mind that
NewtonScript classes have nothing in common with those
used in class-based programming in a language such as
Smalltalk. You can, however, use class-based programming
concepts to organize parts of your NewtonScript application.
For more information about this see Appendix C,
“Class-Based Programming.” ◆
Scope 1
The part of a program within which a variable can be used is called the scope
of the variable. Normally a variable is available within the function where it
is defined, although slots that are used like variables can also be inherited
from proto and parent frames. See the section “Frame” beginning on
page 2-17, and Chapter 5, “Inheritance and Lookup,” for more information
about frames and inheritance, respectively.
When looking up the value of a variable, NewtonScript first searches local
variables, then global variables, and finally inherited variables, through the
proto and parent chains.
Frame
Full Name
"Walter
Smith"
Corp Name
"Apple"
Array
Work phone
FAX phone
0
1
Work Phone
408-996-1010
FAX Phone
408-555-1234
Name:
Company:
Phones:
"Walter Smith"
"Apple"
["408-966-1010",
"408-555-1234"]
Name
Company
Phones
C H A P T E R 1
Overview
Semantic Overview 1-5
Consider, for example, the following code segment:
aFrame:= {foo: 10,
bar: func(x)
begin
if foo then Print ("hello");
if x > 0 then
begin
local foo; //local variable to function
foo:= 42;
end
return foo;
end;
}
Here the local variable foo is restricted in scope to the function definition
bar. Even though foo is declared within a begin … end code segment, its
scope is not confined by that construct. When foo is used in the expression,
if foo then Print ("hello");
before it is declared as a local variable, it is already defined by the compiler
as an implicit local and is initialized to the value of nil.
If the slot variable, foo, with the value of 10, is to be used as the value for
foo, that is stated explicitly as
if self.foo then Print ("hello");
Otherwise, the search for the value of the variable goes by the rules, first to
local variables, (the local variable foo was initialized to nil), then to global
variables named foo, and then to inherited slot variables named foo.
In this example, the compiler creates a local variable foo, which is local to
the method bar and is not initialized until the if expression that assigns it
the value 42 executes. Therefore, nothing is ever printed.
C H A P T E R 1
Overview
1-6 Semantic Overview
When you send the message, bar, with a parameter value of ten, to the
aFrame object, in the expression
aFrame:bar(10)
a value of 42 is returned. The same message with a parameter value of
negative five
aFrame:bar(-5)
returns nil. See the section “Function Invocations” in Chapter 4 to learn
more about message sending.
Extent 1
The extent of a variable refers to the period of time in which it may be used.
In many languages, the scope of a variable is the same thing as its extent.
However, in NewtonScript a variable has data storage space allocated for it
while it is referenced anywhere in executing code.
Automatic garbage collection occurs only after an object is no longer
referenced anywhere. Therefore, storage allocated for data structures is
available until no references to the structure exist.
Make sure not to leave any references to large data structures you’ve
allocated after you’re finished using them. If you do, NewtonScript will not
reclaim the associated memory.
An example of where you might think about this on the Newton platform is
when you close an application, you can set slots to nil in the application’s
base frame to conserve memory.
Garbage Collection 1
In NewtonScript, garbage collection—that is, reclaiming the storage of
objects that are no longer used—is carried out automatically by the system.
Thus, the programmer does not need to worry about memory management.
C H A P T E R 1
Overview
Semantic Overview 1-7
In fact, in NewtonScript it’s impossible to have “dangling pointers,” which
often cause the most insidious and hard to find bugs in an application.
If you’ve had to do garbage disposal manually in another language you can
relax; the Newton system reclaims memory for you sometime after the last
reference to an object goes away. Setting the value of all slots and variables
referring to an object to nil allows the Newton garbage collector to reclaim
the memory used by the object.
Automatic garbage collection is triggered every time the system runs out of
memory. There’s not really any reason to invoke garbage collection manually.
However, if you must do so, you can call the global function GC. For more
information on this function, see the chapter “Debugging” in The Newton
Toolkit User’s Guide.
How Is NewtonScript Dynamic? 1
In general, the term “dynamic” refers to the ability of the language to change
properties of objects at run time. Therefore, the NewtonScript dynamic
model is useful when you want to change an object at run time. For instance,
it’s possible to change an object to another kind of object in response to a
user’s actions while the application is running, if needed.
You can also add new data to objects while an application is in use. For
instance, you can write NewtonScript code that dynamically adds a new
variable to an executing object at run time and uses it, then adds a method to
the same object and uses it, and finally changes the inheritance structure of
the object by adding a special reference to another object. (This “special
reference” is what is denoted as _parent in Listing 1-2 on page 1-11). The
object can now use a method it inherits from the parent frame.
All of these operations are impossible in a static language, and they require a
great deal of thought and discipline in dynamic languages. Though this
powerful feature enables you to interactively program in a way that is
impossible in static languages, it should be used sparingly and with caution.
C H A P T E R 1
Overview
1-8 Basic Syntax
Basic Syntax 1
Rather than invent an entirely new syntax, NewtonScript was designed with
Pascal in mind. Wherever possible, its syntax is modeled closely on Pascal’s.
Semicolon Separators 1
The semicolon (;) is used to separate lines, not to terminate them. Though
semicolons are not required at the end of a line, you may spread one
expression over several lines or enter multiple expressions on a single line
by using the semicolon.
Expressions can be entered in a free-form manner, but we recommend that
standard indentation be used for enhanced readability, as in this example:
if expression then
expression
else
another_expression;
NewtonScript syntax allows you to use as much white space as you wish; it
is ignored.
Note
If you forget to add an important semicolon at the end of a
NewtonScript expression, the interpreter uses whatever is on
the next line as it tries to interpret a larger statement than
intended, thus causing unusual error reports. ◆
C H A P T E R 1
Overview
Basic Syntax 1-9
In-Line Object Syntax 1
NewtonScript has two syntax features that make it easy to create objects:
object literals and object constructors.
The object literal syntax lets you put a complex object into your program as
easily as an integer. This syntactic mode is entered by writing a single quote,
as shown in this simple example of a frame containing two strings:
x := '{name: "xxx", phone: "yyy"};
The object is constructed at compile time, and a reference to the same object
results each time the object literal is evaluated.
The object constructor syntax makes it easy to construct objects at run time.
The syntax is similar to object literals, but without the quote. In the object
constructor syntax the slot value positions are evaluated expressions rather
than nested literals. Each time the constructor is evaluated, a new object is
created, and its slots are filled in with the results of the slot expressions. An
object constructor is much easier to read than the equivalent operation
written without it, as shown in the following two examples.
First, the example with an object constructor:
x := {name: first && last, tax: wage * taxRate};
Next, the equivalent operation without the object constructor:
x := {};
x.name := first && last;
x.tax := wage * taxRate;
Character Set 1
NewtonScript uses the standard 7-bit ASCII character set rather than the
enhanced ASCII character set used by Macintosh computers. This ensures
that your code will work in any Newton development environment.
C H A P T E R 1
Overview
1-10 A Code Example
Comments 1
NewtonScript uses the same convention for delineating comments as the
C++ programming language. Multiline comment text needs to be
surrounded by an opening right slash, asterisk (/*) and a matching asterisk,
right slash (*/) at the end. For example:
/* This is an example of
a comment. It can be on one line
or as many lines as you need. */
If your comment is short enough to keep to one line, you can use two back
slashes (//) before the text to signal that the rest of the line is a comment and
should be ignored. This is often useful for putting a comment on the same
line as a line of code, as in this example:
x:= 5 ; //This is a single-line comment.
Note that nested multiline comments are not allowed. However, within a
/* ... */ comment block, comments using the // notation are allowed.
A Code Example 1
If you like to try to understand code before reading the manual, continue on
through this section. Otherwise, stop here and go to the next chapter.
Note that in the code the curly brackets ({}) denote a frame object, colonequal
(:=) is the assignment operator, and the colon (:) is the message-send
operator, which sends the message following it to the frame expression that
appears before it.
The code shown in Listing 1-2 is partially described in the section “How Is
NewtonScript Dynamic?” beginning on page 1-7.
C H A P T E R 1
Overview
Compatibility 1-11
Listing 1-2 A dynamic example
y := { YMethod: func () print("Y method"), yVar: 14 };
x := { Demo: func () begin
self.newVar := 37;
print(newVar);
self.NewMethod := func () print("hello");
self:NewMethod();
self._parent := y;
print(yVar);
self:YMethod();
end
};
x:Demo();
37
"hello"
14
"Y method"
#2 NIL
Compatibility 1
There are two main enhancements to the 2.0 version of the NewtonScript
language:
■ new subclassing mechanism
■ native functions
The new subclassing mechanism is described in the section “Classes and
Subclasses” on page 2-3. This new subclassing mechanism allows userdefined
classes to have more precise semantic definitions, while preserving
the logical structure of these categories.
C H A P T E R 1
Overview
1-12 Compatibility
Native functions, described in the section “Native Functions” on page 4-16,
are executed directly by the Newton processor, instead of going through the
interpreter. This can increase the speed of your functions, but can also slow
them down.
In addition, two type identifiers have been added to the language to speed
up processing of native functions: int and array. There are two places
where these type identifiers can be used: in declaring local variables, and in
the argument list of a function declaration. For information on their syntax,
see the section “Local” on page 2-23, and “Function Constructor” on page 4-2.
For a detailed discussion of native functions and the use of type identifiers,
see the chapter “Tuning Performance,” of the Newton Toolkit User’s Guide.
The 2.0 version of the language also includes new built-in functions, for a list
of these see the section “Compatibility” beginning on page 6-2 of Chapter 6,
“Built-In Functions.”
Objects and the Class System 2-1
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and
Operators 2
This chapter discusses objects, expressions, and operators.
Objects and the Class System 2
The semantic type of an object is identified by a class. The Newton object
system has four built-in primitive classes which describe an object’s basic
type. They are:
■ Immediate
■ Binary
■ Array
■ Frame
Figure 2-0
Listing 2-0
Table 2-0
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-2 Objects and the Class System
You can determine the primitive class of an object, obj, by executing the
expression PrimClassOf(obj). Similarly, you can determine the class of
an object, obj, by executing the expression ClassOf(obj). A number of
functions exist to check if an object is of a particular type, which are faster
than ClassOf and PrimClassOf. These are IsArray, IsFrame, IsInteger,
IsSymbol, IsCharacter, IsReal, and IsString. These and the other
Newton built-in functions are documented in Chapter 6, “Built-In Functions.”
The primitive classes are of two categories: immediates and reference objects.
The reference object category is composed of the binary, array, and frame
classes. See “Immediate and Reference Values” beginning on page 2-5 for
a more detailed discussion of the differences between these two categories
of objects.
Objects with Immediate as their primitive class can be further identified as
belonging to a class of Int, Char, or Boolean. System-defined objects with
Binary as their primitive class can also be further identified as belonging to
a class of Symbol, String, or Real. NewtonScript also allows user-defined
classes for reference objects.
The NewtonScript class structure is shown in Figure 2-1
Classes function as semantic types that inform the system about the data in a
reference object. For example, the class 'string indicates a binary object
containing a string and the class 'phoneNumber indicates a string containing
a phone number. With this knowledge, a Newton device could use phone
numbers in ways it would not use other strings (to dial a phone, for instance.)
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
Objects and the Class System 2-3
Figure 2-1 NewtonScript built-in classes
Classes and Subclasses 2
NewtonScript provides the SetClass(obj, classSymbol) function to assign a
class, classSymbol, to a reference object, obj. Arrays and frames also have
internal mechanisms for setting user-defined classes, but for binary objects
the SetClass function must be used. These mechanisms are described in
“Array” beginning on page 2-15, and “Frame” beginning on page 2-17.
Primitive Classes
Reference
Reference
Reference
Reference
Array
0
1
2
3
Slot1
Slot2
Slot3
Slot4
Frame
Classes
Binary
Reference
Reference
Reference
Reference
String Real
"A string" 3.14159
Int Char Boolean
42 $A true
Symbol
'someSymbol
Immediate
Value
Binary
Data
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-4 Objects and the Class System
Class symbols are arranged in a hierarchy; that is, some classes have
subclasses. This allows objects to have more precise semantic definitions,
while preserving the logical structure of these definitions.
To create a subclass add a period (.) and a symbol to the class name. For
example, '|rectangle.square| is a subclass of 'rectangle. Thus, a
class symbol X is a subclass of a class symbol Y if either X is the same as Y, or
Y is a prefix of X at a period (.) boundary. Everything is a subclass of the
empty symbol ||.
The symbol added after the period cannot, of course, itself contain a period
(.). And neither symbol can contain a semicolon (;), which is reserved for
future expansion. Furthermore, a class symbol that contains periods (.),
must be surrounded by vertical bars (|), this is required by the syntax of a
symbol which is described in “Symbol” beginning on page 2-12.
You can use the built-in function IsSubclass(x, y) to determine if x is a
subclass of y. You can determine if an object obj is of class x or any subclass
of x by using the function IsInstance(obj, x). Note that this is just
shorthand for IsSubclass(ClassOf(obj), x). For more information
about these functions see Chapter 6, “Built-In Functions.”
Note
The period method of creating subclasses is new to
NewtonScript; it is not supported by the NewtonScript
interpreter on 1.x Newton devices. If your application might
be run on a 1.x machine, do not use this mechanism. ◆
Adding classes to objects increases the complexity of your application. If you
do not need to, do not add a class to your objects.
Note also that the there is no subclass relationship in the sense being
discussed in this section between the built-in primitive classes and those
classes that are derived from them. String, for example, is not a subclass
of Binary.
The only class whose subclasses are important to the NewtonScript builtin
functions is 'string. There are several string-manipulation functions
that require their arguments to have either the class 'string or a subclass
of 'string.
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
Objects and the Class System 2-5
A number of class symbols are automatically understood by the Newton
system to be subclasses of 'string. These are: 'company, 'address,
'title, 'name, 'phone, 'homePhone, 'workPhone, 'faxPhone,
'otherPhone, 'carPhone, 'beeperPhone, and 'mobilePhone.
To create other subclasses of 'string, e.g. 'firstName, define the class
explicitly as '|string.firstName|.
Immediate and Reference Values 2
In NewtonScript, values are stored in 32 bits, two of which are used for class
information. Immediate objects (integers, characters, and Booleans) contain
their values within the remaining 30 bits. Reference objects, (binaries, arrays,
and frames) on the other hand, contain a reference to the area of memory
where their data resides.
This is an important distinction to keep in mind when assigning values to a
variable. When a variable is assigned an immediate object, that object is
copied directly into the variable. When a variable is assigned a reference
object, on the other hand, only a reference to the object is copied in.
The behavior caused by this can be somewhat confusing. Consider, for
example the following code fragment:
local a := {x: 1, y: 3};
local b := a;
a.x := 2;
// at this point b.x = 2
The first line declares a local variable, a, and assigns to it a frame with two
slots – named x and y – whose values are 1 and 3, respectively.
The second line creates another local variable, b, and assigns to it the value
of a, which is a reference to the frame object created in the first line. Thus
both local variables a and b now refer to the same are of memory.
The third line (a.x := 2;) changes the value of the x slot. Since both
variables a and b refer to the same frame, the value of b.x now also equals
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-6 Objects and the Class System
2, though it was not explicitly assigned. You can see these results in
Figure 2-2.
Figure 2-2 NewtonScript code sample
Consider now the C code:
struct foo {
int x,y;
};
foo a;
foo b;
a.x = 1;
a.y = 3;
b = a;
a.x = 2;
// at this point b.x = 1
a.x : = 2;
reference
local a : = {x:1, y:3}; a
reference
a
reference
b
reference
a
reference
b
x 2
y 3
x 1
y 3
x 1
y 3
local b : = a;
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
Objects and the Class System 2-7
In this example there are two separate struct objects, a and b, residing in
separate areas of memory. Each struct contains two integers, x and y. The
integer a.x is assigned the value 1. The value of struct a is saved in
struct b and a.x then is set to 2. As you would expect, the value of b.x is
unchanged at this point (it is still 1.) The results of this code example are
shown in Figure 2-3.
Figure 2-3 C code sample
Note that assignments of references in NewtonScript are handled in the same
manner as assignments of arrays and strings in C, since arrays and strings in
C are pointers. Thus NewtonScript does not fundamentally differ from C in
this respect.
a.x = 2;
x 1
y 3
a
a
x 1
y 3
b
x 1
y 3
a
x 2
y 3
b
x 1
y 3
a.x = 1;
a.y = 3;
b = a;
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-8 The NewtonScript Objects
The NewtonScript Objects 2
This section individually discusses the objects listed in “NewtonScript
built-in classes” on page 2-3: characters, Booleans, integers, reals, symbols,
strings, arrays, and frames.
Character 2
$ { nonEscapeCharacter |\ { \ | n | t |hexDigit hexDigit |
u hexDigit hexDigit hexDigit hexDigit } }
Characters in the standard character set are specified in your code by the
dollar sign ($) and
■ a backslash escape character (\) followed by a special character
specification such as, \, n, and t, or by 2 hexadecimal digits
■ a backslash escape character (\) followed by u (for Unicode) and four
hexadecimal digits
■ a non-escape character
The character set in Newton is stored as Unicode, in two bytes, to facilitate
international conversions. By design, the first 128 characters match the ASCII
character set. You must use Unicode character codes to specify special
characters other than the ASCII character set.
$
non-escape-character
hex-digit
hex-digit
\
t
u
n
\
hex-digit
hex-digit hex-digit hex-digit
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
The NewtonScript Objects 2-9
Characters are immediate objects. (For more information about immediate
objects see “Immediate and Reference Values” beginning on page 2-5.)
nonEscapeCharacter Consists of any ASCII character with code 32–127 except
the back slash (\).
hexDigit Consists of: {0 | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9| a |
b| c | d | e | f | A | B | C | D | E | F}
For example, $a or $7 represent the characters “a” and “7”, respectively.
Special characters like “π” must be specified as Unicode (16-bit) characters
by using the four-digit hex character code preceded by $\u. For example, the
Unicode equivalent of “π” is: $\u03C0.
You specify a new line by imbedding the code $\n in a string. Special
character codes are summarized in Table 2-1.
See Appendix B, “Special Character Codes,” for a list of the special
characters and their Unicode equivalents.
Boolean 2
NewtonScript defines only one Boolean constant, true. Functions and
control structures use nil as false and anything else as true. When you don't
have anything else to use as true, use the special immediate true.
Table 2-1 Characters with special meanings
Character code Meaning
$\n newline character
$\t tab character
$\\ backslash character
$\ hexDigit hexDigit hexadecimal
$\u hexDigit hexDigit hexDigit hexDigit Unicode
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-10 The NewtonScript Objects
Integer 2
[ - ] {[ digit ]+ | 0x [hexDigit ]+}
All integers in NewtonScript can be written in either decimal or hexadecimal.
When a digit is prefixed with zero and the letter x (0x) it signifies a
hexadecimal value. The optional minus sign (-) before a digit signifies a
negative integer. Here are some examples of integers:
13475 -86 0x56a
Integers range from 536870911 through -536870912. When that limit is
exceeded behavior is undefined.
Integers are immediate objects. (For more information about immediate
objects see “Immediate and Reference Values” beginning on page 2-5.)
digit Consists of: {0 | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9}
hexDigit Consists of: {digit | a | b| c | d | e | f | A | B | C | D
| E | F}
Note
The integer -536870912 can’t be specified as
a literal but it can be computed. ◆
-
x hex-digit
digit
0
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
The NewtonScript Objects 2-11
Real 2
[-] [digit ]+.[ digit ]* [ { e | E } [ - ] [ digit ]+
A real number consists of one or more digits followed by a decimal point
with zero or more additional digits. The optional minus (-) at the start
indicates a negative number. You can specify scientific notation by placing
the letter e (upper or lower case) directly after the last digit and following
it with a negative or positive digit in the range of -308 to +308.
digit Consists of: {0 | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9}
NewtonScript floating point real numbers are represented internally in
double precision; 64 bits. They have approximately 15 decimal digits of
precision. Some examples of real numbers include:
-0.587 123.9 3.141592653589
Here are some examples of exponential notation used to represent
real numbers:
763.112e4 87.3789E-45 -34.2e6 69.e-5
Real numbers are stored as binary objects and have the class Real.
-
e
E
digit . digit - digit
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-12 The NewtonScript Objects
Symbol 2
{ { alpha | _ } [ { alpha | digit | _ } ]* |
'|' [ { symbolChar| \ { '|' | \ } ]* '|'}
A symbol is an object used as an identifier. NewtonScript uses symbols to
name variables, classes, messages, and frame slots. You can also use symbols
as simple identifying values, as you would use enumerated types in other
languages.
Symbol names may be up to 254 characters long and may include any
printable ASCII character; for instance, |Weird%Symbol!| is valid. A
symbol can be written by itself, without being enclosed in vertical bars, if it
begins with an alphabetic character or an underscore and contains only
alphabetic characters, underscores, and digits. NewtonScript is case
insensitive, though it preserves case.
alpha Consists of: {A–Z and a–z}.
digit Consists of: {0 | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9}.
symbolChar Consists of any ASCII character with code 32–127
except | or \.
One place where the Newton system requires symbols is in exception
handling. An example of an exception symbol is: |evt.ex.fr.intrp|
Note that vertical bars are required because of the dots in the symbol. You
can read more about them in “Defining Exceptions” beginning on page 3-15.
_
alpha alpha
_ digit
|
|
\
|
symbolChar
\
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
The NewtonScript Objects 2-13
Symbols appearing in expressions are normally evaluated as variable
references. You can prevent this by preceding the symbol with a single quote
('). The quoted symbol evaluates to the symbol itself. See also “Quoted
Constant” beginning on page 2-28.
String 2
" [ { stringChar | escSeq } ]* [ truncEscape ] ] "
A string constant is written as a sequence of characters enclosed in
double-quotation marks.
stringChar Consists of a tab character or any ASCII character with
code 32–127 except the double quote (") or backslash (\).
escSeq Consists of either a special character specification
sequence or a unicode specification sequence.The
special character specification sequence is: backslash (\)
followed by a quote ("), backslash (\), the letter n or
the letter t. The escape sequence for specifying
Unicode begins with backslash-u (\u), is followed by
any number of groups of four hexDigits, and ends
with backslash-u (\u).
truncEscape Consists of the shortened unicode specification
sequence. It is: backslash-u (\u), is followed by
any number of groups of four hexDigits.
Here are some simple examples of strings:
"pqr" "Now is the time" ""
Within strings you can include Unicode characters that are not in the
standard character set by inserting the escape code, \u, to toggle on the
Unicode hex mode. Follow the \u with any number of groups of four-
" truncEscape "
escSeq
stringChar
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-14 The NewtonScript Objects
number codes specifying the special character. You can add another \u to
toggle the Unicode hex mode off and return to the regular character set,
though, you are not required to toggle the hex mode off. (See Appendix B,
“Special Character Codes,” for a list of these characters.)
For example, you could specify the French phrase, “Garçon, l’addition, s’il
vous plaît!”, by embedding Unicode in the string to specify the special
characters as follows:
"Gar\u00e7\uon, l’addition, s’il vous pla\u00ee\ut!"
Other codes you use within strings to specify special characters are
summarized in Table 2-2.
You can also use array accessor syntax to refer to a character in a string. See
“Array Accessor” beginning on page 2-16 for more information. For
example, you can define a string
aString := "ABCDE";
and then refer to the B by using an array accessor
aLetter := aString[1];
Note that the index to aString is one, because array indices are numbered
beginning with zero.
Table 2-2 Codes for specifying special characters within strings
Character code Meaning
\n newline character
\t tab character
\u toggles Unicode on and off
\\ backslash character
\" double quote character
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
The NewtonScript Objects 2-15
Array 2
‘[’ [ symbol : ] [ object [ , object]* [ , ] ] ‘]’
An array is a collection of zero or more objects enclosed in square brackets
([]) and separated by commas. The user-defined class for the array may
optionally be specified by beginning the array with a symbol followed by
a colon (:).
symbol Consists of an identifier that is syntactically a symbol. If
present, sets a user-specified class for the array. See the
section “Symbol” beginning on page 2-12, for more
information about their syntax.
object May consist of any NewtonScript object. NewtonScript
numbers the elements in an array by beginning with
zero for the first element. Objects are separated by
commas if there are more than one in the array.
Note
The syntax [symbol: object (…)] is ambiguous; the first
symbol could be either a class for an array, or a variable to be
used as the receiver for a message send. NewtonScript uses
the first interpretation. (Message sends are described
inChapter 4, “Functions and Methods.”) ◆
Semantically, the array is an ordered collection of objects which are indexed
numerically, beginning with zero. As with frames, the array can hold any
type of object, including methods, frames, and arrays. Like other nonimmediate
objects, arrays can have a user-specified class, and can have their
size changed dynamically.
Here is a simple example of an array literal:
[1,2,3]
[ symbol : object , object , ]
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-16 The NewtonScript Objects
You can specify a class name for an array by preceding the first array element
with any arbitrary identifier that specifies a class and a trailing colon, as
shown here:
[RandomData: [1,2,3], 0, "Last element"]
Note that this array, which has the class RandomData, holds a mixture of
objects. It contains another array as its first element, the integer zero as the
second element, and a string as the third element.
Note
NewtonScript allows an optional trailing comma after the
last array element. The trailing comma can be useful if you
are going to add more elements to the array, or move
elements around within an array, when editing source code.
The presence or absence of this comma, does not affect
the program. ◆
Array Accessor 2
arrayExpression ‘[’ indexEpression ‘]’
Array elements are accessed with an expression, that evaluates to an array,
and an index expression, that evaluates to an integer and is enclosed in
square brackets.
arrayExpression An expression that evaluates to an array.
indexEpression An expression that evaluates to an integer. The
indexExpression corresponds to the element of the array
you wish to access. Note that arrays are indexed starting
with zero.
For example, with the array myArray, which is defined as
myArray := [123, [4,5,6], "Alice's Restaurant"];
arrayExpression [ indexExpression ]
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
The NewtonScript Objects 2-17
you access the second element in the array by using the expression:
myArray[1];
This expression evaluates to [4,5,6].
You can also access array elements by using a path expression. Read about
these in the section “Path Expression” beginning on page 2-20.
Note that array accessors are actually operators and are included here for
your convenience. The rest of the NewtonScript operators are documented in
“Operators” beginning on page 2-29.
Frame 2
‘{’ [ symbol : value [ , symbol : value ]* [ , ] ] ‘}’
Aframe is a collection of zero or more slots enclosed in curly brackets and
separated by commas. A slot consists of a symbol followed by a colon (:)
and a slot expression. The symbol refers to the value of the slot expression.
symbol A symbol giving the name of the slot. Note that slot
symbols beginning with the underscore character (_) are
reserved for system use; do not begin your slot symbol
with the underscore character.
value Can be any object, including another frame or a method.
A frame is an unordered collection of slots which consist of a name and
value pair. As with arrays, the value of a slot can be any type of object,
including methods and even other frames and arrays.
Frames can be used as repositories for data, like records in Pascal and structs
in C, but can also be used as objects which respond to messages. As such, the
frame is the basic programming unit in NewtonScript.
{ symbol : value , symbol : value , }
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-18 The NewtonScript Objects
A simple record-like frame containing names and phone numbers might
appear as
{name:"Joe Bob", phone:"4-5678", employee:12345}
Here is an example frame that contains integers in the first three slots, and a
method in the fourth slot:
Jupiter := {size:491,
distance:8110,
speed: 34,
position: func(foo) speed*foo/3.1416}
You may specify an optional class name for a frame by using the slot name
class. Inserting the class slot:
class : 'planet
into the Jupiter frame gives it an appropriate class name. Just as for array
classes, the class of a frame gives it a type, not special properties. However, if
you wanted to give all objects of class planet special characteristics and
functionality you could use the NewtonScript inheritance structure to set up
relationships that allow objects to inherit data from other objects. (See
Chapter 5, “Inheritance and Lookup.”)
You specify these relationships to other frames by referencing them from
slots named _proto and _parent. The relationships these slots establish
allow you to take advantage of the NewtonScript double inheritance scheme
to construct object-oriented applications. Chapter 5, “Inheritance and
Lookup,” describes these concepts.
There are several slot names which are recognized by the system and used
for special purposes. All these slots are optional. They are described in
Table 2-3.
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
The NewtonScript Objects 2-19
Frame Accessor 2
frameExpr. {symbol | ( pathExpr )}
Frame values are accessed with an expression–that evaluates to a frame–and
either a symbol, or an expression enclosed in parentheses, that evaluates to a
path expression.
A frame accessor expression returns the contents of the specified slot, or if
the slot does not exist the expression evaluates to nil.
frameExpr Any expression that evaluates to a frame.
symbol A symbol reference to a slot. See “Symbol” beginning on
page 2-12 for the syntax of symbols.
Table 2-3 Special slot names and their specifications
Slot Name Specification
class: identifier You use the special slot name class to specify a
semantic type for your frame. The class of your
object must be a symbol.
_parent: frame You use the special slot name _parent to designate
another frame as a parent frame to this frame. You can
repeat this process, as necessary with other frames, to
construct a parent inheritance chain. For information
about inheritance see Chapter 5, “Inheritance and
Lookup.”
_proto: frame You use the special slot name _proto to designate
another frame as a prototype frame to this frame.
Repeat this process, as necessary with other frames,
to construct a prototype inheritance chain. For
information about inheritance see Chapter 5,
“Inheritance and Lookup.”
pathExpr
symbol
frameExpr .
( )
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-20 The NewtonScript Objects
pathExpr Any expression that evaluates to a path expression
object. The pathExpr corresponds to the slot of the frame
you wish to access. Note that arrays are indexed starting
with zero. See also “Path Expression” on page 2-20.
Slots in a particular frame can be accessed by using a dot (.) followed by a
symbol. For example, the expression:
myFrame.name;
evaluates to the contents of the name slot from the frame referenced by the
variable myFrame.
If the slot is not found in the specified frame using this syntax, the search for
the slot continues through the inheritance chain. The next place NewtonScript
looks is in the prototype frame and then in any of the prototype frame’s
prototypes until the end of the prototype chain is reached. If the slot is not
found, the search stops; it does not continue up through the parent frames. If
the slot does not exist the expression evaluates to nil.
The built-in functions GetVariable and GetSlot provide similar kinds of
slot access but with different inheritance behavior. For more information see
Chapter 6, “Built-In Functions.”
For more information about the inheritance mechanism see Chapter 5,
“Inheritance and Lookup.”
Note that frame accessors are actually operators; they are included here for
your convenience. The rest of the NewtonScript operators are documented in
“Operators” beginning on page 2-29.
You can also access frame slots by using a path expression. Read about these
in the section “Path Expression.”
Path Expression 2
Apath expression object encapsulates an access path through a set of
objects. These objects are necessarily arrays or frames, since these are the
only objects in NewtonScript that can contain other objects.
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
The NewtonScript Objects 2-21
A path expression can take one of three forms:
■ an integer
■ a symbol
■ an array of class pathExpr
A path expression which is an integer necessarily refers to an array element,
since frame slot names must be symbols. The following code sample shows
how an integer path expression can be used to refer to an array element.
anArray := ["zero", "one", "two"];
aPathExpression := 1;
anArray.(aPathExpression);
"one"
Similarly, a symbol path expression necessarily refers to a frame slot, as in
this code fragment:
aFrame := {name: "Fred", height: 6.0, weight: 150};
aPathExpression := 'height;
aFrame.(aPathExpression);
6.0
The third kind of path expression can refer to any object, whether it is nested
in arrays, frames, or both. The following code sample shows how a path
expression can encapsulate an access path to an object within both arrays
and frames:
myFrame:={name:"Matt",info:{grade:"B",tests:[87,96,73]}};
myPath:='[pathExpr: info,tests,1];
myFrame.(myPath);
96
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-22 Expressions
If a path expression consists entirely of symbols, then the following syntax
can be used:
symbol[.symbol]+
symbol Any valid NewtonScript symbol.
This syntax will actually create an array of class pathExpr, and a path
expression written in this syntax will be printed out in the Inspector as an
array of class pathExpr. The following code sample illustrates how this
syntax is used.
myFrame := {kind:"Cat",type:{hair:"Long",color:"Black"}};
myPath := 'type.color;
myFrame.(myPath);
"Black"
Note that you can also use path expressions to set the value of a slot. For
instance, to change the color of the cat, use an expression like:
myFrame.(myPath):= "White";
Expressions 2
A simple expression consists of values and an operator, as shown in the code:
12 + 3;
The values (12 and 3) and the infix operator plus (+), that appears in the line
between them, are evaluated to return the value 15.
symbol . symbol
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
Expressions 2-23
Variables are often used in expressions as named containers in which to store
values. For example, you can use a variable on the left side of an assignment
expression, as in
currentScore := 12;
to store a value. The variable currentScore then becomes the identifier for
the value. For more information about the assignment operator (:=), see the
section “Operators,” in this chapter.
Variables 2
A variable is named by a symbol. You can use this symbol to refer to any
kind of value; from numbers to frames.
When a method is executing and a variable reference is encountered, the
system evaluates the value of the variable. This is done following the
variable lookup rules of NewtonScript’s double inheritance scheme. Variable
lookup is discussed in Chapter 5, “Inheritance and Lookup.”
The next section discusses the use of the local keyword to declare
local variables.
Local 2
local [typeIdentifier]varSymbol1 [:= expression ]
[, varSymbol2 [:= expression] ]*
The local declaration consists of the keyword local, and any number of
initialization clauses – an optional type identifier, a symbol, and optionally
an assignment operator (:=), followed by an expression.
varSymbol1 := expression
, varSymbol2 := expression
local type-specifier
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-24 Expressions
varSymbol Consists of an identifier that is, syntactically, a symbol.
The symbol names a variable that may be initialized
with the optional expression. For more information on
symbols see the section “Symbol” beginning on
page 2-12.
typeIdentifier Either of the keywords int or array. It is important to
include a typeIdentifier when declaring local arrays or
integers in a native function, since this will improve
performance. For more information on native functions,
see “Native Functions” on page 4-16.
expression Consists of any valid NewtonScript expression. If a local
variable is not explicitly initialized, NewtonScript will
initialize it to nil.
Use of the local keyword is optional. If it is omitted the variables are still
declared and initialized—so long as no other variables have these names.
This keyword should never be omitted, however, for the following reasons:
■ Performance is improved; the system has to search globals and the
inheritance structure before declaring the local variable.
■ Possible hard-to-find bugs are avoided. If a global variable or an inherited
slot has this name, that variable will have its value changed; a new
variable will not be declared. When the value of the global variable or
inherited slot is then accessed, unexpected results might occur.
■ Explicitly declaring local variables makes code easier to read and maintain.
■ The native compiler cannot handle undeclared locals.
The scope of a local variable is restricted to the function definition in which it
is declared. You can refer to it only within that function.
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
Expressions 2-25
You may use the local expression to identify a variable as local without
initializing it as in the example:
myFunc: func (x)
begin
local myVar, counter;
...
end
This example declares the variables myVar and counter as local variables
and initializes them to nil. Then, each time the function definition for
myFunc is executed, new local variables are created that are unique to
that function.
You may optionally use a local expression with one or multiple assignment
clauses to assign a value to a variable or variables, as shown in the
expression:
local x:=3, y:=2+2, z;
This expression creates three local variables, x, y, and z, and initializes them
to the values of 3, 4, and nil, respectively.
The declaration of the local variable is processed at compile time but the
values are assigned at run time, when the expression is encountered. For
example, the expressions
x := 10;
local x, y := 20;
result in a value of 10 for x and a value of 20 for y. This works because
local definitions work anywhere in the function.
By contrast, a run-time error is produced by the following code fragment:
x := y + 10;
local x, y := 20;
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-26 Expressions
This is because at compile time x and y are declared and initialized to nil.
When the assignments are made at run time, y evaluates to nil, and an error
is produced in the computation of nil+10.
Constants 2
There are several ways to get unchangeable objects in NewtonScript. You can
■ use the keyword constant
■ put a single quote character (') before an object literal
■ initialize a variable to a literal value
Constant 2
constant constSymbol1 := expression [, constSymbol2 := expression ]*
The constant declaration consists of the keyword constant and one or
more initialization clauses consisting of a symbol, assignment operator (:=),
and expression.
constSymbol Consists of an identifier that is, syntactically, a symbol.
For more information see the section “Symbol”
beginning on page 2-12.
expression Any expression consisting of operators and constants.
The value of this expression becomes the value of
constSymbol.
When a constants is used as a value, NewtonScript effectively substitutes
literal values for the constant. This means that if you declare a constant, as in
the expression
constant kConst := 32;
constant constSymbol1 := expression , constSymbol2 := expression
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
Expressions 2-27
then when you use kConst as a value in your code, NewtonScript automatically
substitutes the value 32. If you write
sum := kConst + 10;
it’s exactly as if you had written
sum := 32 + 10;
However, if you use the same identifier as anything other than a value, as in
the expressions:
x:kConst(42);
kConst(42);
x.kConst;
the value you defined is not substituted. This can be a problem if you define
a constant to have a function or method as its value. For these cases there are
built-in functions you can use as work-arounds, as shown in Table 2-4.
You should also note that the constant value you assign does not get
substituted when used in a quoted expressions like:
'{foo: kConst};
'[kConst];
See the next section to learn more about the single quote syntax.
Table 2-4 Constant substitution work-arounds
No Substitution Work-around
x:kConst(42); Perform(x,kConst,[42]);
kConst(42); call kConst with (42);
x.kConst; x.(kConst);
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-28 Expressions
▲ WA R N I N G
You can create local constants by putting the declaration in a
function. Since they are in the same name space of the
compiler as local variables, a local variable with the same
name can override constants and vice versa. ▲
Quoted Constant 2
'object
The single quote character (') begins a kind of expression called a
quoted constant.
You use the quote to create a literal object. The object is constructed at
compile time, and a reference to the same object results each time the object
literal is evaluated.
Here are several examples of literal objects formed with the quoted
constant syntax:
'{name: "Joe Bob", income: yearTotal};
'myFrame.someSlot;
'[foo, 1234, "a string"];
When a quote appears outside of the brackets or braces, it applies to every
element in the array or frame, and symbols within the array or frame do not
need individual quotes. For instance, if you try to create this seemingly
correct frame:
storyFrame := {Bear1: Mama, Bear2: Papa, Bear3: Baby};
you find that an error is caused when the value Mama gets interpreted as
an undefined variable. One way to fix this is to put quotes before each name,
or more simply to put one quote before the whole frame, as shown in
the expression:
storyFrame := '{Bear1: Mama, Bear2: Papa, Bear3:Baby};
' object
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
Operators 2-29
You can pass a quoted frame literal as a parameter to apply the object
as needed.
Operators 2
The NewtonScript operators are:
■ assignment
■ arithmetic
■ Boolean
■ equality
■ relational
■ unary
■ message-send
■ array and frame accessors
All NewtonScript operators, except the message-send operators and array
and frame accessors are discussed in this section. The message-send operators
are described in Chapter 4, “Functions and Methods.” The access
operators are described in “Frame Accessor” beginning on page 2-19 and
“Array Accessor” beginning on page 2-16.
Assignment Operator 2
lvalue:= expression
In an assignment expression, the symbol, frame accessor, or array accessor
that is the left-hand value for the assignment operator (:=), is assigned the
value of the expression appearing to the right of assignment operator. An
lvalue : = expression
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-30 Operators
assignment expression evaluates to the expression on the right-hand side of
the assignment operator (:=).
lvalue Consists of a symbol, a reference to an array element, or
a reference to a frame slot.
expression Consists of any valid NewtonScript expression.
You use assignment expressions to change the value of variables and slots. A
simple assignment expression looks like this:
a := 10;
However, you can use any NewtonScript expression on the right-hand side
of an assignment expression; when it is evaluated its value is assigned to the
lvalue. For example, the variable x is set to refer to the value of the if
expression in this assignment expression:
x := if a > b then a else b;
Here is an example of the assignment of a frame to a variable:
myFrame := {name: "", phone: "123-4567"}
Now you can assign a value to the name like this:
myFrame.name := "Julia"
Note that the NewtonScript inheritance rules affect the ultimate behavior of
assignment expressions in frames. For more information about inheritance
and setting slot values see “Inheritance Rules for Setting Slot Values,” in
Chapter 5.
You can assign values to array slots in a similar manner. The second line of
this code fragment changes the value 789 to 987.
myArray := [123, 456, 789, "a string"];
myArray [2] := 987;
Note that assignments of reference objects to variables will only copy a
pointer to the object into the variable, see “Immediate and Reference Values”
beginning on page 2-5. The built in functions Clone, DeepClone, and
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
Operators 2-31
TotalClone allow you to work around this behavior. See Chapter 6,
“Built-In Functions” for an explanation of how these functions work.
An assignment expression, lvalue := expression, evaluates to the value of
expression. Furthermore, the assignment operator associates right-to-left.
Thus, you can write an expression such as:
aVariable := anotherVariable := anExpression;
This will parse as:
aVariable := (anotherVariable := anExpression);
The (anotherVariable := anExpression) part will evaluate to
anExpression, and both aVariable and anotherVariable will be set
to the value of anExpression.
Note
If you accidentally write an equality operator (=) in an
assignment expression as rather than the assignment
operator (:=), your expression becomes a simple relational
expression. For example, the expression x = 5;
evaluates to true or nil and leaves the value of x
unchanged. ◆
Arithmetic Operators 2
{ + | - | * | / | div | mod | << | >> }
NewtonScript provides the standard set of binary arithmetic operators. They
are: the addition (+) and subtraction (-) operators, the multiplication (*) and
+ - * / div mod << >>
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-32 Operators
division (/) operators, the truncating operators div and mod, and the bitwise
shift operators, bitwise left shift (<<) and bitwise right shift (>>).
+ The plus operator adds the two numbers it appears
between.
- The minus operator subtracts the number to its right
from the number to its left. Note that minus can also be
used as a unary operator to negate an expression. See
“Unary Operators” beginning on page 2-35.
* The multiply operator multiplies the two numbers it
appears between.
/ The division operator divides the number to its left by
the number to its right.
div The divide and truncate operator divides the number to
its left by the number to its right and truncates the
remainder so that a whole number is returned.
mod The modulo operator divides the number to its left by
the number to its right and returns only the remainder.
<< The bitwise shift left operator is an infix operator. In
the expression:
x << y ;
x is shifted left by y bits.
>> The bitwise shift right operator is an infix operator. In
the expression:
x >> y ;
x is shifted right by y bits. The most significant bit is
duplicated in the shift operation.
See Table 2-5 on page 2-39 for a summary of operator precedence.
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
Operators 2-33
Equality and Relational Operators 2
{ = | <> | < | > | <= | >=}
NewtonScript provides the standard set of binary equality and relational
operators. The equality operators are: equal (=) and not equal (<>). The
relational operators are less than (<), greater than (>), less than or equal to
(<=), and greater than or equal to (>=).
= The equal operator tests the value of immediates and
reals, and the identity of references; returning true if
they are equal and nil if they are not equal.
<> The not equal operator tests the value of immediates
and reals, and the identity of references; returning true
if they not equal and nil if they are equal.
< The less than operator compares the values of numbers,
characters, and strings; returning true if the operand
on the left of the operator is less than the operand on its
right and nil otherwise. An error is signalled if you try
to compare arrays or frames.
> The greater than operator compares the values of
numbers, characters, and strings; returning true if the
operand on the left of the operator is greater than the
operand on its right and nil otherwise. An error is
signalled if you try to compare arrays or frames.
<= The less than or equal to operator compares the values
of numbers, characters, and strings; returning true if
the operand on the left of the operator is less than or
equal to the operand on its right and nil otherwise. An
error is signalled if you try to compare arrays or frames.
= <> < > <= >=
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-34 Operators
>= The greater than or equal to operator compares the
values of numbers, characters, and strings; returning
true if the operand on the left of the operator is greater
than or equal to the operand on its right and nil
otherwise. An error is signalled if you try to compare
arrays or frames.
This expression tests the identity of two reference objects:
"abc"<> [1, 2];
It evaluates to true because the two objects are not the same object.
In the same way, the equality operator (=), when applied to two array
objects, compares their identity, as shown when you execute the code:
[1,2] = [1,2];
This expression evaluates to nil even though at first glance it looks as
though it should be true. This is because each time the [1,2] expression is
evaluated a new object is created.
The relational operators work with numbers, characters, and strings. If you
try to use these operators with arguments that are arrays or frames, an error
is signalled.
Boolean Operators 2
{ and | or }
The Boolean operators, and and or, are binary logical operators that
compare two expressions.
and The and operator tests the logical truth of its two
operands; returning true if both expressions are true
and nil otherwise.
and or
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
Operators 2-35
or The or operator tests the logical truth of its two
operands; returning true if either expression is true
and nil if both expressions are false.
Expressions involving the Boolean operators, and and or, like their
counterparts, && and ||, in the C programming language, short circuit or
stop evaluation as soon as the truth of an expression is determined. For
instance, if
x < length(someArray)
evaluates to nil in a conditional expression like
if x < length(someArray) and someArray[x]
then doSomething
else doSomethingElse;
processing is stopped immediately and goes on to the else clause. If one
part of an and operation is not true, the whole and expression is not true.
Therefore, it is not necessary to evaluate the second half of the and
expression when the first half is not true. When this occurs it is said that
execution is short-circuited. Similarly, if the first part of an or operation
is true, than the whole or expression is true, and the second part is
not evaluated.
The return value of an expression using any of the logical operators is either
nil, which is false, or anything other than nil, which is true.
Unary Operators 2
{ - | not }
The unary prefix operators, minus (-) and not, precede any single expression.
- not
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-36 Operators
- The minus (-) operator returns the additive inverse of
the expression it precedes.
not The not operator is used before an expression to
perform a logical negation of that expression.
Here are some examples of these operators in use:
-x; not x; -(1 + 5);
not(a and -f(12) > 3);
Exists is another NewtonScript unary (but postfix) operator. It is described
in the section“Exists” beginning on page 2-37.
String Operators 2
string1 { & | && } string2
The two string operators, && and &, create a new string from the contents of
two strings you provide. The single & operator creates a new string that has
no spaces between the two objects, while the double && operator adds a
space between the two strings in the new string.
If you use an object that is not a string in an && or & expression, NewtonScript
converts the object to a string and uses it to construct a new string. This works
for symbols, characters, and numbers.
An & and && expression returns a new string.
& An & expression concatenates the string yielded by the
expression on its left to the string yielded by the
expression on its right.
&& An && expression creates a new string by concatenating,
with a space, the string yielded by the expression on its
left to the string yielded by the expression on its right.
& &&
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
Operators 2-37
The single & operator concatenates the two strings by leaving no space, in the
new string, between what was the second string and the first string. For
instance, the expression:
"foo" & 17
creates the new string:
"foo17"
In contrast, the && operator creates a new string by copying the first string,
adding a space, and then copying the second string, as you can see, in the
following expression and its result:
"happy" && "days"
"happy days"
Exists 2
lValue exists
The exists operator is a special postfix operator that follows a single
variable that can be a symbol, a frame accessor, or a message send.
The exists operator is used to check for the existence of variables, slots, or
methods. When you apply the exists operator to an identifier, such as a
variable, it returns true if the variable is defined in the current context and
nil otherwise. (For more information about the scope of variables see
“Scope” beginning on page 1-4.)
lValue Consists of an expression that evaluates to a symbol,
frame accessor, or a message-send.
All of these are legal forms for an exists expression to take:
x exists;
x.y exists;
lvalue exists
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
2-38 Operator Precedence
x.(y) exists;
x:m exists;
Here is an example of a simple if…then structure that uses exists:
if myVar exists then myVar else 0;
When you apply exists to a frame accessor, exists returns true if the
slot exists in the frame or in any of its prototype frames, and nil otherwise.
(For more information about prototype frames and inheritance, see
Chapter 5, “Inheritance and Lookup.”) If…then expressions are described
in Chapter 3, “Flow of Control.”
This operator can be useful if you want to check for the existence of a slot
that may or may not be in a proto frame.
if myFrame.aSlot exists then
if not hasSlot(myFrame, 'aSlot) then
print("'aSlot slot is in a prototype of myFrame")
The built-in function HasSlot provides similar functionality to the exists
operator though they differ in the type of inheritance that is used to search
for slots. See also “Inheritance Rules for Testing for the Existence of a Slot,”
in Chapter 5, and Chapter 6, “Built-In Functions.”
Note
The exists operator is not guaranteed
to work for local variables. ◆
Operator Precedence 2
In case it is not inherently apparent in an expression, a set of ratings tells
the compiler which operator to evaluate first (or which operator takes
precedence). Table 2-5 lists the order of precedence of all the NewtonScript
operators in order from top to bottom. Note that operators grouped together
in the table are of equal precedence.
C H A P T E R 2
Objects, Expressions, and Operators
Operator Precedence 2-39
Table 2-5 Operator precedence and associativity
Operator Action Associativity
. slot access left-to-right
:
:?
message send
conditional message send
left-to-right
[] array element left-to-right
- unary minus left-to-right
<<
>>
left shift
right shift
left-to-right
*
/
div
mod
multiply
float division
integer division
remainder
left-to-right
+
-
add
subtract
left-to-right
&
&&
concatenate (string copy
of expression value)
concatenate with 1 space
between
left-to-right
exists variable & slot existence none
<
<=
>
>=
=
<>
less than
less than or equal
greater than
greater than or equal
equal
not equal
left-to-right
not logical not left-to-right
and
or
logical and
logical or
left-to-right
:= assignment right-to-left
Compound Expressions 3-1
C H A P T E R 3
Flow of Control 3
This chapter discusses the syntax and semantics of the standard flow-ofcontrol
mechanisms including compound expressions, conditional
expressions and iterators.
Also included is a discussion of the non-standard flow-of-control mechanism
called exception handling that NewtonScript uses to control exceptional
situations or errors.
Compound Expressions 3
begin
expression1;
expression2;
…
expressionN[;]
end
Figure 3-0
Table 3-0
Listing 3-0
begin expression ; expression ; end
C H A P T E R 3
Flow of Control
3-2 If…Then…Else
In NewtonScript, the keywords begin and end are used to group expressions,
not to create structured blocks that define the scope of variables, as they are
in some languages.
This construct is useful in conditional expressions, in any of the looping
expressions, and in function definitions. In fact, anywhere the syntax
specifies a single expression, you can use a compound expression instead.
The compound expression returns the result of the last expression.
expression Consists of any valid NewtonScript expression; it must
be separated from the next expression by a semicolon,
unless it is the last expression in the compound
expression. In this case, the keyword end separates it
from any following expressions.
If you want to execute more than one expression in a conditional expression,
use the keywords begin and end to group the expressions as shown in
this example:
if x=length(myArray) then
begin
result := self:read(x);
print(result)
end
If…Then…Else 3
if testExpression then expression [;]
[else alternateExpression]
The if…then…else construct allows you to dictate programmatic flow of
control using test conditions.
if testExpression then expression ; else alternateExpression
C H A P T E R 3
Flow of Control
Iterators 3-3
As is standard in other programming languages, you use an if expression to
carry out one set of operations, when the condition you set up in a test
expression is true, and another set of operations when the text expression
evaluates to nil.
The if expression returns the value of its expression or alternateExpression.
clause, unless the test condition is not true and there is no else clause. In
that case, nil is returned.
testExpression Consists of an expression that tests for the truth of a
condition. If the test expression evaluates to anything
other than nil, the expression following it is executed.
expression Consists of any valid NewtonScript expression. A
compound expression may be substituted. (For more
information see the section “Compound Expressions.”)
This expression is executed if the test is true; its value is
returned as the value of the if expression.
alternateExpression Consists of any valid NewtonScript expression. A
compound expression may be substituted. (For more
information see the section “Compound Expressions.”)
The else clause, along with the alternateExpression that
follows it, is executed if the test expression evaluates
to nil.
An else clause binds to the nearest unmatched if-then clause.
Iterators 3
NewtonScript includes these iterators:
■ For
■ Foreach
■ Loop
C H A P T E R 3
Flow of Control
3-4 Iterators
■ While
■ Repeat
■ Break
For 3
for counter := initialValue to finalValue [by incrValue ] do expression
The for loop performs a set of expressions repeatedly, until a loop counter
variable equals or exceeds a specified final value or a Break expression is
reached. A counter variable keeps track of the number of times the loop has
executed. You specify the initial value and final value of the counter variable.
If you choose not to specify the amount to increase (or decrease) the counter
by using the optional keyword by followed with an incremental value, the
counter gets incremented by the default value of 1.
A for loop expression returns nil (or the argument of a break expression, if
one is used to terminate the loop.)
counter This symbol is set to the value of the initialValue
expression when a for loop starts. After each repetition
of the loop, the counter variable is incremented by the
value of incrValue. or by the default value of 1 if an
incremental value is not specified.
The counter symbol is automatically declared as a local
by the NewtonScript compiler.
On loop exit the value of counter is undefined. It is an
error to change its value from within the loop body. If
you do so, loop behavior is undefined.
counter initialValue to finalValue
by incrValue
for : =
do expression
C H A P T E R 3
Flow of Control
Iterators 3-5
initialValue This expression must evaluate to an integer. It is
evaluated once before the loop starts and is used as the
initial value of the counter.
finalValue This expression must evaluate to an integer. It is
evaluated once before the loop starts and is used as the
final value of the counter.
incrValue This expression follows the keyword by. It is evaluated
once before the loop starts and used throughout the
loop execution to increment (or decrement) the counter
variable.
The incremental value expression must evaluate to an
integer (either positive or negative); a value of zero
generates a run-time error. If you do not specify an
incremental expression, after the keyword by, a default
value of 1 is used to increment the counter.
expression Consists of any valid NewtonScript expression. A
compound expression may be substituted. (For more
information see the section “Compound Expressions.”)
Here is an example of a for loop.
for x:=1 to 10 by 2 do print(x);
1
3
5
7
9
C H A P T E R 3
Flow of Control
3-6 Iterators
Foreach 3
foreach [slot,] value [deeply] in {frame | array}
{collect | do} expression
Using the foreach iterator is one way you can access data stored in frames
or arrays. This iterator executes once for each element in an array or frame
allowing you to either iterate an expression over each value stored in an
array or frame, or to collect data during each iteration.
In an array, iteration begins with the first element of the array, element 0. In a
frame the starting point and subsequent order of iteration is unpredictable
since frame slots are not stored in any particular order.
This iterator also has a special option, deeply, for frame iteration over
values in the target frame and in its proto chain of frames as well. For information
on prototype inheritance see Chapter 5, “Inheritance and Lookup.”
Aforeach expression returns nil (or the argument of a break expression,
if one is used to terminate the loop.)
slot This symbol is set to the name or index of the next slot
on each loop iteration over the elements of an array or
frame. The value of this variable is undefined on loop
exit. Using the slot variable is optional. If you specify
just one variable of the slot, value pair, it’s assumed to
be as the value.
The slot symbol is automatically declared as a local by
the NewtonScript compiler.
, value deeply in
frame
array
expression
foreach
do
collect
slot
C H A P T E R 3
Flow of Control
Iterators 3-7
value Set to the value of the next array element or frame slot
on each loop iteration over the elements of an array or
frame. The value of this variable is undefined on loop
exit. Using the value variable is mandatory. If you
specify just one variable, of the slot, value pair, it’s value
is assigned as the element value.
The value symbol is automatically declared as a local by
the NewtonScript compiler.
array An expression that evaluates to an array.
frame An expression that evaluates to a frame.
expression Consists of any valid NewtonScript expression. A
compound expression may be substituted. (For more
information see the section “Compound Expressions”
beginning on page 3-1)
deeply Optional. If this keyword is included, iteration occurs
over values in the immediate frame first and then in the
_proto frame(s) as well. (For information on prototype
inheritance see Chapter 5, “Inheritance and Lookup.”) If
you specify the deeply option and the frame you are
concerned with does not have a _proto frame, no error
is produced. Instead, the slot values evaluate to those of
the current frame.
You use foreach to access data stored in a frame that functions like a Pascal
record or a C struct. The data used in the following example is the
nameFrame frame, defined as:
nameFrame := { name:"Carol",
office:"San Diego",
phone:"123-4567"};
C H A P T E R 3
Flow of Control
3-8 Iterators
You can use the foreach do loop to access and print the slot names and
values stored in a nameFrame by writing a method like reportIt:
report:= { reportIt: func(frameName)
foreach slot, value in frameName do
print(slot && “:” && value);
}
When you send the message reportIt with the argument nameFrame to
the report object, as shown here:
report:reportIt(nameFrame);
this is the output produced:
"name : Carol"
"office : San Diego"
"phone : 123-4567"
Using collect with the foreach iterator makes it easy to collect the data
and manipulate it. Consider a dataFrame which is defined as:
dataFrame := {1,3,5,7,9}
You can collect the squares of each value in dataFrame and print the results,
with the code shown here:
result := foreach value in dataFrame collect value*value;
print(result);
The values are collected in an array, as shown in the output:
[1,9,25,49,81]
Note
The behavior of foreach is undefined when the array or
frame is modified inside the loop body, except for the specific
case of deleting the current element. In this specific case, the
loop will continue on to the next element as expected. ◆
C H A P T E R 3
Flow of Control
Iterators 3-9
If you want the foreach iterator to look up slot values in the prototype
frame in addition to the current frame, use the deeply option. To make use
of the deeply option with this iterator, your data set must include a frame
that references a prototype frame. For purposes of example we can use the
data defined here as:
x := {one:1, two:2, three:3};
y := {four:4, five:5, combo:x};
z := {six:6, _proto:y};
You can consult the picture of this data, shown in Figure 3-1, while looking at
the accompanying table, Table 3-1, which shows the different results
produced by using foreach both alone and with the deeply option.
Figure 3-1 Data objects and their relationships
Table 3-1 allows you to compare the results produced by two functions,
normalList and deeplyList, as applied to the data in Figure 3-1.
Test Data x
one
two
three
1
2
3
x:={one:1,two:2,three:3};
#440F2D9 {One:1,
two:2,
three:3}
y:={four:4,five:5,combo:x};
#440F891 {four:4,
five:5,
combo:{One:1,
two:2,
three:3}
z:={six:6,_proto:y};
#440FE61 {six:6,
_proto:{four:4,
five:5,
combo:{#440F2D9}}}
z
four
five
combo
4
5
x
y
six
_proto
6
y
C H A P T E R 3
Flow of Control
3-10 Iterators
Table 3-1 Result comparison for the iterators foreach and foreach deeply
Loop 3
loop expression
This mechanism simply repeats any expressions that occur within the loop
expression until a break expression is encountered; if no break expression
is reached the loop never ends.
foreach foreach deeply
normallist := func (param) begin
foreach tempItem in param
collect tempItem;
end;
deeplylist := func (param) begin
foreach tempItem deeply in param
collect tempItem;
end;
:normallist(x)
#4413441 [1, 2, 3]
:deeplylist(x)
#44137D9 [1, 2, 3]
:normallist(y) // same
#4413A11 [4,
5,
{One: 1,
two: 2,
three: 3}]
:deeplylist(y)
#4413C49 [4,
5,
{One: 1,
two: 2,
three: 3}]
:normallist(z)
#4416E29 [6,
{four: 4,
five: 5,
combo: {#4415D79}}]
:deeplylist(z)
#4416FE1 [6,
4,
5,
{One: 1,
two: 2,
three: 3}]
loop expression
C H A P T E R 3
Flow of Control
Iterators 3-11
The loop expression returns the argument of the break expression that is
used to terminate the loop.
expression Consists of any valid NewtonScript expression. A
compound expression may be substituted. (For more
information see the section “Compound Expressions”
beginning on page 3-1) This expression is evaluated
during each loop iteration.
This example prints the value of the variable x until it reaches the value of 0
and the break expression is executed.
local x:=4;
loop
if x = 0 then
break
else
begin
print(x);
x:=x-1
end
4
3
2
1
While 3
while condition do expression
The while loop evaluates the conditional expression first. If it evaluates to a
non-nil value (true or any other value that is not nil) the expression after
the keyword do executes. This sequence repeats until the conditional
expression evaluates to nil and ends loop execution.
while condition do expression
C H A P T E R 3
Flow of Control
3-12 Iterators
Awhile expression returns nil (or the argument of a break expression, if
one is used to terminate the loop.)
condition Consists of an expression that tests for the truth of a
condition. If the test expression evaluates to nil, loop
execution ends.
expression Consists of any valid NewtonScript expression. A
compound expression may be substituted. (For more
information see the section “Compound Expressions”
beginning on page 3-1) This expression is evaluated
during each loop iteration.
Repeat 3
repeat
expression1;
expression2;
…
expressionN[;]
until condition
The repeat loop executes the expression(s) inside the loop first and then
evaluates the test expression. If the expression at the end of the loop
evaluates to nil, the expressions repeat and the test expression is evaluated
again. This continues until the expression evaluates to non-nil, at which
point the loop ends.
repeat expression ; expression ; until condition
C H A P T E R 3
Flow of Control
Exception Handling 3-13
Arepeat expression returns nil (or the argument of a break expression, if
one is used to terminate the loop.)
condition Consists of an expression that tests for the truth of a
condition. If the conditional expression evaluates to
anything other than nil, loop execution ends.
expression Consists of any valid NewtonScript expression.
Break 3
break [expression ];
While not an iterator itself, the Break expression interrupts the execution of
any of the iterative structures. You must use the Break expression to stop the
simple Loop structure, which has no built-in constructs to stop it.
If a expression follows Break, it is evaluated and returned as the value of the
loop. If you use the Break with no expression following it, the loop returns
the value nil.
expression Consists of any valid NewtonScript expression. A
compound expression may be substituted. (For more
information see the section “Compound Expressions”
beginning on page 3-1) The value of this expression is
returned as the value of the Break expression.
Exception Handling 3
This section describes exception handling in NewtonScript. Exception
handling is a non-standard flow-of-control mechanism that NewtonScript
inherits from Newton system software.
NewtonScript exception handling allows you to respond to exceptional
conditions that arise during the execution of your program. An exceptional
condition, or exception, is a condition that either the Newton system
break expression
C H A P T E R 3
Flow of Control
3-14 Exception Handling
software or your own code raises when something unexpected or erroneous
happens at run time.
When an exception is raised at run time, the system can transfer control to an
exception handler, which is a block of code that attempts to handle the
condition gracefully, rather than allowing the application to crash. An
exception handler can respond by displaying an error message, reverting the
state of a computation, or taking some other action or actions.
The act of raising an exception is known as throwing an exception. An
exception handler catches the exception and responds in some manner. Each
exception has a unique name and each exception handler responds to a
specific exception or class of exceptions.
Newton system software throws and catches a number of built-in exceptions.
You can define, throw, and catch your own exceptions, and you can also
catch and handle the built-in exceptions.
Working with Exceptions 3
Working with exceptions in NewtonScript involves a number of entities. You
can perform the following actions to work with exceptions:
■ define an exception symbol for a specific exception or class of exceptions
■ enclose a list of statements within a try statement to catch any exceptions
that occur during execution of those statements
■ catch a specific exception or class of exceptions with an onexception
statement
■ use the CurrentException function to examine the frame associated
with the exception that you are handling
■ throw an exception when you detect a condition that request handling
■ rethrow an exception from within your exception-handling code to allow
the next handler for the exception to respond to it
You can provide exception handling for any list of statements in your
NewtonScript programs. You can also nest an exception-handling block
C H A P T E R 3
Flow of Control
Exception Handling 3-15
of code inside of another exception-handling block of code to provide a
hierarchical chain of exception handlers.
Each exception handler can specify which exception or class of exceptions
it processes by naming the symbol or symbol prefix that it handles. An
exception handler can also reraise (rethrow) the exception that it is handling
to allow other exception handlers in the chain an opportunity to process
the exception.
The basic process for implementing exception handling is as follows:
1. Decide on a name for the exceptions that you are going to define and how
you are going to respond when each exception is raised.
2. Write your code and use the Throw function to raise exceptions where
appropriate.
3. Write an onexception clause for each exception. Each clause names an
exception and provides a statement to handle that exception.
4. Enclose the list of statements in which you are raising and handling
exceptions with a Try statement.
Defining Exceptions 3
Each exception is named with an exception symbol. You must adhere to the
following format rules when defining an exception symbol. Each symbol
■ must be enclosed in vertical bars (|)
■ must contain at least one part that begins with the prefix evt.ex
■ can contain up to 127 characters
■ can contain multiple parts that are separated by semicolons (;)
A few example of exception symbols are shown in Listing 3-1.
C H A P T E R 3
Flow of Control
3-16 Exception Handling
Listing 3-1 Exception symbols
|evt.ex|
|evt.ex.fr.intrp|
|evt.ex.div0|
|evt.ex.msg;type.ref.frame|
IMPORTANT
Do not leave a space between the parts of exception
symbols, since the vertical bars make the space part of the
exception symbol. ◆
The prefixes contained in the exception symbols are used to define the
hierarchy of exception handlers, as described in the section “Catching
Exceptions” beginning on page 3-21. These prefixes are also important
for defining exception types, as described in the section “Exception Frames”
on page 3-16.
Exception Symbol Parts 3
Each exception symbol can contain multiple parts, enclosed in vertical bars
and named as described earlier in this section. For example, the symbol
|evt.ex;type.ref.something|
contains two parts. The parts of an exception symbol must be separated by
a semicolon.
When an exception symbol contains multiple parts, the exception is still
processed as a single exception. This means that the first exception handler
to catch any part of the exception symbol handles the exception. That
handler can rethrow the exception to allow other handlers to catch it.
Exception Frames 3
A frame is associated with each exception. This exception frame contains
two slots: a name slot and a data slot. The name slot is always named name
and always contains the exception symbol. The name and contents of the
C H A P T E R 3
Flow of Control
Exception Handling 3-17
other slot, which contains the data, depend on the composition of the
exception symbol, as shown in Table 3-2.
Table 3-3 shows several examples of exceptions and the frames associated
with them.
You can access the frame that is associated with an exception from within
your exception handler by calling the built-in function CurrentException,
described in Chapter 6, “Built-In Functions.”
Table 3-2 Exception frame data slot name and contents
Exception
symbol
Slot
name Slot contents
contains part
with prefix
type.ref
data a data object, which can be any
NewtonScript object
contains part
with prefix
evt.ex.msg
message a message string
any other error an integer error code
Table 3-3 Exception frame examples
Exception symbol Exception frame
|evt.ex;type.ref| {name: '|evt.ex;type.ref|, data:
{type: 'inka, size: 42, weight:
177}}
|evt.ex.msg| {name: '|evt.ex.msg|, message:
"there seems to be a problem"}
|evt.ex| {name: '|evt.ex|, error: -48666}
C H A P T E R 3
Flow of Control
3-18 Exception Handling
The CurrentException function returns the frame that is associated with
the current exception. You can examine the frame returned by
CurrentException to determine what kind of exception you are handling.
For example, you can call the HasSlot function to determine if the frame
contains a slot named error and you can then take appropriate action.
The Try Statement 3
You use the try statement to enclose a list of statements in which you want
to handle exceptions. The syntax of a try statement is
try
expression1;
expression2;
…
expressionN
onexception exceptionSymbol do
statement
onexception exceptionSymbol do
statement...
The try statement encloses statement1 through statementN and transfers
control to one of the onexception clauses when an exception is raised. If
no exceptions are raised, the value of the try statement is the value of its
final statement. If an exception is raised and an onexception clause
handles that exception, the value of the try statement is the value of the
executed onexception clause’s statement.
exeptionSymbol do statement
try
onexception
expression ; expression ;
C H A P T E R 3
Flow of Control
Exception Handling 3-19
expression Any valid NewtonScript expression.
exceptionSymbol An exception symbol that can contain multiple parts
separated by semicolons. The symbol is enclosed in
vertical bars and can contain up 127 characters.
Exception symbols are described in “Exception Symbol Parts” beginning on
page 3-16. Examples of the try statement and onexception clauses are
found in Listing 3-4 on page 3-22.
Throwing Exceptions 3
To raise an exception in NewtonScript, you need to call the Throw function
and to include the exception name and data as parameters. The form of the
data that you send as a parameter must match the type of exception you
are throwing.
The Throw(name,data) function raises an exception and creates an exception
frame with the specified name and data. The possible values for the data
parameter depend on the composition of name, and are shown in Table 3-2 on
page 3-17. The Throw function is described in Chapter 6, “Built-In Functions.”
You call the Throw function from within a list of statements that are enclosed
by a Try statement. NewtonScript transfers control to the onexception
clause whose symbol matches name. Listing 3-2 shows several examples of
calls to the Throw function.
Listing 3-2 The Throw function
Throw('|evt.ex.foo|, -12345);
Throw('|evt.ex.msg|, "This is my message");
Throw('|evt.ex;type.ref.something|, ["a", "b", "c"]);
C H A P T E R 3
Flow of Control
3-20 Exception Handling
Note that the composition of the exception symbol that you pass as the first
parameter to the Throw function defines the kind of data that you pass as the
second parameter:
■ The first statement in Listing 3-2 requires an error number as its second
parameter.
■ The second statement in Listing 3-2 contains the prefix evt.ex.msg and
thus requires a message string as its second parameter.
■ The third statement in Listing 3-2 contains the prefix type.ref and thus
requires a data object (in this case, an array) as its second parameter.
Throwing an Exception to Another Handler 3
You can pass control from within an exception handler to the next enclosing
Try statement by reraising the exception. To do this, you call the Rethrow
function. This function is described in Chapter 6, “Built-In Functions.”
The Rethrow function reraises the current exception to allow the next
enclosing Try statement an opportunity to handle it. The Rethrow function
also passes along the same parameters as were passed with the original call
to the Throw function. The following example illustrates the use of Rethrow:
onexception |evt.ex.msg| do
if StrEqual (CurrentException().message, someString)
then self:doSomething();
else Rethrow()
IMPORTANT
You can call the Rethrow function only from within an
onexception clause. ▲
C H A P T E R 3
Flow of Control
Exception Handling 3-21
Catching Exceptions 3
When an exception is thrown during the execution of a list of statements,
execution of that list of statements is terminated and control is transferred
to the first exception handler that matches the exception. Each exception
handler is an onexception clause enclosed within a try statement, as
shown in Listing 3-3 and Listing 3-4.
Each onexception clause specifies the symbol of the exception or the class
of exceptions that it handles. The first exception handler that matches the
symbol of the exception that has been raised is the handler that is invoked.
This happens as follows:
1. When an exception is raised, Newton system software examines the
onexception clauses of the try statement that is currently active.
The onexception clauses are examined in order, from first defined to
last defined.
2. The first matching onexception clause is executed and the value of the
clause becomes the value of the try statement. A matching onexception
clause is one whose exception symbol is a prefix of any of the parts of the
exception that was raised.
3. If the active try statement does not contain a matching onexception
clause, the exception is passed onto the next enclosing try statement.
4. The exception is passed along to enclosing try statements until it is
handled. If no onexception clause in your application handles it, the
exception will be handled by the system, which responds by displaying an
error alert.
There are two logical points that should be considered in structuring code
with exception handlers.
First, since exceptions are handled by the first onexception clause that
contains a prefix of a part of the exception symbol, you need to order your
onexception clauses from most specific to least specific. For example, the
code in Listing 3-3 contains three onexception clauses ordered improperly.
C H A P T E R 3
Flow of Control
3-22 Exception Handling
Listing 3-3 Several onexception clauses ordered improperly
try
c := x:myFunc(p, q);
:anotherFunc(c)
onexception |evt.ex.pgm.fnerr| do
begin
print(“function error”);
c := nil;
end
onexception |evt.ex.pgm| do
print(“program error”)
onexception |evt.ex.pgm.dataerr| do
print(“data error”);
The final onexception clause in Listing 3-3 will never be executed because
the second onexception clause catches any exceptions that contain the
evt.ex.pgm prefix. Changing the order of the clauses to make the least
specific (the |evt.ex.pgm| symbol) clause last fixes the problem. This
improved version of the code is shown in Listing 3-4.
Listing 3-4 The onexception clauses properly ordered
try
c := x:myFunc(p, q);
:anotherFunc(c)
onexception |evt.ex.pgm.fnerr| do
begin
print(“function error”); do
c := nil;
end
onexception |evt.ex.pgm.dataerr| do
print(“data error”)
onexception |evt.ex.pgm| do
print(“program error”);
C H A P T E R 3
Flow of Control
Exception Handling 3-23
Second, an onexception clause is matched with the nearest try statement,
just as an else clause is matched to the nearest if-then clause. However,
unlike the if-then case, a single try statement can bind to multiple
onexception clauses. Listing 3-5 illustrates how this can cause problems
when nesting try blocks. Listing 3-6 then shows how this problem can be
avoided by explicitly declaring try blocks with the keywords begin and end.
Listing 3-5 Improperly nested try blocks
func f()
begin
try
try
self:doSomething()
onexception |evt.ex| do
print( CurrentException() );
self:doSomethingElse()
onexception |evt.ex| do
print( “There was a problem.” );
end
Listing 3-6 Nested try block problem fixed using begin and end (shown
in bold)
func f()
begin
try
try
begin
self:doSomething()
onexception |evt.ex| do
print( CurrentException() );
end
C H A P T E R 3
Flow of Control
3-24 Exception Handling
self:doSomethingElse()
onexception |evt.ex| do
print( “There was a problem.” );
end
IMPORTANT
The onexception syntax is not forgiving about extra
semicolons. Never include a semicolon (;) before an
onexception clause. ▲
Responding to Exceptions 3
This section shows and describes several examples of using exception
handling in a NewtonScript application program.
Listing 3-7 shows an exception handler that catches the exception raised by
the Newton system software when there is not enough memory to store a
new date in the Datebook soup.
Listing 3-7 Handling a soup store exception
onException |evt.ex.fr.store| do
:Notify(kNotifyAlert, "Dates",
"Not enough memory to save changes.");
Listing 3-8 shows an exception handler that examines the exception frame to
determine if the exception represents a certain error. If so, the handler takes
an action; otherwise, the handler rethrows the exception so that it can be
caught by another handler.
C H A P T E R 3
Flow of Control
Exception Handling 3-25
Listing 3-8 An exception handler checking the exception frame
onException |evt.ex| do
if HasSlot(CurrentException(), 'error) then
begin
if CurrentException().error = -48211 then
Print(“The string you entered is too large”)
else Rethrow();
end
else Rethrow();
About Functions and Methods 4-1
C H A P T E R 4
Functions and Methods 4
This chapter describes the way you encapsulate and access code in functions
and methods, as well as related topics, including:
■ method and function definition
■ messages
■ passing parameters
■ function objects
■ native functions
About Functions and Methods 4
Most functions in NewtonScript are really methods; that is, they are defined
within the context of a frame that can receive messages. In fact, a method in
NewtonScript is nothing more than a function referenced by a frame slot and
invoked with a message send.
You send messages to objects to execute methods, as in other object-oriented
languages. In NewtonScript, the frame is the only type of object that receives
messages. (See the section “Frame” beginning on page 2-17.)
Figure 4-0
Listing 4-0
Table 4-0
C H A P T E R 4
Functions and Methods
4-2 About Functions and Methods
NewtonScript also has built-in global functions that are part of the system.
These are discussed in Chapter 6, “Built-In Functions.”
Function Constructor 4
func [native](paramList) expression
The func expression is used to create a function or method.
The syntax of a function constructor consists of the reserved word, func,
and the optional keyword, native, followed by parentheses that surround
zero or more parameters in a comma-separated list, and a body of code
consisting of one expression. The keyword native denotes a native
function; see the section “Native Functions” on page 4-16.
A function constructor returns a function object, which, when executed,
returns the value of its expression. This is the last expression executed, if
expression is a compound expression. See the section “Function Objects”
beginning on page 4-9.
paramList An optional list of parameter identifiers that are
separated by commas and enclosed in parentheses. If
your function does not use parameters you must still
include an empty set of parentheses following the
keyword func, or native (if it appears). Any identifiers
in paramList can be preceded by the keywords int or
array, which automatically declares them as variables
of the respective types.
expression Consists of any valid NewtonScript expression. A
compound expression may be substituted. (For more
information see the section “Compound Expressions”
on page 3-1.)
func native ( paramList ) expression
C H A P T E R 4
Functions and Methods
Function Invocations 4-3
When a function is executed, it returns the value of the expression evaluated.
The following example, myFunction, simply returns the value of the
difference between its two parameters, that is, the value of the if expression.
myFunction := func(n1, n2)
if n1 > n2 then n1 - n2;
else n2 - n1
Return 4
return [returnValue]
The return expression is used to exit a function and return a value.
When an expression appears following the keyword, return, it is evaluated
and its value is returned as the value of the function. If you do not specify a
return value, nil is returned on function exit.
returnValue Optional. Consists of any valid NewtonScript
expression or compound expression. If no expression
follows the return keyword, the return expression
evaluates to nil.
Function Invocations 4
There are three ways function objects can be executed in NewtonScript:
■ as the result of a message-send
■ by using the call with syntax
■ with a global function invocation
This section describes each of these in turn.
return expression
C H A P T E R 4
Functions and Methods
4-4 Function Invocations
Message-Send Operators 4
[{inherited|frame}] {:|:?} message(paramList)
Most code is executed in response to messages you send to a frame. Messages
are sent by using either the colon (:), which is the message-send operator, or
the colon-question mark (:?), which is the conditional message-send operator.
The message-send operator (:) sends a message and its arguments, if any, to
a frame object. The conditional message-send (:?) first checks to see if a
method exists anywhere in the inheritance chain before sending the message.
The optional frame expression, frame, appears before the operator and
specifies the frame where the message is sent. If a frame expression is
specified, the message is sent directly to the frame you specify, and it
becomes the receiver of the message.
When nothing appears before the message-send operator, the message is sent
to the current receiver, which you can refer to using the pseudo-variable,
self. Rather than leaving a blank before the message-send operator, you can
make your code more readable by putting self there, to specify explicitly
the current receiver. (See “Note” on page 5-10 for a discussion of the pros
and cons of this usage of self.)
If you want to call an inherited method instead of the method that overrides
it, use the keyword, inherited, before the message-send operator. This
forces NewtonScript to bypass the receiver and look up the value of the
method in the prototype chain, starting after the frame where the currently
executing method was found. Note that lookup stops at the end of the
prototype chain and does not continue up the parent chain. For more information
on lookup see Chapter 5, “Inheritance and Lookup.”
The message that follows the message-send operator is a symbol. The
message-send operator looks for a frame slot with that name. The frame slot
(
:
: ?
)
inherited
frame
message paramList
C H A P T E R 4
Functions and Methods
Function Invocations 4-5
must reference a function with the same number of parameters used in the
message-send parameter list.
frame Any valid NewtonScript expression that evaluates to a
frame. The frame specified becomes the receiver of the
message. The message is sent to the current receiver
when a frame does not appear before the colon, as in the
following expression.
:message(argList);
inherited A keyword specifying that the message is being sent
to an inherited version of the method code residing
somewhere in the prototype chain. Using the
inherited keyword forces method lookup to start in
the prototype chain rather than in the receiver.
message A symbol used to look up the method using the
standard inheritance rules, beginning with the receiver,
at run time. For more information on lookup see
Chapter 5, “Inheritance and Lookup.”
paramList Consists of a list of zero or more parameters, separated
by commas and enclosed by parentheses. The number
of parameters must match the number of parameters
expected by the method.
When the following message-send executes, the message, msg1, is sent to the
object, frame4.
frame4:msg1();
If you send the same message without specifying which frame is the receiver,
the message is sent to the current receiver, as in the expression:
:msg1();
The same operation could be written as:
self:msg1();
C H A P T E R 4
Functions and Methods
4-6 Function Invocations
If you are not sure if a method exists, send the message using the conditional
message-send operator (:?). This operator insures that the message is sent
only if NewtonScript can find the method.
Note that the following two expressions are equivalent:
if frameName:messageName exists
then frameName:messageName()
and,
frameName:?messageName()
The second is preferable, however, since the first message will be looked up
twice; once to evaluate the exists expression, and once for the
message-send.
You can also use the built-in function Perform() to send a message with
a run-time argument list. There is also a function, PerformIfDefined,
which mimics the conditional message send operator (:?). Two functions
also exist which will send a message, but only search the prototype
(and not the parent) inheritance chains; these are ProtoPerform and
ProtoPerformIfDefined. All these functions are described in Chapter 6,
“Built-In Functions.”
Call With 4
call function with (paramList)
The call with expression executes the specified function object and its
parameters, using the value of the environment that was captured when the
function object was created. Thus, the function object executes as a closure
would in a language like Lisp. See the section “Function Objects” beginning
on page 4-9 for more information.
call function with ( paramList )
C H A P T E R 4
Functions and Methods
Function Invocations 4-7
You can call a function with a run-time argument list by using the built-in
function Apply. For more information on this function see Chapter 6,
“Built-in Functions.”
function Consists of any valid NewtonScript expression that
evaluates to a function.
paramList Consists of a list of zero or more parameters, separated
by commas and enclosed by parentheses. The number
of parameters must match the number of parameters
expected by the function.
Acall with expression returns the result of the function it executes.
Global Function Declaration 4
{ global|func } functionName (paramList) expression
You can use the global function definition syntax to define global functions
in some NewtonScript implementations. Note that except for the keyword
global, this syntax is the same as the regular function definition syntax
discussed in the section “Function Constructor” beginning on page 4-2.
Global functions can only be defined at the top level, not inside another
function. The scope of a global function definition includes every
NewtonScript function.
Note
When programming in the NTK environment, this use of the
keyword global creates a function that is global within the
NewtonScript environment in NTK. If you then attempt to
call this function inside another function executing in the
NewtonScript environment on a Newton device, an
“unknown global function” error is generated. ◆
paramList expression
func
(
global
functionName )
C H A P T E R 4
Functions and Methods
4-8 Passing Parameters
Global Function Invocation 4
functionName (paramList)
The global function call syntax has the same effect as a call with
expression: it executes the specified function object functionName and its
parameters using the message environment that was captured when the
function object was created. However, the function is determined by name
rather than by evaluating an expression.
A global function call expression returns the result of the function object
it executes.
functionName A symbol naming a global function.
paramList A list of zero or more parameters, separated by commas
and enclosed by parentheses. The number of parameters
must match the number of parameters expected by
the function.
Many global function definitions are built into NewtonScript (see Chapter 6,
“Built-In Functions,” for a list of them).
Passing Parameters 4
Parameters are passed by value in NewtonScript. In other languages this
sometimes means that these parameters are unchangeable by the function.
However, you should note that some NewtonScript values are references,
and when a reference is the value of a parameter the function can modify
that object.
For more information about NewtonScript immediates and references, see
the section “Immediate and Reference Values” beginning on page 2-5.
functionName ( paraList )
C H A P T E R 4
Functions and Methods
Function Objects 4-9
Function Objects 4
A function object is constructed when code of the following form executes:
func(paramList) expression;
Functions are first-class objects in NewtonScript. They can be assigned to
local variables, array elements, or frame slots. They can also be stored in
soups, or passed as arguments to a function. For information on soups, see
The Newton Programmer's Guide.
The term “function object,” rather than just “function,” is used to emphasize
the fact that one func statement can give rise to many different function
objects. When a function object is created it saves the environment that exists
at that time. Therefore, multiple function objects that are created by one
function constructor differ if the environments that existed when the func
statement was executed differ.
A function object consists of two main parts: its code, and the function
context, which is where the environment that existed at the time of its
creation is saved. The function context itself consists of two parts: the lexical
environment, and the message environment.
■ The lexical environment is a list of locals and parameters in the function
and in any enclosing functions.
■ The message environment consists of references to the frame in which the
function is defined (the implementor) and to the frame to which it is sent
(the receiver).
By saving the environment in which it was created, the function object has
access to local variables and to parameters that existed when it was
constructed. In addition, the function object has access to variables in the
inheritance chain of the frame that was the value of self when the function
object was created. The NewtonScript inheritance mechanism is described in
Chapter 5, “Inheritance and Lookup.”
The parts of a function object are shown in Figure 4-1.
C H A P T E R 4
Functions and Methods
4-10 Function Objects
Figure 4-1 The parts of a function object
Function Context 4
NewtonScript uses the context of a function--the lexical and message
environments--to establish values for any variables used in a function
without being defined there.
The Lexical Environment 4
The lexical environment consists of a list of locals and parameters in the
function, and any enclosing functions. For instance, the lexical environment
of the function shown in the following example is the value of the parameter
e when the function was called:
frame1:={task1: func(e)
begin
//do something
end }
Code
Function object
Function context
Parameters Locals
Lexical environment
Receiver (self) Implementor
Message environment
C H A P T E R 4
Functions and Methods
Function Objects 4-11
The lexical environment of the function, task2, shown below in boldface
type, consists of the values of the local variable total, and the parameters e,
and a when the function was called.
frame2:={task1: func(e)
begin
local total:= e;
e := 20;
task2:= func(a) … ;
total
end }
Note
Some implementations of NewtonScript optimize
the memory allocated to the lexical environment
by saving only those variables that are actually
used within the function body. ◆
The Message Environment 4
The message environment of a function consists of the implementor of the
message and the receiver of a message.
The frame in which a method is defined is called its implementor. Note that a
method could be defined in a number of places within a frame’s inheritance
chain. The implementor is the frame in the inheritance chain where the
method is found using the inheritance rules described in Chapter 5,
“Inheritance and Lookup.”
When a message is sent, the frame to which it is sent is the receiver. The
implementor and the receiver will differ when the method is found in a
frame that is in the inheritance chain of the receiver.
C H A P T E R 4
Functions and Methods
4-12 Function Objects
To illustrate this last point consider the following two frames, frame1
and frame2:
frame1 := { greeting : "HI!",
sayHi : func() print(greeting) };
frame2 := { greeting: "Hello!",
_proto : frame1 };
In the following expression frame1 is both the receiver and the implementor:
frame1:sayHi();
"HI"
In this next expression, however, frame2 is the receiver and frame1 is the
implementor:
frame2:sayHi();
"Hello!"
Note that the value of the variable, greeting, is based on the receiver, not
the implementor. See the section “Inheritance Rules for Slot and Message
Lookup” on page 5-7 for a discussion of this issue.
Invoking a function by using the call with syntax sets the value of self
(the receiver) to the value saved in the function’s message environment. This
is in contrast to sending a message, where the receiver is changed to the
frame specified in the message-send expression.
Self 4
The value of the pseudo-variable self is always set to the value of the
receiver. Therefore, you can use self to reference the receiver in your code.
Note that you cannot set self as you could a real variable (in an assignment
for instance), hence its designation as a pseudo-variable.
For example, when sayHi executes in the following assignment, the value of
self will be frame1:
x := frame1:sayHi();
C H A P T E R 4
Functions and Methods
Function Objects 4-13
An Example Function Object 4
The following example illustrates how the context of a function object is used
to find values for the variables in the function. This example is complicated
in that functions are nested, and the inheritance mechanism is utilized; this is
to demonstrate how every part of a function object is used. You may want to
skip this section, and come back to it after having read Chapter 5,
“Inheritance and Lookup.”
frame1 := {slot1 : 5};
frame2 := {
_parent : frame1,
slot2 : 40,
outerMethod : func (arg1)
begin
local var1 := 2000;
local nestedMethod := func (arg2)
slot1 + slot2 + arg1 + var1 + arg2;
nestedMethod;
end;
}
When outerMethod executes through the following message-send
functionObject1 := frame2:outerMethod(300);
it returns the function object nestedMethod. This function object is stored
in the variable functionObject1, shown in Figure 4-2.
C H A P T E R 4
Functions and Methods
4-14 Function Objects
Figure 4-2 functionObject1 dissected
This message-send saves the environment in which it was created. This
contextual information provides values for the parameters arg1 (300) and
the local variable var1 (2000). It also provides a value for self, the receiver
of the message-send. This allows NewtonScript to provide values for slot2
(40) and the inherited slot1 (5).
When functionObject1 is executed, as in the following function call,
NewtonScript can properly lookup the value of all the addends:
call functionObject1 with (10000);
This returns 12345.
Code
functionObject1
Function context
Parameters Locals
Lexical environment
Receiver (self) Implementor
Message environment
slot1 + slot2 + arg1 + var1 + arg2
arg1, arg2
frame2 frame2
var1
C H A P T E R 4
Functions and Methods
Function Objects 4-15
Note
The following message-send does not work:
aFrame := {aSlot : functionObject1}
aFrame:aSlot(10000);
This is because the message-send changes the receiver to
aFrame, and NewtonScript is unable to produce values for
slot1 and slot2.
call aFrame.aSlot with (10000) still functions
properly, however. ◆
Using Function Objects to Implement Abstract Data Types 4
One use of function objects is to implement abstract data types. These are
types that can only be modified procedurally; their actual data is hidden.
Though it might appear so, frames with methods don’t provide the same
functionality. In a frame, the data values in the slots are visible and can be
modified even when not using the appropriate methods. Consider the
following account generator:
MakeAccount := func()begin
local balance := 0;
local d := func(amount) begin
balance := balance + amount;
end;
local c := func() begin
balance := 0;
end;
{Deposit: d, Clear: c};
end;
myAccount := call MakeAccount with ();
C H A P T E R 4
Functions and Methods
4-16 Native Functions
Calling MakeAccount returns a frame containing two function objects, d
and c. The function objects in this frame reference the local variable
balance from MakeAccount. Even though MakeAccount is no longer
executing, the balance variable continues to exist, because the nested
functions Deposit and Clear reference it. Thus, calling myAccount
modifies the hidden variable balance, as you can see in the following
Inspector output:
call myAccount.Deposit with (50);
#C8 50
call myAccount.Deposit with (75)
#1F4 125
call myAccount.Clear with ();
#0 0
Also since neither Deposit nor Clear utilizes the value of self,
message-sends can be used as well as the call/with syntax:
myAccount:Deposit (20);
#50 20
Native Functions 4
When the keyword native appears in a function constructor, some
compilers generate native code for that function. Native code is machine
language code executed directly by the Newton processor.
There are a number of considerations involved in deciding whether to
declare a function native. For a detailed discussion of these issues, see the
chapter “Tuning Performance,” in the Newton Toolkit User’s Guide.
5-1
C H A P T E R 5
Inheritance and Lookup 5
NewtonScript supports several object-oriented features and concepts through
its double inheritance scheme. Frames are the basic data structure in
NewtonScript. Inheritance between frames is set up through slots named
_parent and _proto. This chapter describes parent and prototype (proto)
inheritance. It also tells you
■ how to set up frames with these relationships
■ the rules associated with parent and prototype inheritance
■ how inheritance affects slot and method lookup
■ how inheritance affects setting slot values
■ the uses of parent and prototype inheritance
Figure 5-0
Listing 5-0
Table 5-0
C H A P T E R 5
Inheritance and Lookup
5-2 Inheritance
Inheritance 5
There are two kinds of inheritance in NewtonScript: prototype inheritance
and parent inheritance.
Prototype Inheritance 5
A frame can have a prototype, which is simply another frame it names as the
value of a _proto slot. A frame inherits slots from its prototype if it does not
contain them in itself. If a frame contains a slot with the same name as a slot
in the prototype, it overrides the value of the prototype slot.
You use inheritance from prototype frames (abbreviated as protos) for
■ object refinement—the Newton system has many user interface elements
that are system protos you can use or modify in your own interface
■ persistent storage of data—these values are commonly stored in ROM or
on a PCMCIA card
Creating Prototype Frames 5
You create a prototype relationship between frames by using a special slot
named _proto. The value of this slot must be a reference to the frame you
intend to use as your prototype frame. For example, to use a frame called
pageTemplate as a prototype for a frame called myPage, you include a
_proto slot that evaluates to a reference to the pageTemplate frame. This
is illustrated in Figure 5-1.
C H A P T E R 5
Inheritance and Lookup
Inheritance 5-3
Figure 5-1 A prototype frame
Prototype Inheritance Rules 5
If a function in the frame myPage references the slot named topMargin
during run time, as shown in Figure 5-1, the interpreter looks for the value
of topMargin in the frame myPage first. It doesn’t find the slot there it
follows the _proto reference to the frame, pageTemplate. There it finds
a topMargin slot and its value, 1. In this case, the frame myPage inherits
that slot.
If a function in myPage references the slot named leftMargin, that slot is
found in the current frame and evaluates to the value 0.75. In this case, the
value in the current frame overrides the value found in the prototype.
Note that methods in frames can also be inherited and overridden.
The system obtains values during run time by following the prototype
inheritance rules for looking up slot references. NewtonScript looks first in
the current frame for a slot name. If the slot is not found, it looks at the
prototype frame, and if the slot is still not found, it looks at the prototype
frame of that frame, and so on, through all the prototypes in the chain.
pageTemplate
{topMargin:1
bottomMargin:2
leftMargin: 1.5
rightMargin:1.5
}
myPage
{_Proto: pageTemplate
leftMargin: 0.75
}
Prototype Frame
C H A P T E R 5
Inheritance and Lookup
5-4 Inheritance
An example of a prototype chain is shown in Figure 5-2. In this figure, the
inheritance chain starts with the current frame, myPage, and follows the
arrows to its prototype frames on the right.
Figure 5-2 A prototype chain
Parent Inheritance 5
Besides prototypical relationships between frames, you can set up hierarchical
parent-child relationships.
Inheritance from parent frames is used for
■ sharing information between objects, both behavior and data objects
■ creating hierarchies, like the view hierarchy of Newton applications
Creating Parent Frames 5
The parent-child link between frames exists by way of a special slot named
_parent, which resides in the child frame. You can set this slot directly in
your code or you can use the drawing tools in the Newton Toolkit to create
view hierarchies automatically. See the Newton Toolkit User’s Guide for more
information about how to do this. Figure 5-3 shows an example of a parentchild
relationship between two frames.
Frames that serve as parents can themselves be children of other frames,
thereby forming an inheritance chain extending upwards.
myPage
{_Proto:
pageTemplate,
..}
pageTemplate
{_Proto:
someFrame,
..}
someOtherFrame
{..}
someFrame
{_Proto:
SomeOtherFrame,
..}
C H A P T E R 5
Inheritance and Lookup
Inheritance 5-5
Figure 5-3 Parent-child relationship
Parent Inheritance Rules 5
When you create parent-child hierarchies between frames, NewtonScript
uses an inheritance mechanism that works similarly to prototype inheritance.
As in prototype inheritance, a child frame inherits slots from its parent that it
does not itself contain. However, if a child frame contains a slot name that is
the same as one in a parent frame, the child slot overrides the parent.
In this sense parent inheritance rules are like prototype inheritance rules; the
same mechanism is involved. They differ, however, in that the prototype
inheritance chain is searched in some instances where the parent inheritance
chain is not, and assignment of inherited slots is handled differently in the
two types of inheritance.
myDoc
{_Proto:
..}
myPage
{_parent:myDoc
..}
Parent
Child
C H A P T E R 5
Inheritance and Lookup
5-6 Inheritance
Combining Prototype and Parent Inheritance 5
In practice, most frames have prototypes and parents. When a slot is
referenced during run time, the parent inheritance mechanism interacts
with the prototype inheritance mechanism.
The basic rules for inheritance order are
1. NewtonScript looks first in the initial frame for a referenced slot. In
variable lookup the initial frame is the current receiver; in message lookup
it is the given receiver.
2. If the slot is not found, the prototype chain of the initial frame is searched.
3. If the slot is still not found, the search moves up one level to the parent
frame. The parent and its prototype chain are searched in order. The
search then moves up another level (to the parent’s parent) and continues
in the same way until the slot is found.
The numbered arrows in Figure 5-4 indicate the order in which frames are
searched for a slot reference that is made from a function in the current
frame, when that frame has both parent and proto frames.
Basically, prototype inheritance takes precedence over parent inheritance; all
prototype frames on one level are searched before moving up to search a
parent frame and its prototypes on another level.
Remember that these rule take effect within the context of the rules for
variable lookup. When looking up the value of a variable, NewtonScript
searches for the variable first as a local, then as a global, and finally through
the inheritance structure.
C H A P T E R 5
Inheritance and Lookup
Inheritance 5-7
Figure 5-4 Prototype and parent inheritance interaction order
Inheritance Rules for Slot and Message Lookup 5
There are a number of ways in which a slot can be accessed in NewtonScript.
Some of these ways search both inheritance chains, some search only the
prototype chain, and some search neither.
If the slot name appears by itself, then both inheritance chains are searched.
In the following expressions, for example, the values of chapterNum, and
1
4
6 7
2
myDoc
chapTemplate
{chapterNum: nil,
header:true
}
sectionTemp
{sides: nil,
..}
pageTemplate
{_proto: sectionTemp,
topMargin: 1,
bottomMargin: 2,
leftMargin: 1.5,
rightMargin: 1.5,
sides: single
}
docTemplate
{paperSize: standard
..}
baseDoc
{_proto: docTemplate,
footer: 1
}
{_proto: baseDoc,
header: nil,
footer: 2
}
5
myChap
{_parent: myDoc,
_Proto: ChapTemplate,
sides: double,
chapNum: 2
}
3
myPage
{_parent: myChap,
_Proto: pageTemplate,
leftMargin: 0.75
}
C H A P T E R 5
Inheritance and Lookup
5-8 Inheritance
rightMargin are searched in the order shown by the arrows in Figure 5-4
(after being searched for as locals and globals, of course).
presentChapter := chapterNum;
if rightMargin > 1.0 then ...
However, if the frame.slot or frame.(pathExpression) syntax is
used, as in the following examples, then only the prototype chain will
be searched.
if myChap.header then ...
x:= self.topMargin;
A message-send searches both inheritance chains, whether the receiver
is explicitly mentioned, as in frame:Message(), or is omitted, as in
:Message(). An exception to this rule is that if the keyword inherited
is used, as in inherited:Message(), the search will begins with the
current frame’s prototype frame, and only follows the prototype chain.
Note
Arguments can be made both for and against using
self:Message() as opposed to :Message(). On the one
hand, self:Message() looks like self.slot, which does
not follow the parent inheritance chain and thus might
cause confusion. On the other hand, self:Message() is
arguably more readable, and a common bug can be avoided
by always using this format. Consider these two seemingly
correct lines of code:
:Message1()
:Message2()
This sends Message2 to whatever :Message1() evaluates
to, which is not what was intended. Including self
would have prevented this bug. Another way to avoid this
type of bug is to always include a semicolon (;) after an
expression. ◆
C H A P T E R 5
Inheritance and Lookup
Inheritance 5-9
NewtonScript also has two built-in functions that can be used for accessing
frame slots: GetVariable and GetSlot. GetVariable searches both
inheritance chains, and GetSlot searches neither. See Chapter 6, “Built-In
Functions,” for a description of these functions.
Appendix E, “Quick Reference Card,” summarizes the information in
this section.
Inheritance Rules for Testing for the Existence of a Slot 5
Inheritance rules for testing for the existence of a slot are basically the same
as those for slot lookup. When the slot name appears by itself, as in slot
exists, the full inheritance chain is searched. If a frame is explicitly
mentioned however, as in frame.slot exists or self.slot exists,
only the prototype chain is searched.
A method is searched in both inheritance chains, whether a frame appears
before the colon, as in frame:Message exists, or not, as in :Message
exists.
NewtonScript also provides two built-in functions for testing whether a slot
exists: HasVariable, and HasSlot. HasVariable searches both parent
and prototype chains, and HasSlot searches neither. See Chapter 6,
“Built-In Functions,” for a description of these functions
Appendix E, “Quick Reference Card,” summarizes the information in
this section.
Inheritance Rules for Setting Slot Values 5
Inheritance rules apply not only when a slot is referenced, but also when
its value is set. However, the rules are slightly different for setting the value
of a slot.
The basic difference is that slot values are changed in parent frames only
during run time. One reason for this is that prototype frames often exist in
ROM and, therefore, cannot be changed. (Of course, when you first create
the prototype frames their slots can be set, but not when the application
is running.)
C H A P T E R 5
Inheritance and Lookup
5-10 Inheritance
When setting a slot, the inheritance search is the same as for slot lookup,
except that the slot is not always set where it is found.
These are the rules for where a slot is set:
1. If a slot exists in the currently executing frame, its value is set there.
2. If the slot exists in the prototype chain of the current frame, a new slot is
made in the currently executing frame and its value is set there.
3. If the slot exists in the parent of the currently executing frame, its value is
set in that parent frame.
4. If the slot exists in the prototype chain of the parent, a new slot is made in
the parent frame at the same level at which it was found, and its value is
set in that parent frame.
Note that if you create a variable from within a function, it is created as a
local variable that is restricted to the scope of the function. If you want to
make sure the slot is made in the receiver, you must specify that by using
self, in an expression like self.slotName := aValue;
If you want to set the value of a slot explicitly in the parent of the current
frame, you can use the expression self._parent.theSlot to force the
slot to be created there.
Note
It is unsafe to reference the _parent slot directly as a
simple expression. A few work arounds are available,
however. You can use the view system message :Parent(),
which returns the current receiver’s parent frame. Also,
using frame._parent or self._parent avoids this
problem. In summary:
_parent is risky
frame:Parent() is OK
self._parent is OK (and should be the same as :Parent())
frame._parent is OK (and should be the same as frame:Parent())
See the Newton Programmer’s Guide for more information on
:Parent() method. ◆
C H A P T E R 5
Inheritance and Lookup
Inheritance 5-11
An Object-Oriented Example 5
You may understand inheritance better if you construct an inheritance
structure on which to experiment. You can use the following code:
frame1 := {
slot1: "slot1 from frame1",
slot6: 99};
frame2 := {
_parent: frame1,
slot1: "slot1 from frame2",
slot2: "slot2 from frame2"};
frame3 := {
slot3: "slot3 from frame3",
slot5: 42};
frame4 := {
_parent: frame2,
_proto: frame3,
msg1: func()
begin
//show slot from parent inheritance
Print(slot1);
//show slot from proto inheritance
Print(slot3);
//show slot from parent inheritance - again -
//but doesn't work because
// self.slot1 only searches proto chain
Print(self.slot1);
//show slot from proto inheritance - again
Print(self.slot3);
end }
C H A P T E R 5
Inheritance and Lookup
5-12 Inheritance
This produces the inheritance structure shown in Figure 5-5. When the
message frame4:msg1() is sent, the following output is produced:
"slot1 from frame2"
"slot3 from frame3"
NIL
"slot3 from frame3"
Figure 5-5 An inheritance structure
frame1
{
slot1:"slot1 from frame1"
slot6:99
}
frame3
{
slot3."slot3 from frame3"
slot5:42
}
frame2
{
_parent:frame1
slot1:"slot1 from frame2"
slot2:"slot2 from frame2"
}
frame4
{
_parent:frame2
_proto:frame3
msg1:func()...
}
Prototype frame
Parent frame
Parent frame
6-1
C H A P T E R 6
Built-In Functions 6
NewtonScript supports a number of built-in functions. The following
groups of functions are included here:
■ Object system
■ String
■ Bitwise
■ Array and sorted array
■ Math
■ Floating point math
■ Control of floating point math
■ Financial
■ Exception Handling
■ Message sending
■ Data extraction
■ Data stuffing
■ Getting and Setting Global Variables and Functions
■ Miscellaneous
Figure 6-0
Listing 6-0
Table 6-0
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-2 Compatibility
Note
The inspector examples used throughout this document
often include a number after a pound sign; for example,
#4945. This information can be ignored as it is an internal
pointer to data in the system. ◆
Compatibility 6
This section describes the changes made to the built-in functions for Newton
System Software 2.0.
New Functions 6
The following new functions have been added for this release.
New Object System Functions 6
The following new object system functions have been added.
GetFunctionArgCount
IsCharacter
IsFunction
IsInteger
IsNumber
IsReadOnly (existed in 1.0 but now documented)
IsReal
IsString
IsSubclass (existed in 1.0 but now documented)
IsSymbol
MakeBinary
SetVariable
SymbolCompareLex
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Compatibility 6-3
New String Functions 6
The following new string functions have been added.
CharPos
StrExactCompare
StrTokenize
StyledStrTruncate
New Array Functions 6
The following new array functions have been added.
ArrayInsert
InsertionSort
LFetch
LSearch
NewWeakArray
StableSort
New Sorted Array Functions 6
The following new functions have been added that operate on sorted arrays.
These functions are based on binary search algorithms, hence the “B” prefix
to the function names.
BDelete
BDifference
BFetch
BFetchRight
BFind
BFindRight
BInsert
BInsertRight
BIntersect
BMerge
BSearchLeft
BSearchRight
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-4 Compatibility
New Message Sending Functions 6
The following new utility functions for sending immediate messages have
been added.
PerformIfDefined
ProtoPerform
ProtoPerformIfDefined
New Data Stuffing Functions 6
The following functions have been added to stuff data.
StuffCString
StuffPString
New Functions to Get and Set Globals 6
The following new functions that get, set, and check for the existence of
global variables and functions have been added.
GetGlobalFn
GetGlobalVar
GlobalFnExists
GlobalVarExists
DefGlobalFn
DefGlobalVar
UnDefGlobalFn
UnDefGlobalVar
New Miscellaneous Functions 6
The following function has been added.
BinEqual
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Object System Functions 6-5
Obsolete Functions 6
Some built-in functions previously documented in the NewtonScript
Programming Language are obsolete, but are still supported for compatibility
with older applications. Do not use the following utility functions, as they
may not be supported in future system software versions:
ArrayPos (use LSearch instead)
StrTruncate (use StyledStrTruncate instead)
Object System Functions 6
The functions described in this section operate on NewtonScript objects. They
perform operations such as removing slots, cloning frames, and so forth.
ClassOf 6
ClassOf(object)
Returns the class of an object.
object The object whose class to return.
The return value is a symbol. Some of the common object classes are: 'int,
'char, 'boolean, 'string, 'array, 'frame, 'function, and 'symbol.
Note that this is not necessarily the same as the primitive class of an object.
For binary, array, and frame objects, the class can be set differently from the
primitive class.
Frames or arrays without an explicitly assigned class are of the primitive
class 'frame or 'array, respectively. If a frame has a class slot, the value
of the class slot will be returned. Here are some examples:
f:={multiply:func(x,y) x*y};
classof(f);
#1294 Frame
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-6 Object System Functions
f:={multiply:func(x,y) x*y, class:'Arithmetic};
classof(f);
#1294 Arithmetic
s:="India Joze";
classof(s);
#1237 String
See also “PrimClassOf” on page 6-13.
Clone 6
Clone(object)
Makes and returns a “shallow” copy of an object; that is, references within
the object are copied, but the data pointed to by the references is not.
object The object to copy.
Here is an example:
SeaFrame := {Ocean: "Pacific", Size: "large" , Color: "blue"};
seaFrameCopy := clone(seaFrame);
seaFrameCopy.Deep := true;
seaFrame
#441896D {Ocean: "Pacific", size: "large", Color: "blue"}
seaFrameCopy
#4418B0D {Ocean: "Pacific", size: "large", Color: "blue",
Deep: TRUE}
DeepClone 6
DeepClone(object)
Makes and returns a “deep” copy of an object; that is, all of the data
referenced within the object is copied, including that referenced by magic
pointers (pointers to ROM objects).
object The object to copy.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Object System Functions 6-7
It is not guaranteed that every part of the data structure is in RAM. (Certain
information, such as the symbols naming frame slots, may be shared with
the original object.)
Contrast this function with Clone that only makes a “shallow” copy, and the
EnsureInternal function that ensures that the object exists entirely in
internal RAM.
GetFunctionArgCount 6
GetFunctionArgCount(function)
Returns the number of arguments expected by a function.
function The function whose number of arguments you want
to get.
GetSlot 6
GetSlot(frame, slotSymbol)
Returns the value of a slot in a frame. Only the frame specified is searched.
frame A reference to the frame in which to look for the slot.
slotSymbol A symbol naming the slot whose value you want to get.
If the slot doesn’t exist, this function returns nil.
Unlike GetVariable, GetSlot searches for a slot only in the indicated
frame. Inheritance is not used to find the slot.
The use of the NewtonScript dot operator is similar to the GetSlot function
in that it also returns the value of a frame slot. For example, the expression
frame.slot returns the value of the specified slot. However, when using
the dot operator, if the slot is not found in the specified frame, proto frames
are also searched for the slot (but not parent frames).
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-8 Object System Functions
GetVariable 6
GetVariable(frame, slotSymbol)
Returns the value of a slot in a frame. If the slot is not found, nil is returned.
frame A reference to the frame in which to begin the search for
the slot.
slotSymbol A symbol naming the slot whose value you want to get.
This function begins its search for the slot in the specified frame and makes
use of the full proto and parent inheritance.
HasSlot 6
HasSlot(frame, slotSymbol)
Returns non-nil if the slot exists in the frame, otherwise, returns nil.
Inheritance is not used to find the slot.
frame The name of the frame in which to look for the slot.
slotSymbol A symbol naming the slot whose value you want to get.
This function begins its search for the slot in the specified frame and makes
use of the full proto and parent inheritance.
HasVariable 6
HasVariable(frame, slotSymbol)
Returns non-nil if the slot exists in the frame, otherwise, returns nil. This
function searches proto and parent frames of the specified frame if the slot is
not found there.
frame The name of the frame in which to begin the search for
the slot.
slotSymbol A symbol naming the slot whose existence you want to
check. You must use a single quote before the slot name
because it is a symbol.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Object System Functions 6-9
Intern 6
Intern( string )
Creates and returns a symbol whose name is given as the string parameter
string. If a symbol with that name already exists, the preexisting symbol
is returned.
string The name of the symbol.
IsArray 6
IsArray(obj)
Returns non-nil if obj is an array.
obj The object to test.
IsBinary 6
IsBinary(obj)
Returns non-nil if obj is a binary object.
obj The object to test.
IsCharacter 6
IsCharacter(obj)
Returns non-nil if obj is a character, and returns nil otherwise.
obj The object to test.
IsFrame 6
IsFrame(obj)
Returns non-nil if obj is a frame.
obj The object to test.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-10 Object System Functions
IsFunction 6
IsFunction(obj)
Returns non-nil if obj is a function, and returns nil otherwise.
obj The object to test.
IsImmediate 6
IsImmediate(obj)
Returns non-nil if obj is an immediate.
obj The object to test.
IsInstance 6
IsInstance(obj, class)
Returns non-nil if obj’s class symbol the same as class or a subclass of class.
obj The object to test.
class A class symbol.
Note that this is equivalent to:
IsSubclass(ClassOf(obj), class)
IsInteger 6
IsInteger(obj)
Returns non-nil if obj is an integer, and returns nil otherwise.
obj The object to test.
IsNumber 6
IsNumber(obj)
Returns non-nil if obj is a number (integer or real), and returns nil
otherwise.
obj The object to test.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Object System Functions 6-11
IsReadOnly 6
IsReadOnly(obj)
Returns non-nil if obj is read-only, and returns nil otherwise. You can use
IsReadOnly to determine if an array, frame, or binary object is writable.
obj An array, frame, or binary object to test. (Immediate
objects such as integers are never read-only.)
Here is an example:
if IsReadOnly(viewBounds) then
viewBounds := Clone(viewBounds);
This function should not be used to determine the location of an object, that
is, whether it is in the heap, in ROM, or in protected memory. The
NewtonScript language could permit read-only objects in the NS heap, or
writable objects that exist in other locations.
IsReal 6
IsReal(obj)
Returns non-nil if obj is a real number, and returns nil otherwise.
obj The object to test.
IsString 6
IsString(obj)
Returns non-nil if obj is a string, and returns nil otherwise.
obj The object to test.
IsSubclass 6
IsSubclass(sub, super)
Checks if a class is a subclass of another class.
sub A class symbol you want to test.
super A class symbol.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-12 Object System Functions
This function returns non-nil if sub is a subclass of super, or is the same as
super. Returns nil if sub is not a subclass of super. See also the related
function IsInstance on page 6-10.
IsSymbol 6
IsSymbol(obj)
Returns non-nil if obj is a symbol, and returns nil otherwise.
obj The object to test.
MakeBinary 6
MakeBinary(length, class)
Allocates a new binary object of the specified length and class.
length The size of the binary object in bytes.
class A symbol specifying the class
Map 6
Map(obj, function)
Applies a function to the slot name and value of each element of an array
or frame.
obj An array or frame.
function Returns nil. A function to apply to the elements or
slots in obj. The function is passed two parameters: slot
and value. The slot parameter contains an integer array
index if obj is an array, or it contains a symbol naming a
slot, if obj is a frame. The value parameter contains the
value of the array or frame slot referenced by the slot
parameter.
This is equivalent to:
foreach slot,value in obj do call function with (slot,value)
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Object System Functions 6-13
PrimClassOf 6
PrimClassOf(obj)
Returns the primitive class of an object.
obj The object whose primitive class to return.
Returns a symbol identifying the primitive data structure type of the object,
one of: 'immediate, 'binary, 'array, or 'frame.
See also “ClassOf” on page 6-5.
RemoveSlot 6
RemoveSlot(obj, slot)
Removes a slot from a frame or array.
obj The name of the frame or array from which to remove
the slot.
slot A symbol naming the frame slot you want to remove, or
the index of the array slot to remove. Note that no
inheritance look-up is used to find this slot in obj.
This function returns the modified frame or array. If slot is not found, nothing
is done and the unmodified frame or array is returned. Note that the system
throws an exception if obj is read-only.
ReplaceObject 6
ReplaceObject(originalObject, targetObject)
Causes all references to an object to be redirected to another object.
originalObject The original object.
targetObject The object to which you want to redirect references
to originalObject.
This function always returns nil.
Note that you cannot specify immediate objects as parameters to
this function.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-14 Object System Functions
Here is an example:
x:={name:"Star"};
y:={name:"Moon"};
replaceobject(x,y);
x;
#469E69 {name: "Moon"}
y;
#46A1E9 {name: "Moon"}
SetClass 6
SetClass(obj, classSymbol)
Sets the class of an object.
obj The object whose class to set.
classSymbol A symbol naming the class to give to the object.
This function returns the object whose class was set.
You can set the class of the following kinds of objects: frames, arrays, and
binary objects. Note that you cannot set the class of an immediate object.
When setting the class of a frame, if a class slot doesn't exist, one is created
in the frame. For example:
x:={name: "Star"};
setclass(x, 'someClass);
#46ACC9 {name: "Star",
class: someClass}
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Object System Functions 6-15
SetVariable 6
SetVariable(frame, slotSymbol, value)
Sets the value of a slot in a frame. The value is returned.
frame A reference to the frame in which to begin the search for
the slot.
slotSymbol A symbol naming the slot whose value you want to set.
If the slot is not found, it is created in frame.
value The new value of the slot.
This function begins its search for the slot in the specified frame and makes
use of the full proto and parent inheritance.
Note that if the slot is found in the proto chain, it is not set there, but is
created and set in frame, or in its parent chain, following the usual inheritance
rules as they apply to setting a value.
SymbolCompareLex 6
SymbolCompareLex(symbol1, symbol2)
Compares symbols lexically. This function returns a negative number if
symbol symbol1 is less than symbol symbol2. Returns zero if the two symbols
are equal. Returns a positive number if symbol1 is greater than symbol2. Case
is not significant (that is, 'Hello and 'hello are equal).
symbol1 A symbol.
symbol2 A symbol.
TotalClone 6
TotalClone(obj)
Makes and returns a “deep” copy of an object; that is, all of the data
referenced within the object is copied.
obj The object to copy.
This function is similar to DeepClone, except that this function guarantees
that the object returned exists entirely in internal RAM. Also, unlike
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-16 String Functions
DeepClone, TotalClone does not follow magic pointers, so that objects
referenced through magic pointers are not copied.
String Functions 6
These functions operate on and manipulate strings.
BeginsWith 6
BeginsWith( string, substr )
Returns non-nil if string begins with substr, or returns nil otherwise. This
function is case and diacritical-mark insensitive. An empty substr matches
any string.
string The string to test.
substr A string.
Capitalize 6
Capitalize( string )
Capitalizes the first character in string and returns the result. string
is modified.
string The string to modify.
CapitalizeWords 6
CapitalizeWords( string )
Capitalizes the first character of each word in string and returns the result.
string is modified.
string The string to modify.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
String Functions 6-17
CharPos 6
CharPos(str, char, startpos)
Returns the position of the next occurrence of character in the specified
string, starting from the startPos (or nil if it’s not found).
str The specified string.
char The specified character in the string.
startpos The starting position of the character to return.
Downcase 6
Downcase( string )
Changes each character in string to lowercase and returns the result. string
is modified.
string The string to modify.
EndsWith 6
EndsWith( string, substr )
Returns non-nil if string ends with substr, or returns nil otherwise. This
function is case and diacritical-mark insensitive. An empty substr matches
any string.
string The string to test.
substr A string.
IsAlphaNumeric 6
IsAlphaNumeric(char)
Returns non-nil if char is a number or a letter; otherwise, this function
returns nil.
char A character to test.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-18 String Functions
IsWhiteSpace 6
IsWhiteSpace(char)
Returns non-nil if char is a space ($\20), tab ($\09), linefeed ($\0A), or
carriage return ($\0D) character; otherwise, this function returns nil.
char A character.
SPrintObject 6
SPrintObject( obj )
Returns a string of the object passed in. Numbers, strings, characters, and
symbols are converted to their natural string representation. For frames,
arrays, and Booleans, this function returns an empty string.
To convert a Boolean into a string, you must check for non-nil or nil and
return the appropriate string.
Note
This function changes the number format depending on the
current locale setting. Real numbers may be formatted
unexpectedly. ◆
StrCompare 6
StrCompare( a, b )
Returns a negative number if string a is less than string b. Returns zero if
string a and b are equal. Returns a positive number if string a is greater than
string b. Case is not significant (that is, “Hello” and “hello” are equal).
a A string.
b A string.
Note that this is a content comparison of the two strings, not a pointer
comparison.
Use StrExactCompare to do a case-sensitive comparison of strings.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
String Functions 6-19
StrConcat 6
StrConcat( a, b )
Concatenates string b onto string a and returns the result as a new string.
a A string.
b A string.
StrEqual 6
StrEqual( a, b )
Returns non-nil if the two strings, a and b, are equal.
a A string.
b A string.
Case is not significant. Note that this is a content comparison of the two
strings, not a pointer comparison.
Use StrExactCompare to do a case-sensitive comparison of strings.
StrExactCompare 6
StrExactCompare( a, b )
Returns a negative number if string a is less than string b. Returns zero if
string a and b are equal. Returns a positive number if string a is greater than
string b. Case and diacritical marks are significant (that is, “Hello” and
“hello” are not equal).
a A string.
b A string.
Note that this is a content comparison of the two strings, not a pointer
comparison.
Use StrCompare or StrEqual to do a case-insensitive comparison
of strings.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-20 String Functions
StrLen 6
StrLen( string )
Returns the number of characters in a string, excluding the null terminator (if
one exists).
string A string.
StrMunger 6
StrMunger( dstString, dstStart, dstCount, srcString, srcStart, srcCount )
Replaces characters in dstString using characters from srcString and returns
the destination string after munging is complete. This function is destructive
to dstString.
dstString The destination string. The string must be writable, you
can’t specify a string literal, or an exception will be
thrown. You’ll have to use Clone (page 6-6) or a similar
function to make a writable copy from a string literal.
dstStart The starting position within dstString.
dstCount The number of characters to be replaced in dstString.
You can specify nil for dstCount to go to the end of
the string.
srcString A string. This can be nil to simply delete the characters.
srcStart The starting position in srcString from which to begin
taking characters to place into dstString.
srcCount The number of characters to use from srcString. You can
specify nil to go to the end of srcString.
Here is an example:
StrMunger("abcdef", 2, 3, "ZYXWV", 0, nil)
"abZYXWVf"
StrMunger can also be used to concatenate large strings; for example:
StrMunger(str1, StrLen(str1)+1, nil, str2, 0, nil);
C H A P T E R 6
Built-In Functions
String Functions 6-21
StrPos 6
StrPos( string, substr, start )
Returns the position of substr in string, or nil if substr is not found. The
search begins at character position start. (The first character position in a
string is zero.) This function is not case sensitive.
string A string.
substr A string.
start An integer.
Here is an example:
StrPos("abcdef", "Bcd", 0)
1
StrTokenize 6
StrTokenize(str, delimiters)
Breaks up a string into chunks for you as defined by the delimiters argument.
Each time you call the closure (passing it no arguments) you will get back the
next token, until there are no more tokens and it returns nil.
str A string to be broken up into tokens
delimiters Either a character or string (list of characters) that are
the delimiters separating the pieces of the string.
For example, to break up a sentence into space separated words you do
something like the following:
fn := StrTokenize("the quick green fox", $ );
#441BE8D
while x := call fn with () do Print(x);
"the"
"quick"
"green"
"fox"
#2 NIL
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-22 String Functions
StyledStrTruncate 6
StyledStrTruncate(string, length, font)
Truncates a string to the indicated length, in pixels. (Of course, the length
does not include the null terminator.) Returns the truncated string.
string A string.
length An integer specifying the length, in pixels, at which to
truncate the string.
font A font specification, which is used to determine how
many characters of the string will fit in the specified
length. For details on specifying a font, refer to the
section “Specifying a Font” in the chapter “Text Input
and Display,”of the Newton Programmer’s Guide.
This function adds an ellipsis (...) to the end of the truncated string.
SubStr 6
SubStr( string, start, count )
Returns a new string containing count characters from string, starting at
position start. Character positions begin with zero for the first character.
string A string.
start An integer.
count An integer.
TrimString 6
TrimString( string )
Removes any white space (spaces, tabs, and new line characters) from the
beginning and end of string and returns the result. string is modified.
string A string.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Bitwise Functions 6-23
Upcase 6
Upcase( string )
Capitalizes each character in string and returns the result. string is modified.
string A string.
Bitwise Functions 6
These functions perform logical operations on bits.
Band, Bor, Bxor, and Bnot 6
Band(a, b)
Bor(a, b)
Bxor(a, b)
Bnot(a)
These bitwise functions each return an integer result of their operation on
one or two integer parameters. They perform bitwise AND, OR, XOR, and
NOT, respectively.
a An integer.
b An integer.
Array Functions 6
These functions operate on and manipulate arrays.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-24 Array Functions
AddArraySlot 6
AddArraySlot (array, value)
Appends a new element onto an array.
array An array.
value A value to be added as new element in the array.
For example:
myArray := [123, 456]
#1634 myArray
addArraySlot (myArray, "I want chopstix")
#12 "I want chopstix"
myArray
#1634 [123, 456, "I want chopstix"]
Array 6
Array( size, initialValue )
Returns a new array with size number of elements that each contain
initialValue.
size An integer.
initialValue A value.
ArrayInsert 6
ArrayInsert(array, element, position)
Inserts an element into an array and returns the modified array.
array The array to be modified.
element The element to be inserted into the array.
position The index where the new element is to be inserted.
Specify zero to insert the element at the beginning of the
array. Specify the result of Length(array) to insert the
element at the end of the array.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Array Functions 6-25
The length of the array is increased by one.
ArrayMunger 6
ArrayMunger( dstArray, dstStart, dstCount, srcArray, srcStart,
srcCount )
Replaces elements in dstArray using elements from srcArray and returns the
destination array after munging is complete. This function is destructive
to dstArray.
dstArray The destination array.
dstStart The starting element in the destination array.
dstCount The number of elements to be replaced in dstArray. You
can specify nil for dstCount to go to the end of the array.
srcArray An array. You can specify nil for srcArray to delete the
elements.
srcStart The starting position in the source array from which to
begin taking elements to place into the destination array.
srcCount The number of elements to use from the source array.
You can specify nil to go to the end of the source array.
Here is an example:
ArrayMunger([10,20,30,40,50], 2, 3, [55,66,77,88,99], 0, nil)
[10, 20, 55, 66, 77, 88, 99]
Using ArrayMunger is the most efficient way to join two arrays.
To put B at the front of A:
ArrayMunger(A, 0, 0, B, 0, nil)
To put B at the end of A:
ArrayMunger(A, Length(A), 0, B, 0, nil)
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-26 Array Functions
You can also do this with SetUnion (page 6-34), which has the additional
property that it eliminates duplicates, but ArrayMunger is much faster if
you don’t need that property.
ArrayRemoveCount 6
ArrayRemoveCount( array, startIndex, count )
Removes one or more elements from an array.
array The array from which to remove elements.This
parameter is modified by this function.
startIndex An integer that is the index of the first element to
remove.
count An integer specifying the number of elements to remove.
Any elements following those removed are shifted left so that no empty
elements remain.
InsertionSort 6
InsertionSort(array, test, key)
Sorts an array, preserving the original relative ordering of equivalent
elements.
array The array to modify by sorting.
test Indicates how the array is to be sorted. See the
description of the test parameter on page 6-36.
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
This sort performs very well on arrays that are nearly sorted already and on
very small arrays. This sort is an O(n2 ) sort. To sort larger arrays, use Sort
or StableSort.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Array Functions 6-27
Length 6
Length (array)
Returns the number of elements in an array, the number of slots in a frame,
or the size, in bytes, of a binary object.
array An array or frame or binary object.
For example:
myArray := [123, 456, "I want chopstix"]
length (myArray)
#12 3
Note that arrays are indexed from 0, but length returns a count of the
number of characters. Therefore, the last element of this example is element 2.
Note
If you pass a string to this function, you will get the number
of bytes that a string occupies. To get the length of strings,
use StrLen instead. ◆
LFetch 6
LFetch(array, item, start, test, key)
Linearly searches an array for the specified element and returns the element,
or nil if it is not found or if start is equal to or greater than the length of the
array.
array The array in which to search.
item The key value for which to search.
start The array index at which to begin searching.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-28 Array Functions
test Indicates how to compare key values to test for a match.
Specify one of the following symbols for test:
'|=| If the objects being compared are
immediates and reals, their values are
compared for equivalency. For reference
objects, their identity is compared.
'|str=| For string objects, the contents of the
strings are compared for equivalency.
Alternatively, for nonstandard sorting situations, you
can specify a function object that compares two key
values and returns a Boolean or integer value indicating
whether or not they are equivalent. This function will be
called to test for matches. The function is passed two
parameters, A and B, where A is the item parameter
passed to LFetch and B is the array element being
tested.
The function must return a non-nil value (or zero) if
the items are equivalent, or nil (or a non-zero integer)
if the items are not equivalent.
Note that specifying a function object for test results
in much slower performance than using one of the
predefined symbols.
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
This function works just like LSearch, except that LSearch returns the
index of the found item.
If you know that the array you are working with is sorted, you can use the
function BFetch to search for an element. This function, based on binary
search algorithms, is much faster on large arrays than LFetch or LSearch,
though it can be used only on sorted arrays.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Array Functions 6-29
LSearch 6
LSearch(array, item, start, test, key)
Linearly searches an array for the specified element and returns the index of
the element, or nil if it is not found or if start is equal to or greater than the
length of the array.
array The array in which to search.
item The key value for which to search.
start The array index at which to begin searching.
test Indicates how to compare key values to test for a match.
Specify one of the following symbols for test:
'|=| If the objects being compared are
immediates and reals, their values are
compared for equivalency. For reference
objects, their identity is compared.
'|str=| For string objects, the contents of the
strings are compared for equivalency.
Alternatively, for non-standard sorting situations, you
can specify a function object that compares two key
values and returns a Boolean or integer value indicating
whether or not they are equivalent. This function will be
called to test for matches. The function is passed two
parameters, A and B, where A is the item parameter
passed to LSearch and B is the array element being
tested. The function must return a non-nil value (or
zero) if the items are equivalent, or nil (or a non-zero
integer) if the items are not equivalent. Note that
specifying a function object for test results in much
slower performance than using one of the predefined
symbols.
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-30 Array Functions
This function works just like LFetch, except that LFetch returns the found
item instead of its index.
If you know that the array you are working with is sorted, you can use the
function BFind to search for an element. This function, based on binary
search algorithms, is much faster than LSearch, though it can be used only
on sorted arrays.
NewWeakArray 6
NewWeakArray(length)
Returns a new weak array with length number of elements, which are
initialized to nil.
length An integer specifying the size of the array to create.
A weak array is an array that does not prevent the objects it refers to from
being garbage-collected. That is, if the only references to an object are from
weak arrays, the object is destroyed during the next garbage collection cycle.
When that happens, the references in the weak arrays are replaced with nil.
The purpose of weak arrays is to cache objects without preventing them from
being garbage collected. For example, if you wanted to keep an array of all
objects in existence of a certain type, you could add each object to an array as
it’s created. If you use a regular array, those objects will never be
garbage-collected, because there will always be references to them in your
array, and the system will eventually run out of memory. However, if you
use a weak array, its references don’t affect garbage collection, so the objects
will be garbage-collected normally, freeing memory when it is needed.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Array Functions 6-31
SetAdd 6
SetAdd (array,value,uniqueOnly)
Appends an element to the specified array and returns the modified array, or
nil if the element was not added.
array The array to which SetAdd appends the element
in value.
value The element to append to the array specified by array.
uniqueOnly Whether only unique elements are to be added to the
array; if the value of this parameter is non-nil, SetAdd
appends value to the array only if it is not already
present in the array. If the element specified by the value
parameter is already present in the array, SetAdd
returns nil and does not append the element. If
uniqueOnly is nil, the item is appended to the array
without checking whether it is unique.
Note
The type of comparison used in this function is
pointer comparison, not content comparison. ◆
SetContains 6
SetContains( array, item )
array An array.
item An item that may be in the array.
Searches each element of an array to determine if item is equal to one of the
array elements. If a match is found, this function returns the array index of
the matching array element. If item is not found in the array, nil is returned.
Note
The type of comparison used in this function is
pointer comparison, not content comparison. ◆
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-32 Array Functions
SetDifference 6
SetDifference( array1, array2 )
Returns an array that contains all of the elements in array1 that do not exist
in array2.
array1 An array.
array2 An array.
If array1 is nil, nil is returned.
Note
The type of comparison used in this function is
pointer comparison, not content comparison. ◆
SetLength 6
SetLength (array, length)
Sets the length of an array.
array An array.
length An integer.
This function is useful for increasing or decreasing the size of an array. If you
increase the size of the array, new elements are filled with a nil value.
For example:
myArray := [123, 456, "I want chopstix"]
#1634 myArray
setLength (myArray, 4)
#1634 [123, 456, "I want chopstix", NIL]
myArray [3] := 789
#3156 789
myArray
#1634 [123, 456, "I want chopstix", 789]
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Array Functions 6-33
SetOverlaps 6
SetOverlaps( array1, array2 )
Compares each element in array1 to each element in array2, and returns the
index of the first element in array1 that is equal to an element in array2. If no
equivalent elements are found, nil is returned.
array1 An array.
array2 An array.
Note
The type of comparison used in this function is
pointer comparison, not content comparison. ◆
SetRemove 6
SetRemove (array, value)
SetRemove removes the specified element from the specified array and
returns the modified array. The length of the array is shifted left by one and
all of the elements after the deleted element are shifted by one to the next
lowest numbered array position. If the item is not found in the array, this
function returns nil.
array The array from which SetRemove removes the
specified element.
value The element to remove from the array specified by array.
Note
The type of comparison used in this function is
identity comparison, not pointer comparison. ◆
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-34 Array Functions
SetUnion 6
SetUnion( array1, array2, uniqueFlag )
Returns an array that contains all of the elements in array1 and all of the
elements in array2.
array1 An array.
array2 An array.
uniqueFlag If any non-nil value, SetUnion will not include any
duplicate items in the array it returns. If uniqueFlag is
nil, all elements from both arrays are included, even if
there are duplicates.
If both of the arrays are nil, an empty array is returned.
SetUnion can eliminate duplicates. If you do not need that property, you
can combine two arrays more efficiently using ArrayMunger (page 6-25).
Note
The type of comparison used in this function is
identity comparison, not pointer comparison. ◆
Sort 6
Sort( array, test, key )
Sorts an array and returns it after it is sorted. The sort is destructive; that is,
the array you give it is modified. The sort also is not stable; that is, elements
with equal keys won’t necessarily have the same relative order after the sort.
array An array.
test Defines the sort order. It can be a function object that
takes two parameters A and B and returns a positive
integer if A sorts after B, returns zero if A sorts
equivalently to B, and returns a negative integer if A
sorts before B.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Array Functions 6-35
For much greater speed, specify one of the following
symbols for test:
'|<| Sort in ascending numerical order
'|>| Sort in descending numerical order
'|str<| Sort in ascending string order
'|str>| Sort in descending string order
key Defines the sort key within each array element. Specify
nil to use the array elements directly as they are. You
can specify a path expression, in which case the array
elements are assumed to be frames or arrays and the
path is applied to each element to find the sort key. Or,
you can specify a function that takes one parameter and
returns the key.
This example sorts myArray in ascending numerical order according to the
timestamp slot of the entries:
Sort(myArray, '|<|, 'timestamp)
This example sorts myArray in descending string order according to the first
and last names concatenated together:
Sort(myArray, '|str>|, func (e) e.first && e.last)
StableSort 6
StableSort(array, test, key)
Sorts an array, preserving the original relative ordering of equivalent
elements.
array The array to modify by sorting.
test Indicates how the array is to be sorted. See the
description of the test parameter on page 6-36.
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-36 Sorted Array Functions
This sort requires working memory, so may not be suitable for extremely
large arrays or in low memory conditions.
Sorted Array Functions 6
This section describes new functions that operate on sorted arrays. These
functions are based on binary search algorithms, hence the “B” prefix to the
function names.
IMPORTANT
The arrays you pass to these functions must be ordered,
otherwise the results are undefined. To sort an array,
you can use the functions Sort, InsertionSort, or
StableSort. ▲
These sorted array functions each use test and key parameters to allow them
to be adapted to different data structures. Typically, these functions search,
or iterate over several items in an array. As each element in an array is
examined, the key argument is used to extract a value, called the key, from
the element. Then that key is treated as specified by the test argument.
Here’s an explanation of these parameters:
test Indicates the sort order of the array. Specify one of the
following symbols for test, to indicate how the array
is sorted:
'|<| Sorted in ascending numerical order
'|>| Sorted in descending numerical order
'|str<| Sorted in ascending string order
'|str>| Sorted in descending string order
'|sym<| Sorted in ascending symbol order, based
on lexical comparison of symbol name
'|sym>| Sorted in descending symbol order, based
on lexical comparison of symbol name
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Sorted Array Functions 6-37
Alternatively, for non-standard sorting situations, you
can specify a function object that compares two key
values and returns an integer that indicates how they
are sorted relative to each other. This function will be
called by any of the sorted array functions to determine
sorting relationships between elements. The function is
passed two parameters, A and B, and must return a
positive integer if A sorts after B, must return zero if A
sorts equivalently to B, and a must return a negative
integer if A sorts before B. Note that specifying a
function object for test results in much slower
performance than using one of the predefined symbols.
key Defines the key within each array element. Specify nil
to use the array elements directly as they are. You can
specify a path expression, in which case the array
elements are assumed to be frames or arrays and the
path is applied to each element to find the key. You can
also specify a function that takes one parameter (the
element) and returns the key.
BDelete 6
BDelete(array, item, test, key, count)
Deletes elements from an ordered array.
This function returns the number of elements deleted.
array The array to be modified.
item The key value for which to search. Elements with this
key are deleted.
test Indicates the sort order of the array. See the description
of the test parameter on page 6-36.
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-38 Sorted Array Functions
count The maximum number of elements to delete. Specify
nil to indicate that all matching elements are to
be deleted.
BDifference 6
BDifference(array1, array2, test, key)
Returns a new sorted array containing those elements from array1 that do not
have equivalent elements in array2.
array1 The first array. This array is not modified.
array2 The second array. This array is not modified.
test Indicates the sort order of the array. See the description
of the test parameter on page 6-36.
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
BFetch 6
BFetch(array, item, test, key)
Uses a binary search to find an element in a sorted array. The leftmost found
element is returned, or nil is returned if none are found.
array The array to be searched.
item The key value for which to search.
test Indicates the sort order of the array. See the description
of the test parameter on page 6-36.
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
This function works just like BFind, except that BFind returns the index of
the found item.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Sorted Array Functions 6-39
BFetchRight 6
BFetchRight(array, item, test, key)
Uses a binary search to find an element in a sorted array. The rightmost
found element is returned, or nil is returned if none are found.
array The array to be searched.
item The key value for which to search.
test Indicates the sort order of the array. See the description
of the test parameter on page 6-36.
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
This function works just like BFindRight, except that BFindRight returns
the index of the found item.
BFind 6
BFind(array, item, test, key)
Uses a binary search to find an element in a sorted array. The index of the
leftmost found element is returned, or nil is returned if none are found.
array The array to be searched.
item The key value for which to search.
test Indicates the sort order of the array. See the description
of the test parameter on page 6-36.
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
This function works just like BFetch, except that BFetch returns the found
item instead of its index.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-40 Sorted Array Functions
BFindRight 6
BFindRight(array, item, test, key)
Uses a binary search to find an element in a sorted array. The index of the
rightmost found element is returned, or nil is returned if none are found.
array The array to be searched.
item The key value for which to search.
test Indicates the sort order of the array. See the description
of the test parameter on page 6-36.
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
This function works just like BFetchRight, except that BFetchRight
returns the found item instead of its index.
BInsert 6
BInsert(array, element, test, key, uniqueOnly)
Inserts an element into the proper position in a sorted array. In the case of
equivalent elements, the element is inserted to the left of its equivalent.
array The array to be modified.
element The new element to be inserted. Note that the key
parameter is used to extract its key value.
test Indicates the sort order of the array. See the description
of the test parameter on page 6-36.
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Sorted Array Functions 6-41
uniqueOnly Specify non-nil to indicate that the element is not to be
inserted if the array already contains an element with an
equivalent key value. Specify 'returnElt to indicate
the same thing, and also that this function should return
an array element. It returns either the element that was
inserted, or if a matching element is found in the array,
that element is returned. This is useful when you want
to reuse existing objects in order to conserve space or
ensure pointer equality.
Specify nil to indicate that the element is to be inserted
even if the array already contains an element with an
equivalent key. In this case, the new element is inserted
to the left of the existing equivalent elements.
This function has three possible return values, as follows:
■ It can return nil, signaling that the element was not inserted.
■ It can return an integer, which is the index at which the element was
inserted.
■ It can return an array element—either the element that was inserted (if it
was unique), or an element that already exists in the array, whose key
value matches the key value of the element you wanted to insert. This
type of return value can occur only if you specify 'returnElt for
uniqueOnly.
Here is an example of how you might use this function with uniqueOnly set
to 'returnElt to ensure pointer equality:
// :GetStr() returns a string input by the user
bodyColor := BInsert(colorList,:GetStr(),'|str<|,nil,'returnElt);
interiorColor:= BInsert(colorList,:GetStr(),'|str<|,nil,'returnElt);
if bodyColor = interiorColor then Print("bad idea");
If GetString returns a string already in colorList, this code makes sure
that the original string is reused. This is why using the = operator to test for
equality works. It also allows the duplicate string to be garbage collected,
provided there are no remaining references to it.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-42 Sorted Array Functions
BInsertRight 6
BInsertRight(array, element, test, key, uniqueOnly)
Inserts an element into the proper position in a sorted array. In the case of
equivalent elements, the element is inserted to the right of its equivalent.
The index at which it was inserted is returned, or nil is returned if it was
not inserted.
array The array to be modified.
element The new element to be inserted. Note that the key
parameter is used to extract its key value.
test Indicates the sort order of the array. See the description
of the test parameter on page 6-36.
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
uniqueOnly A Boolean value. Specify a non-nil value to indicate
that the element is not to be inserted if the array already
contains an element with an equivalent key value.
Specify nil to indicate that the element is to be inserted
even if the array already contains an element with an
equivalent key. In the later case, the new element is
inserted to the right of the existing equivalent elements.
BIntersect 6
BIntersect(array1, array2, test, key, uniqueOnly)
Returns a new sorted array consisting of the equivalent elements from the
two specified arrays.
array1 The first array. This array is not modified.
array2 The second array. This array is not modified.
test Indicates the sort order of the array. See the description
of the test parameter on page 6-36.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Sorted Array Functions 6-43
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
uniqueOnly A Boolean value. Specify a non-nil value to indicate
that elements with duplicate key values are not allowed
in the resulting array. Note that this works only if array1
and array2 are both free of equivalent elements.
Specify nil to indicate that elements with duplicate key
values are allowed in the resulting array. Note that this
guarantees that the resulting array has at least two
equivalent elements for every intersecting value, since
intersection finds equivalent elements.
If equivalent elements are found in the resulting array,
they are ordered as follows: equivalent elements from
the same source array retain their original ordering, and
equivalent elements from array1 come before those
in array2.
BMerge 6
BMerge(array1, array2, test, key, uniqueOnly)
Merges two ordered arrays into one new ordered array, which is returned.
array1 The first array. This array is not modified.
array2 The second array. This array is not modified.
test Indicates the sort order of the array. See the description
of the test parameter on page 6-36.
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-44 Sorted Array Functions
uniqueOnly A Boolean value. Specify a non-nil value to indicate
that elements with duplicate key values are not allowed
in the resulting array. Note that this works only if array1
and array2 are both free of equivalent elements.
Specify nil to indicate that elements with duplicate key
values are allowed in the resulting array.
If equivalent elements are found in the resulting array,
they are ordered as follows: equivalent elements from
the same source array retain their original ordering,
and equivalent elements from array1 come before those
in array2.
BSearchLeft 6
BSearchLeft(array, item, test, key)
Uses binary search to find an element in a sorted array. The index of the
smallest and leftmost element that is greater than or equal to item is returned.
The value Length(array) is returned if item is larger than all elements.
array The array to be searched.
item The key value for which to search.
test Indicates the sort order of the array. See the description
of the test parameter on page 6-36.
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
Here is an example of how this function might be used:
// Extract all elements between "F" and "Na"
array := ["Ag","C","F","Fe","Hg","K","N","Na","Ni","Pu","Zn"];
pos1 := Min(Length(array)-1,BSearchLeft(array,"F",'|str<|,nil));
pos2 := Max(0,BSearchRight(array,"Na",'|str<|,nil));
ArrayMunger([],0,nil,array, pos1, pos2-pos1+1);
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Integer Math Functions 6-45
BSearchRight 6
BSearchRight(array, item, test, key)
Uses binary search to find an element in a sorted array. The index of the
largest and rightmost element that is less than or equal to item is returned.
The value –1 is returned if all elements are larger than item.
array The array to be searched.
item The key value for which to search.
test Indicates the sort order of the array. See the description
of the test parameter on page 6-36.
key Defines the key within each array element. Specify
nil, a path expression, or a function that takes one
parameter. See the description of the key parameter
on page 6-37.
For an example of how this function might be used, see BSearchLeft.
Integer Math Functions 6
These math functions operate on or return integers. (Some of the floating
point functions can also operate on integers.)
Abs 6
Abs(x)
Returns the absolute value of an integer or real number.
x An integer or real number.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-46 Integer Math Functions
Ceiling 6
Ceiling(x)
Returns the smallest integer not less than the specified real number. (Rounds
up the real number to an integer.)
x A real number.
Floor 6
Floor(x)
Returns the largest integer not greater than the specified real number.
(Rounds down the real number to an integer.)
x A real number.
Max 6
Max( a, b )
Returns the maximum value of the two integers a and b.
a An integer.
b An integer.
Min 6
Min( a, b )
Returns the minimum value of the two integers a and b.
a An integer.
b An integer.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Integer Math Functions 6-47
Random 6
Random (low, high)
Returns a random integer in the range between the two integers low and
high. The range is inclusive of the numbers low and high.
low An integer.
high An integer.
For example:
random (0, 100)
#120 72
Real 6
Real(x)
Converts the specified integer to a real number.
x An integer.
SetRandomSeed 6
SetRandomSeed (seedNumber)
Seeds the random number generator with the number you specify.
seedNumber An integer.
When seeded with the same number, the random number generator
(Random function) will return the same sequence of random numbers each
time you reseed it. Do not use 0 to seed the generator as it will return 0
instead of a random number.
Note
There is only one random number generator on the Newton,
so calls by other functions may interfere with your function
getting a consistent sequence of values. ◆
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-48 Floating Point Math Functions
Floating Point Math Functions 6
NewtonScript provides the floating point math functions documented in
this section.
The NewtonScript floating point number system is based on standards 754
and 854 adopted by the Institute of Electrical and Electronics Engineers
(IEEE). For more details on IEEE-standard arithmetic than are given here,
refer to the PowerPC Numerics volume of Inside Macintosh or to the Apple
Numerics Manual, Second Edition. These books describe SANE, the standard
Apple numeric environment. The NewtonScript environment supports many
features of SANE.
NewtonScript floating point numbers (also called real numbers) correspond
to the double format of the IEEE standards. The number system supports
representations for the following values:
■ Normal numbers—numbers with approximately 16 decimal digits of
precision, ranging from down to .
■ Subnormal numbers—numbers ranging from down to
, whose precision diminishes from approximately 16 decimal
digits down to less than one digit.
■ Signed zeros—the values +0 and –0, which compare equal, but whose
behavior differs when, for example, divided into nonzero values.
■ Signed infinities—the values +INF and -INF, which represent results too
large to represent or the result of dividing a nonzero numerator by a zero
denominator.
■ Not-a-Number symbols, or NaNs—values used to represent missing or
uninitialized data, or the results of operations, such as , which have
no meaning in the real number system.
In some application areas, you may find it useful to think of signed zeros and
infinities in terms of mathematical limits. For example, although +0 and –0
compare equal, it may be the case for a function f that ,
1.8 308
×10 2.2 –308
×10
2.2 –308
×10
4.9 –324
×10
–3
f (x)
x → 0-
lim f (x)
x → 0+
≠ lim
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Floating Point Math Functions 6-49
and you may find it useful to exploit that fact. Similarly, you may find it
useful to interpret g(+INF) as .
The functions in this section follow the model of the arithmetic operations set
forth in the IEEE standards, namely, they produce results that are exact when
the results are exactly representable in the number system, and otherwise
they deliver the nearest (or nearly so) representable number to the mathematically
correct result. The IEEE standards specify that one or more
exceptions be raised when the result of an operation is different from the
mathematical result, or when the result is not defined in the real number
system. The possible exceptions are
■ Inexact—the result is rounded or otherwise altered from the mathematical
result.
■ Underflow—the nonzero result is too tiny to represent except as zero or a
subnormal number, and is rounded to less precision than a normal number.
■ Overflow—the result is too huge to represent as a normal number.
■ Divide by Zero—the quotient of a nonzero value divided by zero
produces +INF or -INF, according to the arguments’ signs.
■ Invalid—the result is not mathematically defined, as is the case with 0/0.
See “Managing the Floating Point Environment” on page 6-65 for further
discussion of the handling of floating point exceptions.
One feature of the IEEE standards and SANE is the choice of rounding
direction for results not exactly representable. In NewtonScript systems,
rounding is always to the nearest representable number (with ties going to
the value whose least significant bit is zero). The IEEE standards also specify
rounding to the nearest value toward 0, toward +INF, or toward -INF. But
the standards are written as though rounding direction is determined by a
state variable in the floating point environment (see “Managing the Floating
Point Environment”), while on the ARM family of processors used by
NewtonScript systems, rounding direction is determined on an instructionby-
instruction basis.
g(y)
y → ∞
lim
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-50 Floating Point Math Functions
Acos 6
Acos(x)
Returns the inverse cosine in radians of x. Acos raises invalid for x < –1 or
x > 1. It raises inexact for all values except 1. Acos returns values between
zero and π.
x An integer or real number.
Acosh 6
Acosh(x)
Returns the inverse hyperbolic cosine of x. Acosh raises invalid for x < 1.
It raises inexact for all values except 1. Acosh(+INF) returns +INF, but
Acosh never overflows. Its value at the largest finite real number is
approximately 710.
x An integer or real number.
Asin 6
Asin(x)
Returns the inverse sine in radians of x. Asin raises invalid for x < –1 or
x > 1. It raises inexact for all values except zero and raises underflow for all
finite x near zero. Asin returns values between –π/2 and π/2.
x An integer or real number.
Asinh 6
Asinh(x)
Returns the inverse hyperbolic sine of x. Asinh raises inexact for all values
except zero. Asinh(-INF) returns -INF and Asinh(+INF) returns +INF.
Asinh raises underflow for x near zero.
x An integer or real number.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Floating Point Math Functions 6-51
Atan 6
Atan(x)
Returns the inverse tangent in radians of x. It raises inexact for all values
except zero. Atan(-INF) returns –π/2 and Atan(+INF) returns π/2. Atan
returns values between –π/2 and π/2. It raises inexact for all nonzero x.
x An integer or real number.
Atan2 6
Atan2(x,y)
Returns the inverse tangent in radians of x/y. Atan2 uses the algebraic signs
of x and y to determine the quadrant of the result. It returns values between
–π and π. Its special cases are those of Atan.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
Atanh 6
Atanh(x)
Returns the inverse hyperbolic of x. Atanh raises invalid for x < –1 or x > 1.
It raises inexact for all valid arguments except zero and raises underflow
near zero.and raises underflow for all finite x near zero. Atanh(-1.0)
returns -INF and Atan(+1.0)returns +INF.
x An integer or real number.
CopySign 6
CopySign(x,y)
Returns the value with the magnitude of x and sign of y.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-52 Floating Point Math Functions
Note
The order of the parameters for CopySign matches the
recommendation of the IEEE 754 floating point standard,
which is opposite from the SANE copysign function. ◆
Cos 6
Cos(x)
Returns the cosine of the radian value x. Cos raises inexact for all finite
arguments except zero. It is periodic with period 2π. Cos raises invalid when
x is infinite.
x An integer or real number.
Cosh 6
Cosh(x)
Returns the hyperbolic cosine of x. Cosh raises inexact for all finite
arguments except zero. Cosh(-INF) and Cosh(+INF) return +INF. Cosh
raises overflow for finite values of large magnitude.
x An integer or real number.
Erf 6
Erf(x)
Returns , the error function of x. Erf raises inexact for all
arguments except zero. It raises underflow for arguments near zero.
Erf(-INF) returns –1 and Erf(+INF) returns 1.
x An integer or real number.
Mathematically, the sum of Erf(x) and Erfc(x) should be 1, though the
relationship may not hold when roundoff or underflow affect the results
significantly.
erf(x)
2
π
------- e t2 – dt
0
x
= ∫
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Floating Point Math Functions 6-53
Erfc 6
Erfc(x)
Returns , the complementary error function of x. Erfc raises
inexact for all arguments except zero. Erfc(-INF) returns 2 and
Erfc(+INF) returns +0.
x An integer or real number.
Exp 6
Exp(x)
Returns ex, the exponential of the x. Exp is inexact for all nonzero finite
arguments. Exp(-INF) returns +0 and Exp(+INF) returns +INF. Exp raises
overflow for large, positive, finite x, and raises underflow for negative, finite
x of large magnitude.
x An integer or real number.
Expm1 6
Expm1(x)
Returns ex – 1, one less than the exponential of x. Expm1 avoids loss of
accuracy when x is nearly zero, and the difference is nearly zero. Expm1 is
inexact for all nonzero finite arguments. Expm1(-INF) returns –1 and
Expm1(+INF) returns +INF. Expm1 raises overflow for large, positive, finite
x, and raises underflow for x near zero.
x An integer or real number.
Fabs 6
Fabs(x)
Returns the absolute value of x. It never raises an exception.
x An integer or real number.
erfc(x)
2
π
------- e t2 – dt
x
∞
= ∫
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-54 Floating Point Math Functions
FDim 6
FDim(x,y)
Returns the positive difference between its parameters:
If x > y, FDim returns x – y
■ Otherwise, if x <= y, FDim returns +0
■ Otherwise, if x is a NaN, FDim returns x.
■ Otherwise (y is a NaN), FDim returns y.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
FMax 6
FMax(x,y)
Returns the maximum of its two parameters. NaN parameters are treated as
missing data:
■ If one parameter is a NaN and the other is a number, then the number
is returned.
■ Otherwise, if both are NaNs, then the first parameter is returned.
(This corresponds to the max function in FORTRAN.)
x An integer or real number.
y An integer or real number.
FMin 6
FMin(x,y)
Returns the minimum of its two parameters. NaN parameters are treated as
missing data:
■ If one parameter is a NaN and the other is a number, then the number
is returned.
■ Otherwise, if both are NaNs, then the first parameter is returned.
(This corresponds to the min function in FORTRAN.)
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Floating Point Math Functions 6-55
x An integer or real number.
y An integer or real number.
Fmod 6
Fmod(x,y)
Returns the remainder when x is divided by y to produce a truncated
integral quotient. That is, Fmod returns the value x - y*Trunc(x/y).
x An integer or real number.
y An integer or real number.
Gamma 6
Gamma(x)
Returns Γ(x), the gamma function applied to x. Gamma raises inexact for all
non-integral x. It raises invalid for non-positive integral arguments z.
Gamma(p) returns (p-1)! for positive, integral p, with 0! defined to be 1.
Gamma(+INF) returns +INF. Gamma can raise overflow.
x An integer or real number.
Hypot 6
Hypot(x,y)
Returns the square root of the sum of the squares of x and y, avoiding the
hazards of overflow and underflow when the arguments are large or tiny in
magnitude but the result is within range.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
IsFinite 6
IsFinite(x)
Returns true if x is finite; returns nil if x is infinite.
x An integer or real number.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-56 Floating Point Math Functions
IsNaN 6
IsNaN(x)
Returns true if x is a NaN; returns nil if x is a number.
x An integer or real number.
Note
Saying that x “is a NaN” and “is not a number” are not the
same thing. A NaN is a non-numerical value in a numerical
format; on the other hand, a string such as "foo" is not a
number because it is not a numerical object. ◆
IsNormal 6
IsNormal(x)
Returns true if x is a normal number; returns nil if x is zero, subnormal,
infinite, or a NaN.
x An integer or real number.
LessEqualOrGreater 6
LessEqualOrGreater(x, y)
Returns true if neither x nor y is a NaN, and therefore the two arguments
are ordered; otherwise, returns nil.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
LessOrGreater 6
LessOrGreater(x, y)
Returns true if either x < y or x > y; otherwise, returns nil.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Floating Point Math Functions 6-57
LGamma 6
LGamma(x)
Returns the natural logarithm of Γ(x), the gamma function applied to x.
LGamma raises inexact for all positive x. It raises invalid for negative or zero
x. LGamma(+INF) returns +INF.
x An integer or real number.
Log 6
Log(x)
Returns the natural logarithm of x. Log raises inexact for positive, finite
arguments except 1. Log(0.0) returns -INF and raises divide by zero.
Log(+INF) returns +INF. Log raises invalid for x < 0.
x An integer or real number.
Logb 6
Logb(x)
Returns the integral value k such that 1 ≤ |x|*2–k < 2, when x is finite and
nonzero. Logb(0.0) returns -INF and raises divide by zero. Logb(-INF)
and Logb(+INF) return +INF.
Log1p 6
Log1p(x)
Returns the natural logarithm of 1+x. While accurate for all arguments no
less than –1, Log1p preserves accuracy when x is nearly zero—when
computing Log(1.0 + x)would suffer from the mere addition of x to 1.
Log1p raises inexact for all finite arguments greater than –1 except 0. It raises
invalid for all x less than –1 and raises underflow for x near zero.
Log1p(-1.0) returns -INF and raises divide by zero. Log1p(+INF)
returns +INF.
x An integer or real number.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-58 Floating Point Math Functions
Log10 6
Log10(x)
Returns the logarithm base 10 of x. Because of the mathematical relationship
, Log10 shares the computational properties of Log.
x An integer or real number.
NearbyInt 6
NearbyInt(x)
Returns x rounded to the nearest integral value. NearbyInt differs from
Rint only in that it does not raise the inexact exception.
x An integer or real number.
Note
NearbyInt always rounds to nearest. ◆
NextAfterD 6
NextAfterD(x,y)
Returns the next representable number after x in the direction of y.
If x and y are equal, then the result is x. If either argument is a NaN,
NextAfterD returns one of the NaN arguments. When x is finite but the
result is infinite, NextAfterD raises overflow. When the result is zero or
subnormal, NextAfterD raises underflow.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
log10(x) = log(x) Ú log(10)
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Floating Point Math Functions 6-59
Pow 6
Pow(x,y)
Returns xy. When x < 0, Pow raises invalid unless y is an integral value. It can
raise inexact, overflow, underflow, and invalid.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
RandomX 6
RandomX(x)
Returns a two-element array, based on the random seed x. The first element
of the result is a pseudo-random number that is the result of the SANE
randomx function. The second element is the new seed returned by the
randomx function. The result is an integral value between 0 and 231 – 1.
x An integer or real number.
Remainder 6
Remainder(x,y)
Returns the exact difference x – n*y, where n is a mathematical integer (as
opposed to a NewtonScript integer—n may be thousands of bits wide) to x/y
in the sense of rounding to nearest. The magnitude of the result is no greater
than half the magnitude of y. When the result is zero, it has the sign of x.
Remainder raises invalid when y is zero or x is infinite. It never raises
overflow, underflow, or inexact.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-60 Floating Point Math Functions
RemQuo 6
RemQuo(x,y)
Returns a two-element array. The first element is Remainder(x, y). The
second element is the seven low-order bits of the quotient x / y rounded to
the nearest integer and given the sign of the quotient.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
Rint 6
Rint(x)
Is identical to Nearbyint except that it raises inexact when its result differs
from x.
x An integer or real number.
RintToL 6
RintToL(x)
Returns an integer obtained by rounding x to an integral (real) value and
then converting that value to an integer. RintToL raises inexact when its
result differs in value from x. It raises invalid and returns an unspecified
value when the rounded value of x cannot be represented exactly as an
integer object.
x An integer or real number.
Note
RintToL always rounds to nearest. ◆
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Floating Point Math Functions 6-61
Round 6
Round(x)
Returns the integral real number obtained from x by adding 1/2 to x and
truncating the result to the nearest integer toward 0. It raises inexact when
the result differs from x.
x An integer or real number.
Scalb 6
Scalb(x, k)
Returns x * 2k. Scalb avoids explicit computation of 2k and so avoids the
complications of overflow or underflow when 2k is out of range but the result
isn’t. Scalb can raise overflow, underflow, and inexact. Scalb and Logb are
related by the formula 1 ≤ Scalb(x, RintToL(-Logb(x))) < 2 for finite,
nonzero x.
x An integer or real number.
y An integer.
SignBit 6
SignBit(x)
Returns a nonzero integer if the sign of x is negative; otherwise (the sign of x
is positive), returns the integer 0.
x An integer or real number.
Signum 6
Signum(x)
Returns the integer value –1 if x < 0, 0 if x = 0, or 1 if x > 0. If x is an
integer, Signum returns an integer; otherwise, if x is a real, Signum returns
a real. If x is neither an integer nor a real, Signum throws the exception
kFramesErrNotANumber.
x An integer or real number.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-62 Floating Point Math Functions
Sin 6
Sin(x)
Returns the sine of the radian value x. Sin raises inexact for all finite values
except zero. It is periodic with period 2π. Sin raises invalid for infinite x and
raises underflow for x near zero.
x An integer or real number.
Sinh 6
Sinh(x)
Returns the hyperbolic sine of x. Sinh raises inexact for all finite arguments
except zero. Sinh(-INF) returns -INF and Sinh(+INF) returns +INF.
Sinh raises overflow for large finite values and raises underflow near zero.
x An integer or real number.
Sqrt 6
Sqrt(x)
Returns the square root of x. It raises invalid for x < 0, and can raise inexact
for positive x.
x An integer or real number.
Tan 6
Tan(x)
Returns the tangent of the radian value x. Tan raises inexact for all finite
values except zero. It is periodic with period π. Tan raises invalid for infinite
x and raises underflow for x near zero.
x An integer or real number.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Floating Point Math Functions 6-63
Tanh 6
Tanh(x)
Returns the hyperbolic tangent of x. Tanh raises inexact for all finite
arguments except zero. Tanh(-INF) returns –1 and Tanh(+INF) returns
+1. Tanh raises overflow for large finite values and raises underflow
near zero.
x An integer or real number.
Trunc 6
Trunc(x)
Returns the integral real number nearest to but no larger in magnitude than x.
x An integer or real number.
Unordered 6
Unordered(x, y)
Returns true if x and y satisfy none of x < y, x = y, or x > y (because one or
both of x and y are NaNs); if neither x nor y is a NaN, they satisfy one of the
three order relations and Unordered returns nil.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
UnorderedGreaterOrEqual 6
UnorderedGreaterOrEqual(x, y)
Returns true if x and y satisfy x ≥ y or are unordered (because one or both of
x and y are NaNs); otherwise, returns nil.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-64 Floating Point Math Functions
UnorderedLessOrEqual 6
UnorderedLessOrEqual(x, y)
Returns true if x and y satisfy x ≤ y or are unordered (because one or both of
x and y are NaNs); otherwise, returns nil.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
UnorderedOrEqual 6
UnorderedOrEqual(x, y)
Returns true if x and y satisfy x = y or are unordered (because one or both of
x and y are NaNs); otherwise, returns nil.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
UnorderedOrGreater 6
UnorderedOrGreater(x, y)
Returns true if x and y satisfy x > y or are unordered (because one or both of
x and y are NaNs); otherwise, returns nil.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
UnorderedOrLess 6
UnorderedOrLess(x, y)
Returns true if x and y satisfy x < y or are unordered (because one or both of
x and y are NaNs); otherwise, returns nil.
x An integer or real number.
y An integer or real number.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Floating Point Math Functions 6-65
Managing the Floating Point Environment 6
The floating point environment is a set of state variables maintained by the
Newton system and the underlying processor. The environment contains
information about which floating point exceptions have occurred. Floating
point exceptions are distinct from NewtonScript exceptions. When floating
point exceptions arise (for example, overflow arises when the sum of two
huge numbers is too large to represent in the number system), the system
raises an exception flag in the environment. Exception flags can be tested,
cleared, or raised by functions in this section. Once raised, an exception flag
remains raised until you clear it using calls from this section. The predefined
constants used to select the floating point exception flags are shown in
Table 6-1.
You can refer to multiple exceptions in a single function invocation by
forming the bitwise-OR of the predefined constants, using expressions like
Bor(Bor(fe_Invalid, fe_DivByZero), fe_Overflow).
Table 6-1 Floating point exceptions
Constant Value Meaning
fe_Inexact 0x010 inexact
fe_DivByZero 0x002 divide-by-zero
fe_Underflow 0x008 underflow
fe_Overflow 0x004 overflow
fe_Invalid 0x001 invalid
fe_All_Except 0x01F all exceptions
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-66 Floating Point Math Functions
Note
The representation of the floating point environment is
implementation-dependent. Functions that manipulate the
environment and its components do so without exposing
their implementation. In particular, the floating point
exception flags may or may not be implemented as
single bits. ◆
The functions that manage the floating point environment are based
on recommended numerical extensions to the ANSI C language. The
recommendations for C include functions to test and alter the direction
of rounding. Although the direction of rounding is determined by the
environment on most systems, Newton systems based on the ARM family
of processors determine the rounding direction on an instruction-byinstruction
basis, so rounding is not determined by the environment.
You can pass the predefined constant fe_Dfl_Env to the functions
FeSetEnv and FeUpdateEnv, which take an environment object as a
parameter. Fe_Dfl_Env indicates the default environment, in which all
exception flags are clear.
FeClearExcept 6
FeClearExcept(excepts)
Clears the floating point exception flags indicated by excepts.
excepts The integer bitwise-OR of one or more floating point
exceptions.
FeGetEnv 6
FeGetEnv()
Returns a data object representing the current floating point environment.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Floating Point Math Functions 6-67
FeGetExcept 6
FeGetExcept(excepts)
Returns a data object representing the current state of the exception flags
indicated by excepts.
excepts The integer bitwise-OR of one or more floating point
exceptions.
Note
The representation of the exception flags is unspecified. ◆
FeHoldExcept 6
FeHoldExcept()
Returns a data object representing the current floating point environment,
and clears the exception flags.
FeRaiseExcept 6
FeRaiseExcept(excepts)
Raises the floating point exception flags indicated by excepts.
excepts The integer bitwise-OR of one or more floating point
exceptions.
Note
Because floating point exceptions are not tied to the general
NewtonScript exception-handling mechanism, raising a flag
merely sets an internal variable; raising a flag will not alter
the flow of control. ◆
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-68 Floating Point Math Functions
FeSetEnv 6
FeSetEnv(envObj)
Installs the floating point environment represented by the object envObj.
envObj Either the predefined constant fe_Dfl_Env or an
object returned by a call to FeGetEnv or
FeHoldExcept.
FeSetExcept 6
FeSetExcept(flagObj, excepts)
The parameter flagObj is an object containing an implementation-dependent
representation of one or more floating point exception flags; flagObj must
have been set by a previous call to FeGetExcept. FeSetExcept alters the
current environment so that those floating point exception flags indicated by
excepts match the corresponding values in flagObj.
flagObj An object (returned by a previous call to FeGetExcept)
containing a representation of one or more floating
point exception flags.
excepts The integer bitwise-OR of one or more floating point
exceptions.
This function does not raise exceptions; it just alters the state of the flags.
FeTestExcept 6
FeTestExcept(excepts)
Returns the bitwise-OR of the floating point exceptions indicated by excepts
whose flags are rasied in the current environment.
excepts The integer bitwise-OR of one or more floating point
exceptions.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Financial Function 6-69
FeUpdateEnv 6
FeUpdateEnv(envObj)
Saves the state of the current exception flags, installs the environment
represented by envObj, and then re-raises the saved exceptions.
envObj Either the predefined constant fe_Dfl_Env or an
object returned by a call to FeGetEnv or
FeHoldExcept.
You can use FeUpdateEnv in conjunction with FeHoldExcept to write
functions which hide spurious exceptions from their callers:
func() begin
savedEnv := FeHoldExcept(); // clears flags
result := ...; // ecomputation in which underflow and
// divide by zero are benign
FeClearExcept(BOR(fe_Underflow, fe_DivByZero));
FeUpdateEnv(savedEnv); // merge old flags with new
return result
end
Financial Function 6
These functions perform financial calculations.
Annuity 6
Annuity(r, n)
Returns the value of the financial formula . When r is the
periodic interest rate and n the number of periods, p*Annuity(r, n) is the
present value of a series of n periodic payments of size p. Annuity is robust
over the entire range of r and n, whether financially meaningful or not.
1 (1 + r)
–n –
r
------------------------------
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-70 Financial Function
Annuity raises invalid for r < –1. When r = –1:
■ Annuity(-1, n) returns –1 for n < 0.
■ Annuity(-1, 0) returns 0.
■ Annuity(-1, n) returns +INF and raises divide by zero for n > 0.
Otherwise, r > –1. When r is nonzero, Annuity(r, 0) returns r; otherwise,
Annuity(0, n) returns n. Annuity raises inexact in all other cases, and
can raise overflow or underflow.
r An integer or real number.
n An integer or real number.
Compound 6
Compound(r, n)
Returns the value of the financial formula . When r is the periodic
interest rate and n the number of periods, P*Compound(r, n) is the future
value of a principal amount P. Compound is robust over the entire range of r
and n, whether financially meaningful or not.
Compound raises invalid for r < –1. When r = –1:
■ Compound(-1, n) returns +INF and raises divide by zero for n < 0.
■ Compound(-1, 0) returns 1.
■ Compound(-1, n) returns +0 for n > 0.
Otherwise, r > 0. Compound(r, 0) returns 1; Compound(0, n) raises
invalid when n is infinite. Compound can raise inexact, overflow or underflow.
r An integer or real number.
n An integer or real number.
(1 + r)
n
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Exception Functions 6-71
Exception Functions 6
These functions are used to raise and handle NewtonScript exceptions in an
application. For more information about exception handling and how to use
these functions, refer to the second half of Chapter 3, “Flow of Control,”
“Exception Handling” on page 3-13. For a list of system exceptions, see the
appendix “Errors” in the Newton Programmer’s Guide.
The section “Managing the Floating Point Environment” beginning on
page 6-65 describes some functions that deal with floating-point exceptions,
which are not related to NewtonScript exceptions.
Throw 6
Throw(name, data)
Raises an exception and creates an exception frame with the specified name
and data.
name An exception symbol that names the exception being
raised.
data The data for the exception. The possible values for this
parameter depend on the composition of name and are
shown inTable 6-2.
See “Exception Handling” beginning on page 3-13 for more information
on Throw.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-72 Exception Functions
Rethrow 6
Rethrow()
Reraises the current exception to allow the next enclosing Try statement an
opportunity to handle it. Rethrow throws the current exception again,
passing along the same parameters are were passed with the original call to
the Throw function. This allows you to pass control from within an
exception handler to the next enclosing Try statement.
IMPORTANT
You can call the Rethrow function only from within the
dynamic extent of an onexception clause. ▲
CurrentException 6
CurrentException()
During exception processing (that is, inside the dynamic extent of an
onexception block), returns the frame that is associated with the current
exception. You can examine the frame returned by CurrentException to
determine what kind of exception you are handling. For example, you can
call the HasSlot function to determine if the frame contains a slot named
error, and take appropriate action thereafter. (The format of the frame
depends on the exception, but it always contains a name slot with the
exception symbol.)
Table 6-2 Exception frame data slot name and contents
Exception symbol Slot name Slot contents
contains part
with prefix
type.ref
data a data object, which can be any
NewtonScript object
contains part
with prefix
evt.ex.msg
message a message string
any other error an integer error code
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Message Sending Functions 6-73
CurrentException gives a meaningful response only from within the
dynamic extent of an onexception clause. Outside the extent of
onexception, it returns nil.
Message Sending Functions 6
These functions send messages or execute functions.
Apply 6
Apply(function, parameterArray)
Calls a function, passing the supplied parameters. The Apply function
returns the return value of the function it called.
function The function to call.
parameterArray An array of parameters to be passed to the function. You
can specify nil if there are no parameters to be passed
(this saves allocating an empty array).
Apply respects the environment of the function object it is passed. Using
Apply is similar to using the NewtonScript call statement.
Apply is useful when you want to call a function, but don’t know until run
time the number of parameters it takes. If you do know ahead of time the
number of parameters the function takes, then you can use the NewtonScript
call statement to call the function.
Here’s an example of using this function in the Inspector:
f:=func(x,y) x*y;
Apply(f,[10,2]);
#50 20
The Apply call is equivalent to:
f(10,2);
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-74 Message Sending Functions
Perform 6
Perform(frame, message, parameterArray)
Sends a message to a frame; that is, a method with the name of the message
is executed in the frame. Both parent and proto inheritance are used to search
for the method if it does not exist in the frame. If the method is not found, an
exception is thrown.
frame The frame to which to send the message.
message A symbol naming the message to send.
parameterArray An array of parameters to be passed along with the
message. You can specify nil if there are no parameters
to be passed (this saves allocating an empty array).
The Perform function returns the return value of the message it sent.
Note that the method named by message is executed in the context of frame,
not in the context of the frame from within which Perform is called.
The Perform function is useful when you want to send a message, but you
don’t know until run time the name of the message or the number of
parameters it takes. If you do know these things ahead of time, then you can
just use the standard NewtonScript message sending syntax.
For variations of the Perform function, see PerformIfDefined,
ProtoPerform, and ProtoPerformIfDefined.
Here’s an example of using this function in the Inspector:
f:={multiply: func(x,y) x*y};
perform(f, 'multiply, [10,2]);
#50 20
Note that
f:multiply(10,2)
is equivalent to
Perform(f, 'multiply,[10,2])
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Message Sending Functions 6-75
PerformIfDefined 6
PerformIfDefined(receiver,message,paramArray)
Sends a message to a frame; that is, a method with the name of the message
is executed in the frame. Both parent and proto inheritance are used to search
for the method if it does not exist in the frame. If the method is not found, an
exception is not thrown.
receiver The frame to which you want the message sent.
message A symbol that is the name of the message to send
to receiver.
paramArray An array of parameters to be passed with the message.
You can specify nil if there are no parameters to be
passed (this saves allocating an empty array).
This function returns the return value of the message it sent. If the method is
not found, this function returns nil.
Contrast this function with Perform (page 6-74), which is exactly the same,
except that Perform throws an exception if the method is not found.
Also, contrast this function with ProtoPerform and
ProtoPerformIfDefined (page 6-75), which search only the
proto chain for the method.
ProtoPerform 6
ProtoPerform(receiver,message,paramArray)
Sends a message to a frame; that is, a method with the name of the message
is executed in the frame. Only proto inheritance is used to search for the
method if it does not exist in the frame. If the method is not found, an
exception is thrown.
receiver The frame to which you want the message sent.
message A symbol that is the name of the message to send
to receiver.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-76 Message Sending Functions
paramArray An array of parameters to be passed with the message.
You can specify nil if there are no parameters to be
passed (this saves allocating an empty array).
This function returns the return value of the message it sent.
Contrast this function with Perform (page 6-74), which is exactly the
same, except that Perform searches both the parent and proto chains
for the method.
Also, contrast this function with PerformIfDefined (page 6-75) and
ProtoPerformIfDefined , which do not throw exceptions if the method
is not found.
ProtoPerformIfDefined 6
ProtoPerformIfDefined(receiver,message,paramArray)
Sends a message to a frame; that is, a method with the name of the message
is executed in the frame. Only proto inheritance is used to search for the
method if it does not exist in the frame. If the method is not found, an
exception is not thrown.
receiver The frame to which you want the message sent.
message A symbol that is the name of the message to send
to receiver.
paramArray An array of parameters to be passed with the message.
You can specify nil if there are no parameters to be
passed (this saves allocating an empty array).
This function returns the return value of the message it sent. If the method is
not found, this function returns nil.
Contrast this function with PerformIfDefined (page 6-75), which is
exactly the same, except that PerformIfDefined searches both the parent
and proto chains for the method.
Also, contrast this function with Perform (page 6-74) and ProtoPerform
(page 6-75), which search both the parent and proto chains for the method.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Data Extraction Functions 6-77
Data Extraction Functions 6
These functions are used to extract chunks of data out of other objects of
various types.
All integers are stuffed and extracted in two’s-complement big-endian form.
In this form, byte 0 is the most significant byte, as found on the Newton
and Macintosh. The opposite of this is little-endian, where byte 0 is least
significant byte, as found on Intel-based computers. For example, the
number 0x12345678 is stored as:
big-endian 12 34 56 78
little-endian 78 56 34 12
All Unicode conversions use the Macintosh extended character set for codes
greater than or equal to 128.
ExtractByte 6
ExtractByte(data, offset)
Returns one signed byte from the given offset.
data The data from which the return value is to be extracted.
offset An integer giving the position in data from which the
return value is to be extracted.
For example:
ExtractByte("\u12345678",0);
#3FC 255
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-78 Data Extraction Functions
ExtractBytes 6
ExtractBytes(data, offset, length, class)
Returns a binary object of class class containing length bytes of data starting
at offset within data.
data The data from which the return value is to be extracted.
offset An integer giving the position in data from which the
return value is to be extracted.
length An integer giving the number of bytes to extract.
class A symbol specifying the class of the return value.
ExtractChar 6
ExtractChar(data, offset)
Returns a character object of the character at the given offset in the data.
data The data from which the return value is to be extracted.
offset An integer giving the position in data from which the
return value is to be extracted.
Gets one byte at the specified offset, converts it to Unicode and returns the
character it makes from it.
For example:
ExtractChar("\uFFFFFFFF",0);
//$\u02C results from a ASCII to UNICODE conversion.
#2C76 $\u02C7
//Note $a is at offset 1 in a Unicode string
ExtractChar("abc",0);
#6 $\00
ExtractChar("abc",1);
#616 $a
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Data Extraction Functions 6-79
ExtractLong 6
ExtractLong(data, offset)
Returns an integer object of the low 29 bits of an unsigned long at the given
offset, right-justified (that is, the low 29 bits of a four-byte value).
data The data from which the return value is to be extracted.
offset An integer giving the position in data from which the
return value is to be extracted.
Reads four bytes at the specified offset, but ignores the high-order bits (first
two). Returns a 30 bit signed value
ExtractLong("\uFFFFFFFF",0);
#FFFFFFFC -1
ExtractLong("\uC0000007",0);
#1C 7
ExtractXLong 6
ExtractXLong(data, offset)
Returns an integer object of the high 29 bits of an unsigned long at the given
offset, right-justified (that is, the high 29 bits of a four-byte value).
data The data from which the return value is to be extracted.
offset An integer giving the position in data from which the
return value is to be extracted.
For example:
ExtractXLong("\u0000000F",0);
#4 1
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-80 Data Extraction Functions
ExtractWord 6
ExtractWord(data, offset)
Returns an two-byte signed integer object from the given offset.
data The data from which the return value is to be extracted.
offset An integer giving the position in data from which the
return value is to be extracted.
For example:
ExtractWord("\uFFFFFFFF",0);
#FFFFFFFC -1
//if you want unsigned use:
band(ExtractWord(-),0xFFFF);
#40004 65535
ExtractCString 6
ExtractCString(data, offset)
Returns a Unicode string object derived from the null-terminated C-style
string at the given offset.
data The data from which the return value is to be extracted.
offset An integer giving the position in data from which the
return value is to be extracted.
ExtractPString 6
ExtractPString(data, offset)
Returns a Unicode string object derived from the Pascal-style string (a length
byte followed by text) at the given offset.
data The data from which the return value is to be extracted.
offset An integer giving the position in data from which the
return value is to be extracted.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Data Stuffing Functions 6-81
ExtractUniChar 6
ExtractUniChar(data, offset)
Gets two bytes at the specified offset and returns the Unicode character
represented by those bytes.
data The data from which the return value is to be extracted.
offset An integer giving the position in data from which the
return value is to be extracted.
For example:
ExtractUniChar("abc",0);
#616 $a
Data Stuffing Functions 6
These functions are used to stuff chunks of data into objects of various types.
All integers are stuffed in two’s-complement big-endian form. For a
discussion of this, see “Data Extraction Functions” on page 6-77.
▲ WA R N I N G
It is important that the destination for the data stuffing
functions is large enough to hold the data being stuffed. If
the destination is not large enough, the NewtonScript heap
may become corrupted. Be sure to take into account the
offset. Here is a formula you can use:
Length(destObj) – offset >= size of stuffed data
In this formula, destObj is the destination object and offset is
the position within the destination object where the data is
to be stuffed. ▲
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-82 Data Stuffing Functions
StuffByte 6
StuffByte(obj, offset, toInsert)
Writes the low order byte of toInsert, at the specified offset in obj.
obj A binary object into which data is to be stuffed.
offset The position in obj at which stuffing is to begin.
toInsert The data to be stuffed in obj.
For example:
x := "\u00000000";
StuffByte(x,0,-1);
x[0]
#FF006 $\uFF00
x := "\u00000000";
StuffByte(x,0,0xFF);
x[0]
#FF006 $\uFF00
StuffChar 6
StuffChar(obj, offset, toInsert)
Stuffs one byte into obj at the specified offset.
obj A binary object into which data is to be stuffed.
offset The position in obj at which stuffing is to begin.
toInsert A character or integer to be stuffed in obj. You pass it a
two byte Unicode value as toInsert. The function makes
a one-byte character from that value and stuffs the
one-byte character.
This accepts a character or integer as its third parameter, toInsert:
■ If toInsert: is an integer: writes the low byte of toInsert.
■ If toInsert: is a character: converts from Unicode and writes a byte.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Data Stuffing Functions 6-83
For example:
x := "\u00000000";
StuffChar(x,1,Ord($Z));
x[0]
#5A6 $Z
x := "\u00000000";
StuffChar(x,1,-1);
x[0]
#1A6 $\1A
ExtractByte(x,1)
#68 26
ExtractByte(x,0)
#0 0
StuffCString 6
StuffCString(obj, offset, aString)
Converts a Newton Unicode string into a null-terminated C-style string and
stuffs it at the given offset into a binary object.
obj A binary object into which data is to be stuffed.
offset The position in obj at which stuffing is to begin.
aString A Unicode string to be stuffed into obj.
The string aString is converted into ASCII format using Macintosh roman
string encoding. It is then stuffed into obj, beginning at the byte offset offset. It
is followed by a null byte terminator.
This function throws an exception if aString will not fit into obj beginning
at the given offest, or if the offset is negative. The length of obj will not
be altered.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-84 Data Stuffing Functions
StuffLong 6
StuffLong(obj, offset, toInsert)
Writes four bytes at the specified offset using the 30 bit signed value you
pass it as the third parameter, and sign extends it to 32 bytes.
obj A binary object into which data is to be stuffed.
offset The position in obj at which stuffing is to begin.
toInsert The data to be stuffed in obj.
For example:
x := "\u00000000";
StuffLong(x,0,-1);
x[0]
#FFFF6 $\uFFFF
x[1]
#FFFF6 $\uFFFF
x := "\u00000000";
StuffLong(x,0,0x3FFFFFFA);
x[0]
#FFFF6 $\uFFFF
x[1]
#FFFA6 $\uFFFA
StuffPString 6
StuffPString(obj, offset, aString)
Converts a Newton Unicode string into a Pascal-style string (a length byte
followed by text) and stuffs it at the given offset into a binary object.
object A binary object into which data is to be stuffed.
offset The position in obj at which stuffing is to begin.
aString A Unicode string to be stuffed into obj. This string must
be no longer than 255 characters.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Data Stuffing Functions 6-85
The string aString is converted into ASCII format using Macintosh roman
string encoding. Then a length byte followed by the string is stuffed into obj,
beginning at the byte offset offset. The length byte indicates the number of
characters in the string.
This function throws an exception if aString will not fit into obj beginning
at the given offest, or if the offset is negative. The length of obj will not
be altered.
StuffUniChar 6
StuffUniChar(obj, offset, toInsert)
Stuffs the two-byte Unicode encoding for the character indicated by toInsert
into obj at the specified offset.
obj A binary object into which data is to be stuffed.
offset The position in obj at which stuffing is to begin.
toInsert A character or integer to be stuffed in obj.
For example:
x := "\u00000000";
StuffUniChar(x,0,"\uF00F"[0]);
x[0]
#F00F6 $\uF00F
x := "\u00000000";
StuffUniChar(x,0,0x0AA0);
x[0]
#AA06 $\u0AA0
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-86 Getting and Setting Global Variables and Functions
StuffWord 6
StuffWord(obj, offset, toInsert)
Writes the low order two bytes of toInsert at the specified offset.
obj A binary object into which data is to be stuffed.
offset The position in obj at which stuffing is to begin.
toInsert The data to be stuffed in obj.
For example:
x := "\u00000000";
StuffWord(x,0,0x3FFF1234);
x[0]
#12346 $\u1234
x := "\u00000000";
StuffWord(x,0,-1);
x[0]
#FFFF6 $\uFFFF
Getting and Setting Global Variables and Functions 6
These functions get, set and test for the existence of global variables
and functions.
GetGlobalFn 6
GetGlobalFn(symbol)
Returns a global function. If the function is not found, nil is returned.
symbol A symbol naming the global function you want to get.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Getting and Setting Global Variables and Functions 6-87
GetGlobalVar 6
GetGlobalVar(symbol)
Returns the value of a slot in the system globals frame. If the slot is not
found, nil is returned.
symbol A symbol naming the global variable whose value you
want to get.
GlobalFnExists 6
GlobalFnExists(symbol)
Returns non-nil if the global function identified by symbol exists, otherwise
returns nil.
symbol A symbol naming the global function whose existence
you want to check.
GlobalVarExists 6
GlobalVarExists(symbol)
Returns non-nil if the global variable identified by symbol exists, otherwise
returns nil.
symbol A symbol naming the global variable whose existence
you want to check.
DefGlobalFn 6
DefGlobalFn(symbol, function)
Defines a global function. The symbol identifying the function is returned.
symbol A symbol naming the global function you want to
define. To avoid naming conflicts with other global
functions, you should choose a name that includes your
appSymbol, which includes the developer signature
you have registered with Newton DTS.
function A function object.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-88 Getting and Setting Global Variables and Functions
Note that the global function is destroyed if the system is reset.
It is very important to remove any global functions created by your
application when your application is removed. You can do this with
UnDefGlobalFn in the application RemoveScript function.
IMPORTANT
Do not create global functions unless it is absolutely
necessary. Global functions occupy NewtonScript heap
space. They can conflict with system global functions and
other applications’ global functions. In most cases, you can
use methods in your application base view instead of global
functions. ▲
DefGlobalVar 6
DefGlobalVar(symbol, value)
Defines a global variable—that is, a slot in the system globals frame. The
value of the variable is returned.
symbol A symbol naming the global variable you want to
define. To avoid naming conflicts with other globals,
you should choose a name that includes your
appSymbol, which includes the developer signature
you have registered with Newton DTS.
value The value you want to assign to the global variable.
The system ensures that the object created exists entirely in internal RAM (it
calls EnsureInternal on the object identified by symbol. Note that the
global variable is destroyed if the system is reset.
It is very important to remove any globals created by your application when
your application is removed. You can do this with UnDefGlobalVar in the
application RemoveScript function.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Miscellaneous Functions 6-89
IMPORTANT
Do not create global variables unless it is absolutely
necessary. Global variables occupy NewtonScript heap
space. They can conflict with system globals and other
applications’ globals. In most cases, you can put any
global data that you need in your application base view
or in a soup. ▲
UnDefGlobalFn 6
UnDefGlobalFn(symbol)
Removes a global function you previously defined. This function returns nil.
symbol A symbol naming the global function you want to
remove.
UnDefGlobalVar 6
UnDefGlobalVar(symbol)
Removes a global variable you previously defined. This function returns nil.
symbol A symbol naming the global variable you want to
remove.
Miscellaneous Functions 6
These are other miscellaneous functions.
BinEqual 6
BinEqual(a, b)
a A binary object
b A binary object
Compares two binary objects’ data as raw bytes. Returns non-nil if they
are identical.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-90 Miscellaneous Functions
BinaryMunger 6
BinaryMunger( dst, dstStart, dstCount, src, srcStart, srcCount )
Replaces bytes in dst using bytes from src and returns dst after munging is
complete. This function is destructive to dst.
dst A value to be changed.
dstStart The starting position in dst.
dstCount The number of bytes to be replaced in dst. You can
specify nil for dstCount to go to the end of dst.
src A value. Can be nil to simply delete the contents of dst.
srcStart The starting position in the source binary from which
to begin taking elements to place into the destination
binary.
srcCount The number of bytes to use from the source binary. You
can specify nil to go to the end of the source binary.
Bytes are numbered counting from zero.
Chr 6
Chr(integer)
Converts a decimal integer to its Unicode character equivalent.
integer An integer.
Here is an example:
chr(65)
$A
Compile 6
Compile(string)
Compiles an expression sequence and returns a function that evaluates it.
string The expression to compile.
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Miscellaneous Functions 6-91
Here are two examples. Note that, in the first example, x is a local variable.
compile("x:= {a:self.b, b:1234}")
#440F711
f:=compile("2+2")
f();
#440F712 4
Note
All characters used in NewtonScript code must be 7-bit
ASCII. This usually is no problem, but can create problems
with Compile in certain situations. Suppose you tried
this call:
Compile ("blah, blah, blah, \u0F0F\u")
The Unicode character is not a 7-bit character, it is 16 bits.
Therefore, you get an error. (The \u switch turns on Unicode
character mode.) You should do this instead:
Compile ("blah, blah, blah, \\u0F0F\\u")
The backslash escape character preceding the \u prevents
Unicode mode from being turned on for the compile. (The
\u is read simply as the string "\u" instead of the Unicode
switch.)
Note, also, that:
compile("func()...")
returns a function that constructs the function. The
environment is captured when the function constructor
is executed:
f := compile("func()b");
x := {a:f, b:0};
g:=x:a();
#440F713
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-92 Summary of Functions and Methods
Executing the function construction captures the message
environment with x as receiver.
g();
#440F714 0
So now it can find b. ◆
Ord 6
Ord (char)
Converts a character to its Unicode decimal integer equivalent.
char A character.
Here is an example:
ord($A)
65
Summary of Functions and Methods 6
This section contains a summary of the functions and methods described
in this chapter.
Object System Functions 6
ClassOf(object)
Clone(object)
DeepClone(object)
GetFunctionArgCount(function)
GetSlot(frame, slotSymbol)
GetVariable(frame, slotSymbol)
HasSlot(frame, slotSymbol)
HasVariable(frame, slotSymbol)
Intern( string )
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Summary of Functions and Methods 6-93
IsArray(obj)
IsBinary(obj)
IsCharacter(obj)
IsFrame(obj)
IsFunction(obj)
IsImmediate(obj)
IsInstance(obj, class)
IsInteger(obj)
IsNumber(obj)
IsReadOnly(obj)
IsReal(obj)
IsString(obj)
IsSubclass(class1, class2)
IsSymbol(obj)
MakeBinary(length, class)
Map(obj, function)
PrimClassOf(object)
RemoveSlot(object, slot)
ReplaceObject(originalObject, targetObject)
SetClass(object, classSymbol)
SetVariable(frame, slotSymbol, value)
SymbolCompareLex(symbol1, symbol2)
TotalClone(object)
String Functions 6
BeginsWith(string, substr )
Capitalize(string)
CapitalizeWords(string)
CharPos(str, char, startpos)
Downcase(string)
EndsWith(string, substr)
IsAlphaNumeric(char)
IsWhiteSpace(char)
SPrintObject( obj )
StrCompare(a, b)
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-94 Summary of Functions and Methods
StrConcat(a, b)
StrEqual(a, b)
StrExactCompare( a, b )
StrLen(string)
StrMunger(dstString, dstStart, dstCount, srcString, srcStart, srcCount )
StrPos(string, substr, start)
StrReplace(string, substr, replacement, count)
StrTokenize(str, delimiters)
StyledStrTruncate(string, length, font)
SubStr(string, substr, start)
TrimString( string )
Upcase(string)
Bitwise Functions 6
Band(a, b)
Bor(a, b)
Bxor(a, b)
Bnot(a)
Array Functions 6
AddArraySlot(array, value)
Array(size, initialValue)
ArrayInsert(array, element, position)
ArrayMunger(dstArray, dstStart, dstCount, srcArray, srcStart, srcCount)
ArrayRemoveCount( array, startIndex, count )
InsertionSort(array, test, key)
Length(array)
LFetch(array, item, start, test, key)
LSearch(array, item, start, test, key)
NewWeakArray(length)
SetAdd(array, value, uniqueOnly)
SetContains(array, item)
SetDifference(array1, array2)
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Summary of Functions and Methods 6-95
SetLength(array, length)
SetOverlaps( array1, array2 )
SetRemove(array, value)
SetUnion(array1, array2, uniqueFlag)
Sort(array, test, key)
StableSort(array, test, key)
Sorted Array Functions 6
BDelete(array, item, test, key, count)
BDifference(array1, array2, test, key)
BFetch(array, item, test, key)
BFetchRight(array, item, test, key)
BFind(array, item, test, key)
BFindRight(array, item, test, key)
BInsert(array, element, test, key, uniqueOnly)
BInsertRight(array, element, test, key, uniqueOnly)
BIntersect(array1, array2, test, key, uniqueOnly)
BMerge(array1, array2, test, key, uniqueOnly)
BSearchLeft(array, item, test, key)
BSearchRight(array, item, test, key)
Integer Math Functions 6
Abs(x)
Ceiling(x)
Floor(x)
Max( a, b )
Min( a, b )
Real(x)
Random(low, high)
SetRandomSeed (seedNumber)
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-96 Summary of Functions and Methods
Floating Point Math Functions 6
Acos(x) Logb(x)
Acosh(x) Log1p(x)
Asin(x) Log10(x)
Asinh(x) NearbyInt(x)
Atan(x) NextAfterD(x,y)
Atan2(x,y) Pow(x,y)
Atanh(x) RandomX(x)
CopySign(x,y) Remainder(x,y)
Cos(x) RemQuo(x,y)
Cosh(x) Rint(x)
Erf(x) RintToL(x)
Erfc(x) Round(x)
Exp(x) Scalb(x,y)
Expm1(x) SignBit(x)
Fabs(x) Signum(x)
FDim(x,y) Sin(x)
FMax(x,y) Sinh(x)
FMin(x,y) Sqrt(x)
Fmod(x,y) Tan(x)
Gamma(x) Tanh(x)
Hypot(x,y) Trunc(x)
IsFinite(x) Unordered(a, b)
IsNaN(x) UnorderedGreaterOrEqual(a, b)
IsNormal(x) UnorderedLessOrEqual(a, b)
LessEqualOrGreater(a, b) UnorderedOrEqual(a, b)
LessOrGreater(a, b) UnorderedOrGreater(a, b)
LGamma(x) UnorderedOrLess(a, b)
Log(x)
C H A P T E R 6
Built-In Functions
Summary of Functions and Methods 6-97
Managing the Floating Point Environment 6
FeClearExcept(excepts)
FeGetEnv()
FeGetExcept(excepts)
FeHoldExcept()
FeRaiseExcept(excepts)
FeSetEnv(envObj)
FeSetExcept(flagObj, excepts)
FeTestExcept(excepts)
FeUpdateEnv(flagObj)
Financial Functions 6
Annuity(rate, periods)
Compound(rate, periods)
Exception Functions 6
Throw(name, data)
Rethrow()
CurrentException()
Message Sending Functions 6
Apply(function, parameterArray)
Perform(frame, message, parameterArray)
PerformIfDefined(receiver,message,paramArray)
ProtoPerform(receiver,message,paramArray)
ProtoPerformIfDefined(receiver,message,paramArray)
Data Extraction Functions 6
ExtractByte(data, offset)
ExtractBytes(data, offset, length, class)
ExtractChar(data, offset)
ExtractLong(data, offset)
ExtractXLong(data, offset)
C H A P T E R 6
Built-In Functions
6-98 Summary of Functions and Methods
ExtractWord(data, offset)
ExtractCString(data, offset)
ExtractPString(data, offset)
ExtractUniChar(data, offset)
Data Stuffing Functions 6
StuffByte(aString, offset, toInsert)
StuffChar(aString, offset, toInsert)
StuffCString(obj, offset, aString)
StuffLong(aString, offset, toInsert)
StuffPString(obj, offset, aString)
StuffUniChar(aString, offset, toInsert)
StuffWord(aString, offset, toInsert)
Getting and Setting Global Variables and Functions 6
GetGlobalFn(symbol)
GetGlobalVar(symbol)
GlobalFnExists(symbol)
GlobalVarExists(symbol)
DefGlobalFn(symbol, function)
DefGlobalVar(symbol, value)
UnDefGlobalFn(symbol)
UnDefGlobalVar(symbol)
Miscellaneous Functions 6
BinEqual(a, b)
BinaryMunger(dst, dstStart, dstCount, src, srcStart, srcCount)
Chr(integer)
Compile(string)
Ord(char)
A-1
A P P E N D I X A
Reserved Words A
The following words are reserved in NewtonScript. You may not use any of
these words as symbols unless you enclose the word in vertical bars, like
this: |self|.
and end local self
begin exists loop then
break for mod to
by foreach native try
call func not until
constant global onexception while
div if or with
do in repeat
else inherited return
Figure A-0
Listing 7-0
Table A-0
B-1
A P P E N D I X B
Special Character Codes B
This appendix contains a character code table that has both Macintosh and
Unicode (16-bit) character codes for the high 128 characters in the Newton
character set (characters 128 through 254). When specifying character
constants or strings that contain characters from the high 128 characters, you
must use unicode character codes. The Macintosh character codes are
provided for convenience if you are used to using them.
Table B-1 Character codes sorted by Macintosh character code
Mac Unicode Char
80 00C4 Ä
81 00C5 Å
82 00C7 Ç
83 00C9 É
84 00D1 Ñ
85 00D6 Ö
86 00DC Ü
87 00E1 á
88 00E0 à
89 00E2 â
8A 00E4 ä
8B 00E3 ã
8C 00E5 å
continued
Figure B-0
Listing 8-0
Table B-0
A P P E N D I X B
Special Character Codes
B-2
8D 00E7 ç
8E 00E9 é
8F 00E8 è
90 00EA ê
91 00EB ë
92 00ED í
93 00EC ì
94 00EE î
95 00EF ï
96 00F1 ñ
97 00F3 ó
98 00F2 ò
99 00F4 ô
9A 00F6 ö
9B 00F5 õ
9C 00FA ú
9D 00F9 ù
9E 00FB û
9F 00FC ü
A0 2020 †
A1 00B0 °
A2 00A2 ¢
A3 00A3 £
continued
Table B-1 Character codes sorted by Macintosh character code (continued)
Mac Unicode Char
A P P E N D I X B
Special Character Codes
B-3
A4 00A7 §
A5 2022
A6 00B6 ¶
A7 00DF ß
A8 00AE ®
A9 00A9 ©
AA 2122 ™
AB 00B4 ´
AC 00A8 ¨
AD 2260 ≠
AE 00C6 Æ
AF 00D8 Ø
B0 221E ∞
B1 00B1 ±
B2 2264 ≤
B3 2265 ≥
B4 00A5 ¥
B5 00B5 µ
B6 2202 ∂
B7 2211 Σ
B8 220F Π
B9 03C0 π
BA 222B ∫
continued
Table B-1 Character codes sorted by Macintosh character code (continued)
Mac Unicode Char
A P P E N D I X B
Special Character Codes
B-4
BB 00AA ª
BC 00BA º
BD 2126 Ω
BE 00E6 æ
BF 00F8 ø
C0 00BF ¿
C1 00A1 ¡
C2 00AC ¬
C3 221A √
C4 0192 ƒ
C5 2248 ≈
C6 2206 Δ
C7 00AB «
C8 00BB »
C9 2026 …
CA 00A0
CB 00C0 À
CC 00C3 Ã
CD 00D5 Õ
CE 0152 OE
CF 0153 oe
D0 2013
D1 2014
continued
Table B-1 Character codes sorted by Macintosh character code (continued)
Mac Unicode Char
A P P E N D I X B
Special Character Codes
B-5
D2 201C
D3 201D
D4 2018
D5 2019
D6 00F7 ÷
D7 25CA ◊
D8 00FF ÿ
D9 0178 Ÿ
DA 2044 ⁄
DB 00A4 ¤
DC 2039 ‹
DD 203A ›
DE FB01 fi
DF FB02 fl
E0 2021 ‡
E1 00B7 ·
E2 201A ‚
E3 201E „
E4 2030 ‰
E5 00C2 Â
E6 00CA Ê
E7 00C1 Á
E8 00CB Ë
continued
Table B-1 Character codes sorted by Macintosh character code (continued)
Mac Unicode Char
A P P E N D I X B
Special Character Codes
B-6
E9 00C8 È
EA 00CD Í
EB 00CE Î
EC 00CF Ï
ED 00CC Ì
EE 00D3 Ó
EF 00D4 Ô
F0 F7FF
F1 00D2 Ò
F2 00DA Ú
F3 00DB Û
F4 00D9 Ù
F5 0131 ı
F6 02C6 ˆ
F7 02DC ˜
F8 00AF ¯
F9 02D8 ˘
FA 02D9 ˙
FB 02DA ˚
FC 00B8 ¸
FD 02DD ˝
FE 02DB ˛
FF 02C7 ˇ
Table B-1 Character codes sorted by Macintosh character code (continued)
Mac Unicode Char
A P P E N D I X B
Special Character Codes
B-7
Table B-2 Character codes sorted by Unicode
Mac Unicode Char
CA 00A0
C1 00A1 ¡
A2 00A2 ¢
A3 00A3 £
DB 00A4 ¤
B4 00A5 ¥
A4 00A7 §
AC 00A8 ¨
A9 00A9 ©
BB 00AA ª
C7 00AB «
C2 00AC ¬
A8 00AE ®
F8 00AF ¯
A1 00B0 °
B1 00B1 ±
AB 00B4 ´
B5 00B5 µ
A6 00B6 ¶
E1 00B7 ·
FC 00B8 ¸
BC 00BA º
continued
A P P E N D I X B
Special Character Codes
B-8
C8 00BB »
C0 00BF ¿
CB 00C0 À
E7 00C1 Á
E5 00C2 Â
CC 00C3 Ã
80 00C4 Ä
81 00C5 Å
AE 00C6 Æ
82 00C7 Ç
E9 00C8 È
83 00C9 É
E6 00CA Ê
E8 00CB Ë
ED 00CC Ì
EA 00CD Í
EB 00CE Î
EC 00CF Ï
84 00D1 Ñ
F1 00D2 Ò
EE 00D3 Ó
EF 00D4 Ô
CD 00D5 Õ
continued
Table B-2 Character codes sorted by Unicode (continued)
Mac Unicode Char
A P P E N D I X B
Special Character Codes
B-9
85 00D6 Ö
AF 00D8 Ø
F4 00D9 Ù
F2 00DA Ú
F3 00DB Û
86 00DC Ü
A7 00DF ß
88 00E0 à
87 00E1 á
89 00E2 â
8B 00E3 ã
8A 00E4 ä
8C 00E5 å
BE 00E6 æ
8D 00E7 ç
8F 00E8 è
8E 00E9 é
90 00EA ê
91 00EB ë
93 00EC ì
92 00ED í
94 00EE î
95 00EF ï
continued
Table B-2 Character codes sorted by Unicode (continued)
Mac Unicode Char
A P P E N D I X B
Special Character Codes
B-10
96 00F1 ñ
98 00F2 ò
97 00F3 ó
99 00F4 ô
9B 00F5 õ
9A 00F6 ö
D6 00F7 ÷
BF 00F8 ø
9D 00F9 ù
9C 00FA ú
9E 00FB û
9F 00FC ü
D8 00FF ÿ
F5 0131 ı
CE 0152 OE
CF 0153 oe
D9 0178 Ÿ
C4 0192 ƒ
F6 02C6 ˆ
FF 02C7 ˇ
F9 02D8 ˘
FA 02D9 ˙
FB 02DA ˚
continued
Table B-2 Character codes sorted by Unicode (continued)
Mac Unicode Char
A P P E N D I X B
Special Character Codes
B-11
FE 02DB ˛
F7 02DC ˜
FD 02DD ˝
B9 03C0 π
D0 2013
D1 2014
D4 2018
D5 2019
E2 201A ‚
D2 201C
D3 201D
E3 201E „
A0 2020 †
E0 2021 ‡
A5 2022
C9 2026 …
E4 2030 ‰
DC 2039 ‹
DD 203A ›
DA 2044 ⁄
AA 2122 ™
BD 2126 Ω
B6 2202 ∂
continued
Table B-2 Character codes sorted by Unicode (continued)
Mac Unicode Char
A P P E N D I X B
Special Character Codes
B-12
C6 2206 Δ
B8 220F Π
B7 2211 Σ
C3 221A √
B0 221E ∞
BA 222B ∫
C5 2248 ≈
AD 2260 ≠
B2 2264 ≤
B3 2265 ≥
D7 25CA ◊
F0 F7FF
DE FB01 fi
DF FB02 fl
Table B-2 Character codes sorted by Unicode (continued)
Mac Unicode Char
What Are Classes Good For? C-1
A P P E N D I X C
Class-Based Programming C
*NewtonScript is often described as an “object-oriented” language. However,
even if (or especially if) you have some experience with other object-oriented
languages, such as Smalltalk or C++, you may be a bit confused by it.
NewtonScript does have many features that will be familiar to you, but it has
one important difference: NewtonScript is prototype-based, rather than
class-based. That is, rather than dividing the world into classes and instances
for the purposes of inheritance, NewtonScript objects inherit directly from
other objects.
Don’t forget everything you know about class-based programming, though.
It is possible, and even desirable, to simulate classes in NewtonScript. Even
though the language contains no explicit features to support classes, you can
use a simple set of stylistic conventions to gain the familiar advantages of
classes when you need them, without losing the flexibility of prototypes.
What Are Classes Good For? C
Newton programming puts great emphasis on the view system. The structure
of your application is based around the views that make up the user interface.
Newton Toolkit reflects this strong view orientation, making it very easy to
create views with attached data and methods. However, it’s not necessarily
appropriate to use the view system alone to organize your program.
Most applications of any complexity use various independent, fairly
complicated data structures. A standard programming technique is to
implement these structures as abstract data types that encapsulate the
functionality. In an object-oriented program, these take the form of classes.
* Copyright © 1993, 1994 Walter R. Smith. All Rights Reserved. This article is reprinted by
permission of the author.
Figure C-0
Listing 9-0
Table C-0
A P P E N D I X C
Class-Based Programming
C-2 Classes: A Brief Reminder
Classes let you divide your program’s functionality into manageable pieces.
By combining a data structure with the functions that operate on it, classes
make the program more understandable and maintainable. A well-written
class can be reused in other applications, which saves you effort. There are
plenty of reasons why classes are a good idea; you can look in any book on
object-oriented programming for more.
You should use the view structure of your application to divide it into parts
according to the user interface. It’s a good idea to implement some or all of
the internal data structures as classes.
Classes: A Brief Reminder C
Let’s start by reviewing the traditional class-based model of object programming.
I use Smalltalk concepts and terminology in this article; C++ folks will
need to translate the discussion slightly to fit their frame of reference.
The principal concept in the class-based model is, not surprisingly, the class.
A class defines the structure and behavior of a set of objects called the
instances of the class. Each instance contains a set of instance variables,
which are specified in the class. Instances can respond to messages by
executing the methods defined in the class. Every instance has the same
instance variables and methods. In addition, the class can define class
variables and class methods, which are available to all the instances of
the class.
Inheritance is also determined by classes. Each class can have a superclass,
from which it inherits variable and method definitions. In some languages, a
class can have multiple superclasses, but there’s no easy way to simulate that
in NewtonScript, so I won’t consider that here.
An object is created by sending a message, usually called New or something
similar, to its class. It may also be created by sending a Clone message to an
instance of the class. When a message is sent to an instance, the corresponding
method is located in the class (or superclasses) and executed. The method can
refer directly to instance variables from that particular instance, and to class
variables.
A P P E N D I X C
Class-Based Programming
Inheritance in NewtonScript C-3
Inheritance in NewtonScript C
The NewtonScript object model is prototype-based. Frames inherit directly
from other frames; there are no classes. A frame may be linked to other
frames through its _proto and _parent slots. These slots define the
inheritance path for the frame. When you send a message to a frame, the
method that executes can use the slots of that frame (the receiver) as
variables. If a variable or method reference cannot be resolved in the receiver,
the proto chain is searched. If the desired slot still isn’t found, the search
moves one step up the parent chain, searching the parent and its proto chain,
and so forth.
These rules came about because they are a good fit for the Newton programming
environment, which is oriented around the view system. Parent
inheritance provides inheritance of variables and messages through the view
hierarchy: you can define a variable in a view for all its subviews to access.
Proto inheritance allows views to share common templates, and also lets
most of the data stay out of RAM.
Even though the inheritance system (and all of NewtonScript) is closely
integrated with the view system, it is really just a set of rules that can be
applied in whatever way you find useful. You can send messages to any
frame, not just a view frame, and non-view frames can take advantage of the
inheritance rules as well. As this article will demonstrate, the same rules are
suitable for a form of class-based programming.
The Basic Idea C
I will now describe the basic class-based NewtonScript technique. Remember
that there is no built-in idea of a class or an instance in NewtonScript; this is
just a set of conventions for using NewtonScript that will let you create
structures similar to those you would create in a class-based language. Thus,
A P P E N D I X C
Class-Based Programming
C-4 The Basic Idea
although I will use the terms class, instance, and so forth, they are all just
frames being used in specific ways.
The main idea is to use parent inheritance to connect instances with classes.
An instance is a frame whose slots make up the instance variables, and
whose _parent slot points to the class (another frame). The class’s slots
make up the methods.
As a simple example, consider a class Stack that implements a push-down
stack. It has the standard operations Push and Pop that add and remove
items, and a predicate IsEmpty that determines if there are any items on the
stack. The representation is very simple: just an array of items and an integer
giving the index of the topmost item.
The class frame looks like this:
Stack := {
New:
func (maxItems)
{_parent: self,
topIndex: -1,
items: Array(maxItems, NIL)},
Clone:
func () begin
local newObj := Clone(self);
newObj.items := Clone(items);
newObj
end,
Push:
func (item) begin
topIndex := topIndex + 1;
items[topIndex] := item;
self
end,
A P P E N D I X C
Class-Based Programming
The Basic Idea C-5
Pop:
func () begin
if :IsEmpty() then
NIL
else begin
local item := items[topIndex];
items[topIndex] := NIL;
topIndex := topIndex - 1;
item
end
end,
IsEmpty:
func ()
topIndex = -1
};
The class frame begins with the New method. This is a class method that is
intended to be used as message of the Stack class itself, as in Stack:New(16).
It consists simply of a frame constructor that builds an instance frame. An
instance always has a _parent slot that refers to the class frame; note that
because New is a message intended to be sent to the class, it can just use self
to get the class pointer. The rest of the slots contain the instance variables: a
topIndex slot for the index of the topmost item (-1 if the stack is empty)
and an items slot for the array of items. New takes an argument that
determines the maximum number of items on the stack, but it would be easy
to make this dynamic (if it didn’t have to fit in an article like this).
It’s usually a good idea to provide a Clone method for a class. This lets you
make a copy of an object without having to know how deep the copy has to
go (such knowledge would violate the encapsulation that is one of the
reasons to have a class in the first place). In the case of Stack, a simple
Clone would leave the items array shared between two instances, which
would result in confusing and incorrect behavior. A DeepClone, on the
other hand, would copy the entire class frame along with the instance,
because of the pointer in the _parent slot. That would actually work in this
A P P E N D I X C
Class-Based Programming
C-6 Practical Issues
case, although it would waste huge amounts of space—watch out for this
sort of mistake. The correct way to clone a Stack is to clone the instance,
then give the clone a clone of the items array, which is what the Clone
method above does.
After the New and Clone methods, which are usually present in any class,
come the methods particular to this class. The Push method increments
topIndex and adds the item to the end of the items array. Note that instance
variables such as topIndex and items are accessed simply by their names,
because they are slots of the receiver. The Pop method calls the IsEmpty
method to see if the stack is empty. If so, it returns nil; if not, it returns the
topmost item and decrements topIndex. It assigns nil to the former topmost
slot so it won’t prevent the item from being garbage collected.
The NewtonScript code you write to use a class is similar to code you would
write in a language like Smalltalk. You create an object by sending the New
message to its class. You use the resulting instance by sending messages to it.
Of course, you do all this in NewtonScript syntax, which uses the colon for
sending a message.
s := Stack:New(16);
s:Push(10);
s:Push(20);
x := s:Pop() + s:Pop();
At the end of this code, the value of x will be 30.
Practical Issues C
Before getting into more advanced topics, here’s some practical information
about doing class-based programming with current tools. (See the Newton
Toolkit User’s Guide. for information about the Newton Toolkit implementation
issues discussed in this section.)
The Newton Toolkit as it exists today doesn’t include any features that
specifically support class-based programming; for example, the browser only
A P P E N D I X C
Class-Based Programming
Class Variables C-7
shows the view hierarchy. Nevertheless, it’s not too hard to get classes into
your application.
You need to build the class frame itself into your package, and you need to
make it accessible from NewtonScript code. You can do both at once by
putting the class directly into an evaluate slot of your application’s main
view. For the above example, you could add a slot called Stack to the main
view and type the class frame just as it appears (but not including the Stack
assignment (:=) line) into the browser.
If you prefer, you could make the class frame a global compile-time variable
by putting it (including the assignment this time) into Project Data. That
won’t make it available to your run-time code, however; you still have to
create the Stack slot in the main view, but you can just type and enter–
Stack–as its value. You have to put the class in Project Data if you want to use
superclasses (more on this later).
Class Variables C
You can create “class variables”, that is, variables that are shared by all
instances of a class, by adding slots to the class frame. This is the same way
you add variables to a view to be shared by the subviews, but it’s a bit more
tricky because the view system does something automatically for views that
you have to do manually for classes.
Remember that your class frame, like all other data built at compile time, is
in read-only space when your application is running. It’s not possible to
change the values of the slots; thus, it’s impossible to assign a new value to
a class variable. The view system gets around this problem by creating a
heap-based frame whose _proto slot points to the view and using that frame
as the view. The original slots are accessible through proto inheritance, and
assignments create and modify slots in the heap-based frame, overriding the
initial values in the original. You can use the same trick for your class frame.
A P P E N D I X C
Class-Based Programming
C-8 Class Variables
For example, let’s say you want to have a class variable x whose initial value
is zero. The class frame, defined in the Project Data file, contains a slot
named x:
TheClass := { ... x: 0 ... }
The base view has a slot called TheClass whose value is defined simply
as TheClass. At some point early in your application’s execution, perhaps
in the viewSetupFormScript of the view where your class frame is
defined, create a heap-based version of the class and assign it to the
variable TheClass:
viewSetupFormScript:
func () begin
...
if not TheClass._proto exists then
TheClass := {_proto: TheClass};
...
end
Now you can use and assign the variable x in methods of TheClass. The
instances will inherit it via their _parent slot, and the first time x is assigned,
an x slot will be created in the heap-based part of the class, shadowing the
initial value of zero. Note that you only want to do this setup once—
otherwise you’ll end up with a chain of frames, one for each time your
application has been opened. Checking for the _proto slot, as above, is one
way to ensure this; you could also set TheClass := TheClass._proto in
your main view’s viewQuitScript.
A P P E N D I X C
Class-Based Programming
Superclasses C-9
Superclasses C
It’s easy to get the close equivalent of a superclass: just give the class a
_proto slot pointing to its superclass. This requires the class definitions to
be in Project Data so their names are available at compile time. For example,
if you have a SortedList class that should have Collection as its
superclass:
Collection := { ... };
SortedList := {_proto: Collection, ...};
Of course, you have to define Collection before SortedList to do it this
way. If you prefer to reverse their definitions for some reason, you can add
the _proto slot later:
SortedList := { ... };
Collection := { ... };
SortedList._proto := Collection;
If you override a method in a subclass, you can call the superclass version
using the inherited keyword. If you have class variables, note that because
assignments take place in the outermost frame in the _proto chain (that is,
the wrapper you create at initialization time for each class), each class gets its
own version of the class variable.
A P P E N D I X C
Class-Based Programming
C-10 Using Classes to Encapsulate Soup Entries
Using Classes to Encapsulate Soup Entries C
One use to consider for classes is encapsulating the constraints on soup
entries. (Read more about soups and soup entries in the Newton
Programmer’s Guide.)
Normally, entries in a soup are simple data records with no _parent or
_proto slots to inherit behavior. The reason is obvious: if they did, each
entry would contain a copy of the inherited frame. (Actually, _proto slots
are not followed in soup entries anyway, for various reasons.) Thus, soup
entries are not normally used in an object-oriented fashion.
Unfortunately, soup entries generally have somewhat complicated
requirements, such as a set of required slots, so it would be nice to give them
an object interface. You can do this by defining a class as a “wrapper” for a
particular kind of soup entry. In addition to a New method, it can have class
methods to retrieve entries from the soup and create objects from existing
entries, and instance methods to delete, undo changes, and save changes to
the entry. Each instance has a slot that refers to its soup entry.
Given such a wrapper class, you can treat the soup and its contents as
objects, sending messages to entries to make changes and retrieve data. The
class is then a central location for the code that implements the requirements
for entries in the soup.
ROM Instance Prototypes C
If your instances are fairly complicated and have a lot of slots whose values
aren’t all likely to change, you can save some space by using the same
_proto trick as classes and views. That is, in your New method, create the
A P P E N D I X C
Class-Based Programming
Leaving Instances Behind C-11
instance as a little frame that just refers to the class and an initial instance
variable prototype that stays in application space:
New: func ()
{_parent: self,
_proto: '{ ...initial instance vars... }}
Leaving Instances Behind C
Because so much is contained in the application, it’s very difficult to make
instances that can survive card or application removal. The only way to do
this is to copy the entire class (and its superclasses, if any) into the heap,
which would probably take up too much space to be practical.
Conclusion C
This technique doesn’t exactly simulate any existing class-based object
system, but it gives you what you need to encapsulate your data types into
class-like structures. I find it to be very useful (stores, soups, and cursors all
essentially follow this model), and I hope it will help you create better
Newton applications. Have fun!
Biography
Walter Smith joined the Newton group in 1988. He is the
principal designer and implementor of NewtonScript and
the Newton object store. ◆
D-1
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax DefinitionD
The definitions in this document are presented in two forms, as an extended
BNF, and as bubble diagrams, defined as follows:
Bubble
Diagram Extended BNF Description
terminal Oval boxes / courier text indicates a
word or character that must appear
exactly as shown. Ambiguous
terminal characters are enclosed in
single quotes (‘’).
nonterminal Rectangular boxes / italics indicate a
word that is defined further.
[] Dashed lines / brackets indicate that
the enclosed item is optional.
{choose|one} Forked arrows / a group of words,
separated by vertical bars (|) and
grouped with curly brackets, indicates
an either/or choice.
[]* A dashed box with a repeating arrow /
an asterik (*) indicates that the
preceding item(s), which is enclosed in
square brackets, can be repeated zero
or more times.
[]+ A solid box with a repeating arrow / a
plus sign (+) indicates that the
preceding item(s), which is enclosed in
square brackets, can be repeated one or
more times.
Figure 7-0
Listing 10-0
Table 7-0
terminal
non-terminal
optional optional
option 1
choice
option 2
repeat/optional
repeat
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax Definition
D-2 About the Grammar
About the Grammar 6
The grammar is divided into two parts: the phrasal and lexical grammars.
In the phrasal grammar, whitespace is insignificant. Space, tab, return,
and linefeed characters are considered whitespace. Comments are
effectively considered whitespace. Comments consist of the characters
between /* and */ (not nested), and between // and a return or
linefeed character.
In the lexical grammar, the nonterminals are characters rather than tokens
and whitespace is significant.
Because almost every construct of the language is an expression, many
productions ending in expression are ambiguous; the ambiguity is resolved
in favor of extending the expression as long as possible. For example, while
true do 2+2 is parsed as while true do (2+2) rather than (while
true do 2)+2. The specific productions affected by this rule are functionconstructor,
assignment, iteration, if-expression, break-expression, tryexpression,
initialization-clause, return-expression, and global-function-decl.
Phrasal Grammar 6
input:
[constituent [ ; constituent ]* [;] ]
constituent ; constituent ;
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax Definition
Phrasal Grammar D-3
constituent:
{ expression | global-declaration }
expression:
{ simple-expression | compound-expression | literal | constructor | lvalue |
assignment | exists-expression | function-call | message-send | if-expression |
iteration | break-expression | try-expression | local-declaration |
constant-declaration | return-expression }
simple-expression:
{ expression binary-operator expression | unary-operator expression | (
expression ) | self }
expression global-declaration
compound-expression literal constructor lvalue assignment
exists-expression functional-call message-send if-expression iteration break-expression
try-expression local-declaration constant-declaration return-expression
simple-expression
expression
expression
expression expression
( )
self
binary-operator
unary-operator
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax Definition
D-4 Phrasal Grammar
binary-operator:
{ arithmetic-operator | relational-operator | boolean-operator | string-operator }
arithmetic-operator:
{ + | - | * | / | div | mod | << | >> }
relational-operator:
{ = | <> | < | > | <= | >= }
boolean-operator:
{ and | or }
string-operator:
{ & | && }
unary-operator:
{ - | not }
arithmetic-operator relational-operator boolean-operator string-operator
+ - * / div mod << >>
= <> < > <= >=
and or
& &&
- not
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax Definition
Phrasal Grammar D-5
compound-expression:
begin expression-sequence end
expression-sequence:
[ expression [ ; expression ]* [ ; ] ]
literal:
{ simple-literal | ' object }
simple-literal:
{ string | integer | real | character | true | nil }
object:
{ simple-literal | path-expression | array | frame }
path-expression:
symbol [ . symbol ]+
begin expression-sequence end
expression ; expression ;
object
simple-literal
'
string integer real character true nil
simple-literal path-expression frame array
symbol . symbol
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax Definition
D-6 Phrasal Grammar
Note
Each dot in ' symbol . symbol ... is ambiguous: it could be a
continuation of the path expression or a slot accessor.
NewtonScript uses the first interpretation: 'x.y.z is one
long path expression and not the expression: ('x).y.z. ◆
array:
‘[’ [ symbol : ] [ object [ , object ]* [ , ] ] ‘]’
frame:
‘{’ [ frame-slot [ , frame-slot ]* [ , ] ] ‘}’
frame-slot:
symbol : object
constructor:
{ array-constructor | frame-constructor |function-constructor }
array-constructor:
‘[’ [ symbol : ] [ expression [ , expression ]* [ , ] ] ‘]’
[ symbol : object , object , ]
{ frame-slot , frame-slot , }
symbol : object
array-constructor frame-constructor function-constructor
[ symbol : expression , expression , ]
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax Definition
Phrasal Grammar D-7
Note
'[' symbol : symbol ( … is ambiguous: the first symbol could
be a class for the array, or a variable to be used as the
receiver for a message send. NewtonScript uses the first
interpretation. ◆
frame-constructor:
‘{’ [ frame-constructor-slot [ , frame-constructor-slot ]* [ , ] ] ‘}’
frame-constructor-slot:
symbol : expression
function-constructor:
func [ native ] ( [formal-argument-list ] ) expression
formal-argument-list:
{formal-argument [ , formal-argument ]*
formal-argument:
[ [type ] symbol
{ frame-constructor-slot , frame-constructor-slot , }
symbol : expression
func native ( formal-argument-list ) expression
formal-argument , formal-argument
type symbol
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax Definition
D-8 Phrasal Grammar
type:
{ int | array }
lvalue:
{ symbol | frame-accessor | array-accessor }
frame-accessor:
expression . { symbol | ( expression ) }
array-accessor:
expression ‘[’ expression ‘]’
assignment:
lvalue := expression
exists-expression:
{ symbol | frame-accessor | [ expression ] : symbol } exists
int array
symbol frame-accesor array-accessor
expression
symbol
expression .
( )
expression [ expression ]
lvalue : = expression
: symbol
exists
symbol
frame-accessor
expression
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax Definition
Phrasal Grammar D-9
function-call:
{ symbol ( [ actual-argument-list ] ) |call expression with ( [
actual-argument-list ] ) }
actual-argument-list:
expression [ , expression ]*
message-send:
[ { expression | inherited } ] { : | :? } symbol ( [ actual-argument-list ] )
if-expression:
if expression then expression [ ; ] [ else expression ]
Note
An else clause is associated with the most
recent unmatched then clause. ◆
iteration:
{ infinite-loop | for-loop | foreach-loop | while-loop | repeat-loop }
)
( actual-argument-list )
( actual-argument-list
call with
symbol
expression
expression , expression
(
:
: ?
)
inherited
expression
symbol actual-argument-list
if expression then expression ; else expression
infinite-loop for-loop foreach-loop while-loop repeat-loop
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax Definition
D-10 Phrasal Grammar
infinite-loop:
loop expression
for-loop:
for symbol := expression to expression [ by expression ] do expression
foreach-loop:
foreach symbol [ , symbol ] [ deeply ] in expression { do | collect }
expression
while-loop:
while expression do expression
repeat-loop:
repeat expression-sequence until expression
loop expression
symbol expression to expression
by expression
for : =
do expression
symbol , symbol deeply in expression
expression
foreach
do
collect
while expression do expression
repeat expression-sequence until expression
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax Definition
Phrasal Grammar D-11
break-expression:
break [ expression ]
try-expression:
try expression-sequence [ onexception symbol do expression [ ; ] ]+
local-declaration:
local [ type-specifier ] initalization-clause [ , initalization-clause ]*
type-specifier:
{ array | int }
initialization-clause:
symbol [ := expression ]
constant-declaration:
constant constant-init-clause [ , constant-init-clause ]*
break expression
try expression sequence onexception symbol do expression ;
local type-specifier initialization-clause , initialization-clause
array int
symbol : = expression
constant constant-init-clause , constant-init-clause
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax Definition
D-12 Lexical Grammar
constant-init-clause:
symbol := expression
return-expression:
return [ expression ]
global-declaration:
{ global initialization-clause | global-function-decl }
global-function-decl:
{ global | func } symbol ( [ formal-argument-list ] ) expression
Lexical Grammar 6
string:
" character-sequence "
symbol : = expression
return expression
global-function-decl
global initialization-clause
formal-argument-list expression
func
(
global
symbol )
" character-sequence "
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax Definition
Lexical Grammar D-13
character-sequence:
[ { string-character | escape-sequence } ]* [ truncated-escape ]
string-character:
escape-sequence:
{ \ { " | \ | n | t } | \ u [ hex-digit hex-digit hex-digit hex-digit ]* \ u }
truncated-escape:
\ u [ hex-digit hex-digit hex-digit hex-digit ]*
truncated-escape
escape-sequence
string-character
hex-digit hex-digit hex-digit hex-digit
\
\ u \ u
"
\
n
t
\ u hex-digit hex-digit hex-digit hex-digit
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax Definition
D-14 Lexical Grammar
symbol:
{ { alpha | _ } [ { alpha | digit | _ } ]* |
‘|’ [ { symbol-character | \ { ‘|’ | \ } ]* ‘|’ }
Note
Reserved words are excluded from
the nonterminal symbol. ◆
symbol-character:
integer:
[ - ] { [ digit ]+ | 0x [ hex-digit ]+ }
real:
[ - ] [ digit ]+ . [ digit ]* [ { e | E } [ - ] [ digit ]+ ]
_
alpha alpha
_ digit
|
|
\
|
symbol-character
\
-
x hex-digit
digit
0
-
e
E
digit . digit - digit
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax Definition
Lexical Grammar D-15
character:
$ { non-escape-character | \ { \ | n | t | hex-digit hex-digit |u hex-digit
hex-digit hex-digit hex-digit } }
non-escape-character:
alpha:
digit:
{ 0 | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 }
hex-digit:
{ digit | a | b | c | d | e | f | A | B | C | D | E | F }
$
non-escape-character
hex-digit
hex-digit
\
t
u
n
\
hex-digit
hex-digit hex-digit hex-digit
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
digit a b c d e f A B C D E F
A P P E N D I X D
NewtonScript Syntax Definition
D-16 Operator Precedence
reserved-word:
{ and | begin | break | by | call | constant | deeply | div | do |
else | end | exists | for | foreach | func | global | if | in |
inherited | local | loop | mod | native | not | onexception | or
| repeat | return | self | then | to | try | until | while | with }
Operator Precedence 6
The precedence of operators, from highest to lowest, is shown in Table 2-5 on
page 2-39.
and begin break by call constant deeply div else end
exists for foreach func global if in inherited local loop mod
native not onexception or repeat return self then to try until while with
do
E-1
A P P E N D I X E
Quick Reference Card E
The following pages of this appendix contain a quick reference card for the
NewtonScript programming language.
Figure D-0
Listing 11-0
Table D-0
. slot access left-to-right
: message send left-to-right
:? conditional message send
[] array element left-to-right
- unary minus left-to-right
<< left shift left-to-right
>> right shift
* multiply left-to-right
/ float division
div integer division
mod remainder
+ add
- subtract left-to-right
& concatenate (string rep of exprs) left-to-right
&& concatenate with 1 space between
exists variable & slot existence none
< less than left-to-right
<= less than or equal
> greater than
>= greater than or equal
= equal (pointer equality)
<> not equal (pointer inequality)
not logical not left-to-right
and logical and short left-to-right
or logical or circuit
:= assignment right-to-left
Constructs Using Inheritance Lookup proto parent
slot X X
frame.slot X
frame.(pathExpr) X
GetVariable(frame,slot) X X
GetSlot(frame,slot)
frame:message()
frame:?message()
:message() X X
inherited:message()
inherited:?message() X
symbol exists X X
frame.slot exists X
frame.(pathExpr) exists X
frame:message exists
:message exists X X
HasVariable(frame,slot) X X
HasSlot(frame,slot)
NewtonScript
Reference Card
NewtonScript Description Evaluation
Operator
pression Value
in exprList end value of last statment in exprList
urn [ expr ] nil or expr
xpr then expr value of expr or nil
xpr then expr1 else expr2 value of expr1 or expr2
p expr value of break
var := expr1 to expr2 do expr nil or value of break
var := expr1 to expr2 by step do expr
each [ slot, ] val in frameOrArray do expr nil or value of break
each [ slot, ] val deeply in frame do expr (deeply in follows _proto slots)
each [ slot, ] val in frameOrArray collect expr array of collected expr values or value of break
each [ slot, ] val deeply in frame collect expr (deeply in follows _proto slots)
le expr do expr nil or value of break expression
eat exprList until expr nil or value of break expression
ak [ expr ] nil or expr
l functionObject with (argList) value functionObject returns
exprList onexception exceptionSymbol do expr… value of last expr in exprList or of the executed onexception
Throw(exSym, datum), CurrentException(), Rethrow()
t.ex| {name: exceptionSymbol, error: integer}
t.ex.msg| {name: exceptionSymbol, message: string}
t.ex;type.ref| {name: exceptionSymbol, data: datum}
Examples Comments SPrintObject ClassOf PrimClassOf
42, 0x5BA6, -99 -229 … 229-1 (-536870911…+536870912) base 10 Int Immediate
1000.02,-3.14,1.0e5, 1.e-12 SANE double, 15-16 digits, exponent: -308…308 1,000.02 real Binary
n nil don’t quote null string Weird_Immediate Immediate
true Boolean
ter $a, $7, $\\, $\F0, $\uF7FF $\xx for hex, $\uxxxx for unicode hex one char string Char Immediate
“abc”, “\n”,”\t”,”\””,”\\” abc, newline, tab, double quote, backslash the string String Binary
l hiho, baz_1, |evt.ex.msg| 254 chars, [a-z, A-Z, 0-9, _ ], vbars allow any char symbol name Symbol Binary
[arrayClass: e1,e2,e3] class optional, trailing comma allowed null string array class or Array Array
{slot1: val1, slot2: val2} trailing comma allowed null string class slot or Frame Frame
GL-1
Glossary 7
Array A sequence of numerically indexed slots (also known as
the array elements) that contain objects. The first
element is indexed by zero. Like other non-immediate
objects, an array can have a user-specified class, and can
have its length changed dynamically.
Binary object A sequence of bytes that can represent any kind of data,
can be adjusted in size dynamically, and can have a
user-specified class. Examples of binary objects include
strings, real numbers, sounds, and bitmaps.
Boolean A special kind of immediate called true. Functions and
control structures use nil as false and anything else as
true. If you don't have anything else use true.
Child A frame that references another frame (its parent) from
a _parent slot.
Class A symbol that describes the data referenced by an
object. Arrays, frames, and binary objects can have
user-defined classes.
Constant A value that does not change. In NewtonScript the
value of the constant is substituted wherever the name
of the constant is used as an expression.
G L O S S A R Y
GL-2
Frame An unordered collection of slots, each of which consists
of a name and value pair. The value of a slot can be any
type of object, and slots can be added or removed from
frames dynamically. A frame can have a user-specified
class. Frames can be used like records in Pascal and
structs in C, but can also be used as objects which
respond to messages.
Function object Function objects are created by the function constructor:
func(args) funcBody
An executable function object includes values for its
lexical and message environment, as well as code. This
information is captured when the function constructor
is evaluated at run time.
Global A variable or function that is accessible from any
NewtonScript code.
Immediate A value that is stored directly rather than through an
indirect reference to a heap object. Immediates are
characters, integers, or Booleans. See also reference.
Implementor The frame in which a method is defined. See also
receiver.
Inheritance The mechanism by which attributes (slots or data) and
behaviors (methods) are made available to objects.
Parent inheritance allows views of dissimilar types to
share slots containing data or methods. Prototype
inheritance allows a template to base its definition on
that of another template or prototype.
Local A variable whose scope is the function within which it
is defined. You must use the local keyword to
explicitly create a local variable within a function.
Message A symbol with a set of arguments. A message is sent
using the message send syntax, frame:messageName(),
where the message, messageName, is sent to the
receiver, frame.
Method A function in a frame slot that is invoked in response to
a message.
G L O S S A R Y
GL-3
Object A typed piece of data that can be an immediate, array,
frame, or binary object. In NewtonScript, only frame
objects can hold methods and receive messages.
Parent A frame that is referenced through the _parent slot of
another frame.
Path expression An object that encapsulates an access path through a set
of arrays or frames.
Proto A frame that is referenced through another frame's
_proto slot.
Receiver The frame that was sent a message. The receiver for the
invocation of a function object is accessible through the
pseudo-variable self.
Reference A value that indirectly refers to an array, frame, or
binary object. See also immediate.
Self A pseudo-variable that is set to the current receiver.
Slot An element of a frame or array that can hold an
immediate or reference.
IN-1
Index
A
Abs function 6-45
abstract data types 4-15
accessor
array 2-16
frame 2-19
Acos function 6-50
Acosh function 6-50
AddArraySlot function 6-24
Annuity function 6-69
Apply function 6-73
arithmetic operators 2-31
array GL-1
accessor 2-16
object 2-15
Array function 6-24
array functions 6-23
ArrayInsert function 6-24
ArrayMunger function 6-25
ArrayRemoveCount function 6-26
Asin function 6-50
Asinh function 6-50
assignment
description of 2-30
operator 2-29
Atan2 function 6-51
Atan function 6-51
Atanh function 6-51
B
Band function 6-23
BDelete function 6-37
BDifference function 6-38
begin…end 3-1
BeginsWith function 6-16
BFetch function 6-38
BFetchRight function 6-39
BFind function 6-39
BFindRight function 6-40
binary
objects 2-2
BinaryMunger function 6-90
binary object GL-1
BinEqual function 6-89
BInsert function 6-40
BInsertRight function 6-42
BIntersect function 6-42
bitwise functions 6-23
bitwise shift left 2-32
bitwise shift right 2-32
BMerge function 6-43
Bnot function 6-23
Boolean GL-1
interpretation 2-35
object 2-9
operators 2-34
Boolean class 2-2
Bor function 6-23
break 3-13
BSearchLeft function 6-44
BSearchRight function 6-45
built-in functions 6-1
Bxor function 6-23
I N D E X
IN-2
C
Capitalize function 6-16
CapitalizeWords function 6-16
catching exceptions 3-21
Ceiling function 6-46
character
object 2-8
characters
special, in strings 2-14
with special meanings 2-9
character set 1-9, 2-8
Char class 2-2
CharPos function 6-17
child GL-1
Chr function 6-90
class 2-1, GL-1
array 2-1
for an array 2-15
binary 2-1
Boolean 2-2
Char 2-2
frame 2-1
immediate 2-1
Int 2-2
primitive 2-1
Real 2-2
semantic types 1-3
String 2-2, 2-4
subclass 2-3
Symbol 2-2
user-defined for frame 2-18
class-based programming C-1
ClassOf function 2-2, 6-5
class slot 2-19
Clone function 6-6
code indentation 1-8
combining prototype and parent inheritance 5-6
comments
syntax 1-10
compatibility 1-11
built-in functions 6-2
Compile function 6-90
compound expressions 3-1
Compound function 6-70
conditional message send operator 4-4
constant GL-1
declaration 2-26
quoted 2-28
constants 2-26
constructor
object 1-9
CopySign function 6-51
Cos function 6-52
Cosh function 6-52
CurrentException function 6-72
D
data extraction functions 6-77
data stuffing functions 6-81
data type 1-3
DeepClone function 6-6
DefGlobalVar function 6-88
double inheritance 5-1
Downcase function 6-17
dynamic model 1-7
E
EndsWith function 6-17
equality operators 2-33
Erfc function 6-53
Erf function 6-52
exception frames 3-16
exception functions 6-71
exception handling 3-13
exceptions
catching 3-21
throwing 3-19 to 3-20
working with 3-14 to 3-25
I N D E X
IN-3
exception symbols
defined 3-15
multiple parts 3-16
prefixes 3-16
types of 3-16
exists operator 2-37
Exp function 6-53
Expm1 function 6-53
expression 2-22
expressions 1-2
compound 3-1
extent 1-6
ExtractByte function 6-77
ExtractBytes function 6-78
ExtractChar function 6-78
ExtractCString function 6-80
ExtractLong function 6-79
ExtractPString function 6-80
ExtractUniChar function 6-81
ExtractWord function 6-80
ExtractXLong function 6-79
F
Fabs function 6-53
FDim function 6-54
FeClearExcept function 6-66
FeGetEnv function 6-66
FeGetExcept function 6-67
FeHoldExcept function 6-67
FeRaiseExcept function 6-67
FeSetEnv function 6-68
FeSetExcept function 6-68
FeTestExcept function 6-68
FeUpdateEnv function 6-69
financial functions 6-69
floating point exception functions 6-65
floating point math functions 6-48
Floor function 6-46
Fmax function 6-54
Fmin function 6-54
Fmod function 6-55
for 3-4 to 3-5
foreach 3-6 to 3-10
frame GL-2
accessor 2-19
object 2-17
parent 5-4
prototype 5-2
slot GL-3
slot syntax 2-17
function
context 4-10
global definition 4-7
global invocation 4-8
invocation 4-12
object 4-9
object, example of 4-13
passing parameters 4-8
return expression 4-3
simple example 4-3
function context
lexical environment 4-10
message environment 4-10
function object GL-2
and implementing abstract data types 4-15
definition 4-9
example of 4-13
parts of 4-10
functions
Abs 6-45
Acos 6-50
Acosh 6-50
AddArraySlot 6-24
Annuity 6-69
Apply 6-73
Array 6-24
array 6-23
sorted 6-36
ArrayInsert 6-24
ArrayMunger 6-25
ArrayRemoveCount 6-26
I N D E X
IN-4
functions (continued)
Asin 6-50
Asinh 6-50
Atan 6-51
Atan2 6-51
Atanh 6-51
Band 6-23
BDelete 6-37
BDifference 6-38
BeginsWith 6-16
BFetch 6-38
BFetchRight 6-39
BFind 6-39
BFindRight 6-40
BinaryMunger 6-90
BinEqual 6-89
BInsert 6-40
BInsertRight 6-42
BIntersect 6-42
bitwise 6-23
BMerge 6-43
Bnot 6-23
Bor 6-23
BSearchLeft 6-44
BSearchRight 6-45
built-in 6-1
Bxor 6-23
Capitalize 6-16
CapitalizeWords 6-16
Ceiling 6-46
CharPos 6-17
Chr 6-90
ClassOf 2-2, 6-5
Clone 6-6
Compile 6-90
Compound 6-70
CopySign 6-51
Cos 6-52
Cosh 6-52
CurrentException 6-72
data
extraction 6-77
stuffing 6-81
DeepClone 6-6
DefGlobalFn 6-87
DefGlobalVar 6-88
defining 4-2
Downcase 6-17
EndsWith 6-17
Erf 6-52
Erfc 6-53
exception 6-71
Exp 6-53
Expm1 6-53
ExtractByte 6-77
ExtractBytes 6-78
ExtractChar 6-78
ExtractCString 6-80
extraction of data 6-77
ExtractLong 6-79
ExtractPString 6-80
ExtractUniChar 6-81
ExtractWord 6-80
ExtractXLong 6-79
Fabs 6-53
FDim 6-54
FeClearExcept 6-66
FeGetEnv 6-66
FeGetExcept 6-67
FeHoldExcept 6-67
FeRaiseExcept 6-67
FeSetEnv 6-68
FeSetExcept 6-68
FeTestExcept 6-68
FeUpdateEnv 6-69
financial 6-69
floating point 6-48
exception 6-65
Floor 6-46
Fmax 6-54
Fmin 6-54
Fmod 6-55
I N D E X
IN-5
functions (continued)
Gamma 6-55
GetFunctionArgCount 6-7
GetGlobalFn 6-86
GetGlobalVar 6-87
GetSlot 6-7
GetVariable 6-8
GlobalFnExists 6-87
GlobalVarExists 6-87
global variables and functions 6-86
HasSlot 6-8
HasVariable 6-8
Hypot 6-55
InsertSlot 6-26
integer math 6-45
Intern 6-9
IsAlphaNumeric 6-17
IsArray 2-2, 6-9
IsBinary 6-9
IsCharacter 2-2, 6-9
IsFinite 6-55
IsFrame 2-2, 6-9
IsFunction 6-10
IsImmediate 6-10
IsInstance 6-10
IsInteger 2-2, 6-10
IsNaN 6-56
IsNormal 6-56
IsNumber 6-10
IsReadOnly 6-11
IsReal 2-2, 6-11
IsString 2-2, 6-11
IsSubclass 2-4, 6-11
IsSymbol 2-2, 6-12
IsWhiteSpace 6-18
Length 6-27
LessEqualOrGreater 6-56
LessOrGreater 6-56
LFetch 6-27
LGamma 6-57
Log 6-57
Log10 6-58
Log1p 6-57
Logb 6-57
LSearch 6-29
MakeBinary 6-12
Map 6-12
math 6-45
Max 6-46
message-sending 6-73
and methods 4-1
Min 6-46
miscellaneous 6-89
native 4-16
NearbyInt 6-58
NewWeakArray 6-30
NextAfterD 6-58
object system 6-5
Ord 6-92
Perform 6-74
PerformIfDefined 6-75
Pow 6-59
PrimClassOf 2-2, 6-13
ProtoPerform 6-75
ProtoPerformIfDefined 6-76
Random 6-47
RandomX 6-59
Real 6-47
Remainder 6-59
RemoveSlot 6-13
RemQuo 6-60
ReplaceObject 6-13
Rethrow 3-20, 6-72
Rint 6-60
RintToL 6-60
Round 6-61
Scalb 6-61
SetAdd 6-31
SetClass 2-3, 6-14
SetContains 6-31
SetDifference 6-32
SetLength 6-32
SetOverlaps 6-33
SetRandomSeed 6-47
I N D E X
IN-6
functions (continued)
SetRemove 6-33
SetUnion 6-34
SetVariable 6-15
SignBit 6-61
Signum 6-61
Sin 6-62
Sinh 6-62
Sort 6-34
sorted array 6-36
SPrintObject 6-18
Sqrt 6-62
StrCompare 6-18
StrConcat 6-19
StrEqual 6-19
StrExactCompare 6-19
string 6-16
StrLen 6-20
StrMunger 6-20
StrPos 6-21
StrTokenize 6-21
StuffByte 6-82
StuffChar 6-82
StuffCString 6-83
stuffing of data 6-81
StuffLong 6-84
StuffPString 6-84
StuffUniChar 6-85
StuffWord 6-86
StyledStrTruncate 6-22
SubStr 6-22
SymbolCompareLex 6-15
Tan 6-62
Tanh 6-63
Throw 3-19, 6-71
TotalClone 6-15
TrimString 6-22
Trunc 6-63
UnDefGlobalFn 6-89
UnDefGlobalVar 6-89
Unordered 6-63
UnorderedGreaterOrEqual 6-63
UnorderedLessOrEqual 6-64
UnorderedOrEqual 6-64
UnorderedOrGreater 6-64
UnorderedOrLess 6-64
UpCase 6-23
G
Gamma function 6-55
garbage collection 1-6, C-6
GetFunctionArgCount function 6-7
GetGlobalFn function 6-86, 6-87
GetGlobalVar function 6-87
GetSlot function 6-7
GetVariable function 6-8
global GL-2
GlobalFnExists function 6-87
global function definition 4-7
global function invocation 4-8
GlobalVarExists function 6-87
global variable and functions functions 6-86
glossary GL-1
H
HasSlot function 6-8
HasVariable function 6-8
Hypot function 6-55
I, J, K
if…then…else 3-2
immediate objects 2-5
immediates
object model 1-2
immediate value GL-2
I N D E X
IN-7
implementor 4-11, GL-2
indentation of code 1-8
+INF value 6-48
-INF value 6-48
inheritance 5-2 to 5-12, GL-2
and overriding values 5-3
combining proto and parent 5-6
double 5-1
interaction order 5-7
mixed proto and parent 5-6
parent 5-1, 5-4
proto 5-1
rules for setting slot values 5-9
rules for slot and message lookup 5-7
rules for testing for the existence of a slot 5-9
inheritance rules
history C-3
mixed proto and parent 5-6
parent 5-5
prototype 5-3
inherited
description 4-4
in-line object syntax 1-9
InsertSlot function 6-26
instance C-1
Intclass 2-2
integer 2-10
integer functions 6-45
Intern function 6-9
IsAlphaNumeric function 6-17
IsArray function 2-2, 6-9
IsBinary function 6-9
IsCharacter function 2-2, 6-9
IsFinite function 6-55
IsFrame function 2-2, 6-9
IsFunction function 6-10
IsImmediate function 6-10
IsInstance function 6-10
IsInteger function 2-2, 6-10
IsNaN function 6-56
IsNormal function 6-56
IsNumber function 6-10
IsReadOnly function 6-11
IsReal function 2-2, 6-11
IsString function 2-2, 6-11
IsSubclass function 2-4, 6-11
IsSymbol function 2-2, 6-12
IsWhiteSpace function 6-18
iterators 3-3
for 3-4
foreach 3-6
loop 3-10
repeat 3-12
while 3-11
L
latent typing 1-3
Length function 6-27
LessEqualOrGreater function 6-56
LessOrGreater function 6-56
lexical environment of function 4-10
LFetch function 6-27
LGamma function 6-57
line separator 1-8
local declaration 2-23
local variable GL-2
Log10 function 6-58
Log1p function 6-57
Logb function 6-57
Log function 6-57
logical operators 2-34
lookup 5-3
method C-3
mixed proto and parent 5-6
parent inheritance rules 5-5
prototype inheritance rules 5-3
variable C-3
loop 3-10
loop syntax
for 3-4
foreach 3-6
I N D E X
IN-8
loop syntax (continued)
loop 3-10
repeat 3-12
while 3-11
LSearch function 6-29
M
MakeBinary function 6-12
Map function 6-12
math functions 6-45
Max function 6-46
message GL-2
definition 4-1
environment 4-11
receiver 4-4
message sending functions 6-73
message send operator 4-4
conditional 4-4
method GL-2
definition 4-1
implementor 4-11
methods
and function 4-1
methods and functions 4-1
Min function 6-46
miscellaneous functions 6-89
N
NaN value 6-48
native functions 4-16
NearbyInt function 6-58
NewtonScript
character set 1-9
class-based programming 1-4
classes 1-3
comments 1-10
compatibility 1-11
dynamic model 1-7
expression-based language 1-2
garbage collection 1-6
goals of 1-1
in-line object syntax 1-9
latent typing 1-3
object model 1-2
prototype-based language C-1
syntax 1-8
syntax description D-1
NewtonScript constants 2-26
NewtonScript objects 2-8
NewWeakArray function 6-30
NextAfterD function 6-58
nil value 2-9
numbers
integer 2-10
real 2-11
O
object GL-3
binary 2-1
constructor 1-9
function 4-9
inheritance C-1
in-line syntax 1-9
literal syntax 1-9
model 1-2
primitive class of 2-1
typed data 1-2
object functions 6-5
object model
immediates 1-2
references 1-2
objects
array 2-15
Boolean 2-9
character 2-8
I N D E X
IN-9
objects (continued)
frame 2-17
integer 2-10
path expressions 2-20
real 2-11
string 2-13
symbol 2-12
onexception
clause 3-18 to 3-19
onexception clause 3-21 to 3-24
examples of 3-22
operator precedence 2-38
operators 2-29 to 2-38
arithmetic 2-31
array accessor 2-16
and strings 2-14
assignment 2-29
bitwise shift left 2-32
bitwise shift right 2-32
Boolean 2-34
div 2-32
equality 2-33
exists 2-37
frame accessor 2-19
mod 2-32
postfix 2-37
prefix 2-35
relational 2-33
string 2-36
unary 2-35
Ord function 6-92
overriding inherited value 5-3
P
parameter passing 4-8
_parent slot 2-19, 5-1
parent GL-3
creating a 5-4
frame 5-4
inheritance 5-4
inheritance rules 5-5
parent inheritance C-4
path expression 2-20, GL-3
Perform function 6-74
PerformIfDefined function 6-75
Pow function 6-59
precedence of operators 2-38
PrimClassOf function 2-2, 6-13
primitive class
array 2-1
binary 2-1
frame 2-1
immediate 2-1
objects 2-1
programming
class-based C-1
_proto slot 2-19, 5-2
proto GL-3
ProtoPerform function 6-75
prototype 5-2
inheritance rules 5-3
slot 5-2
ProtPerformIfDefined function 6-76
Q
quoted constant 2-28
R
Random function 6-47
RandomX function 6-59
Real class 2-2
Real function 6-47
real numbers 2-11
receiver 4-12, GL-3
definition 4-4
self 4-4
I N D E X
IN-10
reference GL-3
reference objects 2-5
references
object model 1-2
relational operators 2-33
Remainder function 6-59
RemoveSlot function 6-13
RemQuo function 6-60
repeat 3-12
ReplaceObject function 6-13
reserved words A-1
Rethrow function 3-20, 6-72
return expression 4-3
Rint function 6-60
RintToL function 6-60
Round function 6-61
rules
inheritance, history of C-3
mixed inheritance 5-6
S
Scalb function 6-61
scope 1-4
constants 2-28
local variable 2-24
self GL-3
self pseudo-variable 4-4, 4-12
semantic types 1-3
semicolon 1-8
SetAdd function 6-31
SetClass function 2-3, 6-14
SetContains function 6-31
SetDifference function 6-32
SetLength function 6-32
SetOverlaps function 6-33
SetRandomSeed function 6-47
SetRemove function 6-33
setting slot values 5-9
SetUnion function 6-34
SetVariable function 6-15
short-circuit evaluation 2-35
SignBit function 6-61
Signum function 6-61
Sin function 6-62
Sinh function 6-62
slot GL-3
access 2-20
class 2-19
global GL-2
lookup 5-3
_parent 2-19, 5-1
_proto 2-19, 5-1, 5-2
setting values 5-9
special names in frames 2-19
syntax 2-17
sorted array functions 6-36
Sort function 6-34
special characters in symbols 2-12
SPrintObject function 6-18
Sqrt function 6-62
StrCompare function 6-18
StrConcat function 6-19
StrEqual function 6-19
StrExactCompare function 6-19
string
object 2-13
operators 2-36
using array accessors on 2-14
String class 2-2, 2-4
string functions 6-16
strings, special characters in 2-14
StrLen function 6-20
StrMunger function 6-20
StrPos function 6-21
StrTokenize function 6-21
StuffByte function 6-82
StuffChar function 6-82
StuffCString function 6-83
StuffLong function 6-84
StuffPString function 6-84
StuffUniChar function 6-85
I N D E X
IN-11
StuffWord function 6-86
StyledStrTruncate function 6-22
subclasses 2-3
SubStr function 6-22
Symbol class 2-2
SymbolCompareLex function 6-15
symbols
class 2-1
special characters in 2-12
syntax 2-12
use of 2-12
and variables 2-23
syntax D-1
comments 1-10
conventions xiv
in-line object 1-9
object constructor 1-9
object literal 1-9
overview 1-8
semicolon 1-8
T
Tan function 6-62
Tanh function 6-63
Throw function 6-71
examples of 3-19
throwing exceptions 3-19 to 3-20
TotalClone function 6-15
TrimString function 6-22
true value 2-9
Trunc function 6-63
try statement 3-18 to 3-19
examples of 3-22
U
unary operators 2-35
UnDefGlobalFn function 6-89
UnDefGlobalVar function 6-89
Unicode 2-8
Unordered function 6-63
UnorderedGreaterOrEqual function 6-63
UnorderedLessOrEqual function 6-64
UnorderedOrEqual function 6-64
UnorderedOrGreater function 6-64
UnorderedOrLess function 6-64
UpCase function 6-23
user-defined class
array 2-15
frame 2-18
user-derined class 2-3
V
value
immediate GL-2
lookup 5-3
reference GL-3
variable
local GL-2
variables 2-23
view system C-1
W, X, Y, Z
while 3-11
T H E A P P L E P U B L I S H I N G S Y S T E M
This Apple manual was written, edited,
and composed on a desktop publishing
system using Apple Macintosh
computers and FrameMaker software.
Proof pages were created on an Apple
LaserWriter Pro 630 printer. Final page
negatives were output directly from the
text and graphics files. Line art was
created using Adobe™ Illustrator.
PostScript™, the page-description
language for the LaserWriter, was
developed by Adobe Systems
Incorporated.
Text type is Palatino® and display type is
Helvetica®. Bullets are ITC Zapf
Dingbats®. Some elements, such as
program listings, are set in Apple
Courier.
WRITERS
Adrian Yacub, Cheryl Chambers,
Christopher Bey
PROJECT LEADER
Christopher Bey
ILLUSTRATOR
Peggy Kunz
EDITORS
Linda Ackerman, David Schneider
PRODUCTION EDITOR
Rex Wolf
PROJECT MANAGER
Gerry Kane
Special thanks to Peter Canning,
Bob Ebert, Mike Engber, Kent Sandvik,
and Walter Smith.
在您安裝 MacOS X之前，請先閱讀本文件的內容。它包含關於安裝 MacOS X的
重要資訊。
系統需求
若要升級到 Snow Leopard 或第一次安裝 Snow Leopard，您必須有符合下列配備
的 Mac 電腦：
 Intel 處理器
 內置或外接 DVD 光碟機或“DVD 或 CD 共享”
 最少 1 GB 的 RAM
 內建螢幕或連接 Apple 顯示卡的螢幕（您的電腦必須能支援）
 至少 5 GB 的可用磁碟空間，如果您安裝了開發人員工具，則需要 7 GB 的磁碟
空間
升級 Mac OS X
請依照下列的簡單步驟來升級至 Mac OS X Snow Leopard。
1 放入 Mac OS X 安裝光碟。
2 按兩下“安裝 Mac OS X 圖像”。
螢幕上會顯示“歡迎”面板，並接著顯示“軟體許可證”。請閱讀並同意軟體
許可協議的內容。
3 在您選擇磁碟的面板裡，請選擇您現用的 Mac OS X 磁碟（在大部分情況下，
只會有一個磁碟可供選擇）。
Mac OS X 10.6 Snow Leopard
安裝與設定指南 2
4 按一下“自定”來選取或取消選取附加軟體。
您可以自定要安裝的某些軟體，例如印表機驅動程式、字體和語言翻譯。在
“自定安裝”面板裡，選擇您要安裝的軟體，然後按一下“好”。
注意：如果您看到沒有足夠的磁碟空間安裝 Mac OS X 的訊息，您可以取消選取
某些項目來節省空間。
5 按一下“安裝”。
若要結束任何已開啟的應用程式並開始安裝，請在顯示的訊息裡按一下
“安裝”。當系統提示您時，請輸入您的管理者密碼。
使用另一部電腦的光碟機來進行升級
您可以使用“DVD 或 CD 共享”來在沒有配備光碟機的 Mac 上升級 Mac OS X（或
重新安裝 iLife 應用程式），此方式是使用另一部電腦的光碟機。另一部電腦必須
有 Mac OS X 10.4.10 或以上版本、Windows XP 或 Windows Vista。
注意：您不需要使用“遠端安裝 Mac OS X”來在沒有配備光碟機的 Mac 上升級
Mac OS X。然而，若您要將您的 Mac 回復成原始的出廠設定，或清除並重新安裝
Mac OS X，那麼您就必須使用“遠端安裝 Mac OS X”。
1 請確定兩部電腦都是位於相同的有線或無線網路上。
2 請確定您已經在要使用其光碟機的電腦上安裝了“DVD 或 CD 共享”。若電腦是
已安裝 Mac OS X 10.5.3 或以上版本的 Mac，那麼它已經安裝了“DVD 或 CD
共享”。
 若要在安裝了 Mac OS X 10.4.10-10.5.2 的 Mac 上安裝“DVD 或 CD 共享”，
請參閱：
http://support.apple.com/downloads/DVD_or_CD_Sharing_Setup_Update_for_Mac
 在 Windows 電腦上，請參閱：
http://support.apple.com/downloads/DVD_or_CD_Sharing_Update_1_0_for_Windows
3 請確定您已經在要使用其光碟機的電腦上啟用了“DVD 或 CD 共享”。
 若要在 Mac 上啟用“DVD 或 CD 共享”，請在“共享”偏好設定裡勾選“DVD
或 CD 共享”註記框。
 在 Windows 電腦上，請在 [DVD 或 CD 共享] 控制台裡選擇 [啟用遠端 DVD 或
CD] 。
4 將安裝光碟放入電腦的光碟機。
5 在您要安裝 Mac OS X（或 iLife 應用程式）的電腦上，請在 Finder 視窗側邊欄內
選擇“設備”下方的“遠端光碟”。
若您看見“詢問以使用”按鈕，請按它一下。在已放入安裝光碟的電腦上，按一
下“接受”。
6 選擇光碟，打開“安裝程式”，然後依照螢幕上的指示操作。 3
使用 Time Machine 來備份和回復您的系統
當您安裝好 Snow Leopard 之後，請將 Time Capsule、外接 USB 或 FireWire 磁碟機
連接到您的電腦上，並使用 Time Machine 來備份最新的電腦內容。如果您已經製
作了 Time Machine 備份，而且您需要重新安裝 Snow Leopard 時，請使用“回復
工具程式”來將電腦上的內容回復成先前的狀態。
1 放入 Mac OS X 安裝光碟，然後按兩下“安裝 Mac OS X”圖像。
2 在“安裝程式”裡按一下“工具程式”，然後再按一下“重新開機”。
3 當顯示“語言選擇器”時，請選擇您的語言，然後按一下“繼續”按鈕（其外觀
如同一個箭頭）。
4 選擇“工具程式”>“從備份回復系統⋯”，然後在顯示的螢幕裡按一下
“繼續”。
5 選擇備份來源。
選擇您想用來回復系統且包含 Time Machine 備份的磁碟，然後依照螢幕上的指示
操作。
注意：回復系統會清除所選卷宗裡的所有內容。
將電腦回復成出廠設定
若您要將電腦回復成原始的出廠設定，請使用電腦隨附的安裝光碟。
重要事項：若您將電腦回復成出廠設定，則電腦上的所有項目 ─ 您的使用者帳
號、網路設定和所有檔案及檔案夾都會被刪除。在您進行回復之前，請先將您要
備份的檔案拷貝到其他磁碟上。從“網路”偏好設定裡記下您的網路設定，以便
在重新安裝 Mac OS X 之後可以更容易地重新連接網路。
1 放入電腦隨附的 Mac OS X 安裝光碟，然後按兩下“安裝 Mac OS X”圖像。
注意：您可以使用“遠端安裝 Mac OS X”來在沒有配備光碟機的 Mac 上將電腦回
復成出廠設定，此方式是使用另一部電腦上的光碟機。若要使用“遠端安裝 Mac
OS X”，請先依照本文件稍後的“使用遠端安裝 Mac OS X”裡的指示操作，然後
再前往本章節裡的步驟 3。
2 在“安裝程式”裡按一下“工具程式”，然後再按一下“重新開機”。
3 當顯示“語言選擇器”時，請選擇您的語言，然後按一下“繼續”按鈕（其外觀
如同一個箭頭）。
4 選擇“工具程式”>“磁碟工具程式”。
4
5 在左側的列表裡選擇磁碟，然後按一下“清除”標籤頁。
6 從“格式”彈出式選單裡選擇 Mac OS 擴充格式（日誌式）”，輸入磁碟名稱，
然後按一下“清除”。
清除了磁碟之後，請選擇“磁碟工具程式”>“結束磁碟工具程式”，然後依
照“Mac OS X 安裝程式”裡的指示來重新安裝 Mac OS X。
注意：安裝完成後，系統會提示您使用電腦隨附的 Applications Install DVD（應用
程式安裝 DVD）來重新安裝 iLife 應用程式（GarageBand、iPhoto、iMovie、iDVD
和 iWeb）。若要重新安裝 iLife 應用程式，請放入 Applications Install DVD（應用
程式安裝 DVD），按兩下 Install Bundled Software（安裝隨附軟體）圖像，然後
依照螢幕上的指示操作。
使用“遠端安裝 Mac OS X”
您可以使用“遠端安裝 Mac OS X”來在沒有配備光碟機的 Mac 上將電腦回復成出
廠設定（或清除並重新安裝 Mac OS X），此方式是使用另一部電腦上的光碟機。
另一部電腦必須有 Mac OS X 10.4.10 或以上版本、Windows XP 或 Windows Vista。
1 請確定兩部電腦都是位於相同的有線或無線網路上。
注意：您無法在受 WEP 保護的無線網路上使用“遠端安裝 Mac OS X”。
2 請確定您已經在要使用其光碟機的電腦上安裝了“DVD 或 CD 共享”。若電腦是
已安裝 Mac OS X 10.5.3 或以上版本的 Mac，那麼它已經安裝了“DVD 或 CD
共享”。
 若要在安裝了 Mac OS X 10.4.10-10.5.2 的 Mac 上安裝“DVD 或 CD 共享”，
請參閱：
http://support.apple.com/downloads/DVD_or_CD_Sharing_Setup_Update_for_Mac
 在 Windows 電腦上，請參閱：
http://support.apple.com/downloads/DVD_or_CD_Sharing_Update_1_0_for_Windows
3 將 Mac OS X 安裝光碟放入電腦的光碟機內。
4 在使用其光碟機的電腦上，請打開“遠端安裝 Mac OS X”。
 在 Mac 電腦上，它是位於“應用程式”檔案夾的“工具程式”檔案夾裡。
 在 Windows 電腦上，請從 Install Assistant（安裝輔助程式）選擇 [遠端安裝 Mac
OS X]。
5 依照螢幕上的指示操作。
閱讀指示，選取您想要使用的安裝光碟，並依您的網路類型選取 AirPort 或乙太網
路。在每次面板顯示之後按一下“繼續”。
6 在您要安裝軟體的電腦上，請在重新啟動電腦時按住 Option（z）鍵，直到您
看見可用的啟動磁碟列表。
5
7 在使用安裝光碟的另一部電腦上，在“遠端安裝 MacOS X”裡按一下“繼續”。
注意：若您在步驟 5 選取了 AirPort 作為您的網路，請從彈出式選單中選擇 AirPort
網路。當您看見顯示訊號強度的 AirPort 狀態圖像，請在“遠端安裝 Mac OS X”
裡按一下“繼續”。
8 在您要安裝軟體的電腦上，請選擇安裝光碟，然後按一下光碟圖像下方的箭頭。
若要清除並重新安裝 Mac OS X，請前往本文件稍早章節裡的步驟 3「將電腦回復
成出廠設定」。
使用另一部電腦的光碟機來重新安裝應用程式
若您使用了“遠端安裝 Mac OS X”來將電腦回復成出廠設定，您就必須使用電腦
隨附的 Applications Install DVD（應用程式安裝 DVD）來重新安裝 iLife 應用程式
（GarageBand、iPhoto、iMovie、iDVD 和 iWeb）。若要重新安裝 iLife 應用程式，
請依照本文件稍早章節「使用另一部電腦的光碟機來進行升級」裡的指示來
操作。
關於安裝的建議
在下面的章節中，您可以找到解答，以解決安裝和使用 Mac OS X 時可能會遇到
的相關問題。
安裝期間使用鍵盤
當您使用“Mac OS X 安裝程式”和“Mac OS X 設定輔助程式”時，可以使用鍵盤
操控。按 Tab 鍵來反白按鈕、彈出式選單或其他選項。按向下鍵來打開彈出式選
單。按空白鍵來選擇項目。
更新印表機和掃描器軟體
在安裝期間，您的印表機和掃描器軟體將會升級成 Snow Leopard 相容的版本
（若有升級版本可使用的話）。在升級過程中，可能會移除不相容的軟體。如
需支援印表機和掃描器機型的相關資訊，請參閱：http://support.apple.com/kb/
HT3669?locale=zh_TW&viewlocale=zh_TW
QuickTime 7 Pro 使用者的相關資訊
與 Snow Leopard 相容的 QuickTime Player 7 應用程式版本目前已可供使用。如需
Snow Leopard 中 QuickTime 7 Pro 的相關資訊，請參閱：http://support.apple.com/
kb/HT3678?locale=zh_TW&viewlocale=zh_TW
“安裝程式”無法修復磁碟
若出現訊息告訴您“安裝程式”無法修復磁碟，您可能必須清除磁碟的內容。在
您清除磁碟內容之前，請嘗試將檔案拷貝到外接磁碟上。當您準備好清除磁碟並
重新安裝 Mac OS X 時，請依照本文件中「清除並重新安裝 Mac OS X」章節裡的
指示來操作。 6
“安裝程式”沒有開啟
若“安裝程式”沒有打開，請在重新開機時按住 C 鍵來使用 Mac OS X 安裝光碟
開機。若“安裝程式”還是沒有打開，請在重新開機時按住滑鼠或觸控式軌跡板
的按鈕，以退出光碟。在電腦啟動之後，放入 Mac OS X 安裝光碟。使用“啟動
磁碟”偏好設定來選擇光碟做為啟動磁碟，然後重新開機。
若您在使用“DVD 或 CD 共享”時，“安裝程式”沒有開啟，請嘗試使用“遠端
安裝 Mac OS X”。
若您的電腦已連接了網路，您的網路管理者可能會禁止您安裝軟體或升級
Mac OS X。請聯絡您的網路管理者尋求協助。
安裝沒有成功
若您無法安裝 Mac OS X，請嘗試下列動作：
1 在安裝過程中，請中斷連接所有不需要使用的外接設備。
2 移除所有製造商（Apple 除外）的介面卡。
3 嘗試再次安裝 Mac OS X。
4 若您無法再次安裝 Mac OS X，請選擇“工具程式”>“磁碟工具程式”。選擇您
要安裝的磁碟，按一下“修理工具”，然後再按一下“修復磁碟”。在修復所有
問題之後，結束“磁碟工具程式”，然後按一下“繼續”來嘗試再次安裝。
若您仍然無法安裝 Mac OS X，請嘗試在安裝 Mac OS X 之前先清除磁碟的內容。
在您清除磁碟內容之前，請嘗試將檔案拷貝到外接磁碟上。當您準備好清除磁碟
並重新安裝 Mac OS X 時，請依照本文件中「清除並重新安裝 Mac OS X」章節裡
的指示來操作。
清除並重新安裝 Mac OS X
若您需要清除並重新安裝 Mac OS X，請在“安裝程式”的第一個面板中按一下“
工具程式”，然後再按“重新開機”。
注意：您可以使用“遠端安裝 Mac OS X”來在沒有配備光碟機的 Mac 上清除並
重新安裝 Mac OS X，此方式是使用另一部電腦上的光碟機。若要使用“遠端安裝
Mac OS X”，請先依照本文件中「使用遠端安裝 Mac OS X」章節裡的指示操作，
然後再依照下列的指示執行。
在您選擇了語言之後，請選擇“工具程式”>“磁碟工具程式”。在左側的列表
裡選擇磁碟，然後按一下“清除”標籤頁。從“格式”彈出式選單裡選擇 Mac
OS 擴充格式（日誌式）”，輸入磁碟名稱，然後按一下“清除”。清除了磁碟
之後，請選擇“磁碟工具程式”>“結束磁碟工具程式”，然後依照“Mac OS X
安裝程式”裡的指示來重新安裝 Mac OS X。關於帳號和密碼的建議
在下面的章節中，您可以找到解答，以解決使用者名稱、密碼和登入可能會遇到
的相關問題。
無法登入電腦
請確定您輸入的名稱與密碼與當時製作的名稱和密碼完全相符，包括大小寫也必
須相同。若您還是無法登入，但您知道管理者的名稱與密碼（例如您所製作的第
一個使用者），請以管理者的身份登入，然後使用“帳號”偏好設定來更改您的
密碼。
您不記得您的密碼且需要重設密碼
若您不記得密碼，但您有 Mac OS X 安裝光碟，請放入光碟，並在重新啟動電
腦時按住 C 鍵。若您的電腦沒有配備光碟機，請使用“遠端安裝 Mac OS X”。
當“Mac OS X 安裝程式”出現時，請選擇您的語言，然後選擇“工具程式”>
“重設密碼”，並依照螢幕上的指示操作。
無法登入遠端使用者帳號
若您要登入伺服器來取用您的使用者帳號，但無法登入，請聯絡系統管理者。
其他資訊
如需更多關於 Mac OS X 的資訊，請參閱：www.apple.com/tw/macosx
如需關於使用 Mac OS X 的最新資訊，請連接到 Internet 並打開“Mac 輔助
說明”。若要打開“Mac 輔助說明”，請在 Finder 裡選擇“輔助說明”>
“Mac 輔助說明”。
如需所有關於 Apple 產品的更多支援與技術資訊，請參閱：
www.apple.com/tw/support
Copyright © 2009 Apple Inc. 保留一切權利。Apple、蘋果、Apple 標誌、AirPort、FireWire、GarageBand、
iDVD、iLife、iMovie、iPhoto、Mac、Mac OS、QuickTime、Time Capsule 和 Time Machine 是 Apple Inc. 在
美國及其他國家和地區註冊的商標。Finder、iWeb 和 Snow Leopard 是 Apple Inc. 的商標。Intel 是 Intel
Corp. 在美國及其他國家和地區的商標。此處所提及的其他產品和公司名稱可能是其所屬公司的商標。
Power Macintosh
User’s Guide
Includes setup, troubleshooting, and important health-related
information for Power Macintosh 9500 series computers
K Apple Computer, Inc.
© 1996 Apple Computer, Inc. All rights reserved.
Under the copyright laws, this manual may not be copied, in whole or in part, without the
written consent of Apple. Your rights to the software are governed by the accompanying
software license agreement.
The Apple logo is a trademark of Apple Computer, Inc., registered in the U.S. and other
countries. Use of the “keyboard” Apple logo (Option-Shift-K) for commercial purposes without
the prior written consent of Apple may constitute trademark infringement and unfair
competition in violation of federal and state laws.
Every effort has been made to ensure that the information in this manual is accurate. Apple is
not responsible for printing or clerical errors.
Apple Computer, Inc.
1 Infinite Loop
Cupertino, CA 95014-2084
(408) 996-1010
Apple, the Apple logo, AppleScript, AppleShare, AppleTalk, GeoPort, ImageWriter, Inter•Poll,
LaserWriter, LocalTalk, Macintosh, MacTerminal, PlainTalk, Power Macintosh, PowerTalk,
and StyleWriter are trademarks of Apple Computer, Inc., registered in the U.S. and other
countries.
AppleCD, Apple Desktop Bus, At Ease, AudioVision, Balloon Help, Chicago, Disk First Aid,
eWorld, Finder, Macintosh PC Exchange, and QuickDraw are trademarks of Apple
Computer, Inc.
Adobe and PostScript are trademarks of Adobe Systems Incorporated or its subsidiaries and
may be registered in certain jurisdictions.
Helvetica and Times are registered trademarks of Linotype-Hell AG and/or its subsidiaries.
PowerPC and the PowerPC logo are trademarks of International Business Machines
Corporation, used under license therefrom.
Simultaneously published in the United States and Canada.
Mention of third-party products is for informational purposes only and constitutes neither an
endorsement nor a recommendation. Apple assumes no responsibility with regard to the
performance or use of these products.
iii
Communications regulation information vi
Preface Welcome to Power Macintosh ix
Part I
1 Getting Started 1
Plugging in the computer 3
Installing an expansion card 4
Connecting a monitor 4
Connecting the mouse and keyboard 8
Connecting other equipment 10
Turning the computer on 11
Problems turning your computer on? 13
What’s next? 13
Learning the basics 14
Reviewing the basics 16
Turning the computer off 18
Where to find answers 19
Contents
2 Getting Help 21
Getting answers to your questions 22
Identifying objects on the screen 30
Learning useful shortcuts 31
3 Connecting Additional Equipment 33
Your computer at a glance 33
Connecting audio equipment 36
Connecting external SCSI devices 40
Expanding memory 44
Installing internal drives 44
Connecting network cables 45
4 Installing and Using Application Programs 47
Installing application programs 48
Working with several programs at a time 49
Backing up your files 51
Using Power Macintosh application programs 51
5 Using the Optional CD-ROM Player 53
Inserting a CD-ROM disc 54
Ejecting a CD-ROM disc 55
Playing audio CDs 56
Working with Photo CDs 57
Sharing a CD-ROM disc over a network 58
iv Contents
Part II
6 Troubleshooting 61
When you have questions 61
If you have trouble 61
Solutions to common problems 64
Solutions to CD-ROM problems 77
If your computer’s performance decreases 84
Solving printer problems 85
Obtaining updated Apple software 86
Initializing a hard disk 90
Repairing a damaged disk 93
Installing or reinstalling system software 97
Installing or reinstalling CD-ROM software 107
Part III
Appendix A Health, Safety, and Maintenance Tips 111
Health-related information about computer use 111
Safety instructions 116
Handling your computer equipment 117
Cleaning your equipment 123
Locking and unlocking the mouse 126
Appendix B Installing an Expansion Card 129
Expansion card power requirements 130
Installing an expansion card 130
Upgrading the processor 138
Appendix C Special Keys on Your Keyboard 139
Typing special characters and symbols 141
Special key combinations 143
Index 145
Contents v
vi Communications Regulation Information
Communications regulation information
FCC statement
This equipment has been tested and found to comply with the limits for a Class B digital device
in accordance with the specifications in Part 15 of FCC rules. See instructions if interference to
radio or television reception is suspected.
Radio and television interference
The equipment described in this manual generates, uses, and can radiate radio-frequency
energy. If it is not installed and used properly—that is, in strict accordance with Apple’s
instructions—it may cause interference with radio and television reception.
This equipment has been tested and found to comply with the limits for a Class B digital device
in accordance with the specifications in Part 15 of FCC rules. These specifications are designed
to provide reasonable protection against such interference in a residential installation. However,
there is no guarantee that interference will not occur in a particular installation.
Note: When the 10BASE-T Ethernet is connected, the system complies only with the FCC Part
15, Class A limits and the CISPR 22, Class A limits, and may not be used in a residential area.
You can determine whether your computer system is causing interference by turning it off. If
the interference stops, it was probably caused by the computer or one of the peripheral devices.
If your computer system does cause interference to radio or television reception, try to correct
the interference by using one or more of the following measures:
m Turn the television or radio antenna until the interference stops.
m Move the computer to one side or the other of the television or radio.
m Move the computer farther away from the television or radio.
m Plug the computer into an outlet that is on a different circuit from the television or radio.
(That is, make certain the computer and the television or radio are on circuits controlled by
different circuit breakers or fuses.)
If necessary, consult an Apple-authorized service provider or Apple. See the service and support
information that came with your Apple product. Or, consult an experienced radio/television
technician for additional suggestions. You may find the following booklet helpful: Interference
Handbook (stock number 004-000-00493-1). This booklet, prepared by the Federal
Communications Commission, is available from the U.S. Government Printing Office,
Washington, DC 20402.
IMPORTANT Changes or modifications to this product not authorized by Apple Computer, Inc.,
could void the FCC Certification and negate your authority to operate the product.
This product was tested for FCC compliance under conditions that included the use of Apple
peripheral devices and Apple shielded cables and connectors between system components. It is
important that you use Apple peripheral devices and shielded cables and connectors between
system components to reduce the possibility of causing interference to radios, television sets,
and other electronic devices. You can obtain Apple peripheral devices and the proper shielded
cables and connectors through an Apple-authorized dealer. For non-Apple peripheral devices,
contact the manufacturer or dealer for assistance.
DOC statement
DOC Class B Compliance This digital apparatus does not exceed the Class B limits for radio
noise emissions from digital apparatus as set out in the interference-causing equipment standard
entitled “Digital Apparatus,” ICES-003 of the Department of Communications.
Observation des normes—Classe B Cet appareil numérique respecte les limites de bruits
radioélectriques applicables aux appareils numériques de Classe B prescrites dans la norme
sur le matériel brouilleur : “Appareils Numériques”, NMB-003 édictée par le ministre des
Communications.
VCCI statement
CD-ROM drive
WARNING Making adjustments or performing procedures other than those specified in your
equipment’s manual may result in hazardous exposure.
WARNING Do not attempt to disassemble the cabinet containing the laser. The laser beam used in
this product is harmful to the eyes. The use of optical instruments, such as magnifying lenses,
with this product increases the potential hazard to your eyes. For your safety, have this
equipment serviced only by an Apple-authorized service provider.
If you have an internal Apple CD-ROM drive in your computer, your computer is a Class 1
laser product. The Class 1 label, located in a user-accessible area, indicates that the drive meets
minimum safety requirements. A service warning label is located in a service-accessible area.
The labels on your product may differ slightly from the ones shown here.
Class 1 label Service warning label
Communications Regulation Information vii
Congratulations on the purchase of your new Macintosh. Your computer is
designed to give you the highest performance combined with real ease of
use—it’s easy to set up, easy to use, and easy to expand. This book will guide
you through the setup procedure, tell you how to expand your Macintosh, and
provide many tips on using your new system.
Your Macintosh computer is powered by the new †microprocessor
(or “chip”). This microprocessor was designed by Apple Computer, Inc.,
Motorola, Inc., and IBM Corporation. The †microprocessor uses
Reduced Instruction Set Computing (RISC) technology to deliver very high
performance at the lowest possible cost. The †RISC microprocessor
represents the state of the art in microprocessor design.
Your new Macintosh will run almost all your existing Macintosh software, but
for best performance and greatest speed, look for the new software programs
designed especially for Power Macintosh computers. You’ll find Power
Macintosh programs at any software store that carries products for Macintosh.
ix
Welcome to Power Macintosh
Ipart
Chapter 1 Getting Started
Chapter 2 Getting Help
Chapter 3 Connecting Additional Equipment
Chapter 4 Installing and Using Application Programs
Chapter 5 Using the Optional CD-ROM Player
The illustration on the next page shows all the equipment you will need to set
up your computer and begin using it. (Note that your monitor and keyboard
may look slightly different depending on what you purchased.)
Place your equipment on a sturdy, flat surface near a grounded wall outlet.
(Your computer was designed to be placed on the floor to conserve desk
space, but it can also be placed on any stable, flat surface.) Before following
the setup instructions in this chapter, you may want to read “Arranging Your
Office” in Appendix A (in the section on health-related information) for
tips on adjusting your work furniture so that you’re comfortable when using
the computer.
1
1 Getting Started
Follow the instructions in this
chapter to set up your computer
and learn the basics.
Monitor power cord
(sometimes built into the monitor)
Computer power cord
Monitor cable
(sometimes built into the monitor)
Mouse Keyboard
Keyboard cable
(sometimes built
into the keyboard
as shown here)
Monitor
Macintosh computer
Apple PlainTalk Microphone (optional)
Getting Started 3
Plugging in the computer
Before you plug your Macintosh into a wall socket, carefully read all the
setup instructions in this chapter. Then, before you connect anything to your
Macintosh, follow the instructions in this section to plug it in. The plug
grounds the computer and protects it from electrical damage while you are
setting up. When you are ready to begin, follow these steps:
1 Plug the socket end of the computer’s power cord into the recessed power socket
(marked with the symbol ≤) on the back of the computer.
2 Plug the other end of the power cord into a three-hole grounded outlet or power strip.
Power cord plug
Power cord socket
WARNING This equipment is intended to be electrically grounded.
Your Macintosh is equipped with a three-wire grounding plug—a plug
that has a third (grounding) pin. This plug will fit only a grounded
AC outlet. This is a safety feature. If you are unable to insert the plug
into the outlet, contact a licensed electrician to replace the outlet
with a properly grounded outlet. Do not defeat the purpose of the
grounding plug!
IMPORTANT The only way to disconnect power completely is to unplug the
power cord. Make sure that at least one end of the power cord is within easy
reach so that you can unplug the computer when you need to.
Installing an expansion card
If you purchased a monitor (video) card or other expansion card for your
Macintosh, install it now. (See Appendix B, “Installing an Expansion Card,”
for instructions.)
Note: Some Power Macintosh 9500 models do not include a factory-installed
monitor card, so that you can install your own monitor card. If you have one
of these models, there is no monitor port on the back of the computer. You
need to install your monitor card now.
If you don’t have to install a monitor card or other expansion card, go on to
the next section, “Connecting a Monitor.”
Connecting a monitor
You can connect many types of monitors to your Macintosh computer,
including most standard monitors. See the Technical Information booklet that
came with your computer for a complete list.
This section contains instructions on connecting most types of monitors.
Monitors from manufacturers other than Apple may require adapters for their
monitor cables and power cords. If you are connecting a non-Apple monitor,
also refer to the instructions that came with the monitor.
4 Chapter 1
Connecting the monitor power cord
Monitors have two cords to connect: a power cord and a monitor cable. To
connect the monitor power cord, follow these steps:
1 Place the monitor next to the computer.
Keep these considerations in mind:
m Allow a few inches for air circulation around the computer and monitor.
m Make sure that the top of the screen is slightly below eye level when you’re
sitting at the keyboard.
m Position the monitor to minimize glare and reflections on the screen from
overhead lights and windows.
For further suggestions about locating your computer equipment, consult
“Arranging Your Office” in Appendix A (in the section on health-related
information).
2 Connect the monitor power cord to the monitor.
On some monitors, the cord is already attached.
Getting Started 5
3 Plug in the monitor power cord.
Some monitor power cords are designed to plug into the back of your
computer.
Some monitor power cords must be connected to a grounded electrical outlet,
not to the computer. Check the information that came with the monitor.
Monitor power socket Monitor power cord
6 Chapter 1
Connecting the monitor cable
After you plug in the monitor power cord, you connect the monitor cable to
the computer’s monitor port.
To connect the monitor cable, follow these steps:
1 Attach the monitor cable to the monitor.
On some monitors, the cable is already attached.
2 Attach the monitor cable to the monitor port at the back of the computer.
Video card Monitor cable
Getting Started 7
8 Chapter 1
Connecting the mouse and keyboard
You have a choice of several keyboards for your Macintosh. The way you
connect the mouse and keyboard depends on whether the keyboard has a
separate cable or a built-in cable.
Connecting a keyboard with a built-in cable
1 Plug the mouse cable into the recessed port on the back of the keyboard.
The plug and the port are marked with the ◊ icon (symbol). The positions of
the port and icon on your keyboard may be different from those pictured.
By the way: A port marked with the ◊ icon is called an Apple Desktop Bus
(ADB) port.
2 Plug the keyboard cable into the port marked with the ◊ icon on the back of
the computer.
Some monitors have a port to which you can connect the keyboard or mouse.
See the information that came with your monitor.
This cable plugs into the Apple Desktop Bus (ADB) port,
marked with the ◊ icon, on the back of the computer.
Plug the mouse into the recessed port on
the keyboard. The flat part of the plug should
be pointing down, as shown here.
Getting Started 9
Connecting a keyboard with a separate cable
1 Plug the mouse cable into the port on either side of the keyboard.
Most right-handed people prefer to use the mouse with their right hand; most
left-handed people prefer to use their left hand. Plug the mouse into the port
on the side you prefer.
The plug and the port are marked with the ◊ icon (symbol). Align the
symbols before you insert the plug. (The positions of the port and icon on
your keyboard may be different from those pictured here.)
By the way: A port marked with the ◊ icon is called an Apple Desktop Bus
(ADB) port.
2 Plug the keyboard cable (both ends are the same) into the other port on the keyboard.
If you plugged the mouse cable in on the right, for example, plug the keyboard
cable in on the left.
3 Plug the keyboard cable into the port marked with the ◊ icon on the back of
the computer.
Some monitors have a port to which you can connect the keyboard or mouse.
See the information that came with your monitor.
ADB icon
Connecting other equipment
If you are new to the Macintosh, it’s a good idea to get some experience using
your computer before you connect other equipment, such as a printer or
scanner. To learn basic Macintosh skills, continue with the instructions in
this chapter.
When you’re ready to connect other equipment to your Macintosh, see the
instructions in Chapter 3.
10 Chapter 1
Turning the computer on
To turn on the computer for the first time, follow these steps:
1 Turn on your computer by pressing the Power key on the keyboard.
The Power key is marked with a triangle. Its location depends on which
keyboard you have.
You hear a tone from the computer as it starts up.
Getting Started 11
2 Turn on your monitor.
See the information that came with your monitor for the location of the power
switch. On Apple monitors, the power switch is located on the front of the
unit.
By the way: You only need to turn on the monitor once. From now on, the
monitor will turn off automatically when you shut down the computer, and it
will turn on automatically when you start up the computer. (If the monitor is
not plugged into the computer, it must be turned on separately each time you
turn on the computer.) If you have extra DRAM installed in your computer, it
can take several seconds for larger monitors to turn on. (The screen remains
black.)
3 Check to see what’s on your screen.
m If you see a message about saving energy, read the information and click
“Close Message.”
m If you see the Macintosh desktop, shown here, your system software is
already set up correctly. Skip now to “What’s Next?”
m If you see a blinking question mark, see “Solutions to Common Problems”
in Chapter 6.
m If you see anything else on your screen, or if you see nothing at all, see the
next section, “Problems Turning Your Computer On?”
12 Chapter 1
Macintosh desktop
Hard disk icon
Problems turning your computer on?
If you don’t see anything on the screen, check these items to see if you can
identify the problem:
m Is the computer plugged into a power source? If it is plugged into a power
strip, is the power strip turned on?
m Is the computer turned on? The power-on light on the front panel should
be on. If it isn’t on, press the power button (marked with the symbol I).
m Are the keyboard and mouse cables connected correctly? (Don’t connect or
disconnect the keyboard or mouse cable while the computer is on. You
could damage your equipment.)
m Is the monitor power cord plugged in?
m Is the monitor turned on? (Check the power-on light on the front of the
monitor.)
m Is the monitor cable attached firmly to both the monitor and computer?
m Is the brightness control on the monitor adjusted correctly? (On most
monitors, the brightness control is marked with the symbol ¤.)
What’s next?
You’ve finished setting up your computer. Continue with one of the
following steps:
m If you are new to the Macintosh, turn to the next section, “Learning
the Basics.”
m If you are an experienced Macintosh user, turn to Chapter 2, “Getting
Help,” to learn about Macintosh Guide, your main source of information
when you’re working with the Macintosh.
m If you want to connect additional equipment, such as a microphone, to your
computer, see Chapter 3 of this book for instructions.
m If you want to install application software on your computer, see Chapter 4
of this book for information on setting up your programs and managing
memory. You’ll need this information to properly set up any software
programs specifically designed for Power Macintosh computers.
IMPORTANT If you need to turn off your computer at any point, please see
“Turning the Computer Off” later in this chapter. It is very important to use
the correct procedure for shutting down your Macintosh before turning it off.
Getting Started 13
Learning the basics
If you are new to the Macintosh, you should begin by looking at the easy-touse
program called the Macintosh Tutorial. The tutorial teaches you the
basic skills you’ll need to use your computer. To start the tutorial, follow
these steps:
1 Slide your mouse along your mouse pad or desk.
Hold the mouse as shown, with the cable pointing away from you. Rest the
heel of your palm on the desk and grasp the sides of the mouse between your
thumb and fingers. Use your wrist and fingers to slide the mouse around with
the index finger resting on the mouse button. Don’t press the mouse button
(under your index finger). Notice that the arrow (8) on the screen moves in
the same direction that you move the mouse.
If the arrow doesn’t move, make sure that the cables connecting the mouse
and keyboard are secure and that your mouse is positioned as shown in
the illustration.
Mouse button
14 Chapter 1
2 Move the tip of the arrow (8) to the question mark (h) in the upper-right portion of
the screen.
If you run out of room on your mouse pad or desk while moving the mouse,
pick up the mouse and place it where there’s more room. (The arrow on the
screen moves only when the mouse is in contact with the mouse pad or desk.)
3 With the tip of the arrow on the question mark, press and hold down the mouse button.
A list of choices (called a menu) appears. This is the Guide (h) menu, which
is the place to go when you have a question about how to use your computer.
4 While holding down the mouse button, move the arrow until the words “Macintosh
Tutorial” are highlighted, then release the mouse button.
A window appears welcoming you to the tutorial. You can set this book aside
for now and follow the instructions on the screen. When you have completed
the tutorial, return to this book.
Getting Started 15
Reviewing the basics
You can use the following illustrations to review the elements you use on your
screen to do work with your computer.
Menus
The strip across the top of the screen is called the menu bar. The symbols and
words in it represent menus of commands. To open a menu, place the pointer
on the symbol or word for the menu and press the mouse button.
16 Chapter 1
Menu
Window
Icons
Application menu
You can have several
application programs open at
once. To see which program is
active or to switch from one
program to another, use this
menu (called the Application
menu).
Guide menu
To find an answer to a question,
look in the Guide (h) menu.
Icons
Icons are small pictures that represent disks, programs, documents, and
folders. You can double-click any icon to open it and see what it contains.
This icon represents your computer’s internal hard disk.
Icons like this one represent application programs, which you use to create
documents and do other work.
Icons like this one represent documents, which you can create and edit.
Icons like this represent folders. A folder contains other icons.
To throw away an item you no longer want, drag it to the Trash icon and choose
Empty Trash from the Special menu.
Windows
Windows are boxes that display text, graphics, or icons. To change the shape
or position of a window, or to close the window, use the elements shown here.
Getting Started 17
Scroll arrow
To bring hidden portions
of a window’s contents into
view, click one of the four
scroll arrows.
Close box
To close a window,
click the close box.
Title bar
To move a window, drag it by the middle of the title
bar (anywhere in the bar except the small boxes).
Size box
To change the shape or size of
a window, drag the size box.
To bring a partially
covered window
to the front, click
anywhere in it.
18 Chapter 1
Turning the computer off
To turn your computer off, you choose Shut Down from the Special menu.
Detailed instructions follow.
1 Move the tip of the arrow (8) to the word “Special” at the top center of the screen.
If the word “Special” does not appear at the top of the screen, you’re working
in the wrong program. Pull down the Application menu (to the right of the
Guide [h] menu) and choose Finder. Then try step 1 again.
2 With the tip of the arrow on the word “Special,” press and hold down the mouse button.
3 While holding down the mouse button, move the arrow down until the words “Shut
Down” are highlighted, then release the mouse button.
Choosing Shut Down readies the hard disk for a fast restart next time you turn
on the computer. It also prompts you to save any unsaved work on a disk
before turning the power off.
To turn the computer on again, just press the Power key on the keyboard.
IMPORTANT The power button on the front of the computer should not be
used to turn off your computer unless there is a problem that prevents it from
being turned off with the Shut Down command. (You could lose unsaved
work.) To make sure your work is saved, use the Shut Down command.
Getting Started 19
Where to find answers
When you have questions about using your Macintosh, there are several
places you can look for answers.
In this book
Use this book to help you set up your computer and learn about it,
or to find solutions to problems with your equipment.
In the Guide menu
The Guide menu (marked with the hicon) is your main source
of information about the Macintosh. To learn how to get different
kinds of help from the Guide menu, see Chapter 2 in this book.
In other manuals
For answers to questions about other equipment or about
application programs you have purchased, see the manuals
that came with the equipment or programs.
In documents in the Apple Extras folder
The Apple Extras folder on your hard disk contains a SimpleText
document called About Apple Extras (often called a “Read Me” file)
with important information about some of the application programs
included with your computer. Read Me files can also be found
inside application folders.
From Apple’s customer support hotline
If you can’t find an answer in any of the materials provided, call the
customer support hotline. (The phone number for the hotline is in
the service and support information that came with your computer.)
If you have problems with a particular application program, contact the
manufacturer of the program.
User’s Guide
Power Macintosh
21
The Guide menu is your main source of information when you’re working
with your computer. The menu is identified by a question mark (h) in the
upper-right corner of the screen.
2 Getting Help
Use the instructions in this
chapter to learn about the help
available to you in the Guide menu.
Getting answers to your questions
When you have a question while working with your computer, you can get the
answer by choosing Macintosh Guide from the Guide menu.
1 Pull down the Application menu (in the upper-right corner of the screen) and choose
Finder to make it the active application program.
A checkmark in the menu indicates that the Finder is the active program.
2 Pull down the Guide menu (marked with the hicon) and choose Macintosh Guide.
The Macintosh Guide window appears.
Whenever you use Macintosh Guide, its window remains in front of other
windows. If the window gets in your way, you can move it by dragging its
title bar (the gray bar across the top of the window).
22 Chapter 2
3 Notice the three buttons at the top of the window: Topics, Index, and Look For.
Macintosh Guide gives you three ways of finding information:
m Topics lets you choose from a list of general subjects; it is like the table of
contents in a book.
m Index lets you choose from an alphabetical list of more specific subjects; it
is like the index in a book.
m Look For lets you search for information related to a specific word or phrase
that you type.
In the following sections you will practice using each method.
If you have problems while using Macintosh Guide, see “Tips for Using
Macintosh Guide” at the end of this section.
Getting answers with the Topics button
1 In the Macintosh Guide window, click the Topics button.
A list of general topics appears on the left side of the Macintosh Guide
window. (Depending on the hardware and software you have, the list of topics
may look different.)
Getting Help 23
2 Click “Customizing Your Computer” or “Setting Options” (whichever is available) in the
list of topics.
When you click any topic area, a list of related questions appears on the right
side of the Macintosh Guide window.
3 Click the question “How do I set the time and date?” and then click OK. Or double-click
the question.
A small window appears with instructions for you to follow.
4 Read and follow the instructions in this window.
Macintosh Guide provides step-by-step instructions to answer the question
you selected. When you have completed each step, click the right arrow in the
lower-right corner to see the next step.
5 When you have completed all the steps, click the Topics (or h) button in the lower-left
corner to return to the main Macintosh Guide window.
Now continue with the next section.
24 Chapter 2
Click here to see the next
step (if there is one).
To get instructions,
click a question…
…and then click OK.
If you want to
return to the main
Macintosh Guide
window, click this
Topics button. (On
some computers, it
says “Topics.”)
Getting answers with the Index button
1 In the Macintosh Guide window, click the Index button.
An alphabetical list of subjects appears on the left side of the window.
2 Scroll through the alphabetical list until the phrase “background pattern” is visible.
You can scroll through the list either by dragging the slider to the letter B or
by using the scroll bar at the right of the list.
3 Click the phrase “background pattern” in the alphabetical list.
When you click any index entry, a list of related questions appears on the
right side of the Macintosh Guide window.
Getting Help 25
Scroll bar
Slider
To get instructions,
click a question…
…and then click OK.
4 Click the question “How do I change the background pattern?” and then click OK. Or
double-click the question.
A small window appears with instructions for you to follow.
5 Read and follow the instructions in the window.
Macintosh Guide provides step-by-step instructions to answer the question
you selected. When you have completed each step, click the right arrow in the
lower-right corner to see the next step.
6 When you have completed all the steps, click the Topics (or h) button in the lower-left
corner to return to the main Macintosh Guide window.
Now continue with the next section.
26 Chapter 2
Click here to see the next
step (if there is one).
If you want to
return to the main
Macintosh Guide
window, click this
Topics button. (On
some computers, it
says “Topics.”)
Getting answers with the Look For button
1 In the Macintosh Guide window, click the Look For button.
A small box appears on the left side of the window, where you can type text.
2 Click the arrow button to activate the text box.
3 Type “trash” in the text box and then click Search.
When you click Search, a list of questions related to the word or phrase you
typed appears on the right side of the Macintosh Guide window.
Getting Help 27
To activate the text
box, click here.
Type a word or phrase
in the text box…
…and then click here.
To get instructions,
click a question…
…and then click OK.
4 Click the question “How do I turn off the Empty Trash warning?” and then click OK. Or
double-click the question.
A small window appears with instructions for you to follow.
5 Read and follow the instructions in the window.
Macintosh Guide provides step-by-step instructions to answer the question
you selected. When you have completed each step, click the right arrow in the
lower-right corner to display the next step.
6 When you have completed all the steps, click the close box in the upper-left corner to
close Macintosh Guide.
28 Chapter 2
If you want to close
Macintosh Guide,
click here.
Click here to see the next
step (if there is one).
Getting Help 29
Tips for using Macintosh Guide
Here are a few tips for using Macintosh Guide effectively:
m Macintosh Guide is available only when you are in the Finder—the
desktop area where you can see the icons of disks, folders, and files.
(Other programs may also have help available in the Guide menu,
however.) If you don’t see Macintosh Guide in the Guide menu, pull
down the Application menu (to the right of the Guide menu) and
choose Finder.
m Follow the steps when you’re instructed to; don’t skip ahead or read
ahead. That way the computer can check to make sure you’ve done a
step correctly.
m Unlike most windows, the Macintosh Guide window stays in front of
other windows on the screen so that your instructions are never
covered. If you need to move the Guide window out of the way, drag
it by the title bar at the top of the window.
You can also move the window out of the way by clicking the zoom
box. Click the box once to shrink the window; click it a second time
to expand the window to its original size.
m If you need more information about an instruction or a term, click the
button labeled “Huh?” to get further explanation. (The “Huh?” button
is dimmed when no additional information is available.)
m If you want to return to the main Macintosh Guide window, click the
Topics button in the lower-left corner of the Guide window.
m When you’re finished using Macintosh Guide, click the close box in
the upper-left corner of the window.
Close box Title bar
Zoom box
Right arrow
Topics button “Huh?” button
30 Chapter 2
Identifying objects on the screen
Sometimes you’ll see an unfamiliar item on the screen and ask yourself,
“What’s that?” You can get an answer by using a Macintosh feature known as
Balloon Help.
Balloon Help explains the function of icons, menus, commands, and other
items on the Macintosh screen in balloons like those you see in comic strips.
Follow these steps to use Balloon Help:
1 Pull down the Guide menu (marked with the hicon) and choose Show Balloons.
2 Point to any object on the screen that you want to identify.
A balloon appears next to the object. In the following illustration, for
example, pointing to the Trash displays a balloon that explains how to use the
Trash to throw items away.
Although balloons appear next to items when you point to them, the way
you work does not change; you can still select icons, choose commands, and
so on.
3 When you’re finished using Balloon Help, choose Hide Balloons from the Guide menu.
Learning useful shortcuts
You can perform many tasks in the Finder more quickly if you use keyboard
or mouse shortcuts. For example, instead of clicking an icon and choosing
Open from the File menu, you can simply double-click the icon to open it.
Follow these steps to learn keyboard and mouse shortcuts:
1 Pull down the Guide menu (marked with the hicon) and choose Shortcuts.
The main Macintosh Shortcuts window appears.
2 Click one of the category buttons.
Another window appears, describing shortcuts for that category.
Getting Help 31
If you want to
close the window,
click here.
Click here to see the next
window (if there is one).
Click the Topics
button to return to the
main Macintosh
Shortcuts window for
more categories.
3 Read about the shortcuts available for the category you selected.
Click the right arrow in the lower-right corner of the window to display the
next window (if there is one).
4 When you finish reading about the shortcuts for your category, click the Topics button in
the lower-left corner to return to the main Macintosh Shortcuts window. Or click the
close box in the upper-left corner to close the window.
32 Chapter 2
33
3 Connecting Additional Equipment
Your computer at a glance
The illustration on the next page shows a basic Power Macintosh 9500
system, ready to use. (Remember that your monitor and keyboard may appear
slightly different from the ones pictured here, depending on what you
purchased.)
You can also expand your computer system by connecting other equipment to
it. The illustration on the facing page shows where equipment should be
connected to your Macintosh.
For instructions on connecting audio equipment or SCSI devices, refer to the
next two sections of this chapter. For instructions on connecting other
equipment, such as a CD-ROM player (also called a CD-ROM drive), see the
manual that came with the equipment.
IMPORTANT Make sure each device you add is compatible with your computer
and does not exceed the maximum power allowance for that device. If it is a
SCSI or ADB device, make sure to turn off your computer before connecting
the device. For further information, consult your Apple-authorized dealer, the
manufacturer of the component you want to add, or the Technical Information
booklet that came with your computer.
Read this chapter for information on
expanding your computer system
with additional hardware.
34 Chapter 3
Your computer’s ports and connectors
SCSI port g Connects your Macintosh to SCSI equipment such as external
hard disk drives and scanners.
Ethernet port (AAUI) G Connects your Macintosh to a high-speed Ethernet network
using an adapter.
Ethernet port (10BASE-T) G Connects your Macintosh to a high-speed 10BASE-T Ethernet
network.
Modem port (GeoPort) W Connects an external modem or GeoPort Adapter to your
Macintosh.
Printer port (GeoPort) [ Connects your Macintosh to a printer, LocalTalk network, or
GeoPort Adapter.
Monitor port ™ Connects a monitor to a monitor (video) card.
Monitor
Microphone
(optional)
Keyboard Mouse
CD-ROM drive
(optional)
Floppy disk drive
Hard disk drive
(internal)
Power-on light
A green light
indicates that the
computer is on.
Power button
CD-ROM drive
Open/Close button
Power key
Use this key
to turn your
computer
on and off.
P
Connecting Additional Equipment 35
Apple Desktop Bus V Connects your Macintosh to an input device, such as a
(ADB) port keyboard or a trackball.
Sound input port ≈ Connects your Macintosh to an Apple PlainTalk Microphone
or other audio input equipment.
Sound output port - Connects your Macintosh to headphones, externally
powered (amplified) speakers, or other audio output
equipment.
Access covers for Your Macintosh supports up to six Peripheral Component
expansion slots (6) Interconnect (PCI) cards.
Security lock ports F You can attach a security lock to your Macintosh. See your
computer products retailer for security lock devices that
work with your computer.
Monitor power socket
Monitor port (optional)
SCSI port
Ethernet port (AAUI)
Sound output port
Apple Desktop Bus (ADB) port
Sound input port
Power socket
Access covers for
expansion slots (6)
Security lock ports
Modem port (GeoPort)
Printer port (GeoPort)
g
G
GEthernet port (10BASE-T)
W
[
™
≤
V
≈
-
F
Connecting audio equipment
Your Macintosh can play and record stereo sound from a variety of sources.
You can listen to or reproduce stereo sound by connecting audio equipment to
the sound input and output ports on the computer. If you have an internal
CD-ROM player, you can also use your computer to play and record sound
from audio compact discs (CDs).
For information on using Macintosh system software to choose audio input
and output options, record an alert sound, or play audio CDs, see the “Sound”
topic of Macintosh Guide, available in the Guide (h) menu.
About your computer’s sound ports
The sound input port is marked with an icon of a microphone. The sound
output port is marked with an icon of a speaker.
Sound input port
Sound output port
36 Chapter 3
Connecting Additional Equipment 37
The computer’s sound ports accept these 3.5 mm audio connectors:
The stereo miniplug is found most often on stereo equipment (for example,
personal headphones). The extended miniplug is slightly longer and is
found on voice-quality microphones (for example, the Apple PlainTalk
Microphone). If your equipment has a different type of connector, you can
purchase an adapter at an electronics supply store.
Connecting audio equipment
To play or record sound with your Macintosh, you can attach a microphone,
amplifier, tape recorder, or a pair of speakers.
For specific instructions on connecting a microphone, skip to the next
section, “Connecting and Positioning a Microphone.” For specific instructions
on connecting speakers, see “Connecting External Stereo Speakers,” later in
this section.
Follow these steps to connect audio equipment to the Macintosh:
1 Make sure that the audio equipment has a cable with a stereo miniplug connector.
If it does not, attach an adapter that has a stereo miniplug.
2 Place the audio equipment near the Macintosh.
3 Shut down the Macintosh and turn off the audio equipment.
4 Attach the cable to the audio equipment and to the appropriate sound port on the
Macintosh.
To record incoming sound on the computer, connect the audio equipment to
the sound input port (X).
To record the sound produced by the computer or play that sound through
external speakers, connect the audio equipment to the sound output port (-).
5 Turn on the computer and the audio equipment.
Stereo miniplug Extended miniplug
You’re now ready to begin listening to and working with sound. For more
information on working with sound, see the “Sound” topic of Macintosh
Guide, available in the Guide (h) menu.
Connecting and positioning a microphone
With appropriate software, you can use the Apple PlainTalk Microphone that
comes with some Macintosh computers (or a compatible line-level
microphone) to record your voice or other sounds.
You can’t use the round, omnidirectional microphone supplied with some
other Macintosh models.
Follow these steps to connect and position the microphone:
1 Shut down the Macintosh.
2 Plug the microphone’s connector into the sound input port (X) on the back of the
computer.
3 Place the microphone at the top center of the monitor, so that the microphone’s
Apple (K) icon is facing you.
Apple PlainTalk Microphone
38 Chapter 3
Connecting Additional Equipment 39
If you can’t place the microphone on top of the monitor, position the
microphone according to these guidelines:
m The microphone should be between 1 and 3 feet away from you.
m The microphone should be directly in front of you to minimize the
effect of background noises.
4 Turn on the computer.
You’re now ready to begin using your microphone.
Connecting external stereo speakers
You can take advantage of your computer’s stereo sound output by attaching
externally powered (amplified) speakers.
1 Assemble the speakers and the cable you need.
You need a cable with a stereo miniplug at one end to connect one or both
speakers to the computer. (Some speakers require a dual-plug adapter.
Others, like those shown in the next illustration, accept a single stereo
miniplug and are joined by standard speaker wires.) See the documentation
that came with your speakers for more information.
2 Turn off the Macintosh.
3 Plug a stereo miniplug into the sound output port (-) on the Macintosh.
4 Connect the speakers together with speaker wires, if necessary.
Your finished connections should look something like this:
Audio In port
Sound
output
port
-
Externally
powered
speakers
